SNABBANALYS nr 45 oktober 2011 De senaste fem årens utveckling på arbetsmarknaden Christer Persson Med utgångspunkt från utvecklingen på arbetsmarknaden under de senaste fem åren har alliansregeringen inte mycket att yvas över när det gäller förmågan att i praktisk politik stärka och utveckla arbetslinjen.
1. Arbetslinjen Alliansregeringen använder ofta olika argument om arbetslinjen för att brännmärka oppositionens politik på centrala områden. Begreppet tenderar dock att användas så frekvent och slarvigt att det är på väg att utvecklas till ett slentrianmässigt inslag i regeringens stående kritik mot oppostionspolitiken. Någon tillstymmelse till ödmjukhet finns inte inför begreppets komplexa natur och att det har tydliga ideolog iska förtecken. Mot denna bakgrund kan det på sikt bli högst problematiskt för regeringen att fortsätta använda detta begrepp som en verbal murbräcka i debatten om den ekonomiska politiken och jobben. I sin mest praktiska betydelse har begreppet länge fungerat i ett arbetsmarknads - politiskt sammanhang för att prioritera arbete, praktik, utbildning och rehabilitering framför ett långvarigt mottagande av kontantbidrag till individer som antingen är arbetslösa, eller som av andra skäl inte kan försörja sig själva. I den samhällsvetenskapliga forskningen är det vanligt att arbetslinjebegreppet defineras utifrån tre olika huvudperspektiv: allt från kontroll och disciplin av människor med hjälp till självhjälp som ett mellanled, för att slutligen utgöra en legitim grund för alla människors rätt till ett arbete, och kravet på full sysselsättning. 1 Denna analys bygger på det tidigare nämnda rättighetsperspektivet för att beskriva innebörden av arbetslinjebegreppet. Läget på arbetsmarknaden får sedan fungera som ett mått på om arbetslinjen försvagas eller förstärks av sysselsättningspolitiken i vid mening liksom av den samhällsekonomiska utvecklingen. Detta innebär i sin tur att en positiv utveckling på arbetsmarknaden i form av ett ökat arbetskraftsdeltagande, en ökad sysselsättning och en lägre arbetslöshet med fog kan tolkas som att att arbetslinjen förstärks eller utvecklas. Vid en motsatt utveckling på arbetsmarknaden är det å andra sidan naturligt att tolka detta som en försvagning av arbetslinjen. Båda dessa synsätt är givetvis en förenkling av begreppets faktiska innebörd eftersom detta också bestäms av regelverk, institutionella förhållanden och av djupare ideologiska förändringar i samhället. Tillståndet på arbetsmarknaden vid olika tidpunkter redovisas här i form av etablerade nyckeltal som arbetskraftsdeltagande, sysselsättningsgrad och arbets - löshetsnivåer, etc. En annan intressant frågan är valet av lämpliga perioder för att studera utvecklingen av arbetsmarknadsläget. Med utgångspunkt från den i AKU redovisade perioden är det naturligt att låta granskningen först omfatta ett år (en tolvmånadersperiod). I den senast presenterade AKU bygger också gransk - ningen på en jämförelse av utvecklingen mellan september 2010 och september 2011. 2 1 Frågan beskrivs utförligt i Malin Junestavs avhandling: Arbetslinjer i svensk socialpolitisk debatt och lagstiftning 1930-2001, som presenterades 2004. Frågan behandlas också i Junestavs rapport: Socialförsäkringssystemet och arbetsmarknaden politiska idéer, sociala normer och institutionell förändring en historik, Rapport 2007:4, IFAU. 2 Pressmeddelande 2011-10-20, nr 2011:269, AKU för september 2011. 2
Under denna period ökade sysselsättning en med nästan 90 000 personer medan sysselsättningsgraden i stort sett var oförändrad. Den öppna arbets lösheten minska de, både i antal personer och som andel av arbetskraften. Även ungdoms - arbets lösheten fortsatte att minska något, men ligger alltjämt kvar på en hög nivå. Långtidsarbetslösheten har varit praktiskt taget oförändrad sedan förra hösten, men är alltjämt oacceptabelt hög. Vid sidan av den årsvisa jämförelsen är det intressant att studera utvecklingen under en längre period, t.ex. under en femårsperiod, vilket uppfyller kraven på viss långsiktighet. Denna period sammanfaller också med den mandatperiod under vilken alliansregeringen hittills haft regeringsansvaret. Detta ger i sin tur möjligheter att översiktligt bedöma vilken av alliansregeringen, eller den tidigare socialdemokratiska regeringen, som varit mest effektiv i arbetet med att skapa jobb och bekämpa arbetslösheten. Därför granskas i fortsättningen utvecklingen av arbetsmarknadsläget mellan september 2006 och september 2011. Genom - gången bygger i första hand på den senaste AKU, kompletterad med uppgifter från SCB:s statistikdatabas. 3 Utvecklingen på arbetsmarknaden under perioden september 2006 - september 2011, icke säsongsrensade siffror Källor: AKU och egna beräkningar 3 Det är SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) som används här. I syfte att nå en ökad internationell jämförbarhet förändrades AKU i oktober 2007. De viktigaste förändringarna var att nya åldersgrupper (befolkningen 15-74 år) räknas till den arbetsföra befolkningen och arbetskraften, och att heltidsstuderande som aktivt söker jobb också räknas som arbetslösa (PM Ny redovisning av AKU från oktober 2007, SCB 2007-07-08). För att förstå innebörden av dessa statistiska förändringar är det viktigt att redovisa några begrepp, med deras nya definitioner, som används i AKU efter den aktuella omläggningen. Utvecklingen av den arbetsföra befolkningen och antalet sysselsatta, liksom antalet arbetslösa, består enligt SCB av antalet personer i åldern 15-74 år, även om vissa bland de yngsta åldersgrupperna studerar samtidigt som merparten av de äldsta grupperna har lämnat arbetsmarknaden som ålderspensionärer. Dessa definitioner gör det möjligt att jämföra utvecklingen på arbetsmarknaden från 2005 och framåt. I den arbetsföra befolkningen ingår alla personer som är 15-74 år och som är sysselsatta, arbetslösa eller har lämnat arbetskraften. Arbetskraften består i sin tur av personer som antingen är sysselsatta eller arbetslösa. Sysselsätt ningsgraden räknas som kvoten mellan antalet sysselsatta och den arbetsföra befolkningen. Den relativa arbetslösheten beräknas i sin tur som kvoten mellan antalet arbetslösa och arbetskraften. 4 Gruppen långtidsarbetslösa består av antalet öppet arbetslösa som varit arbetssökande i mer än 6 månader (27 veckor). Denna grupp relateras också till det totala antalet öppet arbetslösa. 3
2. Utvecklingen av arbetsmarknadsläget 2.1. Betydande ökning av arbetskraften Såväl den arbetsföra befolkningen som arbetskraften har ökat kraftigt som ett resultat av en gynsam befolkningsutveckling under perioden. Arbetskraften ökade med drygt 262 000 personer. Detta avspeglar såväl en positiv befolk - nings utveckling i de arbetsföra åldersgrupperna som att allt fler sökte sig ut på arbetsmarknaden när arbetsmarknadsläget förbättrades rejält före finans - krisen 2008-2009, men också när ekonomin återhämtade sig efter krisen under i första hand 2010. 2.2. Fler sysselsatta, men en oförändrad sysselsättningsgrad Mot bakgrund av den positiva befolkningsutvecklingen är det knappast överraskande att en sådan utveckling i regel följs av en stark sysselsättningsökning eftersom den senare till en viss del brukar vara utbudsdriven. Sysselsätt ningen ökade med drygt 212 000 personer under den aktuella femårsperioden, vilket motsvarar en årlig ökning med nästan 1 procent. Den goda sysselsätt - ningsutvecklingen har främst varit koncentrerad till åren före finans krisen och till 2010. Tar man emellertid hänsyn till det ökade utbudet av arbetskraft, och istället tar sikte på utvecklingen av sysselsättningsgraden ja, då kan man konstatera att sysselsättningen i stort sett har varit oförändrad. Den har pendlat, med mindre svängningar upp- och nedåt, runt 65-66 procent under de septembermånader som här jämförs. Slutsatsen är därför att alliansregeringens politik varken mer eller mindre har bidragit till att skapa nya arbetstillfällen, jämfört med vad den socialdemokratiska regeringen lyckades med fram till september 2006. Regeringens politik har därför varken medverkat till att stärka eller utveckla arbetslinjen. 2.3. Även arbetslösheten har utvecklats negativt Inte heller har alliansregeringen lyckats bättre med att bekämpa arbets - lösheten. Antalet arbetslösa har ökat med omkring 50 000 personer. Som andel av arbetskraften har arbetslösheten ökat från 6,1 procent i september 2006 till 6,8 procent i september i år. Ökningen har visserligen varit marginell, men man tvingas konstatera att massarbetslösheten fortsätter att hålla ett fast grepp om arbetsmarknaden. Man tvingas konstatera att massarbetslösheten fortsätter att hålla ett fast grepp om arbetsmarknaden. 4 Det är också först efter sommaren i år som konjunkturen har försvagats påtagligt med en lägre tillväxt och en svagare efter-
frågan på arbetskraft. Även när det gäller kampen mot arbetslösheten är regeringens insatser helt otillräckliga för att leva upp till kravet på en starkare arbetslinje, vilket är nödvändigt för att kunna hävda rätten till arbete för alla människor. 2.4. Fler studenter bland de arbetslösa Av de arbetslösa var drygt 64 000 heltidsstuderande i september 2006, och denna grupp hade i september 2011 ökat till nästan 101 000 personer; en ökning med omkring 36 000 personer. Utvecklingen av antalet arbetssökande studenter är alltså en del av förklaringen till den ökade arbetslösheten. Ser man till utvecklingen av enbart ungdomsarbetslösheten (15-24 år), så har antalet heltids - studerande ökat från drygt 31 000 personer till 53 000 personer; en ökning med drygt 21 000 heltidsstuderande. Som andel av antalet ungdsomsarbetslösa bekräftas också denna ökning av antalet studerande: under september 2006 var 31 procent av de arbetslösa studenter, och denna andel hade ökat till 40 procent under september 2011. 2.5. Ökat antal långtidsarbetslösa och längre arbetslöshetsperioder Arbetslösheten är alltjämt hög bland vissa grupper av arbetssökande: Långtidsarbetslösheten, de som varit arbetslösa i mer än 6 månader, har ökat från 74 100 personer till nästan 102 000 personer; en ökning med nästan 28 000 personer, eller med drygt 37 procent. Som andel av antalet öppet arbets lösa har långtidsarbetslösheten också ökat markant; från 25,5 procent till nästan 30 procent. Den ökade långtidsarbetslöheten kan också kompletteras med det faktum att varje arbetslös i dag går utan jobb under en allt längre period. I september 2006 gick varje arbetslös i genomsnitt utan jobb under ca 6 månader (24 veckor), medan denna period i september 2011 hade ökat till drygt 8 månader (33,1 veckor). Det motsvarar sålunda en ökning med 2 månader, eller drygt 33 procent. Inte heller utvecklingen av långtidsarbetslösheten och längden på arbetslöshetsperioderna ger stöd för att arbetslinjen har förstärkts. 2.6. Ökad strukturarbetslöshet på sikt En hög långstidsarbetslöshet under en längre period bidrar ofelbart till att den så kallade strukturarbetslösheten ökar, dvs. den andel av arbets - lösheten som inte i första hand beror på en svag efterfrågan på arbetskraft utan på en dåligt fungerande matchning mellan arbetssökande och de lediga jobbben. Det innebär att de arbetslösa inte kan besätta de lediga jobben eftersom de har en felaktig kompetensprofil eller för att de bor i andra kommuner och orter än där jobben finns. 5
En ökning av strukturarbetslösheten kan utvecklas till en arbetskraftsbrist på vissa delar av arbetsmarknaden, och det är just denna kombination som känne tecknar dagens arbetsmarknad: både massarbetslöset och brist på arbets - kraft. Bristsituationen driver förr eller senare upp lönerna så att de riskerar spränga de samhällsekonomiska ramarna för lönebildningen. Detta urholkar näringslivets konkurrenskraft. 2.7. En hög ungdomsarbetslöshet som ökar Ungdomsarbetslösheten, som inkluderar arbetslösa ungdomar i åldern 15-24 år, har ökat från 102 000 personer till 132 600 personer, vilket är en ökning med drygt 30 000 ungdomar. Detta motsvarar en ökning med 30 procent på fem år, och en årlig ökning med 6 procent. Även som andel av arbetskraften i dessa åldersgrupper handlar det också om en kraftig ökning samtidigt som arbetslösheten tenderar att cementeras på en skrämmande hög nivå: den var nästan 18,5 procent i september 2006 och har sedan dess ökat till 21,2 procent under september i år. Mer än var femte ungdom är alltså arbetslös. 2.8. Oförändrad andel sysselsatta som faktiskt arbetar Den som har ett jobb och räknas som sysselsatt kan vara ledig. Det finns flera orsaker till ledigheten: semester, sjukskrivning, föräldraledig, tjänsteledig och andra skäl för ledigheten. Skillnaden mellan antalet sysselsatta och antalet frånvarande är det verkliga antalet arbetande vid en viss tidpunkt: dessa brukar redovisas som antalet sysselsatta i arbete och är ett viktigt mått på aktiviteten på arbetsmarknaden, och ger också en fingervisning om hur stora lediga resurser det finns på arbetmarknaden. I september 2006 var 3 997 300 personer i arbete, och i september 2011 hade antalet sysselsatta i arbete ökat till 4 256 700 personer; en ökning med drygt 259 000 personer. Förutom en kraftigt ökningen av antalet sysselsatta är detta resultatet av en betydande minskning ohälsotalet. I september 2011 var antalet frånvarande nästan 407 000 personer, vilket kan jämföras med ca 444 000 personer i september 2006; en minskning med nästan 37 000 personer. Det är dock inte det absoluta antalet personer i arbete som är det mest intressanta måttet, utan antalet sysselsatta i arbete i relation till den arbetsföra befolkningen. 5 I september 2006 var denna andel 59,2 procent och under samma månad i år hade den ökat till 60 procent. Det innebär en marginell ökning. Inte heller med användning av detta sysselsätt ningsmått är det möjligt att beskriva regering ens politik som en entydig förstärk ning av arbetslinjen. 5 På samma sätt som sysselsättningsgraden beräknas relateras också antalet sysselsatt i arbete till den arbetsföra befolkningen, och man får då fram andelen sysselsatta i arbete. 6
2.9. Stora outnyttjade arbetskraftsreserver Det är knappast överraskande att vi i dag ser ett stort arbetskraftsutbud som inte utnyttjas fullt ut. I detta utbud finns en blandning av olika grupper: öppet arbetslösa, latent arbetssökande (de som vill/kan söka jobb, men inte gör det) och undersysselsatta, alltså de som har en kortare arbetstid än vad de önskar. I september 2011 var det outnyttjade arbetsutbudet omkring 18,6 miljoner arbetstimmar per vecka, vilket kan räknas om till omkring 463 000 heltidsarbeten, om man utgår från en arbetsvecka på 40 timmar. Detta kan jämföras med 16,5 miljoner arbetstimmar som var det outnyttjade utbudet i september för fem år sedan. Detta kan räknas om till 411 000 heltidsarbeten; en ökning med omkring 52 000 heltidsjobb. Inte heller med utgångspunkt från detta mått går det att hävda att regeringens insatser har förstärkt eller utvecklat arbets linjen. 2.10. Fortsatt många utanför arbetsmarknaden Antalet personer utanför arbetskraften har ökat med nästan 75 000 personer under denna femårsperiod; från ca 2 016 700 personer till omkring 2 091 400 personer. Det innebär att den grupp som helt står utanför arbetsmarknaden (hemarbetande, ålderspensionärer, avtals- och förtidspensionärer, vissa studerandegrupper, värnpliktiga och långtidssjuka) var under de båda septembermånaderna 2006 och 2011 omkring 30 procent av den arbetsföra befolkningen. Denna utveckling bidrar knappast till någon förstärkning eller utveckling av arbetslinjen. 3. Sysselsättningen i olika sektorer Det är intressant att se hur sysselsättningen i olika sektorer utvecklas och vilka långsiktiga förskjutningar i den sektorsvisa sysselsättningen som sker. I tabellen på sidan 8 redovisas dessa förändringar under den aktuella femårsperioden. 3.1. De nya jobben skapas i den privata sektorn Det är uteslutande den privata sysselsättningen som har ökat under perioden och denna sektor har därför varit motorn i ekonomin för att skapa nya jobb. Under den aktuella femårsperioden skapades drygt 242 000 nya jobb i den privata sektorn, vilket innebär en jobbtillväxt med i genomsnitt drygt 1,6 procent per år under perioden. Däremot har den offentliga sysselsättningen minskat med drygt 47 000 jobb varav drygt 36 000 jobb försvann i kommuner 7
Utveckling av sysselsättningen i olika sektorer mellan september 2006 och september 2011. 6 Källor: AKU, SCB:s statistikdatabas och egna beräkningar och landsting. Denna utveckling har lett till att den privata sektorns andel av den totala sysselsättningen ökade från 69 procent till 72 procent i slutet av perioden, medan den offentliga sysselsättningsandelen minskade från 31 procent till 28 procent. Utvecklingen i den kommunala sektorn är intressant och man kan ställa frågan hur stor del av den minskade personalstyrkan i denna sektor som är en direkt följd av riktade besparingar i olika kommunala kärnverksamheter som skolan, vården och omsorgen, och hur mycket som är en effekt av den ökade privata driften av dessa skattefinansierade verksamheter. 3.2. Kraftigt ökad privat sysselsättning i skolan, vården och omsorgen Dagens arbetsmarknadsstatistik ger dock inte utrymme för att besvara denna fråga. Det är heller inte möjligt att göra en fördelning av sysselsättningen i 6 I denna sektorsuppdelningen av sysselsättningen är det viktigt att peka på några centrala faktorer för tolkningen av redovisade data. I den privata sektorn ingår på sedvanligt sätt antalet egenföretagare, vilket också är den redovisningsmetod som används i AKU. Den offentliga sektorn består av staten och den kommunala sektorn (kommuner, landsting och regioner). Den ofördelade sysselsättningen är sådan sysselsättning som SCB av olika skäl inte kan fördela på olika sektorer. Med hänsyn till denna post är är summan av sektornas sysselsättning och den ofördelade sysselsättningen lika med den totala sysselsättningen. 8
dessa skattefinansierade verksamheter på den del av verksamheten som sköts i kommunal regi, och på den del som är privat produktion av aktuella välfärds - tjänster. Går man utanför AKU och använder sig av annan SCB-statistik, så får man en relativt klar bild av hur den skattefinansierade produktionen av utbildning, vård och omsorg har utvecklats. Antalet sysselsatta i privata företag inom dessa verksamheter har ökat kraftigt under hela 2000-talet. 7 Just dessa företag sysselsatte under 2009 drygt 175 000 personer vilket motsvarar omkring 17 procent av det totala antalet sysselsatta i dessa verksamheter, om man exkluderar de som var sysselsatta hos ideella organisationer och stiftelser liksom i kommunalägda bolag. Sysselsättningen i privatägda och vinstdrivna företag har ökat kraftigt under 2000-talet: från ca 90 350 personer år 2000 till ca 175 200 personer år 2009, som är det senaste året då det finns tillgänglig statistik. Det handlar om en ökning med omkring 94 procent under denna femårsperiod. Bara mellan 2008 och 2009 ökade sysselsätt-ningen i dessa företag med 15 000 personer. 4. En summering Denna genomgång bygger på det enkla principen att arbetslinjens förverkligande i praktiken kan bedömas med utgångspunkt från hur arbetsmarknaden utvecklas. Om man enbart ser till utvecklingen under det senaste året har arbetslinjen stärkts genom ett antal positiva resultat på arbetsmarknaden: en ökad sysselsättningsgrad, en minskning av den öppna arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten samtidigt som både arbetskraftsdeltagandet och långstids - arbetslösheten ligger kvar på en i allt väsentligt oförändrad nivå jämfört med september 2010. 4.1. En viss försvagning av arbetslinjen Men fokuserar man på den mer intressanta utvecklingen under den senaste femårsperioden, så förändras bilden tämligen klart. Utvecklingen av arbetsmarknadsläget mellan september 2006 och september 2011 ger snarare stöd för att arbetslinjen har försvagats, vilket grundas på den sammantagna bilden av följande förändringar av arbetsmarknadsläget: 7 Det är viktigt att ha klart för sig att denna statistik uteslutande är inriktad på de skattefinansierade verksamheterna utbildning, vård och omsorg. De som svarar för driften av dessa verksamheter är, förutom förvaltningsdrivna enheter i kommuner och landsting, olika privata aktörer och offentligt ägda företag. Som privata aktörer inom dessa verksamheter räknas privatägda och vinstdrivande företag, men också ideella organisationer och stiftelser. I denna genomgång koncentreras intresset till enbart privatägda företag som drivs i vinstsyfte (aktiebolag, handelsbolag, enskild firma och vissa ekonomiska föreningar). Branchindelningen som här används är SNI 2002. Denna och annan liknande information kan hämftas från Statistiska Meddelanden Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg, OE 29 SM 1101. 9
1Oförändrat arbetskraftsdeltagande trots en mycket positiv befolkningstuveckling. 2En i stort sett oförändrad sysselsättningsgrad kombineras med ett ökat antal sysselsatta. 3Andelen sysselsatta som är i arbete är oförändrad, om man räknar deras andel av den arbetsföra befolkningen. 4Antalet öppet arbetslösa har ökat. Detsamma gäller för andelen av arbetskraften som är öppet arbetslösa. Massarbetslösheten fortsätter att hålla ett fast grepp om arbetsmarknaden. 5Utvecklingen av ungdomsarbetslösheten (15-24 år) går i samma negativa riktning som för de öppet arbetslösa. Idag är ungdomsarbetslösheten drygt 21 procent av den berörda arbetskraften (15-24 år); mer än var femte ungdom är alltså arbetslös, och det är nästan 3 procentenheter högre än under september 2006. 6Antalet långtidsarbetslösa har också ökat kraftigt liksom deras andel av det totala antalet öppet arbetslösa. Även den genomsnittliga arbetslöshetsperioden har förlängts, vilket innebär att de arbetslösa måste gå utan jobb under en längre period än tidigare. 7Även det outnyttjade arbetskraftsutbudet har ökat påtagligt (arbetslösa, undersysselsatta och latent arbetssökande). 8Antalet personer utanför arbetskraften har också ökat, men som andel av den arbetsföra befolkningen är storleken på denna grupp praktiskt taget oförändrad. Christer Persson fristående utredare och författare För information om Tankesmedjan, anmäl Dig till vårt kostnadsfria nyhetsbrev och VECKANS ANALYS. info@ts.lo.se www.arbetarrorelsenstankesmedja.se Barnhusgatan 16, 3 tr, 111 23 Stockholm 08-796 25 00