De hafva aldrig wikit, och för egen dehl tappadt

1 2005-04-12 Utkast 28 De hafva aldrig wikit, och för egen dehl tappadt historien om Bondersbyns indelta soldater och hur soldatrotarna blev enskilda fastigheter. Perioden med de indelta soldaterna är en fascinerande del av Bondersbyns historia. Över 50 soldater har passerat revy sedan slutet av 1600-talet. Idag finns knappt någon kvar i livet som upplevt de sista soldaterna på rotarna i Forshaga. Carl Fredrik Forss dog redan 1912 i lungsot, bara 52 år gammal, Henrik Wilhelm Frimodig avled 1930 i stelkramp och året efteråt avled Johan Olov Lille i ett slaganfall. Med hjälp av utdrag ur kyrkböcker, släktingars och andra bybors berättelser, gamla foton och soldatakter samt lantmäterihandlingar och köpekontrakt träder historien fram. De gamla fältjägarna i Calix Kompani och deras tappra hustrur blir levande igen för oss som trampar deras forna marker. De första soldaterna var tvångsutskrivna Fram till 1600-talet bestod de svenska krigshärarna av tvångsutskrivna soldater från allmogen samt av värvade legoknektar. Under fredstid upplöstes arméerna av kostnadsskäl, förutom en del värvade garnisonsförband vid fästningar och större städer. Tvångsutskrivningen skedde bland alla män i åldrarna mellan 15 och 60. Soldaterna i infanteriet var fast anställda med en årslön. De bodde hemma och var ej i tjänst under fredstid. Gustav II Adolf moderniserade armén och skapade landskapsregementen, men fortsatte att tvångsrekrytera sina soldater. För att få ordning på tvångsutskrivningarna ålades prästerna under 1620-talet att föra mantalslängder över församlingens manliga befolkning och skapa rotar som byggde på mantal. Alla män mellan 15 och 40 år indelades i rotar om 10 män där en man i roten togs ut att ständigt vara knekt. Vid förluster gjordes nya utskrivningar bland rotarna. Med detta system kom drängar, torparsöner och till och med storbonden själv att tas ut. Detta system med rötter i Gustav Vasas tid kom senare att kallas för det äldre indelningsverket. Utskrivningarna gick dock hårt åt allmogen under krigstid, och under början av 1600-talet började bönderna i några landskap att skriva kontrakt med kronan om att hålla ett visst antal knektar, mot att de själva ej blev utskrivna som soldater. Detta kan man säga var början till det yngre indelningsverket. Det yngre indelningsverket Vid 1682-års riksdag reformerade Karl XI den svenska krigsmakten. Den gamla organisationen med tvångsvis rekrytering och statligt finansierad armé byttes ut mot ett enhetligt knekthåll i hela riket som skulle finansieras av allmogen. Detta kom att kallas det yngre indelningsverket och bestod av två delar: Indelningsverket och det ständiga knekthållet. Indelningsverket byggde på att officerare och rusthållare tilldelades kronohemman och erhöll en årlig lön som betalades genom en skatt som drevs in (indelts) för detta ändamål.

2 Det ständiga knekthållet innebar att allmogen i varje län åtog sig att sätta upp och försörja ett regemente på 1200 man uppdelat på 8 kompanier. I varje by organiserades en eller flera soldatrotar. Varje rote bestod av två eller flera stamhemman, vilka ansvarade för knektens lön, utrustning, torp och odlingsmark. Avlöningssystemet var i huvudsak uppbyggt på naturahushållningens princip, men knektens lega och kontanta årslön fick bönderna också betala. Som motprestation fick varje rotebonde befrielse från utskrivning för sig själv, en pojke samt en dräng. Sedermera började man använda mantal istället för antal gårdar i roten. Roten skulle då bestå av 2 mantal, och kunde då naturligtvis omfattas av fler rotebönder. Ett mantal vid denna tid var en gård med tillräcklig avkastning för att kunna betala skatt och försörja en familj. Fram till 1841 tillhörde länets indelta soldater Västerbottens regemente, men sedan delades regementet och vi fick Norrbottens Fältjägarekorps som omfattade 483 soldatrotar. Kårens motto var: De hafva aldrig wikit, och för egen dehl tappadt! Till denna kår hörde bl.a. Calix Kompani, med övningsplats på Näsby Hed. Den första soldat vi har uppgifter om är Måns Håkansson-Lillia, som antogs år 1677, men han tillhör troligtvis det äldre indelningsverket och var tvångsrekryterad. Soldatrotarna i byn organiserades 1695, och till en början tycks rote nr 31 Bonde, Buller och Kjäck ha delats mellan Börjelsbyn och Bondersbyn. Vi vet säkert att rote 31 Bonde delades mellan hemman 4 och 8 i Börjelsbyn och hemman 5 i Bondersbyn under åren 1695-1742, men att samarbetet troligtvis skedde ytterligare ett antal år. År 1695 ägdes hemmanet 5 av Nils Jönsson, och åren 1728 och 1742 anges ägaren till detta hemman som Isach Johansson. Men även Bondersbyns soldatrotar: 57 Frimodig, 58 Lille och 59 Forss tillkom under denna tid. Roten 59 Forss tycks också till en början ha delats med Yttermordjerf. Den här sammanställningen koncentrerar sig på dessa tre rotar och de personer som under åren förknippas med dem. De personer som rekryterades som soldater vid dessa rotar antog rotenamnet som efternamn och behöll oftast detta namn även efter de tagit avsked från soldatyrket. Detta innebär att det finns en mängd människor som idag bär dessa rotenamn utan att vara släkt med varandra. Kungl. Maj:t stadga om soldattorpen. Efter överenskommelse med rotehållarna i Norrbottens län, föreskrev, Kgl. Maj:t. den 8/5 1836 om soldattorpens åbyggnader, ved till torpen, hö till kreaturen samt lön till soldaten. Kontrakt uppgjordes mellan rotehållare och karlen, som vid generalmönstring godkänts till soldat, enligt denna föreskrift. Kompanichefen var den som hade ansvar om kontraktets tecknande, samt utöva tillsynen att soldaten och rotehållarna, årligen utförde sina åligganden enligt kontraktet. Överenskommelsen stadgade att följande byggnader som skulle finnas på soldattorpen: Stugbyggnad, stolpbod, tröskloge med korn och foderlada samt fähus. Stugbyggnaden:8,40 m x 5,40 m x 3,30 m från stenfot till takband, inredd till stuga och kammare. Stugan: 5,40 m i fyrkant, med dörr och två fönster samt ugn och spis. Kammaren i vägg med stugan: 3,60 m x 3,00 m med dörr åt stugan, försedd med ett fönster, dock utan eldstad. Fönstren, 1,20 m höga x 1,15 m breda samt försedda med 16 rutor i varje hel luft. Fähuset: 3,60 m x 3,60 m x 2,40 från golv till takbandet samt med ett fönster om 62,5 cm x 62,5 cm.

3 Utöver detta innebar överenskommelsen följande åtagande för rotebönderna: 24 lass ved, (som karlen hugger själv), 5 hästdagsverken, 3 400 kg hö samt 8:- årslön, (lämnas till kompanichefen att sättas in på bank för soldatens räkning). Soldattorpen flyttades till Forshaga efter laga skiftet Det är mycket svårt att avgöra var de första soldaterna bodde. Vare sig på 1647 års geometriska karta eller på 1794 års avvittringskartor finns någon bebyggelse noterad vare sig på Potasvirja (Forshaga) där nuvarande soldattorp ligger. Detta tyder på att de första torpen låg på andra platser i byn. De låg inte samlade, som de ligger idag, utan hade placerats där det passade bäst för tillfället. På denna karta upprättad inför 1794 års avvittring ser man att Potasvirja inte är vare sig bebodd eller uppodlad. Däremot finns små odlingar på Salkostudden, där troligtvis de första soldaterna Lille och Frimodig bodde. Troligtvis tillhörde också odlingen på Salkostholmen någon soldat. Då krävdes bara en liten tomt för torpet med sina hus och en jordlott där de kunde odla sitt korn. Några fastställda gränser för soldattorpet existerade knappast till en början, utan torpets naturahushållning reglerades i soldatkontrakten. Rotebönderna bestämde var soldaten kunde hämta sin ved och få bete för sina djur. På östra sidan om älven finns fortfarande några platser, vars namn kan låta oss ana var de första soldaterna bodde. Mycket tyder på att Lilles soldattorp till en början låg på den plats som idag kallas Gammal-Lilles, och att Frimodigs första torp låg i anslutning till Frimodigudden. Soldaten Forss kan ha bott i Hålskatan, på västra sidan av älven, ty där finns en livstidsjord antecknad i Domboken 1834 på begäran av soldaten Forss. Rotebönderna i byn var dock kloka och flyttade under 1800-talet soldattorpen till Potaswirja på västra sidan av älven. Detta lindrade deras åtaganden mot soldaterna, ty nu fick soldaterna egen mark där de själva fick hugga sitt virke och ordna bete för djuren. När detta exakt skedde är oklart, men mycket tyder på att roten nr: 58 Lille blev den förste roten som flyttades till Potaswirja. På den karta som upprättades 1870-71 i samband med laga skiftet framgår klart att det finns tre byggnader på rote nr: 58 Lille, emedan det är tveksamt om det finns några boningshus på de andra rotarna. Ett par mindre hus finns utritade. Ett av dem står på rote nr: 57 Frimodig ca 100 meter ovanför nuvarande boningshus, samt ett liknande hus finns inritat på Karl- Fredriksudden nära det område som senare blev Carl Fredrik Forss livstidsjord. Kanske det är det senare huset som rotebönderna lovar att ersätta i Carl Fredriks kontrakt!

4 Karta över nuvarande platser för soldattorpen samt de platserna på Salkostudden där två av torpen kan ha legat tidigare Byns åtta stamfastigheter ansvarade för soldatrotarna Den största gården i roten kallades för stamrote eller huvudrote. Övriga kallades för hjälprotar. Bönderna i roten valde en rotemästare och han ansvarade för att förse soldaten med den lön och övrigt som avtalades i soldatkontraktet. Av Laga skiftet i Bondersbyn framgår det att stamfastigheterna nr: 1, 2 och 3 ansvarade för rote nr: 57 Frimodig, och stamfastigheterna nr 6 och 7 för rote nr: 59 Forss. Stamfastigheterna nr 4,5, och 8 svarade för rote nr: 58 Lille, men denna rote gjordes större än de andra vid laga skiftet, på det att roten skulle sköta sig själv utan roteböndernas hjälp! Den nuvarande, nionde stamfastigheten i Bondersbyn hette då Bondeborg 1 och deltog inte i skötseln av byns rotar. Potaswirja (Forshaga) ingick före laga skiftet i byns oskiftade mark, vilket innebar att alla stamfastigheter i byn hade äganderätt till området. Det laga skiftet torde sedan ha resulterat i att äganderätten till soldatrotarna tillskiftades ovan angivna hemman i Bondersbyn. Detta betydde också att motsvarande hemman stod som säljare när rotarna friköptes under början av 1900-talet. Sista soldaten Forss kontrakt med rotebönderna De nya soldaterna antogs ofta vid särskilda rekryteringsmöten, där också kontraktet mellan rotebönderna och soldaten skulle godkännas. I kontraktet reglerades hur mycket bönderna skulle betala soldaten i lega, lön och i natura. Ett enda kontrakt från byns indelta soldater har hittats på Krigsarkivet. Detta Knekte-kontrakt avser den siste soldaten Forss i Bondersbyn. Så här ser den då blott 24-årige drängen Carl Fredrik Larssons (Forss) avtal ut med rotebönderna: Knekte-Kontrakt Undertecknade intressenter iti rotan Nr 59 Forss vid Kalix Kompani af Norrbotten Fältjägare Corps, antaga härmed till fältjägare för samma rota ynglingen Carl Fredrik Larsson från Bondersbyn på följande villkor: 1. I lega betalas åttio kronor, varaf 40 kronor denna dag, och återstoden på våren nästkommande år. 2. Får torpet af fältjägaren tillträdas midfastan 1884 och förbinder sig rotehållarne att på hösten samma år hafva uppsatt nytt fähus, iståndsatt stugan att den under första vintern kan bebos och på hösten 1885 hafva uppfört ny sådan. Rotehållarne tillsätta säd och beså torpet nästkommande vår. Tordängen skall i medelgoda år afkasta tio vinterskrindor hö å 9 centner hvardera. 3. Eger fältjägaren att till åkern plöjning, gödselns utkörande och höets hemforsling begagna rotehållarnes hästar utan ersättning.

5 4. Vid uppbrott till möten och kommenderingar skall fältjägaren erhålla skjuts till kompaniets samlingsplats. 5. Lemna vi fältjägaren rättighet att å af oss anvisade lämpliga ställen upparbeta en hektar odlingsbar mark, som han får behålla i sin och hans blifvande hustru efter honom i hennes lifstid, med förbehåll likväl att han i krigstjensten qvarstår så länge han dertill befinnes duglig och icke heller på grund af opålitligt uppförande från tjensten skiljes. 6. Under enahanda villkor och förutsättning eger fältjägaren vid sin afgång ur tjensten eller hans sterbhusdelägare, derest han i tjensten aflider, lyfta ett hundra kronor med derå upplupen ränta, hvilken lemnas för honom, då han av Herr Generalbefälhafvaren såsom fältjägare approberad, från Nederkalix sockens Rotebesparingskassa i samma sockens sparbank insättes. Afgår fältjägaren ur tjensten på egen begäran förr än han till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa är berättigad, eller på grund af opålitlighet skiljes från tjensten, återgå nämnda 100 kronor till rotebesparingskassan, men upplupna ränta uppbäres af karlen. 7. I årlig lön erhåller fältjägaren tio/10 kronor, som betalas innan(?) roteliquiden på det sätt att karlen erhåller fem kronor och fem kronor, på de i Kungl. Brefvet den 9 november 1871 föreskrivna villkor, insättas i Nederkalix sockens sparbank. Nederkalix den 8 december 1883 Å egna och öfvriga rotehållares vägnar Johan Björkman A. Lindberg Enligt fullmakter Med förestående kontrakt förklarar jag mig nöjd och förbinder mig att tjäna Kungl. Majt och kronan så länge på sätt lag bjuder. Nederkalix som ofvan Carl Fredrik Larsson På en gång närvarande L.E Wallmark C. G. Svenonius Vidimeras L-E Wallmark Kompanichef Kompanichef Länsman Anm: Tidpunkten för soldatens tillträde till torpet i punkt 2, Midfastan, innebär att soldaten fick flytta in den fjärde söndagen i fastan. Fortsättningsvis anges det i samma punkt att torpets ängar skall avkasta tio vinterskrindor hö av 9 centner vardera. I centner är 42,51 kg, vilket skulle innebära att soldaten tillförsäkrades hö motsvarande 3 825,9 kg! Det är svårt att avgöra hur den indelte soldaten liv gestaltade sig ekonomiskt. Trots allt tycks Carl Fredrik ha tecknat ett fördelaktigt avtal, jämfört med en del andra soldater från samma tid. Soldaten fick visserligen en låg lega, endast 80 kronor, men han fick fem kronor kontant, utöver de fem kronor som sattes in på ett konto. Normalt delades det inte ut så stora kontanta ersättningar. Som jämförelse kan nämnas att en Råneåby som kontrakterade en soldat i Kalix Kompani, inte gav några extra kontanta medel. Henrik Andersson, soldaten på roten Nr 71 Kula i Börjelsbyn, fick i sitt kontrakt från år 1889 endast 56 öre varje år kontant i näven (förutom den lös som sattes in på sparkontot)! Dessutom visar kontraktet att Carl Fredrik skall få ut 100 kronor plus ränta vid avskedet från tjänsten. Dessa 100 kronor verkar vara en summa som blivit över från den förre soldaten Nils Petter Larsson, som slutade sin tjänst efter 29 år och en månad. Kanske han inte höll sitt

6 kontrakt, och därför gick miste om ett hundra kronor? Observera också punkten 5 i kontraktet, där soldaten fick rätt till att odla och bruka sin livstidsjord om en hektar. Det framgår klart av kontraktet att rotebönderna skall bygga ett nytt soldattorp, inflyttningsklart hösten 1885. Inför kommande vinter bygger bönderna ett nytt fähus och rustar det gamla torpet. Inget tyder dock på att man flyttar soldattorpet, vilket i sin tur måste tyda på att rotan nr: 59 Forss funnits på Potasvirja en tid! Märkligt är dock att det behöver byggas nya hus, eftersom där inga hus finns 12 år tidigare enligt kartan från laga skiftet! Kanske man rustar upp det lilla hus som finns på 1870-71 års karta och bygger ett nytt fähus bredvid? Detta skulle då indikera på att rote nr: 59 Forss flyttas till Potasvirja i samband med att Carl Fredrik blir soldat! Kontraktet innehåller ingen klausul för vedbrand. Inte heller anvisar rotebönderna plats för att ta virke till gärdesgårdar och husreparationer. Detta beror på att Bondersbyns bönder vid laga skiftet, tillskiftat torpen skogsmark där de kan hämta sitt behov av virke och ved. I ett soldatkontrakt krävdes också en del intyg för den blivande soldaten: Att drängen Carl Fredrik Larsson från Bondersbyn af nedanskrifna församling är född den 11maj 1860 i denna församling af detta länt, eger försvarlig kristendomskunskap, är oförhindrad att begå H. H. Nattvard och åtnjuter medborgerligt förtroende, varder härmed på begäran intygadt. Nederkalix församling i Norrbottens län i Pastor-Expeditionen den 8 oktober 1883. AU Markgren N. P. Det tycks som om Carl Fredrik inte tagit nattvarden, ty det brukar anges i denna typ av intyg. För att få bli soldat måste man vara frisk och uppfylla en del fysiska krav. Bland annat måste man vara över 175 centimeter lång för att få bli soldat. Under vissa perioder sänktes dock detta krav ända ner till 167 cm! I soldatakten framgår dock att Carl Fredrik Forss var 180 centimeter lång. Nedanstående intyg från provinsialläkaren intygar Carl Fredriks fysiska duglighet: Att drängen Carl Fredrik Larsson från Bondersbyn i Nederkalix är frisk och färdig och till krigstjänst antaglig, intygas. Nederkalix den 8 oktober 1883 Em.Westerberg Provincialläkare Rotebönderna som undertecknade kontraktet med Carl Fredrik hade också fullmakt från andra inte närvarande rotebönder: Fullmagt för innehafvaren häraf att upprätta kontrakt med för inskrifna soldaten Carl F. Larsson för rotan nr 59 Forss i Bondersbyn af Kalix Kompani. Ombudets lagliga åtgärd godkännes. Nederkalix, Bondersbyn den 7 december 1883 P. A. Isaksson Isak Pettersson Wittna: A. B. Björkman C. A. Söderholm

7 Ytterligare en fullmakt finns bilagd till kontraktet. Det torde också vara en markägare som lämnar fullmakt till någon att teckna kontrakt med den nye soldaten. Fullmagt för innehafvaren häraf att å mina vägnar upprätta kontrakt med för inskrifna fältjägaren C. F. Larsson för rotan Nr 59 Fors i Bonderbyn af Kalix Kompani. Ombudets lagliga åtgärd godkännes. Nederkalix, Kamlunge den 7 december 1883. N. O. Larsson Wittna: O. A. Bergdahl Maria Wikström Smeden Johan Björkman (1820-1912) med andra hustrun Greta Lena. Johan Björkman undertecknade soldatkontraktet tillsammans med A. Lindberg. Kronan tillhandahöll soldaten alla vapen som värjor, pikar, musköter etc. All annan utrustning, bl.a. uniform svarade rotebönderna för. Märkligt nog finns inte det i avtalen, men det kanske reglerades mellan bönderna och kronan direkt. Uniformen fick soldaten ej använda hemma på soldattorpet. Den förvarades i stället i en låst kista hos rotemästaren. Troligtvis ändrades detta med uniformens förvaring på senare tid, ty det sägs att siste soldaten Henrik Wilhelm Frimodig hade geväret hängande i förstugan och uniformen låg i en säck. Soldatens tjänstgöring och skyldigheter Det är svårt att bilda sig en uppfattning vilken ställning en indelt soldat hade ekonomisk och social. Kanske kan man ana att en soldat hade det lite bättre än de inhyses och nybyggare som fanns i byarna. Mycket av soldatens liv styrdes av militära regler. Till exempel fick inte en soldat gifta sig utan kaptenens godkännande. Ofta fick han visa upp bruden innan tillstånd gavs. Soldaterna fick lära sig att skriva och läsa för att de skulle kunna följa skrivna instruktioner. Ofta blev soldaterna skrivkarlar i byarna där de bodde, vilket borde ha höjt deras status. Tjänstgöringen innebar att de deltog i kompanimöten, flera gånger per år, ofta varje månad. Dessa var troligtvis ganska korta, till skillnad mot Regementsmötena som var två till tre veckor långa och genomfördes en gång per år, ofta maj-juni. Vart tredje år genomfördes en generalmönstring där varje soldat ropades upp. Under de tre första åren betecknades soldaten som rekryt, och vid generalmönstringsmötena blev han befordrad till soldat. Vid dessa möten kunde också soldaten begära avsked, eller bli kasserad om han inte längre ansågs duga som soldat. Utöver dessa möten kunde också soldaterna få arbetskommenderingar, innebärande att arbeta byggandet av fästningar, vägar, broar, järnvägar. Det kunde också hända att soldaterna fick tjänstgöra som fångvaktare m.m. Den indelte soldaten hade nog inte alltid det så lätt. Det gällde ju att få torpet att fungera mellan alla militära övningar, försöka utöva ett civilt yrke samt kunna stå på sig så att rotebönderna uppfyllde sina åtaganden. Statens kaka var nog säker, men mycket, mycket liten på den tiden! Livstidsjorden var en del av pensionen När en soldat dog eller tog avsked var roten skyldig att rekrytera en ny knekt inom tre månader. Av de gamla soldatakterna framgår dock att byn inte alltid lyckades med detta. Ofta tar det ett halvt år upp till ett år innan en ny soldat finns på roten. Tydligen fick rotebönderna

8 betala en slags vakansavgift om man inte lyckades bemanna roten inom stipulerad tid. Från Kamlunge finns ett exempel där rotebönderna 1876 fick betala 111 kronor och 56 öre för vakansen på roten nr: 63 Kanon. Den gamla soldaten fick lämna torpet där han bott och brukat jorden under lång tid. Det kunde dock hända att han fick en tids anstånd med flytten. Men han fick fortsätta att utnyttja sin livstidsjord som han själv hade odlat upp. Dock endast om han fullgjort sitt åtagande i soldatkontraktet, d.v.s. tjänstgjort i 30 år, eller på grund av sjukdom fått lämna soldatyrket. Den här rättigheten gäller även hans fru. Om han tvingats lämna tjänsten på grund av opålitlighet eller liknande, då gick den här rätten från honom. Att livstidsjorden var viktig förstår man av en notering i domboken den 12 september 1834. Då ser Fältjägaren Isak Johan Isaksson Forss till att ett syneinstrument, som beskriver den livstidsjord hans far Isaac Isacsson Fors (soldaten som drunknade i Långforsen) odlat upp i Hålskatan på södra sidan om Långforsen, blir inskriven i domarboken! I samband med att soldatrotarna friköptes 1908-1909 gjordes liknande undantag för livstidsjordarna på Forss och Lilles soldatrotar. På Forss skifte undantas till och med två livstidsjordar! Om den gamle soldaten var frisk och orkade kunde han få en tjänst som dräng hos någon bonde eller utföra enklare sysslor i socknen. Det tycks dock som att Bondersbyns soldater levt vidare som bönder och en av dem verkade till och med som pistolsmed efter sin pensionering! Några fick pension av staten. De benämndes gratialister. Pensionen hämtades ut vid regementets likvidationsmöten. Där delade regementsskrivaren ut pengarna och sen redovisades utbetalningarna till krigsmanshuskassan. Understödet var litet, oftast bara 15-72 kronor per år. En soldat som skadats i strid kunde få upp till 72 kronor per år. Understöd utgick dock inte automatiskt även om soldaten hade passerat åldersgränsen (50 år) och tjänstgjort i minst 30 år vid avskedet. Det krävdes också ett hedrande uppförande under hela tjänstetiden samt att soldaten bedömdes sakna förmåga att försörja sig själv efter avskedet. Laga skifte 1870-73. Bondersbyns Laga skifte innebar en stor förändring för byns indelta soldater. Då fick soldattorpen i huvudsak sina nuvarande ägofigurer, innebärande att varje torp blev ett skifte där skog och åker samlats. Den 20 april 1870 träffades lantmätaren Brännström och byamännen för första gången för att diskutera hur arbetet med byns laga skifte skulle genomföras. Det första protokollet visar att mötet skedde i Bondeborg. Under åren därpå samlade lantmätaren till ett flertal möten, vars protokoll finns samlade i lantmäterihandlingarna som ligger till grund för byns laga skifte. Protokollen är handskrivna med spretigt stålstift, på ålderdomlig svenska, och är inte minst p.g.a. den gamla stavningen svåra att tolka för en ovan läsare. Man får dock intrycket av att mötena var lugna och konstruktiva, samt att förrättningen inte stördes av några större problem. Det är omöjligt att i protokollen finna stöd för att soldattorpen flyttades till Potaswirja i samband med skiftet. I protokollet från mötet den 27 november 1871 står att läsa att: Lämplig plats för byns soldattorp ansågo deltagarna skulle finnas omkring Potaswirjen! I ett senare protokoll sägs: Till soldaterne skulli nådigt utmål givas vid Potaswirjan, så att de få något skog och fullt äng efter sitt gamla innehaf! Den 15 januari 1873 skriver man i protokollets 33: Soldattorpen bekommen åker, äng och skog uti ett skifte å Åhmarken och hemmanet i Bondeborg. Åker äng o skog inom området i ett skifte, samt fyllnad i äng genom att erhålla skifteslagets urfjäller inom området /skifte!

9 Det tycks som om man inte kunde besluta om vilka urfjäll som skulle läggas till soldattorpen, och därför lämnade plats i protokollet för att kunna skriva in det senare. Så här i efterhand kan man nog konstatera att byn var välvillig när man upplät Potasvirja till soldaterna. Området ansågs ge goda skördar, och att avstå marken måste ha inneburit en viss uppoffring från böndernas sida. Som sagt är det svårt att av dessa uttalanden utläsa om soldattorpen redan flyttats till Potaswirja, eller om de skall flyttas dit. Studerar man de kartor som upprättades i samband med laga skiftet, finns en samling hus på soldatroten 58 Lille i Potaswirja. På de övriga rotarna finns endast enstaka hus uppmärkta, troligtvis lador. I 35 finns att läsa hur Fältjägaren N. P. Larsson-Forss, soldat mellan 1854-1883, hemställde till Per Jåhanesson att han fortsättningsvis skulle få behålla sina ägor på? (svårtydd text i protokollet). Troligtvis var detta hans livstidsjord som han bevakade vid förrättningen. Per förklarade sig villig att ersätta honom för dessa ägor. Förutom de nio hemmanen och de tre soldattorpen, omfattade även det laga skiftet marker för byns olika inhyses. Nu stundar en period när de indelta soldaterna i stora stycken fungerar som självägande bönder. I knektekontraktet med Carl Fredrik Larsson finns till exempel ingen klausul som förbjuder honom att sälja ved eller virke från roten. Ett sådant förbud finner man i soldatens Kulas kontrakt från Börjelsbyn. Kanske denna situation till och med gjorde soldattjänsterna i Bondersbyn attraktiva de sista skälvande åren de fanns kvar? Indelningsverket avskaffades Indelningsverket avskaffades år 1901 och ersattes med allmän värnplikt. Under de 220 år som yngre indelningsverket fungerade värvades ca 300 000 soldater. Under denna period känner vi namnen på 47-48 indelta soldater som levat på Bondersbyns soldatrotar under den tid indelningsverket fungerade. Från och med 1902 anställdes inga fler indelta knektar. Vid den tidpunkten fanns redan många vakanser på rotarna, vilket kan indikera på att avvecklingen inletts redan före 1901. De soldater som var kontrakterade fick gå kvar. Mycket talar för att Carl Fredrik Forss, den sista soldaten på roten, frånträdde sin tjänst efter olyckan i Lappträsk. Men det är oklart om den inträffade före eller efter det att indelningsverket avskaffats. Han bodde dock kvar på torpet även efter friköpet 1908. På rote nr: 59 Lille, upphörde soldatkontrakten att gälla i och med att roten friköptes 1909. Mycket tyder på att den siste soldaten på rote nr: 57 Frimodig, Henrik Wilhelm Åberg Frimodig, fortsatte att tjänstgöra fram till sin död 1930. De indelta soldaterna försvann med andra ord inte över en natt. Avgångarna var ändå ganska stora under de första åren. Vid 1931-års riksdag tog man ett beslut om att låta de återstående indelta soldaterna gå i förtidspension (om de ville?). Samma år dog också Bondersbyns siste indelte soldat, Fältjägaren Johan Olof Lille och en epok i byns historia gick i graven! Soldattorpens laga skifte 1906-1907 Vid laga skiftet 1870-1872 gavs soldattorpen inga hemmansnummer, utan benämndes, Rote nr: 57 Frimodig, nr: 58 Lille och nr: 59 Forss. Under åren 1906-1907 genomfördes ånyo ett laga skifte för dessa rotar, då de fick sina hemmansnummer och gränserna definitivt fastlagda. Den 24 september 1906 samlades byamännen och lantmätaren August Englund för första mötet i Bondersby Gästgivaregård. Den laga delningen av soldatrotarna var föranledd av en begäran från byamännen. I Resolutionen står att läsa: verkställa laga delning af den vid laga skiftet af Bondersby by i Neder Kalix Socken för soldatrotarna därstädes gemensamma behof avsatta skogsmark

10 Orsaken till att byamännen begärde detta skifte torde ha berott på att indelningsverket avskaffats år 1901 med en övergångsperiod fram till 1908, under vilken soldaterna frivilligt fick avgå med pension. De tidigare kraven att soldaten måste vara minst 50 år gammal och med 30 års tjänstgöring för att få pension, förändrades 1904 så att ålderskravet togs bort, samt att kravet på antalet tjänsteår sänktes till 25 år. Det nya laga skiftet förberedde byn för en försäljning av soldathemmanen till soldaterna eller andra spekulanter. I skifteshandlingarna anges följande delningsgrunder: nr: 57 Frimodig: 65/96 mtl.; nr: 58 Lille: 25/32 mtl; och nr: 59 Forss: 7/12 mtl. Skiftet resulterade i en märkbar justering av gränsen mellan Lille och Forss i Stjer stjern änget (i dagligt tal stjystjiln ), där den nya linjen gör två knän, eventuellt för att göra fördelningen av marken mer rättvis. Annars ändrades inte arealen. Vid detta skifte upprättades en utförlig karta och markbeskrivning som slutligen fastställdes den 2 november 1908. I samband med detta skifte beskrivs även de allmänningar som byn tog undan i området. Avdelningarna 287-291 längs Potaån togs undan som fiskeplatser, avdelningarna 172-176, söder Kroktjärnen togs undan som kvarnplatser, liksom områdena 185, 188, 189 och 192 i anslutning till Forslundstjärn. I dessa senare avdelningar ingår även en väg som undantagits. Sedan alla mätningar gjorts upptäcktes att man glömt bort att ta av mark för en väg från rote 59 Forss, men det löste man genom en förening mellan byamännen, så att inga gränser behövde dras om. Skiftet undertecknades av följande byamän: A. B. Björkman, August Söderholm, Isak Pettersson, H. A. Rönnberg, A. Wennström, Johan o Karl Häggström, J. A. Sandberg, N. J. Hansson, A. Johansson, K. J. Karlsson och Jacob Pettersson. Det här skiftet borde ha satt definitivt punkt för byns engagemang för de indelta soldaterna. Redan 1908-07-25 köptes rote nr: 58 Forss fri och året därpå 1909-02-08 köptes rote nr: 59 Lille. Men soldaten Henrik Wilhelm Frimodig stod kvar som soldat och utnyttjade sitt soldatkontrakt. Han var ju en ung man och fann säkert ingen anledning att avgå. Gissningsvis ett beslut som var impopulärt bland de rotehemman som fick fortsätta med sina åtaganden mot roten! Inte förrän 1933 friköptes rote nr: 58 Frimodig, sedan Henrik Wilhelm Frimodig avlidit 1930, endast 56 år gammal. Karta över Potasvirja, upprättad vid Laga Skifte 1906-1907 Allmänt om uppgifterna kring soldatrotarna Nedanstående beskrivningar av soldaterna i Bondersbyn är hämtade från listor som upprättats av Bertil Englund från Kenneth Mossbergs beskrivning av Kalix Compani. Björn och Eila Fredriksson, Boden, har tagit fram soldatakter och andra värdefulla fakta. Vidare har utnyttjats en sammanställning om invånarna i Bondersbyn från 1543 fram till år 1890, gjord av Maj Wennberg, Pojmis. Folkräkningen från 1890 har också varit till stor hjälp men inte minst den information som lämnats av intresserade bybor. Ett speciellt tack till Axel Hansson och Karl-Gunnar Hansson

11 som läst manus och lämnat många viktiga påpekanden. Arbetet gör inte anspråk på att vara fullständigt och heltäckande, därtill krävs mycket mer forskning. De olika tolkningar som gjorts av grundmaterialet, skall ses som sannolika, men bör naturligtvis bedömas kritiskt. Det är naturligtvis perioden från slutet av 1600-talet fram till början av 1800-talet som är svårast att återge. Där finns många luckor i materialet. Uppgifterna från soldatakterna om de sista soldaterna på vardera roten torde dock vara korrekta. Här är också bara soldatrotarna Frimodig, Lille och Forss beskrivna. Det tycks som om soldatroten nr 31: Bonde, under en period också låg under Bondersbyn och Börjelsbyn. Dock tycks inga Bonde varit mantalsskrivna i Bondersbyn. Soldatroten nr: 57, Frimodig. Den här roten hade en annan numrering under 16-1700-talet. Då kallades den Rote 32 Frimodig, och rotehållare var 1695, när roten bildades: Bonderbyn 2, Nils Hindrichsson och Bonderbyn 3, Jöns Johansson. 1728 var det Bondersbyn 1, Lars Nilsson och Bondersbyn 2, Johan Påhlsson. Från 1742 var det Bonderbyn 1, Lars Nilsson och Bondersbyn 2, Nils Jönsson. I sammanställningen nedan saknas många uppgifter, bland annat levnadstid. Man kan dock räkna med att soldaterna antogs vid ca 20-22 års ålder. Ibland anges födelseår, därför att i handlingarna anges ofta hur gamla soldaterna var när de antogs. Namn Levnadstid Soldattid Noteringar Carl Carlsson Frimodig 1683-07-30-- Går för brodern Jöns Carlsson, Bondersbyn. Calix 1683, Göteborg 1689, Piteå 1694. Får roten 1695 sedan han transporterats från rote nr 33, Lillia Lars Frimodig 1704 1704-06-04 Nils Nilsson Frimodig 1707 1707-08-22 Knut Knutsson Frimodig 1708 1708-08-18 Sergeant Jöns Jönsson Frimodig 1689-1711-08-00--1715-07-18 (Vacant) Hindric Nilsson Frimodig 1718-1716-02-00-- 1718-01-14 (Vacant) Avgick till rustmästare Rönnberg Död vid Stralsund. Lars Nilsson-Frimodig 1719-01-06 1719-12-00 Lars Andersson Frimodig 1697-1742 1719-12-00 1742-03-12 Anders Larsson Frimodig - 1742 1742-05-00 1742-08-00 Nils Nilsson Frimodig 1722-1743-04-00 1744-10-04 Utbytt. Enda bonde. Död i Kubbis socken12 marti 1742. Commenderad till Finland 1741-09-10. Skougby Tidigare vargeringskarl 032 Frimodig (reservsoldat). Tidigare vargeringskarl 025 Jägare. Förflyttad 1744-10-04 till soldat 025 Jägare i Neder

12 Sergeant Jöns Israelsson Frimodig. Rota 57 blir underofficersrota, så Jöns bor troligtvis inte där, utan rotebonden betalar honom bara. Korpral Daniel Wapenman 1729-10-02-- 1821-01-25 1747-05-00-- 1782-12-10 (Njuter rotelön) Gift med Anna Eriksdotter (1767-04-26--) från Korpikå, nuvarande Framigården. Vacant 1789-10-08 1790-03-13 Drängen Nils Nilsson d. 1790-08-05 1790-03-13 Nils Nilsson Nordqvist 1763-06-05 1790-03-13 Frimodig 1790 1790-08-05 Lars Andersson 1791-03-05 Calix socken, dess egen livrote. Dordi Davidsdotter från Bondersbyn 4 gifte sig 19/1 1746 med soldaten Nils Nilsson Jägare. Han hade blivit soldat Jägare 1/11 1742, blev 1743 i april soldat Frimodig, åter soldat Jägare 10/5 1744. Han avgick som soldat i december 1754 och levde alltså då. Det är en lucka i dödboken för Nederkalix socken åren kring 1755, så det finns ingen dödsnotis för honom. Jöns finns antecknad som korpral i den svenska hären vid Rügen 1759, och hade då redan varit soldat i 13 år! Det innebar att han blev soldat endast 17 år gammal. Befordrad till rustmästare1767-01-30. Furir 1776-12-04. Sergeants avsked 1782-12-10 med underhåll. 1782-12-10 Korpral vid Piteå Kompani. Blev rustmästare vid Kalix Kompani. Bytte sedemera namn till Cedervall. Dog ung, endast 27 år gammal. Han gifte sig 1790-03-27 med Lisa Jacobsdotter (1764-10-17) från Sören. Erik Ersson Frimodig 1772-1795-04-04 1810-04-06 Vargeringskarlen Anders Eliasson 1810-11-19 Rymde i april 1811 Soldattorpet var 1:e förares boställe fram till 1811-11-30 då Anders Pehrsson-Berlin antogs som soldat. Fortsatt information om soldaterna vid roten kommer från soldatakter som tagits fram av Björn och Eila Fredriksson. Levnadstid Soldatperiod Anders Pehrsson-Berlin 1811-1877 1838-1864 Johan Petter Frimodig 1841-1898 1865-1891 Johan August Johansson-Svanberg 1872-1891-1894 Emanuel Forss 1874-1895-1897 Henrik Wilhelm Åberg 1874-1930 1898-1930

13 Anders Pehrsson-Berlin, född 1811-02-08 i Bondersbyn, antogs som soldat 1838-02-28. Han var en vanlig dräng som blev sin egen genom att ta tjänst som soldat. Soldatakten berättar också att han var 175 cm lång, d.v.s. av ordinär längd. Hans far var lantbonden Pehr Andersson (1779-1854) Törböle, och modern hette Anna Stina Eriksdotter (1783-1823) i Bondeborg. Anders var det första barnet i en skara på 12 barn, men så var fadern Pehr också gift tre gånger. Anders gifte sig 1838-06-03, fyra månader efter inträdet som soldat, med Anna Lisa Olofsdotter från Siknäs, född 1811-02-16. Hennes far var Bonden Olof Larsson, född 1764, och modern Anna Nilsdotter född 1772. Anders och Anna Lisa fick nio barn tillsammans: Nils Petter* 1838-11-07 1840-05-08 Andreas Andersson-Frimodig** 1840-10-07 Johan Petter Frimodig 1841-12-10 1898-05-05 Blev soldat efter fadern Anna Charlotta 1843-02-14 Lars Olof*** 1844-11-08 Maja Brita**** 1846-11-10 Greta Cajsa***** 1849-03-05 August 1852-07-17 1856-12-06 Strypsjuka (Struma?) Henrik 1856-02-15 * Döden förorsakad genom eld uppkommen från spisen och antände barnets kläder under det att modern var i fähuset. (Ur soldatakten) ** Gift 1872-08-18 med Lovisa Ersdotter, Bondersbyn. Barn: Johan Anton 1872-11-01-- 1878-05-04; Karl August 1874-05-26--1878-04-04; Ida 1875-10-31--1877-02-11; Oskar 1877-12-07--1878-04-12; Henrik 1877-12.07--1878-05-12; Hilda Charlotta 1879-06-27; Emelina 1881-09-15--1882-07-15. Sex av totalt sju barn dog före 6 års ålder! *** Gift 1876-11-19 med Maria Lille, dotter till soldaten Nils Fredrik Ersson Lille. Hade ett barn u.ä. Maria 1870-07-05. ****Gift 1873-11-16 med Nils Olof Nilsson Lille, en son till soldaten Nils Fredrik Lille ***** Gift med Hemmansägare Johannes Eriksson (1842-). Barn: Nils Johan 1877-, Karl August 1881-, Verner1890- Anders blev sjuk och låg på sjukhus vid generalmönstringen 1860. Begärde sedan och fick avsked 1864-07-01. Han ansågs ha uppnått både tillräcklig ålder och tjänstetid som soldat, ty efter endast 26 år och 4 månader i tjänst fick han pension som gratialist. I soldatakten står det: Tjänt väl, vilket kan innebära att han erhöll en högre pension! Anders efterträddes av sin son Johan Petter, och levde fram till 1877-11-07, då han dog endast 66 år gammal. Sju år tidigare, 1870-10-08, hade hans maka Anna Lisa avlidit i bröstsjukdom. Den 9 januari 1865 blev Anders Pehrsson-Berlins son, Johan Petter Andersson Frimodig, ny soldat på roten. Tillträdet skedde fem månader efter faderns avsked, 1865-01-09. Johan Petter var 180 cm lång, d.v.s. längre än sin far, blond och hade blågrå ögon.. Tre år efter tillträdet gifte han sig, 1868-09-20, med Valentina Andersdotter från Töre, född 1842-08- 29. Hon var säkert ett gott parti, ty hennes far var nämndemannen Anders Isacsson, född 1806 och modern Greta Cajsa Eriksdotter, född 1810, båda från Töre. De fick sex barn tillsammans: Johan Anton Johansson 1869-06-21 Maria Wilhelmina Johansdotter 1871-05-08

14 Lars Albert Johansson 1873-06-06 Petrus* 1875-07-24 1889-10-10 Catharina Johansdotter 1877-03-10 Karl August Johansson 1878-10-27 Anna Henrika Johansdotter 1882-02-15 Edvard Johansson 1883-03-03 Nils Johan Johansson 1886-02-15 * Död i lungsot Av soldatakten framgår att Johan Petter fick avsked 1891-07-04, efter 26 år och 6 månaders tjänst, samt att han flyttade till Yttermorjärv 10 (Forsbyn) år 1892 med hela familjen. Det framgår inte om han fick avsked på grått papper, eller om han fick ett hedervärt avsked. Normalt tjänstgjorde soldaterna i trettio år för att kunna kvittera ut sin pension. Sex år senare, 1898-05-05, avled han i lunginflammation, emedan hans hustru Valentina levde ända fram till 1928-01-08, då hon dog p.g.a. ålderdomssvaghet, nästan 96 år gammal! I Johan Petters soldatakt står också antecknat att det var 0,8 mil till Kamlunge skjutsstation och 1,7 mil till ångbåtshamnen i Nederkalix! 1891-11-03 träder Johan August Johansson Svanberg Frimodig f 1872-11-12 in som soldat fram till 1894-09-15. En mycket kort period. Endast 2 år och 10 månader lång. Hans signalement var: Mörkbrunt hår, bruna ögon, små öron och ärr efter knivsår på högra kinden! Han var son till Johan August Larsson från Grubbnäsudden, född 1847-01-15, och som var gift med Matilda Johansdotter, född 1846-04-18. Johan August var äldsta barnet och gifte sig den 31 december 1893 med Maria Amalia Lundbäck f 1871-07-24, en bonddotter från Forsbyn. Hennes far var bonden Lars Andreas Lundbäck, 1840-08-22, och modern var Greta Johanna Andersdotter f 1832-09-20. De får endast ett barn: Edgar Svanberg* 1895-01-19 * Åkte till Amerika 1913-02-25. Hade dessutom ej begått Herrens Heliga Nattvard!! Den 7 januari 1896 dör hustrun. Johan August har avgått som fältjägare redan två år tidigare av okänd orsak. Han gifter om sig med Amanda Florentina Bäckström från Sänkmyran och de bor nu i Marieberg och får följande barn: Svea Amanda* 1898-09-04 1915-02-05 John Helge ** 1900-11-14 1953-04-16 Sven Artur 1903-11-15 1904-01-21 Ivar Johannes*** 1905-09-28 1915-08-15 Gustaf Elof **** 1908-02-12 Oskar Hilding***** 1910-12-12 1916-06-30 Hanna Maria 1914-07-10 1914-08-07 * Död i lungsot ** John Helge utvandrar till Amerika 1923, men återvänder efter en kort tid. Gifte sig med Nanny Ottilia Sundqvist från Övermorjärv 1924-05-25. Hustrun var född 1900-02-12 i Övermorjärv och dog 1975-05-14 i Marieberg. *** Dödsorsak: Tuberkulos i hjärnan

15 ****Gustaf Elof utvandrar till Amerika 1922 (?). ***** Dödsorsak: Tuberkulos Troligtvis ändrar Johan August sitt efternamn till Svanberg i samband med att han avgår som soldat och bosätter sig i Marieberg. Redan 1894-10-16 köpte han en avstyckning i Marieberg av Petrus Henriksson Berlin. Johan Helges son Hagvard Svanberg bor nu på fastigheten. Den nye soldaten på roten blir nu Emanuel Forss, född 1874-07-17 i Bondersbyn. Han antas som soldat 1895-01-17 och även han avgår efter kort tid. Redan efter 2 år och 8 månader förs han ur rullorna, 1897-10-06, och i soldatakten kan läsas: enär han rymt och ej oaktat han efterlysts, kunnat påträffas! Hans signalement var: Grov kroppsbyggnad, mörkbrunt hår och ögonbryn samt rundlagt ansikte. Detta är alltså bakgrunden till historien i byn om soldaten som rymde! Det finns en historia om en person som skrivit på ett soldatkontrakt, men ångrade sig. Den person som åsyftas är alltså Emanuel Forss, son till Emanuel Forss 1850-1873 och Greta Lena Pehrsdotter-Saukola. Tydligen kunde denne inte lösa sig från kontraktet, så han flydde hals över huvud med en båt som gick från Kalix till Kemi. Det sägs att poliserna vaktade på kajen, men delikvitenten hann slinka ombord och undgå rättvisan och anklagelse för fanflykt! I soldatakten kan man också läsa att denne Emanuel tidigare dömts av Nederkalix Häradsrätt den 30 januari 1892 för 1:a resan snatteri att böta 50 kronor. Icke desto mindre godkändes han i förberedande korpralskola 1896! Emanuel Forss tycks dock ha återvänt utan att ha straffats för sin fanflykt. Den 26 januari 1899 flyttar han till Lappträsk (Karl-Gustavs församling) och gifter sig 1899-02-26 med Anna Amalia Lindbäck, född 1876-04-01 i Lappträsk, Karl-Gustav. Hennes föräldrar var inhyses Erik Anderssson-Lindbäck och Anna Lovisa Sundström. Med sin nya hustru fick han 14 barn: Sven Emanuel 1900-04-28 1900-07-12 Sven Emanuel 1901-04-10 1901-05-10 Ernst Algot Forss 1902-05-27 1994-04-27 Sven Erik 1904-04-26 1904-07-21 Elof Emanuel Forss 1904-04-26 1976-11-04 Hugo Valdemar Forss 1906-04-08 1974-07-28 Signe Amalia 1907-06-02 Karl Enar Forss 1908-08-12 1980-09-06 Rickard Forss 1910-01-23 1994-02-01 Gustaf Eugen 1911-02-16 1912-02-23 Erik Artur Forss 1912-02-26 1999-09-05 Sigvard Forss 1914-02-05 1979-07-24 Anna Ottilia, g Skog 1916-03-13 1999-05-20 Hildur Josefina,g Forsberg 1917-04-22 1998-11-12 En fantastisk skara barn, varav fyra avlidit i mycket unga år. Inte klart om Signe Amalia fortfarande lever, över 97 år gammal! Den siste soldaten Frimodig var Henrik Wilhelm Åberg. Han var född i Marieberg (Bondeborg?) 1874-09-08 och var 174 cm lång med mörkt hår och mörka ögon. Han var flottningsarbetare och antogs som rotesoldat 1898-02-01, endast 23 år gammal.

16 Hans föräldrar var inhyseman Johan Henrik Åberg, född 1829-08-14 och Greta Lena Ersdotter, född 1835-10-10. De båda bodde i Marieberg som inhyses och hade åtta barn totalt, varav Henrik var det näst yngsta. På nyårsafton, 1898-12-31, gifte han sig med Maria (Mia) Wilhelmina Resin, 1880-04-21, från Bondersbyn. Hennes föräldrar var arbetaren Isak Risin, född 1856-08-07, och Karolina Lille, född 1859-01-25. Karolina känner vi som en av döttrarna till soldaten Nils Fredrik Eriksson (Lille) som var soldat på roten Lille åren 1830-1873! För övrigt var en av Marias systrar Hilda Karolina, i dagligt tal kallad Stickhilda! Henrik Wilhelm genomgick förberedande korpralskola 1899, där han dock blev underkänd. Henrik och Maria fick tio barn: Ester Marie g. Erickson*** 1899-09-12 1997-10-02 Johan Einar Frimodig* 1901-10-17 1975-01-30 Sigrid**** 1904-05-09 1908-06-07 Tekla Åberg 1906-07-07 1984-09-30 Selma Ottilia g. Johansson 1908-10-21 1938-03-22 Edvin Frimodig** 1911-08-14 1996-05-31 Signe g. Strand 1913-04-30 1975-06-18 Nils Elis Frimodig 1915-08-08 1997-11-26 Sten Ervald***** 1918-05-22 Evert Forsebro****** 1922-11-09 * Gift med Inga Karlsson (1903-10-25) från Svirja, Marieberg ** Gift med Ellen Nilsson från Daln *** Emigrerade till USA 1926-11-18, avled i staden Bothell, län King, stat Washington **** Dog på sjukhuset av brännskador ***** Misshandlad av en lärarinna, dog av följderna. ****** Gift med Gunhild från Orrbyn Henrik Wilhelm antogs som soldat bara tre år före det att indelningsverket avskaffades, och det framgår inte av handlingarna när han fick avsked. Det är mycket troligt att Henrik Wilhelm stod kvar som soldat fram till sin död, 1930-06-11, vilket innebär att han var den siste personen som tjänstgjorde som soldat i Bondersbyn. Han var tydligen en man som injagade respekt i sin omgivning. Exempelvis kallades han alltid Frimori av sin hustru Mia. Det går berättelser om att soldaten Frimodig var en vrång gubbe som ofta klagade över böndernas sätt att sköta sina åligganden som rotebönder. När han klagade på att taket läckte och rotebönderna försåg honom med takstickor, då använde han dem till ved istället. En annan historia säger att han var så irriterad på att Lilles och Forss använde brunnen som låg på rotens mark, att han sket i brunnen! Då tog han sig dock vatten över huvudet (!), och han ålades att snarast rensa brunnen! Det sägs också att Mia ofta kom till rotemästaren Isak Nilsson, Bondersbyn 1, och bad honom att laga fönsterrutor som soldaten slagit sönder i ilskan över något. Rotebönderna tyckte naturligtvis att det var en besvärlig pålaga att biträda roten. Det var normalt rotemästaren som ansvarade för att kontraktet mellan rotebönderna och soldaten uppfylldes. Men det hände också att Henriks klagomål renderade i att man kom på syn från Bodens Regemente för att lösa tvister. Vid ett av dessa tillfällen då man synade Frimodigs vedbod, deklarerade synemannen att det var viktigast att vedboden hade ett bra tak, medan soldaten Frimodig hävdade att det var viktigare att vedboden hade bra väggar! Som kuriosa kan nämnas att Henrik snidade stora tvill-gubban, en vanlig leksak på den tiden.

17 Men Margareta Charlotta Åberg som var syster till soldaten Henrik Wilhelm Åberg och gifte sig Nordin och bosatte sig i Stråkan Övermorjärv, hade bara gott att säga om sin bror. Hon berättade gärna om sin bror och att hon hade varit väldigt stolt över honom och sett upp till honom som soldat. Så att han var en "vrång gubbe" gick stick i stäv med hennes uppfattning. 1930 avled Henrik Wilhelm på Kalix sjukstuga, endast 56 år gammal och dödsorsaken uppgavs till tetanus, stelkramp, troligtvis orsakad av en blodförgiftning. Hans hustru Maria (Mia) levde fram till december 1949. År 1933, ett par år efter faderns död köpte de båda sönerna Edvin och Einar roten och delade den i två jämnstora skiften. Maria (Mia) Resin, hustru till sista soldaten Frimodig, Henrik Wilhelm Åberg Soldatroten nr: 58 Lille Den här roten kallades nr 33 Lillia 1695 då den bildades, men namnet har ändrats under 1800- talet och rotenumret till 58. Namn Levnadstid Soldattid Noteringar Soldat Måns 1677- Calix 1683. Göteborg 1689--1690. Håkansson-Lillia 1694-06-19 Niuter boskapspeng 1679--1680-- 1681--1682--1683 i Bondersbyn. Hemvist Bondersbyn-Rålfz. Den här soldaten rekryterades inom det äldre indelningsverket, och kan vara den Lars Månsson-Lillia (Kan vara denne soldat som åren 1696-1698 ett flertal gånger döms för tjuvnad. Skyllde på att hans hustru kom från ett tjuvsläkte!) Johan Lillia 1704-00-00-1704-06-04 Soldat Johan Lillia 1706-00-00-1706-08-18 förste soldaten på den nya roten. Antagen 1695-03-00 Mönstringsår m.m.; Går för fader Måns Håkansson i Bondersbyn. Rote 33 i Neder Calix socken o Calix Kompani 1695. Lars Lillia blifver för roten som går för fadern, Carl Frimodig trp. rote 32. Hemvist Bondersbyn De här soldaterna kan vara en och samma person. Det lilla avbrottet i tjänstgöringen kan bero på att under den tiden tjänstgjorde som skarprättare! Se nedan den räkning över förrättningen som han lämnat.

18 Skarprättarens reseräkning: Uthrächningh På den bekåstnadh som är anevändh på Skarprättaren i Resepenningar och förtähringh wÿdh 2ne missgiärning Människiors afrättande uthi Bygdeå öfver Olof Svensson från Grimmesmark och Anna Ohlsdotter Ibm för begången blodskam Nämnbl. Söllfwermyndt dahl öre Pge Resepänningar från Pÿtheå gamble Stad till Bÿgdeå är sommarvägen 17 ½ mÿhl giör i framresan à 6 öre --3:9: I åter Resan sammanledes -------3:9: 6 18 ---- Förtähringen i framresan uti 3 dygn à 10 öre Sillf.myndt -------------30 Sammanledes i återresan ----------30 1 28 ---- Förtähringen i Bÿgdeå wÿdh Execeutions förrättande 3 dygn à 10 öre ------ --- 30 ---- Ahflivande för 2ne Personers Justificerande 6 --- ---- Summan 15 12 Johan Lillia Ofvanskrefvna fembton Caroliner 12 öre Sillf. myndt hafver Jagh richtigt undfångit hand här med Wedebörl. qvitteres. Af Bÿgdeå Socken d.8 Augusti Anno 1704 Attestere Johan Kraft Ländzman Carl Bröms sockenskrifvare Stephan Lillia 1710-00-00-1710-09-21 Jöns Olsson Lillia 1689-10-12-- 1711-00-00-1724-11-18 Död vid Reval. Det Svenska Estlands huvudstad. Nuvarande Tallinn. Casserad, oduglig befunnen.1713: Sjuk i qvarteret. 1715: sjuk. Vacant 1748-06-21-1749-12-00 Jöns Jönsson Lillia 1700 1726-03-10-1735-07-11 Hindric Davidsson Lillia 1707-1736-01-00- 1748-06-21 Fick avsked med omdömet: är styfbent, liten och svag utaf sig, får avsked. 1744: angaf sig wäl wara sjuklig, men finnes kunna giöra ännu tienst, doch lemnas honom tillstånd så wida han tillträder hemmansbruk att få sig utbyta med rotens tillhielp. 1748: sjuklig och är dess utan hemmansbrukare, casseras och afskedas. Marcus Holst Lillia 1749-12-00- Volontär, förflyttad till soldat 016 Räf i Över Calix socken 1750-02-00 Samuel Olsson Lillia 1724-08-27 1772 1750-02-00-1757-07-05 Casserad! 2 har swag syn afgår, men återbetalar af uppburen stor lega 200 daler kopparmynt, med hälften theraf vilken kommer Samuel Olsson tillgodo!

19 Lars Nilsson Lillia 1739-1797 1757-07-06-1788-06-30 Olof Samuelsson Lille 1751- Jöns Ersson Lille 1763-1788-06-30 1805-06-27 19 år ogift, Unges rote gifvit af sån skuld af framstått och lån till Lillias rote, hwarom förmäles i recreuterings protocollet af den 18 dec. 1742. Commenderad till Pommern 1757-09- 12. Rügen 1759-02-12. Bissdorf 1759-11-20. Löitz 1760-11-14 Gribbnow 1761-12-15. Lars Nilsson Lille finns också med i den svenska hären i Rügen 1759. Han hade då varit soldat endast ett par år. Vid Westfaliska freden år1648 bestämdes att stora delar av norra Tyskland skulle tillhöra Sverige, det så kallade Vorpommern. Från år 1720 var Stralsund säte för den delstats- regering som Svenska kronan hade i Vorpommern. År 1815 säljer kung Karl Johan Vorpommern till Preussarna för 4,8 miljoner riksdaler. I överenskommelsen ingick också att Norge skulle tillhöra Sverige. I samband med överlämnandet skulle givetvis de svenska soldaterna flyttas hem till Sverige. Jöns Ersson (Eriksson) Lille fick avsked för att han var ofärdig i ena axeln, blesserad av en kanonkula i ena benet under sista kriget vid affären i Karhois, anmäldes till underhåll. Mönstringen var i Anjala 1789-10-30. Om de tre sista soldaterna på roten ger soldatakterna mycket detaljerade upplysningar. Levnadstid Soldatperiod Elias Hansson-Hedberg 1781-1865 1806-1838 Nils-Fredric Eriksson 1817-1884 1838-1873 Johan Olof Söderlund. 1852-1931 1873-1909 Elias Hansson föddes 1781-02-20 i Svedjan, Överkalix. I kyrkoboken anges bostadsorten Påsjerf. Han antogs som soldat 1806-02-28 och var då dräng i Törböle. Vi vet att han var 175 cm lång, men inget mer. Hans far hette Hans Eliasson och modern Sara Larsdotter. Elias gifte sig 1809-07-10 i Nederkalix med hustrun Margareta Hansdotter som var född i Törböle 1783-09-25. Brudens far var bonden Hans Johansson, född 1749, och modern var Elisabeth Olovsdotter, född 1760. De fick 8 barn tillsammans: Sara Greta Hans Lisa Elias Eliasson* Brita Stina** 1809-08-29 Bondersbyn 1811-02-29 Törböle 1812-06-29 Bondersbyn 1814-06-26 Bondersbyn 1817-12-11 Bondersbyn

20 Lars Olof Anna Lovisa *** Catharina Helena**** 1821-09-21 Bondersbyn 1824-12-21 Bondersbyn 1828-03-12 Bondersbyn * Gifte sig 1838-12-02, med Brita Cajsa Danielsdotter ** Gifte sig med Nils Lindbäck, Rolfs *** Gifte sig 1856-06-12 med Johan (Johannes) Fredriksson Wallgren född i Storön 1822-06-12. De var bosatta i Bondersbyn. **** Gift 1856-11-01 med Johan Bäckström, Innanbäcken Efter 32 år och 1 månad, den 1838-04-19, fick Elias avsked från sin soldattjänst på grund av dålig syn. Han erhöll pension efter avskedet, ty han är antecknad som gratialist, vilket kan innebära att han fick 24 kronor om året i ersättning. Efter avskedet bodde han kvar i Bondersbyn och försörjde sig bland annat som pistol- och gevärssmed. Han dog 84 år gammal, 1865-04-08 i Bondersbyn. Ingen dödsorsak finns angiven i hans soldatakt. Det berättas att han omkommit vid en mordbrand, ty vid skiftet av hans dödsbo förekom en del brandskadade ägodelar. Historien tycks styrkas av att dödsattesten ingivits till polismyndigheten, men det förfarandet var på den tiden normalt, och Elias mötte nog döden på ett naturligt sätt! Nils Fredric Ericsson (Ersson i kyrkoboken) antogs som soldat 1839-02-09, mindre än ett år efter Elias avsked. Nils Fredric var född 1817-08-16 i Bondersbyn, och var bonde på fastigheten Bondersbyn 4. Hans far var Erik Johansson-Widgren, född 1789, och modern Greta Pehrsdotter, född 1777. Nils Fredric var inte speciellt stor, endast 170 cm lång, vilket innebar att han låg på undre gränsen för att kunna bli soldat. Inga andra signalementsuppgifter finns tillgängliga. Det kan också tyckas märkligt att Nils Fredrik tog värvning som soldat, när han redan var bonde i byn och borde kunna försörja sig bättre som sådan än som soldat. Nils-Fredric gifte sig 1839-12-07 med Brita Olofsdotter från Hällan i Överkalix. Brita var född 1815-11-12, fader var Bonden Olof Olofsson, född 1772, och modern Margareta Nilsdotter, född 1775. De fick 10 barn, varav tre stycken dog i unga år: Nils Olof Nilsson* 1840-09-13 Brita Greta 1842-02-07 1845-01-01 Carl Johan 1845-02-09 1846-04-19 Maria 1847-04-19 u.ä. Maria 1870-08-05 Pehr Adolph 1849-12-22 1851-02-19 Tvinsot Oskar Fredric Nilsson-Lille** 1851-12-03 Brita Wilhelmina 1854-07-27 Johan Petter Lille*** 1856-10-14 Karolina Nilsdotter-Lille**** 1859-01-25 Katharina Elisabeth 1861-05-02 * Gift nov. 1876 med Maria Brita Frimodig, 1846-11-10, dotter till soldaten Anders Persson- Berlin Frimodig ** Gift 1881-12-04 med Elisabeth Nyström 1843-05-02 *** Gift med Maria Greta Bäckman, 1856-12-21 och fick fem barn. Ett av barnen var Nils Johan Nilsson-Lille som gifte sig 1920 med Hilda Charlotta Andersson. De bodde i Bondeborg, norr om Bergmans hus. **** Karolina var mor till Maria Wilhelmina Resin, 1880-04-21, hustrun till den sista soldaten på roten Frimodig; Henrik Wilhelm Åberg.