Begravning Vad är meningen med livet? Finns det en fortsättning efter döden? Hur kommer man igenom sorg? Det är viktigt för oss människor att ge oss tid att fundera och samtala kring livets mening och att uttrycka våra tankar och känslor t.ex. i bön eller genom att tända ljus. De seder och bruk av olika slag som vi har i samband med en begravning fyller grundläggande mänskliga behov av trygghet och sammanhang. Varje begravning som genomförs anpassas till den situation som råder och anhöriga är nästan alltid delaktiga när den utformas. Många upplever att traditionen ger trygghet. I olika delar av Sverige finns det också lokala traditioner för hur en begravning genomförs. Samtidigt är det viktigt att det personliga kan komma till uttryck. Begravningen ingår i ett sammanhang som börjar vid dödsbädden och varar till avskedet vid kistan eller graven. Det är ofta mycket att ta ställning till, på kort tid. Vad säger Bibeln om livet och döden? Bibeln talar på olika sätt om både livet och döden. Livet är en gåva av Gud. Samtidigt är livet bräckligt och skört. En människa kan få sluta efter ett långt och händelserikt liv medan en annan tvingas lämna livet som vi kan känna är alldeles för tidigt. Men Bibeln talar också om att Gud skänker evigt liv, om att kärleken är starkare än döden och om att Jesus besegrat döden. I Bibeln står det: Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt. (Psaltaren 121:7-8) Han skall utplåna döden för alltid. Herren Gud skall torka tårarna från alla kinder. (Jesaja 25:8) Det skall vara en ständig dag - Herren vet när den kommer - och ingen växling mellan dag och natt, utan när kvällen kommer skall det vara ljust. (Sakaria 14:7) Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader och ni i mig och jag i er. (Johannes 14:20) Men när allt har lagts under honom skall sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt. (Första Korintierbrevet 15:28) När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket." (Uppenbarelseboken 1:17-18) Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta. (Uppenbarelseboken 21:4) Begravningsritualen bygger på gamla kristna traditioner. Den har förändrats under årens gång när nyaseder vuxit fram. Begravningsgudstjänstens utformning påverkas också av lokala och kulturella traditioner eller familjetraditioner liksom personliga önskemål och praktiska omständigheter. Det är
viktigt att varje moment i begravningsgudstjänsten får ta den tid det tar, så att anhöriga och alla närvarande orkar och hinner att delta känslomässigt. Det brukar också underlätta för anhöriga om man kan se hur kistan och rummet ser ut innan begravningen börjar. Det är inte ovanligt att den första anblicken av kistan är smärtsam och att synintrycket gör verkligheten påtaglig. Avskedet är också ett moment som kan vara särskilt svårt. Anhöriga kan ibland stödja varandra genom att gå fram flera samtidigt. Lokala traditioner och de omständigheter som är för handen avgör när anhöriga och gäster ska inta sina platser i kyrkan eller kapellet och när man ska lämna lokalen. Tillsammans med prästen går det att diskutera igenom hur begravningsgudstjänsten ska utformas och komma fram till det som känns tryggt. Begravningsgudstjänstens olika moment Klockringning. Ingångsmusik eller inledningsmusik. Extra sång/musik om så önskas. Psalmsång. Griftetal. Bön. Överlåtelse. Alla står upp för att visa vördnad och uppmärksamhet när den avlidne i Guds barmhärtighet och frid överlämnas till gravens vila. Bibelläsning. Psalm/musik om så önskas. Begravningsbön och Fader vår. Avslutning när avskedet är på kyrkogården och det är jordbegravning: Välsignelsen. Psalm. Extra musik/sång om så önskas. Avslutningsmusik. Alla reser på sig när det är dags att bära ut kistan. Kistan bärs ut under orgelmusik och förs under klockringning till gravplatsen. De församlade går med ut och närmast anhöriga går närmast kistan. Gravsättning. Kistan sänks i graven. Avskedstagande vid graven. Deltagarna går fram till graven och lägger ner sina handbuketter. Tal kan hållas i samband med avskedet. Slutbön. Prästen ber en kort bön vid graven. Ev psalmsång.
Anhöriga lämnar graven och de andra deltagarna följer dem. Klockringning kan förekomma. Avslutning när avskedet är i kyrkan eller kapellet. När det är kremering eller gravsättning på annan ort används denna form: Psalmsång Avskedstagande. Närmast anhöriga går fram först och följs sedan av övriga deltagare. Slutbön. Prästen går fram till kistan och ber en kort bön. Välsignelsen. Extra sång och musik om så önskas. Utgångsmusik eller avslutningsmusik. Deltagarna går endera ut under musiken eller sitter kvar tills all musik är klar. Närmast anhöriga går först ut. Kistan lämnas kvar och förs sedan till krematoriet. Klockringning. Klockringningen kallar samman alla som ska delta och talar om att nu ska begravningen börja. Musik, sång och psalmer ger alla möjlighet att samla tankarna. Texterna uttrycker ofta människors erfarenheter från liknande situationer. Griftetalet riktar sig till de anhöriga och tar upp frågor om livet, döden, sorgen och hoppet om evigt liv. Avsikten med talet är att hjälpa anhöriga i sorgen och knyter an till den situation anhöriga står i. Vid överlåtelsen kan mullpåkastning eller korstecken användas. Mullpåkastning är en tradition som växte fram under medeltiden. Handlingen knyter an till 1 Mosebok 3:19 och är en symbol för att Gud är skaparen som ger evigt liv. Kroppen slutar en dag att fungera, men det i människan som är liv är evigt. Korset är i kristen tro en symbol för att livet, kärleken och förlåtelsen är starkare än döden. Vanliga frågor Vem får begravas i Svenska kyrkan? Den som tillhör Svenska kyrkan har rätt att begravas i Svenska kyrkans ordning. Om det finns alldeles speciella skäl kan det göras undantag från detta. Det kan vara om de efterlevande ställer krav som inte är möjliga att tillgodose, exempelvis på begravningsgudstjänstens utformning eller när den ska äga rum. När någon inte tillhörde Svenska kyrkan vid dödsfallet är utgångspunkten att den avlidne inte önskade att begravas i Svenska kyrkans ordning. Det kan dock göras undantag från denna huvudregel om det finns särskilda skäl. För att ett sådant önskemål ska kunna tillgodoses behöver det stå klart att det inte strider mot den avlidnes önskemål. Det finns ingen rätt till kyrklig begravning för den som inte tillhör Svenska kyrkan. Kyrkoherden fattar beslut om vad som skall gälla i varje enskilt fall. Vad kostar en begravning? Det som ingår i den lagreglerade begravningsverksamheten finansieras av en begravningsavgift som alla skattskyldiga måste betala. För den som tillhör Svenska kyrkan ingår begravningsavgiften i kyrkoavgiften. De som inte tillhör Svenska kyrkan betalar enbart begravningsavgiften. För den som vid dödsfallet tillhörde Svenska kyrkan medför begravningsgudstjänsten inga kostnader utan dessa täcks av kyrkoavgiften oavsett om begravningen äger rum i den egna församlingen eller i en annan församling. Kyrkoavgiften täcker kostnaden för präst, kyrkomusiker, kyrka eller gravkapell. Om någon begravs i Svenska kyrkan som inte tillhörde Svenska kyrkan får församlingen ta ut en avgift.
Att planera en begravning Den avlidnes önskemål om sin begravning, skrivna eller oskrivna, ska man enligt lag ta hänsyn till så långt möjligt när det gäller frågor om kremering och gravsättning. I den kyrkoordning som gäller för Svenska kyrkan sägs att när någon har avlidit bör man så långt det är möjligt följa hans eller hennes önskan om begravningens utformning. Uppstår en situation där den avlidnes önskemål försvårar situationen för anhöriga eller det är uppenbart att den avlidnes avsikt främst är att underlätta för anhöriga får besluten ta hänsyn till både den avlidnes och de efterlevandes behov. Olika roller Anhöriga bestämmer själva i vilken utsträckning man vill ta en begravningsbyrås tjänster i anspråk och byrån ska i sin tur meddela prisuppgifter och kostnadsförslag. Ofta är det till hjälp för anhöriga om besöket på begravningsbyrån dröjer en eller ett par dagar efter dödsfallet så att man orkar med att ta emot information och fatta beslut. Man bokar tid per telefon eller vid ett personligt besök. Prästen och församlingen Tid för begravning bokas antingen av de anhöriga eller tillsammans med begravningsbyrån genom pastorsexpeditionen. När prästen vet om att det ska bli en begravning tar han eller hon kontakt med de närmast anhöriga och tillsammans kommer man överens om var man ska träffas. Om det är långt geografiskt avstånd kan det hända att kontakten endast sker per telefon. Mötet kan ske i hemmet eller på prästens arbetsrum. Anhöriga är naturligtvis välkomna att själva ta den första kontakten med prästen. Både begravningsbyrån och pastorsexpeditionen kan upplysa om namn och telefonnummer. Prästen har tystnadsplikt vad gäller enskild själavård, vilket betyder att han eller hon inte får tala med någon om det som har sagts i sådana samtal. Anhöriga är också välkomna att ta kontakt med den musiker som ska spela vid begravningen och diskutera igenom musiken, psalmer, solosånger, in- och utgångsmusik. Jordbegravning eller kremering Varje gravplats har ett gravbevis som visar gravens plats och hur många som vilar där. Har man redan en gravplats löser det ofta frågan om det ska vara kremering eller jordbegravning. Men om det inte finns någon gravplats och om den avlidne inte har uttalat sin personliga önskan är det de anhöriga som bestämmer. Beslutet bör ta hänsyn till både praktiska och emotionella omständigheter. Val av gravplats Hur stor ska graven vara, hur många ska kunna vila där? Är det aktuellt med minneslund? Om man ska välja en ny grav är det viktigt att ta tid på sig och fundera igenom sina önskemål. För många är graven en viktig plats att gå till. Om det finns önskemål om en ny gravplats i eller utanför hemförsamlingen bör man kontakta den aktuella församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen för närmare information. Det finns dock ingen garanterad rätt att få gravplats på någon annan kyrkogård än den egna församlingens. En gravplats upplåts på 25 år och tiden kan förlängas. Anhöriga ansvarar för gravens skötsel, men det går även att köpa tjänsten från kyrkogårdsförvaltningen. Minneslund är en skötselfri gravform. Begravning enbart i kretsen av de närmaste Ibland är situationen sådan att begravningen genomförs med bara de allra närmaste närvarande. Det kan vara den avlidne som uttryckt en sådan önskan eller motsvarar det de anhörigas behov. Det händer att önskemål av detta slag medför en osäkerhet hos omgivningen om man är väl-
kommen att delta eller inte och hur angelägen man får visa sig. Ofta finns det en rädsla för att vara alltför påträngande. Många gånger kan ett samtal med de anhöriga lösa upp oro och frågor om man ska eller inte ska delta vid en begravning. Valet av kista Vanligtvis är det begravningsbyrån som hjälper till med att välja en kista. Man kan välja kista genom att titta på bilder. Många byråer har också modeller av kistor eller riktiga kistor. Om det ska vara en jordbegravning är kistan oftast något kraftigare än vid eldbegängelse (kremering). Tjörns pastorat har ett bårtäcke som kan lånas kostnadsfritt. Används bårtäcke syns inte kistan vid begravningen och då väljer man i de allra flesta fall en kista som inte är så kostsam. Kistans träslag och utförande påverkar priset. Blomsterdekorationer Blommorna vid en begravning är vid många tillfällen uttryck för särskilda relationer och minnen. Närmast anhöriga bestämmer om och hur kistan ska smyckas. Blomster-buketter och kransar arrangeras runt kistan så att det ska vara vackert. Ett alternativ till att sända blommor är att skicka att skicka en kondoleans genom att betala in ett belopp till någon hjälp- eller forskningsverksamhet. Anhöriga skriver ibland ut sådana önskemål i dödsannonsen. Att titta på blommor efter minnesstunden Blommorna från begravningen läggs antingen vid graven (vid jordbegravning) eller på ett bestämt ställe på kyrkogården dit anhöriga kan komma och titta på dem efter begravningen eller minnesstunden. Dödsannons En dödsannons gör det inträffade påtagligt för omvärlden. Val av symbol och textformuleringar ger läsaren en bild av den bortgångne och av vad som har inträffat. Ibland kan utformandet av annonsen hjälpa anhöriga att sätta ord på sina upplevelser. I annonsen informeras också om när och var begravningen äger rum eller om den redan ägt rum. I annonsen kan man även framföra önskemål om gåvor till något särskilt ändamål. Annonsens storlek och valet av tidning påverkar kostnaden för den. Minnesstund? I anslutning till begravningsgudstjänsten kan anhöriga och vänner samlas till en minnesstund. Den kan hållas hemma i bostaden, i ett församlingshemmet eller i annan lokal. Det är ett tillfälle att minnas tillsammans och att samla sina intryck. Många gånger deltar prästen och då kan han eller hon framföra ett tack å de anhörigas vägnar till dem som har deltagit samt läsa minnesadresser och blomsterhyllningar. Se den avlidne När en människa har gått bort har anhöriga ofta ett behov av att se den avlidne för att förstå det som har hänt. Om den bortgångne finns på ett sjukhus eller i ett vårdhem kan personalen tala om när det går att komma. Varje sjukhus och boende har tillgång till församlingens präster och medarbetare och de kan delta vid detta tillfälle. Utfärdsbön kan förekomma i direkt anknytning till dödsfallet och innebär att de närmast berörda samlas till en stilla stund i samma rum som den avlidne. Bisättning kallas det när närmast anhöriga samlas vid ett senare tillfälle för att se den avlidne och för att hålla en stilla stund. Vid utfärdsbön/ bisättning deltar ofta en präst. Ibland kallas bisättningen för visning. När kistan är öppen kan anhöriga lägga ner minnen i kistan. Om man är osäker på om man vill se den avlidne kan det vara en hjälp att samtala med någon som har erfarenhet av en liknande situation. Allmänt kan man säga att det är en hjälp i sorgen att se den bortgångne och att det underlättar om det finns närstående som man kan samtala med Anhöriga kan
avtala med begravningsbyrån om den avlidne ska ha några särskilda kläder på sig när han eller hon vilar i kistan. Anhöriga kan också närvara när den avlidne görs i ordning och läggs i kistan. Själaringning Varje vecka ringer församlingen där den döde var skriven för dem som avlidit under veckan. Kontakta pastorsexpeditionen för att få besked om när detta sker. Tacksägelsen är en offentlig kungörelse av dödsfallet som sker i gudstjänsten, vanligtvis påföljande söndag efter dödsfallet. Prästen läser upp den avlidnes namn och ber en bön varefter klockorna ringer en stund. Om man inte har andra önskemål hålls tacksägelsen i den avlidnes hemförsamling. För anhöriga kan det på olika sätt vara värdefullt att delta vid detta tillfälle. Musik och psalmer Tillsammans med prästen väljs de psalmer som ska ingå i begravningen. Övrig musik och sång kan också diskuteras med prästen och med kyrkomusikern. Tar anhöriga kontakt med kyrkomusikern går det att få lyssna på musik som han eller hon föreslår. Uppfattningen om vilken slags musik som passar vid en begravning kan kyrkomusiker ha skilda åsikter om. Om det uppstår en situation där det finns önskemål om musik som av någon anledning inte går att framföra i kyrkan kanske det är en lösning att istället ha den musiken vid minnesstunden. Även begravningsbyrån hjälper till med att föreslå övrig musik. Det är prästen som är ytterst ansvarig för psalmvalet och kyrkomusikern som har yttersta ansvaret för den musik som ska framföras. I begravningsgudstjänsten ingår ackompanjemang till psalmerna samt in- och utgångsmusik. För extra sång och musik måste man i allmänhet betala. Psalmer som väljs till en begravning är många gånger välkända och lätta att sjunga med i. Följande psalmer ingår ofta: 249 - Blott en dag ett ögonblick i sänder 190 - Bred dina vida vingar 271 - Närmare Gud till dig 277 - Så tag nu mina händer 269 - Sorgen och glädjen 297 - Härlig är jorden 300 - O, hur saligt att få vandra 304 - Lär du mig skog att vissna glad 285 - Det finns djup i Herrens godhet 303 - Det finns en väg till himmelen Psalmvalet kan också knyta an till tiden i kyrkoåret, t.ex. julpsalmer under julen, påskpsalmer i påsktid eller en psalm som anknyter till årstiden. Rubrikerna i psalmboksregistret kan vara till hjälp när man söker efter psalmer. Gravsättning En kista gravsätts endera i en jordgrav eller i en gravkammare, båda har plats för en eller flera kistor. Efter eldbegängelse, d.v.s. kremering, finns det följande möjligheter: Urngrav för en eller flera urnor. En urna kan ofta få plats i en äldre familjegrav som är avsedd för kistor. Minneslund som är en gemensam gravplats och där anhöriga inte får delta vid gravsättningen av askan. Strö askan över vatten eller i naturmark får man göra efter tillstånd från länsstyrelsen.
Gravsättning av urna Efter begravningsgudstjänsten förs kistan till kremering om det är en eldbegängelsebegravning. Gravsättning av urnan brukar kunna göras efter en eller ett par veckor. Vid detta tillfälle kan de närmast anhöriga delta. Prästens närvaro kan upplevas som ett stöd i en situation som känns lite osäker och han eller hon är med vid detta tillfälle om anhöriga vill det. Deltar prästen blir det också ett naturligt tillfälle att växla ord om begravningsgudstjänsten och att samtala om hur det har varit. Allhelgonahelgen Runt Allhelgonahelgen har det vuxit fram en tradition att besöka kyrkogårdarna och tända ljus. I kyrkorna hålls en särskild gudstjänst denna helg till minne av de i församlingen som har gått bort under året. Inbjudan sänds till närmast anhöriga. Att smycka graven En grav eller minneslund är som en vallfartsplats, dit man kan gå med sina tankar och minnen. Att tända ljus, ordna med blommor och på olika vis smycka är konkreta handlingar som kan hjälpa oss att uttrycka det vi saknar ord för. Ett-årsdagen Sorgeår är ett gammalt uttryck som används än idag. Hur länge sorg är påtaglig och påverkar det dagliga livet är mycket individuellt. Man brukar säga att under sorgeåret upplever man årets alla vardagar och helger för första gången efter dödsfallet, och att det då blir många tillfällen att minnas och fundera. Anhöriga håller ibland med om att det stämmer, men inte alltid. En gammal människa som är mätt på livet är det oändligt mycket annorlunda att sörja än ett barn som har gått bort i förtid. Det är viktigt att sorgen får ta den tid den tar, att man får sörja klart, och att man inte stelnar i sorgen och låser om sina känslor. Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt. (Psaltaren 121:7-8). Informationen hämtad från Svenska Kyrkans hemsida