SÅNER ATT SJUNA OH BERUNDA AV KRISTIAN SVENSSON ABF Skåne
FÖRORD "Det sjungs för lite" hör man ofta från aktiva inom arbetarrörelsen. "Vi måste förvalta vår sångtradition och vår sångskatt", sägs det. Denna klagan verkar dock ha blivit lite av en tradition i sig själv. På 1960- talet klagades det tydligen likadant: visserligen hade en och annan trubadur, som inspirerats av Bob Dylan och den nya folkvågen från USA, börjat ta upp gamla bortglömda kampsånger eller visor med underifrånperspektiv, men ute på fackmöten och partievenemang hos fotfolket konstaterade man redan att det nog inte var lika bra ställt med sjungandet som det en gång varit. Frågan är om det inte är det tidiga 1900-talet, eller rentav förra sekelskiftet, som hägrar som den svunna uldåldern för gemensam allsång där alla självklart kunde samma långa, rimmade texter? På den tiden sjöngs det ju nämligen lite varstans i folkrörelserna. Till exempel var det inte någon slump att Joe Hill tog frireligiösa melodier och satte nya, vänsterpolitiska texter till dessa; han förväntade att dessa melodier redan var välkända hos en allmänhet som sjungit eller hört dem sjungas många gånger. Dåtidens organiserade sjungande föddes ju ur ett direkt behov; de subversiva folkrörelserna ägde inte massmedia, så förutom att stärka gemenskapen så var det ett sätt att sprida den egna propagandan när man t.ex. sjungande marscherade genom städerna för att ta plats i offentligheten. Detta gällde för arbetarrörelsen lika väl som för nykterhets- och frikyrkorörelserna. Men nuförtiden när t.ex. radio, tv, press, inspelad musik och internet förmedlar åsikter och bygger gemenskaper, vad ska vi med det gemensamma sjungandet till nu? Nå, framförallt kan vi ju konstatera att det som sagt fortfarande finns ett upplevt behov. Och om vi sedan förutsätter att den nämnda oron för "sångskattens förvaltande" inte bara är ett utslag för pliktskyldig nostalgi, så kan man kanske tänka sig att sången faktiskt är ett svårslaget sätt att bygga gemenskap, minnas slagord och paroller och kanske rentav att träna sig i den kollektivism som ändå är grunden för en radikal folkrörelse? När vi ändå är igång och funderar kring varför vi vill sjunga tillsammans, så kanske det också är på sin plats att studera de sånger som ännu sjungs och leta exempel på andra sånger som hade kunnat komplettera klassikerna med för att hålla musiken levande, vital och spegla lite av vad som hänt sedan 1900-talets början. Det är vad detta sånghäfte gör en ansats till. Till de flesta av låtarna finns instuderingsfrågor att användas i studiecirklar eller för enskild begrundan. De är ofta formulerade på ett provocerande sätt för att förhoppningsvis inspirera till diskussioner kring både sångtexterna i sig och till de samhällsfenomen som de berör. Sist i häftet finns också några tips på ytterligare lyssning; sånger med vettigt innehåll i linje med rörelsens värderingar, men där t.ex. melodierna inte riktigt är gjorde att sjungas enkelt i stora grupper eller som av andra skäl fallit bort i just det här sammanhanget. Detta sånghäfte kan laddas ner från ABF Skånes hemsida, www.abf.se/skane. Där finns även en länklista till filmer där sångerna framförs. Kristian Svensson 2
INNEHÅLL Anderssons kärring sid 4 Arbetarmarsch sid 6 Arbetets söner sid 8 Balladen om Joe Hill sid 10 Brev från äldrevården sid 12 Familjeporträtt sid 14 Fattig bonddräng sid 16 För ingenting för kärleks skull sid 18 Internationalen sid 20 Konjak och nazister sid 22 Luffaren sid 24 När små fåglar dör sid 26 Storswänsken sid 27 Sång till modet sid 28 Vi bygger landet sid 30 Tips till vidare lyssning sid 32 3
ANDERSSONS KÄRRIN av Dan Berglund Sången finns med på Dan Berglunds debutskiva En järnarbetares visor (1975) och vid den tiden var upphovsmannen starkt associerad med KFML(r). Plattan sjuder av klasskampsretorik och av förakt för ett socialdemokratiskt etablissemang som ansågs ha valt makten och svikit arbetarklassens sak. I samtiden fanns en klangbotten till detta i form av bl.a. minnena av strejken på Arendal, gruvarbetarstrejken och IB-affären. Men mitt bland alla paroller och skarpa ord fanns också ett glödande personligt engagemang och en känsla för de små människorna, som i denna visa. Fråga 1: "Kärring" uppfattas ju oftast som en starkt nedsättande benämning på kvinnor. Vilken effekt kan Dan Berglund ha velat åstadkomma genom att använda detta ord i titeln till en sång som i själva verket är en hyllning till en kvinna ur arbetareklassen, eller till alla arbetarkvinnor? Fråga 2: I sångens sista strofer talas det om hat på ett sätt som för tankarna till en debatt som fördes i svensk press under 2012: den så kallade "klasshatsdebatten", där vissa jämställde arbetar- och underklassens klasshat med överklassens klassförakt och rentav med hatet mellan olika etniska grupper. år hatet att välja bort ur den politiska kampen, eller är det något ofrånkomligt som bara måste kanaliseras rätt? (Beakta bland annat att öran Persson sade sig "hata klassamhället" och att det skilde honom från hans borgerlige motståndare, i ett av Perssons sista tvframträdanden i hans sista valrörelse). 4
Am E Am När Anderssons kärring sänkts ner i mull Dm E Am Står sonen där ensam och snopen Am E Am Och tänker mens graven skyfflas full Dm E Am på sin moder där nere i gropen E E7 "Sov i ro uti din grift Dm Där finns ej herrar E Där finns ej några skift Am Oh min moder - hur ska jag hedra dig? Dm Am Oh min moder - hur ska jag hedra dig? "Men nog var du fin, lilla Ann-Katrin Fast du inte var fager att skåda Med händer med valkigt och härdat skinn Och vader med åderbråcksklåda Och kinden röd, så len och spröd Den härjades uti kampen för vårt bröd Oh min moder Och aldrig mer ska du tvätta byk Och vara så nådig och trogen Och aldrig mer ska far ge dig stryk När han full kommer hem ifrån krogen Och aldrig mer, nej aldrig mer Ska du av utmattning plötsligt segna ner Oh min moder Du skall inte sno mellan matbord och spis Och vaka hos ungar som skriker Du skall inte fråga om sidfläskets pris När modet och pengarna viker Ty dyrt är bröd här ovan jord Men billigt är vårt eget kött och blod Oh min moder Men fåglarna sjunger i grönan lind Jordelivet följer sin bana Här ger jag ditt namn till den hårda vind Som en dag ska fylla vår fana Och tag det hat som när min själ När jag dör ska jag inte dö som träl! Oh min moder - så ska jag hedra dig! Oh min moder - så ska jag hedra dig!" 5
ARBETARMARSH av Kristian Svensson Ambitionen med denna nyskrivna marsch (2012) är att den skall vara ett komplement till klassiker som Internationalen, med mer modern problemformulering i texten, men lika lätt att sjunga med i som grupp och marschera till. Temat för verserna är att trycka på vad olika underordnade grupper i samhället har gemensamt och inte låta sig spelas ut mot varandra. Fråga 1: Håller du med om att alla de olika grupper som i de tre första verserna uppmanas att se sina gemensamma intressen verkligen har någon anledning till detta? I vilka fall stämmer det, i vilka fall inte? I första versen utgörs de olika grupperna av arbetslösa och övertidsarbetande. I andra versen är det arbetande inom olika sektorer och yrken där kanske bara de som jobbar inom vissa av dessa ens ser sig som arbetarklass. I tredje versen är det folk av olika etniskt ursprung som påstås ha samma intressen. Fråga 2: Sista versen avslutas med en rad som hade varit otänkbar i de gamla klassikerna bland arbetarsånger; där hade man nämligen inget Folkhem att se tillbaka på. Är det som motståndarna menar främst ett problem att arbetarrörelsen ser tillbaka på Folkhemmet och vill återupprätta det? Eller är det en pedagogisk poäng att kunna visa upp vad som funkade och som folk kanske minns? Hur kan ambitionerna se ut om vi ser vidare framåt, vill fördjupa och radikalisera ett framtida Folkhem? (Rudolf Meidners ursprungliga förslag till löntagarfonder syftade t.ex. till att utmana borgerligheten om själva ägandet av näringslivet; vore det fel steg att ta idag, med facit i hand?) 6
F Låt dem aldrig ställa oss F Am Upp emot varandra F Samma bojor tynger oss F Am På den väg vi va-an-dra Am F Du kan vara arbetsfri Dm Eller jobba dubbla skift F Krav och pengar styr ditt liv E7 Am Från din vagga till din grift Am F På en marknad sållas vi Dm Fast de lurat oss att tro F Att vi alla allt kan bli E7 Am Som om ingen måste gno Låt dem aldrig... Du kan jobba inom vård service eller industri Bild av knegar'n, manligt hård Får vi inte fastna i Vi är barn av samma klass Banken äter av vår lön Och den räddas jämt från krasch Av oss som står sist i kön Låt dem aldrig... Du kan vara född med färg Eller blek från topp till tå När de suger ut din märg Lär det kvitta dig ändå Om din tid och om din kropp Är vad andra lever av Lär de frukta strejk och stopp Som man fruktar egen grav Låt dem aldrig... De vill se oss som ett hot Mot frihet och individ Men en sanning styr vårt klot enom sekler utav tid: Och det är att ingen rätt es till någon som står själv Männ'skovärdet står sig slätt Utan kraft från folkets älv Låt dem aldrig ställa oss... Ingen enda rättighet Från rösträtt till barnbidrag Kan ses som nån självklarhet De var högerns nederlag När vi nu satt oss till värn För det som vi vann från dom Kallas kampen "omodern" Fast den bara börjat om! Låt dem aldrig... 7
ARBETETS SÖNER Text: Henrik Menander, musik: Nils Peter Möller Från Wikipedia: Arbetets söner är en av den svenska arbetarrörelsens äldsta och främsta sånger. Texten skrevs av Henrik Menander, som av den i Köpenhamn verksamma Foreningen for Socialismens Fremme i Sverrig fick uppdraget att skriva en sång, som skulle sjungas vid föreningen utflykt till Malmö. Han skrev då Till arbetarne!, som snart kom att kallas Arbetets söner efter de första raderna. Sångtexten delades ut till medlemmarna och sjöngs på utfärden den 2 augusti 1885, först på Öresundsbåten och senare i Kasinoträdgården i Malmö. Den går på melodin till den då vanliga skolsången Vindarnas kör med text av Atterbom. Kompositör var kantorn vid Lunds domkyrka Nils Peter Möller. Musiken har använts av både nykterhetsrörelsen och olika kristna samfund till andra texter, bland annat finns i en tidigare utgåva av Frälsningsarméns sångböcker en text som börjar Brusten är snaran. Sången trycktes första gången i Social-Demokratens första provnummer den 25 september 1885 och den spreds även på flygblad som August Palm lät trycka och sålde på sina agitationsresor. Den blev snabbt populär och snart obligatorisk på arbetarmöten och demonstrationer. Fråga: Den givna frågan är väl om man utan problem eller kommentar kan fortsätta sjunga en 1800-talslåt som kallar alla dem man vill nå för bröder och arbetets söner? När vi har en situation där det är kvinnor som är lägst betalda, har svårast att få skador sedda som arbetsrelaterade och på så många andra olika sätt är de som är i störst behov av facklig och politisk organisering? 8
Arbetets söner, sluten er alla F D Till våra bröder i Syd och i Nord! Hören I ej huru mäktigt de skalla F D Ut öfver verlden, befrielsens ord? E Ur den förnedrande Am Träldomens grift, D Upp till en hedrande Ädel bedrift! F Oket, med påskriften: bed och försaka!, Länge oss nedtryckt i mörker och nöd; F : : Menniskovärdet vi fordra tillbaka. Kämpa för rättvisa, frihet och bröd : : Icke naturen hårdhändt har dragit ränser, som skiljer fattig och rik: Hjertlöst har makten under sig slagit Alla dess gåfvor, rofdjuret lik. Mot den förödande uldkalfvens stod Kämpen med glödande Känslor och mod! Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana Stridsropet genom nationerna går: : : Fylken Er under vår enighets fana, Fällen ej modet, och segren är vår! : : 9
BALLADEN OM JOE HILL Svensk text: Rune Lindström, 1963 Amerikansk originaltext (dikt): Alfred Hayes ( Joe Hill ), 1925 Musik: Earl Robinson, 1938 Sången handlar om den avrättade arbetar- och protestsångaren Joe Hill (född Joel Emmanuel Hägglund i ävle 1879) vars sång Luffaren också finns i detta häfte. Hill var aktiv medlem i syndikalistiska IWW (Industrial Workers of the World) och avrättades på tvivelaktiga grunder för rånmord. Från fängelset hälsade han sina kamrater med de numera klassiska orden "Don't mourn! Organize!" (Sörj inte! Organisera er!). Sedan flera decennier - inte minst pga denna hyllningssång från 1960-talet - har Joe Hill nu setts som en gemensam arbetarrörelsens ikon; man kan höra hans sånger sjungas bland både reformister och olika revolutionära grupper. Fråga: Hur kan det komma sig att arbetarrörelsens olika riktningar kan bli så ense i symbolfrågor som denna, bara det gått tillräckligt lång tid? EXEMPEL 1: Socialdemokraterna tryckte för ett par decennier sedan upp kavajmärken med texten "löm aldrig Ådalen 31"; vad menade man med det? 1931 var ju både socialdemokratiska tidningar och företrädare (som Per-Albin Hansson) lika kritiska till arbetsgivarnas och militärens oförsonliga hållning som till kommunisternas kamp mot strejkbrytarna, som man menade varit lika stora anledningar till att tragedin i Ådalen ägt rum. De flesta tolkar väl den sentida (s)- knappen som att man inte skall glömma vilka offer kampen för arbetarnas rättigheter krävt när överheten slagit tillbaka, och inte att "glöm inte att kommunister inte går att lita på"? Eller? EXEMPEL 2: Första maj firas av arbetarrörelsens alla politiska riktningar trots att detta görs till minne av Haymarketmassakern i hicago 1886 då det var anarkister som demonstrerade för 8 timmars arbetsdag. Då man visserligen kan förstå den allmänna sympatin med demonstrationens syfte, så är ju ändå anledningen till att händelsen kommits ihåg att det kastades en dödlig bomb mot polisen av okända gärningsmän och att anarkister dömdes för brottet. Och även om domarna föll trots brist på bevis (och man på så sätt kan jämföra händelsen med avrättningen av syndikalisten Joe Hill), så har ju socialdemokratin i andra sammanhang dragit öronen åt sig då andra socialister demonstrerat med okonventionella eller våldsamma metoder; i öteborg 2001 delade (s) ut blommor till polisen som tack för deras arbete under våldsamheterna där (trots att polisens agerande och eventuella medansvar för det inträffade på intet sätt var utrett, och trots att vissa tämligen omgående började ifrågasätta den lagstiftning som gällt sedan just de ovan nämnda Ådalshändelserna om att militären inte skall sättas in mot landets egen befolkning.) 10
Jag drömde om Joe Hill i natt. Vi stod där man mot man. Em Bm Jag sa till Joe: Du är ju dö. A D Jag kan ej dö, sa han. D7 Jag kan ej dö, sa han. Dom sa du hade mördat nån vid Salt Lake itys sjö. Dom sköt dej mitt i hjärtat, Joe. Han sa: Jag kan ej dö. Han sa: Jag kan ej dö. Men plutokrater sköt dej, Joe. Dom tog ditt liv till slut. Att mörda sången min, sa Joe, vill mera till än krut. Vill mera till än krut. Han stod där vid min säng och log och sa i självklar ton: Jag sått ett frö, som ej kan dö vår organisation. Vår organisation. Joe Hill kan aldrig nånsin dö, sa Joe, jag lever än! När män går ut i strejk och strid, då går Joe Hill igen. Då går Joe Hill igen. Från San Diego och till Maine, varhelst vår kamp slår till för mänskovärde, lag och rätt, där hittar ni Joe Hill. Där hittar ni Joe Hill. Jag drömde om Joe Hill i natt. Vi stod där man mot man. Jag sa till Joe: Du är ju dö. Jag kan ej dö, sa han. Jag kan ej dö, sa han. 11
BREV FRÅN ÄLDREVÅRDEN Text: laes Virdeborn, musik: trad. Denna parafras på ornelis Vreeswijks Brev från kolonin lyfter fram missförhållanden inom äldrevården i ett slags befriande skrattspegel. Men även om vi idag säkert tycker oss känna igen mycket av de massmediala skandalerna kring privata vårdbolag i texten, så bör det tilläggas att Virdeborns version skrevs i en tid då privatiseringarna ännu inte genomförts. Kommunalt - eller annat gemensamt - ägande av vården kanske inte i sig garanterar frånvaron av missförhållanden. Fråga: Men finns det outnyttjade möjligheter i det gemensamma ägandet som vore värda att testa framför att sälja ut på en vinstkrävande marknad och hoppas på att kvalitetskontroll i efterhand skall ge maximal kvalitet? Vad ska vi alltså med det gemensamma ägandet till? Är marknadsekonomi i sig en kvalitetskontroll? Finns det oprövade former av kvalitetskontroll som gör sig bäst gentemot gemensamt ägda välfärdsinrättningar? I vilken ägandeform fördjupas demokratin lättast? Kort sagt: Spelar det någon roll vem som äger och i vilken form? 12
D Hejsan tjejen, tjena grabben D7 Här är brev från gamle stabben B7 Det är fint på äldrevården D Vi bor 48 pers i korridoren Här är nitti ingen ålder Här bor folk som slogs vid Svolder Ska man impa här på grannen Ja, då får man nog se ut som Bockstensmannen Jag blir vårdad av en syster Vid namn Torbjörn, han är dyster Han har huvet fullt av griller Men han blir glad när han får smaka mina piller (Men) han får gå för här ska sparas Jo, det kostar att förvaras Och när chefen fick sin dator Blev de tvungna att försälja min rullator Men det blev lyxigt i mitt tycke Man får vila väldigt mycke' Blir det långtråkigt på dagen Kan de vända mig och lägga mig på magen! I mitt dagrum finns det serier I mitt magrum finns bakterier Som har kommit via maten Och som dessförinnan kom ifrån kamraten rannen Tage blev som galen Man förväxlade journalen Tur han inte kände smaken När de satte nya lösgommen i baken Honom ska de operera Nej, nu minns jag inget mera Hälsa barnen att inne i en Känns det aldrig mera som på kolonien 13
FAMILJEPORTRÄTT av: Allan Edwall Att otack är världens lön för den lilla människan medan de verkligt suspekta i samhället berikar sig, är ett tydligt budskap i denna sång som kombinerar en burlesk text med barnvisans typ av melodi. Fråga 1: Vore det en övertolkning att säga att texten talar om hur samhällssystemet i grunden är uppbyggt? Att vi faktiskt lever i ett tjyvsamhälle? Följer det automatiskt att marknadsekonomin förvandlas till gangstervälde så fort tillräckligt stora avregleringar görs och/eller kontroller upphör? (Se även För ingenting för kärleks skull nedan) 14
D A Har du sett min lilla mor? A7 D Svabbar golv på ett kontor. A Liten flitig, svettig tant, D tjänar liten slant. Kalla händer, stela knän. Söker vård hos Stockholms län. Trippar sen på sjukan in. Trillar snart av pinn. Det är både synd och skam huru livet dundrar fram över små och svaga. Dom är att beklaga. Har du sett min lilla far? Vilken skojig kropp han har. Sjukpension så fin och trygg, p. gr. av utnött rygg. Inte längre spika hus. Framtid framstår inte ljus. Men får slöa som han vill även supa till. Det är både Syster min är denna tös. Fyra barn och arbetslös. Inte längre ung och vild. Fyrti bast och skild. anska vresig av sig nu, denna före detta fru. Skönhet, lycka, älskogshopp har hon givit opp. Det är både Den som ser så jävlig ut är min äldre brorsa Knut. Klagar alltid när vi ses på sin benprotes. Verkar slut med brorsa Knut. Tycks bli mer och mer suput. Det var mycket mera krut uti Knut förut. Det är både Men titta nu på lilla jag! Skillnad som på natt och dag. Blanka skor och ledig stil. Tio meter bil. Röra pulver helt diskret i små prydliga paket vilka säljs i hemlighet gör mig glad och fet. Men det är både 15
FATTI BONDDRÄN Text: Astrid Lindgren, musik: eorg Riedel Låten finns med i en filmatisering av berättelserna om Emil i Lönneberga och är Riedels egen favorit i hans och Lindgrens gemensamma produktion. Det han särskilt tycker om är att "den har ett socialt budskap". Men just det som är sångtextens sensmoral - att de hårt arbetande skall få sin belöning "på andra sidan" - har traditionellt varit något arbetarrörelsens företrädare har hånat och förkastat, alltifrån Karl Marx' uppfattning om religionen som "ett opium för folket" (som passiviserar dem som borde revoltera) till syndikalisten Joe Hill som till tonerna av en religiös sång häcklande sjöng att "you get pie in the sky when you die". Å andra sidan har socialdemokratin länge haft en gren bestående av troende socialister i form av Broderskapsrörelsen (som numera kallar sig Socialdemokrater för Tro och Solidaritet för att markera sin mångreligiösa inriktning och låta mer könsneutral), som ofta utmärkt sig för ett starkt engagemang i denna världens problem och orättvisor. Denna gren av den svenska arbetarrörelsen har kopplingar till det som internationellt kallas Befrielseteologin och som brukar peka på att Jesus och apostlarna stod på de fattigas sida och att Jesus fördömde de rika och deras pengabegär (och då t.ex. hänvisar till bibelställena Luk 6:20-25; 12:33; 16:19-31). Fråga 1: Hur ska man bena ut religionens roll som orsak i t.ex. konflikter mellan människor och folkgrupper, eller i de övergrepp som begåtts i dess namn genom historien dvs hur mycket ligger "felet" hos själva religionen, eller i religionsutövningen eller i helt andra mekanismer? Fråga 2: Hur påminner detta om problematiken kring arbetarrörelsens övriga ideologi, som dess motståndare ofta anser "mena väl men leder till diktatur och förmynderi"? Dvs: hur mycket beror det på de socialistiska idéerna och tolkningarna i sig att det i dess namn har begåtts misstag och övergrepp? 16
E A B Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå. E A B E Dagar går och kommer, medan jag knogar på. F#m7 B E Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär. #m A B E år bak mina oxar, hojtar visslar och svär. Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus. Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus. Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss. Vila hos en flicka vill jag också, förstås. Sen, då kommer sönda'n, och då vill våran präst, att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest. Prästen kan väl sova hela måndagen men, för en fattig bonddräng, börjar knoget igen. Så går hela veckan, alla dagar och år. Jag går med min lie, och jag plöjer och sår. Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö. Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö. Står där, fattig bonddräng framför Himmelens port. Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort. Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss. Herren, ud i Himlen, är väl missnöjd förstås. Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit. Jag har sett din strävan och ditt eviga slit. Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här. Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när. Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför ud. Och sen klär han på mig den mest snövita skrud. Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut. Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut. 17
FÖR INENTIN - FÖR KÄRLEKS SKULL av: Allan Edwall Den lilla fisken fångar vi, men hajen får gå fri heter det avslutningsvis i denna sång. Den knyter alltså an till samma tema som den tidigare Allan Edwall-sången Familjeporträtt ovan. Samma frågeställning blir därför också aktuell. (se Familjeporträtt ovan). 18
D A Det finnes folk på vår himlakropp A7 D med tvenne bröst, men ingen snopp D man säljer dom i en industri A D som trycker blaskor att bläddra i. Helt bara framtill med naken röv ej dolda utav fikonlöv. Och undrar du varför och på vad grund, så svarar direktör Åkerlund: D A F#7 "För ingenting för kärleks skull Bm F# är tidningen med arslen full. D Ni tror väl inte tryckeri't A D har gjort så där med flit?" Nu rustar världen till tänderna med taggtråd mellan länderna. Vår jord har blivit kanonfabrik och folk har blivit presumtiva lik. Men svenska vapen ifrån Bofors, det är en annan sak förstås. Dom skapar ordning och mäklar fred och används blott för att skoja med. För ingenting för kärleks skull och skulle världen rasa kull så är vi neutrala, vi och har ej del däri. Lag är lag och skall vara så för lagar ska man lita på. En rättvis ordning är lagens mål med några springor och några hål. I Schweiz går landsmän med glada flin. Dom lever som valutasvin. Men snattar Svensson en inlagd sill, då slår polisen och lagen till. För ingenting för kärleks skull av motgång är ju världen full. Den lilla fisken fångar vi, men hajen får gå fri. 19
INTERNATIONALEN Svensk text: Henrik Menander, musik: Pierre Degeyter (urspr text: Eugène Pottier) Internationalen är den kanske främsta av världens alla kampsånger sprungna ur arbetarrörelsen. Texten har ju några år på nacken och även den svenska översättningen skrevs redan på 1800-talet, så vissa passager känns kanske lite daterade. Ja, vissa detaljer framstår eventuellt lite förbryllande. Bland annat klagas det i låttexten att "Under skatter vi digna ner"; något man då och då hör högerpolitiker göra sig lustiga över ("Vänstern vill ha högt skattetryck trots att till och med deras egen främsta kampsång säger att skatterna var för höga redan på 1800-talet då skattetrycket ändå var betydligt lägre än det är idag"). Förklaringen ligger förstås i att dåtidens stat och myndigheter levererade helt andra saker än generell välfärd för skattepengarna. Fråga 1: Kan man säga att arbetarrörelsens kamp och regeringsinnehav i grunden har omdanat statens och skattens roll, eller är det främst arbetarrörelsen som förändrats genom maktinnehav? (En vanlig knäckfråga mellan t.ex. socialdemokrater och de "frihetliga socialisterna" bland syndikalister etc). Fråga 2: Vad i låttexten, förutom ovanstående exempel om skatterna, känns daterat och vad är fortfarande aktuellt? Fråga 3: Hjalmar Branting tyckte att den vers som börjar Till krigets slaktande vi dragits var oppassande och därför uteslöts den i originalversionen 1902. Med tanke på att det bl.a. var skillnader i synen på militären och fosterlandet som ledde till partisprängningen 1917 så säger detta kanske något om Brantings falang redan vid sekelskiftet? Vilka verser man betonar är i så fall kanske ingen oviktig sak. Varför är det just den första och sista versen som ska sjungas så som görs nuförtiden? Är det ett korrekt val? Varför? Varför inte? 20
F Upp, trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå. F - Dm Det dånar uti rättens krater, snart skall utbrottets timma slå. D7 Störtas skall det gamla snart i gruset. D7 Slav, stig upp för att slå dig fri! 7 Am Från mörkret stiga vi mot ljuset, D7 från intet allt vi vilja bli! F Dm Upp till kamp emot kvalen! Sista striden det är, F ty Internationalen D åt alla lycka bär! F Dm Upp till kamp emot kvalen! Sista striden det är, 7 F ty Internationalen åt alla lycka bär! I höjden räddarn vi ej hälsa, ej gudar, furstar stå oss bi. Nej själva vilja vi oss frälsa och samfälld skall vår räddning bli. För att kräva ut det stulna, bröder, och för att slita andens band, vi smida medan järnet glöder med senig arm och kraftig hand! Upp till kamp... I sin förgudning avskyvärda, månn guldets kungar nån sin haft ett annat mål än att bli närda av proletärens arbetskraft? Vad han skapat under nöd och vaka utav tjuvarna rånat är, när folket kräver det tillbaka, sin egen rätt det blott begär! Upp till kamp... Båd' stat o lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner. Den rike inga plikter trycka, den arme ingen rätt man ger. Länge nog som myndlingar vi böjt oss, jämlikheten skall nu bli lag! Med plikterna vi hittills nöjt oss, nu taga vi vår Rätt en dag! Upp till kamp Till krigets slaktande vi dragits, vi mejats ner i jämna led. För furstars lögner har vi slagits, nu vill vi säkra en evig fred! Om de oss driver, dessa kannibaler mot våra bröder än en gång vi skjuter våra generaler och sjunger broderskapets sång! Upp till kamp Arbetare i stad, på landet, en gång skall jorden bliva vår. När fast vi knyta brodersbandet, då lättingen ej råda får. Många rovdjur på vårt blod sig mätta men när vi nu till vårt försvar, en dag en gräns för dessa sätta, skall solen stråla mera klar! Upp till kamp 21
KONJAK OH NAZISTER av: Ronny Eriksson () I går kom Evert på besök F F och satt i fyra timmar i mitt kök F och jag tog fram en flaska Eau-de-Vie F och varsin konjakskupa Am för vi skulle inte supa D D7 utan bara ta en konjak och en rök udbevars 7 () Men han tacka nej när jag ville slå i Ja han satt där vid mitt bord och han försäkrade på hedersord att han minsann i egen hög person hade varit med då nittonhundrafyrtiotre och försvarat våran svenska fosterjord udbevars Som beväring uppå Abisko station F ärna öl och brännvin om du vill pläga mig, samt F Whiskey kan jag och också tvinga ner, ner, ner, ner Men kommer du med konjak F kommer jag att tacka...nej! För konjak kan jag bara inte med Vi var där hade man sagt för att vi skulle värna och slå vakt om våran svenska neutralitet Men inte bry oss om dom järnvägsvagnarna som kom och gick till tyskarna i Narvik med sin frakt udbevars av proviant till Hitlers blodiga armé 22
Men så en natt då slog vi till Det var nångång i början av april Jag hade hört berättas ryktesvis att i en vagn förutom mat fanns fyra stora konjaksfat Att sen vagnen var plomberad med sigill udbevars var inget hinder för en kunnig expertis ärna öl och brännvin Beväpnade med borr och stål smög vi i skydd av mörkret mot vårt mål för att bedriva motståndspolitik Vagnens golv var utav trä Därunder masa jag på knä och när jag borrat kanske åtta-nio hål udbevars kom jag rätt och ni må tro det blev panik Det spruta som ur en fontän och där stod jag på mina bara knän och svalde undan jädrar i min själ säkert tjugo-tretti klunkar mens dom andra hämta dunkar, hinkar, bunkar, tråg och snart gick det dithän udbevars att Abisko var tömt på varje kärl ärna öl och brännvin m m m Vi söp i fjorton dagars tid Fm m Fm m och kopparslagarna som sen tog vid Fm m m dom trotsade varenda smärtas gräns Fm Den huvudvärken fick vi ta m som vår regering skulle ha D D7 men det var värt vartenda offer i vår strid udbevars 7 Om bara tysken fick en jävulsk abstinens Ref: ärna öl För (ser du) konjak och nazister kan jag bara inte med 23
LUFFAREN Svensk översättning: Rune Lindström (1963) (plus icke-auktoriserad sista vers av Tjatte Hedlund) Amerikansk originaltext av Joe Hill ( The Tramp, 1913) Musik: eorge Frederick Root ( Jesus Loves the Little hildren ) Den sista versen i denna visa av Joe Hill brukar inte sjungas och har - mig veterligen - inte tidigare översatts till svenska. Översättningen av denna sista vers har gjorts av Tjatte Hedlund, som för malmöborna annars är mest känd för att ensam ha lyckats skramla ihop över en kvarts miljon kronor till Ship to aza mellan 2010 och 2012, med bara pengabössa i hand i ur och skur. Den arbetslöse huvudpersonen i sången tvingas hela tiden vidare i sin tröstlösa jakt på arbete, som om han haft en förbannelse över sig likt den mytologiske Ahasverus som aldrig tillåts sluta vandra. Fråga: Är texten fortfarande självklart radikal i dagens svenska politiska klimat, nu när Nya Moderaterna börjat kalla sig det nya arbetarpartiet (och ibland rentav det enda arbetarpartiet ) och påstår sig ha tagit över arbetarrörelsens klassiska kamp för full sysselsättning? (Jämför gärna med sista frågan till Vi bygger landet nedan). Är det över huvud taget ett självklart radikalt krav att eftersträva heltidsarbeten med 8-timmarsdagar åt alla: hur vore det att fokusera på arbetstidsförkortning, friår, kamp mot övertid eller för medborgarlön? Vad vore vinsterna respektive riskerna med det? 24