Rötmånaden 1518 Saarområdet

Rötmånaden 1518 Saarområdet som bränsle, o. en fast återstod, vilken efter torkning kan användas som jordförbättringsmedel. Rötmånaden, i Sverige benämning på tiden sa h ä3 / 8 - Jfr Lejonet. Rotning, förfarande vid linberedning, består i att linet får ruttna i vatten, varvid fibrerna lösgöras från addra delar. Jfr Rötkammare. Rötsimpa, Cotfus sror'pius, var största simpa, vid västkusten kallad ulk. Huvudet taggigt, stort o. brett med stort gap. Ovan mörkbrun med lju- - sare fläckar, buken vitaktig. Ishavet o. n. Atlanten, hos oss allmän runt hela kusten. Kövarkräfta, Bir'gus la'tro, en med eremitkräftorna besläktad kräftform, vilken kan vistas längre tider på land, tack vare att dess gälhålor öro ombildade till lungliknande organ. Uppges klättra upp i kokospalmer för att komma åt nötterna. Filippinerna. (Se bild.) Rövarsynoden, påven I,eo I:s beteckning för en synod i Efesos 449, vid vilken den monofysitiskt sinnade biskopen i Alexandria hade avgått med segern. Röö, del av Otterö i Bohuslän; känt genom fynd av en runsten från urnordisk tid. S s, antikva el. latinsk stil. S s, kursiv. stad Saarområdet, v. om Saar. 32,000 inv. (1939). Rådhus med av Ludvig XIV skänkta gobelänger. Industri. Saarområdet [sa'r-], ty. S a a r 1 a n d, är sed. 1947 ett autonomt land, ekonomiskt anslus S. 1. Rom. siffertecken =70: S = 70,000. 2. Förkortning av Sankt{a), Saint[e), San(ta) o. Säo. 3. På recept förkortning av lat. si'gna, påteckna! 4. I musiken förkortning av segno, tecken. 5. Förkortning av söder, syd- (jfr s.). 6. Kem. tecken för en atom svavel. 7. Förkortning av siemens. 8. Kontrollmärke på elektriska apparater (jfr S- märke). s. 1. Förkortning av söder, syd- (jfr S). 3. Förkortning av eng. shilling. B, internationell förkortning av sekund. s:a, förkortning för summa. s. a., förkortning för lat. si'ne ann'o, utan (tryck)år. S. A. 1. Förkortning för fr. Son Altesse, Hans (Hennes) Höghet. 2. Förkortning för fr. Société anonyme, aktiebolag. 3. (SA), förkortning för ty. Sturm-Abteilung, stormavdelning, en militärt organiserad nationalsocialistisk kår från 1922 med urspr. uppgift att skydda partimöten. Blev senare en maktfaktor för den nationalsoc. revolutionen. 30 juni 1934 avrättades en rad av dess ledare (Rohm m. fl.), varefter SS blev dominerande. 1939 blev medlemskap i SA obligatoriskt för alla värnpliktiga. SAAB, förkortning för Svenska Aeroplan AD. Saadabad pakten, vänskapsfördrag, ingånget 1937 mellan Turkiet, Iran, Irak o. Afghanistan. Uppkallat efter ett palats i Teheran. Saadister, cgypt. nationalistparti, bildat 1938 av Nokrashy pascha, vilken efter en schism med Nahas pascha utträdde ur wafdpartiet. Partiet, som är uppkallat efter nationalistledaren Saad Zaghlul pascha, är f. n. det största i deputeradekammaren. Saalburg [sa'l-], ruiner av ett rom. kastell o. läger på Taunus, mell. Tyskland, s.v. om Hamburg, upptäcktes 1871 o. ha sedan dess utgrävts o. restaurerats. Saale [sa'le]. 1. Frankiska S., högerbiflod till Main, i n.v. Bayern, Tyskland. 113 km. 2. Tbtiringska el. Sachsiska S., vänsterbiflod till Elbe, i s. Tyskland. 442 km (segelbar 180 km). Saalfeld [sa'lfält], stad i delstaten Thuringen, mell. Tyskland, vid Saale. 19,000 inv. (1933). Tillv. av lantbruks- o. andra maskiner. Saane [sa'ne], vänsterbiflod till Rhens biflod Aar, i v. Schweiz. 130 km. Saanen [sa'n-], fr. G e s s e n a y, by i v. Schweiz, kant. Bern, vid fl. Saane. Osttillverkning (Gruyéreost). Saanget [sa'n-], snövit schweiz. tamget med påfallande stort juver. Mjölkar ända till 5 6 liter om dagen. Har försökts äv. hos oss. Saar [sa'r], fr. S a r r e, högerbiflod till Mosel från n. Vogeserna genom Lothringen, Saarområdet o. Rhenprovinsen. 2T6 km. Segelbar till Saargemiind, varifrån utgår S.-k analen (63 km) till Rhen-Marnekanalen. Saar, förkortning för statens allmänna avlöningsreglemente. Saarbriicken fsarbrvkk'enl, fr. S a r r e- b r u c k, huvudstad i Saarområdet, vid Saar. 133,000 inv. (1939). Medelpunkt i Saars stenkolsdistrikt med betyd, järn-, kemikalie- o. glasindustri m. m. Vid S. utkämpades den första striden under Fransk-tyska kriget (1870 71). Saarburg [sa'r-], fr. Sarrebourg stad 1 n.ö. Frankrike (Lothringen), dep. Moselle. 8,900 inv. (193T). Hårt omstritt under Första världskr. (»slaget vid S.» 20 aug. 1914). Införlivat med Tyskland (Westmark) 1940 45. Saarinen [sa'r-1. Eliel, f. 1873, finl. arkitekt, en förgrundsgestalt inom modern byggnadskonst. Den nationella romantiken slog igenom med Finlands nationalmuseum (1906 10) o. järnvägsstationen (fullb. I9t4, se bild sid. 682) i Helsingfors. Senare har han givit uttryck för nya mera radikala idéer, bl. a. inom stadsplanekonstcn, där han har internationellt rykte. Projekt för Helsingfors, Chicago, Detroit m. fl. Sed. 1925 är S. verksam i För. Stat. Jfr Cranbrook. Saarlautern (sa'rla tern), fr. S a r r e 1 o u i s,

\ Saba 1519 Sacer tet till Frankrike. 2,500 kvkin, 874,000 inv. (1946). Järnmalms- o. stenkolsgruvor, stor industri. Huvudstad: Saarbriicken. Genom Versaillesfreden underställdes S. en av N. F. utsedd regeringskommission till 1935, då genom folkomröstning skulle avgöras, om S. skulle bli franskt, tyskt el. N. F:s förvaltning fortfara. I enl. med resultatet av denna (jan. 1935) beslöt N. F:s råd, att S. skulle återförenas med Tyskland från Va 1935- S. ockuperades febr. mars 1945 av de allierade. Fransmännen ha genom införandet av francen som betalningsmedel o. borttagandet av tullspärrarna genomfört Saars ekon. anslutning till Frankrike. Vid valen okt. 1947 fick kristligt-demokratiska unionen majoritet i lantdagen o. i nov. S. å. godkändes den nya författningen. Sa'ba el. S a'b e, de forna sabéernas huvud stad i s.v. Arabien, residens för den i 1 Kon. 10 omtalade drottningen av S., som begav sig till Jerusalem för att lyssna till Salomos vishet. Sabadell [-delj'], stad i n.ö. Spanien, prov. Barcelona. 52,000 inv. (1946). Textilindustri. Sabadil!'a, växtsläkte (fam. Liliaceae), 5 arter (Amerika). S. ofjicina'lis (Venezuela till Mexico) har en intill 2 m hög stängel med ett långt ax av små, gulgröna blommor. Av de starkt giftiga fröna beredes ett verksamt medel mot löss (sabadillättika). Saba'l, palmsläkte, 7 arter (Amerika) med solfjäderlika blad. S. palmeifo, palmettopalmen (s.ft. Nordamerika), användes till skeppsvirke. Sabata, Victor de, f. 1892, ital. dirigent o. tonsättare (operor m. m.), har turnerat i För. Stat. o. Europa; gäst i Sthlm r947. Sabatier -je'], Louis Auguste (1839 1901), protestantisk fransk religionsfilosof o. religionshistoriker, prof. i Paris. Bl. arb. Les religions d'autorité et la religion l'esprit (1903; Auktoritetsreligionerna o. andens religion, r904). S. strävar att förena det moderna vetandet o. den religiösa tron. Sabatier [-je'l, Paul (1854 1941). fransk kemist, prof. i Toulouse 1884. Erhöll 1912 halva nobelpriset i kemi för sin metod att vid hydrering använda finfördelade metaller, särsk. nickel, som katalysatorer. Metoden har fått stor industriell användning (jfr Fetthärdning). Sabatier f-je'], Paul (1858 1928), fransk reformert kyrkohistoriker, världsberömd genom sina Franciscusforskningar, Vie de Saint Franeois d'assise (1893, över 40 uppl.;»den helige Franciscus», 1895) m. fl. Saba'zios, en urspr. frygisk naturgud, vars orgiastiska kult vann stor utbredning i Grekland o. Rom. riket trots statsmakternas motstånd. Ormen dyrkades som S:s personifikation. Sabb'at, första dagen i judarnas vecka, firad som helia vilodag (1 Mos. 2: 2, 2 Mos. 20: 9). Sabbata'rier, sekter, vilka i likhet med judarna fira lördagen som vilodag. Sabbatsberg, ett Sthlms stad tillhörigt sjukhus (sed. 1879) o. ett ålderdomshem (sed. 1751). bägge inom nuv. Gustav Vasa förs., Sthlm; uppkallat efter en tidigare tomtägare, källarmästaren Vallentin Sabbath (d. 1720). Sabbatsbrott, enl. strafflagen kap. 7 3 att på sön- el. helgdag mellan kl. 6 o. 21 utföra arbete, som kan uppskjutas. Straff hä'för utdömes numera sällan Att begå brott på sabbatstid räknas enl. samma kap. 4 som försvårande omständighet vid brottets bedömande. Sabbatsåret kallas i GT vart 7:e ar, firat som heligt år. då jorden skulle vila, trålarna frigiva? osv. (3 Mos. 2%). Sabbick, dets. som elritsa. Sabeer, arabfolk, som mellan 600 100-t. f.kr. härskade i s. Arabien o. drev livlig handel med rökelse, guld o. ädelstenar. Jfr Saba. Sa'bel, hugg- o. stickvapen; ingår i beväpningen vid de beridna truppslagen samt i den personliga beväpningen för officerare, underofficerare o. poliser. (Se bild.) Sabelbajonett, bajonett med sabelklinga. Sabelhylsa, hylsa för sabelns fästande vid sadeln. Sabelkoppel, gemensamt namn på livremmen o. den från denna nedhängande rem, i vilken sabeln fästes. SabelTer el. s a m n i't e r, fornitaliskt folk, vars stamområde utgjordes av Abruzzema. SabelTiska el. o s'k i s k a, fornitaliskt språk, talat av de sabelliska (samnitiska) stammarna. Sabeltaska, vid sabelkopplet fästad flat väska, avsedd för förvaring av order m. m., numera avskaffad. Sabena, förkortning för Société Anonyme Delge d'exploilation de la Navigation Aérienne, Bryssel, flygbolag, trafikerar Sverige. Sabine [-bi'n], flod i ö. Texas, s. För. Stat.; utfaller i Mexikanska bukten. 650 km. I sitt nedre, segelbara lopp gräns mot Louisiana. Sabi'ner, ett i mell. Italien bosatt fornital. folk, varav en del sammansmälte med romarna (sagan om»sabinskornas bortrövande»), medan de övriga efter långvariga krig underkuvades o. 268 f.kr. blevo rom. medborgare. Sabfnerbergen, it. Monti S a b i n i, ett för sin naturskönhet berömt parti i Apenninerna, huvudsakl. i s. Umbrien, mell. Italien. Högsta punkt Monte Viglio, 2,156 m. Sabi'rer, forntida folk av obekant härkomst, som urspr. bebodde området mellan nedre Ural o. övre Irtysj. Innehade på 500-t. en maktställning i Kaukasien. Vid sitt framträngande i Mindre Asien besegrades de i grund av Justinus II 575- Efter sabirerna har Sibirien sitt namn. Sablo Island [se''bl aj'l nd], kanad. ö i Atlanten, utanför Nova Scotia. Räddningsstation. Sabon [-bann'], stor tryckstil, som brukas till plakat o. dyl.; uppkallad efter boktryckaren J. Sahon i Frankfurt a. M. (d. 1580). Sabotage [-båta'sj] (av fr. sabot, träsko, hämsko), arbetares medvetna strävan att skada arbetsgivaren genom att skada el. slösaktigt handha anförtrodda material, förslösa arbetstiden, genom kitslig tillämpning av reglementen hindra arbetet osv. I nyare språkbruk användes uttrycket mera allmänt om avsiktlig skadegörelse. Samhällsfarligt sabotage är straffbelagt i 19 kap. 4 strafflagen. Saccharomyce'tes [sakka-], jästsvamparnas grupp av sporsäcksvamparna. Saccharum [sakk'a-], grässläkte. c:a 12 arter. Viktigast är S. otficina'rum, sockerröret. Sacco di Roma [sakk'å di rå'-], benämning på Roms plundring 1527 av Karl av Bourbon. Saoco'ni, Giuseppe (1855 1905), greve, ital. arkitekt, skapare av Viktor Emanuelsmonumentet i Rom (uppfört 1884 ioir). Sacc'o-Vanzett'i-affären, benämning på en amerik. brottmålsaffär, i vilken två till För. Stat. invandrade italienare Sacco o. Vanzettl, hyllande anarkistiska åskådningar, 1920 dömdes till döden, anklagade för rånmord. Trots de mest energiska ansträngningar att få domen upphävd gick den i verkställighet ang. 1927. Avrättningen framkallade världsomfattande demonstrationer, ofta av antiamerikansk karaktär, huvudsakl. utgående från socialistiskt o. kommunistiskt håll. (av lat. sacelfum, kapell), kapell Sacellan predikant, (hov)kaplan. Sa'cer, lat., helig, helgad; fågelfri.

Sacerdotal 1520 Sackarometer Sacerdota'l (av lat. sacer'dos, präst), prästerlig. Sacerdotalpredikan, den predikan prästkandidaten haller i stiftsstaden i samband med sin prästexamen o. -vigning. S a c e r d o't i u m, prästämbete, prästadöme. Sa'oer möns, lat., heliga berget, kulle n. om Rom (ital. M o n't e s a c'r o), vid Tiberns biflod Aniene, berömd genom berättelsen om plebejernas utvandring dit 493 f.kr. Nu villastad, inkorporerad med Rom. Sachalin, dets. som Sahalin. von Sacher-Ma'soch, Leopold (1835 95), österrik, författare, behandlade i sina noveller med förkärlek en form av perversitet, som efter honom kallas m a s o c h i s m' (se d. o.). Sachs [saksj, Hans (1494 1576), tysk skald (imästersångare»), egentl. skomakare i Niirnberg. Hans alstring omfattade poetiska berättelser o.»schwänke» (skämtsamma korta berättelser), som skildrade Ntirnberglivet, samt fastslagsspel (berättelser i dialogform utan karaktärsteckning o. egentlig handling). Hans beundran för Luther tog sig uttryck i skaldestycket Die wiltenbergische Nachtigall. Sachs, J o s e f, f. 4 /i 1872, affärsman, 1902 37 verkst. dir. i Nordiska kompaniet. Jämte sin sväger A. Thiel donerade S. till minne av sina föräldrar medel till det rgn uppförda Sachsska barnsjukhuset på Södermalm i Sthlm; äv. andra donationer. von Sachs [sakksj, Julius (1832 97), tysk botanist, prof. vid Lantbruksakademien i Poppelsdorf samt i Freiburg o. Wiirzburg. Framstående experimentell växtfysiolog med en omfattande produktion. Läroboksförfattare. Sachsare [sakks'-], en urspr. i nuv. Holstein boende germansk folkstam, som tidigt utvidgade sitt område o. jämte anglerna deltog i Britanniens erövring (omkr, 450). På 500-t. erhöllo de ledningen i Nordtyskland men underkuvades o. kristnades av Karl den store (772 804). Länge beteckning för Nordtysklands icke-vendiska befolkning. Sachsen [sakks'-] kallas från omkr. 900 ett tyskt stamhertigdöme, ungefär sammanfallande med sachsarnas område. Det nådde sin största makt o. utsträckning under Henrik Lejonet (1142 80) o. sönderföll därefter. Dess kärna, det yngre hertigdömet S., har i historien icke spelat någon större roll. S.-Wittenberg, som 1356 fått kurfurstevärdigheten, övergick 1423 till huset Wettin o. blev upphovet till det senare konungariket (nuv. riksdelen) S. Sachsen. 1. Delstat (ty. Land) i mell. Tyskland. r5,8oo kvkm, 5.6 mill. inv. (rg47), övervägande protestanter. S. är ett betydande industriland (metall-, textil-, porslins- o. glasindustri, boktryckerier m. m.). Äv. kolbrytning. Huvudstad: Dresden. Historia. Det wettinska hertigdömet S., tillika kurfurstendöme, omfatrade på 1400-t. större delen av nuv. S. jämte Thuringcn. Det delades 1485 mellan den kurfurstliga ernestinska o. den hertigliga albertinska linjen, vilken senare under Moritz av S. 1547 tillkämpade sig kur värdigheten jämte hela landet utom det i fortsättningen genom delningar alltmera splittrade Thuringen. Kurfurstendömet S. gällde nu under ett sekel»om en av protestantismens huvudmakter. Det var 1697 1763 i personalunion förenat med Polen. Kurfursten av S. antog 1806 konungatiteln. Efter att ha varit förbundet med Napoleon inskränktes S. vid Wienkongressen 1814 15 till sin nuv. omfattning. 1918 upphävdes monarkien o. 1933 blev S. en riksdel i Tyska riket. S., som sed. 1945 är en delstat i den ryska ockupationszonen, erhöll 1947 en författning. Trots att partilivet inte är helt likriktat (kristligt-demokratäska unionen o. liberal-demokratiska partiet voro ännu sept. 1948 tillåtna), intar det socialistiska enhetspartiet en dominerande position i förvaltningen. 2. F. d. prov. i mell. Preussen, Tyskland, nu del av Sachscn-Anhalt. 25,531 kvkm, 3,018,000 inv. (1939). I n. och ö. slättland med betyd, jordbruk, i s. bergigt (Harz o. Thuringerwald) med stora brunkols- o. saltlager. Betyd, sockerindustri. Huvudstad: Magdeburg. S. avstods 1815 till Preussen av konungariket S. Sachsen-AI t'enburg, före 1918 hertigdöme i mell. Tyskland, omfattande två skilda delar i förutv. fristaten Thtiringen, i vilken det 1920 uppgick. 1,324 kvkm. Huvudstad: Altenburg. Sachsen-Anhall, sed. 1945 delstat i ryska Tysklandszoncn, bildad genom sammanslagning av prov. Anhalt o. Sachsen. 28,900 kvkm, 4.3 mill. inv. (1947). Huvudstad: Hallc. Sach'senhausen, ort i delstaten Brandenburg, n. Tyskland, nära Oranienburg. Nazistiskt koncentrationsläger. Saohsen-Koburg och Gotha [-kå'bortj-gå'-j, före 19'8 hertigdöme i s. mell. Tyskland, omfattande två områden på ömse sidor om Thuringerwald: Kobure i s. (1,414 kvkm). som 1020 uppgick i Bayern, o. Gotha i n. (1,977 kvkm), som 1920 uppgick i Timringen. Huvudstad: Koburg. Sachsen- Meiningen [-maj'-], före 1918 hertigdöme i mell. Tyskland, s.v. om Thuringerwald, uppgick 1920 i Thtiringen. 2,468 kvkm. Huvudstad: Meiningen. Sachsenspiegel [sakk'sensjpi'gel],»sachsarnas spegel», en språkligt o. kulturhist. värdefull tysk rättsbok från börj. av 1200-t., utgörande en systematisk framställning av den då gällande sachsiska rätten, förf. av Eike von Repgau. Sachsiska Schweiz, naturskön bergstrakt kring Elbe, på gränsen mellan Sachsen o. Böhmen. Egendomliga klippformationer. Sachsiska ätten, tysk fursteätt. härstammande från den sachsiske greven Ludolf (d. 866), efter vilken medlemmarna äv. kallas 1 u d o 1 f i n g'e r n a. Ätten uppsteg 919 på tyska konungatronen med Henrik I Fågelfängaren o. erhöll 962 äv. romerska kejsarvärdigheten med Otto I den store. Kejsarätten utdog med Henrik II den helige 1024. Sachsiskt blått, dets. som smalt. Sachsiskt porslin el. M e i s s e n p o r s 1 i n, porslinsföremål, som tillverkats vid porslinsfabriken i Meissen (grundad 1710): nådde sin konstnärliga fulländning under rokokon. Sackaras (av grek. sakk'aron, socker) el. i n v e r t a s. ett enzvm. som spjälkar rörsocker (sackaros) i glykos o. fruktos. Förekommer bl. a. i jäst. Jfr Inversion, kem. Sackara't (av grek. sakk'aron, socker), saltartade föreningar mellan sockerarter o. metaller. Rörsockrets salter med kalcium o. strontium ha fått teknisk betydelse för utvinning av socker ur melass. Sackarime'ter (av grek. sakk'aron, socker, o. me'lron, mått), instrument för noggrann bestämning av sockerhalten i lösningar, utgöres av eti nolarimeter. stundom direkt graderad i sockcrhalt. Jfr Sackarometer. Sackar i- m e t r i', bestämning av lösningars sockcrhalt, antingen på kemisk väg el. med sackarimeter. Sackari'n (av grek. sakk'aron, socker), o-bensoesyresulf(on)imid, syntetiskt sötningsmedel, 300 500 gånger sötare än socker. Färglösa kristaller, svårlösliga i vatten. Användes direkt el. i form av det lättlösliga natriumsaltet, krystallos, som ersättning för socker. Saknar näringsvärde. Sackarome'ter (av grek. sakwaron, socker,

Sackaros 1521 Safflor o. me'tron, mått), areometer, graderad i viktprocent socker för bestämning av rörsockerhalt i vattenlösningar. Jfr Sackarimeter. Sackaros [-rå's], dets. som rörsocker. Sackville [s»kk'vill], Thomas B u c k- h u r s t, earl av Dorset (1536 1608), eng. diplomat o. författare, gunstling hos drottning Elisabet, skrev tills. m. Norton den första regelrätta eng. tragedien, The tragedie 0/ Gorboduc (1565). Saokville-West [ssekk'vil- äst], Victoria, f. 1892, eng. författarinna, g. m. Harold N i c o 1 s o n. Bl. romaner släktkrönikan The Edwardians (1930; Aristokrater, 1931) om den eng. aristokratien, Pepita (1937; Pepita, 1938), The Garden (1946). Har av. skrivit lyrik (Collected poems, 1933), reseskildringar o. psykologiska biografier {Saint Joan of Are, 1936; Jeanne d'arc, 1937). Sao'ra (lat., av sa'cer, helig), benämning på heliga bruk o. handlingar hos romarna. Sacramento [siekr menn'tä J. 1. Flod i Kalifornien, v. För. Stat., från Sierra Nevada till San Franciscoviken. 650 km. Segelbar c:a 400 km. 2. Huvudstad i Kalifornien, vid S. 1. 106,000 inv. (1940). Industri (järnvägsverkstäder m. m.) o. handel. Sacramen'tum, lat., ed. Sacrarium, lat., förvaringsrum för kultföremål; enskilt andaktsrum; plats inom ett fornrom. läger, där fälttecknen förvarades. Sac'ra vi'a, lat.,»den heliga vägen», den urgamla triumf- o. processionsvägen över Forum i det antika Rom, under kejsartiden Roms förnämsta affärsgata. Sacré-Cceur [sakrckö'r], fr.,»(jesu) heliga hjärta» som föremål för dyrkan, en kult som på grundvalen av fr. nunnan M. M. Alacoques uppenbarelser (1675) vunnit stor utbredning inom kat. kyrkan genom en mängd manlig3 o. kvinnliga brödraskap. Kultens förnämsta helgedom är Sacré-Cceur på Montmartre i Paris, påbörjad 187") av P. Abadie. (Se bild.) Sacrifi'cium, lat. offer; kat. högmässa. Sacrile'gium, lat., tempelskändning, kyrkostöld, helgeran. Sac'ro egois'mo, ital.,»helig egoism», förhärligande motto för en politik, som sätter det egna landets intressen före allt annat. de Sacy [d sasi'l, A n t o i n e (1758 1838), fransk orientalist, prof. vid College de France 1806. Föregångsman inom arabistiken o. islamforskningen. Sadducéer, medlemmar av den jud. prästadeln, vilka förnekade arvsynd, odödlighet, tillvaron av andar osv. TJppehöllo förbindelser med den grek. kulturen o. visade f. ö. i motsats till fariséerna världsliga tendenser. Sadel. 1. För ridning r i d s a d e 1, för fästande av packning packsadel. som med tillbehör benämnes sadelmundering (sv. kavallerisadel, se bild), består av sadelbom (av stål o. trä), överklädnad (av skinn med stoppning av tagel) samt tillbehör (sadelgjorden, som är en rem av väv för sadelns fästande, stigläder Sadel, med stigbyglar, vojlock el. filt- o. förbygel). 2. Mus. En nedanför snäckan på ett stråkinstruments gripbräda anbragt tvärlist, varpå strängarna vila. 3. Bakre ryggstycket av slaktdjur. Sadelkammare el. selkammare, rum för förvaring av sadlar o. seldon. Sadelled, led, i vilken ledytorna ha formen av en sadel, med konvex krökning i ena riktningen o. konkav i den andra Sadelläge el. s a d e 1 s t a d, den del av hästens rveg. där sadeln skall ligga. Sadelnäsa, insjunken näsrygg till följd av slag mot näsan (boxning) cl. bensjukdom i nässkelettet (syfilis). Sadelplats, den del av kapplöpningsbana, där hästarna sadlas före tävlingen. Den förnämsta åskådarplatsen. Sadeltak, tak med fall åt två motstående sidor. Sadeltryck uppkommer genom illa tillpassad sadel el. vårdslös sadling. Jfr Selbruten. Sadi', Muslihad-Din (1184 1291), pers. skald, berömd för sina moraliska lärodikter Buslan (Fruktträdgården) o. Gulistan (Rosengården), den senare på prosa med inskjutna lyriska partier. Sadism', efter den sinnessjuke franske författaren markis D. A. F. d e Sades (1740 1814) romaner benämning på ett onaturligt sexualbegär, som finner lust i att plåga föremålet; sedermera om lust att plåga i allmänhet. Sadko [satkå'], en i ryska sagor omtalad fattig harpspelare, som tjusade sjökonungen med sitt spel o. därför fick stora rikedomar samt slutade som köpman i Novgorod. Opera av N. Rimsky-Korsakov, uppf. i:a ggn i Sthlm 1934- Sado, jap. ö i Japanska havet nära Honshu. 869 kvkm. Omkr. 120,000 inv. Guld-, silvero. koppargruvor. Sa'dok, enl. 2 Sam. 15 ff. en präst i Jerusalem, som understödde Salomo i tronstriderna efter Davids död o. därför blev högste präst i Jerusalem. Efter S. äro trol. sadducéerna uppkallade. Sa'dova, by i n. Böhmen, Tjeckoslovakien, nära staden Königgrätz. Slaget vid sistn. plats 3 / 7 1866 mellan preussare o. österrikare benämnes ibland efter S. (»hämnd för S.»). Sae'verud, Harald, f. 1897, norsk tonsättare. Har med anknytning till nationella tongångar komponerat orkesterverk, bl. a. 7 symfonier, pianostycken, musik till Peer Gynt m. m. Safari, expedition för storviltjakt. Salafik ls]aff'ars)ikj, Pavel Josef (1795 1861). tjeck, språkforskare o. kulturhistoriker, prof. i slavisk filologi i Prag 1848. gruudläggare av den slaviska arkeologien genom arb. Slovanské starositnosti (1836 37; i tysk övers. Slavische Altertiimer, 1843 44). Bl. övr. arb. en omfattande sydslav. litteraturhistoria (12 bd, 1864 65). Safe for demooracy [se'f få demå'kr si], eng.,»säker för demokratien», politiskt slagord, som härrör från president Wilsons tal 2 /, 1917 vid För. Stat:s inträde i Första världskr.: The world must be made safe for democracy,»demokratiens ställning i världen måste tryggas». Safety first fse'f'ti fo'st],»säkerheten främst», eng.-amerik. lösenord i propagandan för större försiktighet på arbetsplatser, vägar etc. Saffia'n, annat namn på marokäng efter exportorten S a f f i (36,000 inv., 1941) i Marocko. Safflor, de torkade blommorna av safflortisteln, Cartha'mus tincto'rius (fam. Compositae), som odlas i Egypten o. Orienten. Innehålla ett rött färgämne, som bl. a. användes för färgning av silke.

Saffran 1522 Sahara Saffran utgöres av de torkade märkena ur blommorna av Cro'cus sawvus, odlad sedan urminnes tider, i Europa numera särsk. i Spanien. Har stark aromatisk lukt o. smak (av en eterisk olja) o. innehåller det gula färgämnet krocetin i form av en glykosid (krocin). Användes som krydda i bröd o. även i vissa läkemedel. Förfalskas ofta genom inblandning av safflor m. m. Safi'r, blå o. som ädelsten högt skattad varietet av mineralet korund. (Se färgplansch.) Safirkvarts, blåfärgad kvarts med fina trådar av ett slags asbest. Safir, i-motorigt, 3-sitsigt sportflygplan (SAAB-91), byggt vid SAAB. Se plansch sid. 497. Safrol [-å'l], ett ämne i kamfcrolja; ger piperonal (se d. o.). Saftfoder, starkt vattenhaltiga fodermedel, ss. betesgräs, pressfoder, rotfrukter, betmassa, melass, drav o. dränk. Saf tgrönt, grönt färgämne, berett av omogna frukter av vägtorn o. a. Rhamnus-axttt. Användes vid akvarellmålning. Saftkanaler, små mellanrum mellan bindvävcellerna, som stå i förbindelse med lymfkärlen. Saftspänning, dets. som turgor. Saga, i nord. myt. en gudinna, namnes ofta i samband med Oden o. är möjl. ett annat namn på Frigg, Odens maka. Saga. 1. I svenskan beteckning för en ur en naiv föreställningsvärld framgången berättelse, vari fantastiska händelser framställas som naturliga. Jfr Folksaga o. Djursaga. 2. lsl. prosaberättelse med historiskt underlag. Saga, stad på Kyushu, Japan, n.ö. om Nagasaki. 46,000 inv. (1930). Sågar [saga' 0 ], garnisonsstad i n.v. Indien, Centralprovinserna o. Berar. 42,000 inv. Sasa'r, eng. S a u g o r, ö i Gangesdeltat, ö. Indien. S., som vid flera tillfällen härjats av svåra översvämningar (1864 omkommo 4,100 av öns 5,600 inv.), är nu skyddat av stora dammanläggningar. Sagasi'g, stad i n. Egypten, 1 Nildeltat. 59,000 inv. (1937). Bomullsspinnerier. Handel med bomull o. spannmål. Sagas'ta, Praxedes Mateo (1827 1903), spansk statsman, med korta avbrott ministerpresident 1881 1902, genomförde under oroliga förhållanden flera liberala reformer. Sager-Nelson, Olof (1868 96), målare. Bl. hans egenartade, av vemod, lidande o. religiös trånad präglade, i förenklad stil utformade arb. märkas motiv från Brttgge, Fiolspelare (se bild), Fosterbröderna o. En lärjunge. Monografi av A. Gauffin (1945)- Saggat [sakk'at] el. S a g g a t j a u r e, sjö i Lappland, inom Lilla Luleälvs sjöområde. 36 kvkm. Största djup 83 m. Sagi'na, örtsläkte (fam. Caryophyllaceae, underfam. Alsinoideae), 20 lågvuxna, oansenliga arter med smala, ofta nästan syllika blad. S. procum'bens, krypnarv, mattbildande på naken jord; allmän. Saginaw [ssegg'inå], stad i s. Michigan, n. mell. FOr. Stat., vid Huronsjön. 83,000 inv. (19^0) Livlig handel; trävaruindustri m. m. Sagittal'plan (av lat. sagi'tta, pil), plan genom kroppen, orienterat parallellt med medianplanet, vilket i sin tur delar kroppen i två nära nog symmetriska hälfter. Sagitta'ria, Örtsläkte (fam. Alismataceae), c:a 30 arter, de flesta i Nordamerika. Han- o. honblommor på samma stånd. S. sagittifo'lia, pilblad (se bild), en intill meterhög vattenväxt med långskaftade, pillika blad o. vita blommor i tretaliga kransar. Sjöar o. åar; täml. allmän. Sagitta'rius, lat., bågskytt. Det latinska namnet på stjärnbilden Skytten. Sa'go, ett stärkelsemjöl o. därav framställda gryn. Erhålles ur märgen av de egentliga, på Sundaöarna o. Moluckerna växande sagopalmerna (Metrox"ylon Rum'- phii o. M. lae've) men äv. av åtskilliga andra palmarter samt av några cycadéer, ss. Cy'cas revolu'ta i Japan o. C. circina'lis i monsunområdet. Den mesta i Europa använda sagon framställas av potatisstärkelse. Sagokrets, ett antal sagor, urspr. utan inbördes sammanhang, som hopfogats genom att samma person göres till hjälte, t. ex. sagokretsen kring Karl den store. Sagopalmer, arter av palmsläktet Metroxylon. Sagospel, drama med sagomotiv. Sagostundsrörelsen, en av K. Q. Ossiannilsson 1903 grundad uppfostrande barnrörelse inom Socialdemokr. arbetarpartiet. Rörelsens program upptar förutom sagostunder gruppresor, studiecirklar m. m. samt barnkoloniverksamhet. Uppgick 1945 i Unga örnars riksförbund. Sagra'dabark, dets. som casora sagrada. Saguenay [sa;ginej'], flod i 0. Canada, prov. Quebec, vänsterbiflod till St. Lawrencefloden. 300 km, till 1 / 3 segelbar. Sagunto [-gonn'tå], förr Murviedro, stad 1 ö. mell. Spanien, prov. Valencia, nära Medelhavet, blomstrande under forntiden, förstörd av Hannibal 219 f.kr. Rom. fornlämningar, bl. a. en amfiteater. Omkr. 8,000 inv. Sagan uppkommer ur småsjöar i n. Västmanland, genomflyter Sala o. utmynnar i Oxfjärden av Mälaren. Längd omkr. 70 km. Bildar gräns mellan Västmanland o. Uppland. Sahalin' el. S a c h a 1 i n, långsträckt ö vid Asiens n.ö. kust, i s. Ohotska sjön. 74,078 kvkm. Bergig, skogrik. Guld-, kol-, järn- o. naftatillgångar. Jakt o. fiske, konserv-, gruv- o. cellulosaindustri. Till 1945 tillhörde s. delen (36,090 kvkm, 415,000 inv., 1940, huvudstad: Toyohara) Japan. Av Ryssland har S. använts som straffkoloni. Hist. På 1700-t. skattskyldigt under Kina delades S. 1855 mellan R3-ssland o. Japan, vilket senare land 1875 genom byte avstod sin del, den södra. 1905 måste dock Ryssland till Japan avträda hela ön s. om 50 0 n. br. Denna del införlivades april 1943 med Japan som provinsen Karafuto. Japans ekonomiska koncessioner på n. S. upphävdes genom ett rysktjap. fördrag 1944. Genom ett hemligt avtal på Krimkonferenscn febr. 1945 tillerkändes Ryssland den jap. delen av S., som aug. s. å. lades under rysk förvaltning. Sa'hara (arab. es-sahra, öken), jordens största ökenområde, omfattande n. Afrika från Atlasbergen o. Medelhavet till Sudan i s. C:a 8 mill. kvkm, omkr. 2.5 mill. inv. Dels sandöken med höga dyner, dels stenöken o. stäppland samt till c:a 1/4 bergland, som sträcker sig från n.v. till s.ö. med flera högpartier: Ahaggar, Tibesti (över 3,000 m ö. b,).

Saharabanan 1523 Saint-Cyr Klimatet hett men sunt o. mycket regnfattigt. Talrika uttorkade flodbäddar. Djurvärlden fattig o. växtligbeten ytterst knapp utom i bergdalarna o. i oaserna (tills. c:a 200,000 kvkm), där dadelpalmen m. m. växer o. säd o. frukt odlas. Befolkningen dels bofasta negrer, dels nomadiserande berberfolk, tuareger i v., beduiner i ö. (libyska öknen). V. o. mell. S. tillhöra Frankrike, utom ett spanskt område vid v. kusten o. ett f. d. italienskt vid n. kusten, ö. delen Egypten o. Storbritannien. Saharabanan, en 1941 påbörjad järnväg, som skall sammanbinda de franska besittningarna i Nord- o. Västafrika. Ändpunkter Colombe-Bechar i Algeriet o. karavanstationen Gao vid Niger, varifrån linjer över Timbuktu till Dakar m. m. vid Atlanten planerats. Saharanpur [-po' 0!, stad i n. Indien, Förenade provinserna A gra o. Oudh. ios.ooo inv. (1941). Stora hästmarknader. Sa'hib (arab.,»herre»), hederstitel för européer i Indien. Sahlgren, Niklas (1701 76), köpman i Göteborg, direktör för Ostindiska kompaniet 1733 6 8, grundade det Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, öppnat 1782, flyttat till sin nuv. plats 1900. Sahlgren, Jöran, f. «/ 4 1884, språkforskare. Prof. i nord. språk i Lund 1929, i nord. ortnamnsforskning i Uppsala sed. 1930. utfört ett omfattande organisatoriskt arbete för studiet av ort- o. personnamnen o. är sed. 1928 föreståndare för Sv. ortnamnsarkivet. Han har sed. 1913 utgivit tidskr. Namn och bygd, vari flertalet av hans egna undersökningar ingår. Äv. sagoforskare o. utgivare (delvis tills. m. S. Liljeblad) av Svenska sagor o. sägner, varav Svenska folksagor utgör en populär bearbetning. S. har Initiativtagare till Vetenskapssocieteten i Lund o. Gustav Adolfs akademien för folklivsforskning. 1. Sahlin, Carl Yngve (1824 1917), filosof, 1863 94 prof. i praktisk filosofi i Uppsala efter Boström; självständig o. kritisk lärjunge till denne; påverkad av nykantianismen. S. gäller som den främste utvccklaren av den boströmska filosofien i Sverige. 2. Sahlin, Mauritz (1860 1927), son till C. Y. S., ämbetsman, generaldir. i Telegrafsts - - relsen 1902, i Järnvägsstyrelsen r904 07; t. f. landshövding i Sthlms 1. 1908 19, erhöll s. å. landshövdings namn. 3 Sahlin, Carl (r86i 1943), industriman, verkst. dir. för Laxå Bruks AB. 1900 17, fullmäktig i Jernkontoret 1912 28; samlare o. forskare inom bergshanteringens historia. Fil. hed.dr 1 Sthlm 1927. 4- Sahlin, Stig, f. 2 / 8 1899, diplomat. Utrikesråd 1935 "39> minister i Helsingfors 1939, t. f. generaldirektör o. chef för Kommerskollegium t94i 45, därefter kabinettssekreterare o. okt. s. å. chef för Vin- & Spritcentralen. Sahlin, Gustaf, f. 1892, industriman, verkst. dir. i AB. Elektrolux sed. 1941. Sahlstedt, Abraham Magni (1716 76), kritiker o. lärd, en av Frihetstidens mångsidigaste skriftställare; skrev arb. i nationalekonomiska, språkliga o. estetiska ämnen (Svensk Grammatica, 1769; utkom i flera uppl.; övers, till franska, ryska o. tyska). Utgav äv. en Svensk ordbok (1773) o. verkade som skald i Dalins anda. S. A. I., förkortning för fr. Son Altesse Impériale, Hans (Hennes) Kejserliga Höghet. Saida, hamnstad i republiken Libanon, vid Medclhavskusten. 15,000 inv. (1935). Apelsino. citronodlingar. S. är antikens S i d o n (se d. o.). Sa'id Halim (1859 1921), egypt. prins, ungturkisk ledare, utrikesminister o. storvesir 1913 17. Mördad. Sa'id pascha, kallad Kutschiik (den lille) (1835 1914), turk. statsman, nio gånger storvesir, tidigast 1879 85 o. senast 1911 12. Sai'dschutz el. S a i d s c h i t z, bv i n. Böhmen, Tjeckoslovakien. Bittervattcnkällor Sai'ga, dets. som stäppautilop. Saigon, huvudstad i Kochin-Kina Franska Indo-Kina, vid den segelbara fl. Saigon, in,000 inv. (1936). Arsenal: kat. katedral,, observatorium. Koloniens förnämsta exporthamn. Sai'k, levantinskt fartyg med hög stormast med 2 råsegel o. liten mesanmast. Saillant [säja"»'], Louis, f. 1910, fransk fackföreningsman, generalsekr. i Fackliga världsfederationen sed. 1945. Saima el. S a i m e n [saj'-], sjö i s.ö. Finland. Omkr. 1,300 kvkm. Avlopp: Vuoksen. Från S. leder en 1845 56 byggd, 59 km lång kanal till Viborg vid Finska viken. Saimi'ri, dets. som dödskalleapa. Saint [seint, i namn s n(t)], eng., S a i n t [sä"»], f em. Sainte [sä n 8t], fr., helig. Förk.: 5., St., S:t, fem. S:te. Saint Albans [s nt å'lb ns], stad i s.ö. England, grevsk. Hertfordshire, n.v. om London. 41,000 inv. (1945). Katedral av väldiga mått, vars äldsta delar äro från 1000-t. Saint Andrews [s nt send'ros], stad i Skottland, grevsk. Fife, vid Nordsjön. 8,300 inv. (1931). Univ. (Skottlands äldsta, gr. 1411). Havsbad. Tidigare var S. medelpunkten för Skottlands kyrkliga liv, o. ruiner av en katedral från 1000-t. m. m. finnas kvar. S. är äv. känt som golfsportens högkvarter. de Saint-Arnaud [d a Sä n *t arnå'], L e r o y (1798 1854), fransk marskalk, understödde som krigsminister Napoleons statskupp (1851) o. deltog i Krimkriget som överbefälh. för den franska armén (1854). de Saint-Aubinfd 0 sä"st åbä n *'!, Gabriel (1724 80) o. Augustin (1736 1807), bröder, franska tecknare o. (den sistnämnde) grafiker. Saint -Barthélemy [sa"«bartelmi'j, en av Små Antillerna, Västindien. 21 kvkm, 2,500 inv. (1938). Stad: Gustavia (fr. Carénage, 440 inv., 1938). Svensk koloni 1784 1878, då det genom köp återlämnades till Frankrike, som det förut tillhört. Saint-Brieuo [s仫briö'], huvudstad i dep. Cötes-du-Nord, n. Frankrike (Bretagne). 32,000 inv. (1936). Järn- o. kopparindustri. Saint Christopher [s nt krist'«f ] el. Saint K i t t s, britt, ö bland Små Antillerna (Leeward Islands). 176 kvkm, 30,000 inv. (1946). Fruktbar vulkanö. Huvudstad: Basseterre. Saint Clair [s nt klä' 0 ]. 1. Insjö på gränsen mellan Michigan, För. Stat., o. Ontario, Canada. 1,191 kvkm. Avflyter till Eriesjön genom Detroit River. 2. Flod i Nordamerika, från Huronsjön till S. 1. 65 km. Viktig kanaliserad transportled. Saint-CIoud [sä n sklo'], stad 1 n. Frankrike, dep. Seine-et-Oise, vid Seine, v. om Paris. 17,000 inv. (1936). Hästkapplöpningar. Sommarresidens för Napoleon I m. fl. franska regenter. Lustslottet från 1658 förstördes under kriget 1870. Barockträdgård med kaskadanläggning. de Saint-Cyr [d sä n» si'r]. L a u r e n t Gouvion (1764 1830), markis, fransk marskalk, deltog med framgång i Napoleonskrigen (segern vid Polotsk 1812) o. var under Ludvig XVIII krigsminister 1815 19. Saint-Cyr [sä"«si'r], stad i n. Frankrike, dep. Seine-et-Oise. 7,300 inv. Parisuniversitetets

Saint-Denis 1524 Saint John aerotekniska institut; krigsskola (1808 flyttad från Fontainebleau o. inrymd i Madame de Maintenons f. d. skola för adelsfröknar). Saint Denis (.sä n Kd 0 ni'j, Frankrikes skyddshelgon, enl. legenden Galliens förste biskop; martyr vid slutet av 200-t. Saint-Denis [sä n «- d ni']. 1. Stad i n. Frankrike, dep. Seine, vid fl. Seine, n. om Paris. 70,000 inv. (1946). Handel o. industri. Den nuv. klosterkyrkan, de franska konungarnas gravkyrka, som påbörjades n 37 av abboten Suger (se d. o.), visar i koret {1140 43) de tidigaste proven på fullt utbildat gotiskt byggnadssystem. Kyrkan restaurerades hårt av Viollet-le-Duc. Det äldsta klostret grundades 626, uppkallat efter Paris' förste biskop, som uppges ka lidit martyrdöden 250. Ett antal märkliga kungagravar från 1500-t. av A. o. J. Juste, Ph. Delorme o. G. Pilon. 2. Huvudstad på franska ön Réunion bland Maskarcuerna i Indiska oceanen. 31,000 inv. (1936). Saint-Dié [sä n sdie'], stad i n.ö. Frankrike, dep Vosees, vid fl. Meurthe. 20,000 inv. (1936). Katedral från noo-t. (helt förstörd under Andra världskr.). Mineralkällor; textil- o. annan industri. Saint-Dizier [sä n «disje'], stad i n.ö. Frankrike, dep. Haute-Marnc, vid fl. Marne o. Haute- Marnekanalen. 19,000 inv. (1936). Järnindustri m. m. Livlig hamn. Sainte-Adresse [sä"«t adräss'], förstad till I.e Havre, Frankrike. Under Första världskr. o. i maj 1940 säte för belg. regeringen. Sainte-Beuve [sä n *t böw'], Charles Augustin (1804 69), fransk skald o. kritiker. Till en början varm anhängare av romantiken bröt han senare med denna o. närmade sig klassicismens smakideal. S:s metod betecknar ett genombrott i den litterära kritikens historia. Bl. arbeten: Hisioire du Port-Royal (1840 59), Chateaubriand (1861) o. Causeries du lundi (1851 62). Kritiker o. porträtt, ett urval av hans produktion, utgavs 1944 av E. N. Tigcrstedt. (Se bild.) Saint-Étienne [sä n «tetjänn'], huvudstad i dep. Loire, s.ö. Frankrike, nära fl. Loire. 178,000 inv. (1946). Centrum i ett viktigt koldistrikt. Stor järn-, maskin-, vapen- o. textilindustri; livlig handel. de Saint-Évremont [d ö sä n stevr må n *'], Charles (1610 1703), greve, fransk författare, libertin; skrev en satir mot Franska ukad., Comédie des académiciens (1650), samt hist. o. filos. verk. de Saint-Exupéry [d sä n «t eksyperi'], A n t o i n e (igoo 44), fransk författare o. flygare. Bl. arb.: Vol de nuit (1931; Nattflygning, 1933) o. Terre des hommes (1939; Kamrater på en irrande planet, s. å.) samt Pilote de guerre (1942; Spaning mot Ärras, s. å.), en mästerlig skildring av franska sammanbrottet 1940. Saint Francis [s nt trtenn'sis], tlod inom Missouri o. Arkansas, i mell. För. Stat., biflod fr. h. till Mississippi. 600 km. Saint Georgekanalen [s nt dsjå'dsj-], brett sund mellan Wales (Storbritannien) o. Irland; förenar Irländska sjön i s. med Atlanten. Saint Germain [sä n BsJärmä n e'j, d. X784, fransk äventyrare, vann insteg i förnäma kretsar, bl. a. i Paris, o. spelade en framträdande roll i samtida frimureri. Uppges ha varit lärare till Cagliostro. Saint-Germain-des-Prés [sä n «sjärmä 11 *' depre'], den äldsta kyrkan i Paris, grundad på 500-t., ombyggd 1120 30. Saint-Germain-en Laye [sä n *sjärinä n «anelä'], stad i n. Frankrike, dep. Seine-et-Oise, vid fl. Seine, v. om Paris. 23,000 inv. (1936). Berömt renässansslott, förr ofta kungl. residens, nu arkeologiskt museum. N. om S. en stor, vacker skog. IS. slöts 10 / 8 19x9 freden mellan de allierade o. Österrike. Saint-Gervais-les-Bains [sä n 8sjärvä'lebä n *'], kurort med varma källor i s.ö. Frankrike, dep. Haute-Savoie, vid foten av Mont Blanc. Saint-Gilles rsä n *<<jiiri. stad i s. Frankrike, dep. Gärd. 6,ooo inv. Kyrka, påbörjad 1116, med berömd, rikt smyckad västfasad. Saint-Gobainskogen lsä n «gaba"s'-], höglänt skogstrakt i n. Frankrike, n. om Paris, varifrån tyskarna bombarderade Paris med långskjutande kanoner under Första världskr. (1918). Saint-Gond [sa n «gäng'], ort i n. Frankrike, dep. Marne. Under»första slaget vid Marne» (1914) spelade de efter S. benämnda S.-träsk e n en betydelsefull roll (»slaget vid S.- träsken» 7 9 sept.). Saint Helen's [s nt hell'ins], stad (eget grevsk.), grevsk. Lancashire, n.v. England, n.ö. om Liverpool. 106.000 inv. (1946). Glas-, koppar- o. kem. industri m. m. Stenkolsgruvor. Saint Helier(s) [s ö nt hell'jo(s)], huvudstad på britt, ön Jersey i Engelska kanalen. 28,000 inv. (1Q31). Befäst hamn Havsbad Saint James's Palace [s^nt dgjewsis peell' s], palats i London, kom 1532 i Henrik VIII:s ägo o. utbyggdes av Karl I. Efter White Halls brand 1691 var S. de eng. kungarnas residens til) 1809, då det härjades av eld.»court of Saint James» är ännu benämning på eng. hovet. Jfr Buckingham Palace. Saint-Jean-d'Acre [sä n s sja n * dakkr'], franska namnet på staden Acre i Palestina. Saint-Jean-de-Luz [sä 11» s)a n e d ly's], badort i s.v. Frankrike, dep. Basses-Pyrénées, vid fl. Nivelles utlopp. Saint John [s nt dsjånn']. I. Flod i n.ö. Nordamerika; upprinner i v. Maine, För. Stat., o. utfaller i Atlanten (Fundy Bay) i ö. Canada. 7x8 km. 2. Insjö i ö. Canada, prov. Quebec. Avflyter genom fl. Saguenay till St. Lawreuce- Sainte-Chapelle [sän«t ijapall'], slottskapell i två våningar på ön La Cité i Paris, uppfört av Ludvig den helige på 1240-t. En av den franska gotikens främsta skapelser. (Se bild.) Sainte-Marguerite [sä n *t marg 0 - ritt'], fransk ö i Medelhavet, nära Cannes. 2 kvkm. På S. voro»mannen med järnmasken» o. Bazaine förvarade som statsfåugar. Saintes [sä n *t], stad i s.v. Frankrike, dep. Chareute-Inférieure, floden. 907 kvkm. 3. Stad vid fl. Charente. 21,000 inv. (1931). Amfiteater m. m. från rom. tid. Kyrkor från noo-t. i ö. Canada, prov. New Brunswick, vid Fundy Bay. 51,000 inv. (1941). Isfri hamn.

Saint John 1525 Saint-Pierre Saint John [s"nt dsjånn'], familjenamn för Henry, viscount Bolingbroke. Saint John's [s nt dsjänns']. 1. Huvudstad på britt, ön Newfoundland, på ö. kusten. 62,000 inv. (1945). God hamn; skeppsvarv; fiske. 2. Flod i Florida, s.ö. För. Stat., till Atlanten. 650 km. Saint Joseph [s nt ds)å 'sif], stad i Missouri, mell. För. Stat., vid fl. Missouri. 76,000 inv. (1940). Betyd, slakterier. de Saint-Just [d sä n * sjyst'], Antoine (1767 94), fransk revolutionsman, medl. av välfärdsutskottet, hänsynslös anhängare av skräckväldet, avrattades vid Robespierres fall. (Se bild.) Saint Kitts [s nt-], annat namn på ön Saint Christopher. de Saint-Lambert [d sä n s lanebä'rl, JeanFrancois (1716 1803), fransk skald, skrev bl. a. dikten Les saisons (1766), förebild för J. G. Oxenstiernas»Skördarna». Saint Lawrencefloden [s nt lårr' ns-], eng. Saint Lawrence Riv er, flod i n.ö. Nordamerika. Avlopp för Ontariosjön mot n.ö. till Atlanten (Saint Lawrenceviken). 1,140 km. Bred o. vattenrik, på flera ställen vidgande sig till sjöar. Genom forsarnas kringgående med kanaler fulist. segelbar. Bildar fr. Quebec en väldig mynningsvik. Största bifl.: Ottawa, St. Maurice o. Saguenay fr. v., Richelieu fr. h. Viktig trafikled, ehuru tillfrusen 5 mån. av året ovanför Quebec. Saint Lawrenceviken [s nt lårr' ns-], eng. Gulf of Saint Lawrence, vik av Atlanten vid Nordamerikas n.ö. kust. Flera stora öar. Saint-LÖ [sä n * lå'], huvudstad i dep. Manche (Normandie), Frankrike, v. om Caen. 12,000 inv. Staden lades helt i ruiner vid de häftiga strider, som rasade mellan tyskarna o. de allierade, innan S. befriades 18 juli 1944. Saint Louis [s nt lo'isj, stad i Missouri, mell. För. Stat., vid Mississippi. 816,000 inv. (1940). Berömda parker. Bl. monument C. Milles' fontän Vattnen mötas (1940), som anspelar på de två nämnda stora flodernas saminanflöde. Kat. ärkebiskop. 2 univ., gr. 1818 o. 1857 (med resp. 4,830 o. 2,960 stud., 1945). Vetenskapsakademi. Järnvägsknut o. mycket betyd, industri- o. handelscentrum (boskap, spannmål, bomull, ull, hudar m. m.). Grundlagt av fransmän 1764. Saint Louis [sa"sl i'j, Huvudstad 1 Senegal, Franska Vastafrika, vid fl. Senegal nära mynningen. 36,000 inv. (1938). Anlades 1658, den äldsta franska orten på Afrikas fastland. Saint Lucia [s nt lo'!] 0 ], sp. Santa Lucia, britt, ö bl. Små Antillerna (Windward Islands). 614 kvkm, 71,000 inv. (1940). Område för flottbas uppläts här 1940 åt För. Stat. på 99 år. Saint-Malö [sä n «malå'], stad i v. Frankrike (Bretagne), dep. Ille-et-Vilaine, vid Eng. kanalen. 13,800 inv. (1936). Ålderdomlig karaktär med talrika byggnadsminnen. Badort. Svårt krigshärjat under Andra världskr. Saint Mary ls nt ma' rij, britt, ö i Vastafrika, vid fl. Gambias mynning. 10 kvkm, 14,400 inv. Jfr Gambia. Saint Mary's River [s nt mä' ris rivv' 0 ], flod i n. För. Stat., s. Canada, förbinder övre sjön med Huronsjön. 96 km. Stora vattenfall (med kraftstationer), vilka kringgås med kanaler. Saint-Maur-des-Fossés [sä 11 * må'r de fåse'], förstad till Paris, vid Marne. 56,000 inv. (1946). Industri. Saint-Maurice [sä n småriss'], ty. Sankt Moritz, stad i v. Schweiz, kant. Valais, vid Rhöne. 2,600 inv. Augustinerkloster, grund. 515. Saint-Mihiel [sa"nmijah'j, stad i n.o. Frankrike, dep. Meuse, vid fl. Meuse o. Canal de l'est. 4,700 inv. Saint-Nazaire [sä n snasä'r], stad i v. Frankrike (Bretagne), dep. Loirc-Inférieure, vid Loires mynning. 43,000 inv. (1936). Befäst. En av Frankrikes viktigaste sjöstäder. Utnämn för Nantes. Badort. Skeppsvarv. S., som under tyska ockupationen 1940 45 utbyggdes till en stark ubåtsbas, utsattes för allierade bombräder av förödande verkan. Mars 1942 gjorde britt, commandos ett landstigningsexpcriment. Tyskarna höllo S. ända till kapitulationen maj 1945. Stora delar av hamnen förstördes av dem. Saint-Nicolas [sä n snikåla'], stad i n. Belgien, Öst-Flandern. 43,000 inv. (1946). Textilindustri. Saint-Omer [sä n «tåmä'r], flaml. S i n t O m a a r s, stad i n. Frankrike, dep. Pas-de- Calais. 18,000 inv. (1936). Hamn. Grundades på 600-t. Var under Första världskr. säte för britt, högkvarteret okt. 1914 mars 1916. Saintonge lsä n Bta n «s)'j, en av Frankrikes gamla provinser i s.v. Frankrike, kring fl. Charente vid Atlanten. Huvudstad: Saintes. Saint-Ouen [sä n «toa n s'], industriförstad till Paris i n., vid Seine. 51.000 inv. (1936). Saint Paul [s nt på'l], huvudstad i Minnesota, n. För. Stat., vid Mississippi mittemot Minneapolis. 288,000 inv. (1940), varav många av sv. härstamning. Univ., gr. 1854 (530 stud., 1945). Kat. ärkebiskop o. katedral. Praktfullt marmorkapitolium. Betyd, industri. Handel med trävaror, boskap, spannmål. Saint-Paul [sä n KpåH'], hamnstad på franska ön Réunion, Maskarenerna. 21.000 inv. (1936). Saint Paul [s nt på'l], Londons näst Westminster Abbey förnämsta kyrka, till storleken den 3:e i kristenheten, uppf. av Wren 1675 1710 (se bild). Något skadad av flygbomber 1940 o. 1941. Saintpaulia [sä n epa'ii a ], örtsläkte (fam. Gesneriaceae), 3 arter (tropiska Östafrika). S. ionan'tha, usambaraviolen, har ovala, skattade, köttiga o. tätt finhåriga blad samt blåvioletta blommor. Omtyckt krukväxt. Saint Petersburg [s n nt pi't sb0g], stad i Florida, s.ö. För. Stat., vid Tampaviken. 61,000 inv. (1940). Saint-Pierre [sä n»pjä'r], 1. Fransk ö, 16 km s. om Newfoundland, tills. m. Ile-aux- Chiens 33 kvkm, 3,400 inv. (1936), bildar tills. m. ön Miquelon en fransk koloni, 242 kvkm, 4,200 inv. (1936). 2. Stad på franska ön Martinique, Små Antillerna. 8 / 5 1902 fulist. utplånad med nästan alla inv. (30,000) genom vulkanen Mont Pelécs utbrott. Saint-Pierre [sä n epjä'r], Charles Irénée Ca- 3 tel, abbé de S. (1658 '743), fransk politisk skriftställare, hävdade i Projet de paix universellt (tillkommen med anl. av Utrechtfreden 1713) tanken på ett allmänt världsförbund, där tvister mellan enskilda stater skulle avgöras av en skiljedomstol. (Se bild.) Jfr äv. Pcrnardin de Saint-Pierre.

Saint-Privat 1526 Salacrou Saint-Privat [sä n «priva'], by i n.ö. Frankrike (Lotkringen), dep. Moselie, n.v. om Mctz. Stort slag där I8 / 8 1870, äv. uppkallat efter den närbelägna byn Gravelotte. Saint-Quentin [sä n ska n stä n *'], stad i n. Frankrike (Picardie), dep. Aisne, vid fl. Somme. 49,000 inv. (1936). Stadshus fr. 1500-t. o. gotisk katedral. Betyd, textil- o. annan industri. Bekant från Fransk-tyska kriget (»slaget vid S.» 19 jan. 1871) o. Första världskr., särsk. i aug. 1914 o. i samb. med tyska våroffensiven 1918, varunder staden delvis förstördes. Saint-Raphaél [sä n «rafaäll'], badort på franska Rivieran, dep. Var, vid Golfe de Fréjus, 23 km s.v. om Cannes. 9,500 inv. Bauxit. Saint-Saens [sä n ssa' n ss], C a m i 11 e (1835 1921), fransk tonsättare, skrev symfonier, pianokonserter, oratorier (Syndafloden), operor (Simson och Delila, 1877) m. m. 1. Saint-Simon [sä n *simå n «']i Louis de Rouvroy, hertig de S. (1675 1755). fransk memoarförfattare o. hovman; tillbragte från 1723 sitt återstående liv på sina gods. Hans memoarer (i:a fullst. uppl. 1829 40, 21 bd; ny edition av A. de Boislisle i 41 bd 1879 1930; i utdrag i sv. övers. 1924) äro glänsande, personligt färgade skildringar från 1'ancien régime. 2. Saiot-Simon, Henri de Rouvroy, greve de S. (1760 1825),, ~. fransk reformivrare, en av socialismens föregångsmän. Deltog i Nordamerikanska frihetskriget. I bl. a. Systems industriel (1821) o. Nouveau christtanisme(i&25) riktade han sig mot industrialismens avigsidor samt framlade ett program till en av socialekonomiska o. etiska strävanden bestämd organisation av samhällslivet i socialistisk anda. S. fick talrika efterföljare, som utvecklade hans lära (saints i m o n i s m e n). Saint Thomas [s nt tåmm' s], en av de till För. Stat. hörande Virgin Islands (Jungfruöarna), Västindien. 86 kvkm, 11,000 inv. (1940). Saint-Valéry-en-Caux [sä n «valeri' a n s kå'j, stad i n.v. Frankrike, dep. Seine-Inférieure, vid Engelska kanalen, s. om Dieppe. 2,600 inv. Fiskehamn, badort. Saint Vincent [s nt vinn's nt], britt, ö bland Små Antillerna (Windward Islands). 389 kvkm, 52,000 inv. (1938). Vulkanisk (förödande utbrott 1902). Huvudstad: Kingstown (4,300 inv., 1931)- Saipan, ö bland Marianerna, 185 kvkm, omkr. 5,000 inv. Bas för sjö- o. flygstridskrafter. Huvudstad: Garapan. Erövrades av de allierade efter 3 veckors hårda strider mot japanerna»/, 1944- Därefter under amerik. förvaltning. Sais, ruinstad i n. Egypten, vid Nilen; blomstrade under 700-t. f.kr. Nedre Egyptens huvudstad, berömd för kungagravar, ett praktfullt tempel o. en ännu bevarad konstgjord helig sjö. Saisa'n-nor, grund, fiskrik sjö i s. Sibirien, 2,382 kvkm; genomflytes av Irtysj. Saison [säså n «'], fr., säsong. Saja'nska bergen, namn på ö. delen av Altajbergen, vid gränsen mellan Mongoliet o. Sibirien; några toppar nå 3,490 m (Mungo, Sardyk). Sak, jur., talan; den väsentliga tvistefrågan i rättegång (i motsats till proccssuella frågor); konkret föremål. Sakai, stad i Japan, på s.v. kusten av Honshu, s. om Osaka. 141,000 inv. (1935). Tidigare landets främsta handelsstad. Sakari'as el. S a k a r'j a. 1. En av de mindre profeterna i GT; återvände med Serubabcl ur fångenskapen o. uppmuntrade till templets byggande. Profetia om»dottern Sion» Sak. 9:9. 2. Johannes döparens fader (Luk. 1: 5 f.)- Saké, en i Japan allm. brukad alkoholhaltig dryck (intill 15 %), som framställes av ris. Saker, jur., skyldig, förfallen till ansvar för brott. Sakförare, person, som för annans talan i rättegång. Sakka'ra, by i Nedre Egypten, s. om Kairo, v. om Nilen. I närh. stort gravfält med bl. a. Gamla rikets förste härskare konung Djosers märkliga gravanläggning med trappstegspyramid o. rester av tempel, där sten för första gången använts i ett monumentalt byggnadskomplex (omkr. 2770 f.kr.). Som arkitekt verkade där antagligen kungens minister Imhotep, senare dyrkad som gud. Saklega, upplåtande av nyttjanderätt till viss egendom (ex. arrende, hyra). Saklös, jur., fri från straffansvar. Sakocker, utnyttjande av annans trångmål, oförstånd, lättsinne el. beroende ställning till att förvärva hans egendom till oskäligt lågt pris. Dylikt köpeavtal är rättsligt ogiltigt. Den som gör sig skyldig till s. straffas enl. 21 kap. 5 strafflagen. Sakra'l. 1. (Av lat. sa'cer, helig), hörande till religionen el. gudstjänsten. 2. (Av lat. sac'rum, korsbenet), hörande till korsryggstrakten, t.ex. sakrala smärtor. Sakrament' (av lat.), helig handling, i vilken Guds nåd skänkes genom yttre medel. Lutherska kyrkans sakrament äro dop o. nattvard. I rom.- o. grek.-kat. kyrkan tillkomma: konfirmation, bot, sista smörj else, prästvigning o. äktenskap. Adj.: sakramental'. Sakramenta'lier (lat. sacramenta'lia, sakramentsliknande), benämning på de magiska o. symboliska handlingar i rom.-kat. kulten, vilka icke räknas som sakrament. Sakramenta'lstriden kallas under reformationen den strid om nattvardsläran, som blev en av huvudorsakerna till brytningen mellan lutheraner o. reformerta. Sakramentshus, ett oftast arkitektoniskt rikt utformat förvaringsrum för monstransen o. hostian. Sakrista'n, (förr) klockare. Sa'kristi'a, nylat., avskilt rum i kristna kyrkor, där kyrkohandlingar o. kultföremål förvaras, vissa kyrkl. handlingar förrättas o. prästen vistas efter gudstjänsten. Sakrosankt' (av lat.), helig, fridlyst. Sakrätt, den del av förmögenhetsrätten, som behandlar sakrättigheterna: äganderätt, panträtt, nyttjanderätt, retentionsrätt, servitut, avkomsträtt, rätt till elektrisk kraft. Saks'köbing, stad på Lollands n. kust, Maribo Amt, Danmark. 2,400 inv. (1945)- Sockerfabrik. Sakägare, jur., part i rättegång. Saköre (av sak i bet. straff o. öre), böter. Saköreslängd, förteckning å ådömda böter o. viten. Sal, kommun i n.v. Västergötland, Skarab. 1. (past.adr. Salstad); Grästorps landsf.distr., Åse, Viste, Barne o. Laskc doms. 320 inv. (1947)- Sala, stad i 0. Västmanland, vid Sagan, Västmanl. 1. 8,980 inv. (1948). Samrealskola. Gruvdrift, jordbruk, industri (mek. verkstäder, kalkbruk, ullspinneri). Länslasarett. I närh. Sala silvergruva. Stadsrättigheter 1624. Namnet (dativ Salum 1335) innehåller ordet sal, 'fäbod', som är nära släkt med dalmålets, säl 'fäbod'. Stadsvapen, se bild. Jfr äv. Sala silvergruva. Salacrou [-kro'], Armand, f. 1905, fransk dramatiker. Bl. pjäser La terre est ronde (1938)

Salad 1527 Salep o. Les fiancés du Havre (Fästmännen i Le Havre, uppf. i Sthlm 1945). Sala'd (av fr.), en under 1400-t. brukad hjälm. Salad'in cl. Sallad in (1137 93). sultan av Egypten o. Syrien, stamfader för ejuhidernas ätt, störtade fatimiderna 1171 o. gjorde sig till envåldshärskare över länderna mellan Nilen o. Eufrat (1183). S. intog Jerusalem (n87) men avslöt efter det 3:e korstagets slut ett fördrag, enl. vilket de kristna fingo behålla kuststräckan mellan Jafa o. Antiokia. S. är det muhammedanska hjälteidealet. Saladjä'r (av fr.), egentl. sallatsfat, låg glasskål; äv. ställ för flera dyl. Sala kontrakt, Västerås stift, Västmanl. 1., omfattar 9 församlingar. Kontraktsprostens adr.: Sala. Sala landskommun i ö. Västmanland, Västmanl. l.j Sala landsf.distr., Västmanl. ö. doms. 1,115 >nv. (i947)- Sala'm ale'kum, arab.,»frid vare eder!», arab. hälsningsord. Salaman'ca. 1. Provins i v. Spanien (Leon), s. om Duero. 12,314 kvkm, 422,000 inv. (1946). 2. Huvudstad i S. 1, vid fl. Tormes. 91,000 inv. (1946). 2 katedraler (resp. 1100-t. o. 1500-t.); univ. (grundat 1230), förr vida berömt, med byggnad fr. 1400-t. Salaman'der (av grek.). 1. Eld-ande, enl. medeltida folktro de väsen, som härskade över elden. 2. Öppen gratineringsugn. Värmekällan är placerad i taket, varifrån värmen strålar ned på maträtten, som upplagd på fat skjutits in på ett galler. 3. Zool. Se Salamanderdjur o. Jättesalamandrar. Salamanderdjur, Salamandri' dae, svansamfibier, vilka som larver leva i vatten men som fullvuxna i allm. på land, dock med undantag för fortplantningstiden. Hit höra vattenödlor, vilka blott vår o. försommar vistas i vatten, salamandrar, axolotlen m. fl. Salam'bria el. Sala m'v r i a s, den största floden i Tessalien, Grekland, upprinner på n. Pindos, mynnar i Salonikiviken av Egeiska havet. Längd 225 km. S. är antikens P e n e i o s. Salami, italiensk korv av svinkött o. med stark vitlökssmak. Sa'lamis. 1. Grek. ö på Ättikas v. kust. 102 kvkm, omkr. 7,000 inv. 480 f.kr. vunno grekerna under Temistokles en stor sjöseger där över perserna. 2. Antik stad på Cyperns ö. kust, grundad av greker. Betydande bysantinska byggnadsrester. Salam'nius, M a 11 h i a s, d. 1691, finsk skald, skrev messiasdiktcn Ilolaulu lesuksesta (Glädjesång över Jesus), den äldre finska litteraturens förnämsta verk. Salam'vrias, dets. som Salambria. Salan'dra, Antonio (1853 1931), ital. rättslärd o. konservativ politiker, genomförde som ministerpresident 1914 16 jämte utrikesministern Sonnino Italiens anslutning till ententemakterna. Salanga, Siarn tillhörig ö utanför v. kusten av Malacka. 762 kvkm, 1,200 inv. Tenngruvor. Salanga'n, Colloca'lia esculen'ta, tornsvala, som jämte närstående arter från de Ostindiska öarna ger de»ätliga svalbona», byggda av ett merendels genomskinligt, från spottkörtlarna avsöndrat limartat ämne. Häcka kolonivis i djupa berghålor. Bona exporteras förnämligast till Kina. Salarium, lat., urspr. en fornrom. soldats el. ämbetsmans saltportion; senare förvandlad i penningar, därav betydelsen lön, arvode (fr. salaire, eng. salary). Sala silvergruva, belägen strax s.v. om Sala, upptäcktes på 1500-t. o. lämnade i början rik avkastning (3,200 kg årl.). Staten, som tidigare ägde huvudandelarna i densamma, överlät den 1682 till Sala bergslag. Nuv. ägare AB. Avesta Jernverk. Driften är sed. 1908 nedlagd. Sala't, den bön, som muhammedanerna skola förrätta 5 ggr dagligen. Salazar [sa'r], Antonio de Oliveira, f. 1889, portug. statsman, son till en småbrukare. Blev 1921 prof. i nationalekonomi i Coimbra o. invaldes 1923 i deputeradekammaren. Finansminister fem dagar 1926 o. ånyo från 1928 (från 1932 tillika konseljpresident) har S. med stöd av Portugals president Carmona genomfört en genomgripande sanering av landets finanser o. politiska organisation (1933 års korporativa författning). S., som till febr. 1947 av. var utrikesminister, utövar diktatorisk myndighet. (»Portugals starke man»). Ivrig katolik. Hed.dr i Oxford 1940. Salazopyrin, ett svenskt sulfonamidpreparat, som utgör en förening av salicylsyra o. sulfapyridin. Har givit lovande resultat vid behandling av kronisk ledgångsreumatism. Saibohed, 1753 i9 6 Västmanlands regementes mötesplats. Iyigger i Västerfärnebo kommun, Västmanl. 1. Saldanha [-dann'ja], Joäo Carlos (1791 1876), hertig, portug. militär o. statsman, från 1825 upprepade gånger minister, tvang efter erövringen av Lissabon dom Miguel att avgå (1834) o. blev genom en militärrevolt Portugals egentlige härskare (1851 56). SaTdo, it., rest, avslutning, skillnaden i ett handelskonto mellan debet- o. kreditsidan. S a 1 d e'r a, utjämna (ett konto), betala. de la Sale [d la sall'], Antoine (1390 1464), fransk författare. S:s främsta arbete är den märkliga romanen Petit Jean de Saintré. Saleby, kommun i n. Västergötland. Skarab. 1.; Skånings landsf.distr., Skarabygdens doms. 1,156 inv. (1947). SaléVjer el. S a 1 a i j e r, ö i Indonesien, s. om Celebes. 900 kvkm, 76,000 inv., mest muhammedaner. Jordbruk o. hästavel. Sa'lem. 1. Högtidligt namn på Jerusalem (»Salems berg»). 2. En ort (äv. kallad Salim Joh. 3:23) vid Jordan, där Johannes döpte Salem, urspr. Slem, kommun i n.ö. Söder manland, Sthlms 1. (past.adr. Rönninge); Tum ba landsf.distr., Södertörns doms. 2,242 inv (1947), därav i Rönninge municipalsamhälle 1,382. I kyrkan fanns ett berömt altarskåp, nu i Stat. hist. mus. (bild, se sid. 41). Salem [se''l ö m]. 1. Stad i s. Indien, prov. Madras. 130,000 inv. (1941). Textilindustri. Handel. 2. Stad i Massachusetts, n.ö. För. Stat., vid Atlanten. 43,000 inv. (1931). Vetenskapsakademi. Lädcrindustri. 3. Huvudstad i Oregon, n.v. För. Stat., vid fl. Willamette. 31,000 inv. (1940). Salén, S v e n, f. 7 /n 1890, skeppsredare, ledare för Salénredcrierna (AB. Banantransport, Rederi AB. Jamaica, m. fl.). Framstående kappseglare. Sale'nius, Anders Gustaf Gotthard (1815 96), lexikograf, kyrkoherde i Kjula, utg. Latinsk-svensk ordbok (1873). Sa'lep, rotknölar från en del orkidéer. Inne-

Salerno 1528 Sallberg hålla stärkelse o. växtslem; användas i medicin som lenande medel. Saler'no. 1. Provins i s.v. Italien (Kampanien). 4,924 kvkm, 705,000 inv. (1936). 2. Huvudort i S. 1. 88,000 inv. (1947). S. var under medeltiden berömt för sin medicinska högskola. Katedral, urspr. fr. 1000-t., med berömda mosaiker. I Salcruobuktcn verkställde britter o. amerikanare 8 / 9 1943 en större landstigningsoperation. Efter hårda strider, under vilka det allierade flyget o. britt, flottan ingrepo till arméns hjälp, kastades tyskarna tillbaka, varigenom vägen till Neapel öppnades. Salford lsa'lf dj, stad (eget grevsk.) i n.v. England, sammanbyggd med Manchester. 174,000 inv. (1946). Stor textil-, maskin- o. livsmedelsindustri. Salica'ceae, växtfamilj, omfattande c:a 200 arter skildkönade träd o. buskar på n. halvklotet. Blad hela, strödda. Blommor utan hy lie i enkla bangen, med disk- el. honungsglandler, den honliga best. av en enrummig pistill. Kapselfrukt, som öppnas med 2 valvler. Frön mycket små med härpensel. Hit höra släktena Populus o. Salix. Salicor'nia, växtsläkte (fam. Chenopodiaceae), 9 arter på salthaltig mark. I Sverige S. herba'cea, glasört, en ettårig, grå- el. brungrön, glatt ört med korsvis motsatta grenar, köttiga, fjällika blad o. i grenarna insänkta blommor. Havsstränder. Salicy'lsyra, ort 0-0 xibensoesyra, erhålles ur fenol genom behandling med natriumhydroxid o. koldioxid under tryck. Den är antiseptisk o. användes därför till konservering av matvaror (fär dock ej ingå i köttvaror till avsalu), dessutom till framställning av färgämnen o. läkemedel (acetylsalicylsyra, salipyrin, salol m. fl.) o. tills, med bensoesyra inblandad i talg (salicylsyretalg) mot skavsår. Särskilt stor betydelse ha salicylsyra o. dess derivat som febernedsättande o. smärtstillande medel vid ledgångsreumatism. Salter o. estrar kallas s a 1 i c y 1 a't. i. Salisbury [så'lsb ri], Robert Talbot Gascoyne-Cecil, 3 :e markis av S. (1830 1903), eng. statsman, konservativ partiledare 1881 1902, premierminister 1885 86, 1886 92, 1895 1902. S. ledde med framgång motståndet mot Gladstones irländska hotne rule-politik. S., som under sammanlagt mer än ett årtionde även direkt ledde den eng. utrikespolitiken, förde en imperialistisk kolonialpolitik särsk. i Afrika (Fashoda-affären, Boerkriget), vilket ledde till upprättandet av Englands stora afrikanska välde (Kap-Kairo-programmet). S. åtnjöt stor auktoritet som statsman på grund av sin fasta o. måttfulla personlighet, klara vidsynthet o. sarkastiska talkonst. 2. Salisbury, James Edward Gascoyne-Cecil, 4X markis av S. (1861 1947), son till R. S., broder till viscount Cecil of Chelwood, eng. politiker, 1924 29 I.ord Privy Seal i Baldwins kabinett o. 1925 29 ledare för det konservativa partiet i överhuset. 3- Salisbury, Robert Arthur James Cecil, 5:e markis av S., f. 1893, son till J. S., före 1947 viscount Cranbornc, huvudman för släkten Cecil (se d. o.), eng. konservativ politiker, medl. av underhuset 1929 41, av överhuset sed. 1941, parlamentarisk understatssekr. i utrikesdep. 1935 38, dominionminister 1940 42 o. 1943 45, Lord Privy Seal 1942 43, ledare av överhuset 1942 45. Sa'liska franker, de franker, som i början av 400-t. bosatte sig i n. Frankrike. Saliska kejsare, dets. som frankiska kejsare. Saliska lagen (lat. lex sa'licd), en otnkr. 500 på latin gjord uppteckning av de saliska frankernas rättssedvänjor, av stor betydelse för kännedomen om den forngermanska rätten. Sali'v (lat. sawva), spott, den av spottkörtlarna avsöndrade vätskan. Är slemmig genom sin halt av mucin o. innehåller f. ö. enzym, främst ptyalin, samt ringa mängd oorganiska salter. Salivkörtlar, dets. som spottkörtlar. Salix, sälgsläkte (fam. Salicaceae), 170 Sa'lier (alt. sa'lii, av sawre, dansa), två fornrom. prästkollegier om vartdera 12 patriciska medl., som i mars varje är firade en fest med dans o. sång till krigsguden Mars' ära. Sa'lier, dets. som saliska Iranker. Salie'ri, Antonio (1750 1825), ital. tonsättare, från 1766 verksam i Wien, skrev arter träd o. buskar. Knoppar med ett enda, operor, oratorier, kantater m. m. tutformat knoppfjäll. Hängen stundom upprätta, utvecklade före el. samtidigt med bladen. Sali'n (av lat. sal, salt), saltverk, saltsjö. Salin, Bernhard (1861 1931), arkeolog, styresman för Nord. mus. 1905 13 riksmor med 1 el. 2 honungsglandler. Frömjöls- Hängefjäll hela. Ståndare 2, 3 el. 5. Blomantikvarie 1913 23, utgav epokgörande arbeten överföring genom insekter. Ved finporig med rörande forngermansk konst o. kultur (Vi'- altgermanische Thierornamenlik, 1904, 2:a uppl. sälg, allm. över hela landet. Flera storvuxna brun kärna, lös o. föga varaktig. 5. ca'prea, 1935)- arter (pilar), ex. S. elegantiss'ima, S. al'ba o. a., omtyckta prydnadsträd. Salina [s li'n ], stad i Kansas, mell. För. Stat., vid Saline River. 21,000 inv. (1940). Sall'a, förr K u o 1 a j ä r v i, f. d. kommun i Univ., gr. 1885 (160 stud., 1945)- n.ö. Finland, TJleåborgs 1., sed. 1944 till hälften Sali'na Cruz [-kröp], frihamn i s. Mexico, i rysk ägo. 11,854 kvkm, 6,900 inv. (1931). Staten Oaxaca, vid Stilla havet (Tchuantepecviken). 6,000 inv. (1933). ryska kriget 1939 40, avträddes vid den föl Skådeplats för häftiga strider under Finsk Sali'nas, grunda saltsjöar i s. Sydamerika, jande freden till Ryssland. Åter i finsk hand ö. om Anderna. Under torra årstiden saltöknar. 1941 44- Sali'nisk (av lat. sal, salt), salthaltig. Sallad el. sal l'a t, maträtt, bestående av Salinome'ter, dets. som saltprovare. på växlande sätt tillredda friska blad av ett Salipyrin, salicylsurt fenyldimetylpyrazolon. flertal örter, i främsta Febernedsättande o. smärtstillande medel. rummet Lactu'ca sawva Salisbury [så'l»b ri]. 1. Stad i grevsk. Wiltshire, mell. England, vid fl. Avon. 31,000 inv. blad av Cicho'rium endi'via (se bild). Äv. användas (1945). Katedral, uppf. huvudsakl. 1220 60, (endiviesallat), av maskros, i unggotik, en av Erglands enhetligaste i denna krasse (Lepi'dium sati'vutn) stil. I närh. ruiner efter det rom. kastellet o. samt V alerianew a olito'ri (vintersallat) o. a. angelsachsiska kungaresidenset Old Sarum. Sallberg, Harald, f. «/ 10 1895, grafiker. 2. Huvudstad i Syd-Rhodesia. 52,000 inv. Etsningar med motiv från Sthlm o. fantasirika träsnitt med akvariemotiv. Utg. Konst (1940). I omgivningen guldfält. Kortvågs- Station. grafiska metoder (1927).

Sallerup 1529 Saloniki Sallerup, namn på tre kommuner (Södra, Västra o. Östra Sallerup) i Malmön. 1. SalTinen, Tyko, f. 1879, finl. målare av utpräglat nationell, grovhuggen typ. Bonddans 1917 20 (se bild). Äv. akvareller. Sallus'tius, G a- jus S. Crispus (86 35 f.kr.), rom. historieskrivare, ivrig demokrat, anhängare av Caesar, skildrade med konstnärlig uttrycksfullhet Catilinas sammansvärjning o. krigen mot Jugurtha. En av Korns främsta stilister. Salmanassar, assyriska konungar. S a 1 m a- n a s s a r II, konung 859 823 f.kr., son till Assarnasirpal, fortsatte dennes erövringar (Israel, Samarien, Babylonien). Sal'miak, dets. som ammoniumklorid (jfr Ammonium). Salmiaksprit, äldre namn på vattenlösning av ammoniak. Sal'mijärvi, gruvsamhälle i n. Ryssland, i Petsamoområdet. Nickelgruvor. Avträddes av Finland vid vapenstilleståndet w /» 1944. Salminen, Sally, f. a6 /j 1906, åländsk författarinna. S. erhöll 1936 pris i en litterär tävling för romanen Katrina, som ger utmärkta bilder av åländskt allmogeliv, filmatiserad 1943. Bl. a. arb. Den långa våren (1939) samt Lars Laurila (1943). G. m. den danske målaren Johannes Durkopf 1940. SaTmis, hamn o. lastageplats, vid Bottniska viken, 10 km s.v. om Haparanda. Salmson, Hugo Fredrik (1843 94), målare. Hans alstring omfattar företrädesvis folklivsbilder från Frankrike o. hemlandet. Sa'lnecke, fideikommiss i mell. Uppland, Gryta, Fröslunda o. Järlåsa kommuner, Upps. 1., nu tillhörigt ätten Gyllenadler. Huvudbyggn. (1640-t.) hör till de bäst bevarade från den senare Vasatiden. Salning, järn- el. träkonstruktion på masttopp för stödjande av ovanför befintlig stång o. spridande av dennas vant. Salofe'n, acetylparaminosalol, desinfekterande medel, som användes vid blåskatarr. Salol T-å'1], fenylsalicylat, färglöst pulver, användes som antiseptiskt medel vid inflammatoriska tillstånd i urinvägarna. 1. Sa'loman, Siegfrid (1816 99), dansk tonsättare o. violinist, skrev huvudsakl. operor {Diamantkorset, Leonora Christina). 2. Saloman, Ges k el (182T 1902), broder till S. S., målare, utförde historiska bilder {Gustav Vasa i Västerås), folklivsbilder (/ vävstolen) samt porträtt. Konsthist. författare. Salo'me. 1. Sebedeus' hustru, moder till apostlarna Jakob o. Johannes (Matt. 20: 20). 2. Dotter till Herodias o. Herodes Filippus. Som lön för en dans begärde hon av sin styvfar, Herodes Antipas, Johannes döparens huvud (Matt. 14: 6 f.). Huvudpersonen i ett drama av O. Wilde, tonsatt av R. Strauss; uppf. som opera i Sthlm i:a ggn 1908. Sa'Iomo, konung i Israel, Davids son, regerade omkr. 1000 f.kr., berömd för sina lysande egenskaper, särsk. för sin vishet o. rättrådighet S. har givit sitt namn åt 3 böcker i GT: Ordspråksboken, Predikaren o. Höga visan, alla tillhörande de s. k. Skrifterna. Salomon, Otto Aron (1849 1907), pedagog, grundaren av den sv. skolslöjden, från 1874 föreståndare för Nääs slöjdseminarium, som under hans ledning förvärvade världsrykte. Monument avtäckt på Nääs 1936. Salomo'nisk dom (av Salomo), vist domslut; uttrycket syftar på en episod i 1 Kon. 3: 16 28. Sa lomonöarna, ögrupp i Stilla havet, Melanesien, ö. om Nya Guinea, tills. 37,120 kvkm, 130,000 inv. Dels vulkaniska bergöar, dels korallöar. Största öarna äro Bougainville (upp till 3,100 m ö. h.) samt Guadalcanal. Urskogar. Vilda kannibaliska invånare. Britt, protektorat (94,000 inv., 193 r) utom Bougainville o. Buka (austral. förvaltarskap, 49,000 inv., 1940). S. ockuperades delvis av japanerna jan. 1942. 6 9 aug. s. å. utkämpades vid S. ett kombinerat sjö flygslag mellan de allierade o. japanerna (första slaget vid S.), varvid de allierade bl. a. förskaffade sig ett brohuvud på Guadalcanal. I det andra slaget vid S. 23 28 aug. s. å. tillbakaslogo de allierade ett jap. försök att undsätta Guadalcanal. I tredje o. fjärde slagen vid S. den 25 27 okt. resp. 12 15 nov. s. å. tillbakaslogos ytterligare japanska undsättningsförsök. Efter femte slaget 30 nov. 1 dec. återerövrades Guadalcanal febr. 1943 o. striderna fördes norrut bl. a. genom allierade anfall mot Bougainville. I början av 1944 voro S. åter i de allierades händer, endast enstaka jap. truppstyrkor funnos kvar. Utgången betydde en vändpunkt i Stilla havskriget till de allierades förmån. Salomos oden, en religionshist. betydelsefull, halvt kristen, halvt judisk sångsamling, känd sedan 200-t. men offentliggjord först 1909. Salomos psalmer el. S a 1 o m o s p s a 1- t a r e, en samling av 18 på grek. skrivna psalmer från tiden omkr. 70 50 f.kr., uttryckande fariséernas framtidsförhoppningar. Salomos tempel i Jerusalem, uppf. under slutet av 900-t. f. Kr. på den klippa, där Klippmoskén byggdes omkr. 700 e. Kr. Jfr Jerusalem. S. raserades av Nebukadnesar II, återuppbyggdes av bl. a. Herodes I men brändes 70 e.kr. av romarna. Salo'nae (ital. Salona, kroat. Solin), antik stad i Dalmatien, 6 km n.ö. om Spalato (Split), utgrävd på 1800-t. Betyd, romerska, gammalkristna o. äldre bysantinska byggnadsrester, bl. a. basilika från 300-t. Förstördes vid slavernas framträngande på 600-t. Salong' (av fr.), elegant inrett besöks- el. sällskapsrum; utställningsrum för konstverk; åskådarrummet i teatrar o. dyl. Salongen (fr. le Salon), populär benämning på de utställningar av modern konst, som Franska konstakademien årligen (vanl. i maj) anordnar i Paris, sedan 1900 i Grand Palais i Champs-Élysées. Den första hölls 1673. Salongsgevär, gevär med fin kaliber, anv. vid skjutövningar på korta distanser samt äv. vid jakt på smådjur. Saloni'ki, gr. Thessalonike (efter Alexander den stores syster), bulg. Solun, stad i n. Grekland (Makedonien) vid S.-viken. 237,000 inv. Talrika moskéer, kyrkor o. synagogor. Var jugoslavisk frihamn. Textilindustri o. handel. Talrika intressanta fornminnen. Katedralen (Hagia Sofia) från 400-t. S. var 1430 1913 turkiskt. Kemål Atatiirks födelseort. 1928 överfördes till S. 117,000 greker från Mindre Asien. I S. landsattes i okt. 1915 franska o. engelska trupper under general Sarrail för Serbiens understöd. Först i sept. 1918 lyckades dock ententearmén bryta bulgarernas motstånd. Under Andra världskr. intogs S. 9/4 1941 av tyskarna. S3 / 4 s. å. undertecknades i S. vapenstillestånd mellan axelmakterna o. den grek. överbefälh., varefter staden besattes av bulg. trupper o. bulg. civilförvaltning infördes. S. utrymdes av Bulgarien hösten 1944. Den kommunistiska guerillan i Makedonien sökte 1947 förgäves sätta sig i besittning av staden.

Saloon 1530 Saltö Saloon [s lo'n], eng., amerikansk krog. Salopp' (av fr., egentl. slinka), lätt, vanl. ärmlös sommarkappa under 1700-t. Sal per, Tkalia'cea el. Salpuefor'mes, ordning bland manteldjuren. Planktondjur så glasklara, att deras inre organ lysa igenom. Förekomma dels enstaka, dels sittande i»salpkedjor». Generationsväxling. Varmare hav. SaTpeter (av lat. sal pe'trae, klippsalt), dets. som kaliumnitrat; bildas i jorden genom bakterieinverkan på ruttnande organiska ämnen. Jfr Chilesalpeter o. Kalksalpeter. Salpeterkriget, benämning på kriget 1879 83 mellan å ena sidan Chile o. å den andra Bolivia o. Peru, vilket närmast gällde rätten till guano- o. salpeterfyndigheterna på Sydamerikas västkust. Genom kriget blev Chile den ledande sydamerik. Stilla havsmakten, medan Peru gick starkt tillbaka politiskt o. ekonomiskt o. Bolivia avskars från förbindelse med havet. Jfr Chile o. Tacna-Arica-frågan Salpetersjuderistaten, sammanfattande benämning pa de personer, som förr omhänderhade statens för kruttillverkning avsedda förråd av salpeter. Personalen indrogs 1895, enär salpeter icke längre behövdes för detta ändamål. Salpetersyra, HN0 3, är en färglös vätska med svag sur lukt samt sur reaktion o. smak, kraftigt oxidationsmedel. Den förekommer vanl. i handeln som en koncentrerad, 65-procentig lösning med spec. vikt 1.4. Inledas nitrösa gaser i konc. salpetersyra, erhålles rykande salpetersyra. Salpetersyrans salter kallas nitrat. Syran framställdes förr ur salpeter el. chilesalpeter genom behandling med svavelsyra men num. genom oxidation av ammoniak, framställd ur luftens kväve (jfr Norgesalpeter). Kännetecknande för syran är, att den gulfärgar äggviteämnen. Salpetersyra har fått vidsträckt användning, t. ex. i svavelsyrefabrikationen, till framställning av organiska färgämnen, läkemedel, sprängämnen, film, kollodium, konstsilke m. m. Jfr Kungsvatten. Salpetersyrlighet, HN0 2, är i fri form mycket obeständig o. endast känd i utsp. vattenlösning. Salterna kallas nitrit. Natriumnitrit användes i färgämnesindustrien till diazotcring. Jfr Diazoförcningar. Salpétriére [-triä'r]. I, a, vårdanstalt för gamla el. sinnessjuka kvinnor i Paris, med c:a 4,oco platser. Byggnaden var på 1600-t. salpetersjudcri, varav namnet. I S. hade Charcot o. hans lärjungar (Salpétriéreskolan) sin berömda nervklinik (från 1862). Salpigloss'is, örtsläkte (fam. Solanaceae), 8 arter (Sydamerika). Stundom nära meterhög, glest grenad, klibbhårig stjälk o. stora, brett trattlika blommor med de 5 kronflikarna tvåläppigt ordnade. S. sinua'ta (samt dess hybrider med närstående arter), trumpetblomma, har vita, gula, röda, violetta el. brokiga blommor. Omtyckt trädgårdsväxt. Salpingi't (av grek. savpinx, trumpet, äggledare), inflammation i äggledaren; även inflammation i örontrumpeten. Salpingografi', metod att genom röntgen konstatera om passagen genom äggledaren är fri eller icke. Salsette [sslsett'], ö utanför v. kusten av Främre Indien, n. om Bombay. 637 kvkm, omkr. 150,000 inv. Talrika buddhistiska grotttempel. SaTsoIa, växtsläkte (fam. Chenopodiaceae), c:a 40 arter örter o. buskar, de flesta på n. halvklotet. S. ka'li, sodaört, långgrenig med smala, tornspetsade blad. Havsstränder i s. Sverige. Anv. förr till sodaframställning. Salsta, gods i Lena o. Tensta kommuner, Upps>. 1. Huvudbyggn. påbörjades 1675 efter ritn. av Nic. Tessin d. ä. o. fullbordades i samarbete med M. Spielcr, som antagl. komponerat trädgården. Tillhör (1948) ätten von Essen. (Se bild.) Salt. 1. I dagligt tal dets. som koksalt. 2. Salter äro fasta ämnen, uppbyggda av positiva o. negativa joner (jfr Kristall). Den positiva jonen är antingen en metall (i dubbclsalter två metaller, jfr Alun) el. en atomgrupp, t. ex. ammoniumjon, HjN^. Den negativa jonen består av en halogen (= saltbildare) el. av en atomgrupp, som kan uppträda som neg. jon äv. i en syra, t. ex. nitratjonen, N0 3, i såväl salpetersyra som i dess salter, nitrat. I salter av flerbasiska syror kunna jämte metalljon även vätejoner ingå (sura salter), t. ex. av fosforsyra: natriumdivätefosfat, dinatrium(väte)fosfat o. trinatriumfosfat. Vattcnlösliga salter framställas i allin. ur motsv. syra genom att däri lösa en metall, metalloxid, -hydroxid el. -karbonat. Jfr Komplexa salter. Sal'ta. 1. Provins i n.v. Argentina. 126,577 kvkm, 565,000 inv. (1945). Åkerbruk o. boskapsskötsel. 2. Huvudstad i S. 1, vid en biflod till Salado. 4T,ooo inv. (1940). Mineralrikedomar, bl. a. olja. Salta'to, it., dansande. Musikterm: stackato med hoppande båge på stråkinstrument. Saltbadugn, härdugn för stål, anordnad som en degelugn. Föremålen doppas i en saltsmälta i degeln. Beroende på önskad temperatur väljas salter med olika smältp. Jfr Härdning. Saltbildare, dets. som halogener. Salten, a. delen av Nordland fylke, n. Norge. Saltenfjord, fjord i n. Norge, n. Nordland fylke. Salter [så'h ö ], sir Arthur, f. 1881, eng. nationalekonom, generalsekr. i skadeståndskommissionen 1920 22 o. till 1930 dir. för N.F:s ekonom, organisation. Prof. i politisk teori i Oxford 1934 44. Medl. av underhuset 1937, understatssekr. i marinministerict nov. 1939. Ombud i britt, sjöfartsfrågor i För. Stat. 1941 43, därefter verksam inom TJNRRA. Utgav 1947 Personality in pohtics. Saltholmen, dansk ö i Öresund, ö. om Amager. 16 kvkm, 16 inv. (1945)- Jfr Flintrännan. Saltillo [-till'jå], huvudstad i staten Coahuila, mell. Mexico. 50,000 inv. (1940). Textilindustri. Saltkälla, källa, vars vatten innehåller lösta salter (koksalt m. fl.) i så pass stor mängd, att de giva vattnet saltsmak. Sveriges enda naturliga saltkälla finnes vid Torpa nära Lilla Edet. Salt Lake City [så'lt le'k sitfi] (»Saltsjöstaden»), huvudstad i Utah, v. För. Stat., s.ö. om Stora Saltsjön. 150,000 inv, (1940). Staden grundades 1847 av mormoner, vilkas huvudort den är, med sektens Tabernakel, en egendomlig oval jättebyggnad, o, tempel. Univ., gr. 1850 (3,600 stud., 1945). Betyd, industri; i omgivningen mineralfyndigheter. Saltmätare kallades förr de städernas betjänte, som voro anställda för reglerande av salthandeln o. uppbärande av därmed förenade avgifter. Saltö, Axel, f. 1889, dansk konstnär verk-

Saltoluokta 1531 Salween sain inom keramik (stengods), textil, bokkonst etc. Saltoluokta [-loåkta], turiststation i Lappland, nära Stora Sjöfallet. Anlagd 1912, tillhör Svenska turistföreningen. Saltomorta'l (av it.,»dödligt språng»), farligt konstsprång; kullerbytta (äv. i bildlig betydelse). Sal'to oriental', hamnstad i v. Uruguay, vid fl. Uruguay. 31,000 inv. (1939). Saltprovare, s a 1 i n o m e't e r, areometer, direkt graderad i viktprocent för bestämning av koksaltlösningars halt. Salträdet, art av trädsläktet Shorea. Saltsjuderi', äldre benämning på anläggning för framställning av koksalt (salpeter el. soda) ur mindre ren råvara genom dennas upprepade lösning, indunstning o. kristallisation. Saltsjöbaden, köping o. badort, s.ö. om Sthlm, Sthlms 1. 3,952 inv. (1947)- Södertörns doms., Nacka landsf.distr. Bl. byggnader Uppenbarelsekyrkan, uppförd efter ritningar av F. Boberg o. invigd 1913. Samskola. Järnväg (15.3 km) till Sthlm. I S. ligger Sthlms observatorium, till vars uppförande Knut o. Alice Wallenberg 1928 donerade 1 mill. kr. Saltsjö-Duvnäs, villastad i Nacka kommun, vid Skurusund. 2,031 inv. (1946). Jfr Duvnäs. Saltsjö-Järla, dets. som Järla. Saltsjön, Sthlm, benämning på den del av Östersjön, där Mälaren utfaller genom Norro. Söderström. Jfr äv. Stora Saltsjön. AB. Saltsjöqvarn, Sthlm. Grundat 1902, sed. 1930 anslutet till AB. Mårten Pehrssons Valsqvarn, Kristianstad. Aktiekap. 5 mill. kr. (1948). Tillverkar mjöl m. m. i kvarnen Saltsjökvarn vid Saltsjön, anlagd 1889. Saltskatt, skatt på saltförbrukningen, en fordom viktig inkomstkälla för statskassorna, ex.»gabellen» i Frankrike. Saltsleke, saltsten, som kor få slicka på. Saltströmmen, stark malström i Saltenfjord, Norge. Saltsyra el. klorvätesyra, HC1, är en vattenlösning av den gasformiga föreningen klorväte. F,n mättad lösning, koncentrerad saltsyra, innehåller 37 % klorväte o. liar spec. vikten 1.19. Framställes sedan gammalt genom att behandla koksalt med svavelsyra o. numera äv. genom att direkt lörena klorgas o. vätgas. Jfr Klor. Sal'tus, lat., språng. Saltus in demons tra n'd o. Log.»Hopp» el. lucka i bevisföringen. Saltverk, anläggning för koksalts framställning. Saltväxter, dets. som halofyter. Saltykov [-kåff], Mihail Evgrafovitj, författarnamn N. S j t j e d r i n' (1826 89), rysk författare. S. fortsatte Gogols verk men skapade en självständig satirisk litteraturskola, som kämpade för sociala förbättringar. Bl. arb.: Småstadsliv (1856; sv. övers. i urval 1890) o. Familjen Golovljov (1872 76; sv. övers. 1933). 1. von Saltza, II u g o H e r m a n (1726 8s), greve, militär, en av huvudpersonerna vid 1772 års statsvälvning. 2. von Saltza, Edvard Fredrik (1775 1859), brorson till H. H. v. S., greve, skriftställare, ivrig frimurare. Förf. till en i omkr. 50 uppl. spridd Bönebok (1811) o. av fantasirika Familieanekdoter futg. 1912). Salubri'n, handelsnamn för en blandning av etylacetat, ättiksyra, sprit o. vatten. Användes utspädd på sår o. som munvatten. Sa'lus, lat., hälsa, välfärd; i rom. myt. sundhetens o. välfärdens gudinna. Sa'lus po'puli supre'ma est lex, lat.,»folkets välfärd är den högsta lagen» (Cicero). Salu't (av lat. saluta're, hälsa). 1. Hälsning med dragen sabel el. med fana. 2. Salut vid marinen: hedersbevisning medelst avlossande av lösa skott, vilkas antal är beroende av vederbörandes rang (från 21 skott för kungl. person till 5 skott för vicekonsul). Salutatio'n (av lat.), hälsning; vid altartjänsten prästens hälsning till församlingen (»Herren vare med eder»). Salutdagar, dagar som högtidlighållas med stor militärparad o. salut (kunga- o. kronprinsparets födelsedagar samt kungaparets namnsdagar). Salu'tem, lat., hälsa o. välgång, nylat. hälsningsformel. Salute'ra, hälsa med salut. Saluzzo [salotfså], stad i v. Italien, prov. Cuneo. 18,000 inv. (1931). Biskopssäte. Textilindustri. Salva (av lat. sal've, var hälsad), samtidigt avlossande av samtliga gevär inom en infanteriavdelning el. av flera kanoner inom ett batteri el. på krigsfartyg (ofta hela fartygets bredsida). Salva, halvfast massa av vaselin, ullfett el. dyl. med tillsats av olika ämnen, ss. borsyra el. zinkoxid, till ingnidning av hud cl. slemhinnor. Jfr Cold-cream o. Fasta. Salvador [-då'rj, sp. Republica de El Salvador, republik i Centralamerika, vid Stilla havet, gränsar i n.v. till Guatemala, i n. och ö. till Honduras. Jfr kartan till Centralamerika. 34,126 kvkm, 1.9 mill. inv. (1945), varav huvudparten biandfolk (mestizer). Huvudsakl. jordbruksland (kaffeplantagcr samt odling av majs, kakao, tobak, socker). Rik tillgång på ädla träslag o. metaller. Huvudstad: San Salvador. Administrativt indelas S. i 14 departement. Obligatorisk skolundervisning. Romersk-katolsk religion. Språk: spanska. Myntenhet är colön = 100 centavos. S. styres enl. 1886 års författning, återinförd 1945, av en president, vald för 4 år. Lagstiftande makten utövas av en kongress med 42 ledamöter, 3 för varje departement. Historia. Erövrat på 1520-t. tillhörde S. spanska Guatemala till 1821, då det slet sig löst; suverän republik 1839. I.andets utveckling, tidvis mycket orolig, in.yick 1907 i ett lugnare skede (ccntralamerik. skiljedom). En period av inre stabilisering o. socialt reformarbete inleddes i början av 1930-talet, sed. general Martinez genom en statskupp tillvallat sig makten. Britt. o. atnerik. kapitalinvesteringar möjliggjorde utbyggnad av industrier o. gruvor. S., som under Martinez anslöt sig till det panamerik. samarbetet, förklarade axelmakterna krig dec. 1941 o. undertecknade Washingtondeklarationen 1942. Martinez störtades av en militärjunta 1944. Sed. 1945 deltar äv. de liberala elementen i regeringen. President är sed. 1945 general Salvador Castro. Salvarsa'n (av lat. salva're, rädda, o. arse'- nicum, arsenik), diaminodioxiarsenobensol, ett av P. Ehrlich o. japanen Hata 1910 framställt läkemedel, som med framgång använts mot syfilis, malaria, framboesia m. fl. sjukdomar. I st. f. salvarsan användes mim. det ävenledes av Ehrlich framställda s. k. neosalvarsan. Salvation Army [srelve^ijon a'mi], eng., Frälsningsarmén. Salvationist', frälsningssoldat. Sal va't or, lat., räddare, frälsare. S a 1- v a t o'r i u m, lejdebrev. Sal've, lat., hell, välkommen. Salween [sa'l in] el. S a 1 u e n, flod i s.ö. Asien. Upprinner i mell. Tibet o. flyter genom kines, provinsen Yiin-nan samt Burma till Bengaliska viken. Omkr. 2,500 km. På tibetanskt o. kines, område en lång sträcka parallell med Mekong. Obetydl. segelbar.

Sal vi 1532 Saraarra Sal'vi, N i c- c o 1 ö (1699 1751),»tal. arkitekt, uppförde efter utkast av Bernini den praktfulla Forttana di Trevi i Rom (1735 62). (Se bild.) Salvi'a, växtsläkte (fam. Labiatae), över 500 arter örter o. buskar i tempererade o. tropiska trakter, särsk. i Medelhavsområdet o. i Mexico. Foder o. krona tvåläppiga, kronans övre läpp ofta skärformigt krökt; ståndare 2. Flera arter genom praktfulla blomfärger o. äv. färgade högblad (ex. S. fiwgens, S. spleridens) omtyckta prydnadsväxter. S. officina'lis, en i mell. Europa odlad, redan i forntiden känd läkeväxt. Av de torkade bladen framställes salvia-te (mot halsfluss). Sal'vius, Lars (1706 73), ättling av J. Adler Salvius, skriftställare, förläggare, boktryckare. Startade 1745 den litterära tidskriften Lärda tidningar o. utgav en ypperlig Beskrifning öfver Uppland (1741). Sal'vo hono'ris ti'tulo, lat.,»med oförkränkt hederstitel» (i överskrifter till brev). Förkortas S. H. T. Saly [sali'], Jacques Francois Joseph (1717 76), fransk bildhuggare, 1740 48 verksam i Rom o. 1753 74 i Köpenhamn, där han utförde Fredrik V:s ryttarstaty (avtäckt 1771 på Amalienborg, se bild). Äv. reliefer o. byster. Da den danska konstakademien 1754 upprättades, blev S. dess förste direktör. von Salza [sairtsa], H e r m a n n, d. 1239. Tyska ordens högmästare, inledde 1230 den strid mot de hedniska preussarna, varigenom dessa underlades ordensstaten. Salzach [sairtsach], högerbiflod till Inn från Alperna, n.v. om Hohe Tauern. 228 km. Vacker floddal. I nedersta loppet gräns mellan Bayern o. Österrike. Salzbrunn [saits'bronn]. badort med natronkällor i vojevodskapet Wroclaw, s.v. Polen (till 1945 i prov. Nicder-Schlesien, Preussen). Onikr. 10,000 badgäster årligen. Salzburg [salts'bork]. 1. Riksdel i Österrike, kring fl. Salzach. 7,153 kvkm, 330,000 inv. (1946). Alpland, rikt på skogar, sjöar o. varma källor (bl. a. i Gastein). Boskapsskötsel o. bergsbruk (salt, koppar, järn). 696 biskopsdöme, 798 ärkebiskopsdöme, 1803 kurfurstendöme, 1814 till Österrike. 1849 1918 kronland, 1938 45 riksdel i Tyskland, Ostmark. 2. Huvudstad i S. r, vid Salzach. 106,000 inv. (1946). Vackert läge, omgivet av höga berg o. uppvuxet kring den på en klippa belägna f. d. biskopsborgen Ilohensalzburg (se bild å nästa spalt), urspr. anlagd 1077, nu kasern. Domkyrka från 1614 28 (bombskadad under Andra världskr.) o. Kollegienkirche av Fiscker von Erlach (1696 1707). Teol. fakultet (univ. upphävt 1810). Mozartmuseum (förstört vid en allierad bombräd okt. 1944). Årliga festspel, Turistort. Salzburg. Salzkammergut [salts'kammergot], alplandskap i n.v. Österrike, naturskönt o. mycket besökt av turister. C:a 1,500 kvkm, 50,000 inv. Huvudorter: Ischl o. Gmunden. Salzwedel [salts'-], stad i delstaten Saehsen- Anhalt, n.v. Tyskland (prov. Sachsen, Preussen). 15,000 inv. S. var medl. av Hansan 1263 1514- Samain [samä"*'], Albert (1858 1900), fransk skald. Bl. diktsamlingar Au jardin de l'infante (1893) o. Aux jlancs du vase (1898), som tolkar hans antikbeundran, novellsaml. Contes (1902) m. m. En saml. av hans brev utgavs 1933 o. hans dagbok, Carnets intimes, 1941. Samaniderna, iransk (ursleätt, som härskade över Turkestan o. Chorassan 892 999. Under deras tid nådde den nypersiska litteraturen sin första blomstring. Sa'mar, den östligaste ön bland Filippinerna. 13,270 kvkm, 223,000 inv. Huvudstad: Catbalogan. Ockuperad av japanerna 1942 44. Sama'ra, stad i s.ö. Ryssland, sed. 1935 kallad Kujbysjev (se d. o.). Samaraexpedit i o n e n, en 1921 22 av Röda korset utsänd expedition till Samaraområdet i ändamål att bispringa den genom missväxt nödlidande befolkningen. Sama'rang, Semarang, hamnstad på n. Java, Indonesien. 218,000 inv. (1930). Öns tredje hamnstad med livlig utförsel. Sama'ria, fordom huvudstad i Samarien, mell. Palestina, av Herodes kallad S e b a s t e. Lämningar av S. är nuv. byn S e b a s t i'j e. Samarien, fordom landskap (nu distrikt) i mell. Palestina, v. om Jordan. Samari'ter el. samarit a'n e r, invånare i landskapet Samarien, mell. Palestina, ett biandfolk, som uppstått vid Israels erövring av assyrierna 720 f.kr. Av GT antog det blott Moseböckerna; dess helgedom var Gerissim. Samariterhemmet, anstalt i Uppsala, driven av en stiftelse (från 1899) för utövande av sjukvård o. utbildning av diakonissor. Samaritföreningar, föreningar för undervisning om första hjälpen vid olycksfall, uppkallade efter NT:s liknelse om den barmhärtige samariten. Uppstodo redan under medeltiden i England o. Holland. Liknande verksamhet utövas av Röda korset. Sama'rium, en vanl. 3-värd, sällsynt jordmetall. Kem. tecken Sm, atomn:r 62, atomvikt 150.43 (6 stabila o. 1 radioaktiv isotop). Samarkand', stad i republiken Usbekistan, Ryssland. 134,000 inv. (1939). Textil- o. metallindustri. Under äldre medeltiden ett stort asiatiskt kulturcentrum förstördes S. 1221 av Djingis-khan men blomstrade åter från 1369 som residens för Timur-lenk. Från denne härstamma flera av S:s praktfulla moskéer, bl. a. Gur-Emirmoskén med Timur-lenks grav. Samarra', stad i Irak, vid Tigris, n. v. om Bagdad. Omkr. 8,000 inv. Sjiitisk vallfartsort. Grundat 835, förstört 87a. Ruiner av märkliga byggnadsverk o. lämningar av dekorativ konst ha framgrävts 19n 13.

Samarva 1533 Samojedhalvön Sam'arva el. s a m a r v i n g a r, de släktingar, vilka enl. gällande arvsordning samtiiigt inträda i arv efter avliden person. Sa'maveda, sanskr.,»vetandet om melodierna», indisk religiös urkund, innehållande sånger (ur Rigveda), vilka användas vid offret. Samba, en brasiliansk dans i «/* takt, lanserad i New York 1938; modedans i Sverige 1948. Sambe'si, flod i s.ö. Afrika, frän n.v. Rhodesia till Indiska oceanen (stort delta, 8,000 kvktn). Flodfarten hindras av sandbankar, forsar o. vattenfall (bl. de senare de ståtliga Victoriafallen, 119 m höga). S:s hela längd 3,540 km. Sambeskattning, det förhållandet att skatt för äkta makar bestämmes efter deras sammanlagda inkomst. Sambo (av sp.), bastard mellan indian o. neger. Sambre [sa n *br], vänsterbiflod till Meuse, från Ardennerna i n. Frankrike. Utfaller vid Namur i ö. Belgien. 190 km. Till största delen kanaliserad. Sambrekanalen (71 km) förbinder S. med Seines bifl. Oise. Sambruksförening, förening med ändamål att på fastighet, som föreningen förvärvat el. arrenderat, låta medlemmarna bedriva gemensamt jordbruk, S. k. föreningsjordbruk. Lag av S0 / 4 1948 samt kung. s. d. om registrering av s. Sam b u ca, antikt grek.-rom. trekantigt stränginstrument. Under medeltiden beteckning för skilda Instrument, såsom säckpipa, harpa m. fl. Sambucus, växtsläkte (fam. Caprifoliaceae), 20 arter träd, buskar o. örter, spridda över hela världens tropiska o. tempererade trakter utom s. Afrika. Blad korsvis motsatta, parbladiga. Blommor små, tvåkönade, 3 5-taliga, i rika samlingar. Frukten en svart, röd el. gul bärlik stenfrukt. Allm. odlade äro S. ni'gra, fläder (se bild), o. S. racemo'sa, druvhyll. Sambyggare sägas väster vara, vilka ha han- o. honblommor på samma stånd. Same, lapparnas namn på sig själva. Samfundet De Nio, samfund i Sthlm, tillkommet 1913 genom testamentarisk bestämmelse av Lotten von Krffimer med syfte att främja sv. skönlitteratur genom utdelning av pris samt att utgiva en tidskrift {Vår tid). Medlemmarna äro nio, valda för livstiden. Samfundet för byggnadsvård, en T916 grundad riksorganisation för den fria hembygdsrörelsen. Utger sed. 1920 Tidskrift för hembygdsvård o. sed. 1939 Bygd och natur samt handböcker. Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia, Kungliga, urspr. en 1815 bildad kommitté för utg. av handskrifter, ombildad till samfund 1817 med av K. M:t 1821 stadfästa stadgar. Utger bl. a. Handlingar rörande Skandinaviens historia (40 del., 1816 60, register 1865) o. Historiska handlingar (hittills 33 del., 1861 1946, register 1919). Samfundet Sankt Erik stiftades 1901 med uppgift att sprida kännedom om Sthlms historia, verka för bevarandet av konstnärliga o. kulturella minnesmärken i staden m. m. Utger sed. 1903 Samfundet Sankt Eriks årsbok. Samfälld egendom, enligt äldre giftermålsbalken makars gemensamma egendom, i vilken vardera äger giftorätt, i regel: all lös egendom samt fast egendom, som under äktenskapet förvärvats annorledes än genom arv. Jfr Giftorätt o. Enskild egendom. Samgermanska kallas de språkliga o. kulturella företeelser, som kännetecknade germanerna före deras klyvning i olika folk. Samhällsfördrag, äldre statsrättsligt begrepp, enl. vilket statsmyndigheten skulle ha erhållit sin makt av folket genom ett»fördrag» mellan de ännu i samhällslöst tillstånd levande urfäderna. Jfr Contrat social. Sa'mier, invånare på ön Samos. Sa'mland [-länt], halvö i förvaltningsområdet Kaliningrad, RSFSR (till 1945 i prov. Ostpreussen, Preussen), mellan Frisches o. Kurisches Haff, fl. Pregel o. Deinie; bekant för sin rikedom på bärnsten. Samlaren, t. Litterär tidskrift, utg. 1773 78 av C. C. Gjörwell. 2. Tidskrift för litteraturvetenskaplig forskning, utg. av Sv. litteratursällskapet sedan 1880. Samlingslins el. positiv lins samnianbryter parallella ljusstrålar, så att de skära varandra i en punkt. Äro till skillnad från spridningslinser tjockast mot mitten (bikonvexa, plankonvexa el. konkavkonvexa linser). Samlingsregering, ministär, vari alla el. flertalet riksdagspartier äro företrädda. Sammael, beteckning för djävulen i judiska apokalyptiska skrifter. Sammanbragta barn kallas barn, som icke ha gemensam far el. mor, men av vilka det enas far är gift med det andras mor. Sammanbragta barn äro rättslägen ej släkt. Sammanträffande av brott cl. brottskonkurrens föreligger, när någon skall dömas för flera brott. I regel ådömes enl. svensk rätt (4 kap. strafflagen) ett gemensamt straff. Sammelsurium (av lty. Sammelsär, sur maträtt av blandade köttrester), oredig blandning; sammanhangslöst prat. Sammet, vävnad, på ena sidan försedd med en rakt uppåtstående lugg, erhållen antingen genom avskarning av varptrådsöglor, som bildats kring metallnålar, s. k. varpsammet (schagg, plysch, felb), el. genom avskurna grupper av inslagstrådar, s. k. inslagssammet (manchestersammet). Sammetsblomster, art av örtsläktet Tagetes. (Se färgplansch.) Samnad hand, egendomsgemenskap, där frågan om varje delägares andel tills vidare är lämnad öppen. Samniter, en fornital. folkstam i s. Italien, kuvades av romarna i de tre Samnitkrigen (343 290 f.kr.) men gjorde flera gånger uppror o. tillintetgjordes slutl. av Sulla (82 80 f.kr.). Deras språk var oskiskan. Samniternas land kallades S a m'n i u m. Samnordiska kallas de kulturella (särsk. språkliga) företeelser, som kännetecknat de nordiska folken före klyvningen i öst- o. västnordiska. Samoa'ner, invånare på Samoaöarna. Sa'moaöarna, ögrupp i Stilla havet, Polynesien, tills. 3,131 kvkm, 76,000 inv. Vulkaniska. Yppiga urskogar. Utförsel av kopra, kakao, bananer m. m. Pe fyra största öarna Savaii (1,700 kvkm), Upolu, Apolima o. Manono r9i9 46 mandatområde, sed. 1946 förvaltarskap (2,934 kvkm, 63,000 inv., huvudstad: Apia) under Nya Zeeland, de övriga (huvudstad: Pago-Pagö; viktig flottbas) tillhöra För. Stat. 13,000 inv. (1941). Samogi'tien, po. i. m u d_4, ty. Schmudien el. S c h e m a i t e n, lit. Z e m a i t i j a, landskap i v. Litauen. Tillhörde Tyska orden från 1380. Polen 1411 1705. därefter Tyskland till Första världskrigets slut. Samoje'der, en folkstam, tillhörande uralaltajska gruppen, boende i n. delen av europeiska Ryssland o. Sibirien; omkr. 15,000. Tala med de finsk-ugriska språken besläktade språk. Samojedhalvön el. J a 1 m a 1, halvö i n.v. Sibirien, mellan Obviken o. Kariska havet. Uppfylld av tundror. Bebos av nomadiserande samojeder.

Samojedhund HJ34 Sanctus Samojedhund, en i de arktiska länderna såsom dragare använd spetshund, något mindre än eskimåhunden, till färgen oftast vit med svarta el. bruna fläckar. Samordnande konjunktioner, konjunktioner, som förbinda likvärdiga satser el. satsdelar. Man skiljer på kopulativa (sammanbindande), t. ex. och, både... och, dels... dels, disjunktiva (särskiljande), t. ex. eller, antingen... eller, adversativa (motsättande), t. ex. men, utan, likväl, o. k o n k 1 u- s i v a, t. ex. alltså, följaktligen. Jfr Underordnande konjunktioner. Sa'mos, grek. ö i Egeiska havet, vid Mindre Asiens v. kust. 745 kvkm, 70,000 inv. Bergig med fruktbara sluttningar o. slätter. Vinodling. Huvudstad: Vathy. I forntiden en blomstrande, kulturellt högtstående stat. Många ruiner, bl. a. ett joniskt Heratempel av väldiga mått. Samotra'ke. 1. Grek. ö i n. Egeiska havet. 177 kvkm, 3,800 inv. 2. Forntida huvudstad på S. 1, fyndort för en berömd Nikestaty, nu i I.ouvre (se bild till Nike, sid. 1222). Samova'r, ryskt tckokningskärl, vars mitt upptages av en cylinder, som utgör eldstad. Sampang' el. s a m p a'n, östasiatisk mindre farkost för lättare transporter. Vrickas el. seglas. Sam'po, i finsk folkdiktning en lyckobringande tingest, om vilken Pohjola o. Kalevala stredo Samrealskola, läroanstalt, där manliga o. kvinnliga elever undervisas gemensamt. De första statliga samrealskolorna tillkommo genom 1904 års läroverksreform. 1947 48 funnos 135 (inkl. 44 st. komm. mellanskolor, som äro under förstatligande), varav 15 med kommunalt gymnasium. Samsa'ra (sanskr., kretslopp), i ind. religiösa sekter beteckning för själavandringen. Samslaviska sägas de kulturella o. språkliga företeelser vara, som kännetecknade slaverna före deras klyvning i olika folk. Samson, dens. som Simson. Samso'nov, Aleksandr Vasiljevitj (1859 1914), rysk general, chef för 2:a (Narev-) armén, som blev tillintetgjord av 8:e tyska armén under v. Hindenburg i slaget vid Tannenbcrg (1914). Samsun [-so'n], turk. stad i Mindre Asien, vid Svarta havet. 38,000 inv. (1945)- Betyd, hamnstad (tobaksexport). Förstörd vid jordbävning 1939. Samsö, dansk ö i s.v. delen av Kattegatt, Holbsek Amt. 112 kvkm, 7.100 inv. (1945). Samtinget, medeltida landskapsting för Södermanland, avhölls årl. i febr. i Strängnäs. En i samband därmed uppkommen marknad ägde bestånd till 1872. Samtrafik innebär, att biljetter kunna lösas o. gods befordras direkt mellan stationer vid olika järnvägar el. busslinjer. Sa'muel från Rama, profet i GT, omkr. 1100 f.kr., Israels siste domare, smorde först Saul, sedan David till konung. Värnade kraftigt Israels tro mot påträngande hedendom. Samuel [sa;mm'jo ö l], Herbert, viscount S. of Mount Carmel and of T ox le t h (1937), f. 1870, eng. liberal politiker av jud. börd, underhusled. 1902 18 o. 1929 35, rgi6 o. 193T 32 inrikesminister, 1920 25 den förste överkommissarien i Palestina. S. var ordf. i liberala partiet 1927 29, dess parlamentsledare 1931 35- Medl. av överhuset sed. 1937- Utg. Memoirs (194S). Samuelsböckerna, två böcker i GT, som skildra Samuels, Sauls o. Davids historia. Tillkommo trol. på 600-t. f. Kr. på grundval av äldre källor. Samuelsson, Gunnar (1885 1944). botanist, prof. o. intendent vid Riksmuseum 1924. Utgav växtgcografiska o. systematiska arbeten. Samum, arab., torr o. het ökenstorm i n. Afrika och s.v. Asien. Blåser särsk. under sommaren, då den virvlar upp massor av fint damm, som gör den fruktad av karavanerna. Samurai [-raj'] (jap., egentl. tjänare), benämning på sådan japansk adelsman under feodaltiden (1200 1867), som tjänade en daimyo. Samvetsfrihet, vanl. dets. som religionsfrihet. Samvetsäktenskap, äktenskaplig förbindelse, ingången utan iakttagande av laga former o. därför 1 saknad av rättslig giltighet. Samvetsömma värnpliktiga, sådana värnpliktiga, som på grund av religiösa el. etiska samvetsbetänkligheter vägra fullgöra sin värnplikt el. bära vapen. Jfr Värnplikt. Samäganderätt, det förhällande, att två el. flera personer samtidigt äro ägare till fast el. lös egendom. Regleras i lag av 80 / 9 1904. San [sann], s a n't o, fem. s a n't a, it. o. sp., helig. San [sann], biflod till Weichsel i Galizien, Polen. 467 km. Sanlinjen spelade en viktig roll under Första världskr., särsk. under striderna om Przemysl. Såna', huvudstad i Jemen. Omkr. 25,000 inv. Kaffehandel. Sa'nae men'tis, lat., vid sunt förnuft. San'aga, flod i v. Afrika, Kamerun, från det inre höglandet till Biafrabukten (stort delta). 750 km. Talrika bifloder. Många vattenfall. San Angelos borg [-ann'dsjelås]-, it. Castello di Sanf Angelo»Ängelsborgen», byggnad i Rom, urspr. uppförd av kejsar Hadrianus som mausoleum (130-t. e.kr.). Under medeltiden fästning, senare påvlig bostad o. påvligt statsfängelse. Nu museum. (Se bild vid Rom.) San Antonio [ssenn äntå 'niå], stad i Texas, s. För. Stat., vid fl. S. 253,000 inv. (1940). Kat. katedral. Livlig handel o. betyd, industri. Militärstation. Vinterkurort. Sanatorium (lat., av sana're, göra frisk), sjukvårdsinrättning för vård av lungtuberkulösa patienter. I Sverige finnes i regel ett sanatorium för varje län o. dessutom 4 s. k. jubileumssanatorier för hela landet. Några privata anstalter finnas av. San Beni to el. s a m b e n i't o (av sp. saco benito), botgörardräkt med djävulsfigurer, buren av livdömda kättare under inkvisitionen. Sanoho Panza [sann'tijå pann'ba), en knipslug bonde, Don Quijotes vapendragare i Cervantes' roman»don Quijote». Sanct (lat. Sanc'tus), äldre skrivform för Sankt. Sanc'ta sancto'rum, lat.,»de heligas heliga»; påvarnas huskapell i Lateranen, uppfört 1278. Sanc'ta sedes, lat., den heliga stolen; påvedömet. Sano'ta simpli'citas, lat., heliga enfald. Sanoti Spiritus [sann'ti spi'ritos], stad på Cuba. 92,000 inv. (1938). Sockerutförsel över hamnstaden Tunas de Zaza på s. kusten. Sanctiss'imus, lat., den allra heligaste. S a n c t i s s'i m e p a't e r, heligaste fader; tilltalstitel för påven. S a n c t i s s'i m u m, benämning på hostian. Sano'titas, lat., helighet. Sanctua'rium, lat., platsen omkring högaltaret i kat. kyrkor. Äv. förvaringsrum för reliker. Jfr Ikonostas. Sanc'tum offi'cium, lat.,»heligt ämbete»; titel som inkvisitionen tillade sig. Sanc'tus, lat., helig. Liturgisk benämning på en hymn (»Helig» etc), som i sv. kyrkan sjunges efter Fader vår, då nattvard hålles. Fjärde delen av Ordinarium missae, se Mässa.

Sand - 1535 - Sandemose Sand, jordart, bestående av små mineral- el. bergartskorn med en kornstorlek av 0.2 2 mm. S. har bildats av förutvarande fasta bergarter genom att dessas förvittrings- el. krossningsprodukter sorterats o. omlagrats av bränningar, rinnande vatten el. vind. Sand [sa n s], George, författarnamn för Aurore Dudevant. Sanda, kommun på v. Gotland, Gotl. 1.; Klintehamns landsf.distr., Gotlands doms. 794 inv. (1947). Kyrkan från 1200-t. med fasadfris irän en ännu äldre (1000-t.), nu försvunnen kyrka. Sandaka'n, huvudstad i Britt. Nord-Borneo, på n. kusten. 14,000 inv. (1931). Sandal (grek. saridalon), fotbeklädnad, bestående av en sula, fasthållen med remmar vid foten. I antiken o. bland klosterfolket vanligt plagg. Num. lätt sommarsko. San'darak, ett harts, som erhålles ur stammarna av CalWtris quadrivavvis, ett i Atlasbergen o. s. Spanien växande barrträd. Ingår i kautschukhäftplåster; användes äv. till fernissa. Sandarne, församling i Söderhamn. 1,946 inv. (1947)- Sulfitfabrik, tillhörig Bergvik & Ala Nya A.B. Sandbakelser, bakverk av mördeg, gräddade i veckade formar. Sandberg-, Gustaf (1782 1854), målare med mångsidig produktion. Huvudarb.: freskomålningar i Uppsala domkyrka med motiv ur Gustav Vasas historia, vilka utgöra de första målningar i denna teknik, som utförts i Sverige Vidare märkas fornnordiska (»götiska») motiv, folktyper, altartavlor, porträtt osv. Sandberg, Algot (1865 1922), författare. Utgav romaner (Edit Vinge, 1907) o. teaterpjäser {33,333, 191 1. Skepparegatan 40, 1909, som roman 1913). Sandberg, Aron, f. «/i 1873, o. brodern Gustaf, f. 12 / x 1876, bildhuggare, ha bl. a. deltagit vid utsmyckningen av Sthlms rådhus o. stadshus. Sandberg, Ragnar, f. M/ S 1902, målare, professor vid Konsthögskolan sed. 1947, en av de finaste o. mest egenartade koloristerna bland de nu verksamma»västkustmälarua». Sandberg, Herbert, f. 2e l 2 1902, dirigent. Kapellmästare vid olika tyska teatrar 1919 26, vid Kungl. teatern sed. 1926. Hovkapellmästare 1946. Sandberg, S v e n-o 1 o f, f. *»/is 1905, operasångare (baryton), vid Kungl. teatern 1940 o. 1943, i För. Stat. 1944 45. Mest känd för sina grammofouinsjungningar av populära schlagers. Sandbläster, bläsmaskin, som med stor hastighet blåser fin sand mot föremål (bl. a. vid grovpolering av sten o. mattslipning av glas). Sandborg, Olof, f. 30 / 4 1884, skådespelare, debuterade 1901, anställd vid Dramatiska teatern sed. 1933. Av. filmskådespelare. Sandburg [ssenn'b0g], Carl, f. 1878, amerik. författare o. journalist av sv. härkomst. Har förutom diktsaml. skrivit biografien Abraham Lincoln (6 bd, 1926 39; förkort, sv. övers. 1944). S. skildrar i sina ursprungliga, färgrika, ofta humoristiska dikter Amerikas folk o. natur. Ett urval utkom i sv. övers. 1934. Sandby, kommun på mell. Öland, Kalm. 1. (past.adr. Gårdby): Mörbylånga landsf.distr., Ölands doms. 296 inv. (1947). Sandeau [sa n *då'], J u 1 e s (1811 83), fransk författare; skrev romaner, såsom Marianne (1839; Marianna, 1842), M:lle de la Seigliére (1848; Fröken de la Seigliére, 1888) o. Madeleine (s. å.; sv. övers. 1865). Sandefjord, stad i s.ö. Norge, Vestfold fylke, vid Skagerak. 5,930 inv. (1930). Kurort med salta o. järnhaltiga bad samt gyttjebad. Sandegren, Johannes, f. 20 / n 1883, missionär. Verksam i sv. kvrkans mission i Sydindien sed. 1907, biskop för Tamulkyrkan där sed. 1933. Sandel, Maria (1870 1928), författarinna, vår första kvinnliga repr. för arbetardiktningen. Hon skildrade i romaner o. noveller vardagen i stockholmska verkstäder o. arbetarhem. Vid svältgränsen (1908), Familjen Vinge (1913) m. fl. Sandel, C o r a, författarnamn för Sara Fabricius (f. 1880), norsk författarinna. S. är en utsökt novellist o. har som romanförf. främst gjort sig ett namn genom Alberte-böckerna (1926, 1931, 1939; äv. i sv. övers.), behandlande en ung kvinnas bildningsväg o. erotiska upplevelser. Kranes konditori (1946; äv. dramat., uppf. i Sthlm 1947) är också en kvinnoskildring. San'dels, Johan August (1764 1831), greve, fältmarskalk (1824). Som brigadchef under Finska kriget vann S. betydande framgångar (slaget vid Virta bro "/, 1808) i Karelen o. Savolaks. Senare deltog S. i fälttågen mot Napoleon (1813) o. Norge (1814) o. var riksståthållare i Norge 1818 27. Besjungen av Runeberg i»fänrik Ståls sägner». San'dels, Gösta (1887 1919), målare. Hans arb., omfattande figurer i landskap, porträtt o. stilleben, ge uttryck åt ett utpräglat färgsinne av romantisk läggning. Närmast inspirerades han av van Gogh o. E. Munch. Självporträtt, se bild. Sandelträ, benämning på åtskilliga värdefulla tropiska träslag. Viktigare sorter: rött sandelträ, kärnveden av Pterocar'pus santawnus, använd som färgträ el. till finare snickeri (kaliaturträ), samt vitt o. gult sandelträ, veden av SaWtalum avbum, rik på flyktig olja (sandelolja) o. harts; användes till konstsnickeri, vid parfymfabrikation o. till rökelse; oljan äv. som läkemedel. Sandemar, fideikommiss inom ätten Braunerhielm. Österhaninge kommun, Sthlms 1. Huvudbyggnaden med sina flyglar o. trädgård (se bild) utgör en av de bäst bevarade sv. anläggningarna från r6oo-t:s andra hälft. Sandemose [sann'e-], Aksel, f. 1899, dansknorsk författare. S., som är påverkad av modern amerik. litteratur o. ansluter sig till psykoanalysens själsuppfattning, skildrar företrädesvis o. ofta med naturalistisk hänsynslöshet primitiva människor, särskilt sjöfolk. E ortcellinger fra Labrador (1023), En sjömann gdr i land (1931; sv. öv. 1935), En flykting krysser sitt spor (1933; sv. övers. 1934), Tjarehandleren (1945; sv. övers. 1946). Tog 1941 sin tillflykt till Sverige, där han 1944 utgav romanen Det gångna är en dröm.

Sander 1536 - Sandrör Sander, Fredrik (1828 1900), skald, kansliråd. Utgav dikter o. arb. bl. a. om Nationalmuseum, Bidrag till tafvelgalleriets historia (4 dir, 1872 76) samt studier om fornnord. litteratur. I,ed. av Sv. akad. 1889. Sandgren, G u s t a v, f. *o/ B 1904, författare, har i romaner o. noveller skildrat de lägre klasserna o. deras problem. S. är en utpräglad stilist, som når högst som stämningsskildrare o. i sina romantiskt färgade sagor. Bl. arb. Livet är rikt (1932), Skymningssagor (1936, ny saml. 1946), Människor och drömmar (1939), Att leva på vinden (1941), David blir människa (1943)1 Sjung, Clary, sjung! (1946). Äv. dikter {Partisan, 1944, Röst, 1947). Sandhammaren, Skånes sydöstligaste udde, i Löderups kommun, Kristianst. 1. Fyrtorn, livräddningsstation (nedlagd 1945). Sandhamn, tull- o. lotsstation i ö. inloppet till Sthlms skärgård, Djurö kommun, Sthlms 1. 343 inv. (1946). Segelsportplats (S a n d- hamnsregattan). Sandhem, kommun i n.ö. Västergötland, Skarab. 1.; Slättängs landsf.distr., Vartofta o. Frökinds doms. 1,580 inv. (1947). San'dhi, av sanskr.,»sammanfogning», benämning på de förändringar i uttalet av ett ord, som betingas av dess inordnande i ett satssammanhang. Förekommer i alla språk men spelar en särskilt framträdande roll i det klassiska sanskrit. Sandhult (med H e d a r e d), kommun i mell. Västergötland, Älvsb. 1. (past.adr. Myrekulla); Bollebygds landsf.distr., Borås doms. 3,868 inv. (1947). Jfr Hedareds kapell. Sandhurst [sasnd'hostj, ort i s.ö. England, grevsk. Berkshire, v. om London. Krigshögskola. Sandhöns, Ptero'cles, släkte vackra, långstjärtade, duvstora fåglar från s. Europa3, Afrikas o. Asiens stäpp- o. ökenområden. Bilda tills, med stäpphönsen egen ordning el. föras ihop med duvorna. San Diego [ssenn die>'gå ], stad i v. För. Stat., s. Kalifornien, vid S.-bukten. 203,000 inv. (1940). Flottstation. Marinflygbas. Maskino. annan industri. Utförsel av frukt m. m. Sanaja k, turk., urspr. fana, baravdelning; turk. förvaltningsområde, underavdelning av ett vilajet. Sandjägare, Cicinde'lidae, familj av medelstora skalbaggar med långa ben, smal halssköld o. stort huvud med utstående ögon o. trädlika antenner. Gula teckningar på grön el. brun botten. Vanlig är gröna sandjägaren. Springer o. flyger väl. Glupskt rovdjur. Sandklef, Albert, f. l3 / 6 1893, folklivsforskare. Intendent vid Varbergs museum sed. 1921. Har i det tills. m. andra förf. utg. arb. Carl XII:s död (1940) sökt hävda, att Karl XII blev mördad (med en knapp som kula). Bl. övr. arb. Bockstens mannen och hans olycksbroder (1943)- Sandkrypare, Go'bio go'bio, 13 15 cm lång karpfisk med en skäggtöm i vardera mungipan. Europa o. Asien till Kina. Hos oss i s. Sverige, helst på sandbotten i klart, rinnande vatten. Sandler, R i c k a r d, f. M /i 1884, socialdemokr. politiker, folkhögskolelärare, i AK 1912 17, i FK från 1919. 1926 41 chef för Statistiska centralbyrån, 1941 landshövd. i Gävleb. 1. S. var konsultativt statsråd o. senare handelsminister i Brautings tre ministärer 1920, 1921 23 o. 1924 25. Vid Brantings död blev S., ehuru ej partiledare, dennes efterträdare som statsminister. Avgick maj 1926 efter regeringsnederlag i arbetslöshetsfrågan. Utrikesrain. i P. A. Hanssons regeringar 1932 36 o. 1936 39, då han avgick på grund av sin från den övriga regeringen avvikande mening i Ålandsfrågan. Därefter til's. med sin hustru Maria (Maja) S., f. Lindberg, f. 1877, verksam för hjälp åt Finland. Som utrikesminister tog S. en uppmärksammad del i N.F:s verksamhet o. var 1934 dess president. Delegat i FN 1947 o. 1948. Sandlilja, art av ortsläktet Anthericum. Sandloppa, Ryncho'prion pe'netrans, en gulvit, 1 mm lång loppa, vars befruktade honor borra sig in i huden på människor o. varmblodiga djur, särsk. under naglarna, där de svälla upp till en ärtas storlek. Förorsaka svåra plågor. Sydamerika, varifrån de införts till Afrika. Sandlås, tätning mellan en rörlig del (t. ex. ett lock) o. en fast del (t. ex. en ugn). Den senare är försedd med en sandfylld ränna, i vilken en fläns från den förra tryckes ned. Sandmask, ArenVcola piscato'rum, en köttröd borstmask med gälknippen på mell. delen av den långa kroppen. Lever nedgrävd i sanden vid havsstränderna. Användes som agn. Allmän på västkusten. Sandmussla, My'a arena'ria, en vid vår västkust på grunt vatten allm. förekommande, gråvit mussla, vilken lever nedgrävd i sanden. Medelst en lång, av manteln bildad slang (sifon), vilken räcker upp till sandens yta, intagas andningsvattnet o. näringen samt avlägsnas exkrementen. (Se bild.) Sandnes, hamnplats i s.v. Norge, Rogaland fylke, s. om Stavanger. 3,000 inv. (1930). Sandomierz [-då'mjäs3], stad i s.ö. Polen, vid Weichsel, vojevodskapet Kielce. 10,115 inv. (1938). S. är känt från Sv.-polska kriget 1655 56. San Domin'go, dets. som Santo Domingo. Sandown [ssenn'da n], badort på eng. ön Wight, i Eng. kanalen. 6,000 inv. (1931). Sandpapper, papper, på vilket ett lager av fint glaspulver, kvartssand el. dyl. fastlimmats; anv. till polering o. putsning. Jfr Smärgel. von Sand'rart, Joachim (1606 88), tysk målare, utförde porträtt av samtida härskare {Karl X Gustav till häst m. fl.) o. jättemålningen Fredsbanketten (Nurnbergs rådhus) med 50 porträtt i helfigur av de westfaliska fredsunderhandlarna. Konsthistorisk författare {Teutsche Akademie der edlen Bau-, Bild- und MahlereikUnste, 1675). Sandringham [ssend'ring ö m], kungl. lustslott nära King's Lynn, ö. England, grevsk. Norfolk. Sandräka el. r ä k- h ä s t, Cran'gon, släkte av sandfärgade räkor, vilka förekomma på sandbotten utmed stränderna (skyddande likhet). Ätas ej hos oss, men användas som agn. (Se bild.) Sandrör el. marhalm, art av grässläktet Ammophila.

Sandseryd i$37 da Sangallo Sandseryd, f. d. kommun i n. Småland, Jönk. 1. Inkorporerades 1943 med Norrahammars köping. Sandskädda el. sandflundra, Pleuronec'tes Urnan'da, en intill 30 cm läng, på båda sidor slät flundra med sidolinjen framtill starkt böjd. Västkusten o. i s. Östersjön till Gotland. Välsmakande kött. Sandstekel, Ammo'phila sabulo'sa, en långbent rovstekel med framtill trådsmal bakkropp; svart, med bakkroppens främre del röd. Gräver hålor i lös sand, i vilka inläggas med gadden förlamade fjärilslarver, på vilka äggen fästas. Sandsten, sedimentär (lagrad) bergart, bildad av sand, vars korn blivit sammankittade av ett bindemedel. Sandkornen utgöras mestadels av kvarts, ofta blandade med sådana av fältspat. Alltefter bindemedlets art talar man om kvarts-, kalk- o. lersandsten. Användes som byggnadssten o. till kvarn- O. slipstenar. Sandström, Anna (1854 193 1 )» pedagog, grundade 1883 en högre flickskola, Sandströmska skolan (som 1939 uppgick i Östermalms komm. flickskola) o. 1900 ett högre lärarinneseminarium i Sthlm (som upphörde 1929). Verkade genom läroböcker o. småskrifter ideellt o. praktiskt för förbättrad ungdomsundervisuing. Utgav tidskr. Verdattdi (från 1883); bl. arb. Natur och arbetsliv i svenska bygder (3 bd, 1908 32). Sandström, Johan Wilhelm (1874 1947), meteorolog o. oceanograf, byrådirektör vid Statens meteor.-hydrografiska anstalt 1919 39. Fil. hed.dr i Uppsala 1945- Utförde viktiga undersökn. rörande vågrörelserna, luftströmmarna i högre luftlager m. m. samt utarbetade en förbättrad metod för väderleksförutsägelser o. stormvarningar. Sandström, E m i 1, f. n / xo 1886, jurist, ordf. i Arbetsdomstolen 1929 31, justitieråd 1931 33 o. 1935 43. Sed. 1939 medl. av Röda korsets överstyrelse o. 1943 chef för Internationella o. Svenska Röda korsets hjälpverksamhet i Grekland. I,ed. av permanenta skiljedomstolen i Haag sed. 1946, ordf. i FN:s Palestinakommission 1947. (Se bild.) SandstrÖmer (egentl. Sandströ m), Anders Peter (1804 57), landshövding, chef för finansdepartementet 1848 50, adlad 1847. En av sin tids kraftfullaste ämbetsmän. Sandströms körtlar, bisköldkörtlarna, vilka år 1882 upptäcktes av I. Sandström (1852 89), en av senare tiders största anatomiska upptäckter. Sandträsk, tuberkulossanatorium i Edefors kommun, Norrb. 1. Öppnades 1913. Sandur, dets. som timglas. Sandusky [saendass'ki], stad i Ohio, ö. För. Stat., vid Eriesjön. 25,000 inv. (1940). Statl. fiskodlingsanstalt. Sandvall, Johan (1814 67), tidningsman, förläggare. Redigerade 1843 48 Jönköpingsbladet o. upparbetade 1848 51 Göteborgs handelso. sjöfartstidning till ledande radikal tidning. Sandwich [Sfend' itsj], stad i s.ö. England, grevsk. Kent, vid fl. Stour, nära dess mynning i Pas-de-Calais. 3,287 inv. En av de äldsta bland Cinque ports (se d. o.), viktig hamnstad red. under 1000-t. Sandwich [sa;nd' itsj], eng., smörgås, bestående av två el. flera brödskivor med smör o. kött el. dyl. emellan. Sandwichman, plakatbärare, som bär reklamskyltar på bröstet o. ryggen (»två skivor med kött emellan»). Sandwicharkipelagen [saend' its3-], britt. 97 472771- Norstedts uppslagsbok. Tryckt 23. 9. 48. ögrupp i S. Ishavet. C:a 420 kvkm. Snötäckta, delvis vulkaniska. Sandwichöarna [siend' 0 itsj-], dets. som Hawaiiöarna. Sandvig, stad på Bornholms n.ö. kust, Danmark, förenad med Allinge till en kommun med 2,200 inv. (1945). Sandvik, kommun i v. Småland, Jönk. 1. (past.adr. Smålands Burseryd); Gislaveds landsf.distr., Östbo o. Västbo doms. 116 inv. (i947)- Sandviken, stad (sed. 1943), vid Storsjön i Gävleb. 1.J Gästriklands ö. doms. 17,514 inv. (1947). Samrealskola. Järnverk. (Stadsvapen, se bild.) Sandvikens Cellulosa AB., Dynäs. Grundat 1869. Aktiekap. 3.5 mill. kr. (1948). Sulfatfabrik. Skogsbruk. Ansl. till Graningeverkens AB. Sandvikens Jernverks AB., Sandviken. Grundat 1862, bolag 1868. Aktiekap. 35 mill. kr. (1948). Järnverk med jord- o. skogsbruk, sågverksrörelse m. m. Verkst. dir. E. Forsberg (sed. 1948). Sandviks Ångsågs AB., Örnsköldsvik. Grundat 1876. Aktiekap. 4 mill. kr. (1948). Äges av Mo o. Domsjö AB. Sandy Hook [sa;ndiho'k], en 14 km lång landtunga vid s. inloppet till New Yorkviken på För. Stat:s ö. kust. Fyrtorn o. livräddningsstationer. Sandöbron, bro över Ångermanälven vid Sandö, mellan Härnösand o. Sollefteå, färdig 1943. Med ett brospann på 264 m o. 40 m segelfri höjd samt total längd av 1,650 m är S. världens största betongbro. Sandödla, Lacer'ta a'gilis, en omkr. 25 cm lång i mell. o. s. Europa allmän ödla, som äv. finns hos oss, ehuru hennes förekomst här ej är utredd. Förväxlas lätt med skogsödlan, som dock är mindre. Sane'ra (av lat. sana're), läka; åstadkomma sunda o. normala förhållanden. San Fernan'do, stad i s.v. Spanien, prov. Cådiz, på ön S. 99,200 inv. (1940). Sjökrigsskola, marinarsenal (La Carraca i n.ö.). Sanforise'ring, amerik. metod för krympning av bomullsväv, så att den vid tvättning icke krymper ytterligare. San Francisco [ssenn fr nsiss'kå ], förkortat F r i s c o, stad i Kalifornien, v. För. Stat., på en halvö mell. S.-viken o. Stilla havet. 664,000 inv., med förstäderna Berkeley o. Oakland. 1,051,000 inv. (1940). Ståtliga offentliga byggnader. Kat. ärkebiskop. Teknisk o. konsthögskola. Statsuniversitet. Vetenskapsakademi. Västkustens förnämsta handels- o. sjöfartsstad. Äv. betyd, industri. Starkt befäst örlogshamn. Grundlagt 1776 av spanjorer; den egentl. utvecklingen efter 1850. 1906 nästan fullst. förstört av jordbävning o. eldsvåda men snabbt återuppbyggt. San Franciscokonferensen, en 25 april 26 juni 1945 hållen politisk konferens, som på grundval av ett i Dumbarton Oaks (se d. o.) upprättat förslag utarbetade stadgan (chartan) för den internationella säkerhetsorganisationen Förenta nationerna (se d. o.). I konferensen dcltogo delegater för 50 länder. da Sangall'0, ital. konstnärsfamilj, bl. vars medl. särsk. märkas: G i u 1 i a no (1445 1516), arkitekt o. bildhuggare, verksam i Florens o. Rom. I Madonna delle Carceri i Prato (1485 91) utbildades den första konsekventa centralkyrkan i den anda, som skulle bli utmär-