2 1991 rd - RP 49 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sida. Sida ALLMÄN MOTIVERING... 2. Ikraftträdande... LAGTEXTER...

1991 rd - RP 49 Regeringens proposition till Riksdagen med iörslag till lagar om ändring av 5 kap. ärvdabalken och 6 lagen om iniöraode av ärvdabalken PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL A v sikten med propositionen är att minska antalet ärenden som gäller arv vilka har tillfallit staten (danaarv) och vilka behandlas vid statsrådets allmänna sammanträde. Enligt ärvdabalken beslutar statsrådet om vidareöverlåtelse av egendom som har tillfallit staten såsom arv i de fall där kvarlåtenskapens bouppteckningsvärde är större än 50 000 mark. I propositionen föreslås att penninggränsen skall slopas i lagen och i stället fastställas genom förordning. Efter detta kan penningbeloppet dimensioneras genom förordning så att endast de mest betydande ärendena angående danaarv skall handläggas i statsrådet. Handläggningen av övriga ärenden angående danaarv skall överföras på finansministeriet eller statskontoret. Propositionen hänför sig till projektet för utvecklande av statsrådets allmänna sammanträde. I samband med detta föreslås även att de stadganden som gäller handläggningen av ansökningar angående vidareöverlåtelse av egendomen skall kompletteras. En tidsfrist skall utsättas för ansökningarna och förutsättningarna för vidareöverlåtelse av egendomen skall preciseras. I propositionen har också beaktats det stadgande i den nya självstyrelselagen för Åland som gäller landskapet Ålands rätt till kvarlåtenskapen efter en person som dött utan arvingar. Egendom som landskapet har fått i arv skall enligt nämnda lag i vissa fall delvis tillfalla staten. Därför föreslås att till ärvdabalken fogas ett stadgande om vidareöverlåtelse av sådan egendom till en person som stått arvlåtaren nära eller till kommunen. De föreslagna lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt sedan de har antagits och blivit stadfästa. 3!0993L

00 2 1991 rd - RP 49 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sida Sida ALLMÄN MOTIVERING.... l. Nuläget och reformbehovet.... 2. De föreslagna ändringarna.... 3. Beredning av propositionen.... 4. Propositionens organisatoriska verkningar. 5. Propositionens ekonomiska verkningar.... DETALJMOTIVERING.... l. Motivering till lagförslagen.... 1.1. Ärvdabalken... 00 1.2. Lagen om införande av ärvdabalken. 3 3 4 5 5 6 6 6 6 7 2. Ikraftträdande.... LAGTEXTER.... l. Lag om ändring av 5 kap. ärvdabalken.. 2. Lag om ändring av 6 lagen om införande av ärvdabalken.... BILAGOR.... Bilaga l. Parallelltexter.... Bilaga 2. Förordning om överlåtelse av egendom som tillfallit staten såsom arv 8 9 9 10 Il Il 14

1991 rd - RP 49 3 ALLMÄN MOTIVERING l. Nuläget och reformbehovet stadgandena om statens rätt till arv ingår i 5 kap. ärvdabalken. Enligt dessa tillfaller arv staten om arvlåtaren inte efterlämnat arvingar eller testamentstagare. Syftet med lagen är dock inte att egendomen förblir hos staten i samtliga fall. Egendomen kan överlåtas vidare i sin helhet eller delvis om det inte föreligger särskilda skäl att behålla egendomen i st~~ens ägo eller att använda den på annat sätt. Overlåtelsen kan ske till arvlåtarens sista hemkommun eller om det är fråga om fast egendom, till den kommun där fastigheten är belägen. Egendomen kan även överlåtas till arvlåtarens släkting eller någon annan närstående person, om detta med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Dessutom kan staten avstå från att klandra ett testamente efter en person som avlidit utan arvingar, fastän orsak till klander skulle föreligga. På detta sätt kan förfaras om testamentet trots felaktigheter utan tvivel motsvarar testatorns verkliga avsikt. Ursprungligen fattades beslutet om överlåtelse av egendom och avstående från att klandra testamente i samtliga fall av statsrådet. År 1978 ändrades 5 kap. ärvdabalken så att beslutanderätten till en del överfördes på statskontoret. Enligt gällande lag fattar statskontoret beslut om överlåtelse av egendom och avstående från att klandra testamente i de fall där kvarlåtenskapens bouppteckningsvärde uppgår till högst 50 000 mark. statskontoret kan dock fatta beslut om överlåtelse av egendom endast i de fall då kvarlåtenskapen inte omfattar bostadsaktier eller fast egendom. Förraringsstadgandena om behandling av ärenden angående danaarv finns i 6--8 lagen om införande av ärvdabalken. Enligt dessa bevakar statskontoret statens rätt till en avliden persons kvarlåtenskap. Ä ven anhållan om överlåtelse av arvlåtarens egendom till kommun eller till en person som stått arvlåtaren nära skall göras hos statskontoret. Om kvarlåtenskapens bouppteckningsvärde är större än 50 000 mark skall statskontoret hänskjuta ärendet till statsrådet för avgörande. De ändringar av 5 kap. ärvdabalken som gjordes 1978 förmodades leda till att ansökningar om överlåtelse av egendom endast i förhållandevis få och betydelsefulla fall skulle tas upp till behandling vid statsrådet. I praktiken har det dock visat sig att till statsrådet i större utsträckning än väntat förs ärenden som är av tämligen liten samhällelig och ekonomisk betydelse. Handläggningen av dessa skulle inte kräva beslutsfattande på statsrådsnivå. Den ovan beskrivna utvecklingen beror dels på att penningvärdet sjunkit, dels på att de principer angående värdering av egendom som använts vid bouppteckning har förändrats. Det har skett en förskjutning från låga bouppteckningsvärden till gängse värden. Av dessa skäl motsvarar gränsvärdet om 50 000 mark inte längre sitt syfte. I de kvarlåtenskaper som tillfaller staten ingår även oftare än tidigare fast egendom eller bostadsaktier och i dessa fall är statskontoret inte behörigt att besluta om överlåtelse av egendomen. Många av dessa ärenden är av sådan natur att de onödigt belastar statsrådets allmänna sammanträde. Under åren 1985-1990 har statskontoret i medeltal behandlat cirka 490 arvsärenden per år. I de flesta fallen har de arvlåtaren haft ett testamente. Antalet arv som tillföll staten var därför betydligt mindre, i medeltal 180 per år. I största delen av dessa fall gjordes ansökningar om vidareöverlåtelse till statskontoret och i många fall till och med flera ansökningar per ärende. A v följande tabell framgår det totala antalet ansökningar under åren 1985-1990 samt deras fördelning mellan olika sökande. Ansökningar om vidareöverlåtelse av arv som tillfallit staten 1985-1990: År Sökande Kommun Privata Andra Sammanlagt 1985 130 58 4 192 1986 121 43 4 168 1987 147 45 3 195 1988 147 44 l 192 1989 130 54 3 187 1990 133 46 l 180 Såsom det framgår av tabellen kommer de

4 1991 rd - RP 49 flesta ansökningarna från kommunerna. Den näst största gruppen sökande utgörs av privatpersoner som hänvisar till att de stått arvlåtaren nära. Stiftelser, församlingar och övriga samfund är rätt sällan sökande. Det totala antalet ansökningar överstiger antalet arv som tillfaller staten årligen, vilket beror på att det i många fall förekommer flera ansökningar om vidareöverlåtelse av samma arv. Största delen av ansökningarna har av ovannämnda orsaker handlagts till statsrådet. statsrådet har avgjort ca 70 % av ansökningarna och statskontoret resterande 30 %. Fördelningen motsvarar inte det man strävade efter år 1978, då 5 kap. ärvdabalken ändrades. Målet var att ca två tredje delar av fallen skulle ha avgjorts av statskontoret. I stadgandena som gäller arv vilka tillfaller staten finns det förutom detta även andra bristfälligheter som lämpligen kan korrigeras i detta sammanhang. Enligt gällande lag kan egendom under inga omständigheter överlåtas till sökanden, om det finns särskilda skäl för att bibehålla egendomen i statens ägo. Detta bör uppfattas som ett missförhållande. Det kan nämligen förekomma fall där starka skälighetsorsaker talar för ett godkännande av ansökan. Exempelvis har en person som bott tillsammans med arvlåtaren i gemensamt hushåll ofta större behov än staten att erhålla egendomen eller en del av denna. Överlåtelse av egendomen till en sådan person motsvarar vanligtvis även arvlåtarens förmodade vilja. Vid oväntade dödsfall har det visat sig att arvlåtaren inte alltid haft ett färdigt testamente över sin egendom. Den omständighet att staten har en sådan användning för egendomen som kan anses utgöra ett särskilt skäl, skall i detta fall inte ovillkorligt få hindra att egendomen överlåts till sökanden. Handläggningen av ansökningarna om överlåtelse av egendom har i viss mån försvårats av att ingen tidsfrist har utsatts för ansökan. Detta har fördröjt skötseln av ärendena angående danaarv och lett till att principen om gemensam handläggning av ansökningar vilken förutsätts i 14 lagen om förvaltningsförfarande (598/82) har varit svår att förverkliga. I vissa fall har man varit tvungen att avslå ansökan på den grund att beslut om egendomen fattats redan före ansökan anlänt. Frågan om hur man skall förfara i ärenden som gäller överlåtelse av egendom i de fall då flera ansökningar om samma arv har inkommit, har för närvarande inte alls reglerats. Detta bör anses som en brist. Det vore nödvändigt att stöda beslutsfattaren med anvisningar om de grunder som skall beaktas då sökandenas förtursrätt bestäms. Behovet av reglering i saken ökar då beslutanderätt överförs från statsrådet på statskontoret. Det är mest ändamålsenligt att reglera saken genom en förordning, vilket förutsätter att till 5 kap. ärvdabalken fogas ett stadgande om bemyndigande att utfärda förordning. Riksdagen har den 21 maj 1991 godkänt den nya självstyrelselagen för Åland. Enligt 63 tillfaller ett arv landskapet Åland, om det inte finns någon arvinge till den som vid sitt frånfälle var fast bosatt i landskapet. Fast egendom eller därmed jämförbar annan egendom som landskapet har fått i arv och som finns utanför landskapet skall likväl i regel överlåtas till staten. Eftersom det inte är ändamålsenligt att egendom som staten har fått på detta sätt i alla situationer kvarstår hos staten, föreslås att till 5 kap. ärvdabalken fogas ett stadgande enligt vilket egendomen kan överlåtas till en person som stått arvlåtaren nära eller till kommunen. 2. De föreslagna ändringarna Det föreslås att 5 kap. ärvdabalken ändras på ett sätt som möjliggör att statskontoret kan avgöra de flesta ärenden angående danaarv. Därför föreslås att det penningbelopp som reglerar statskontorets kompetens stryks i 5 kap. 2 ärvdabalken och att det stadgas att beloppet fastställs genom förordning. Dessutom föreslås att statskontoret får avgöra en ansökan angående överlåtelse av arv också i de fall då det ingår bostadsaktier i kvarlåtenskapen. Besluten om huruvida staten avstår från att klandra ett av arvlåtaren uppgjort testamente föreslås i sin helhet bli överförda på statskontoret. Frågan om ett testamente kan anses motsvara arvlåtarens verkliga avsikt är inte av sådan natur att den bör avgöras vid statsrådets allmänna sammanträde. Ovan beskrivna ändringsförslag hänför sig till ett mera omfattande projekt vars syfte är att endast de mest betydande ärendena angående danaarv skall prövas av statsrådet. Enligt 2 3 mom. lagen om ärendenas handläggning i statsrådet och dess ministerier (49/31) kan på

1991 rd - RP 49 5 statsrådet ankommande förvaltningsärenden genom förordning anförtros ministerium till avgörande. Avsikten är att med stöd av detta stadgande överföra beslutanderätt i frågor som gäller danaarv från statsrådet på finansministeriet. Beslut i ärenden angående vidareöverlåtelse av egendom fattas efter detta antingen av statsrådet, finansministeriet eller statskontoret. Till vilken myndighets kompetens saken i ett enskilt fall hör, bestäms av kvarlåtenskapens storlek. storleken på kvarlåtenskapen skall dock inte vara det enda kriteriet som reglerar kompetensen. statskontoret skall inte heller efter att reformen har förverkligats kunna avgöra ansökningar angående överlåtelse av fast egendom. En fastighet som staten erhållit såsom arv är ofta föremål för flere olika bruksbehov. Förutom de som ansöker om vidareöverlåtelse av egendomen kan även flera olika statliga myndigheter hysa intresse för fastigheten och av varierade särskilda skäl anföra att den skall bibehållas i statens ägo. Olika bruksbehov kan bäst beaktas och sammanjämkas genom att beslutanderätten bibehålls hos statsrådet eller dess ministerium. De stadganden om vidareöverlåtelse av egendom för vilka har redogjorts ovan skall också tillämpas på egendom som landskapet Åland har överlåtit till staten enligt 63 självstyrelselagen för Åland. Närmare stadganden om överlåtelse av egendom som tillfallit staten som arv skall utfärdas genom förordning. I förordningen skall även ingå direktiv om förfarandet i sådana fall då egendomen kan överlåtas till flera än en sökande. Ett utkast till förordning har bifogats denna proposition. Förutom de föreslagna ändringarna i myndigheternas beslutanderätt föreslås smärre ändringar i de stadganden som berör förutsättningarna för vidareöverlåtelse av egendom. Huvudprincipen skall fortfarande vara att egendomen inte kan överlåtas i fall där det finns särskilda skäl för att den bibehålls i statens ägo eller används på något annat sätt. Det oaktat skall egendomen kunna överlåtas till en person som har stått arvlåtaren nära, om överlåtelsen uppenbart kan anses motsvara arvlåtarens yttersta vilja. Det föreslås att en tidsfrist utsätts för ansökningar angående överlåtelse av egendom. Ansökan skall göras inom ett år från arvlåtarens död. En senare gjord ansökan kan ändå beaktas om den har ankommit innan beslut om bibehållande av egendomen i statens ägo eller vidareöverlåtelse av den har fattats. 3. Beredning a v propositionen Tidigare har färdigställts två förslag om ändring av 5 kap. ärvdabalken. Den år 1968 tillsatta kommitten för danaarv föreslog i sitt betänkande (kommittebetänkande 1968: A 13) att de förutsättningar med stöd av vilka den egendom som tillfallit staten som arv kan överlåtas vidare skulle utvidgas. Den omständigheten att staten skulle ha haft särskilda skäl att bibehålla egendomen hos sig skulle inte ovillkorligt ha hindrat överlåtelse av egendomen. Enligt förslaget skulle de tillgångar som tillfallit staten närmast ha använts för ändamål som befrämjar barn- och ungdomsarbete samt vård av åldringar och invalider. Den år 1972 tillsatta arvsrättskommitten föreslog stadganden om vidareöverlåtelse vilka var mera detaljerade än de nuvarande (kommittebetänkande 1975:84). Förslagen förverkligades delvis år 1978 då lagen om ändring av 5 kap. 2 och 3 ärvdabalken (19/78) gavs. Detta förslag har beretts som tjänsteuppdrag vid justitieministeriet. Propositionen hänför sig till projektet för utveckling av statsrådets allmänna sammanträde. Utlåtanden om utkastet till propositionen begärdes av utrikesministeriet, försvarsministeriet, finansministeriet, miljöministeriet, statskontoret och byggnadsstyrelsen. Ovannämnda myndigheter förhöll sig positivt till förslaget. Vid den slutliga utformningen av propositionen har beaktats i utlåtandena anförda ändringsförslag angående detaljer. 4. Propositionens organisatoriska verkningar Den föreslagna lagändringen möjliggör att antalet ärenden angående danaarv som behandlas i statsrådet väsentligt kan minskas och att statskontorets behörighet i dessa frågor kan utvidgas. Enligt det utkast till förordning som finns bifogat till propositionen skall statsrådet avgöra ansökningar om vidareöverlåtelse av egendomen endast i de fall där kvarlåtenskapens bouppteckningsvärde uppgår till minst en miljon mark. Detta leder till att endast ett fåtal

6 1991 rd - RP 49 ansökningar per år med stöd av 5 kap. 2 ärvdabalken ankommer på statsrådet. I de fall då bouppteckningsvärdet är under en miljon mark skall finansministeriet enligt utkastet till förordning avgöra ansökningarna, om bouppteckningsvärdet är minst 500 000 mark eller om i kvarlåtenskapen ingår fast egendom. Om ärendet härvid anses vara av den omfattningen eller principiella betydelse att ministeriet inte skall avgöra det, skall ministeriet enligt 13 2 mom. reglemente för statsrådet (995/43) hänskjuta ärendet till statsrådet, som skall avgöra huruvida ärendet skall avgöras vid allmänt sammanträde. Det kan antas att några ärenden angående danaarv årligen skulle överföras till statsrådet på denna grund. Dylika fall kunde t.ex. vara de då staten erhållit betydande fast egendom och flera statliga myndigheter med stöd av från varandra avvikande särskilda skäl anfört att egendomen skall bibehållas i statens ägo. Delegeringen av rätten att fatta beslut till finansministeriet och statskontoret ökar inte nämnvärt dessa myndigheters arbetsbörda, eftersom de redan idag sköter om förberedelsen av de ärenden angående danaarv som avgörs i statsrådet. 5. Propositionens ekonomiska verkningar Godkännande av proposttlonen möjliggör att egendom som tillfaller staten såsom arv, något oftare än för närvarande kan överlåtas till en person som stått arvlåtaren nära. Detta har dock ingen nämnvärd inverkan på den offentliga ekonomin. DETALJMOTIVERING l. Motivering till lagförslagen 1.1. Ärvdabalken 5 kap. Om statens rätt till arv. 2. Paragrafen innehåller de centrala stadgandena om vidareöverlåtelse av egendom som tillfallit staten såsom arv. Såsom även för närvarande kan egendomen överlåtas antingen till person som stått arvlåtaren nära eller till kommunen. I stadgandet nämns inte längre separat arvlåtarens släktingar. släktingar skall ändå fortfarande komma i fråga som mottagare av överlåtelsen förutsatt att de haft ett nära förhållande till arvlåtaren. Paragrafens 2 mom. uttrycker principen om att egendomen inte kan överlåtas ifall det finns särskilda skäl att bibehålla den i statens ägo eller att använda den på annat sätt. Denna princip ingår även i nuvarande lag. Principen skall dock inte längre tillämpas absolut. Egendom skall kunna överlåtas till en person som stått arvlåtaren nära, om överlåtelsen med fog kan antas motsvara arvlåtarens yttersta vilja. Genom ändringen kan oskäliga följder undvikas i sådana fall då arvlåtaren inte kunnat eller hunnit bestämma om egendomen med tanke på dödsfall men där man på basis av omständigheterna kan dra slutsatser angående hans yttersta vilja. Uttrycket "med fog kan antas" uttrycker att full bevisning inte krävs angående arvlåtarens yttersta vilja. Det kan antas att tillämpningen av stadgandet aktualiseras i praktiken närmast i de fall då sökande är en person som stått arvlåtaren mycket nära, t.ex. en livskamrat eller ett fosterbarn. Paragrafens 3 mom. är en följd av att ett stadgande om landskapet Ålands rätt till arv har intagits i den nya självstyrelselagen för Åland. Enligt 63 självstyrelselagen skall landskapet i vissa fall överlåta till staten fast egendom eller därmed jämförbar egendom som landskapet har fått i arv. Paragrafens 3 mom. gör det möjligt för staten att överlåta denna egendom vidare på samma sätt som sådan egendom som staten har fått enligt 5 kap. l ärvdabalken. Paragrafens 4 mom. motsvarar 3 mom. i den nu gällande paragrafen. Det föreslås att det markbelopp som begränsar statskontorets kompetens stryks ur momentet. Om penningbeloppet skall i stället stadgas genom förordning. Samtidigt föreslås att termen bouppteckningsvärde, som ingår i gällande lag, skall definieras. Med bouppteckningsvärde avses

1991 rd - RP 49 7 skillnaden mellan kvarlåtenskapens tillgångar och skulder enligt bouppteckningen, d.v.s. kvarlåtenskapens nettovärde. Definitionen motsvarar nuvarande praxis. Vid tolkningen av begreppet bouppteckningsvärde bör man ta till utgångspunkt de värderingsprinciper som tillämpas vid värdering av tillgångar och skulder när arvsskatten fastställs. Detta bör likväl inte tolkas så att man först efter det att skattemyndigheten har fastställt boets värde kan avgöra vilken myndighet som är behörig. För att ärendena om överlåtelse av egendom skall kunna avgöras tillräckligt flexibelt, bör man kunna utgå från att de markbelopp som angivits i bouppteckningsinstrumentet kan ligga som grund för beräkningen, om det inte finns en uppenbar orsak att frånse dem. Ytterligare föreslås att paragrafens 4 mom. skall ändras så att statskontoret kan besluta om överlåtelse av egendom fastän det skulle ingå bostadsaktier i kvarlåtenskapen. Enligt de erfarenheter som fåtts av den nuvarande lagen, har vid överlåtelse av bostadsaktier inte förekommit sådana problem som skulle förutsätta att saken avgörs i statsrådet eller dess ministerium. Orsakerna till de föreslagna ändringarna har behandlats utförligare i samband med den allmänna motiveringen. 3. Det föreslås att till början av paragrafen skall göras ett tillägg enligt vilket staten har i de fall som avses i 5 kap. l ärvdabalken rätt att klandra arvlåtarens testamente så som stadgas i 14 kap. 5 ärvdabalken. Det är fråga om ett förtydligande som inte i sak ändrar lagen. Dessutom föreslås att paragrafen skall ändras så att behörigheten i ärenden angående rätten att avstå från att klandra testamente helt och hållet skall överföras på statskontoret. K varlåtenskapens storlek har alltså inte längre betydelse för behörigheten. Avsikten med propositionen är att minska antalet ärenden angående danaarv som skall behandlas vid statsrådets allmänna sammanträde. Vid övervägande av huruvida man skall avstå från att klandra testamentet är det av avgörande betydelse huruvida man utan tvivel kan utreda testatorns avsikt. Frågan är inte av den art att den bör avgöras i statsrådet. 4. Paragrafen innehåller ett bemyndigande att utfärda förordning. Närmare stadganden om överlåtelse av egendom som tillfallit staten utfårdas genom förordning. Ett utkast till förordning har bifogats propositionen. Ikraftträdelsestadgande. De nya stadgandena skall tillämpas om arvlåtaren avlidit efter det lagen trätt ikraft. Om avlåtaren har avlidit därförinnan tillämpas tidigare lag. Den tidigare lagen kommer således att tillämpas jämsides med den nya lagen under en tämligen kort övergångsperiod. Antalet ärenden angående danaarv som handläggs av statrådet, kommer på grund av detta att minska stegvis tills den nya lagen efter övergångsperioden verkar med sin fulla kraft. 1.2. Lagen om införande av ärvdabalken 6. Paragrafens 2 mom. föreslås ändrat så att en tidsfrist utsätts för ansökningar om överlåtelse av egendomen. I regel skall ansökan göras inom ett år från arvlåtarens död. Avsikten med förslaget är att effektivera handläggningen av ärenden angående danaarv och möjliggöra att alla ansökningar handläggs gemensamt. Tidsfristen på ett år kan ur sökandenas synvinkel sett anses vara tillräcklig. Personer som stått arvlåtaren nära får vanligtvis vetskap om dödsfallet kort därefter. Avsikten är att effektivera delgivandet till kommunerna genom att ålägga statskontoret en skyldighet att informera ifrågavarande kommun om möjligheten att göra en ansökan. Det är ändamålsenligt att meddela det behövliga stadgandet genom förordning. Med beaktandet av syftet för tidsfristen finns det dock inte anledning att förhindra behandlingen av en för sent inkommen ansökan ifall beslutet om överlåtelse av egendomen eller bibehållande av denna i statens ägo inte ännu fattats vid den tidpunkt då ansökan anländer. Därför föreslås ett stadgande enligt vilket en för sent inkommen ansökan kan beaktas i dessa fall. I slutet av momentet regleras det fall att statskontoret inte är behörigt att avgöra ansökan. Ärendet skall inte längre hänskjutas till statsrådet utan det skall överföras till finansministeriet. Ändringen beror på att de ärenden vilka inte hör till statskontorets behörighet, huvudsakligen överförs till finansministeriet efter att de föreslagna ändringarna och till dem anslutna stadgandena på förordningsnivå träder i kraft. Om inte heller finansministeriet är

8 1991 rd - RP 49 behörigt i saken, skall den avgöras vid statsrådets allmänna sammanträde vid föredragning från finansministeriet. Som 3 mom. har tagits in ett stadgande som anger att det förfarande för vilket har redogjorts ovan skall tillämpas också när ansökan gäller egendom som landskapet Åland har överlåtit till staten enligt 63 självstyrelselagen för Åland. Ikraftträdelsestadgande. Har arvlåtaren avlidit innan denna lag trätt ikraft tillämpas tidigare lag. Detta innebär bl.a att den tidsfrist som föreslås för ansökningar om överlåtelse av egendom inte gäller ansökningar angående kvarlåtenskap efter någon som avlidit innan lagen trätt i kraft. 2. Ikraftträdande Lagarna föreslås träda i kraft så snart de har antagits och blivit stadfästa. Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs Riksdagen följande lagförslag:

1991 rd - RP 49 9 l. Lag om ändring av 5 kap. ärvdabalken I enlighet med riksdagens beslut ändras i ärvdabalken av den 5 februari 1965 (40/65) 5 kap. 2 och 3 sådana de lyder, 2 delvis ändrad genom lag av den 13 januari 1978 (19/78) och 3 i nämnda lag samt fogas till 5 kap. en ny 4 som följer: 5 kap. Om statens rätt till arv 2 Om det med hänsyn till omständigheterna anses vara skäligt, kan statsrådet besluta att egendom som har tillfallit staten, i sin helhet eller delvis skall överlåtas till en person som har stått arvlåtaren nära. Egendomen kan också överlåtas till den kommun där arvlåtaren sist var bosatt. Fast egendom kan därtill överlåtas till den kommun där egendomen är belägen. Egendom får inte överlåtas på det sätt som stadgas i l mom., om det finns särskilda skäl att behålla den i statens ägo eller att använda den på något annat sätt. Detta hindrar dock inte att egendom överlåts till någon som har stått arvlåtaren nära, om det med fog kan antas att överlåtelsen skulle motsvara arvlåtarens yttersta vilja. Vad som stadgas i l och 2 mom. tillämpas också på egendom som har överlåtits till staten enligt 63 självstyrelselagen för Åland ( l ). Är skillnaden mellan kvarlåtenskapens tillgångar och skulder (bouppteckningsvärde) mindre än ett belopp om vilket stadgas genom förordning och hör till kvarlåtenskapen inte fast egendom, fattas det beslut som avses i l och 2 mom. av statskontoret. 3 Staten har rätt att klandra arvlåtarens testamente på det sätt som stadgas i 14 kap. 5. Trots att staten har anledning att klandra testamentet, får statskontoret besluta att testamentet inte skall klandras, om det inte finns något tvivel om testatorns verkliga avsikt. 4 Närmare stadganden om överlåtelse av egendom som har tillfallit staten utfärdas genom förordning. Denna lag träder i kraft den 19. Om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet tillämpas dock de stadganden som gällde vid ikraftträdandet. 2 310993L

10 1991 rd - RP 49 2. Lag om ändring av 6 lagen om införande av ärvdabalken I enlighet med riksdagens beslut ändras 6 2 mom. lagen den 5 februari 1965 om införande av ärvdabalken (41/65), sådant det lyder i lag av den 13 januari 1978 (20/78) samt fogas till 6 ett nytt 3 mom., som följer: 6 Vill någon att arv enligt 5 kap. 2 i den nya ärvdabalken skall överlåtas till en person som har stått arvlåtaren nära eller till en kommun, skall ansökan om detta göras hos statskontoret inom ett år från arvlåtarens död. En ansökan som har gjorts senare kan dock beaktas, om den anländer till statskontoret innan något beslut om överlåtelse eller behållande av egendomen i statens ägo har fattats. statskontoret skall i andra fall än sådana som avses i 5 kap. 2 4 mom. ärvdabalken överföra ärendet till finansministeriet. Vad som stadgas i 2 mom. gäller också egendom som landskapet Åland har överlåtit till staten enligt 63 självstyrelselagen för Åland ( j ). Denna lag träder i kraft den 19. Om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet, tillämpas dock de stadganden som gällde vid ikraftträdandet. Helsingfors den 14 juni 1991 Republikens President MAUNO KOIVISTO Justitieminister Hanne/e Pokka

1991 rd - RP 49 11 Bilaga l l. Lag om ändring av 5 kap. ärvdabalken I enlighet med riksdagens beslut ändras i ärvdabalken av den 5 februari 1965 (40/65) 5 kap. 2 och 3 sådana de lyder, 2 delvis ändrad genom lag av den 13 januari 1978 (19/78) och 3 i nämnda lag samt fogas till 5 kap. en ny 4 som följer: 5 kap. Om statens rätt till arv Gällande lydelse 2 Beträffande egendom, som tillfallit staten såsom arv, må statsrådet, såvitt ej särskilda skäl finnas att bibehålla den i statens ägo eller att använda den på annat sätt, besluta, att den i sin helhet eller till någon del skall överlåtas åt den kommun där arvlåtaren sist var bosatt. Fast egendom må likväl överlåtas åt den kommun, där egendomen är belägen. Egendom, som tillfallit staten såsom arv, må även överlåtas åt arvlåtarens skyldeman eller annan person som stått honom nära, om sådan överlåtelse med hänsyn till omständigheterna bör anses skälig. Är kvarlåtenskapens bouppteckningsvärde högst 50 000 mark och hör till denna icke fast egendom eller bostadsaktier, fattas i l mom. avsett beslut av statskontoret. 3 Ä ven om staten skulle ha anledning att klandra testamente, men tvivel om testators verkliga avsikt icke föreligger, kan statsrådet eller, då kvarlåtenskapens bouppteckningsvärde Föreslagen lydelse 2 Om det med hänsyn till omständigheterna anses vara skäligt, kan statsrådet besluta att egendom som har tillfallit staten, i sin helhet eller delvis skall överlåtas till en person som har stått arvlåtaren nära. Egendomen kan också överlåtas till den kommun där arvlåtaren sist var bosatt. Fast egendom kan därtill överlåtas till den kommun där egendomen är belägen. Egendom får inte överlåtas på det sätt som stadgas i l mom., om detfinns särskilda skäl att behålla den i statens ägo eller att använda den på något annat sätt. Detta hindrar dock inte att egendom överlåts till någon som har stått arvlåtaren nära, om det med fog kan antas att överlåtelsen skulle motsvara arvlåtarens yttersta vilja. Vad som stadgas i l och 2 mom. tillämpas också på egendom som har överlåtits till staten enligt 63 självstyrelselagen för Åland (../ ). Ar skillnaden mellan kvarlåtenskapens tillgångar och skulder ( bouppteckningsvärde) mindre än ett belopp om vilket stadgas genom förordning och hör till kvarlåtenskapen inte fast egendom, fattas det beslut som avses i l och 2 mom. av statskontoret. 3 Staten har rätt att klandra arvlåtarens testamente på det sätt som stadgas i 14 kap. 5. Trots att staten har anledning att klandra testamentet, får statskontoret besluta att testa-

12 1991 rd - RP 49 Gällande lydelse är högst 50 000 mark, statskontoret besluta att testamentet ej skall klandras. Föreslagen lydelse mentet inte skall klandras, om det inte finns något tvivel om testatorns verkliga avsikt. 4 Närmare stadganden om överlåtelse av egendom som har tillfallit staten utfärdas genom förordning. Denna lag träder i kraft den 19 Om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet tillämpas dock de stadganden som gällde vid ikraftträdandet.

1991 rd - RP 49 13 2. Lag om ändring av 6 lagen om införande av ärvdabalken I enlighet med riksdagens beslut ändras 6 2 mom. lagen den 5 februari 1965 om införande av ärvdabalken (41/65), sådant det lyder i lag av den 13 januari 1978 (20/78) samt fogas till 6 ett nytt 3 mom., som följer: Gällande lydelse 6 Föreslagen lydelse 6 Vill någon att arv enligt 5 kap. 2 i den nya ärvdabalken skall överlåtas till kommun eller arvlåtarens skyldeman eller annan person som stått honom nära, skall anhållan därom göras hos statskontoret, som i andra än i 2 mom. av ovan nämnda 2 avsedda fall skall hänskjuta ärendet till statsrådet för avgörande. Vill någon att arv enligt 5 kap. 2 i den nya ärvdabalken skall överlåtas till en person som har stått arvlåtaren nära eller till en kommun, skall ansökan om detta göras hos statskontoret inom ett år från arvlåtarens död. En ansökan som har gjorts senare kan dock beaktas, om den anländer till statskontoret innan något beslut om överlåtelse eller behållande av egendomen i statens ägo har fattats. statskontoret skall i andra fall än sådana som avses i 5 kap. 2 4 mom. ärvdabalken överföra ärendet till finansministeriet. Vad som stadgas i 2 mom. gäller också egendom som landskapet Åland har överlåtit till staten enligt 63 självstyrelselagen för Åland ( l ). Denna lag träder i kraft den 19. Om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet, tillämpas dock de stadganden som gällde vid ikraftträdandet.

14 1991 rd - RP 49 Utkast Bilaga 2 Förordning om överlåtelse av egendom som tillfallit staten såsom arv På föredragning av justitieministern stadgas med stöd av 2 lagen den 30 mars 1922 om ärendenas handläggning i statsrådet och dess ministerier (79122) och 5 kap. 2 och 4 ärvdabalken av den 5 februari 1965 (40165), dessa lagrum sådana de lyder, förstnämnda lagrum i lag av den 6 februari 1931 (49131) och sistnämnda lagrum i lag av den ( l ): l När bouppteckning har förrättats efter någon som saknar arvingar och det konstateras, att staten enligt 5 kap. l ärvdabalken eller 63 självstyrelselag för Åland ( l ) har fått egendom, skall statskontoret meddela detta till den kommun där arvlåtaren sist var bosatt. Om staten har fått fast egendom, aktier som berättigar till besittning av en lägenhet eller någon annan egendom för vilken det kan finnas särskild användning inom statsförvaltningen, skall detta meddelas till alla ministerier. Om fast egendom skall meddelandet dessutom lämnas till den kommun där egendomen är belägen. 2 Är bouppteckningsvärdet för kvarlåtenskap som har tillfallit staten såsom arv mindre än en miljon mark, fattas beslut enligt 5 kap. 2 ärvdabalken om överlåtelse eller behållande av egendom av finansministeriet i stället för av statsrådet. Om kvarlåtenskapens bouppteckningsvärde är mindre än 500 000 mark och i den inte ingår fast egendom, fattas beslutet dock av statskontoret. 3 Om värdet av den egendom som landskapet Åland enligt 63 självstyrelselagen för Åland har överlåtit till staten är mindre än en miljon mark, beslutar finansministeriet i stället för statsrådet i enlighet med 2 om överlåtelse eller behållande av egendom hos staten. 4 Om flera personer har ansökt om överlåtelse av samma egendom och det finns flera än en sökande till vilka egendomen enligt 5 kap. 2 kan överlåtas, skall den egendomen som överlåts delas mellan sökandena på ett sådant sätt som kan anses vara ändamålsenligt och skäligt med beaktande av arten av förhållandet mellan arvlåtaren och sökanden, det ändamål för vilket egendomen används och arvlåtarens förmodade vilja. Om det inte är ändamålsenligt att dela egendomen, skall den överlåtas till den sökande som på ovan nämnda grunder skall ställas i främsta rummet. 5 Denna förordning träder i kraft den 19.