ORATIO Μ U CIΛ ΝI ex Tac. HisT. L» II, Cap, 76-77. SvETHICE REDDITA. QUAM 'VENIA AMPL. FACULT. PHILOS. UPSAL. PRiESIDE OL. KOLMOD11S EQUITE REG» ORD» DE STELLA POLART, ELOQU, ET Ρ O LI T. PROF. REG. ET ORD. SKYTT. REG. SOCIET. LITT. UPS. ET REG, SOG. SCIENT. AC LITT» GOTHOB. MEMBRO. REG. SOC. HISTOR. SCAND. STOCKH. LITTERAR. COMMERCIO JUNCTO. PRO GRADU PHILOS O PHI CG ρ. P. AUCTOR JOH. NICOL. HERLITZ Gotlil. IN AUDIT. GUSTAV. D!Ε XI JUNII MDCCCXXXIII. B. P. JJI. S» UPS All ie, EXCUDIBANT REGliE ACAQBäTCJE TVPOGRAPHI
PROOEMIUM, iuter omnes, quibus vexata fuerat Romana civitas, procelias longa concordia quietus Oriens manebat. Post exitum Neronis primum bellum paravit. Provinciis prseerant Vespasianus Judaeje, Syrias Mucianus, Ille et manu fortis et rei militari«peritus, et qui sie se duritiei dederat, ut parsimonia victus atque eultus gregarios etiam milites vinceret; hic ad dicendum magis et res civiles aptus, magnificentia ac splendore vitas omnes superabat. Uterque opibus valens; ambo invidia discordes. Interfecto jam Galba Otho et Vitellius, quorutn utrique spes summa adipiscendi erat, arma parant, odio invicem at que metu conflagrantes. Non longa Othoni dominatio; vo-
luntaria morte jam Vitellio vel inimicis potius fat b cesserat. Nec Vitellio stabilior fortuna. Namque focotdia torpentem Vitiisque pollutüin e fastigio, quo fortuna evexerat, dejicere animus Vespnsianum invasit. Dnbius tamen hajsmet, urpote ietate jam provectior, cui minus vegetum atque vivickim es set ingenium, nisi promtioris indolis Mucianus, cum quo in amicitiam redierat r Tito maxime juvante r dubium atque paventem eonfirmasser. Cujus hic tradimus orationenu
Μ U C I Α Ν I TAL TACITI HÅFDEBÖCKER IIja BOK. C. 76. JJvar oeh cn som besluter sig for en sak af större vigty bor foiut ofvervåga, huruvida det, han åmnar företaga, år nyttigt for staten, årorikt for honom sjelf, lått verkstallbart eller åtminstone icke forenadt med alltför stor svårighet. Afven bor tagas i betraktande, huruvida radgifvaren sjelf delar faran af det han tillstyrker5 och slutligen, hvem högsta åran af det lyckade foretaget tillfaller. Jag kallar Dig Vespasianus till regeringen, lika mycket for Republikens vålfård, som Din åra. Nåst Gudarne ligger den i Din hand. Frukta icke att jag smickrar : att nåmnas Vitelli eftertrådare kan synas mera skymfligt ån hedrande. Det år dessutom hvarken mot den fdrgudade Augusti verksamma sjål, eller mot Tiberii forsigtiga ålderdom, icke en gång mot Cajus, eller Claudius, eller Nero, genom lång regering befåstade på thronen > som vi forehafva någon resning. Äfven for
6 Galbas högre bord har Du tråh tillbaks. Att längre vara o- verksam och öfveriemna staten åt vanheigcl och forderi, vore låitja oclj feghet, bragre Dig ån Din undergifvenhet lika mycken säkerhet som vanheder. Den tid har varit och år icke mer, då man blott kunde misstänka *) Dina afsigter. Thronen år nu Din enda tillflygt. Eller har Du förgätit huru Corbulo föll? Han var, jag tillstår det, af högre botd ån vi, men åfven Nero öfvertråffade håruti Vitellius. Den har anor nog, som forstår att våcka fruktan. Och att krigs håren förmår tillsåtta Regenter, derpå hafve vi bevis i sjelfva Vitellius, framdragen hvarken genom mängden af sina tjenetår eller sitt rykte som krigare, endast genom hatet till Galba.- Och fastån Othos besegrare, dock hvarken genom egen fältherre talang eller sin krigshärs tapperhet, utan ge nom dennes egen förtidiga förtviflan, har han redan vållat, att man minnes denne såsom en stor och önskvärd furste. Un der det han emedlertid försprider Legionerne, afvåpnar hjelp. tropparna utsår han dagligen nya frön till krig; och hvad soldaten ånnu har qvar af mod och kåckhet, bortnötee ge nom kroglefnad och supgillen och genom efterhårmniiig af fältherrens seder. På Din sida åter, stå ur Judasen. Syrien *) Ια compluribus editionibus legitur: non cupisse; id quod roagnopere nobis probatur, quippe quutn sentia eo evadere videatur explicatior et dilucidior.
7 och JEgypfen nio fulltalige Legioner, icke utmattade genom någon slsgtning, icke forderfvade genom myteri, tvertom hårdade genom ofning, och segrare i utländska krig i eo sror flotta, utvaldt rytteri och fotfolk, tillgifne Konungar, och, framfor allt annat, Din erfarenhet, Cap. 77. Hvad mig sjelf angår, vill j;,g ej göra högre anspråk ån det, att åtminstone kunna jemföras med en Valens och en Caecina. Likvål bor Du icke derför förakta Muciani bistånd, att Du i honom icke ser en medta/lare. Sjelf satter jag mig framfor Viteliius, Dig framfor mig. Af triumphens åra bestrålas Din slågt; Du omgifves af tvenne fullvåxte sö ner, af hvilka den ene, redan vuxen regeringen, vid sjelfva den Germaniska håren forvårfvat sig ett namn såsom krigare. Oförståndigt vore, att vilja bestrida honom regeringen, hvars son jag sjelf, vore jag regent, skulle adoptera. For öfrigt blir forhållandet mellan oss icke det samma i lyckans blida eller oblida skiften. Ty segre vi,, beror min belöning af Dig; faran af försöket dela i:) vi gemensamt. Eller, som båttre ar, öfvertag Du befälet, och lemna åt mig kriget och slagtningarnes våxlande faror. Såmre krigstukt råder nu bland segervinnarne ån bland de besegrade. Vrede, hat och håmdbegår uppelda dessa till tapperhet; genom öfvermod och stursk- *) Legitur in nonnullis editionibus: pattemur.
8 het förstöras de förre. Kriget skall upprifva och blotta det segrande partiets hemliga och fråtande sår. Och jag råknar icke mindre på Vitellii sl&het, oforstånd och grymhet, ån på Din vaksamhet, Din hofsamhec och vishet. Dessutom hafva vi ett renare spel i krig ån fred; ty den som tve kar, år redan affålling.