Varför Gudstjänst? Av: Johannes Djerf Varför är du här idag? Jag menar inte att det är jobbigt eller tråkigt att träffa dig på något sätt utan tvärtom. Men av vilken anledning har du kommit för att fira Gudstjänst idag? Vad har drivit dig till att du tagit steget till kyrkan för att under några timmar avstå ifrån allt annat för att vara här en söndagsmorgon. Det var ett tag sedan vi hade samtal i bänkarna och detta är en ypperlig fråga att samtala om tycker jag. För er konfirmander så är det inte kanske inte lätt att svara, eftersom det inte är frivilligt på samma sätt för er att vara här idag. Men om ni inte var tillsagda till det, av vilken anledning skulle ni gå eller inte gå. Och jag ber er alla att vara ärliga, varför är du här? Jag tror att det finns väldigt många olika svar på frågan ibland oss. Och när jag funderar på mina egna motiv för att gå på Gudstjänst så har de nog förändras under åren tror jag. Det fanns en tid då anledningen var att mamma stängt av Disneydags på tvn och tvingat mig till kyrkan för att hela familjen skulle gå på Gudstjänst, det hörde till söndagen, så var det bara, och när jag väl var där så var mitt mål att predikan skulle börja så snart som möjligt, inte för att lyssna då utan för att få gå ner i källaren och leka av mig. Under tonåren så växte det en större förståelse av vad en Gudstjänst kan få betyda för människor, men det rörde mig själv inte mer än att jag var tredje söndag hade ansvar för ljudet och var tvungen att gå dit. Men under en tid så kom jag till gudstjänster där jag blev riktigt berörd, fick kraftiga Gudsmöten som förändrade faktiskt hela mig och hela min attityd till livet där och då och framtiden. Även om jag då kanske inte skulle kalla det för Gudstjänst, för det var inte de vanliga traditionella formerna som fanns hemma i pingstkyrkan i Kisa. Känslorna, att få uppleva saker var syftet vilket också hörde till en viss form av Gudstjänst. Men ju mer min längtan väcktes att följa Jesus så märkte jag samtidigt som de gråa håren kom att känslorna och även formerna spelade mindre roll, och syftet att gå till Gudstjänst på söndagen började handla mer om Gud än om mig. Idag är mina motiv inget jag reflekterar över så speciellt mycket utan det har blivit mer en vana att göra. Jag vill träffa vänner, jag vill ge av det som Gud har gett mig till andra. Vilket jag är medveten om hör ihop med att jag känner mig sänd som pastor och mitt bultande hjärta för församlingen.
Men även om jag är ledig ifrån medverkan så är det något som fattas mig om jag inte går på Gudstjänst och jag söker oftast upp en Gudstjänst att gå på även hemma hos mina föräldrar som nu bor (o)rimforsa. Och då kan man verkligen fundera på varför det är så? Varför är det en vana, något som jag känner att jag ska göra när det är söndag? Varför slutar jag inte med att gå. Är det bara för att jag predikar, eller du som har vaktmästargruppen eller ljudet, är det bara därför? Är det för att få uppleva saker, vilket jag vet att jag inte får vara med om varje söndag? Vad är egentligen hela syftet med Gudstjänsten? Är det att höra fina sånger, att träffa andra människor eller vad är det egentligen? Vilken mening har det att du och jag går på Gudstjänst? Jag tror att det är väldigt viktigt att på nytt upptäcka skälet till Gudstjänsten, för det kommer påverka hur och med vilken inställning vi firar gudstjänst. Det finns ifrån början ett syfte som vi alla har gemensamt, oavsett vad vi personligen tycker att vår anledning är eller inte är. Svaret på frågan är så mycket större än vad vi någonsin kommer att greppa tror jag men jag har ändå försökt sammanfatta det och det första som vi kan se är att Gudstjänsten är ett Möte med befriaren. Ett möte med skaparen själv som utifrån den han är, i hans närvaro skapar något nytt i våra liv. Gudstjänst är ett möte mellan Gud och människa. En plats där Gud förmedlar sin nåd, alltså där Gud ger av sina gåvor till oss och tjänar oss som små enkla, syndiga människor. Vilket skapar ett gensvar ifrån oss. Vi vill ära Gud, vi tjänar Gud med vår lovsång, vårt tack och vårt offer, alltså praktisk handling. Det är en dubbel rörelse. Han kommer till oss och vi svarar honom. I Gamla testamentet så omnämns Gudstjänsten med ett hebreiskt verb som kan översättas till arbeta, eller stå i någons tjänst då det hörde ihop med att utföra bestämda offer, som var deklarerade av Gud själv. Men ordet Gudstjänst omfattar också den personliga vädjan till Gud i form av bön. Offerhandlingar skulle symboliskt uttrycka och motsvara det som också fanns på insidan. Där bönen till Gud, där tillbedjan fick rum fanns också ett offer, ett symboliskt uttryck i handling för det som man också sa med sin bön. Det var inte bara ord. Redan ifrån Noas tid då det inte ens fanns några bestämda angivna offer ifrån Gud så skapade Gudsmötet handling, ett gensvar ifrån hjärtat. Det står att när Noa och alla djuren räddats ifrån historiens största översvämning så byggde han ett altare åt Gud, tillbad och offrade.
Även Abraham. När Gud uppenbarade sig för honom och visade landet som han gett åt honom och hans efterkommande, så står det i 1 mos.12:7, att han byggde sig ett altare åt Gud som hade mött honom. Likaså sonen Isak, byggde ett altare, åkallade Herrens namn, slog upp sitt tält, och byggde en brunn då han mötte Gud och hans löften mitt i natten i 1.mos.26. Ett gensvar på mötet med den helige. Ett altare var då inte alltid något ståtligt, vackert och perfekt. Det kunde vara av jord eller stenar, som inte skulle vara uthuggna och designade utan det skulle vara enkelt. Ibland användes bara en enda stor sten för att på något sätt ge uttryck för sin bön. Gud har alltid sökt efter det enkla. Altaret blev ett uttryck för en plats där Gud befriaren mötte syndaren då altaret ofta var bestänkt med ett offers blod. Människan stod i konflikt med Gud och Gud själv gav syndaren en utväg genom att syndarens synder, bortvändhet ifrån Gud, överfördes på ett offerdjur. Mötet med den helige Guden formade böjda knän med en längtan till att leva nära Gud. Att som Isak visa att här på den här platsen väljer jag att slå ner mina tältpinnar, I denna närvaro, hos Gud vill jag vara. Jag vill att Gud ska få mer utrymme i mitt liv, Jag vill gräva mig en brunn och dricka av vattnet som ger mig liv. Jag vet att det dock inte alltid är av denna anledning som vi kommer till Gudstjänst. Vår Gudstjänstkultur talar mer om att det är en plats där några få som t.ex. fått gåvan att sjunga eller prata syns lite mer i praktiken, medans resten av de samlade lyssnar kanske mest för lyssnandets skull, utan att göra så mycket mer med det. Många gånger så har mötet med den levande Guden lämnat ens hjärta och kropp redan vid fikabordet efteråt. Inget ont om fika, jag är övertygad om att det är en stor del av att mötas som Guds folk, men jag tror ni förstår vad jag menar när jag säger att jag ibland saknar i mitt egna liv och i församlings liv att mötet med Gud, den inre bönen och längtan följs av och hör ihop med handling, då man inte bara lyssnar utan även gräver sig en brunn, slår ner sina tältpinnar och visar för människor att mötet med Gud gör någonting med mig. När aposteln Paulus skriver om Gudstjänsten i NT så skriver han så här i rom.12:1-2. Han bär oss att frambära våra kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud, för att förnyelse av tankarna ska ske. Alltså kropp och tankar kopplas samman. Förändring kommer främst inte inifrån utan en förändring kommer av att vi också använder vår kropp, hela vårt liv på ett annat sätt. Mötet med Gud förändrar.
Med andra ord, syftet med Gudstjänten är inte bara att sitta ner och lyssna utan om tankarna ifrån en Gudstjänst också ska få liv och förändra oss så behöver hela vår kropp finnas med. Vi behöver också handla för att också förstå vad som är Guds vilja. Jag tror att vi har mycket att lära oss ifrån idrottsvärlden. Man kan inte och ska inte jämföra Gudstjänst med t.ex. en hockeymatch på alla områden men jag tycker att det kan vara ett bra exempel på vad en händelse också får för konsekvenser. För det första så går man inte till en match bara för att man ska. Man går dit för att man vill och man kan välja att avstå ifrån allt annat för att kunna gå på matchen. Man är oftast engagerad och då inte bara i ord utan med hela kroppen. Många gånger har man förberett sig innan, med kläder och halsdukar för att komma med en inställning av tro. Man åker inte till en match för att man tror att laget ska förlora, utan för att se det vinna och för att fira segern, och oftast så får också segern många uttryck. Vilket jag tycker borde vara en självklarhet också för Gudstjänsten. Att mötet med Gud gör något med inställning, med min attityd, förväntan och får också sina konsekvenser och visar sig både innan, under och efter Gudstjänsten. Vi brukar säga att vi firar Gudstjänst och ett firande för alltid med sig något mer, tänk bara på när du ordnar en fest hemma för att fira en födelsedag eller något annat. Du fixar med mat, du städar och fixar, du offrar tid och du ger av både kärlek, tillgångar, och kraft, och inte bara under festen utan även innan och efter. Och den inställningen borde vi komma med också inför Gudstjänsten, vilket också är Gudstjänsten syfte. Det är en fest som vi varje söndag firar, med allt det som vi har. Då vi firar en händelse. På en Hockeymatch eller en födelsedag så är det inte bara en känsla jag firar, utan det är matchen eller händelsen i sig. Man kan inte fira en känsla eller en åsikt. Det går liksom inte fira känslan av att jag en gång föddes eller känslan att LHC vann, utan det är händelsen i sig. Och på samma sätt är det med en Gudstjänst. Det är inte åsikten att jag tror på Gud eller känslorna som skapas inom oss i mötet med Gud. Gudstjänsten är så mycket mer än bara en upplevelse eller ett forum där en teori möts och hålls gemensam Utan det är en händelse. För Abraham och Isak så var det mötet med Gud som formade deras Gudstjänst. För Noa var det händelsen att han och hela gänget på arken blivit räddade.
För Mose och Israels folk så skulle Gudstjänsten vara hela målet med deras vandring då befrielsen ifrån slaveriet var grunden till att komma inför Gud på samma plats där Gud hade mött Mose och visat vem Gud är och vem Mose var i Guds ögon. 2.mos.3:12. "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg. Detta är första gången som ordet Gudstjänst egentligen nämns i Bibeln och vi kan fortsätta läsa lite längre fram i 2.mos:12:25-27. Anledningen till att Mose och Guds folk skulle fira Gudstjänst var att Gud själv hade gått förbi, strukit sitt blod över deras dörr och genom det skonat dem ifrån död. Gud ville visa att slaveri inte är ett liv som han kallat dem till. Han hade skapat dem till gemenskap med honom. Gud sökte sitt folk. Han hade hört deras rop och deras lidande och han sökte på nytt kontakt med dem. Slaveriet hade skapat andra Gudar, tron på de gamla patriarkernas Gud hade gått förlorad i allt annat som hade tagit deras uppmärksamhet. Men Gud hade inte glömt. Gud hade inte glömt att han kallat detta folk till att vara hans, till att vara till välsignelse och Gud ville på nytt ha folkets uppmärksamhet och visa vem han är och vilka dem var. Och på samma sätt så söker Gud dig. Han kallar på din uppmärksamhet mitt i allt annat som vill ta din uppmärksamhet. Jag vet inte om du suttit någon gång med vänner som alla sitter och leker med sina mobiltelefoner förutom du. Det är riktigt irriterande och det är nästan omöjligt att få kontakt på vanligt vis. Eller bara försäker prata med någon som samtidigt kollar på tv eller läser samtidigt. När jag själv sitter och läser och Lisa försöker säga någonting samtidigt så är det inte ofta jag hör vad hon har sagt, vilket blir väldigt dumt ibland. Jag vet inte om det är att man är man och inte kan göra två saker samtidigt, men att springa och dyka, det är en omöjlig kombination. När jag pratar med någon på telefon och Lisa säger något samtidigt som jag t.ex. ska säga till personen i telefonen, så måste jag stänga av någons röst för att överhuvudtaget få med mig något. Och på samma sätt så finns det oerhört mycket i vår vardag, i vår trygghet, i vår bekvämlighet, i vårt utbud, i det stora havet av alla val som vi kan göra och som söker efter vår uppmärksamhet varenda sekund så är det svårt för Gud att få sin röst hörd. Men Gud kallar på dig. Han längtar efter att möta sitt folk, men det finns så många makter som vi låter ropa högre än hans röst. John Wimber har sagt att Vårt hjärtas längtan skulle vara att tillbe Gud, vi har skapats av Gud för detta syfte. Men om vi inte tillber Gud kommer vi att tillbe någon eller något annat.
Och så är det. Om vi tror på Jesus så behöver mötet med honom få utrymme! Få vara centrum i vår vardag annars så kommer vi snart vara någon annanstans och tillbe något som inte ger liv. Och därför så tror jag att vikten av att gå på Gudstjänst är mer viktig än någonsin. Gud söker din uppmärksamhet! Han söker ditt hjärta, han söker din tillbedjan för att visa var verklig befrielse finns. Han söker kontakt med dig till den grad att han sände sin egen son för att befria dig ifrån makterna som fört oss bort ifrån honom ifrån allra första början. Gud gav hans folk detaljerade beskrivningar, han bad dem bygga en konkret plats med ordningar och regler för att ett möte mellan en stor Gud och en liten människa skulle bli möjlig, som vi kan läsa om när vi fortsätter och läser i moseböckerna. Men för att sanningen och ljuset skulle komma över alla människor så sände Gud fader, sin egen son för att dö vår död. För kontaktens skull var han villig att själv bli offret på altaret för att vägen för alltid skulle vara öppen. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens. 1 joh.2:2. Blodet över dörren skulle strykas över vårt hjärtas dörr, för att rädda dig och mig ifrån död till liv. Jesus blev det eviga försoningsoffret på altaret. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. 2.kor.5:18 19. Det är med samma anledning som de firade Gudstjänst första gången som vi läste om innan. Blodets kraft till befrielse. Det är i försoningens tjänst vi firar Gudstjänst. Där Gud visar sin nåd. Ingen av oss kommer någonsin att ha förtjänat det men vi får alla möta Gud genom att rikta den tro vi har till Jesus. Altaret är inte bara ett minnesmärke så som altaret många gånger var för Abraham eller Isak. Utan det är något levande. I Gudstjänsten, i nattvarden vid altaret firar vi att Döden inte längre kunde hålla Jesus i graven. Jesus uppstod och visade att livet med honom är något som alltid pågår och lever. Vi har alla nåden att var gång vi kommer inför honom att möta honom som den som idag öser av sin glädje och nåd. Förbinder dem som har ett förkrossat hjärta, ropar ut frihet för de som är fångna och befrielse för de bundna. Det är därför vi möts på söndagen. För det är dagen då Jesus uppstod och han vill fortsätta att möta oss på uppståndelsedagen. Johannes kallar det för Herrens dag i uppenbarelseboken.
I den första kristna församlingen så träffades man varje dag men mycket snart blev första dagen i veckan, som för dem var söndagen, den speciella gudstjänstdagen. Och vi behöver hålla den helig. Livet tar sin utgångspunkt i Gudstjänsten och mötet med Gud. Ja, men jag möter Gud precis lika bra, när jag är själv eller gör någonting annat, jag behöver inte gå på Gudstjänst, kanske du tänker. Och visst byggnaden i sig är inte längre helig. Guds Ande är i tron på Jesus utgjuten i våra hjärtan, Och Gud kan möta oss där vi är, var vi än är. Men Gud kallar fortfarande ihop sitt folk. Han kallar sitt folk, som du är en del utav i tron på honom. Som du är beroende utav och som är beroende av dig. Det står aldrig du skola gå på Gudstjänst, annars blir livet surt. Men Gud vill att vi ska vända oss till honom, och Gud vill att vändandet till honom ska forma våra liv. Någon har sagt att den som inte har en söndag, har snart ingen Gud. Och jag tror att det stämmer bra. I allt som tar vår uppmärksamhet i vår vardag så behöver vi börja med att söka Gud inför vardagens Gudstjänst. Annars så kommer vi snart förlora det. För att orka leva i efterföljelse behöver vi heliga vanor som lär oss att följa Kristus. Tillsammans möter vi befrielse. Genom deltagandet sätter vi våra liv i relation till andra som hjälper oss att följa Kristus inför den himmelska Gudstjänsten som vi en dag tillsammans ska fira. Därför är det ett oerhört märkligt och ledsamt fenomen att många drar sig undan Gudstjänsten och församlingen när tvivlet kommer, när svårigheter kommer, när sorg och misslyckande sker, när känslan av att inte vara tillräcklig kommer, när det är här som du kan få möta nåd och befrielse, där Guds folk samlas. Paulus han fortsätter i rom.12 och likadant i 1 kor.12 att skriva om gåvor som vi som Guds barn fått av Anden för att vara till för andras befrielse. Vi är varandras lemmar säger han och när vi träffas så har någon alltid något att ge någon annan. Där tro inte finns där har någon tro. Där sjukdom finns så finns det tjänande händer som kan be om ett helande. För den som kommer med misslyckande och sår så har en annan barmhärtighet att ge, Där någon inte förstår så har den andre kunskap, en annan vishet. Där någon slits mellan olika makter så kan någon uttyda och visa på en väg efter Guds vilja. Om en i Guds församling lider så lider alla andra med den. När någon gläds så gläds de andra med den. Med andra ord. Gudstjänsten är till för hela livet. Och för att summera, varför är den det, varför firar vi Gudstjänst. Summera vad vi sagt i några meningar