TENTAMEN 16 JANUARI 2014 Terminskurs 3, höstterminen 2013 Fyra frågor. Maximalt 32 poäng. Fråga 1 (8 p.) Kristoffer och Sandra äger tillsammans en lägenhet på Karlsrogatan i Uppsala. De är båda skrivna där och har varit ett par sedan studietiden för drygt ett decennium sedan. För tillfället arbetar Sandra dock som sjuksköterska i Oslo, där lönen är 50 procent högre än i Uppsala. Ungefär varannan helg åker hon till Uppsala och det är där hon tillbringar alla långhelger och semestrar. Hon brukar även anstränga sig för att jobba ihop så mycket komptid som möjligt när hon är på plats i Oslo, så att hon kan vara hemma några extra dagar varje gång hon åker till Uppsala. Kristoffers bror Mattias är inneboende hos paret och har fri tillgång till både vardagsrummet och köket. På luciadagen 2013 beslutar kronofogden om utmätning för Kristoffers skulder. Han tar bland annat en dyrbar tavla av Carl Larsson. Tavlan tillhör egentligen Sandra och Kristoffer med en hälftenandel var. Den har i generationer tillhört Kristoffers släkt, men för några år sedan bestämde Kristoffer sig för att skänka halva tavlan till Sandra. Det proklamerades under högtidliga former på Sandras 25-årsdag. Ett annat objekt som tas i anspråk av kronofogden är en laptop om ligger på soffan i lägenhetens vardagsrum. Datorn är värd minst 7 000 kr och tillhör egentligen Mattias. Slutligen utmäts även Kristoffers fiol, värd ca 1 000 kr. Varken Sandra eller Mattias är på plats den olycksaliga luciadagen. Sandra är i Oslo och Mattias hos föräldrarna i Sundsvall. Kristoffer skäms för sina skulder och är allmänt förtvivlad. Han kommer sig helt enkelt inte för att protestera mot utmätningen. Han rent av nickar när kronofogden håller fiolen framför ögonen på honom. Den ianspråktagna egendomen säljs exekutivt på auktion. Både tavlan och datorn ropas in av den konstkunniga Nilufar. Fiolen ropas in av Benny, vars dotter har börjat spela fiol på kommunala musikskolan. När Sandra kommer hem och upptäcker vad som har hänt försöker hon få tillbaka tavlan av Nilufar. Trots att Sandra kan visa upp ett födelsedagskort från 2006 där det står att hon får halva tavlan och där Kristoffer har skrivit sitt förnamn och ritat en rad hjärtan, vägrar Nilufar att återlämna tavlan. Hon proklamerar helt fräckt att hon har förvärvat oangripbar äganderätt till tavlan eftersom hon har köpt den på exekutiv auktion. När Sandra hör av sig till kronofogden möts hon av en oförstående ung jurist, som menar att födelsedagskortet saknar juridiskt värde. Även Mattias protesterar mot utmätningen. Han letar förtvivlat efter sitt kvitto på datorn men lyckas inte återfinna det. Trots detta menar han att utmätningen av datorn ska gå tillbaka och att Nilufar omöjligen kan ha fått bättre rätt till datorn än Kristoffer. Uppmanad därtill av sin syster opponerar sig också Kristoffer mot utmätningen. Han tycker att all egendom ska gå tillbaka. Så småningom lyckas Sandra, Mattias och Kristoffer få tag på Dig en bättre utbildad jurist hos kronofogden. Vilken blir din bedömning av fallet?
Fråga 2 (8 p.) Alice planerar att importerar exotiska frukter till Sverige och sedan sälja dem vidare till svenska livsmedelshandlare. För att öka kunskapen om och intresset för de exotiska frukterna, skapar Alice en tävling på sin hemsida. Man ska gissa namnet på fem där avbildade frukter. Alice köper in 10 presentkort om vardera 1000 kronor från det exklusiva varuhuset NK, som ska utdelas till de tävlande som först svarar rätt på alla fem frukter. På Alice hemsida med bilderna på de fem frukterna, lägger hon också ut NK:s logotyp och skapar en länk till NK:s hemsida. Det är för att visa vad de lyckliga vinnarna kommer att kunna köpa med presentkorten. Alice är också en motståndare mot alla former av djurförsök. Hon har kommit på att det kan vara ett roligt kännetecken för hennes frukter om det på förpackningarna står följande text: No Animals Were Harmed In The Making Of This Fruit (svensk översättning Inga djur skadades när dessa frukter tillverkades ). Det är nog ingen som egentligen tror att djur skadades i framställningen av frukterna, men Alice anser ändock att förpackningstexten skulle öka köpintresset, åtminstone bland alla de som i likhet med henne själv är starka motståndare till djurförsök. Alice vill ha hjälp med immaterial- och marknadsrättsliga synpunkter på sina marknadsföringsstrategier (tävlingen och djurförsökstexten). Kan Alice göra som hon har tänkt och kan hon själv få någon slags ensamrätt? Alice verksamhet är nu igång och hon erhåller sedan sex månader tillbaka exotiska frukter per båt från Asien. De anländer vacuumförpackade till Alice lager i Sveg. En dag erhåller emellertid Alice ett brev från ett tyskt företag. Däri påstås att de förpackningar som Alice importerar till Sverige, har framställts hos den asiatiska tillverkaren med en tillverkningsprocess som det tyska företaget har patent på i Sverige (svenskt patent nr 413457). Användningen i Asien av den i Sverige patenterade tillverkningsprocessen, påstås innebära att slutresultatet (förpackningarna) gör patentintrång i Sverige. När Alice kontaktar sin asiatiska fruktleverantör med anledning av brevet svarar leverantören att han visserligen använder den tillverkningsprocess som finns definierad i kraven i det svenska patentet, men att han har fått en licens för tillverkningsprocessen från det tyska företag som skrev brevet. Han påstår sig alltså ha rätt att i sin fabrik använda den aktuella processen för att tillverka vacuumförpackningarna, som skickas till Sverige. Den asiatiske tillverkaren mailar till Alice, tekniska ritningar och andra beskrivningar över hur hans tillverkningsprocess faktiskt fungerar. Alice vill veta om det är riktigt att hon kan begå intrång i det aktuella svenska patentet, genom sin import av förpackningarna. Hon vill också veta om hon kan vidarebefordra de tekniska ritningar m.m. som hon erhållit från den asiatiska tillverkaren, till det tyska företaget för att på så sätt övertyga dem om att inget fel har begåtts. Fråga 3 (8 p.) Den 7 januari 2014 försattes hockeylaget Lyxfällans IF AB i konkurs. Beslutet kungjordes i Postoch Inrikes Tidningar den 10 januari 2014. Bolaget hade länge haft det kämpigt ekonomiskt och VD:n, Fredrik Hasku, hade in i det längsta försökt hålla bolaget flytande. Insolvens beräknas dock ha inträffat först 23 oktober 2013.
När spindeln i nätet, konkursförvaltaren Karolina Kuppjerk, får Lyxfällans IF:s handlingar på sitt bord framkommer följande. Den 5 september 2009 upptog Lyxfällans IF ett lån hos Kreditbanken om 6 miljoner kronor. Till säkerhet för lånet överlämnades den 9 oktober samma år ett pantbrev om 8 miljoner kronor i fastigheten Ishallen 1:1. Samma pantbrev användes sedan som säkerhet för ett lån om 3 miljoner hos Dalabanken som upptogs i januari 2012. Vid konkursutbrottet uppgick Kreditbankens totala fordran till 5,3 miljoner kronor och Dalabankens till 2,7 miljoner kronor. Vidare hittar Karolina ett leasingavtal, daterat 1 februari 2012, avseende en fyrhjulsdriven ismaskin av märket Bamzoni värderad till 100 000 kronor. Avtalet löper, enligt punkt 1 i villkoren, på två år utan möjlighet till uppsägning från leasetagarens sida. Leasegivaren har dock rätt att säga upp avtalet om leasetagaren dröjer med erläggande av leasingavgiften eller del därav i mer än 14 dagar. Enligt punkt 2 är leasingupplägget sådant att Lyxfällans IF var tredje månad ska erlägga 12 000 kr i hyra till leasingföretaget. I punkt 5 finns en köpoption enligt vilken Lyxfällans IF vid avtalstidens slut har rätt att köpa ismaskinen för 14 000 kr. Väljer de att avstå från den möjligheten är de skyldiga att sända tillbaka ismaskinen till leasegivaren, vilken enligt punkt 3 i avtalet alltjämt har äganderätten till objektet. Vidare står i punkt 3 att Lyxfällans IF är skyldiga att förse ismaskinen med en skylt enligt vilken det ska framkomma att maskinen tillhör leasegivaren. När Karolina tar en närmare titt på maskinen finns dock ingen sådan skylt. På konkursdagen är endast den sista, ännu ej förfallna, kvartalsavgiften obetald. Karolina får även höra av Fredrik att Lyxfällans IF enligt en överenskommelse den 23 oktober 2013 sålt sin andel i ortens campingverksamhet till kommunen för (det marknadsmässiga) priset om 10 miljoner kronor. Köpeskillingen avräknades mot en förfallen skuld som Lyxfällans IF hade hos kommunen vid tidpunkten för överlåtelsen. En skuld på 3,5 miljoner kronor avseende hyresfordringar för kontorslokaler kvarstod dock vid konkursutbrottet. Karolina är lite tveksam över vad som egentligen ingår i boet och vilka som kan göra gällande vad i konkursen. Hon vänder sig därför till dig för hjälp. Din uppgift är att spåra upp oklarheter och redogöra för vad som egentligen gäller. Skriv en PM som kan ligga till underlag för konkursförvaltaren Karolinas fortsatta åtgärder. Fråga 4 (8 p.) Ingrid och Kjell-Åke har varit gifta i många år när Kjell-Åke hastigt avlider. Paret har inga gemensamma barn. Ingrid är däremot mor och ensam vårdnadshavare till Tyra, som är 15 år vid Kjell-Åkes bortgång. Kjell-Åkes släktingar består av hans föräldrar, två syskon Harald och Agnes, en del syskonbarn samt hans farmor. Vid Kjell-Åkes frånfälle var egendomsförhållandena följande. Makarna bor i en villa i Andersbo, Bälinge. Fastigheten har ett taxeringsvärde om 1,3 miljoner kr och ett marknadsvärde på 2,2 miljoner kr. Båda makarna är lagfarna ägare till fastigheten, med hälften var. Fastigheten förvärvades delvis med hjälp av lån, som det återstår 600 000 kr på. Därutöver är fastigheten pantsatt för ett lån där Kjell-Åke varit låntagare; kvarvarande skuld är 250 000. Det sistnämnda lånet har använts för att renovera Kjell-Åkes antika båt. Den har han ärvt med förbehåll om att det ska vara Kjell-Åkes enskilda egendom. Båtens marknadsvärde kan uppskattas till 220 000 kr. Bohaget i makarnas gemensamma hem får anses samägt och värderas till 300 000 kr. Kjell-Åke har varit mycket sportintresserad. Hans kitesurfingutrustning kan värderas till 60 000 kr och hans
skidutrustning till 20 000 kr. Därutöver har Kjell-Åke manschettknappar, slipsnålar m.m. till ett sammanlagt värde om 10 000 kr. Ingrid har en del smycken, bl. a. ett guld och ametist halsband, till ett sammanlagt värde om 30 000 kr. Därutöver äger Ingrid en sommarstuga i Adolfström, Norrland som hon har fått i gåva med villkoret att den ska vara hennes enskilda egendom. Stugan har ett marknadsvärde på 420 000 kr. När hon köpte ett unikt trädgårdsverktyg tillverkade i Amsterdam för att underlätta plantering av tulpaner belånade hon sommarstugan, d.v.s. använde den som säkerhet vid ett lån. Det kvarstår att betala 30 000 kr på lånet. Trädgårdsverktyget har ett marknadsvärde på 210 000 kr. I samband med Kjell-Åkes frånfälle erhåller Ingrid, i egenskap av förmånstagare, 90 000 kr från en livförsäkring som Kjell-Åke varit ägare till. Strax efter Kjell-Åkes frånfälle vill Ingrid skänka halva bostadsfastigheten till sin dotter Tyra. Skulderna med säkerhet i fastigheten har Ingrid för avsikt att själv kvarstå som betalningsansvarig för. Ingrid omkommer i en firningsolycka tillsammans med Kjell-Åkes mor och hans båda syskon, när Tyra fyllt 21 år (det var Kjell-Åkes mor, 78 år gammal, som föreslog att de skulle fira födelsedagen med en tredagars klätterkurs vid STF Fjällstation Kebnekaise eftersom hon alltid hade önskat att få prova klippklättring). Kjell-Åkes syskon hade båda barn; Harald två döttrar och Agnes tre söner. Vid Ingrids frånfälle har bostadsfastigheten ett taxeringsvärde på 1,5 miljoner kr och ett marknadsvärde på 2,5 miljoner kr. Kvarvarande skulder med säkerhet i fastigheten uppgår till 500 000 kr. Ingrids övriga tillgångar kan värderas till 1,8 miljoner kr. Av denna summa härrör 1 miljon kr från ett arv efter hennes mor, som dog ett år före henne. Utöver hittills nämnda tillgångar finns de 90 000 kr som Ingrid erhöll genom att vara förmånstagare till Kjell-Åkes livförsäkring i sin helhet samlade på ett särskilt sparkonto. a) Vad händer vid Kjell-Åkes frånfälle? b) Vilka regler i föräldrabalken aktualiseras i samband med att Ingrid vill skänka halva fastigheten till Tyra? Kommer Tyra bli ägare till halva fastigheten? c) Hur ska tillgångarna fördelas vid Ingrids frånfälle? Utgå från att alla vill ha så mycket som möjligt.
Fråga 1: Sakrätt Nedan anges vilka spörsmål bör tas upp och analyseras vid besvarandet av denna fråga. Vad som anförs utgör inte ett fullständigt tentasvar utan indikerar bara stommen till ett godtagbart svar. De studenter som har visat på och redogjort för olika förfaranderegler har fått bonuspoäng för det, men någon sådan redogörelse har inte krävts för full poäng. Tavlan 1) Den första fråga som bör besvaras är av materiell karaktär. Har Sandra vunnit sakrättsligt skydd till sitt förvärv av en hälftenandel i tavlan? Det kan diskuteras om gåvan är ens obligationsrättsligt giltig men framför allt bör det diskuteras vad som krävs för att en gåva av en ideell andel i lösöre ska bli giltig mot givarens borgenärer. Härvidlag är NJA 1987 s. 3 och NJA 1998 s. 545 av särskilt intresse. Det bör även anges vad som enligt sagda rättsfall krävs för att sambesittning i relevant bemärkelse ska anses föreligga och undersökas om Sandra i denna bemärkelse kan anses ha tavlan i sambesittning med Kristoffer. 2) Nästa fråga som bör analyseras är om utmätningen har gått rätt till. Vilka bevisbörderegler gäller? För att besvara den frågan måste det klargöras vem som har tavlan i sin besittning och vem som gör anspråk på den. Förmodligen är det endast Sandra som gör anspråk på tavlan. Då är frågan dels om hon och Kristoffer är att betrakta som sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden, dels om hon och Kristoffer kan anses ha sambesittning till tavlan. Beroende på hur svaren utfaller kan Sandra bli tvungen att antingen visa att hon är samägare till tavlan eller göra sannolikt att hon är samägare till den, se 4 kapitlet 18 och 4 kapitlet 19 första stycket UB. Det kan emellertid även tänkas att motsatt bevisbörda föreligger, nämligen om paret ska anses vara sambesittare till talvan utan att samtidigt vara sambor, se 4 kapitlet 19 andra stycket UB. 3) En annan fråga som bör tas upp är vad som gäller om Sandra har uppnått skydd mot Kristoffers borgenärer och även kan bevisa att hon är samägare till tavlan. Kan tavlan inte alls utmätas? Indragningsregeln i 8 kapitlet 8 UB bör uppmärksammas.
4) En ytterligare fråga att behandla är om tavlan kan ingå i Kristoffers beneficium. En diskussion med hänvisning till relevant lagrum bör göras. 5) Härefter är frågan om Nilufar kan ha gjort ett godtrosförvärv av tavlan. Här bör till att börja med 14 kapitlet 1 UB uppmärksammas. Vidare bör så ingående som möjligt diskuteras huruvida de olika rekvisiten för ett godtrosförvärv i lagen om godtrosförvärv av lösöre är uppfyllda. Det bör även uppmärksammas att lösen kan ske om Nilufar har gjort ett godtrosförvärv. Det bör dock även, utan krav på fullständighet, noteras att 8 kapitlet 8 UB kan inverka på relevansen av anförda regler om godtrosförvärv. Kanske hade tavlan i dess helhet i vilket fall som helst kunnat säljas? 6) Av tentasvaret bör framgå att Nilufar inte behöver ha gjort ett godtrosförvärv om Sandras förvärv av en hälftenandel i tavlan inte har uppnått skydd mot Kristoffers borgenärer. 7) Slutligen bör ersättningsreglerna i 14 kapitlet 4 och 5 UB uppmärksammas. Datorn 1) Datorn tillhör Mattias. I materiellt hänseende bör noteras att Mattias rätt till datorn är förenad med skydd mot Kristoffers borgenärer oavsett i vems besittning den befinner sig. 2) När det gäller frågan om bevisbörda vid utmätning av datorn är besittningen däremot av avgörande betydelse. I vems besittning befinner sig datorn när den ligger på bordet i Kristoffers vardagsrum och Mattias också bor i lägenheten, men bara som inneboende? Om Kristoffer anses vara ensam besittare till datorn är 4 kapitlet 18 tillämplig, vilket betyder att Mattias måste visa att han är ägare till den. Anses Mattias vara ensambesittare till datorn är istället 4 kapitlet 17 tillämplig, vilket innebär att Kristoffers påstådda rätt måste bevisas. Nära till hands ligger emellertid att betrakta Kristoffer och Mattias som sambesittare. I så fall är 4 kapitlet 19 andra stycket UB tillämpligt, med följden att Kristoffers påstådda rätt måste bevisas. Förutsatt att inte även Sandra gör anspråk på datorn saknar hennes eventuella del i besittningen däremot betydelse för bevisbördans placering.
3) En annan fråga, vilken aktualiseras om Kristoffer på grund av bevisbördereglerna ska betraktas som ägare, är om datorn kan anses falla inom Kristoffers beneficium. Jämförelse bör göras med färgteven i NJA 1983 s. 642. 4) Precis som beträffande tavlan är frågan härefter om Nilufar kan ha gjort ett godtrosförvärv. Bestämmelsen i 14 kapitlet 1 UB bör uppmärksammas. Vidare bör det ingående diskuteras om de olika rekvisiten för ett godtrosförvärv i lagen om godtrosförvärv av lösöre är uppfyllda. Det bör även noteras att lösen kan ske om Nilufar har gjort ett godtrosförvärv. 5) Slutligen bör ersättningsreglerna i 14 kapitlet 4 och 5 UB uppmärksammas. Fiolen 1) Fiolen tillhör Kristoffer. Det bör noteras att 4 kapitlet 18 UB torde vara tillämplig på den, med verkan att Kristoffer presumeras vara ägare. 2) Ett möjligt hinder mot utmätning skulle kunna vara att fiolen faller inom Kristoffers beneficium. Hänvisning bör göras till relevant lagrum och viss diskussion bör ske. 3) Ett annat möjligt hinder mot utmätning som bör uppmärksammas är det som framgår av 4 kapitlet 3 UB (samma sak gäller möjligen även vid utmätning av datorn). 4) Härefter kan man fråga sig om fiolen kan anses anvisad till utmätning enligt 5 kapitlet 15 UB. 5) Det bör slutligen noteras att Bennys rätt att behålla fiolen knappast kan vara beroende av att ett godtrosförvärv enligt lagen om godtrosförvärv av lösöre har ägt rum, eftersom Kristoffer var ensam ägare till den.
Fråga 2: Immaterial- och marknadsrätt Alice planerar att importerar exotiska frukter till Sverige och sedan sälja dem vidare till svenska livsmedelshandlare. För att öka kunskapen om och intresset för de exotiska frukterna, skapar Alice en tävling på sin hemsida. Man ska gissa namnet på fem där avbildade frukter. Alice köper in 10 presentkort om vardera 1000 kronor från det exklusiva varuhuset NK, som ska utdelas till de tävlande som först svarar rätt på alla fem frukter. På Alice hemsida med bilderna på de fem frukterna, lägger hon också ut NK:s logotyp och skapar en länk till NK:s hemsida. Det är för att visa vad de lyckliga vinnarna kommer att kunna köpa med presentkorten. Alice är också en motståndare mot alla former av djurförsök. Hon har kommit på att det kan vara ett roligt kännetecken för hennes frukter om det på förpackningarna står följande text: No Animals Were Harmed In The Making Of This Fruit (svensk översättning Inga djur skadades när dessa frukter tillverkades ). Det är nog ingen som egentligen tror att djur skadades i framställningen av frukterna, men Alice anser ändock att förpackningstexten skulle öka köpintresset, åtminstone bland alla de som i likhet med henne själv är starka motståndare till djurförsök. Alice vill ha hjälp med immaterial- och marknadsrättsliga synpunkter på sina marknadsföringsstrategier (tävlingen och djurförsökstexten). Kan Alice göra som hon har tänkt och kan hon själv få någon slags ensamrätt? Modellsvar Frågans två delar avser huvudsakligen varumärkes- och marknadsföringsrättsliga aspekter. Man kan till att börja med nämna att varuhuset NK:s logotyp med all säkerhet är varumärkesrättsligt skyddad, troligen genom registrering annars genom inarbetning. Frågan uppstår därför om Alice utnyttjande av densamma innebär varumärkesintrång. Den varumärkesrättsliga ensamrätten definieras genom 1 kap. 10 varumärkeslagen. Frågan är närmast om det finns en förväxlingsrisk enligt 1 stycket 2 punkten. Produktregeln kan tillämpas. Varumärkena som använts är identiska och tjänsterna varuhus respektive försäljning av exotiska frukter är åtminstone ganska likartade. Vid varukänneteckensidentitet
kan man enligt produktregeln acceptera viss skillnad ifråga om varuslagen/tjänsterna och det ändå kan konstateras en förväxlingsrisk. Förmodligen finns en förväxlingsrisk, så som den definieras i 10 1 stycket punkten 2. Och även om det inte skulle finnas en förväxlingsrisk kommer Alice förmodligen att ha dragit otillbörlig fördel av NK:s varumärke enligt nämnda nyss nämnda paragraf, samma stycke, punkten 3. Man kan alltså konstatera att en användning av ensamrätten enligt 10 har skett när Alice använder NK:s logotype på sin hemsida. Den mest intressanta delen av frågan är emellertid om Alices varumärkesanvändning på hemsidan är en sådan som nämns bland begränsningarna i 1 kap. 11 2 stycket tredje punkten varumärkeslagen. Där anges att en användning av annans varumärke inte är otillåten om den är i enlighet med god sed och nödvändig för att ange varans eller tjänstens avsedda ändamål, särskilt när det rör sig om tillbehör eller reservdelar. Stadgandet ska främja omsättning av varumärkesskyddade varor bland återförsäljare och andra. Man får använda annans skyddade varumärke i den utsträckning som krävs för att man ska kunna informera om vilka produkter/tjänster som man har att erbjuda. Hade Alice bara i vanlig text nämnt att presentkorten var från NK hade hennes användning tveklöst varit godtagbar. Användningen av logotypen, såsom nu har skett, är mer tveksam. Sannolikt är också ett återgivande av en logotype tillåtet, men den får inte vara alltför iögonfallande på hemsidan. En liten logotype är förmodligen OK, men inte att den täcker en stor del av hemsidan. I princip samma bedömning av tillåtligheten av logotypen, kan ske inom ramen för 5 marknadsföringslagen, kravet på god sed i marknadsföring och begreppet renommésnyltning. Alice får visa vad för slags presentkort hon erbjuder, men inte dra fördel av varuhusets renommé genom att förknippa sin egen verksamhet med deras. Om Alice användning av logotypen kan påverka konsumenters köpbeslut och hon drar fördel av att konsumenterna associerar till NK, kan marknadsföringen förbjudas med hänsyn till att den strider mot god sed. Ifråga om Alice slogan kan en sådan i princip registreras som ett varumärke; det råder ingen tvekan om att slogan kan återges grafiskt. Huvudfrågan är om den har särskiljningsförmåga, vilket krävs enligt 2 kapitlet 5 varumärkeslagen vid registrering. Särskiljningsförmåga definieras närmare i 1 kapitlet 5 varumärkeslagen. Normala språkliga uttryck eller värdeomdömen har inte särskiljningsförmåga. Allmänt positiva slogans är vanligtvis relativt svåra att registrera. Är slogan språkligt nyskapande eller humoristisk kan
det emellertid tala för särskiljningsförmåga. Alice slogan är ett gränsfall. Troligen saknar den dock särskiljningsförmåga. Den är kanske tänkt att vara humoristisk, men är inte språkligt nyskapande och man kan kanske tänka sig situationer där det blir aktuellt att i fruktbranschen diskutera om djur har skadats och då ska inte en enskild näringsidkare ha ensamrätt till ett sådant uttalande kring produkten. Slogan kan också behöva prövas enligt marknadsföringslagens krav. Slogan innefattar ett tydligt och i princip kontrollerbart påstående och för sådana har näringsidkaren enligt 10 marknadsföringslagen bevisbördan. Det är oklart om Alice verkligen har underlag för att påstå att inga djur kom till skada i odlingen av hennes frukter. Frågan antyder att hon bara använder det för att hon anser att det är humoristiskt och avsättningsfrämjande. Men det är knappast så innehållslöst att det kan godtas som puffery, dvs. allmänt positiva associationer, som inte konsumenter antar har ett bokstavligt betydelseinnehåll. Utöver ovan redovisade för tentamensfrågan centrala bedömningar kan också aktualisera en rad andra immaterial- och marknadsrättsliga aspekter. Följande kan nämnas. Är Alice överhuvud näringsidkare när hon genomför tävlingen eller är det bara opinionsbildning. Tävlingen har så pass nära samband med hennes planerade importverksamhet att hon dock bör ses som en näringsidkare som bedriver marknadsföring. Varumärkeslagen och marknadsföringslagen blir därmed tillämpliga. Bilderna på frukterna har säkerligen ett upphovsrättsligt skydd, antingen som konstnärliga verk enligt 1 upphovsrättslagen eller kanske troligare som fotografisk bild enligt 49 a. Om det inte är Alice själv som tagit bilderna, måste hon söka tillstånd från fotografen innan hon tillgängliggör bilderna för allmänheten. Själva presentkorten är inget problem att Alice distribuerar, eftersom NK:s eventuella immaterialrättigheter i dessa har konsumerats i och med att NK har släppt ut presentkorten på marknaden. Fortsättning av frågan Alice verksamhet är nu igång och hon erhåller sedan sex månader tillbaka exotiska frukter per båt från Asien. De anländer vacuumförpackade till Alice lager i Sveg. En dag erhåller emellertid Alice ett brev från ett tyskt företag. Däri påstås att de förpackningar som Alice importerar till Sverige, har framställts hos den asiatiska tillverkaren med en tillverkningsprocess som det tyska företaget har patent på i Sverige (svenskt patent nr
413457). Användningen i Asien av den i Sverige patenterade tillverkningsprocessen, påstås innebära att slutresultatet (förpackningarna) gör patentintrång i Sverige. När Alice kontaktar sin asiatiska fruktleverantör med anledning av brevet svarar leverantören att han visserligen använder den tillverkningsprocess som finns definierad i kraven i det svenska patentet, men att han har fått en licens för tillverkningsprocessen från det tyska företag som skrev brevet. Han påstår sig alltså ha rätt att i sin fabrik använda den aktuella processen för att tillverka vacuumförpackningarna, som skickas till Sverige. Den asiatiske tillverkaren mailar till Alice, tekniska ritningar och andra beskrivningar över hur hans tillverkningsprocess faktiskt fungerar. Alice vill veta om det är riktigt att hon kan begå intrång i det aktuella svenska patentet, genom sin import av förpackningarna. Hon vill också veta om hon kan vidarebefordra de tekniska ritningar m.m. som hon erhållit från den asiatiska tillverkaren, till det tyska företaget för att på så sätt övertyga dem om att inget fel har begåtts. Modellsvar Det tyska företaget har ett svenskt patent på ett förfarande för tillverkning av vaccuumförpackningar. Det asiatiska tillverkaren använder det förfarandet när förpackningar framställs i Asien, som Alice sedermera importerar till Sverige. Territorialitetsprincipen inom immaterialrätten innebär att det som sker i Asien inte rör det svenska patentet. Frågan är om importen av förpackningarna till Sverige utgör ett patentintrång. Genom att patentet avser ett tillverkningsförfarande och det som importeras är en slutprodukt därav, är det 3 1 stycket punkten 3 som aktualiseras. Det s.k. indirekta produktskyddet innebär att en produkt som erhållit sina väsentliga egenskaper genom ett tillverkningsförfarande som är patenterat i Sverige, inte får importeras till Sverige. Den importerade produkten är i sig inte patenterad, vilket betyder att om den tillverkas på annat sätt än genom det i Sverige patenterade förfarandet, är det inget som hindrar import till Sverige. Men nu har produkten enligt frågan tillverkats i Asien med det i Sverige patenterade förfarandet, och då innebär nämnda stadgande att det är ett intrång att föra in slutprodukten till Sverige. Nästa delfråga är vilken betydelse det har att den asiatiske tillverkaren påstår sig ha en licens, dvs. en tillåtelse, från den tyska patenthavaren att använda tillverkningsförfarandet.
För att detta ska ha någon betydelse för Alice, krävs att licensen är sådan att den tillåter den asiatiska tillverkaren att släppa ut förpackningarna på den europeiska marknaden. Enligt 3 3 stycket 2 punkten patentlagen konsumeras patenträttigheter till skyddade produkter när de med patenthavarens samtycke förs ut inom EES-området. Då kan de sedan cirkulera fritt inom EES. Det är nödvändigt för Alice att utröna hur den asiatiska tillverkarens licens är formulerad. Troligen är den geografiskt begränsad och inte omfattar Europa. Då kommer Alice att ha begått patentintrång genom att importera vaccuumförpackningarna till Sverige, enligt 3 1 stycket punkten 3 patentlagen. Man kan eventuellt i samband med licensen hänvisa till specifikationsprincipen som innebär att en licensupplåtelse i allmänhet ska tolkas snävt, men sagda princip är utvecklad inom upphovsrätten och det är högst tveksamt om den ska användas för att tolka patenträttsliga licensavtal. Att Alice har erhållit tekniska ritningar m.m. från den asiatiska tillverkaren avseende dennes tillverkningsprocess, och att Alice överväger att översända dem till det tyska företaget, aktualiserar lagen om skydd för företagshemligheter. 6 i nämnda lag stadgar att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare som han i förtroende har fått del av i samband med en affärsförbindelse med denne, skall ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande. Att Alice själv erhållit materialet från den asiatiska tillverkaren betyder därför inte att hon har rätt att föra informationen vidare till det tyska företaget. Visserligen uttalar den asiatiske tillverkaren att det är samma process som i det tyska företagets patent, men det finns förmodligen ytterligare information i materialet från tillverkaren som inte finns i det offentliga patentet (informationen i patentet är offentlig och faller utanför definitionen av företagshemligheter i 1 lagen om företagshemligheter). Frågan är inte formulerad så att den asiatiske tillverkaren skickar över det tyska företagets patent till Alice, utan att tillverkaren skickar egenhändigt framställda tekniska dokument. Det gör att ritningarna m.m. sannolikt uppfyller kriteriet för företagshemligheter i 1 lagen om skydd för företagshemligheter. Alice får då enligt 6 nämnda lag inte röja informationen för det tyska företaget, om hon inte vill riskera att bli skadeståndsskyldig gentemot den asiatiske tillverkaren.
Fråga 3: Sakrätt Förutsättningarna Den text som följer är en kommentar till fråga 3. Den ska alltså läsas som en sådan, inte som ett svar i sig. Svar som utgår från resonemang som inte berörs i kommentaren kan likväl ha varit poänggivande, liksom att svar som i och för sig berör samma lagrum och rättsfall som kommentaren inte nödvändigtvis har belönats med höga poäng. Kommentaren är skriven med tentandernas svar i tankarna och försöker att täcka in så många svar som möjligt (vilket samtidigt innebär att den inte täcker in något svar fullständigt). Det finns inte ett på i förhand upprättat rätt svar då uppgiften på en tenta inte är att komma så nära rätt svar som möjligt (en högst orealistisk uppgift). Syftet med frågan har varit att tillämpa gällande lagstiftning och att visa förståelse för (vissa utvalda) grundläggande sakrättsliga principer. Goda resonemang har således premierats. Panträtt i fastigheten Ishallen 1:1 1. Kreditbanken. Den första pantsättningen, till Kreditbanken, för ett lån om 6 miljoner kronor skedde den 5 september 2009. Pantbrevet (jfr 6 kap. 1-2 JB) överlämnades dock först den 9 oktober 2009. Här har många snabbt konstaterat att trots att panten (som var betingad vid skuldens tillkomst) är överlämnad med dröjsmål så går den inte att återvinna enligt 4 kap. 12 KL då överlämnandet ägt rum mer än 3 månader innan fristdagen (4 kap. 2 KL). Några har även tagit upp 4 kap. 5 KL men uteslutit återvinning enligt den paragrafen på grund av att insolvens inte beräknas ha inträffat förrän den 23 oktober 2013 samt att det inte finns något som tyder på att Kreditbanken skulle ha varit i ond tro. Bankens panträtt i fastigheten består således. 2. Dalabanken. Den andra pantsättningen, till Dalabanken, ägde rum i januari 2012. Även den ligger således utanför återvinningsfristen enligt 4 kap. 12 KL. Dock kan här ifrågasättas om den alls är giltig, det vill säga om Kreditbanken blivit denuntierade om Dalabankens andrahandspant enligt 1936 års lag om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man. Vilket svar tentanderna här har kommit fram till (att de blivit underrättade eller inte) har inte spelat en avgörande roll för poängsättningen. Huvudsaken här har varit att tentand uppmärksammat att lagen finns och att det är enligt den som underrättelse ska ske (jfr Jensen, Panträtt i fast egendom, s 77). Har man kommit fram till att panten är giltig finns dock utrymme för en diskussion angående Dalabankens uppryckning i panten, och om denna kan återvinnas enligt 4 kap. 12 KL
(beroende på när den ägt rum). En sådan diskussion blir högst spekulativ då vi inte får någon ledning i hur, var och varför lånet till Kreditbanken amorterats ned. Slutsatsen torde vara att uppryckning bör ses som något ordinärt varför återvinning enligt 4 kap. 12 inte blir aktuellt. Ismaskinen 1. Avtalet. Här bör tentanden ha frågat sig om det är fråga om s.k. äkta leasing (hyra) eller om det egentligen är ett (maskerat) avbetalningsköp. Vad parterna har kallat avtalet är av mindre betydelse (men kan givetvis spela en roll i avtalstolkningen). Huvudregeln vid leasing är att leasegivaren har separationsrätt i leasetagarens konkurs medan separationsrätt inte medges vid avbetalningsköp (om inte säljaren förbehållit sig äganderätten till dess att varan är till fullo betald). Saker att beakta vid bedömningen av huruvida det är leasing eller avbetalningsköp är om det föreligger en skyldighet (det vill säga inte endast en rätt) för leasetagaren att köpa objektet vid leasingtidens slut samt om optionssumman som leasetagaren fått köpa ut objektet för endast är symbolisk (jfr Håstad, Köprätt och annans kontraktsrätt, s. 292 ff samt NJA 2009 s. 79). Gränsdragningen är inte helt lätt att göra i förevarande fall. Poänggivande har inte varit vilket svar man kommit fram till utan, i vanlig ordning, vägen dit. Flera har kommit fram till att det nog i själva verket rör sig om ett avbetalningsköp och har därefter, i avtalets punkt 3 (möjligen kombinerad med punkt 5), tolkat in ett återtagandeförbehåll vilket, om detta är giltigt ( är det tillräckligt tydligt?, förfogandeförbud? etc), medför att leasegivaren oaktat att det är ett avbetalningsköp har separationsrätt i konkursen. 2. Specialitetsprincipen. Leasegivarens/säljarens separationsrätt är beroende av att specialitets-principen är uppfylld, det vill säga att maskinen går att identifiera hos Lyxfällans IF. Enligt avtalet är Lyxfällans IF skyldiga att ha en skylt fästad på maskinen enligt vilken det framkommer att maskinen tillhör leasegivaren. Någon skylt har Karolina dock inte funnit. Saknar ismaskinen chassinummer och det finns flera maskiner av samma märke och modell kan det ställa till problem för leasegivaren (jfr t ex NJA 1976 s. 251). De allra flesta har dock utgått från att det endast finns en ismaskin av förevarande slag hos Lyxfällans IF varför det inte bör vara några problem att identifiera den så som den som leasats. 3. Inträde. Då endast en kvartalsavgift är obetald (12 000 kr) samt att kostnaden för att köpa ut maskinen är relativt låg (14 000 kr) sett till vad maskinen är värd (100 000 kr) kan
det vara värt att uppmärksamma Karolina på att konkursboet kan inträda i avtalet, 63 KöpL. Kommunen och campingen 1. Kvittning (i konkurs). Förfarandet torde vara att jämställa med kvittning. Enligt 4 kap. 10 andra stycket KL ska vad som sägs om återvinning i första stycket tillämpas också när kvittning har skett om borgenären enligt 5 kap. 15-16 KL inte skulle varit berättigad att kvitta i konkursen (om borgenären hade fått kvitta i konkursen har ingen nackdel uppstått varför betalningen ej går att återvinna). Tentanden bör alltså först ha ställt sig frågan om motsvarande kvittning hade fått ske i konkurs. 5 kap. 15 torde inte vålla några större problem, fordringarna skulle ha stått mot varandra vid konkursbeslutet och bägge avsåg pengar (fordringarna som kvittats är den fordran på 10 miljoner som kommunen hade på Lyxfällans IF samt den fordran på köpeskilling på campingen som Lyxfällans IF hade på kommunen). 5 kap. 16 andra stycket kan dock vara av intresse. Enligt paragrafen får en borgenär som satt sig i skuld under sådana omständigheter att det är att jämställa med en betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel inte kvitta i den mån sådan betalning hade kunnat bli föremål för återvinning. Ett typexempel på en sådan situation är då en borgenär, sedan gäldenären råkat i ekonomiska svårigheter, av denne på kredit köper varor som han i och för sig inte har något behov av och därefter i gäldenärens konkurs yrkar kvittning mellan sin fordran på denne och sin köpeskillingsskuld. Får borgenären då kvitta innebär det i realiteten att han erhållit betalning för sin fordran i form av varor. Om sådan kvittning sker redan vid leveransen kan återvinning enligt 4 kap. 10 aktualiseras (jfr Lennander, Återvinning i konkurs, s 264 ff). 2. 4 kap. 10 första stycket. Det är fråga om betalning av en skuld, som skett senare än tre månader före fristdagen (4 kap. 2 KL) och som skett med annat än sedvanliga betalningsmedel då kommunen, i realiteten, har fått betalt för sin fordran med en camping (se till exempel NJA 1996 s 333). Då rekvisiten annat än sedvanliga betalningsmedel, i förtid och med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning i 4 kap. 10 KL är alternativa behöver vi inte spekulera kring huruvida övriga rekvisit är uppfyllda eller inte. Möjligen (och troligen) kan dock rekvisitet avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning vara uppfyllt då det rör sig om 10 miljoner kronor vilket, antagligen, utgjorde mer än 10 % av Lyxfällans IFs tillgångar vid
betalningstillfället (se NJA 2008 s 1208) eller, sett enskilt, utgjorde ett så stort belopp att rekvisitet är uppfyllt. I förtid är dock inte uppfyllt då vi får information om att fordran var förfallen till betalning och vi inte har någon uppgift om deras tidigare partsbruk. Nästa fråga att ta ställning till är om betalningen ändå kan anses som ordinär. Rekvisiten ordinär och sedvanliga betalningsmedel syftar i stor utsträckning på samma förhållanden. Som utgångspunkt är en betalning som skett med annat än sedvanliga betalningsmedel inte ordinär (se Lennander, Återvinning i konkurs, s. 265). Den sista frågan, eller första om man så vill (se under punkt 1), är om nackdelsrekvisitet är uppfyllt. Det vill säga, har betalningen till kommunen varit till nackdel för övriga borgenärer? Med nackdel menas att en transaktion skulle ha försämrat utdelningen för någon, några eller samtliga borgenärer, om gäldenären vid tidpunkten omedelbart efter denna blivit försatt i konkurs. Gör vi ett hypotetiskt prov i förevarande fall kan konstateras att kommunen hade haft en oprioriterad fordran i konkursen och alltså genom transaktionen gått före i kön och erhållit betalning för sin fordran före övriga borgenärer. Hyresfordringarna Någon förmånsrätt för hyresfordringar medges ej. Det finns ingenting i uppgiften som tyder på att det skulle vara fråga om massafordringar, eller att hyresvärden (kommunen) anmodat konkursboet att frånflytta (se 12 kap. 31 JB).
Fråga 4: Familjerätt Vid Kjell-Åkes död kommer allt att tillfalla Ingrid, hon är den enda som är arvsberättigad (ÄB 3:1). En fullständig bodelning med lottläggning kan inte göras, men en andelsberäkning bör ändå genomföras. Därigenom fastställs hur stor andel Ingrid äger med full äganderätt respektive fri förfoganderätt (jfr ÄktB 9:1 och ÄB 3:2). Kjell-Åkes sekundosuccessorer kommer vid Ingrids död ärva den kvot hon innehar med fri förfoganderätt. Bodelning vid Kjell-Åkes frånfälle: Kjell-Åke Ingrid Enskild egendom Båt 220 Stuga 420 Skuld -250 11:2 st 2-30 11:2 st 2-30 11:2 st 2 390 Giftorättsgods Villa 1.1 milj 1.1 milj Villalån -300-300 Skuld från ee -30 (båt) 11:2 st 2 Bohag 150 150 Sportutr. 80 10:2 Manschett mm 10 10:2 Smycken 30 10:2? Trädgårdsverktyg 210 10:2 1010 1,190 2,200 1,100 1,100 Egendomens marknadsvärde skall användas. Trädgårdsverktyget är inköpt för pengar som erhållits från ett lån som Ingrids sommarstuga (enskilda egendom) är säkerhet för. Eftersom Ingrid har kvar sin sommarstuga kan trädgårdsverktyget inte anses vara ett surrogat för den enskilda egendomen (jfr Agell/Brattström 2011 s 102). Trädgårdsverktyget är således giftorättsgods. För att erhålla full poäng ska man ha utvecklat betydelsen av ÄktB 10:2, som innebär att personlig egendom endast kan undantas från bodelningen för den efterlevande maken (se sista meningen i ÄktB 10:2). Beträffande Ingrids smycken kan anföras skäl både för och emot att de 1
ska undantas. För talar t.ex. att egendomen verkligen är personlig, att affektionsvärdet förmodligen är högre än marknadsvärdet och att marknadsvärdet inte är större än att det kan vara skäligt att smyckena får undantas. Mot det kan anföras att Ingrid ändå ska överta hela boet och att ett undantagande påverkar efterarvingarnas ställning negativt. Är det skäligt? De måste ändå vänta på att få ut sitt arv till dess Ingrid avlidit. Vidare skall skuldtäckningsprincipen i ÄktB 11:2 användas enligt sin ordalydelse. När skulden är förenad med säkerhet i enskild egendom, som i Ingrids fall, skall skulden avräknas mot den enskilda egendomen. Motsatsen gäller inte när skulden har säkerhet i giftorättsgods. Sådan skuld skall avräknas mot enskild egendom när lånet använts för underhåll eller förbättringar av enskild egendom, vilket gäller Kjell-Åkes lån som använts till båten (se sista meningen i ÄktB 11:2 st 2). Kjell-Åke kan vara ensam ansvarig för sitt lån även om Ingrid, i egenskap av samägare till fastigheten, behövt medverka vid pantsättningen! Skuld som återstår efter avräkning mot enskild egendom skall täckas med samma makes giftorättsgods. Sådan skuldteckning ska göras innan likadelning av makarnas tillgångar genomförs! Om Ingrid inte tillåts undanta sina smycken erhåller hon med fri förfoganderätt 1,100, med full äganderätt 1,490, d.v.s. 2/5 (42 %) med fri förfoganderätt och 3/5 (58 %) full äganderätt. Andelarna modifieras något om Ingrid får undanta sina smycken. Om Ingrid begär jämkning enligt ÄktB 12:2 behåller hon sin egendom om 1,190 + 390 med full äganderätt och 1,010 med fri förfoganderätt. Därutöver erhåller Ingrid försäkringsersättningen, som varken ingår i bodelningen eller arvet (ÄktB 10:5 och FAL 14:7 st 1). Däremot kommer hälften av försäkringsersättningen tillfalla efterarvingarna vid Ingrids frånfälle, NJA 1975 s. 302. Gåvan till Tyra Till att börja med bör påpekas att Ingrid har frihet att ge bort vad hon vill under sin levnad, trots att hon innehar en andel av sin förmögenhet med fri förfoganderätt. Det sistnämnda fråntar henne endast möjligheten att testamentera över annan andel än den som innehas med full äganderätt. Att erhålla en fastighet innebär vissa förpliktelser (jfr NJA 1945 s. 605). Tyra kan därför inte ta emot gåvan själv (FB 9:1, 13:10). Ingrid, som är förmyndare, är jävig i förhållande till sin dotter och kan således inte motta gåvan för Tyras räkning (FB 12:8). God man måste därför utses för att företräda Tyra vad gäller mottagandet av gåvan (FB 11:2 st 2). Gode mannen får bedöma om gåvan bör tas emot och får således pröva om det är till fördel för barnet (jfr FB 12:3). Det räcker 2
inte att den gode mannen anser att gåvan skall tas emot. Därutöver krävs överförmyndarens samtycke (FB 14:11 st 1 p 1). Samtycke skall lämnas om inte förvärvet kan anses olämpligt med hänsyn till egendomens natur eller andra omständigheter. Att Ingrid själv behåller skuldansvaret talar för att samtycke skall ges. Mot talar att efterarvet kan påverkas av att Tyra får en gåva av sin mor (jfr ÄB 3:3). I detta sammanhang kan för det första påpekas att viss egendom kan vara säkerhet för ett lån som annan än egendomens ägare häftar för. Borgenären kan dock ta sin pant i anspråk för det fall gäldenären inte betalar sin skuld. För det andra är en formenlig överlåtelsehandling inte tradition det sakrättsliga momentet vid överlåtelse av fast egendom! Ingrids frånfälle Dödsbodelägare i Ingrids dödsbo är dels Kjell-Åkes efterarvingar, dels Ingrids arvinge Tyra. Efterarvingar är för det första Kjell-Åkes far, för det andra Kjell-Åkes syskonbarn, som genom istadarätt träder i Kjell-Åkes mors och sina föräldrars ställe (ÄB 3:2, 2:2). Tredje arvsklassen (Kjell-Åkes farmor) är utesluten från efterarv (ÄB 3:2). Efterarvingarna skall få ut sitt arv efter Kjell-Åke. De har rätt till 2/5 av värdet av Ingrids tillgångar. Vilket värde som efterarvet skall beräknas på avgörs av hur Ingrids önskemål att skänka halva fastigheten till Tyra bedömts. Om Tyra äger halva fastigheten vid Ingrids bortgång kan Kjell-Åkes arvingar åberopa regeln i ÄB 3:3. Hela fastigheten skall då anses finnas kvar vid beräkningen av efterarvets storlek. Däremot aktualiseras inte reglerna om förskott på arv. Tyra är Ingrids enda arvinge! Tyra kan, i egenskap av Ingrids arvinge, åberopa ÄB 3:4 för att ensam få del av arvet efter Ingrids mor. Möjligtvis kan också Ingrids amortering på fastighetsskulden komma enbart Tyra till del, men hänvisning samma regel. Däremot skall den allmänna värdestegring som skett av fastigheten komma båda släktleden till del. Kjell-Åkes far skall erhålla hälften av det som Ingrid ägt med fri förfoganderätt. Moderns halva går vidare till Kjell-Åkes syskon som genom stirpalgrundsatsen får 1/4 var. Haralds två barn delar hans andel och erhåller 1/8 var. Agnes tre barn erhåller 1/12 var. Försäkringsersättningen delas lika mellan Kjell-Åke och Ingrids arvingar (jfr NJA 1975 s. 302, Brattström/Singer 133-134). 3