Svensk Avfallshantering
Innehåll Förord... 3 Avfallsmängder 2015... 4-6 Så fungerar svensk avfallshantering... 8-9 Förebyggande av avfall... 10-11 Insamling och transport... 12-14 Materialåtervinning... 15-16 Farligt avfall... 18-19 El-avfall och batterier... 20-21 Biologisk återvinning... 22-25 Energiåtervinning... 26-29 Avfallsanläggningar med deponering... 30-31 Kunder, taxor och kostnader... 32-33 Annat avfall än hushållsavfall... 34 Om Avfall Sverige... 35 Kansli... 35 2
Förord Insamling och behandling av källsorterat matavfall ökade med 10 procent från 2014 till 2015. Drygt hälften, 50,6 procent, av hushållsavfallet behandlas nu genom materialåtervinning inklusive biologisk återvinning. Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen. Eftersom mängden avfall fortsätter att öka krävs nu insatser från många parter för att minska avfallsmängden. Glädjande nog pågår det på flera håll. Regeringen har tillsatt flera utredningar för att underlätta återanvändning och förebyggande av avfall. En utredning ska undersöka hur handeln med begagnat och reparationer av olika produkter kan öka. Målet är en mer resurseffektiv ekonomi och mindre miljöpåverkan. En särskild utredare har fått i uppdrag att kartlägga den nya delningsekonomin och se över olika användares roller och rättsliga ställning. Allt fler kommuner inrättar återbruk på sina återvinningscentraler. Och om planerna att ge kommunerna insamlingsansvaret för hushållens förpackningar och tidningar förverkligas inom kort skulle det ge kommunerna ytterligare möjlighet att genom moderna och smarta insamlingssystem styra allt mer hushållsavfall till återvinning och även vidta åtgärder för att minska avfallsmängderna. Med Svensk Avfallshantering 2016 vänder vi oss till verksamma i avfallsbranschen, beslutsfattare, myndigheter, utbildningsväsendet, media och alla andra intresserade. I text, figurer och tabeller beskrivs hur hushållsavfall hanteras i Sverige. Statistiken är hämtad från Avfall Sveriges webbaserade statistiksystem Avfall Web och från producenternas organisationer. Malmö i juli 2016 Weine Wiqvist, VD Avfall Sverige 3
Avfallsmängder 2015 Den behandlade mängden hushållsavfall uppgick år 2015 till 4 703 790 ton. Det är en ökning med 4 procent jämfört med 2014. Utslaget på hela befolkningen gav varje svensk upphov till 478 kg hushållsavfall 2015, att jämföra med 463 kg per person 2014. 50,6 procent av hushållsavfallet behandlades genom materialåtervinning, inklusive biologisk återvinning. 35,1 procent går till materialåtervinning, som därmed ökade med 2 procent till 1 652 710 ton, 168 kg/person. Biologisk återvinning ökade med 2 procent till 728 570 ton, 74 kg/person. 15,5 procent av hushållsavfallet behandlades genom biologisk återvinning 2015. Mängden insamlat matavfall har ökat med 10 procent till 427 630 ton. Allt mer matavfall behandlas genom rötning, i stället för kompostering. Matavfall till samrötningsanläggningar har ökat med 17 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 15 procent. Matavfall som rötas vid avloppsreningsverk har ökat med 6 procent. Energiåtervinningen ökade med 6 procent till 2 284 210 ton, 232 kg/person. 48,6 procent av hushållsavfallet gick till energiåtervinning 2015. Deponering av hushållsavfall ökade med 16 procent, 5 400 ton, till 38 300 ton jämfört med 2014, 4 kg/person. Deponering står för 0,8 procent av totala behandlingen. Mängden mat-och restavfall var i stort sett oförändrad, 2 221 280 ton, 225 kg/person. Grovavfallet ökade med 3 procent till 1 773 930 ton, 180 kg/person. Statistiken över hushållsavfall är hämtad från Avfall Sveriges system Avfall Web och från producenternas organisationer. Avfall Web är kommunernas verktyg för utveckling, benchmarking och statistik. Kommuner och behandlingsanläggningar rapporterar in uppgifter om avfallshantering och vilka mängder som samlas in och behandlas. Det är dessa uppgifter som sedan bildar underlag för den nationella avfallsstatistiken för hushållsavfall. Inom EU tas jämförande statistik fram, men eftersom länderna tillämpar olika begrepp och mätmetoder är jämförelserna osäkra. Den senaste statistiken, som avser 2014, visar att mängden hushållsavfall i EU då uppgick till 475 kg per person, utslaget på hela befolkningen. Det är en minskning med 6 kg per person jämfört med året innan. Cirka 44 procent av hushållsavfallet behandlades genom materialåtervinning inklusive biologisk återvinning. 27 procent gick till energi återvinning och 28 procent deponerades totalt inom EU 1. 1 All EU-statistik finns på http://ec.europa.eu/eurostat 4
Källsorterat hushållsavfall i flera olika fraktioner. AVFALLSTRENDEN 2016 ÖVERSIKT 1975-2015 5 milj. ton Miljoner ton 5 4 4 3 3 2 2 1 0 2011 2012 2013 2014 2015 Materialåtervinning Biologisk återvinnning Energiåtervinning Deponering 1 0 1975 1994 2000 2005 2010 2015 Biologisk återvinning Energiåtervinning Deponering Materialåtervinning 5
BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2011 2015 (TON) 2011 2012 2013 2014 2015 Materialåtervinning 1 425 690 1 422 250 1 467 200 1 617 930 1 652 710 Biologisk återvinning 653 300 673 180 711 450 713 110 728 570 Energiåtervinning 2 235 720 2 270 650 2 235 930 2 148 640 2 284 210 Deponering 38 200 32 600 33 300 32 900 38 300 Totalt behandlad mängd 4 352 910 4 398 680 4 447 880 4 512 580 4 703 790 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2011 2015 (KG/PERSON) 2011 2012 2013 2014 2015 Materialåtervinning 150 149 152 166 168 Biologisk återvinning 69 70 74 73 74 Energiåtervinning 236 238 232 221 232 Deponering 4 3 3 3 4 Totalt behandlad mängd 459 460 461 463 478 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2011 2015 (%) 2011 2012 2013 2014 2015 Materialåtervinning 32,8 32,3 33,0 35,9 35,1 Biologisk återvinning 15,0 15,3 16,0 15,8 15,5 Energiåtervinning 51,4 51,6 50,3 47,6 48,6 Deponering 0,9 0,7 0,7 0,7 0,8 Totalt behandlad mängd 100 100 100 100 100 INSAMLAD MÄNGD MAT- OCH RESTAVFALL SAMT GROVAVFALL 2011 2015 (TON) 2011 2012 2013 2014 2015 Mat- och restavfall 2 230 900 2 212 000 2 208 000 2 221 720 2 221 280 Grovavfall 1 638 000 1 727 000 1 780 000 1 719 180 1 773 930 INSAMLAD MÄNGD (KG/PERSON) 2011 2015 2011 2012 2013 2014 2015 Mat- och restavfall 235 231 229 228 225 Grovavfall 173 181 185 176 180 Källa: Avfall Web Mat- och restavfall har ersatt begreppet kärl- och säckavfall och består av både brännbart hushållsavfall och källsorterat matavfall. 6
Det finns flera varianter på fastighetsnära insamling, här ett miljöhus med kärl för flera olika fraktioner. 7
Så fungerar svensk avfallshantering Enligt definitionen i miljöbalken är avfall varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med, avser eller är skyldig att göra sig av med. Kommunernas ansvar Kommunernas ansvar omfattar insamling av hushållsavfall 2 utanför producentansvaret och transport till behandlingsanläggning för återvinning eller bortskaffande, deponering. Det gäller både avfall från hushåll och liknande avfall från exempelvis restauranger, butiker, kontor etc. Avfallet ska tas om hand på ett miljömässigt riktigt sätt. Varje kommun ska ha en renhållningsordning som består av en avfallsplan och föreskrifter för avfallshanteringen. Avfallsplanen ska bland annat innehålla uppgifter om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Förberedelse för återanvändning är också en del av det kommunala ansvaret. Kommunerna arbetar också allt mer med att främja förebyggande och återanvändning av avfall även om detta ännu inte är ett lagstadgat ansvar för kommunen. Producenternas ansvar Sverige har producentansvar för: returpapper förpackningar elektriskt och elektroniskt avfall däck bilar batterier läkemedel. Producenterna ansvarar för att samla in och ta hand om uttjänta produkter. Det innebär att det ska finnas lämpliga insamlingssystem och behandlingsmetoder för återvinning. Producentansvaret finns också till för att producenterna ska ta fram produkter som är mer resurssnåla, lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen. Hushållens ansvar Hushållen har skyldighet att sortera ut och lämna sitt avfall till de olika insamlingssystem som finns. De ska också följa kommunens regler för avfallshanteringen. Verksamheternas ansvar Verksamhetsutövare ansvarar själva för omhändertagandet av det avfall som inte är hushållsavfall eller omfattas av producentsvar. Avfallshierarkin Avfallshierarkin har införts i miljöbalken och enligt lagtexten ska alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att 1. minska mängden avfall, 2. minska mängden skadliga ämnen i material och produkter, 3. minska de negativa effekterna av avfall, och 4. återvinna avfall. Behandlingsmetoder Avfall behandlas genom materialåtervinning biologisk återvinning energiåtervinning deponering. 2 Avfall Sveriges Guide #4: Innebörden av begreppet hushållsavfall 8
Farligt avfall kan behandlas med någon eller flera av dessa metoder, beroende på avfallets egenskaper. Återvinning innebär att avfallet kommer till nytta som ersättning för annat material. Förberedelse för återanvändning är också ett återvinningsförfarande. Enligt definitionen innebär det till exempel rengöring eller reparation som gör att produkter som blivit avfall kan återanvändas. Materialåtervinning minskar miljöpåverkan samtidigt som det sparar energi och råvaruresurser. Biologisk återvinning sluter kretsloppet och återför näringen till jorden. Avfallet behandlas genom rötning anaerob behandling dvs utan tillgång till syre eller kompostering aerob behandling dvs med tillgång till syre. Rötning ger biogödsel och biogas, som kan användas till fordonsbränsle. Kompost är ett jordförbättringsmedel som används i trädgårdar, parker och vid markanläggningar. Energiåtervinning är en metod som lämpar sig väl för avfall som inte kan återvinnas på annat sätt, samtidigt som energiåtervinning ger både fjärrvärme och el. Deponering är en behandlingsmetod för avfall som inte kan eller ska återvinnas. Deponering innebär att avfallet förvaras på ett långsiktigt säkert sätt. Det är förbjudet att deponera brännbart eller organiskt avfall. egen förvaltning kommunalt bolag, eget eller samägt med andra kommuner gemensam nämnd kommunalförbund. Samverkan mellan kommuner är en naturlig verksamhetsform för att nå största möjliga miljö- och samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett kostnadseffektivt sätt och för att säkra den kompetens som krävs. Kommuner kan även samverka kring enskilda frågor, till exempel vid gemensamma upphandlingar. FÖRDELNING AV HUVUDMANNASKAP Antal kommuner Egen kommunal förvaltning 138 48% Kommunalförbund 43 15% Gemensam nämnd 7 2% Kommunalt bolag, eget 49 17% Kommunalt bolag, delägt 53 18% Dessutom finns regionbolag som inte har verkställigheten för kommunens avfallsansvar, t.ex. Sysav, Renova och Sörab. Totalt 37 kommuner samverkar i sådana regionbolag. UTFÖRARE AV INSAMLING AV MAT- OCH RESTAVFALL I 66 procent av landets kommuner utförs insamling av mat- och restavfallet huvudsakligen av privata utförare, 28 procent av kommunerna utför insamlingen i egen regi och övriga har en kombination av privata utförare och egen regi. Behand lingen av avfallet genomförs antingen i egen regi av kommunen/kommunbolaget själva eller av en extern utförare, som kan vara en annan kommun, annat kommunbolag eller ett privat företag. Hur stor fördelningen är mellan de olika utförandeformerna beror på behandlingsmetod. Organisationsformer Kommunerna väljer själva hur avfallshanteringen ska organiseras. Den möjligheten till kommunalt självstyre finns i grundlagen, och det finns flera olika organisationsformer: Enbart privat utförare 66% Enbart egen regi 28% Kombination 6% 9
Förebyggande av avfall Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen. Avfallshierarkins prioriteringsordning är: förebyggande av avfall återanvändning materialåtervinning annan återvinning, till exempel energiåtervinning bortskaffande. Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl. Varje EU-land ska ha nationella program för att minska avfallsmängderna och minska mängden farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det Naturvårdsverket som har ansvar för det arbetet. Naturvårdsverket har i sin förebyggandeplan valt att fokusera på fyra avfallsströmmar som har stor miljöpåverkan: textilier mat elektronik bygg- och rivningsavfall. Störst miljövinst att förebygga avfall Sverige är bra på att återvinna material, energi och näring ur avfallet. Ytterligare miljövinster kan uppnås genom att förebygga uppkomsten av avfall och öka återanvändningen 3. Det finns också rent ekonomiska vinster med att förebygga avfall 4. Som ett exempel kan nämnas att kostnaden för matsvinnet motsvarar 4 000 6 000 kronor för ett hushåll varje år. Som matsvinn räknas onödigt matavfall, det vill säga mat som hade kunnat ätas upp om den hanterats på rätt sätt och konsumerats i rätt tid. Svenska kommuner har en viktig roll i arbetet för att minska avfallet och mängden farliga ämnen i det avfall som uppstår 5. För Avfall Sveriges medlemmar är arbetet med att förebygga avfall högt prioriterat, vilket är tydligt genom den långsiktiga visionen Det finns inget avfall. Avfall Sveriges långsiktiga mål är att tillväxt inte resulterar i mer avfall och att Sverige klättrar mätbart högre upp i avfallshierarkin. Det betyder att Avfall Sverige verkar för att hushåll och andra ska kunna konsumera och agera ansvarsfullt. Målen följs upp via avfallsmängder, avfallsindikatorer och plockanalyser. Avfall Sverige verkar genom kunskap, erfarenhet och utifrån ett samhällsansvar, direkt och indirekt, för att inget onödigt konsumeras och för att allt kommer till optimal nytta. Verktyg för uppföljning Det är viktigt att följa upp utvecklingen av avfallshanteringen så att åtgärderna verkligen styr mot de uppsatta målen. Avfall Sverige har i samarbete med flera aktörer tagit fram indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering och verktyg för att följa upp utvecklingen mot de långsiktiga målen 6. Avfall Sverige kommer att fortsätta arbetet och ta fram fler verktyg som ska vara stöd för kommunerna i deras arbete med att öka återanvändningen och förebygga avfall. 3 Avfall Sveriges rapport 2015:22 Produkters totala avfall 4 Avfall Sveriges rapport 2015:19 Förebygga avfall i kommunen metod och inspiration 5 Avfall Sveriges rapport 2015:21 Kommunernas roller i den cirkulära ekonomin 6 Avfall Sveriges rapport U 2014:01 Avfallsindikatorer vägledning för hur man kan mäta och följa utvecklingen mot en resurseffektiv avfallshantering 10
Maria Eriksson är arbetsledare på återvinningscentralen i Gävle, där det finns möjlighet att lämna till återbruk. Foto: Gästrike återvinnare. SVENSK AVFALLSHANTERING 2016 Återbruk Det blir allt vanligare att kommunerna samarbetar på sina återvinningscentraler med olika hjälporganisationer i så kallade återbruk. Där kan kläder och andra prylar lämnas in för återanvändning. Hälften av återvinningscentralerna har mottagning av material för återanvändning, som exempelvis kläder och möbler. För att underlätta kommunernas arbete med förebyggande och återanvändning har Avfall Sverige publicerat en guide som förklarar de juridiska förutsättningarna 7. EU-projekt och kampanj Avfall Sverige är sedan 2009 nationell samordnare för EU-projektet Europa minskar avfallet, som även stöds av Naturvårdsverket. Projektet pågår under en vecka i november när det anordnas aktiviteter över hela Europa som syftar till att minska avfallet och mängden farliga ämnen i avfallet. Information om projektet finns på www.ewwr.eu. Avfall Sverige och landets kommuner bedriver också en gemensam kampanj för förebyggande av avfall och återanvändning, bli Miljönär-vänlig. Kampanjen bygger på att gynna en hållbar konsumtion och bli rik genom att laga, låna och återanvända. Det långsiktiga målet är att minska mängden avfall och göra hållbar konsumtion till en god vana. De som tilldelas märkningen ska ha som huvudverksamhet att få allmänheten att laga, låna, återanvända eller att på annat sätt minska avfallet. På kampanjens webbplats miljönär.se finns en karta med alla de märkta verksamheterna i landet. 7 Avfall Sveriges Guide #9: Juridiska förutsättningar för förebyggande och återanvändning Märkningen Miljönär-vänlig tilldelas en verksamhet som gagnar miljön genom att verka för att laga, låna och återanvända. Märkningen har tagits fram för att gynna en hållbar konsumtion genom återanvändning, samutnyttjande och reparation. 11
Insamling och transport Det finns flera olika system för att samla in och transportera hushållsavfall. Hushållens mat- och restavfall kan samlas in som en blandad fraktion avsedd för energiåtervinning eller delas upp i en matavfallsfraktion och en brännbar fraktion. För att nå högre grader av materialåtervinning ökar den fastighetsnära insamlingen av förpackningar och tidningar från hushåll. Idag har cirka 40 procent av flerbostadshusen och cirka 10 procent av landets villor tillgång till fastighetsnära insamling. För blandat brännbart restavfall från enfamiljshus används vanligen ett kärl på 190 liter, som töms varannan vecka. Det finns även varianter med olika säck- eller kärlstorlekar och med olika tömningsintervall. Från flerbostadshus hämtas avfallet ofta varje vecka. De vanligaste systemen för insamling av källsorterat matavfall är separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns också andra system, som till exempel optisk sortering eller flerfackssystem. Vid optisk sortering sorterar hushållen sitt avfall i olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. Påsarna transporteras sedan till en optisk sorteringsanläggning där de sorteras automatiskt för rätt behandling. I kommuner som har fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar från villor är det vanligt att avfallet sorteras i två fyrfackskärl som hämtas med olika intervall. Det ena kärlet kan vara avsett för till exempel matavfall, brännbart avfall, pappersförpackningar och färgat glas. Det hämtas varannan vecka. Det andra kärlet, med till exempel ofärgat glas, metall, plastförpackningar och tidningar, hämtas var fjärde eller var åttonde vecka. I flerfamiljshus med fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar hämtas alla fraktioner vanligen varje vecka. Den traditionella baklastande sopbilen dominerar fortfarande insamlingsarbetet men även sidlastare är vanliga och andelen flerfacksfordon ökar. Val av drivmedel kan styras av kommunens krav i upphandlingen. Allt fler fordon kör på biogas men det används även andra alternativa drivmedel. Till exempel RME som är ett bränsle från rapsolja, eller HVO, som är ett så kallat syntetiskt diesel tillverkat från till exempel slakterieller spannmålsavfall. Idag ökar även olika hybridtekniker i bilarna för att minska klimatpåverkan. Genom upphandling kan kommunerna också ställa krav på att kärl och fordon anpassas ur arbetsmiljösynpunkt. Utveckling av insamlingssystem Avfallshämtning har tidigare inneburit tunga lyft och mycket arbetsskador men säckar har ersatts med kärl eller andra typer av behållare, som ger bättre arbetsmiljö. Även om arbetsmiljön har blivit bättre ur många aspekter uppstår det fortfarande problem, som branschen kontinuerligt arbetar med att lösa. Manuell hantering har på många håll ersatts av system som sopsug och underjordsbehållare. Båda dessa system ökar, främst i storstäderna och i nybyggda områden. Fördelarna är bland annat att tömningen inte innebär tung manuell hantering och att systemen är estetiskt mer tilltalande. Sopsug är ett slutet och helt automatiserat system, som minskar behovet av transporter, särskilt inne i bostadsområden. Det finns två olika sopsugssystem, stationärt och mobilt. Stationärt sopsugssystem innebär att avfallet samlas in med hjälp av luft i ett automatiskt vakuumsystem. Det transporteras sedan via rör i 12
marken från nedkasten till stora uppsamlingscontainrar, som är placerade i en terminal. Containrarna hämtas sedan av lastväxlarfordon. Även i det mobila sopsugssystemet samlas avfallet in med hjälp av luft. Under varje nedkast finns en lagringstank. Tankarna binds ihop genom rör i marken till en dockningspunkt. Vid tömning ansluter fordonet till dockningspunkten. Underjordsbehållare är ett starkt växande insamlingssystem. Genom att placera behållare under jord minskar behovet av utrymme ovan jord. Temperaturen under jord är relativt låg vilket förhindrar dålig lukt. Behållarna töms med kranbil. Det finns även underjordsbehållare som töms med frontlastarfordon. Eftersom underjordsbehållare rymmer större volymer minskar transporterna. Återvinningscentraler På kommunernas bemannade återvinningscentraler lämnar hushållen själva in sitt grovavfall, el-avfall och farliga avfall. Grovavfall är hushållsavfall som är för tungt, skrymmande eller har andra egenskaper som gör att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl. Under 2015 lämnade hushållen in 1 773 930 ton grovavfall, merparten på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Mängden grovavfall motsvarar 180 kg/person. Det finns 583 återvinningscentraler i hela landet och sammantaget får de årligen cirka 26 miljoner besök. Mängden grovavfall och farligt avfall, som lämnas till återvinningscentralerna, har ökat kraftigt de senaste åren. Många kommuner har därför anpassat och moderniserat sina återvinningscentraler. Flera kommuner satsar på en eller ett fåtal större anläggningar och lägger ner anläggningar som är för gamla, för små, eller därför att anläggningarnas logistik och personalens arbetsmiljö inte motsvarar de behov som finns idag. På flera håll i landet pågår försök med kvartersnära återvinningscentraler. Det är också vanligt med mobila återvinningscentraler, bemannade rörliga anläggningar som tar emot farligt avfall, visst grovavfall och ofta även el-avfall. Den mobila centralen besöker ett antal fasta insamlingsplatser enligt en särskild turlista. På återvinningscentralerna hanteras också hushållens farliga avfall med de risker det kan innebära när avfallet tas emot, sorteras och transporteras. För att skapa en säker miljö för besökare och personal pågår kontinuerligt arbetsmiljöarbete med riskbedömning, rätt skyddsutrustning och säkra lokaler för att kunna hantera det farliga avfallet. Många av landets återvinningscentraler har drabbats hårt av stölder och inbrott. Personal har också hotats av besökare. På de flesta nybyggda större återvinningscentralerna installeras därför elstängsel eller kameraövervakning. Vissa har till och med haft vaktbolag på pass under speciellt utsatta perioder. För att öka säkerheten, men också för att få ett funktionellt passersystem och bättre besöksstatistik, har flera kommuner infört ett bomsystem på återvinningscentralerna. Systemet är ofta kombinerat med ett besökskort, som ger hushållen rätt till ett visst antal fria besök. Även småföretagare kan i flera kommuner mot avgift använda den service, som kommunerna ger via återvinningscentralerna. Återvinningsstationer Producenternas system med cirka 5 800 obemannade återvinningsstationer för mottagning av förpackningar och tidningar ska täcka hela landet. Insamlingssystemen ska bygga på samråd mellan producenter och kommuner. På återvinningsstationerna finns behållare för tidningspapper och olika förpackningsmaterial. Systemet med återvinningsstationer har de senaste åren genomgått en omfattande renovering och teknisk utveckling. Slam och latrin Att samla in flytande avfall som slam, latrin, fettavskiljarslam och frityrfett är en del av kommunens avfallsansvar. De 217 kommuner som rapporterat in data i Avfall Web har totalt 578 000 enskilda avloppsanläggningar. Dessa hanterar ungefär 1,5 miljoner ton slam. 15 procent av kommunerna kör med avvattnande slambilar, resten med konventionella slambilar. 89 procent av kommunerna anlitar privat utförare för insamling av slam, 11 procent kör i egen regi. 200 kommuner har angivit att de hanterar 70 300 latrintömningar per år och totalt 1 000 ton latrin. Omfattningen varierar från en latrintömning per år i vissa kommuner upp till 11 000 tömningar i en kommun med många fritidshus. Även slam från fettavskiljare utgör hushållsavfall. 170 kommuner har hanterat 122 000 ton slam från totalt 15 250 fettavskiljare. Varje anläggning töms i genomsnitt tre gånger per år. Nya lösningar, som fosforfällor och minireningsverk för reducering av fosfor i enskilda anläggningar har installerats under senare år 8. Orsaken är ökade krav på att minska utsläpp 8 Avfall Sveriges rapport U 2013:14 Minireningsverk i enskilda avlopp 13
som orsakar övergödning. Filtermaterial från fosforfällorna och slam från minireningsverk klassas som hushållsavfall och det är kommunens avfallsverksamhet som ansvarar för tömning och avsättning/behandling 9. Slamtömning är ofta tungt och fysiskt belastande med flera manuella moment som långa slangdragningar, lyft av tunga brunnslock och hårda slamkakor. Arbetsmiljöverket genomför tillsyn av slamhämtning och har i olika kampanjer informerat arbetsgivare om att den tunga manuella hanteringen måste upphöra. Kommunerna tar en aktiv roll för att långsiktigt förbättra arbetsmiljön. Det krävs samarbete mellan olika aktörer för att strategiskt och systematiskt arbeta med arbetsmiljöfrågorna. Att inventera och dokumentera kommunens hämtställen är en viktig del i förbättringsarbetet och avgörande för att kunna genomföra sunda och transparenta upphandlingar 10. Insamling av matolja Det finns kommuner som samlar in källsorterad matolja separat, främst för att minska driftproblem och stopp i avloppssystemet, men matoljan kan även återvinnas eller återanvändas. En rapport från Avfall Sverige 11 visar olika metoder att samla in och behandla oljan. Ett system är att hushållen uppmanas att hälla upp matolja i behållare med tät förslutning och sedan lämna in den till en återvinningscentral. Det finns olika återvinnings- och behandlingsalternativ för den källsorterade och insamlade matoljan. Den kan användas som råvara för kemisk industri rötning för biogasutvinning framställning av biobränsle energiåtervinning Ett alternativ är att matoljan hälls över i en behållare som sedan läggs i den brännbara fraktionen och går till energiåtervinning. Foto: PWS Foto: Envac Foto: Plastic Omnium Några exempel på andra insamlingssystem än kärl och säckar. Foto: Optibag Foto: Sansac 9 Avfall Sveriges rapport U2012:03 Fosforfällor. Fosforfiltermaterial ett hushållsavfall 10 Avfall Sveriges Guide #13 Hållbar arbetsmiljö vid slamtömning av enskilda avlopp 11 Avfall Sverige rapport 2015:07 Källsortering och behandling av matolja goda exempel från kommuner och bostadsbolag LÄS MER Avfall Sveriges rapport 2016:07 Hållbart kretslopp av små avlopp Avfall Sveriges rapport 2016:12 Tömning av slamavskiljare jämförande studie av heltömning, mobil avvattning och deltömning 14
Materialåtervinning 1 652 710 ton, 35,1 procent av hushållsavfallet, gick till materialåtervinning 2015. Det motsvarar 168 kg per person. Det är en ökning med 2 procent jämfört med 2014. Ökningen härrör till stor del från avfall som sten, glasull, keramik, jord, tegel och betong som lämnats in på kommunernas återvinningscentraler. Det är en typ av avfall som främst används som konstruktionsmaterial. I den totala mängden hushållsavfall till materialåtervinning ingår hushållens insamlade förpackningar och returpapper, som lämnats till producenternas insamlingssystem. Dessa fraktioner uppgick till 716 150 ton, 72,7 kg per person. Insamlingssystem Hushållens förpackningar och returpapper samlas huvudsakligen in via producenternas obemannade återvinningsstationer. Insamling kan även finnas vid kommunernas bemannade återvinningscentraler. I allt fler kommuner finns fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. Det är också något som ökar, framför allt för villor genom insamling i flerfackskärl eller insamling i färgade påsar som sedan går igenom optisk sortering. Flertalet producenter för förpackningar och tidningar har organiserat sina åtaganden för insamling och återvinning genom företaget Förpacknings- och tidningsinsamlingen FTI. Ett mindre antal producenter organiseras genom företaget TMR. På kommunernas bemannade återvinningscentraler kan hushåll, och ibland även mindre företag, lämna grovavfall, el-avfall och farligt avfall. Mycket av grovavfallet materialåtervinns, till exempel metallskrot. Trä blir ofta bränsle, trädgårdsavfall komposteras eller går till energiåtervinning, sten och jord blir till fyllnadsmassor etc. Numera finns även återvinningsmetoder för gips, planglas och plast som inte utgörs av förpackningar, så kallad kommunplast. Textil är en fraktion som har fått ökat miljöfokus och i allt större utsträckning samlas in separat, oftast i samarbete med ideella organisationer för återanvändning eller återvinning av textilfibrer. Materialåtervinning spelar en stor roll i ett hållbart samhälle. Det är därför viktigt att avfallet ses som en resurs och behandlas på rätt sätt. Materialåtervinning innebär att sorterat material kan ersätta andra produktions- eller konstruktionsmaterial. Materialåtervinning medför inte bara att uttaget av mängden jungfruligt material minskar, det leder också till att vi sparar energi. Genom att till exempel använda ett ton återvunnet stål sparas lika mycket jungfruligt material, men även mer än ett ton koldioxid. Mer kan återvinnas Omkring 60 procent av det som läggs i hushållens soppåse skulle kunna materialåtervinnas. I hushåll utan utsortering av matavfall är siffran nästan 80 procent. Det visar en undersökning från Avfall Sverige 14. Undersökningen har sammanställt 246 plockanalyser som genomförts i Sveriges kommuner. Villahushåll är generellt sett bättre på att sortera ut återvinningsbara material. Omkring 30 procent av innehållet i soppåsen från ett villahushåll består av förpackningar och tidningar. I lägenhetshushåll är motsvarande siffra 36 procent av soppåsen. En halv procent av det som finns i soppåsen är farligt avfall, batterier och el-avfall. Merparten utgörs av el-avfall. Det system som valts för insamling påverkar också graden av sortering. Villahushåll med fastighetsnära insamling lämnar till exempel hälften så mycket förpackningar och returpapper i sop påsen som andra hushåll. 14 Avfall Sveriges rapport U2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall 15
INSAMLAD MÄNGD FÖRPACKNINGAR OCH RETURPAPPER FRÅN HUSHÅLL TILL MATERIALÅTERVINNING 2015 [ton] [kg/person] Returpapper 293 310 29,8 Pappersförpackningar 142 920 14,5 Metallförpackningar 17 660 1,8 Plastförpackningar 63 310 6,4 Glasförpackningar 198 950 20,2 Totalt 716 150 72,7 Källa: Avfall Web och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) Uppgifterna avser endast det som samlats in från hushåll via återvinningsstationer och sk. fastighetsnära insamling. MATERIALÅTERVINNING HUSHÅLL 1975-2015 ton 2 000 000 1 800 000 1 600 000 1 400 000 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 0 1975 1985 1995 2005 2015 Materialåtervinning Materialåtervinning exkl kontorspapper, inkl nya fraktioner för återvinning INSAMLAT HUSHÅLLSAVFALL FÖR MATERIALÅTERVINNING 2011 2015 (TON) 2011 2012 2013 2014 2015 Returpapper 383 500 358 070 332 780 313 640 293 310 Förpackningar av papp, metall, plast och glas 682 100 618 940 648 650 673 310 712 020 Elavfall inkl. kylenheter 154 340 147 670 146 270 148 780 * 126 540 Bärbara batterier 3 200 3 460 3 120 3 100 * 3 040 Bilbatterier 6 780 6 450 6 850 6 590 6 720 Oljehaltigt avfall 1 820 1 690 1 740 1 840 1 830 Vattenbaserad färg 4 100 4 010 4 210 4 140 4 220 Övrigt farligt avfall till materialåtervinning 8 580 Metallskrot 164 730 153 000 153 030 156 060 160 850 Gips 18 090 17 520 22 410 23 040 23 490 Planglas 1 630 1 250 1 400 1 590 1 640 Plast, ej förpackningar 5 400 4 010 4 170 3 350 7 150 Wellpapp från åvc 36 320 43 420 44 060 52 610 Textilavfall 2 320 1 760 Konstruktionsmaterial 175 150 210 730 Övrigt material till återvinning, inkl däck 69 860 99 150 60 960 37 810 Frityr- och matfett 410 Summa 1 425 690 1 422 250 1 467 200 1 617 930 1 652 710 Källa: Avfall Web, El-kretsen, Elektronikåtervinningsföreningen och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) I mängden förpackningar ingår även insamlat från verksamheter. Mycket av detta material är sk. jämförligt hushållsavfall. *För el-avfall och batterier inkluderas endast det som insamlas från hushåll. Enligt uppgift från El-kretsen antas 8 procent av mängden komma från verksamheter. 16
Balat avfall i väntan på vidare transport till återvinning. Foto: André De Loisted 17
Farligt avfall 2015 samlades 71 220 ton farligt avfall 12 in från hushållen, en ökning med 2 procent jämfört med 2014. Det motsvarar 7,2 kg per invånare. I mängden ingår även 43 400 ton impregnerat virke och 3 500 ton asbest. Farligt avfall som färg, kemikalier och oljehaltigt avfall uppgick till 24 320. Farliga ämnen kan finnas i väldigt små mängder i olika produkter men sammantaget kan de göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och lämnas in på rätt sätt och på rätt plats. Kommunerna har ansvar för insamling, transport och behandling av hushållens farliga avfall. Ansvaret regleras i miljöbalken, avfallsförordningen och den kommunala renhållningsordningen. Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från övrigt hushållsavfall. De flesta kommuner har denna skyldighet inskriven i sina avfallsföreskrifter. Det finns inga exakta uppgifter på mängden farligt avfall från industrin, men enligt den senaste officiella avfallsstatistiken, som Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,7 miljoner ton farligt avfall i Sverige under 2014. Insamlingssystem Det vanligaste insamlingssystemet för hushållens farliga avfall är inlämning på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Nästan hälften av landets kommuner tillämpar även fastighetsnära insamling av hushållens farliga avfall i någon form, visar en undersökning som Avfall Sverige har genomfört 13. Mer än hälften av kommunerna har också någon form av konsumentnära insamling av farligt avfall. Konsumentnära insamling sker exempelvis i butiker eller på andra offentliga platser. Andelen kommuner med fastighetsnära och konsumentnära insamling har ökat betydligt sedan en liknande undersökning gjordes 2009. Nästan en tredjedel av kommunerna har insamling via miljöbil och/eller miljöstationer. Insamling via miljöbil blir allt vanligare medan antalet miljöstationer har minskat. Andelen kommuner med mobil återvinningscentral har blivit något fler. Alla insamlingssystem som innebär en högre servicenivå har ökat sedan 2009. 12 Farligt avfall är avfall som i bilaga 4 till Avfallsförordningen beskrivs med en avfallskod markerad med en asterisk (*) eller som enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 i Avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall. 13 Avfall Sveriges rapport 2015:23 Fastighets- och konsumentnära insamling av farligt avfall från hushåll 18
Behandlingsmetoder Farligt avfall som lämnats till mottagnings- eller behandlingsanläggningar, måste ofta förbehandlas inför den fortsatta behandlingen. Eftersom farligt avfall kan innehålla ämnen som ska fasas ut ur kretsloppet går behandlingen oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De ämnen, som inte kan oskadliggöras eller återanvändas, deponeras. Det är då viktigt att avfallet är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga ämnen inte läcker ut till omgivningen. Materialåtervinning från farligt avfall sker genom att de farliga ämnena separeras ut och återstoden återvinns. Metoden används till exempel för att ta hand om färgburkar och oljefilter. Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som bekämpningsmedel och annat farligt kemikalieavfall, förbränns i speciella ugnar vid höga temperaturer. Förorenad jord kan saneras genom biologisk nedbrytning, genom termisk behandling eller genom jordtvätt bland annat. Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arsenik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och förbränns med energiutvinning i anläggningar, som har särskilda tillstånd. INSAMLAD MÄNGD FARLIGT AVFALL 2000-2015 ton 80 000 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0-00 -05-10 -15 Insamlad mängd farligt avfall (exkl. impregnerat virke och asbest) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. impregnerat virke) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. asbest och impregnerat virke) 19
El-avfall och batterier 137 300 ton el-avfall, exklusive batterier samlades in 2015, i genomsnitt 13,9 kg per person. Det är en minskning i vikt jämfört med 2014, vilket beror på att produkterna blir lättare, men räknat till antalet samlas fler produkter in. 2015 samlades 3 310 ton bärbara och inbyggda batterier in och 6 720 ton bilbatterier. Uppgifterna kommer från producenternas organisationer. Insamlingssystem Sedan producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter infördes i Sverige för 15 år sedan har kommuner och producenter samarbetat för att samla in el-avfall. Avfall Sverige, Sveriges Kommuner och Landsting samt elproducenternas servicebolag El-Kretsen samarbetar i systemet El-retur. Kommunerna åtar sig att mot ersättning ansvara för insamling av el-avfall från hushåll och producenterna ansvarar för behandlingen. El-Kretsen har i sin tur samverkan med Elektronikåtervinning i Sverige, en ekonomisk förening som också företräder producenter. Insamling av el-avfall från hushållen sker främst på kommunernas bemannande återvinningscentraler, det finns 583 runt om i landet. Men en majoritet av kommunerna har flera olika insamlingssystem för elavfall, både fastighetsnära och konsumentnära. Avfall Sverige och El-Kretsen har, tillsammans med flera kommuner, bedrivit olika projekt för att utveckla insamlingssystemen. Det finns till exempel flera olika typer av insamlingsbehållare utplacerade i butiker eller andra offentliga miljöer runt om i landet. Sedan 1 oktober 2015 har butiker ett ansvar för att ta emot elavfall. Större butiker med elektronikförsäljning tar emot all typ av konsumentelektronik mindre än 25 cm, även om konsumenten inte köper något. För övriga butiker gäller principen en mot en, det vill säga när du köper en ny produkt har du möjlighet att lämna en motsvarande gammal produkt i butiken. Det insamlade materialet lämnas kostnadsfritt till ett godkänt insamlingssystem för återvinning. Utvecklingen av teknik för olika återvinningsmetoder har underlättat insamlingen för konsumenterna, som numera kan lägga alla små ljuskällor i samma behållare. Batteriproducenterna har ansvaret för insamling, behandling och återvinning av alla batterier oavsett när de satts på marknaden. Producenterna ska också ansvara för att genomföra nationella informationsaktiviteter. I cirka 70 procent av kommunerna sköter producenternas organisation El-Kretsen insamlingen av bärbara batterier. I övriga sköter kommunen insamlingen mot en avtalad ersättning från producenterna. Behandlingsmetoder Elektriskt och elektroniskt avfall förbehandlas sorteras och demonteras innan det behandlas. Förbehandlingen sker hos certifierade anläggningar, som därefter skickar avfallet vidare till slutlig behandling eller återvinning. Komponenter med farliga ämnen tas om hand i godkända anläggningar. När de miljöfarliga ämnena tagits bort kan mycket återvinnas. Plasthöljen förbränns i anläggningar för energiutvinning och metaller skickas till smältverk för återvinning. Återvunnen koppar, aluminium och järn används som råvara i nya produkter. Datorer, mobiltelefoner och andra IT-produkter innehåller små mängder ädelmetaller som också återvinns, exempelvis kan vissa kretskort innehålla guld och/eller silver. Lysrör och lågenergilampor innehåller kvicksilver. Dessa produkter hanteras därför genom separering i en sluten process. Där omhändertas 20
kvicksilver på ett säkert och kontrollerat sätt medan lysrörspulvret kan återanvändas vid nyproduktion av ljuskällor. Metall och elektronikavfall går till specialiserade återvinningsföretag som materialåtervinner metaller och energiåtervinner plast. Glaset renas och återvinns. Övriga lamptyper som exempelvis glöd- och LEDlampor behandlas i samma process som lysrör och lågenergilampor. Alla batterier ska samlas in och materialåtervinnas så långt det är möjligt. Batterierna sorteras efter kemiskt innehåll innan de skickas till återvinning eller bortskaffande. INSAMLAD MÄNGD BÄRBARA OCH INBYGGDA BATTERIER 2003-2015 kg/invånare 0,40 0,35 0,30 0,25 0,20 INSAMLAT EL-AVFALL FÖR ÅTERVINNING 2003 2015 ton 200 000 150 000 100 000 50 000 0,15 0,10 0,05 0,00-03 -05-10 -15 Inbyggda Bärbara Småbatterier 0-03 -05-10 -15 Inkluderar el-avfall utanför producentansvaret Källa: El-kretsen och Elektronikåtervinningsföreningen 8 procent av mängden antas utgöra elavfall från verksamheter enligt uppgift från El-kretsen. Insamlat från hushåll blir då 126 500 ton. LÄS MER Se definition av elektriskt och elektroniskt avfall i Förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning 21
Biologisk återvinning 2015 gick 728 570 ton hushållsavfall till biologisk återvinning rötning eller kompostering. Det är en ökning med 2 procent jämfört med 2014. 74 kg hushållsavfall per person behandlades genom biologisk återvinning 2015. Biologisk återvinning utgör nu 15,5 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Den biologiska behandlingen av matavfall, exklusive hemkompost, uppgick till 427 630 ton 2015. Matavfall till samrötningsanläggningar har ökat med 17 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 15 procent. Enligt Naturvårdsverkets beräkningar 15 uppkommer cirka 79 kg matavfall per person och år i de svenska hushållen. Till det kommer 14 kg/person från restaurang och storkök samt 3 kg/person från handel. Totalt uppkommer 935 000 ton matavfall från ovanstående kategorier. 2014 återvanns 38 procent av matavfallet genom biologisk behandling så att växtnäring togs tillvara 16. Motsvarande uppgift där både växtnäring och energi tas till vara är 27 procent. Målet till 2018 är att minst 50 procent av matavfallet ska behandlas biologiskt så att växtnäringen tas tillvara och minst 40 procent av matavfallet behandlas så att även energi tas till vara. Ökad insamling av källsorterat matavfall Insamling av källsorterat matavfall ökade med 10 procent 2015 jämfört med 2014. 204 kommuner, 70 procent, samlar in källsorterat matavfall i varierande omfattning. Många kommuner har insamling från hushåll, storkök och restauranger medan ett fåtal endast har från storkök och restauranger. 2011 publicerade Avfall Sverige en rapport med hjälpmedel för kommuner och verksamheter för att komma igång med insamling av källsorterat matavfall 17. Rapporten är fortfarande lika aktuell och visar bland annat att det tar många år att införa ett insamlingssystem för källsorterat matavfall, från de första planerna till dess att systemet är infört. Det framgår också att faktorer som planering, tillräckliga personella resurser, information samt uppföljning och kontroll är viktiga för att lyckas. Rapporten beskriver vilka system som finns på marknaden och förmedlar erfarenheter från de kommuner som redan infört insamling av källsorterat matavfall. Avfall Sverige har även tagit fram en översiktlig kartläggning av olika insamlingssystem för källsorterat matavfall från hushåll 18. Rapporten beskriver vad som händer under hela kedjan och utifrån detta görs bedömningen hur det påverkar kvalitén. För att uppnå en bra kvalitet krävs en aktiv kvalitetssäkring i insamlingsledet, visar en annan rapport från Avfall Sverige 19. Kvalitén på slutprodukten avgörs av hur väl matavfallet är sorterat vid källan. Ett viktigt verktyg för god kvalitet är kommunikationsinsatser av olika slag. 20 15 SMED Rapport nr 173, 2015, Uppföljning av etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan data för år 2014 16 Naturvårdsverkets rapport 6707 Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2016 17 Avfall Sveriges rapport U 2011:19 Hjälpmedel för introduktion av system för insamling av källsorterat matavfall samt Guide #2 Införande av system för insamling av källsorterat matavfall 18 Avfall Sveriges rapport 2015:15 Matavfallets väg från bord till jord 19 Avfall Sveriges rapport 2015:17 Att kvalitetssäkra källsorterat matavfall 20Avfall Sveriges rapport 2016:03 Insamling av matavfall i flerbostadshus. Goda exempel från kommuner och allmännyttiga bostadsföretag 22
Insamlingssystem Det vanligaste insamlingssystemet för källsorterat matavfall från villahushåll är ett separat kärl. Det finns även flerfackskärl, där olika fraktioner sorteras i separata behållare, och insamlingssystem med optisk sortering av olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. Insamling av matavfall genom optisk sortering blir allt vanligare. Behandlingsmetoder Det huvudsakliga syftet med biologisk återvinning är att cirkulera näringsämnen i samhället för att på så sätt sluta kretsloppet. Rötning är den vanligaste metoden att behandla matavfall. Vid rötning bildas biogas, som huvudsakligen består av metan och koldioxid. Biogas är en förnybar energikälla. Efter uppgradering rening kan den användas som fordonsbränsle. Den kan också användas till uppvärmning eller elproduktion. Vid rötning bildas även biogödsel, ett gödningsmedel med rikt näringsinnehåll. Under 2015 producerades 1,7 miljoner ton biogödsel. Genom att använda biogödsel i stället för mineralgödsel återförs växtnäringsämnen till kretsloppet. Det gäller bland annat fosfor, som är en ändlig resurs. Som exempel kan nämnas att om allt matavfall från hushåll används som växtnäring räcker det för att ersätta 7 procent av den fosfor som importeras i form av mineralgödsel. Det visar siffor från Avfall Sverige 21. Under 2016 har Avfall Sverige lanserat webbplatsen biogodsel.se. Där finns bland annat information om vad biogödsel är, hur det används, vilken effekt det har och vilka regelverk som styr. Certifierad återvinning Anläggningar som producerar kompost eller biogödsel från rena källsorterade substrat från livsmedels- och foderkedjan, kan kvalitetsmärka sin produkt genom Certifierad återvinning. Det är ett certifieringssystem som Avfall Sverige har arbetat fram i samråd med lantbruks- och livsmedelsbranschen, tillverkare av kompost och biogödsel, jordtillverkare, myndigheter och forskare. LRF, Svenska Kvarnföreningen, Lantmännen, Svenska Foder och KRAV är några aktörer som godkänner biogödsel baserat på källsorterat matavfall, som certifierats enligt Avfall Sveriges system SPCR 120. Besiktningsorganet för detta certifieringssystem är SP, Sveriges Tekniska Forsknings institut. 70 procent av all biogödsel som produceras i samrötningsanläggningar och används inom jordbruket är idag certifierad. Certifieringen ställer krav på hela hanteringskedjan från inkommande substrat till slutprodukt. Det finns även krav på hur processen genomförs. På webbplatsen biogodsel.se finns kontaktuppgifter till biogasanläggningar som producerar certifierad biogödsel, vilka mängder certifierad biogödsel som produceras och vad den innehåller. Minimera metanutsläpp Avfall Sverige har tagit initiativ till ett system för egenkontroll för att minimera metanutsläpp till luft från biogas- och uppgraderingsanläggningar. Dessa utsläpp bör minimeras av flera skäl som miljö, ekonomi och säkerhet. Ett 40-tal biogasoch uppgraderingsanläggningar har anslutit sig till systemet. 21Avfall Sveriges rapport U2014:14 Nyckeltal för kommunikationsinsatser inom matavfall, biogödsel och biogas 23
BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 2011 2015 (TON) 2011 2012 2013 2014 2015 Matavfall till samrötningsanläggning 132 380 185 540 227 720 275 370 316 850 Matavfall till central kompostanläggning 77 520 73 370 63 030 52 880 44 700 Matavfall som rötas vid reningsverk 68 000 59 310 79 320 61 500 66 080 Matavfall som hemkomposteras 51 500 51 800 48 700 48 300 44 500 Trädgårdsavfall till central kompostanläggning 323 900 303 160 292 680 275 060 256 440 Totalt 653 300 673 180 711 450 713 110 728 570 Matavfall är hushållsavfall och därmed jämförligt från hushåll, restauranger, livsmedelsbutiker, skolor och liknande verksamheter. Däremot ingår inte avfall från livsmedelsindustri, slakteri m.m. Matavfall som rötas vid reningsverk inkluderar matavfall via matkvarn till avlopp. BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 1975 2015 ton 800 000 700 000 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0-75 -95-00 -05-10 -15 BIOLOGISK ÅTERVINNING TOTALT INKLUSIVE HUSHÅLLSAVFALL 2011 2015 (TON) 1 2011 2012 2013 2014 2015 Rötning 555 050 695 940 945 550 1 227 990 1 616 080 Kompostering 690 100 558 830 528 640 502 500 418 340 Total 1 245 150 1 254 770 1 474 190 1 730 490 2 034 420 RESURSHUSHÅLLNING 2011 2015 (TON) 2011 2012 2013 2014 2015 Biogödsel 594 310 725 970 939 800 1 236 560 1 712 050 ENERGIPRODUKTION 2011 2015 (MWH) 2011 2012 2013 2014 2015 Fordonsgas 321 600 353 180 511 470 591 960 747 680 El 60 0 0 2 100 87 370 Uppvärming 17 380 15 540 24 400 30 070 38 480 Fackling 10 390 25 640 31 760 38 260 34 100 Övrigt 3 180 18 480 Totalt (MWh) 349 430 394 360 567 630 665 570 926 110 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige 1) Dessa mänger avser de rötningsanläggningar som har rapporterat in uppgifter till Avfall Web. Sammanställningen ger ingen komplett bild av den biologiska behandlingen i Sverige. 24
KOMPOSTERINGSANLÄGGNINGAR 2015 Kommun Totalt (ton) varav hushållsavfall Alingsås 2 540 2 040 Borlänge 10 840 10 300 Eskilstuna 2 400 2 090 Eslöv 4 750 4 750 Fagersta 3 440 50 Filipstad 560 50 Gällivare* 10 330 380 Gävle 16 290 14 490 Göteborg 14 040 5 270 Halmstad 200 200 Helsingborg 15 070 9 920 Hässleholm 20 320 8 450 Jönköping 10 480 10 480 Karlshamn 13 170 7 360 Karlskrona 2 000 2 000 Karlstad 15 320 5 060 Klippan 6 570 6 570 Kristinehamn 15 300 0 Landskrona 5 940 3 470 Ludvika 7 390 2 560 Luleå 9 830 9 830 Malmö* 26 030 26 030 Mariestad 2 290 2 290 Norrtälje 560 30 Sala 6 780 780 Simrishamn 16 850 14 240 Strängnäs 100 100 Sunne 770 770 Söderhamn 5 590 1 020 Södertälje 4 680 4 680 Trelleborg 7 200 7 190 Täby 24 840 15 370 Uppsala 9 300 8 100 Västerås 23 330 12 110 Ystad 5 130 5 130 Östersund 5 400 5 270 Övriga anläggningar 92 710 92 710 Totalt 418 340 301 140 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar komposteringsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningarna i Kristinehamn, Sunne och Tranås är trots denna definition medräknade. *) Certifierad anläggning enligt SPCR 152. RÖTNINGSANLÄGGNINGAR 2015 Kommun Totalt (ton) varav matavfall Alvesta 70 060 250 Bjuv** 49 700 11 120 Borås** 27 150 18 720 Falkenberg** 92 000 12 000 Falköping 5 810 2 690 Gotland 42 000 0 Halmstad 42 000 0 Helsingborg** 137 790 48 220 Huddinge 3 500 1 940 Huddinge 25 890 16 390 Höör 24 020 5 400 Jönköping** 14 360 10 280 Kalmar** 20 410 10 Kalmar** 81 000 9 420 Karlshamn 7 680 7 120 Karlskoga 43 070 14 370 Katrineholm 50 330 0 Kristianstad** 104 280 27 390 Laholm** 47 300 9 000 Lidköping** 74 630 0 Linköping** 107 500 47 100 Luleå 16 000 0 Mariestad 73 000 0 Skellefteå 9 480 7 210 Skövde** 50 560 5 810 Sävsjö** 63 960 5 800 Söderhamn 560 560 Trelleborg** 61 550 0 Uppsala** 30 400 23 000 Uppsala 21 000 0 Vårgårda** 74 040 0 Vänersborg** 11 420 10 260 Västervik 7 660 1 250 Västerås** 25 890 21 540 Västerås 62 950 0 Örebro** 37 160 0 Totalt 1 616 110 316 850 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar rötningsanläggningar som klassificeras som samrötningsanläggningar, det vill säga de behandlar flera olika sorters avfall. De flesta samrötningsanläggningar tar emot hushållsavfall. Mer information om anläggningarna finns på Avfall Sveriges hemsida. **) Certifierad anläggning enligt SPCR 120 25