Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet Chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Morgan Johansson, beslutade den 1 april 2015 att uppdra åt överåklagaren Gunnel Lindberg att överväga lagstiftning mot framförande av fordon som kan förväxlas med polisfordon eller andra utryckningsfordon. Härmed överlämnas promemorian Falska polisbilar. Uppdraget är genom detta slutfört. Stockholm i juli 2015 Gunnel Lindberg

Innehåll 1 Sammanfattning... 7 2 Författningsförslag... 9 2.1 Förslag till lag om skydd mot användning av vissa kännetecken på motorfordon... 9 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister... 12 3 Gällande rätt... 17 3.1 Allmänt om polisens verksamhet... 17 3.2 Det straffrättsliga skyddet för viss verksamhet... 17 3.2.1 Skyddet för personer... 17 3.2.2 Skyddet för viss yrkesverksamhet... 18 3.2.3 Skyddet för vissa kännetecken m.m.... 19 3.3 Bestämmelser om fordons utrustning... 21 4 Polisfordon i och utanför polisverksamheten... 23 4.1 Polismyndighetens utryckningsfordon... 23 4.2 Hur utryckningsfordon får användas... 24 4.3 Polisens fordonspark... 24 4.3.1 Den historiska bakgrunden... 24 4.3.2 Nutida polisfordon... 26 4.3.3 Utrangerade polisfordon... 26 4.4 Fordon som kan förväxlas med polisfordon... 27 4.4.1 Museifordon... 27 3

Ds 2015:40 4.4.2 Äldre polisfordon som ägs av privata samlare... 27 4.4.3 Polisfordon som används vid filminspelningar och inspelning av TV-program... 29 4.4.4 Andra fordon som kan förväxlas med polisfordon... 30 5 Kartläggning av problemet... 33 5.1 Täcker nuvarande lagstiftning användning av fordon som kan förväxlas med polisfordon?... 33 5.1.1 Föregivande av allmän ställning... 33 5.1.2 Trafikregler... 34 5.2 Få brottsanmälningar... 34 5.3 Förfrågan till alla polisområden... 35 5.4 Svaren på förfrågan... 35 5.5 Förekomsten av förväxlingsbara fordon... 36 5.5.1 Fordon som efterliknar polisfordon... 36 5.5.2 Fordon som efterliknar andra utryckningsfordon... 39 5.6 Förfrågningar till Tullverket och Kustbevakningen... 39 5.7 Uppgifter i media... 39 6 Synpunkter på behovet av ändrad lagstiftning... 41 6.1 Synpunkter från Polismyndigheten... 41 6.2 Synpunkter från andra... 42 6.2.1 Motorhistoriska Riksförbundet... 42 6.2.2 Andra synpunkter som rör äldre fordon... 43 6.2.3 Uthyrare av fordon för filminspelningar m.m.... 43 7 Överväganden... 45 7.1 Slutsatser av kartläggningen och inkomna synpunkter... 45 7.2 Finns det behov av stärkt skydd för polisens kännetecken?... 48 7.3 Tänkbara lösningar... 50 4

Ds 2015:40 7.3.1 Vilka alternativ är möjliga?... 50 7.4 En utvidgad kriminalisering... 50 7.4.1 Föregivande av allmän ställning... 50 7.4.2 Riktlinjer för när ett handlande bör kriminaliseras... 52 7.4.3 Straffanvändningsutredningens förslag... 53 7.4.4 Finns det skäl att utvidga kriminaliseringen?... 54 7.5 Ett tillståndsförfarande... 57 7.6 En administrativ sanktion... 58 8 Förslag... 61 8.1 En ny lag om skydd mot användning av vissa kännetecken på motorfordon... 61 8.2 Vilka kännetecken bör skyddas?... 63 8.3 Tillåten användning av kännetecknen... 65 8.4 Användning efter särskilt tillstånd... 66 8.5 Möjlighet att förelägga rättelse och att förena föreläggandet med vite... 70 8.6 Rätten att inte belasta sig själv... 73 8.7 Överklagande... 77 8.8 Tillståndsbeslut bör registreras... 78 9 Konsekvenserna av förslagen... 81 10 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser... 83 10.1 Ikraftträdande... 83 10.2 Övergångsbestämmelser... 83 11 Författningskommentar... 85 11.1 Förslaget till lag om skydd mot användning av vissa kännetecken på motorfordon... 85 5

Ds 2015:40 11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister... 92 Bilaga 1 Uppdrag att överväga lagstiftning mot framförande av fordon som kan förväxlas med polisfordon eller andra utryckningsfordon... 97 6

1 Sammanfattning Utredningen visar att problemet med att utryckningsfordon efterliknas enbart avser Polismyndighetens utryckningsfordon och att antalet förväxlingsbara fordon i bruk är litet. Samtidigt kan konstateras att det de senaste åren kommit alltfler förfrågningar till myndigheter om möjligheterna att utrusta en egen polisbil och att frågan uppmärksammas i sociala medier. Problemet med förväxlingsbara fordon kan därmed inte avfärdas med att det hittills varit fråga om få fall utan måste i stället ses mot bakgrund av behovet av att skydda en central samhällsfunktion. Slutsatsen är att det finns skäl att skapa ett starkare skydd för de kännetecken som används på polisens fordon. I valet mellan kriminalisering, ett tillståndsförfarande och ett förbud mot att använda vissa kännetecken på motorfordon kombinerat med en administrativ sanktion förordas det sistnämnda alternativet. Det föreslås en ny lag som skyddar vissa kännetecken som används på polisens utryckningsfordon. De kännetecken som ska skyddas är Polismyndighetens och Säkerhetspolisens vapen, ordet polis i olika sammansättningar och böjningsformer, och sådana larmanordningar som används på polisens utryckningsfordon. Skyddet ska endast gälla användning på motorfordon, dvs. bilar och motorcyklar, men gälla både i näringsverksamhet och för privat bruk. De skyddade kännetecknen ska enligt huvudregeln endast få användas på Polismyndigheten och Säkerhetspolisens fordon. Polismyndigheten ska dock kunna ge tillstånd att använda kännetecknen för museal eller konstnärlig verksamhet, eller för annat ändamål om det finns särskilda skäl. Ett sådant tillstånd, som ska gälla för ett visst fordon, ska kunna förenas med särskilda villkor för hur kän- 7

Sammanfattning Ds 2015:40 netecknen får användas på allmän plats. Uppgifter om tillstånd ska registreras i vägtrafikregistret. Från förbudet att använda kännetecknen undantas sådana fordon där det saknas risk att fordonet förväxlas med ett utryckningsfordon. Därigenom undantas framför allt vissa äldre fordon lackerade i svart/vitt som ägs av museer eller motorhistoriskt intresserade personer, vad som brukar kallas veteranbilar. Om ett fordon utan tillstånd har något eller några av de skyddade kännetecknen ska Polismyndigheten kunna förelägga fordonsägaren att avlägsna dem, eller att vidta någon annan åtgärd för att kännetecknen inte ska missbrukas. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Polismyndighetens beslut i tillståndsfrågor och beslut om föreläggande ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. 8

2 Författningsförslag 2.1 Förslag till lag om skydd mot användning av vissa kännetecken på motorfordon Härigenom föreskrivs följande. Lagens syfte 1 Denna lag innehåller regler om skydd mot användning av vissa kännetecken på motorfordon. Om någon annan lag eller förordning innehåller bestämmelser som avviker från denna lag ska de bestämmelserna gälla. Skyddade kännetecken 2 Följande kännetecken är enligt denna lag skyddade mot att användas på motorfordon: 1. Polismyndighetens och Säkerhetspolisens vapen, 2. ordet polis i olika sammansättningar eller böjningsformer, och 3. särskild larmanordning som används på polisens utryckningsfordon. I 1 lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar, 2 kap. 7 varumärkeslagen (2010:1877) och 10 första stycket 2 firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om användning av polisens vapen i näringsverksamhet. 9

Författningsförslag Ds 2015:40 Tillåten användning av kännetecken 3 Kännetecken som anges i 2 första stycket får endast användas på motorfordon som polisen äger, har nyttjanderätt till eller disponerar på annan grund. Trots det som sägs i första stycket får sådana kännetecken användas på annat motorfordon om det saknas risk för att fordonet kan förväxlas med polisens fordon. 4 Polismyndigheten får ge en fysisk eller juridisk person tillstånd att på ett motorfordon använda sådana kännetecken som anges i 2 första stycket för 1. museal eller konstnärlig verksamhet, eller 2. annat ändamål om det finns särskilda skäl. När Polismyndigheten meddelar tillstånd enligt första stycket får myndigheten även föreskriva villkor för hur kännetecknen får användas på allmän plats. Ett tillstånd får återkallas om 1. fordonet överlåts eller förutsättningarna för tillståndet annars upphört, 2. tillståndshavaren trots uppmaning inte följer de villkor som gäller för tillståndet, eller 3. tillståndet missbrukas på annat sätt. Vite 5 Polismyndigheten får förelägga ägaren till ett motorfordon som i strid med 3 eller 4 bär kännetecken som skyddas i denna lag att avlägsna kännetecknen eller att vidta någon annan åtgärd för att kännetecknen inte ska missbrukas. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Ett beslut om föreläggande gäller omedelbart om inte annat beslutas. Om fordonet ägs av någon som inte har fyllt 18 år ska det som sägs om ägaren i stället tillämpas på hans eller hennes förmyndare. 6 Om det finns anledning att anta att en person som är föremål för ett föreläggande har begått en gärning som kan föranleda straff eller en straffliknande sanktion, får han eller hon inte föreläggas vid 10

Ds 2015:40 Författningsförslag vite att medverka i en utredning som har samband med den gärningen. Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen. Överklagande 7 Polismyndighetens beslut enligt 4 och 5 som gäller en fysisk person får överklagas till den förvaltningsdomstol inom vars domkrets han eller hon var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. I övriga fall överklagas sådana beslut till den förvaltningsdomstol inom vars domkrets det första beslutet fattades. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den. 11

Författningsförslag Ds 2015:40 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister Härigenom föreskrivs att 5 och 6 lagen (2001:558) om vägtrafikregister ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2014:1021 Föreslagen lydelse 5 I fråga om personuppgifter ska vägtrafikregistret ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter för 1. verksamhet, för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan författning, i fråga om a) fordonsägare, b) den som ansöker om, har eller har haft behörighet att framföra fordon eller luftfartyg enligt körkortslagen (1998:488), luftfartslagen (2010:500), taxitrafiklagen (2012:211) eller någon annan författning eller den som har rätt att utöva viss tjänst enligt luftfartslagen, c) annan person om det behövs för att underlätta handläggningen av ett körkorts-, förarbevis-, taxitrafik- eller yrkestrafikärende, d) den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG, yrkestrafiklagen (2012:210) eller någon annan författning, taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211) eller biluthyrning enligt lagen (1998:492) om biluthyrning, e) den som ansöker om, har eller har haft färdskrivarkort som avses i rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter, f) den som har eller har haft yrkeskompetens att utföra transporter enligt lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens eller genomgår utbildning för att få f) den som har eller har haft yrkeskompetens att utföra transporter enligt lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens eller genomgår utbildning för att få 12

Ds 2015:40 Författningsförslag sådan kompetens, eller g) den som bedriver sådan sådan kompetens, g) den som bedriver sådan förvärvsmässig transportverksamhet förvärvsmässig transportverksamhet på väg, som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 eller rådets förordning (EEG) nr 3821/85, på väg, som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 eller rådets förordning (EEG) nr 3821/85, eller h) den som har tillstånd enligt lagen (2016:000) om skydd mot användning av vissa kännetecken på motorfordon att använda polisiära kännetecken på fordon, 2. försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där uppgifter om personer under 1 a), b) och d) utgör underlag för prövningar eller beslut, 3. information om fordonsägare för trafiksäkerhets- eller miljöändamål och för att i den allmänna omsättningen av fordon förebygga brott samt information om den som har behörighet att framföra fordon för att utreda trafikbrott i samband med automatisk trafiksäkerhetskontroll, 4. aktualisering, komplettering eller kontroll av information om fordonsägare som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register, 5. uttag av urval för direkt marknadsföring av information om fordonsägare, dock med den begränsning som följer av 11 personuppgiftslagen (1998:204), 6. fullgörande av sådan tillsyn som avses i 5 kap. 3 a fordonslagen (2002:574), i fråga om fordonsägare och den som är anställd som besiktningstekniker hos ett besiktningsorgan enligt fordonslagen, 13

Författningsförslag Ds 2015:40 7. en utländsk myndighets verksamhet om tillhandahållandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt eller av en EU-rättsakt, och 8. fullgörande av skattekontroll med hjälp av redovisningscentraler för taxitrafik och fullgörande av tillsyn över sådana centraler enligt lagen (2014:1020) om redovisningscentraler för taxitrafik. 6 I vägtrafikregistret förs det in uppgifter som avser 1. motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa, 1. a) motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa, b) tillstånd enligt lagen (2016:000) om skydd mot användning av vissa kännetecken på motorfordon, 2. a) behörighet enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon, b) förarutbildning och förarprov, c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen, 3. a) behörighet att föra fordon i taxitrafik och rätten att bedriva yrkesmässig trafik, taxitrafik och biluthyrning, b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen (2012:210), taxitrafiklagen (2012:211) och lagen (1998:492) om biluthyrning samt av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagarna och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till internationella personeller godstransporter, 4. innehav av särskilda behörighetshandlingar som krävs för att föra ett visst slag av motordrivet fordon eller luftfartyg i andra fall än som avses i 2 a) och 3 a) eller för att utöva viss tjänst eller genomgå viss utbildning, 5. innehav av färdskrivarkort som avses i rådets förordning (EEG) nr 3821/85, 6. utfärdande, utbyte, förnyelse, förlustanmälan, återlämnande, giltighet och återkallelse av färdskrivarkort enligt 5, och som i övrigt behövs för tillämpningen av förordning (EEG) nr 3821/85 och av föreskrifter som meddelats i anslutning till den, 7. genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen 14

Ds 2015:40 Författningsförslag för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a fordonslagen (2002:574), 8. skattekontroll med hjälp av redovisningscentraler för taxitrafik och uppgifter som i övrigt behövs för fullgörande av tillsyn över sådana centraler enligt lagen (2014:1020) om redovisningscentraler för taxitrafik, och 9. a) den som bedriver verksamhet som avses i 5 1 g), och b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av bestämmelser om kontroll av företag enligt förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. eller av föreskrifter som meddelats i anslutning till den. I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och att influtna medel redovisas samt de uppgifter som behövs för att Transportstyrelsen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt 1. lagen (2004:629) om trängselskatt, eller 2. lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Personuppgifter får endast föras in för de ändamål som anges i 5. Denna lag träder i kraft den. 15

3 Gällande rätt 3.1 Allmänt om polisens verksamhet Den svenska staten har monopol på att utöva viss verksamhet, bl.a. sådan verksamhet som innebär våldsutövning mot medborgarna. Polisen har huvudansvaret för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att tillförsäkra allmänheten skydd. De grundläggande reglerna om polisen finns i polislagen (1984:387). Till Polismyndighetens uppgifter hör enligt 2 polislagen att 1. förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten, 2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten och ingripa när störningar har inträffat, 3. utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal, 4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen, och 5. fullgöra den verksamhet som ankommer på Polismyndigheten enligt särskilda bestämmelser Polisens organisation och verksamhet regleras framför allt i polisförordningen (2014:1104), förordningen med instruktion för Polismyndigheten (2014:1102) och förordningen (2014:1103) med instruktion för Säkerhetspolisen. Polisens närmare arbetsuppgifter regleras i en mängd olika lagar och förordningar, bl.a. rättegångsbalken. 3.2 Det straffrättsliga skyddet för viss verksamhet 3.2.1 Skyddet för personer Det straffrättsliga skyddet för allmän verksamhet regleras i 17 kap. brottsbalken. Där finns bl.a. bestämmelser om skydd för tjänste- 17

Gällande rätt Ds 2015:40 män som utövar myndighet. I 17 kap. 1 och 2 finns bestämmelser om straffansvar för den som angriper en tjänsteman i hans eller hennes tjänsteutövning med våld eller hot eller som ingriper med andra åtgärder som innebär lidande, skada eller annan olägenhet, i syfte att tvinga eller hindra någon i tjänsteutövningen. I 17 kap. 4 straffbeläggs att sätta sig till motvärn eller att med våld hindra någon i myndighetsutövning. 3.2.2 Skyddet för viss yrkesverksamhet Det finns i svensk rätt inget generellt straffrättsligt skydd för verksamhet som bedrivs i det allmännas regi. Något generellt skydd finns inte heller för yrken som kräver legitimation eller på annat sätt är skyddade genom särskild författningsreglering. Däremot finns det enstaka bestämmelser som tar sikte på sådana yrken. I 17 kap. 15 brottsbalken straffbeläggs som föregivande av allmän ställning att någon obehörigen utger sig för att utöva myndighet eller obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken och därigenom ger sken av att han eller hon tillhör Försvarsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt är straffet fängelse i högst två år. Enligt många författningar krävs det behörighet som polisman för att kunna vidta vissa åtgärder i myndighetsutövning. Med polisman avses enligt 2 polisförordningen vid tillämpning av lag eller förordning rikspolischefen, säkerhetspolischefen, biträdande säkerhetspolischefen, polismästare, polisöverintendent, polisintendent, polissekreterare, poliskommissarie, polisinspektör och polisassistent. Detsamma gäller en polisaspirant under tjänstgöringstid vid Polismyndigheten. Att utge sig för att vara polisman utan att falla under denna legaldefinition kan vara straffbart som föregivande av allmän ställning. 18

Ds 2015:40 Gällande rätt 3.2.3 Skyddet för vissa kännetecken m.m. Allmänt om skyddet Det finns inte heller något generellt straffrättsligt skydd för statliga vapen, emblem, myndighetsbeteckningar eller annat som utmärker offentlig verksamhet. När det gäller kommersiell användning finns det visst skydd, men däremot inte om någon för privata ändamål missbrukar kännetecken och beteckningar som används för att utmärka offentlig verksamhet. Sådant missbruk kan ändå vara straffbart, exempelvis om det är fråga om något som faller under bestämmelserna i 14 kap. 8 om märkesförfalskning, t.ex. om någon förfalskar offentlig kontrollmärkning. Skydd mot kommersiell användning Som nämnts finns det ett skydd mot att vissa kännetecken missbrukas i kommersiell verksamhet. Skyddet omfattar användning av statliga vapen. Polismyndighetens vapen består av en krönt sköld med rikets tre kronor på blå botten, omgivna av en upptill öppen eklövskrans i gult, nedtill omfattande två korslagda fasces också i gult. Säkerhetspolisen, som blev en självständig myndighet den 1 januari 2015, har numera ett eget vapen. Det består av en krönt sköld med blå botten, eklöv och en fackla i gult samt två korslagda fasces också i gult. Enligt 1 lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar får skyddade kännetecken, bl.a. statsvapen och annat statsemblem, inte utan tillstånd användas i varumärke eller annat kännetecken för varor eller tjänster. Detsamma gäller annan beteckning, som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger kännetecknet en officiell karaktär. Ett statsvapen får inte heller på annat sätt än som kännetecken användas i näringsverksamhet utan tillstånd. Det som nu har sagts gäller också en beteckning som lätt kan förväxlas med en sådan skyddad beteckning. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet döms enligt 4 till böter. Enligt 2 kap. 7 varumärkeslagen (2010:1877) får ett varumärke inte registreras om det utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteckning eller ett sådant kommunalt vapen som 19

Gällande rätt Ds 2015:40 enligt lag eller annan författning inte får användas obehörigen som varumärke, eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning eller ett sådant vapen. En motsvarande bestämmelse, som förbjuder användning utan tillstånd av en sådan statlig eller internationell beteckning som enligt lag eller annan författning inte får användas obehörigen som firma, eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning, finns i 10 första stycket 2 firmalagen (1974:156). Enligt 2 förordningen (1976:100) om vissa officiella beteckningar prövar Patent- och registreringsverket frågor om tillstånd att använda statsvapen, statsflagga eller annat statsemblem, statlig kontroll- eller garantibeteckning, annan beteckning, som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger mönstret eller kännetecknet en officiell karaktär, eller beteckning som lätt kan förväxlas med något av det angivna. Avgift tas ut för ansökan, varvid avgiftsklass 3 i avgiftsförordningen (1992:91) tillämpas. Verkets beslut får överklagas till regeringen. Enligt uppgift från verket har man inte beviljat någon ansökan om att få använda polisens vapen och det finns således inte några sådana tillstånd. Skydd mot obehörig användning av vissa kännetecken i väpnade konflikter Med stöd av folkrätten och internationella konventioner har det skapats ett internationellt skydd mot missbruk av sådana internationella sjukvårdsbeteckningar som används i bl.a. väpnade konflikter. Syftet med skyddet är att begränsa det lidande som väpnade konflikter kan medföra för väl stridande som civila. Det som skyddas är ett fåtal, internationellt erkända, symboler som röda korset och röda halvmånen. Den svenska lagstiftningen har nyligen ändrats och en ny lag om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten har införts. I lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten föreskrivs hur vissa skyddade kännetecken som räknas upp i lagen (bl.a. den symbol som används av Röda korset) får användas. Den som använder ett sådant kännetecken i strid med lagen för varor, tjänster eller för verksamheter eller för utmärkning på skyltar, anslag eller liknande döms enligt 9 för otillåten användning av kännetecken till böter eller fängelse 20

Ds 2015:40 Gällande rätt i sex månader. Detsamma gäller den som i näringsverksamhet på annat sätt använder ett sådant kännetecken, eller något som kan förväxlas med ett kännetecken. I ringa fall ska inte dömas till ansvar. 3.3 Bestämmelser om fordons utrustning Det finns bestämmelser på trafikområdet som begränsar möjligheterna att utrusta fordon med larmanordningar så att de kan misstas för utryckningsfordon. Med stöd av 11 kap. 11 fordonsförordningen (2002:925) utfärdade Vägverket föreskrifter om att sådan larmanordning som ska finnas på ett utryckningsfordon inte får finnas på något annat fordon. Enligt 11 kap. 5 förordningen kunde ägaren till ett fordon som användes i strid mot föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen dömas till penningböter, om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att göra vad som skäligen kunnat krävas för att hindra att fordonet användes. Även föraren av fordonet kunde dömas till penningböter, om han eller hon känt till hindret för att använda fordonet. Enligt punkten 4 i övergångsbestämmelserna till fordonsförordningen (2009:211) anses föreskrifter som har meddelats med stöd av den tidigare fordonsförordningen meddelade med stöd av motsvarande bemyndigande i den nya förordningen. Ett sådant bemyndigande finns i 8 kap. 16. Föreskriften om larmanordningar gäller således alltjämt. Om ett fordon i strid med nämnda bestämmelser har försetts med en larmanordning kan fordonsägaren föreläggas att ombesiktiga fordonet, eftersom det då inte längre överensstämmer med typgodkännandet för fordonet. Det torde dock inte gälla om larmanordningen utgörs av en attrapp. 21

4 Polisfordon i och utanför polisverksamheten 4.1 Polismyndighetens utryckningsfordon Ett motorfordon som är avsett att användas av en polisman, tulltjänsteman eller kustbevakningstjänsteman i brådskande tjänsteutövning ska enligt 6 kap. 9 första stycket förordningen (2001:650) om vägtrafikregister registreras som utryckningsfordon, om det enligt 4 kap. fordonsförordningen (2009:211) har godkänts som eller i ett särskilt intyg har betecknats som ett utryckningsfordon och det är fråga om ett motorfordon som är avsett att användas bl.a. av en polisman i brådskande tjänsteutövning. Enligt 6 kap. 10 fordonsförordningen gäller särskilda regler för besiktning av utryckningsfordon. I 23 kap. 1 Vägverkets, alltjämt gällande, föreskrifter om bilar och släpvagnar som dras av bilar (VVFS 2003:22) föreskrivs att det ska finnas larmanordning på utryckningsfordon men att sådan anordning inte får inte finnas på annat fordon. Larmanordning består enligt föreskriften av lykta och ljudanordning. För vissa fordon, bl.a. sådana som endast används av polispersonal, gäller att de inte behöver ha en fast monterad lykta om det i fordonet medförs en motsvarande lykta som är avsedd att tillfälligt fästas på fordonet. En lykta som ingår i larmanordning ska enligt 23 kap. 2 avge blått ljus och vara typgodkänd. Ljudanordning som används på utryckningsfordon ska på bil av år 1979 eller senare års modell vara typgodkänd. En larmanordning får enligt 23 kap. 3 även kompletteras med viss anordning som kan åstadkomma blinkande helljus. Före den 1 januari 2015 ansvarade Rikspolisstyrelsen, i egenskap av centralmyndighet för polisväsendet, för närmare bestämmelser om hur polisens utryckningsfordon skulle se ut och utrustas. 23

Polisfordon i och utanför polisverksamheten Ds 2015:40 Om ett utryckningsfordon överlåts, ska det fortsatt vara registrerat som ett sådant fordon endast om förutsättningarna i 6 kap. 9 förordningen om vägtrafikregister är uppfyllda. Transportstyrelsen får dock enligt 20 kap. 4 förordningen om vägtrafikregister meddela föreskrifter om, eller i ett enskilt fall besluta, att ett annat motorfordon än ett sådant som avses i 6 kap. 9 får antecknas som utryckningsfordon i vägtrafikregistret. 4.2 Hur utryckningsfordon får användas I trafikförordningen (1998:1276) regleras hur utryckningsfordon får användas på väg och i terräng. Enligt 2 kap. 5 trafikförordningen ska trafikanter lämna fri väg för utryckningsfordon som avger signal med föreskriven larmanordning. I 11 kap. finns bestämmelser om att utryckningsfordon i vissa fall är undantagna från annars gällande trafikregler. Bestämmelserna innebär bl.a. att polisfordon som används i tjänsteutövning får föras på ytor där trafik med sådana motorfordon annars inte är tillåten eller får stannas eller parkeras på platser där det annars inte är tillåtet. Vidare får bl.a. polismän i brådskande yrkesutövning avvika från gällande bestämmelser om hastighet och även från andra trafikföreskrifter. Flertalet av undantagen gäller dock bara om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas. Inom Polismyndigheten krävs det särskild utbildning för att få köra myndighetens utryckningsfordon. Personal med servicefunktioner kör dock sådana fordon exempelvis till och från verkstadsbesök och besiktning. 4.3 Polisens fordonspark 4.3.1 Den historiska bakgrunden Före förstatligandet år 1965 var polisverksamheten till huvuddelen en kommunal angelägenhet. Viss polisverksamhet var dock redan då statlig nämligen statspolisorganisationen som var knuten till länsorganisationen och i huvudsak fanns i residensstäderna. Hur polisverksamheten var organiserad berodde framför allt på om det var fråga om större eller mindre orter. 24

Ds 2015:40 Polisfordon i och utanför polisverksamheten I och med förstatligandet skapades en statlig polisverksamhet uppdelad på 119 lokala polisdistrikt, en regional organisation byggd på länsindelningen och en centralmyndighet, Rikspolisstyrelsen. I den nybildade Rikspolisstyrelsens uppgifter ingick bl.a. att se till att alla delar av polisverksamheten fick samma utrustning. Ett viktigt led i det arbetet var att skapa en enhetlig fordonspark. Under åren närmast efter förstatligandet utrustades således successivt alla polisdistrikt med samma typer av utryckningsfordon. Det satsades också betydande belopp på att förnya den polisiära fordonsparken. Polisväsendet genomgick under de följande decennierna en rad omorganisationer, där bl.a. den regionala nivån togs bort och de lokala myndigheterna gavs en utökad frihet att själva bestämma över vilken utrustning de ansåg sig behöva. Rikspolisstyrelsen ansvarade dock alltjämt för att utrustningen var enhetlig, för utveckling av materiel och utrustning och för central upphandling av dyrare utrustning som exempelvis fordon. Genom åren har polisens fordonspark förändrats i olika avseenden, från äldre bilar som till det yttre inte i någon större utsträckning skilde sig från andra motsvarande fordon, till i dag då utryckningsfordonen är tydligt utmärkta på ett sådant sätt att de lätt ska kunna urskiljas som polisfordon inte bara på dagtid utan även nattetid eller vid dålig sikt. Fram till år 1984 var fordonsparken lackerad i svart/vitt med ordet polis i vita markeringar på bl.a. dörrarna. År 1984 till år 1989 var grundfärgen på polisens utryckningsfordon vit med blåa, gula och svarta markeringar och ordet polis i blått. Polisens vapen fanns också på fordonen. Från år 1989 var fordonens grundfärg vit med blåa markeringar i nyanser som växlade något under årens lopp, ordet polis i blått och polisens vapen. Då tillkom även andra markeringar som organisatorisk tillhörighet och anropsnummer. Från och med år 2005 är grundfärgen på fordonen alltjämt vit, med blåa reflekterande markeringar, ordet polis i blått och polisens vapen, men det har tillkommit gula reflekterande markeringar. Numera lackeras inte fordonen om för polisens bruk. De förses i stället med påklistrade dekaler och andra markeringar. Därmed kan kännetecknen för ett utryckningsfordon lätt avlägsnas när fordonet inte längre används av Polismyndigheten. Samtidigt innebär det nya sättet att märka ut polisfordon att det är enkelt och billigt 25

Polisfordon i och utanför polisverksamheten Ds 2015:40 för vem som helst att skaffa den utrustning som behövs för att skapa vad som ser ut som ett polisfordon, eftersom exempelvis reflexmaterialet och bokstäverna som används för Polismyndighetens utryckningsfordon kan köpas på den öppna marknaden. 4.3.2 Nutida polisfordon Efter omorganisationen av polisen den 1 januari 2015 finns det bara två polismyndigheter i Sverige, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Båda har särskilt utrustade fordon, men det är framför allt Polismyndighetens fordon som är av intresse i detta sammanhang. Inom Polismyndigheten ansvarar en särskild enhet, polistekniksektionen, för frågor som rör polisens utrustning. Det inkluderar även fordonsparken. Sektionen fastställer vilka krav som ställs på ett polisfordon, hur det ska vara utrustat och på vilket sätt fordonet ska utmärkas som polisfordon. Sektionen gör också en central upphandling av fordon. Varje enhet inom myndigheten med eget budgetansvar avgör sedan självständigt hur många fordon och vilka typer av fordon som ska köpas in, inom ramen för det centrala upphandlingsavtalet. Eftersom vissa typer av fordon används mera sällan består Polismyndighetens fordonspark i dag både av fordon med den märkning som gäller från år 2005 och enstaka äldre fordon som är utrustade och märkta enligt Rikspolisstyrelsens tidigare riktlinjer. Det finns dock inga fordon med det utseende som gällde fram till år 1989 i bruk. Utryckningsfordon av olika slag väcker allmänhetens intresse. Det finns exempelvis en förening, Svensk utryckningsfordonsförening, som enligt sin hemsida har som främsta målsättning att på olika sätt informera både yrkesmässiga användare och andra intressenter om utryckningsfordon dels på hemsidan, dels i medlemstidningen Utryckning. Föreningen publicerar bilder på olika typer av utryckningsfordon, bl.a. polisfordon. 4.3.3 Utrangerade polisfordon Under årens lopp har polisen av naturliga skäl successivt utrangerat delar av sin fordonpark, antingen genom skrotning (t.ex. när for- 26

Ds 2015:40 Polisfordon i och utanför polisverksamheten donet skadats allvarligt i trafiken) eller genom försäljning. Innan ett polisfordon säljs är utgångspunkten att all polisiär utrustning ska tas bort, tillsammans med allt annat som markerar att det är fråga om ett polisfordon. Det har dock inte funnits några bindande föreskrifter om detta. Enligt uppgift har det förekommit att polisfordon har sålts utan att den nödvändiga avrustningen av dessa har genomförts. Tidigare polisfordon kan alltså köpas av allmänheten, men fordonen bör då inte längre ha de attribut som ett av Polismyndighetens utryckningsfordon normalt har. 4.4 Fordon som kan förväxlas med polisfordon 4.4.1 Museifordon Polisens verksamhet är av den arten att allmänheten har ett stort intresse av både att följa den i nutid och att ta del av hur den har fungerat tidigare. En viktig del i polisverksamhetens historiska utveckling är hur polisens utrustning, bl.a. dess tillgång till fordon, har förändrats över tid. Det finns ett stort antal fordonsmuseer i Sverige. De flesta specialiserar sig på annat än polisfordon men har andra typer av utryckningsfordon. Polismuseet är det museum som har flest gamla polisfordon. Enligt uppgift finns det i dag ett trettiotal tidigare polisfordon från olika tidsperioder på Polismuseet. Det rör sig främst om personbilar och motorcyklar, men även en specialutrustad lastbil. Fordonen är autentiska till både utseende och utrustning. För en närmare beskrivning av äldre polisfordon hänvisas till Arne Spångberg, Fängslande fynd, Polisfordon genom tiderna, Trafik-Nostalgiska förlaget 2008. 4.4.2 Äldre polisfordon som ägs av privata samlare Motorhistoria är också något som engagerar många privatpersoner, bl.a. att återställa äldre fordon till ursprungligt skick. Intresset riktar sig mot både privatfordon och fordon som har använts i olika typer av verksamhet som t.ex. utryckningsfordon och militära fordon. 27

Polisfordon i och utanför polisverksamheten Ds 2015:40 Motorhistoriska Riksförbundet företräder den motorfordonshistoriska rörelsen. Förbundet engagerar enligt egen uppgift omkring 97 000 medlemmar i 175 klubbar. Förbundet tillhör den internationella paraplyorganisationen Federation International Vehicules Anciens (FIVA). Förbundet verkar för att motorhistoriskt intressanta äldre fordon används, restaureras och bevaras inför framtiden. När det gäller motorfordon rör det sig framför allt om s.k. veteranfordon, dvs. fordon som är 30 år eller äldre och som därigenom är skattebefriade. Förbundet arbetar bl.a. med bevakning av politiska frågor, kontakter med myndigheter samt rådgivning och information till sina medlemmar beträffande sådana fordon. Förbundet tar också emot och bevarar arkivmaterial som rör äldre fordon, exempelvis gamla fotografier och handlingar. Förbundet tillhandahåller vidare specialförsäkringar för äldre fordon och har i dag omkring 40 000 försäkringstagare. Det finns alltså privata ägare och privata samlare av tidigare utryckningsfordon, bl.a. polisfordon. Polisfordonshistoriska sällskapet, som är ett nätverk av personer som äger äldre polisfordon, har enligt uppgift ett 80-tal medlemmar. De äger polisfordon som härrör från 1930-talet fram till omkring år 2000. Totalt bedömer Motorhistoriska Riksförbundet att det finns omkring 1 000 äldre uttryckningsfordon, varav de flesta är brandfordon. Förbundet uppskattar att det finns ett hundratal äldre polisfordon. Det är främst bilar och motorcyklar men det förekommer även släpvagnar och båtar som härrör från polisen. Vissa av dessa fordon är i körklart skick medan andra är under restaurering. Det finns enligt förbundet även samlare utomlands, bl.a. i Norge, Finland och Nederländerna, som äger äldre svenska polisfordon. På motsvarande sätt finns det ett antal polisfordon av utländskt ursprung hos svenska ägare. De historiska fordonen visas ofta upp i samband med mässor, utställningar och motorhistoriska evenemang. Inte sällan framförs fordonen på allmän väg till och från sådana uppvisningar, eftersom en del av bevarandet av det motorhistoriska kulturarvet går ut på att fordonen ska brukas. Några äldre polismotorcyklar som har restaurerats har varit permanent utställda hos polismyndigheter. 28

Ds 2015:40 Polisfordon i och utanför polisverksamheten 4.4.3 Polisfordon som används vid filminspelningar och inspelning av TV-program Varje år spelas det i Sverige in filmer, TV-serier och liknande framställningar där polisfordon utgör ett naturligt inslag. Som exempel kan nämnas de filmer och TV-serier som bygger på skildringar av polisverksamhet eller på kriminalromaner. Även vid stillbildsfotografering, t.ex. för modeändamål, används ibland polisfordon som en detalj. Det finns enligt uppgift för närvarande en handfull företag som yrkesmässigt hyr ut polisfordon till filminspelningar, inspelningar av TV-serier och liknande. Några har bara enstaka fordon, men åtminstone två av företagen har ett flertal fordon. Dessa fordon har ibland köpts direkt från polisen med de yttre kännetecknen, bl.a. larmanordningen, kvar. I andra fall är det fråga om bilar som har utrustats så att de till det yttre liknar polisfordon. Även andra utryckningsfordon, t.ex. ambulanser och brandbilar finns att hyra hos dessa företag. Några bilföretag som har utrustat polisfordon hyr också ut dem till olika slags inspelningar. Det finns inte någon branschorganisation som företräder de som hyr ut polisfordon. Det enligt uppgift största företaget uppger att man i dag har 13 polisfordon och en ambulans till uthyrning. Verksamheten bedrivs i ett handelsbolag, men enbart som en bisyssla av båda bolagsmännen. Av fordonen har ett den dekor som gällde från mitten till slutet av 1980-talet, fem har blå/vit dekor och sju har den nu aktuella dekoren. Det är framför allt nyare fordon som efterfrågas för inspelningar. Företaget hyr ut till såväl svenska film- och TV-bolag som till utländska bolag som spelar in TV-serier eller filmer i svensk miljö. Fordonen, som uppfyller alla trafikkrav, framförs på allmän väg till och från inspelningsplatserna. Företaget säger sig inte ha några formella tillstånd, men bedriver verksamheten i nära samförstånd med polisen. När polisen utrangerar fordon har företaget ibland fått tillfälle att köpa dem, med befintlig dekor och larmanordning kvar. För att larmanordningen inte ska fungera har man fått göra förändringar så att den inte utan vidare kan kopplas in under färd. Larmanordningarna är också övertäckta med ett specialsytt kapell när fordonen körs till och från inspelningsplatserna, vilket bolagsmännen själva gör. Man täcker då också över ordet polisen på dörrarna och motorhuven och poli- 29

Polisfordon i och utanför polisverksamheten Ds 2015:40 sens vapen. Däremot kan andra trafikanter se de reflekterande fälten, som är identiska med de som finns på polisfordon. På inspelningsplatsen ansvarar produktionsbolaget för att det finns de tillstånd som krävs för inspelningen. När fordonen används för inspelning täcker man av larmanordningen, texten på motorhuven och sidodörrarna och polisens vapen. Normalt är inspelningsplatsen, t.ex. en gatstump i en stad eller några hundra meter vägsträcka, avlyst genom avspärrningar och trafikvakter när inspelningen pågår. Det förekommer dock att man måste färdas en kort sträcka i trafiken, t.ex. att åka runt ett kvarter, för att komma tillbaka till inspelningsplatsen, om tagningen måste göras om. Vid sådana korta körsträckor täcker man inte över kännetecknen på fordonet, eftersom det omedelbart efteråt ska användas på nytt för inspelning. Polismuseet hyr också ut tidigare polisfordon till bl.a. filminspelningar. Dessa fordon uppfyller kraven för att få föras på allmän väg. Någon från museet kör enligt uppgift bilen eller motorcykeln till inspelningsplatsen och övervakar användningen av fordonet där. Även polismyndigheter har enligt uppgift genom åren vid enstaka tillfällen ställt polisfordon och personal till förfogande för att användas vid TV- eller filminspelningar. Skälet till det kan t.ex. vara att inspelningen kräver exteriörbilder där ett polisfordon passerar en viss plats eller parkeras utanför en viss byggnad. Om polisen då av säkerhetsskäl eller med hänsyn till trafiksäkerheten vill undvika att ett fordon som ser ut som ett polisfordon ska finnas på den platsen bistår man ibland med att låta ett av sina fordon filmas. Privata samlare hyr också ut sina fordon för filminspelningar och liknande. Om ett fordon behöver disponeras under en längre tid för en filminspelning, kanske i flera veckor, är det framför allt professionella uthyrare och privata samlare som kan ställa fordon till förfogande. 4.4.4 Andra fordon som kan förväxlas med polisfordon Fordon som bilföretag vill marknadsföra Bilföretag kan ha ett intresse av att ta fram fordon som de hoppas att Polismyndigheten så småningom ska köpa in. Som exempel kan nämnas att ett större bilföretag försåg en småbil med alla yttre 30

Ds 2015:40 Polisfordon i och utanför polisverksamheten attribut som en polisbil har (inkluderande polisens vapen) och visade upp den under Almedalsveckan. Syftet var att beslutsfattare skulle uppmärksammas på att även små, miljövänliga fordon skulle kunna användas i polisverksamheten i framtiden. Ett annat bilföretag utrustade på eget initiativ en personbil så att den motsvarade ett polisfordon och lånade ut fordonet till flera polismyndigheter för att de skulle kunna testa hur den fungerade i operativ verksamhet. Bilen, som bl.a. hade larmbåge och polisens vapen, fördes på allmän väg av företagets anställda mellan de myndigheter som provade den. Fordon av detta slag, som ibland kallas sponsorfordon, hyrs också ut till inspelningar av olika slag. Fordon som brukas av privatpersoner Tidigare har nämnts att privatpersoner kan äga och bruka sådana polisfordon som inte längre används i polisverksamheten, t.ex. äldre polisfordon som är lackerade i svart/vitt. Det förekommer emellertid också att privatpersoner skaffar utrangerade polisfordon av modernt slag och återställer dem till det skick som de var innan polisen beslöt att ta dem ur bruk. I några fall har av allt att döma tidigare polisfordon sålts utan att all utrustning och andra yttre attribut tagits bort. Det finns också exempel på att andra fordon än sådana som tidigare brukats av Polismyndigheten förses med samma yttre attribut som normalt finns på Polismyndighetens uttryckningsfordon. Det är framför allt bland dessa två kategorier av fordon försålda tidigare polisfordon som på nytt utrustats med polisiära attribut och fordon som utrustats för att efterlika polisfordon som man finner de falska polisbilar som uppdraget tar sikte på. Är ett fordon, som ägs av någon annan än Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller annan myndighet som har rätt att använda utryckningsfordon utrustat med larmbåge eller annan larmanordning som fungerar och fordonet används på väg, kan det utgöra en förseelse mot fordonsförordningen. Däremot finns det i dag inget allmänt förbud mot att någon för privat bruk använder Polismyndighetens eller Säkerhetspolisen vapen eller förser ett fordon med 31

Polisfordon i och utanför polisverksamheten Ds 2015:40 andra kännetecken som används på Polismyndighetens utryckningsfordon. 32

5 Kartläggning av problemet 5.1 Täcker nuvarande lagstiftning användning av fordon som kan förväxlas med polisfordon? 5.1.1 Föregivande av allmän ställning Frågan om användning av ett fordon som getts ett sådant utseende att det kunde förväxlas med ett av Polismyndighetens utryckningsfordon kunde bestraffas som föregivande av allmän ställning prövades av Svea Hovrätt i en dom den 20 mars 2012 (B 10663-11). Åtalet avsåg föregivande av allmän ställning. Gärningen bestod i att den tilltalade obehörigen hade utgett sig för att utöva myndighet genom att vid två olika tillfällen framföra ett fordon som liknat en polisbil. Fordonet var lackerat i blått och vitt. Det hade dekaler som liknade polisens och hade enligt åtalet i det ena fallet dessutom ett signalhorn med en sirenliknande ton och i det andra fallet en extra backspegel, tre antenner och en larmbåge (blåljusramp) på taket. Den tilltalade erkände att han fört fordonet vid de påstådda tillfällena, men bestred att förfarandet var brottsligt. Två polismän vittnade om vad som förekommit i samband med att den tilltalade förde fordonet och vidare åberopades fotografier av fordonet. Södertörns tingsrätt konstaterade att den tilltalade hade fört ett fordon som till utseende och utrustning liknade en polisbil, men att det inte var tillräckligt för att gärningen skulle falla under bestämmelsen om föregivande av allmän ställning. Åtalet ogillades. Åklagaren överklagade till Svea Hovrätt, där målet avgjordes utan huvudförhandling. Hovrätten framhöll att straffbestämmelsen om föregivande av allmän ställning tar sikte på dels den som obehörigen utger sig för att utöva myndighet, dels den som genom att bära uniform, märke eller annat tjänstetecken ger sken av att inneha viss befattning. 33

Kartläggning av problemet Ds 2015:40 Åtalet avsåg det förstnämnda. Hovrätten konstaterade att med myndighetsutövning avses beslut eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter och som kommer till stånd och får rättsverkningar för eller mot enskilda i kraft av offentligrättsliga regler. Myndighetsutövning avser alltså inte en myndighets verksamhet i allmänhet utan enbart utövningen av offentliga maktbefogenheter. Hovrätten fann att polisens patrullering i trafiken inte i sig har någon rättsverkan mot enskilda och därmed inte innefattar myndighetsutövning. Den tilltalade hade således inte obehörigen utgett sig för att utöva myndighet enbart genom att framföra ett fordon som liknade en polisbil. Hovrätten fastställde tingsrättens frikännande dom. 5.1.2 Trafikregler Att framföra ett fordon som är utrustat med en fungerande larmbåge, eller annan larmanordning som används på utryckningsfordon, strider mot föreskrifter som meddelats med stöd av fordonsförordningen (se avsnitt 3.3 och 4.2). Straffet är penningböter. Det faller utanför det straffbara området att föra ett fordon som är försett med en icke fungerande larmanordning eller något som är byggt för att efterlikna en sådan anordning, dvs. som utgör en attrapp. Att använda en sådan larmanordning i syfte att påkalla fri väg, spärra av en vägsträcka eller vidta någon annan åtgärd som utgör ett led i myndighetsutövning kan medföra straffansvar för föregivande av allmän ställning. 5.2 Få brottsanmälningar Rikspolisstyrelsen har spridit information om rättsfallet från Svea Hovrätt och de praktiska konsekvenserna av det till framför allt trafikpolisens enheter. Mot bakgrund av att rättsfallet numera är välkänt upprättas det sällan någon brottsanmälan när en polisman påträffar ett fordon som kan förväxlas med ett polisfordon, om inte föraren gör sig skyldig till något annat brott. I den mån det upprättas anmälningar om enbart framförande av ett fordon som kan förväxlas med ett polisfordon läggs utredningen som regel ner 34

Ds 2015:40 Kartläggning av problemet ganska snabbt. Det finns därför ingen möjlighet att med hjälp av brottsstatistiken kartlägga i hur stor omfattning det förekommer fordon som kan förväxlas med polisfordon och hur de i så fall används. 5.3 Förfrågan till alla polisområden För att få underlag för att kunna bedöma i vilken omfattning det faktiskt förekommer att fordon som är utrustade så att de kan förväxlas med Polismyndighetens utryckningsfordon eller andra utryckningsfordon, och om det uppfattas som ett problem i polisverksamheten att det finns sådana fordon, ombads cheferna för landets samtliga polisområden att besvara ett antal frågor. De frågor som ställdes var följande. 1. Har det funnits exempel inom Ert område på att någon har använt ett fordon med polisbeteckningar? 2. Hur har händelsen eller händelserna hanterats? 3. Känner Ni till något motsvarande fall där någon har använt ett annat utryckningsfordon? 4. Anser Ni att den nuvarande lagstiftningen när det gäller skyddet mot att använda fordon som liknar utryckningsfordon är otillräcklig och i så fall i vilket avseende? 5. Är det någon annan information som Ni anser viktig för uppdraget? 5.4 Svaren på förfrågan Polismyndigheten är i dag indelad i sju polisregioner och 27 polisområden. Svar på förfrågan inkom från samtliga polisregioner och flertalet polisområden. Eftersom svaren i vissa fall avsåg ett visst polisområde och i andra fall en hel polisregion redovisas här alla svaren regionvis. I detta avsnitt redovisas endast de uppgifter i förfrågan som avsåg historiska uppgifter, medan synpunkter på den nuvarande lagstiftningen och behovet av ändringar i den redovisas i kapitel 6. 35