Predikan Pingstdagen i Rönnekyrkan Tema: Den Heliga Anden Jag vet inte om du någonsin har känt som jag. Men i många år hade jag en hemlig dröm. Inte en sådan dröm som jag trodde att jag någonsin skulle kunna förverkliga, utan en sådan dröm som jag visste var omöjlig, men som jag bar med mig ändå. Jag drömde att det hade funnits en tidsmaskin. Och i den tidsmaskinen skulle jag åka, genom tid och rum. Till år 30 ungefär, till Galiléen. Till Jesus. Där skulle jag möta Jesus när Han vandrade på Jorden. Inte för att se Honom förvandla vatten till vin. Inte för att se Honom bota sjuka. Inte ens för att få se Honom på långfredagen, på Golgata, och möta Honom uppstånden på påskdagen. Nej, det var inte under och tecken jag ville se. Jag ville ha svar. Svar på allt det där som Kyrkan har kivat om under alla årtusenden. Tänk att få sitta ner med Jesus, bara en timme, och fråga Honom, och sedan kunna ge Kyrkan svaren en gång för alla. Tänk vad skönt det hade varit! Inga fler kyrkostrider, ingen mer splittring. Naiv jag? Kanske var det den här drömmen om tidsmaskinen, om tydliga svar, som gjorde att jag hade så svårt att hålla med Jesus om en sak Han säger i sitt avskedstal. Vi läser det från Joh. 16:4-7 under rubriken: Sanningens Ande. Jag sade er det inte från början, eftersom jag var hos er. 5Men nu går jag till Honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? 6utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. 7Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er. Hur kan det vara bättre för oss, att ha den Heliga Anden, än att ha Jesus, på Jorden? Svaret fann jag i Star Wars. ;-)
Nu kanske ni undrar vad Star Wars har med den heliga Anden och Pingsten att göra. Jo, i den första Star Wars-filmen, den som är den fjärde i ordningen, rent kronologiskt, bara för att krångla till det, så: Luke Skywalker tränas av en förre detta jedi-riddare, Obi-One Kenobi. Jedi-riddare strider med hjälp av Kraften, som finns i hela universum. Obi-One försöker att lära Luke Skywalker att använda Kraften. Men innan Luke har hunnit lära sig särskilt mycket, hamnar Obi-One i strid med Darth Wader, och låter Darth Wader hugga ner honom. Luke Skywalker blir naturligtvis chockad och ledsen av att förlora sin mentor, men han går med i gruppen som försöker ta sönder imperiets mäktigaste vapen: döds-stjärnan, och blir en av deras piloter. Och det är när han sitter i planet, ensam, och alla andra har misslyckats, som det visar sig att Obi-One inte är borta. Plötsligt hör Luke Skywalker hans röst. Okroppslig kan Obi-One vara med Skywalker i planet, se hans situation, och påminna honom om just den del av hans undervisning, som Skywalker behöver påminnas om just då. Och med hjälp av Obi-One lär sig Skywalker att använda Kraften och lyckas med det ingen annan har lyckats med, det som verkade omöjligt: torpeden hamnar exakt rätt och döds-stjärnan exploderar och blir till intet. Bibeln har mycket att säga om Guds heliga Ande. Men en sak är grundläggande: Den heliga Anden kan vara överallt samtidigt. Kan vara hos oss var och en. Påminna oss om vad Gud har sagt, tala rätt in i vår situation. Därför behöver vi inte åka till Jerusalem, eller till år 30, för att få svar. Gud är hos oss, tillgänglig, här och nu, var vi än är. Innan vi går in på vad Bibeln har att säga om den heliga Anden, låt mig göra ett språkligt inpass. I 1917 års översättning står det hela tiden: den helige Ande. Men i Bibel 2000 står det: den heliga Anden. Och man kan undra varför, om Gud har bytt kön eller om översättarna alla var vrålfeminister eller vad det är frågan om. Svaret är för en gångs skull ganska enkelt: i det svenska språket idag, använder vi slut-a på alla adjektiv som är antingen femininum eller neutrum eller reale. Det är bara när adjektivet står i maskulinum, som vi använder slut-e. Alltså säger vi: den snabbe mannen, men: den långa kvinnan, eller: den röda stolen.
I Nya testamentets grundtext är ordet för Anden: to pneuma. To framför ordet betyder att ordet står i neutrum. Om vi översätter rakt av, så borde alltså Anden vara i neutrum, eller reale, även i svenskan, och då är det: Den Heliga Anden. Om vi väljer att sätta ett slut-e istället, väljer vi att tolka Anden som helt och hållet manlig, trots att det inte står något sådant i bibeltexten. Anden är personlig, men inte man eller kvinna. Till skillnad från Fadern och Sonen har Anden inga könade epitet. Den heliga Anden har flera olika namn i Bibeln. Precis som Gud har flera olika namn i Gamla Testamentet, namn som säger någonting om Gud. Gud presenterar sig som: Jag är Herren, din läkare (som säger att Gud är villig att komma med helande kraft). Eller: Jag är Herren, den allsmäktige (som säger att Gud har förmåga att göra det omöjliga möjligt). Eller: Jag är den jag är (varats yttersta ursprung och källa). I Nya Testamentet får Anden olika namn, som pekar på dess olika roller: Sanningens Ande var rubriken över Bibeltexten jag läste innan, och en av Andens uppgifter är att vittna om sanningen. Att hjälpa oss att urskilja sanningen om Jesus, sanningen om Gud, och sanningen om Guds vilja för våra liv. Hjälparen kallas Anden också, och vilken nåd det namnet rymmer! Gud är här, nedstigen till den här Jorden, för att hjälpa oss. Gud har skapat oss fantastiska, men ibland räcker vår egen kraft och vår egen förmåga inte till. Då får vi be Gud om hjälp. Och Gud har till och med tagit sig namnet Hjälparen för att visa att Han vill hjälpa oss. Men varför blev Anden utgjuten? Att ha Gud nära är ju underbart, men var det bara det? Även om det inte är så bara! Nej! Pingsten är den dag när kyrkan föds och människan fyller 18 år. Det vill säga: Gud har myndigförklarat oss. Gud skapade den här Jorden till att vara en fantastisk plats att vara på, för alla. Han skapade människor till gemenskap, med sig själva och med varandra.
Men människan har inte bara gott inom sig, hon har också förmågan, och ofta viljan, att välja fel. Att agera i fruktan och i själviskhet. Att bara se till sig själv, oavsett vad det kostar andra. Jesus kom ner för att påbörja Guds verk att försöka få människan att vända om. Att se att en annan väg är möjlig. Att visa Guds kärlek så att människan vågar vända tillbaka till Gud, och till ett sätt att leva i sanna, ärliga och ömsesidiga relationer. Den kristna tron är inte bara en religion, den är, i grunden, relation. En kärleksförklaring, och ett förtroende. För Jesus stannar inte kvar på Jorden, för att slutföra uppgiften. Istället ger Han uppdraget, att göra alla folk till lärjungar, till sina lärjungar. Inte för att bilda en ny religion, i första hand. utan för att hela relationen mellan Gud och människa, och mellan människa och människa. Försoningens ämbete, som Paulus kallar det. Det är en ofantlig uppgift. Och vi är en liten, liten del av den. Vi finns här därför att någon tog uppgiften på allvar. Någon såg till att evangelium nådde även oss. Och idag är uppgiften vår. Tillsammans med alla andra kristna, har vi uppdraget att föra evangelium vidare. Att leva evangelium, så trovärdigt som möjligt. Detta ofantliga uppdrag är en fantastisk myndigförklaring. Det är som att på Pingstdagen, så fyller mänskligheten, i Guds ögon, 18 år. Gud har inte gett oss ett uppdrag som Han tror att vi kommer att misslyckas med. Han har gett oss ett uppdrag, därför att Han tror på oss. Men Gud har inte heller lämnat oss ensamma i arbetet. Tvärtom är det en av anledningarna till att, just på Pingstdagen, den Heliga Anden utgjuts över församlingen. Gud och människa gör det här tillsammans. Den Heliga Anden verkar på två olika sätt, för att sprida evangelium tillsammans med oss. För det första genom Andens frukter. Andens frukter är karaktärsdrag som Anden hjälper oss att utveckla, om vi vill. Det är inte ett ögonblicks verk, det är mer som att genom livet händer det oss saker, och vi utvecklas som människor genom det som händer.
Men att vi ska utvecklas på rätt sätt, det är ingen självklarhet. När man drabbas av olycka kan man antingen bli arg, deprimerad, bitter. Eller så kan man växa, bli mer empatisk, bättre förstå andra människor i deras sorg, eller deras smärta. Den Heliga Anden kan hjälpa oss att växa, istället för att bli, som Luther kallade det: inkrökta i oss själva. Andens frukter finns uppräknade i Gal. 5:22-23: (Men) Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Genom Andens frukter kan vi bättre gestalta och leva evangelium. Och det är viktigt. Vem orkar och vågar tro på Guds kärlek, om inte människors kärlek är att lita på? Vi behöver människor som gestaltar Guds karaktär, för att kunna se Guds karaktär. Men det finns också det vi kallar Andens gåvor. Det är övernaturliga förmågor som Gud lägger ner i församlingen. De kan aldrig ersätta Andens frukter, men de har sin plats. De visar att Gud är verklig, att här finns något som är mer än bara en mänsklig gruppering. Andens gåvor läser vi om i 1 Kor. 12:8-11: 8Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. 9En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, 10en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. 11Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill. I vissa sammanhang har Andens gåvor fått så stort utrymme, att andra sammanhang har blivit rädda och kastat ut barnet med badvattnet. Men vi behöver både Andens frukter och Andens gåvor, ja, faktiskt allt det Hjälparen kan bistå oss med, för att fullgöra vårt uppdrag.
Så en sista punkt, innan jag går in för landning. För en vecka sedan var temat enligt kyrkoåret: Bönen. Och det passar bra. För det gick 10 dagar från det att Jesus gav lärjungarna uppdraget och själv försvann från scenen, till att lärjungarna, med Petrus i spetsen, gav sig ut på Jerusalems gator och frimodigt förkunnade evangelium om Jesus Kristus. Med så stor framgång att 3000 människor lät döpa sig och anslöt sig till församlingen. Och dessa 10 dagar, tillbringade de i bön. Vi kan inte göra det i egen kraft. De första kristna visste att de behövde hjälp från höjden, och vi behöver det i lika hög grad också vi. Vi behöver samlas och be. Be om Guds välsignelse över Ängelholm och över Rönnekyrkan. Be om Guds ledning, att vi får veta precis vad Gud vill att vi ska göra, vilken väg vi ska gå. Och be om Guds närvaro. För det är Guds Ande, Sanningens Ande, som överbevisar människorna, i deras hjärtan, att evangelium är sant, när vi talar. Guds rike bygger Gud och människa tillsammans. Och walkie-talkien som gör att vi kan samarbeta med Gud, heter BÖN. Så låt oss be Amen.