Att leda lovsång av Daniel Carlsson Nedan följer en mycket kort undervisning kring det som jag uppfattar som centralt när det gäller lovsångens funktion och plats i den enskilde kristnes liv och i gudstjänsten. Det har ett särskilt fokus på att leda lovsång och är skrivit med adress till andra som står i den tjänsten, men är till stora delar en undervisning som är viktig för varje gudstjänstbesökare. Vad är lovsång? För att kunna tala om att leda lovsång måste jag först säga någonting om vad lovsång är och varför vi ska lovsjunga Gud. Lovsång förekommer regelbundet i gudstjänst och bönegrupper och därför är det viktigt att vi har kunskap om varför vi lovsjunger och blir medvetna om dess funktion och verkan. Läs Ef. 5:15-20 För det första ser vi att lovsången inte är en isolerad företeelse. Lovsången nämns här i ett sammanhang där Paulus beskriver ett nytt sätt att leva. Ledda av Anden, med kunskap så att vi kan göra Guds vilja och ett liv som präglas av tillbedjan. Ordet lovsång får det lätt att låta som att det bara handlar om att sjunga vissa sånger. Det är mycket djupare än så. Det handlar inte om en enskild sång i ett möte. Lovsång är vårt hjärtas kärleksfulla gensvar till Gud. Det är vårt hjärtas hängivna tillbedjan av vår skapare! När jag i fortsättningen skriver lovsång menar jag inte en sång eller sångtyp. Jag lägger in denna djupare betydelse, som är den enda för mig. Därför använder jag gärna ordet tillbedjan, vilket för mig ligger närmare det jag avser. Ett liv där tillbedjan är en del av att leva. Det inbegriper hela livet! Ett överlåtet liv åt Gud som både skapare och Herre. Att leva i tillbedjan är att leva ett liv i överlåtelse åt Gud. Tillbedjan och överlåtelse hör direkt ihop. Utan det ena, inte det andra. Tillbedjan kan vi inte ta på oss när vi kommer till kyrkan eller bönegruppen. Du känner själv att det saknar liv. Det blir falskt. I värsta fall luras både du själv och omgivningen, för detta är ingen sann andlighet. Det är ett tomt skal. Tillbedjan bor i ett hjärta som har överlåtit sig åt Gud. För det andra sätter ordet från Efesierbrevet in Lovsången i ett sammanhang i församlingen. Vi återvänder nu till Ef. 5:19...och tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta. I vers 19 har vi en uppräkning av olika typer av sång som ska finnas i församlingen och som har olika funktion, men allt är för den skull inte lovsång. Sång kan i grova drag sägas ha tre olika riktningar. 1) Sång för församlingen. När en eller flera personer sjunger för en publik. Man berättar något för åhörarna genom sången. Solo, duett och körsång har ofta denna funktion. 2) Gemensam sång. När vi sjunger tillsammans med och för varandra.
Psalmsång har ofta denna funktion. Vi skulle också kunna kalla det allsång, men då kanske du tänker mer på Kjell Lönnå 3) Sång till Gud. Sången till Gud kan vara lovsång där vi ger Gud vår kärlek och uppskattning genom sången. Det kan också vara böner som vi bär fram i form av sång. "Hymner och andlig sång" är av denna kategori. När Paulus säger andlig sång kan man också tänka sig att han även avser friare sång som sjungs spontant i tillbedjan, med egna ord eller med ord från vår ande. Jag vill stryka under att lovsång alltså inte är lovsång därför att vi använder ett visst texthäfte eller vissa körer. Det blir lovsång när vi vänder oss till Gud. När du aktiverar ditt inre för tillbedjan. Jag vill också markera att lovsång alltså inte är allsång. Här missbrukas de sånger som är tänkta och skrivna till Gud att användas lite här och var i gudstjänsten som kollekt sång eller som pausmusik i övergång till något annat. Detta är mycket förvirrande för mötesdeltagarna. Å ena sidan signalerar de som leder att vi ska bara sjunga en sång, å andra sidan säger den innerliga texten i sången att vi ska vända oss till Gud med hela vårt hjärta och själ. Detta går inte ihop sig. Följden blir att de flesta "slösjunger" sig genom sången, går misste om Guds mötet, men framför allt avtrubbas i sin uppfattning om vad tillbedjan är! Akta dig för att använda lovsånger som allsånger. På sikt gör detta att lovsången blir urvattnad och oskärpt. Det blir inte den kraft som det kunde vara. Om vi lär oss att använda de olika sångtyperna i rätt sammanhang och på rätt plats i gudstjänsten så blir det en kraftfull kanal för Guds närvaro och handlade. Varför ska vi lovsjunga? Det enklaste svaret på denna fråga är att vi är skapade för det. Vi är skapade att vara till för Gud. Kol. 1:16 ty i Honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom Honom och till Honom. ALLT, speciellt vi som människor är skapade TILL Honom. Skapade för att vara till för Honom. Vi borde upptas av hur vi kan göra det så bra så möjligt för Honom. Det är ju det vi är skapade till! När vi tillber honom så kommer vi honom nära Honom och får ge oss till honom. Då får vi vår rätta plats i skapelsen. lovsången är skapad för honom och vi är skapade för att vara en del av lovsången till honom. Synden har dock gjort att det som vi är skapade till inte är det som sker naturligt och automatiskt. Om nu inte Gud får vår lovsång så tror jag det blir något annat som tar Guds plats istället. Vår längtan att tillbe och ge oss hän blir då riktat till något annat. Så har en avgud har uppstått. Något annat än Gud får vår kärlek och vårt engagemang och vår kreativitet och vår tid: vårt hjärta. Att ge Gud vår lovsång är alltså det bästa sättet att bevaras i en ren relation till honom, med en kärlek till honom som kommer från ett odelat hjärta. För det första är vi alltså skapade för att tillbe Gud. För det andra är det alltså för att bevaras i en levande och ren relation till Gud. För det tredje: Gud är värd vår lovsång. De ord som oftast används i bibeln när vi uppmanas till lovsång är:...för att Herren är god och för att Hans nåd varar evinnerligen. Vi ska lovsjunga och tillbe Gud för att Han är den Han är! Ju mer vi gör det desto mer kommer vi att
förundras över den Han är och bli ännu mer hängivna i tillbedjan till Honom. Så växer vår kärlek till Honom för varje dag. Läs gärna Ps 103:1-5. "Lova Herren, min själ, och glöm inte vad gott Han har gjort." Han har förlåtit dig, (v. 3) Han har frälst dig till ett evigt liv, (v. 4) och Han har fyllt dig med sitt goda, (v.5) d v s den Helige Ande. (j fr Lukas 11:11-13) Visst är Han värd vår lovsång redan för den Han är och än mer för det Han gör. För det fjärde ska vi lovsjunga Gud för att Hans vilja ska få ske i oss och hos oss. När Jesu namn lyfts upp i en människas liv, lyfts upp i en församling och på en geografisk plats, då framträder Guds rike och Guds underbra vilja sker i högre grad. Detta för oss in på nästa punkt. Vad händer när vi lovsjunger? Det som först och främst sker är att Gud blir upphöjd och får den plats Han förtjänar. Det låter kanske självklart att om Gud blir upphöjd så blir Han upphöjd, men det här är viktigt. Det får konsekvenser. Han får platsen som alltings centrum, skapare och Herre. Att lyfta upp Jesus är att göra omvänt mot syndafallet, där människan lyfte upp sig själv och synden började regera henne. När vi istället lyfter upp Honom, står vi i linje med sanningen och Guds vilja med oss som människor. Vi erkänner Honom som Herre. Vi renas från vårt egoistiska perspektiv, där vi bara ser oss själva. Han får då utrymme att handla i oss och med oss och i vår omgivning. Som konsekvenser av att vi lyfter upp Jesus sker därför flera saker: -Guds närvaro och herravälde blir tydligare i våra liv. Detta är ju underbart. Vårt liv med Gud blir starkare och vi känner tydligare Hans närvaro och handlande i våra liv. Som en bägare som har fyllts med vatten, blir vi bärare av Hans Ande till liv både för oss själva och andra. - Hängiven lovsång förlöser Guds kraft. Många kan vittna om att de mitt under tillbedjan blivit berörda av Guds kraft. Någon får ett vidrörande som ger en större frihet i gemenskapen med Gud. Någon får en starkare visshet om man är ett Guds barn. Någon upplever Guds kraft till helande av en sjuk kropp eller en sargad själ. Vi finner även detta i bibeln. Läs 2 krön 5:13-14 samt 2 krön. 20:20-24. -Djävulen måste lämna den plats där Jesus upphöjs som Herre. Med plats avser jag både det sociala sammanhang och den geografiska plats där Jesus blir upphöjd. Vi har ett konkret exempel i 2 krön. 20 ovan. I den andliga verkligheten pågår det ännu en strid. Jesus vann seger på korset. En seger som gäller för alla tider och för alla människor som tror och tar emot Honom. Det pågår dock en strid om varje människa. Vi bör vara medvetna om detta utan att låta oss skrämmas. Jesus är vår Herre och den onde har ingen makt över Honom. På samma sätt som ett ljus aldrig kan besegras av mörkret, utan mörkret skingras där ljuset tänds, på samma sätt måste den ondes här vika undan där Jesus upphöjs. Halleluja! Kort sagt: Guds vilja sker och Guds rike ökar i kraft när vi tillber Honom. Hur viktigt är det då inte att vi tar tid för detta?
Att leda lovsång Utifrån vad jag sagt tidigare förstår vi att lovsången kräver en personlig relation till Gud. Vi kan inte uttrycka kärlek, uppskattning, glädje till någon eller något vi inte känner. Det blir tunt. För den som vill leda lovsång är därför detta nummer ett: Att själv leva i tillbedjan. Du kan aldrig leda någon längre än vad du själv kommit. Om du ska kunna föra andra människor in i tillbedjan måste du själv ha varit där. Tillbedjan är inget som du bara kan koppla på när du ska leda lovsång. Det blir inte äkta för varken dig eller omgivningen. Nej, det är något som sker varje dag. En inställning eller en livsstil skulle man också kunna säga, för att ge en bild av hur genomgripande detta faktiskt är. Detta är den största utmaning som lovsångsledare och ett arbete i att vara uthållig i bön och tillbedjan. Vi misslyckas ibland. Låt dock inte detta ta ner modet, det vore det riktiga misslyckandet, utan lämna det som ligger bakom och se framåt. Gud har nåd, förlåtelse och stort tålamod med oss. Även om detta alltså inte är lätt så vill jag ändå hålla fast vid att detta är den klart mest avgörande punkten. En andra utgångspunkt som är viktig, särskilt för några är: Som lovsångsledare är det du som leder. Ibland har man kanske varit rädd för att störa atmosfären eller trott att man måste bete sig på ett särskilt andligt sett för att det ska bli atmosfär i sången och så har lovsången blivit en stund då vi "badar i musik", men där ingen kan tala vart vi är eller vart vi ska. Man vågar inte leda. Kanske beror det på att man är rädd för att styra eller för att man inte har fått någon annan förebild. Vi ska vara lyhörda för Guds röst, men inte otydliga i vårt ledarskap. " Om en trumpetsignal är otydlig, vem gör sig då färdig till strid?" säger Paulus till Korintierna. (1 kor. 14:8) Där hanlade det om att församlingen mest stod och talade i tungor under gudstjänsterna. Det fanns säkert en stor hängivenhet i detta men det saknades struktur och ledning. Det samma gäller när vi leder lovsång. Vi behöver hängivenhet men också struktur. Kom ihåg att det är din uppgift att leda. Kom också ihåg att den Helig Ande inte är en känsla, utan en person. Han lämnar inte lokalen för att vi öppnar ögonen och talar med klar stämma. Tvärtom, jag tror han trivs! Hur gör man? Den modell som vi har i bibeln för hur vi närmar oss Gud är tabernaklet eller templet som det blev så småningom. Mose fick instruktioner för hur tabernaklet skulle se ut efter det tempel som finns i himlen. Jag tror inte att det är en slump hur tabernaklet/templet såg ut utan det säger något om hur vi fungerar som människor och hur vi kan komma inför Gud. Naturligtvis får vi komma ihåg att förutsättningarna är helt annorlunda idag, då Gud genom den Helige Ande bor i var och en av oss, som är Hans barn. Låt oss ändå titta lite närmare på templet som modell för hur vi som lovsångsledare kan agera när vi tillsammans med församlingen ska komma inför Gud. De viktiga delarna av templet var Förgården, Tempelgården med offerplatsen framför ingången till Det Heliga och där innanför Det allra Heligaste. Det allra heligaste var på gamla testamentets tid den plats som bara fick besökas en gång om året och bara av den överstepräst som lotten föll på. Det var inte självklart att
översteprästen skulle klara av Guds helighet och renhet. Jesus försoning har dock öppnat vägen dit för alla människor så ofta vi vill ge oss tid för vandringen. Vilken förmån och nåd! Som människor kan vi dock inte åka helikopter och bli nedsläppta i Det allra Heligaste, utan det är en vandring fram till Guds tron genom förgården, in i templet, platsen för rening och försoning, för att sedan gå in i Det Heliga och Det allra Heligaste. När vi sedan är inför Hans ansikte får vi både tillbe Honom och be för våra behov. Inte så sällan börjar vi med att begära för egen del och Guds person kommer först i andra hand. Jag menar inte att vi inte får vara spontana inför Gud, men jag tror att vi skulle få uppleva en större kraft i vår bön om vi först gav oss tid för att komma in i Hans närvaro. Att först ge Honom vårt tack, vår bekännelse av synd, vår lovprisning och vår tillbedjan. Sedan är vi redo att båda lägga fram våra behov inför Gud och höra Hans röst och förstå vad som är Hans vilja i vår situation. Nedan har jag gett en enkel skiss över templet och parallellt den typ av sång som hör ihop med respektive plats. Detta är bara ett exempel och vissa sångers placering kan kanske även bero på hur de används i en viss samling, men det ger i alla fall en struktur. Förgården: Sånger om Gud. Psalmer. Uppmaning till lovsång Ex: Ropa till Gud Det flödar glädje Förgård Jag gläder mig i Dig Slå upp var port Tempelgården: Platsen för tacksägelse Tempelgården & bekännelse Ex: Tack för allt som du gjort Lovad vare Herren Offerplatsen Tack för Golgata Jesus, tack för Golgata kors Det Heliga Det Heliga: Platsen för lovprisning Ex: Jag vill upphöja dig Gud Jesus, jag prisar Dig Jesus, jag älskar dig Det allra Det allra Heligaste: Platsen för tillbedjan Heligaste Enkla sånger. Enkel text. Hjärtats tillbedjan betyder mer än sången. Här är det bara Du och Gud. Sånger av bönekaraktär/tillbedjan. Observera att detta är en modell. Den är till för att ge en grundstruktur. När man går från det ena till det andra kan i praktiken vara svårt att säga och är heller inte
viktigt. Min erfarenhet är dock att vi ofta rusar för snabbt fram i våra sångval och därför inte får med merparten av mötesdeltagarna in i det heliga eller att lovsången känns overklig därför att våra hjärtan inte har hunnit göra vandringen. Vi skulle våga ta ytterligare någon sång på förgården ibland, särskilt i början av en gudstjänst eller bönesamling, och inte kasta oss på de där innerliga sångerna. Vi måste invänta hjärtana! Om du funderar lite mer på sångers funktion så kommer du att märka att många sånger har en ganska förvirrande text. En del sånger sveper liksom över hela templet. Ibland inte i någon konsekvent ordning. Ett exempel skulle kunna vara sången Ropa till Gud. Sången börjar innerligt: Min Jesus, min Herre, Gud det finns ingen som du. En sång för Det Heliga kanske. Lite längre fram är det en bön om att mitt liv ska formas av Gud. Refrängen börjar sedan en uppmaning till lovsången och fortsätter mer som en beskrivning av hur stor Gud är och vad vi har i Honom en som en hyllning direkt till Honom. Uppmaningen till lovsång: Ropa till Gud gör att jag gärna använder den som en förgårdssång. Sången domineras av uppmaning till lovsång och en beskrivning av Gud och den är inte för innerlig för att sjunga tidigt. Ett annat exempel kan vara sången: Du som är törstig. En medryckande melodi som berör, men texten börjar med att tala till en människa i lokalen, eller till oss alla: Du som är törstig. När vi sedan kommer till refrängen så sjunger man Kom min Herre kom där subjektet nu är Gud! Försöker man mena vad man sjunger så blir man förvirrad. Det blir särskilt tydligt när man sedan går från refräng till vers när flera blundar, sträcker sina händer mot Gud och sjunger: Du som är törstig. Jag använder också denna sång, men man måste fundera på var och hur i en viss situation. Här finns det mycket att lära sig. Du kan själv fundera vidare på andra sånger. Det är viktigt att vi gör medvetna val utifrån vart vi vill komma i gudstjänsten. Avslutning Om jag kort skulle sammanfatta det viktigast jag har att säga så är det: Lev i tillbedjan. Var fokuserad på Jesus när du leder andra i lovsång. Var tydlig som ledare och försök att göra medvetna sångval utifrån den modell jag har beskrivit. Någon har sagt: Lovsångsledaren har samma funktion som brudens far som för bruden fram till brudgummen. Bruden är Guds församling. Det är en stor uppgift i detta perspektivet men släpp all prestationsångest. Den viktigaste uppgiften är att du tjänar Gud med lovsång. I andra hand att du kan få leda andra in i tillbedjan. En lovsångsledare som har fokus på Gud och inte på sig själv eller hur han/hon ska lyckas med uppgiften kommer inte misslyckas. Att ha detta fokus är något att alltid sträva efter. Det är en fördel att ha tänkt igenom innan vilka sånger du vill använda och i vilken ordning. Då kan du koncentrera dig bättre och sitter inte och planerar för nästa sång. Med det jag har sagt ovan i bakhuvudet och en längtan att lovsjunga Gud, sker mycket helt naturligt. Var också öppen för att det finns tillfällen då Gud väljer att tala och handla på ett sätt som inte kan låsas i en viss struktur. Att försöka vara lyhörd för var vi är och vart Gud vill leda oss i samlingen är något som blir viktigt för fortsättningen.
Jag vill uppmuntra dig att utveckla din gåva i sång och musik och att föra fler in i tillbedjan. Ge dig hän i lovprisning inför honom. Var frimodig att agera som lovsångsledare. Gud vill använda dig! Han vill slipa dig till ett verktyg för sina syften. 1 Kor 18:58: Stå därför fasta och orubbliga, mina kära bröder, och ge ut er helt i arbetet för Herren. Ni vet ju att han inte låter er möda vara förspilld. Även om jag inte vet vem du är som läser detta så känner mycket för dig som har en längtan att leda andra in i lovsång och tillbedjan. Jag delar både glädjen, men också brottningskampen som kan finnas, med dig. Lycka till i din uppgift! Daniel Carlsson är till vardags lärare vid Linköpings universitet. Han har de senaste 15 åren lett lovsång i olika konferenser, kampanjer, läger, gudstjänster och bönegrupper. Han är idag aktiv i Andreaskyrkan i Mjölby. Han besöker också regelbundet olika församlingar som bibellärare. Om du har frågor eller vill ha kontakt: 0142-128 35 (hem), 0705-48 31 22 (mobil) eller dacar@mai.liu.se