MiUB 12/2000 rd - RP 85/2000 rd MILJÖUTSKOTTETSBETÄNKANDE 12/2000 rd Regeringens proposition med förslag till reform av lagstiftningen om vattenförsörjning och avlopp INLEDNING Remiss Riksdagen remitterade den 21 juni 2000 en proposition med förslag till reform av lagstiftningen om vattenförsörjning och avlopp (RP 85/2000 rd) till miljöutskottet för beredning. Utldtande I enlighet med riksdagens beslut har förvaltningsutskottet lämnat ett utlåtande i saken. Utlåtandet (FvUU 20/2000 rd) ingår som bilaga till detta betänkande. sakkunniga Utskottet har hört - vattenförvaltningsdirektör Kai Kaatra och överinspektör Jukka Pekka Tolvanen, jordoch skogsbruksministeriet - regeringsrådet Ulla Kaarikivi-Laine och överingenjör Jorma Kaloinen, miljöministeriet - specialrådgivare Eija Siitari-Vanne, justitieministeriet - direktör Risto Aurola, social- och hälsovårdsministeriet - diplomingenjör Klaus Munsterhjelm, Finlands miljöcentral - ingenjör Esa Houni, Sydöstra Finlands miljöcentral - direktör Leena Saviranta, Nylands miljöcentral - överinspektör Päivi Seppälä, Konsumentverket - miljösekreterare Jussi Muilu, Haukipudas kommun - planeringschef Heikki Pajunen, Vanda stad - verkställande direktör Paavo Poteri, Helsingfors Vatten - direktöresko Ahlgren, Jyväskylä vattenverk - verkställande direktör Kari Ratinen, L V Lahti Vesi Oy - chefen för samhällsteknik Jussi Kauppi, Finlands Kommunförbund - ordförande Raimo Lampi, Norra Finlands vattendelegation - verkställande direktör Rauno Piippo och juristen Anneli Tiainen, Vatten- och avloppsverksföreningen i Finland. PROPOSITIONEN Regeringen föreslår en lag om vattentjänster, som samlat skall innehålla bestämmelser om ordnande av vattentjänster, vatten- och avloppsverk och avgifter för vattentjänster. Genom la- gen om vattentjänster upphävs lagen om allmänna vatten- och avloppsverk och lagen om avloppsvattenavgift. I hälsoskyddslagen, vattenlagen, markanvändnings- och bygglagen och la- RP 85/2000 rd 201194
MiUB 12/2000 rd - RP 85/2000 rd Motivering gen om understödjande av samhällenas vattenoch avloppsåtgärder föreslås nödvändiga ändringar till följd av att de nämnda lagarna upphävs. Genom reformen uppnås ett enhetligt avtalsförfarande och avgiftssystem mellan vatten- och avloppsverket och kunden. Reformen avser också att trygga en miniminivå för konsumentskydd då det gäller vattenförsörjning och avlopp. Det betyder att alla som behöver det till skäliga kostnader skall ha tillgång till tillräckligt med hygiensikt och även i övrigt oklanderligt hushållsvatten samt sådan avledning och rening av avloppsvatten som är ändamålsenlig med avseende på miljö- och hälsoskyddet. Också kommunernas, vatten- och avloppsverkens och fastigheternas ansvar för att ordna och sköta vattentjänster tydliggörs. Kraven i Europeiska gemenskapens direktiv gällande vattenförsörjning och avlopp har beaktats i propositionen. De föreslagna lagarna avses träda i kraft den l januari 2001. UTSKOTTETSSTÄLLNINGSTAGANDEN Allmän motivering Allmän bedömning Miljöutskottet anser att en totalrevidering av lagstiftningen om vattenförsörjning och avlopp är helt på sin plats. Lagen om allmänna vattenoch avloppsverk och lagen om avloppsvattenavgift är båda från 1970-talet. Behoven och ambitionerna i fråga om vattenförsörjning och avloppshantering är helt andra än de var då. Syftet med reformen är att trygga tillgången till vattentjänster, det vill säga att alla till skäliga kostnader får tillgång till tillräckligt med hygieniskt hushållsvatten samt sådan avledning och rening av avloppsvatten som är ändamålsenlig med avseende på miljö- och hälsoskyddet Den nya lagstiftningen avser att förbättra tillgången till vattentjänster, särskilt i tätorter som saknar detaljplan och i glesbygder, vilket utskottet ser som mycket viktigt. Utskottet anser att den föreslagna lagstiftningen på det hela taget är bra och tillstyrker den med vissa smärre ändringar. Utskottets ändringsförslag motiveras i detaljmotiveringen. I den allmänna motiveringen tar utskottet upp dels vissa synpunkter som förts fram av förvaltningsutskottet och sakkunniga, dels ändringsförslag som miljöutskottet anser föranleda ändringar i propositionen. Avloppshanteringen i glesbygder Under ärendets behandling har det framkastats att avloppshanteringen i glesbygderna kanske inte kommer att nå upp till målen för den nya vattentjänstlagen. Av denna anledning vill utskottet framföra följande. Den nya lagstiftningen skapar förutsättningar att förbättra avloppshanteringen i glesbygderna. Den föreslagna 5 ålägger kommunen en allmän skyldighet att utveckla vattentjänsterna inom sitt område, alltså utanför vattentjänstverkens verksamhetsområden. Denna skyldighet ingår inte i den gällande lagstiftningen. En lagfäst skyldighet för kommunen att utveckla vattentjänsterna manar i sig till att utveckla avloppshanteringen men också till att genomföra annan lagstiftning som har konsekvenser för avloppshanteringen i glesbygder. Den miljöskyddsmässiga nivån på avloppshanteringen i glesbygder regleras framför allt i miljöskyddslagen (86/2000). Enligt 103 i nämnda lag skall en fastighet där det bedrivs verksamhet som inte kräver miljötillstånd, i det fall att den inte är ansluten till ett allmänt avlopp, rena avloppsvattnet så att det inte uppstår risk för miljöföroreningar. Den kommunala miljöskyddsmyndigheten kan i enskilda fall utfärda bestämmelser om hur reningsskyldigheten skall uppfyllas. Kommunfullmäktige åter kan med stöd av 19 i syfte att verkställa lagen utfärda kommunala miljöskyddsföreskrifter gällande 2
Motivering MiUB 1212000 rd - RP 85/2000 rd hela kommunen eller någon del av den, bland annat för områden där det på grund av speciell risk. för miljöförorening är förbjudet att leda ut avloppsvatten i marken eller vattendrag. Också miljöministeriet kan genom förordning utfärda närmare bestämmelser om kravet på avloppsrening i 103 miljöskyddslagen med särskild hänsyn till de rikstäckande vattenskyddsmålen. Enligt utredning till utskottet håller beredningen av en förordning på att köra i gång. Det är viktigt att förordningen bereds och sätts i kraft så snart som möjligt, menar miljöutskottet Kompletterande och preciserande bestämmelser borgar för att vattenskyddsmålen kan uppnås i hela landet även om miljöskyddsföreskrifter eller specifika bestämmelser enligt 103 inte har utfärdats. I detta sammanhang vill utskottet också hänvisa till markanvändnings- och bygglagen (132/1999), som trädde i kraft i årets början. Enligt den skall vattenförsörjningen beaktas såväl i planeringen av markanvändning och byggande (planläggning, områden i behov av planering, byggnadsordning) som i byggande (bygglov). Också denna lagstiftning förbättrar avloppshanteringen i glesbygdsområden. Ett av villkoren för bygglov är till exempel att vattentillgången och avloppsvattnet kan skötas på ett tillfredsställande sätt och utan olägenheter för miljön. Utskottet menar att målet på det hela taget bör vara att avloppshanteringen utvecklas i samma takt som vattenförsörjningen inom glesbygdsområden. Samverkan mellan kommunerna Utgångspunkten i den föreslagna 5 om allmän utveckling av vattentjänster är att kommunerna deltar i den regionala översiktsplaneringen av vattentjänster. Kommunerna förutsätts också samarbeta med andra kommuner i nödvändig utsträckning när de gör upp utvecklingsplaner för vattentjänsterna. Miljöutskottet understryker vikten av interkommunalt samarbete vid planeringen av vattentjänsterna. Samarbete behövs i synnerhet för att gemensamma nät skall kunna byggas, ökad till- gång till grundvatten beredas och vattentjänstverkens driftsäkerhet garanteras. Tillsynsmyndigheterna bör enligt förslaget tilllag om vatten tjänster därför i förekommande fall länka in kommunerna på samarbete. Miljömyndigheterna och hälsoskyddsmyndigheterna som tillsynsmyndigheter Enligt 4 i den föreslagna lagen om vattentjänster är det de regionala miljöcentralerna, de kommunala hälsoskyddsmyndigheterna och de kommunala miljövårdsmyndigheterna som är tillsynsmyndigheter. Det är bra, menar utskottet, att tillsynsansvaret åläggs miljövårds- och hälsoskyddsmyndigheterna, eftersom det ingår såväl miljövårdsrelaterade som hälsoskyddsrelaterade skyldigheter i de förpliktelser kommunerna och vattentjänstverken har enligt lagförslaget. I detta sammanhang vill utskottet framhålla hur viktiga de regionala miljöcentralerna är när det gäller att stödja och främja miljövården i kommunerna. Miljöcentralerna skall tillhandahålla instruktioner och utbildning i utvecklandet av vattentjänsterna inte bara för kommuner och vattentjänstverk utan också för fastighetsägare och fastighetsinnehavare. Släckvatten Förvaltningsutskottet har i likhet med en del sakkunniga understrukit att reformen av lagstiftningen om vattenförsörjning och avlopp inte får äventyra kommunernas möjligheter att i enlighet med lagen om räddningsväsendet (561/1999) se till att det finns tillräckligt med släckvatten för räddningsverksamhetens behov. ståndpunkten har formulerats med hänvisning till vattentjänstverkens särbokföring, ombildning till affärsverk, bolagisering och eventuella privatisering. En sådan utveckling har ansetts leda till att kommunerna inte längre har något instrument för att ordna släckvattenförsörjningen i egen regi. Kommunerna blir tvungna att avtala med vattentjänstverken om leverans av släckvatten och betala för detta med skattepengar. Miljöutskottet konstaterar att det klart och tydligt framgår av 29 lagen om räddningsvä- 3
MiUB 1212000 rd- RP 85/2000 rd Motivering sendet att det är kommunerna som bär ansvaret för att det finns tillräckligt med släckvatten att tillgå. De flesta kommunerna har fullgjort sin skyldighet genom att låta kommunens eget vattenverk leverera släckvattnet. Den föreslagna lagen om vattentjänster hindrar inte att nuvarande praxis fortgår. I lagförslaget ingår inga bestämmelser om vattentjänstverkens ägarförhållanden eller juridiska verksamhetsformer och kräver följaktligen inte några ändringar i dessa frågor. Under det senaste åren har det förekommit en viss benägenhet hos kommunerna att ombilda vattentjänstverken till affärsverk och bolagisera dem. Också inom den privata sektorn har intresset för att bli ägare till vattentjänstverk tilltagit. Om denna trend håller i sig kommer kommunerna allt oftare att bli tvungna att ingå avtal med vattentjänstverk om leverans av släckvatten. Det sägs ingenting i propositionen om grunden för att låta kommunen bära det basala ansvaret för släckvattnet påverkas av utvecklingen eller inte. Miljöutskottet anser att regeringen bör hålla ett öga på hur vattentjänstverkens ägarförhållanden och verksamhetsformer förändras och utifrån detta göra en bedömning av hur bra släckvattenförsörjningen fungerar. I förekommande fall bör regeringen vidta åtgärder för att ändra lagstiftningen. Utskottet föreslår att ett uttalande om uppföljningen godkänns (Utskottets förs lag till uttalande). Om det blir aktuellt att ändra lagstiftningen, bör det ses till att hushållsvattnets kvalitet inte försämras vilka lösningarna än blir för släckvattenförsörjningen del. Om till exempel distributionsnätet för hushållsvatten inom småhusområden dimensioneras utifrån en tillräcklig tillgång till släckvatten, blir resultatet en överdimensionerad vattenledningkapacitet. Då föreligger risk för att hushållsvattnet blir stående alltför länge i distributionsnätet med försämrad kvalitet som följd. Därför dimensioneras vattenledningsnätet inom nya bostadsområden numera allt oftare utifrån behovet av hushållsvatten och tillgången till släckvatten säkras på annat sätt. Detta är en utveckling som inte bör stoppas utan stärkas. I detta sammanhang har utskottet också fäst sig vid motiveringen till 9 i den föreslagna lagen om vattentjänster. Där framhåller regeringen att ett vattentjänstverk skulle kunna åta sig att producera också andra vattentjänster än vattenförsörjning och avloppshantering, för vilka det svarar direkt med stöd av lag. Som exempel nämns släckvattenförsörjningen. Om uppgifter av denna typ anges i beslutet om godkännande av vattentjänstverkets verksamhetsområde, hör de enligt 9 till verkets lagfästa plikt. Utskottet vill påpeka att kommunen inte kan ta in andra uppgifter än lagfästa i beslutet om ett vattentjänstverks verksamhetsområde. Blir det fråga om andra uppgifter måste avtal ingås mellan kommunen och vattentjänstverket Ett avtal av detta slag kan tas in i beslutet om verksamhetsområde men inte heller då är de avtalsenliga uppgifterna lagfästa uppgifter för vattentjänstverket Dagvatten och dräneringsvatten När kommunen godkänner ett vattentjänstverks verksamhetsområde skall den enligt 8 3 room. i förslaget till lag om vattentjänster fastställa de områden som skall omfattas av verkets ledningsnät. Enligt motiveringen avses med ledningsnät ett distributionsnät för hushållsvatten och ett avloppsnät, inbegripet ledningsnät för av ledande av såväl avloppsvatten som dag- och dräneringsvatten. Det råder en viss oklarhet om vad som avses i momentmotiveringen. Betyder det till exempel att man blir tvungen att leda dag- och dräneringsvatten ut i ett nät för avloppsvatten eller blir man tvungen att bygga rörledningar för avledande av dag- och dräneringsvatten inom områden där det vore bättre med avledning ut i öppna diken eller infiltrering i marken. A v denna anledning har momentet föreslagits gälla bara ledningsnät för avloppsvatten. Utskottet noterar att det i 8 3 room. i lagförslaget på finska talas om avloppsnät i pluralis. Det betyder att avloppsnäten och dag- och dräneringsvattennäten inte behöver ha samma räckvidd enligt momentet. Dessutom hänvisar utskottet till l O l room. och 11 2 m om. 3 c 4
Motivering MiUB 12/2000 rd - RP 85/2000 rd punkten i lagförslaget, där det sägs att en fastighet inte behöver anslutas till ett avlopp för avledande av dagvatten och dräneringsvatten, om vattnet kan avlägsnas från fastigheten på något annat ändamålsenligt sätt. Utskottet anser att bestämmelserna i fråga tillåter att dag- och dräneringsvatten avleds på ett ändamålsenligt sätt. Kommunalekonomiska konsekvenser Såväl förvaltningsutskottet som vissa experter har påpekat att lagförslaget kommer att få en del konsekvenser för den kommunala ekonomin. Förvaltningsutskottet förutsätter att de ekonomiska effekterna utreds och åtgärder vidtas för att kostnadsneutralitet skall uppnås. Förvaltningsutskottet preciserar dock inte i sitt utlåtande vilka ekonomiska effekter den avser. Enligt propositionsmotiveringen är det meningen att vattentjänstverkens investeringar samt underhålls- och driftskostnader skall täckas med avgifter för vattentjänsterna. Revideringen av lagstiftningen om vattenförsörjning och avlopp bedöms inte öka kommunernas kostnader i alltför hög grad. Reformen kan leda till ett ökat skattetryck i kommuner där en dold skatt är inbakad i de kommunala vattentjänstverkens avgifter. Kostnadseffekten är dock neutral. Det är endast utvecklingsplanerna för vattenförsörjning och avlopp som enligt motiveringen kan ge upphov till reella merkostnader för kommunerna. Detta gäller främst kommuner som hittills inte gjort upp några planer av detta slag. Kostnaderna beräknas uppgå till cirka 10 000 mark om året. Även om kostnaden är blygsam, kan den tära i synnerhet på kommuner ute i glesbygderna. Därför ingår i propositionen ett förslag till ändring av lagen om understödjande av samhällenas vatten- och avloppsåtgärder. I och med denna ändring blir det möjligt att ur statsbudgeten bevilja stöd för utarbetande av utvecklingsplaner för vattentjänster. Miljöutskottet finner lagändringen på sin plats. A v propositionens motivering framgår inte vilka ekonomiska effekter det får för kommuner och kunder om det blir allt vanligare med avtal mellan kommuner och vattentjänstverk gällande släckvattenförsörjning till följd av att vattentjänstverken ombildas till affärsverk, bolagiseras eller privatiseras. Det är av största vikt, menar utskottet, att regeringen ger akt på vilka ekonomiska konsekvenser en sådan utveckling får. Utskottet föreslår ett uttalande om uppföljning. A v gifterna för vattentjänster Regeringen behandlar också frågan om avgifterna för vattentjänster i avsnittet om ekonomiska verkningar. Här har utskottet särskilt fäst sig vid avgifterna till följd av anslutningsskyldigheten inom glesbygdsområden. I vissa fall kan avgifterna bli mycket stora. Därför är det helt motiverat att kostnaderna för anslutningen hör till de kriterier som enligt 11 i förslaget till lag om vattentjänster skall beaktas vid befrielse från anslutningssky ldigheten. Detaljmotivering l. Lag om vattentjänster 11. Befrielse från anslutningsskyldigheten. Enligt paragrafen är det den kommunala hälsoskyddsmyndigheten som på ansökan beviljar fastigheter befrielse från skyldigheten att ansluta sig till vattentjänstverkets ledningsnät. Utifrån erhållen utredning föreslår miljöutskottet att det inte skall vara den kommunala hälsoskyddsmyndigheten utan den kommunala miljövårdsmyndigheten som beslutar om befrielse. Utskottet menar att befrielsebeslutet inte bara skall grunda sig på hälsorelaterade faktorer utan bygga på en bredare miljöskyddsaspekt Att flytta över besluten på den kommunala miljövårdsmyndigheten är ett konsekvent led i den utveckling där tillstånd och likartade beslut som i hög grad involverar miljörelaterade faktorer har flyttats över på miljövårdsmyndigheterna Ufr t.ex. miljöskyddslagen). Också det faktum att planeringen av vatten och avlopp har ett nära samband med planeringen av markanvändning och byggande talar för att beslutet om befrielse skall fattas av den kommunala miljövårdsmyndigheten. 5
MiUB 12/2000 rd- RP 85/2000 rd Motivering Miljöutskottet anser det dock nödvändigt att den kommunala hälsoskyddsmyndighetens yttrande inhämtas i saken innan beslut fattas. Utskottet föreslår att paragrafen ändras i enlighet härmed. 17. Användning av en annans fastighet. I l mom. föreslås bestämmelser om vattentjänstverkets rätt att röra sig på en annans fastighet och där vidta åtgärder som behövs för anläggande, underhåll och drift av verkets anordningar. Enligt 2 mom. är vattentjänstverket skyldigt att undvika att åsamka olägenheter eller skador på en annans fastighet. Utskottet menar att bestämmelsen behövs, men anser att den föreslagna skrivningen inte är bra. En annans fastighet kan betyda en fastighet som ägs eller innehas av vem som helst. Meningen har varit att bestämma om vattentjänstverkets rätt att röra sig på en fastighet som ägs eller innehas av en kund enligt 3 5 punkten. Miljöutskottet föreslår att man i 17 l och 2 mom. inte skall tala om en annans fastighet utan om en kunds fastighet. Också paragrafrubriken föreslås bli ändrad i enlighet härmed. 20. Kommunala vattentjänstverks bokföring. I paragrafen stadgas att ett kommunalt vattentjänstverks bokföring skall vara åtskild från kommunens bokföring. Syftet med bestämmelsen är att det ur bokföringen skall kunna utläsas grunderna för de avgifter verket uppbär och hur skäliga de är. Miljöutskottet anser att bestämmelsen är nödvändig, men också i det här fallet är skrivningen något oprecis. Som bestämmelsen nu är skriven skulle det kommunala vattentjänstverkets verksamhet över lag inte få beaktas i kommunens bokslut. Ett kommunalt vattentjänstverk är emellertid inte en fristående juridisk person och den nuvarande bokföringslagstiftningen tillåter inte att dess verksamhet åtskiljs i den kommunala bokföringen. Den verksamhet ett kommunalt vattentjänstverk bedriver utgör en del av kommunens verksamhet. Med stöd av det ovan sagda föreslår miljöutskottet att bestämmelsen formuleras så att ett kommunalt vattentjänstverks verksamhet åtskiljs i kommunens bokföring. Genom denna skrivning uppnås syftet med bestämmelsen samtidigt som bestämmelsen är förenlig med bokföringslagstiftningen. 32. Ändringssökande. Enligt 3 mom. får i beslut som en kommunal myndighet har meddelat med stöd av 8 ändring sökas genom besvär såsom anges i kommunallagen (365/1995). Den föreslagna 8 handlar om godkännande av ett vattentjänstverks verksamhetsområde. I motiveringen till denna paragraf anges att det är vattentjänstverket i fråga och tillsynsmyndigheterna som har rätt att söka ändring i kommunens beslut. I 32 3 mom. om ändringssökande föreskrivs emellertid att ändring i beslut gällande ett vattentjänstverks verksamhetsområde söks genom kommunalbesvär. Kommunalbesvär får enligt 92 kommunallagen anföras dels av den som beslutet avser, dels kommunmedlemmarna. Det betyder att tillsynsmyndigheten inte har besvärsrätt. Enligt en utredning till utskottet är avsikten att tillsynsmyndigheten skall ha besvärsrätt i fråga om beslut gällande verksamhetsområden. Också miljöutskottet anser att detta skall vara utgångspunkten. Utskottet föreslår därför ett tilllägg till 32 3 mom. om tillsynsmyndighetens besvärsrätt. 34. Behörig domstol i tvistemål. Enligt den föreslagna paragrafen avgörs tvistemål mellan ett vattentjänstverk och en kund vid den tingsrätt inom vars domkrets den fastighet vars vattentjänster tvisten gäller är belägen. I ett tvistemål mellan en konsument och ett vattentjänstverk kan konsumenten emellertid också väcka åtal vid den tingsrätt inom vars domkrets konsumenten har bostad enligt lagen om hemkommun (201/1994). Enligt motiveringen är avsikten att främst tvistemål som gäller en fastighets vattentjänster skall behandlas i en behörig domstol på den ort där fastigheten finns. Men den föreslagna lagtexten leder till att vilka tvistemål som helst mel- 6
Förslag till beslut MiUB 12/2000 rd- RP 85/2000 rd lan ett vattentjänstverk och dess kunder, också obligationsrättsliga eller skadeståndsrättsliga tvistemål, behandlas i den tingsrätt som är behörig enligt fastighetens hemort. När det gäller platsen för behandling av konsumenttvister är paragrafen skriven på ett annat sätt än i konsumentskyddslagen (38011978). I konsumentskyddslagen talas det inte om en hemort enligt lagen om hemkommun utan den domkrets där konsumenten är bosatt (12 kap. l d 2 mom.). Utifrån erhållen utredning finner miljöutskottet inte den föreslagna bestämmelsen lämplig. Utskottet menar att den behöriga domstolen för tvistemål mellan ett vattentjänstverk och en kund bör följa de allmänna reglerna för hur en behörig domstol bestäms. Utskottet föreslår att 34 ändras till en generell hänvisning som föreskriver att ett tvistemål mellan ett vattentjänstverk och en kund gällande vattentjänsterna för en fastighet behandlas i tingsrätten och att det föreskrivs särskilt om den behöriga domstolen. Härvid bestäms den behöriga domstolen utifrån målets art i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken och med stöd av 12 kap. l d konsumentskyddslagen om behandling av tvister där konsumenten väckt talan. Förvaltningsutskottet anser i sitt utlåtande att det bör föreskrivas genom lag om den behöriga domstolen vid tvistemål som väckts av konsumenten. Miljöutskottet omfattar inte denna synpunkt. Det räcker med en generell hänvisning till att det föreskrivs särskilt om den behöriga domstolen för att visa vilken domstol som avses enligt både rättegångsbalken och konsumentskyddslagen. Till följd av ändringarna ovan föreslår miljöutskottet dessutom att paragrafrubriken ändras till "Behandling i tingsrätt". 36.Närmare bestämmelser. Utskottet föreslår att 3 punkten preciseras och därför ändras till att avse allmänna grunder för avgifter i enlighet med 18 i stället för att föreskriva om allmänna avgiftsgrunder som i propositionen. 37.Ikraftträdande. Med stöd av erhållen utredning föreslår miljöutskottet att paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. Enligt det nya momentet tillämpas bestämmelserna om separat bokföring för kommunala vattentjänstverk första gången den räkenskapsperiod som börjar den l januari 2002 eller därefter. Ett graderat ikraftträdande är enligt utskottet nödvändigt för att kommunerna i sina budgetar skall kunna beakta att vattentjänstverket skall bokföras separat. 2. Lag om ändring av hälsoskyddslagen Ikraftträdelsebestämmelsen. På grund av ändringen i 11 lagen om vattentjänster måste ikraftträdelsebestämmelsen i lagen om ändring av hälsoskyddslagen kompletteras med ett tilllägg. Enligt tillägget tillämpas 11 lagen om vattentjänster på befrielse från de gamla anslutningsbestämmelserna för fastigheter som ligger utanför ett vattentjänstverks verksamhetsområde. 3. Lag om ändring av vattenlagen 6 kap. 35. Utskottet föreslår en teknisk ändring i 2 m om. Hänvisningen till l O kap. 2 3 mom. vattenlagen ändras till lo kap. 2 2 mom. Förslag till beslut På grundval av det ovan stående föreslår miljöutskottet vördsamt att lagförslagen 4 och 5 godkänns utan ändringar, att lagförslagen l, 2 och 3 godkänns med ändringar (Utskottets ändringsförslag) och att ett uttalande godkänns (Utskottets förslag till uttalande). 7
MiUB 12/2000 rd- RP 85/2000 rd Förslag till beslut Utskottets ändringsförslag l. Lag om vattentjänster I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: l kap. Allmänna bestämmelser 1-4 2 kap. Utveckling och ordnande av vattentjänster 5-9 3 kap. Anslutning till vattentjänstverkets ledningsät och skötsel av vattentjänsterna 10 11 Befrielse från anslutningsskyldigheten Den kommunala miljövårdsmyndigheten beviljar på ansökan fastigheter befrielse från anslutningsskyldigheten i 10 på de grunder som bestäms i denna paragraf. Innan befrielse beviljas skall vattentjänstverket och ägaren eller innehavaren av fastigheten samt den regionala miljöcentralen ges tillfälle att bli hörda. Den kommunala miljövårdsmyndigheten skall dessutom inhämta utlåtande om befrielsen hos den kommunala hälsoskyddsmyndig hete n. (2 mom. som i RP) 12-16 17 Användning av kundens fastighet En representant för vattentjänstverket har rätt att vid behov röra sig på kundens fastighet och där vidta åtgärder som behövs för anläggande, underhåll och drift av verkets anordningar. Om inget annat följer av särskilda skäl, skall ägaren eller innehavaren av fastigheten underrättas i förväg om besöket och åtgärderna. Vattentjänstverket skall se till att besök och åtgärder på kundens fastighet medför så liten olägenhet eller skada som möjligt för fastigheten eller dess användning. Vattentjänstverket skall ersätta de olägenheter och skador som vållas. (3 mom. som i RP) 4kap. Avgifter och kostnader för vattentjänster 18 och 19 20 Kommunala vattentjänstverks bokföring Ett kommunalt vattentjänstverks bokföring skall vara åtskild i kommunens bokföring, och verket skall upprätta ett separat bokslut för varje räkenskapsperiod. 8
Förslag till beslut MiUB 12/2000 rd- RP 85/2000 rd 5 kap. Avtal om vattentjänster 21-24 6 kap. Avbrott och fel 25-28 7 kap. Tillsyn, förvaltningstvång och ändringssökande 29-31 32 Ändringssökande (l och 2 mom. som i RP) Ändring i beslut som en kommunal myndighet har meddelat med stöd av 8 får sökas genom besvär så som anges i kommunallagen (36511995). Också tillsynsmyndigheten har besvärsrätt. 33 34 handlas vid tingsrätten. Närmare bestämmelser om behörig domstol utfärdas särskilt. 8 kap. Särskilda bestämmelser 35 36 Närmare bestämmelser Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om (l och 2 punkten som i RP) 3) de allmänna grunderna för bestämmande av de avgifter som avses i 18, ( 4 punkten som i RP) 37 Ikraftträdande (l mom. som i RP) Bestämmelserna i 20 om kommunala vattentjänstverks bokföring tillämpas dock första gången på den räkenskapsperiod som börjar den l januari 2002 eller därefter. (Nytt) (3-5 mom. som 2-4 mom. i RP) 38 Övergångsbestämmelser Behandling vid tingsrätt Tvistemål mellan ett vattentjänstverk och en kund som gäller fastighetens vattentjänster be- 2 201194 9
MiUB 12/2000 rd - RP 85/2000 rd Förslag till beslut 2. Lag om ändring av hälsoskyddslagen I enlighet med riksdagens beslut upphävs i hälsoskyddslagen av den 19 augusti 1994 (763/1994) 19 och 23,dessa lagrum sådana de lyder, 19 delvis ändrad i lag 141/1999 och 23 delvis ändrad i sistnämnda lag och i lag 89/2000, samt ändras 3, sådan den lyder i lag 89/2000, som följer: 3 Ikraftträde/sebestämmelsen (l mom. som i RP) De bestämmelser som den kommunala hälsoskyddsmyndigheten utfärdat med stöd av 19 3 mom. och 23 3 mom. hälsovårdslagen förblir i kraft för de lägenheter som ligger utanför ett vattentjänstverks verksamhetsområde. På hälsoskyddsmyndighetens föreskrifter tillämpas vad somföreskrivs i 11 lagen om vattentjänster om befrielse från anslutningsskyldigheten. 3. Lag om ändring av vattenlagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i vattenlagen av den 19 maj 1961 (264/1961) 6 kap. 35, 9 kap. 3 a samt lo kap. 10 4 mom. och 18,dessa lagrum sådana de lyder, 6 kap. 35 i lagarna 1347/1995 och 136/1999, 9 kap. 3 a i nämnda lag 1347/1995 samt 10 kap. 10 4 mom. i lag 88/2000 och 18 i nämnda lag 136/1999, som följer: 6 kap. Dikning 35 (l mom. som i RP) Som dike räknas också ett sådant avlopp till ett vattentjänstverk vars syfte är att leda dageller dräneringsvatten, om inte något annat följer av lo kap. 2 2 mom. Om i ett sådant avlopp i torrläggningssyfte leds ut vatten från vattentjänstverkets avloppsnät, skall området eller en del därav behandlas som ett särskilt avsnitt av torrläggningsområdet Vattentjänstverket i fråga anses härvid vara nyttohavare. 9 kap. Avledande av vatten för användning såsom vätska och tagande av grundvatten 3a lo
MiUB 12/2000 rd- RP 85/2000 rd 10 kap. Ledande av avloppsvatten Ikraftträdelsebestämmelsen 10 och 18 Utskottets förslag till uttalande Riksdagen förutsätter att regeringen följer upp vilka förändringar som sker i ägandet av vattentjänstverk och verkens verksamhetsformer och utifrån detta gör en bedömning av förändringarnas ekonomiska effekter och släckvattenförsörjningens funktion samt vid behov vidtar åtgärder för att utveckla lagstiftningen. Helsingfors den 30 november 2000 I den avgörande behandlingen deltog ordf. Pentti Tiusanen /vänst vordf. Tytti Isohookana-Asunmaa /cent medl. Christina Gestrin /sv Rakel Hiltunen /sd Susanna Huovinen /sd Tarja Kautto /sd Kalervo Kummola /saml Esko Kurvinen /saml Kari Kärkkäinen /fkf J ari Leppä l cent Rauha-Maria Mertjärvi /gröna Pia Viitanen /sd Pekka Vilkuna /cent. sekreterare vid behandlingen i utskottet var utskottsrådet Salme Kandolin. 11
MiUB 12/2000 rd - RP 85/2000 rd 12
Bilaga- FvUU 20/2000 rd MiUB 12/2000 rd - RP 85/2000 rd FÖRVALTNINGSUTSKOTTETS UTLÅTAND E 20/2000 rd Regeringens proposition med förslag till reform av lagstiftningen om vattenförsörjning och avlopp Till miljöutskottet INLEDNING Remiss Riksdagen remitterade den 21 juni 2000 en proposition med förslag till reform av lagstiftningen om vattenförsörjning och avlopp (RP 85/2000 rd) till miljöutskottet för beredning och bestämde samtidigt att förvaltningsutskottet skall lämna utlåtande i saken till miljöutskottet sakkunniga Utskottet har hört - vattenförvaltningsdirektör Kai Kaatra och överinspektör Jukka-Pekka Tolvanen, jordoch skogsbruksministeriet - chefen för samhällsteknik Jussi Kauppi, Finlands Kommunförbund - forskningsdirektör Mauri Marttila, Finlands Fastighetsförbund rf - verkställande direktör Rauno Piippo och juristen Anneli Tiainen, Vatten- och avloppsverksföreningen i Finland rf. Dessutom har justitieministeriet lämnat ett skriftligt utlåtande. PROPOSITIONEN Regeringen föreslår en lag om vattentjänster som samlat skall innehålla bestämmelser om bland annat ordnande av vattentjänster, vattenoch avloppsverk och avgifter för vattentjänster. Genom lagen om vattentjänster upphävs lagen om allmänna vatten- och avloppsverk och lagen om avloppsvattenavgift. Syftet med reformen är att på lagnivå trygga nödvändighetstjänsterna i fråga om vattenförsörjning och avlopp som, till skäliga kostnader, ger tillgång till tillräckligt med hygieniskt och även i övrigt oklanderligt hushållsvatten samt sådan avledning och rening av avloppsvatten som är ändamålsenlig med avseende på miljöoch hälsoskyddet. Meningen är också att tillgången till vattentjänster skall bli bättre i tätorter och glesbygder utanför verkens nuvarande verksamhetsområden. Också kommunernas, vatten- och avloppsverkens och fastigheternas ansvar för att ordna och sköta vattentjänster tydliggörs. RP 85/2000 rd 13
MiUB 12/2000 rd- RP 85/2000 rd Bilaga- FvUU 20/2000 rd UTSKOTTETSSTÄLLNINGSTAGANDEN Motivering Utgående från sitt eget kompetensområde har utskottet diskuterat frågan om tillgången till släckvatten, användningen av en annans fastighet, ändringssökande och kommunala vattentjänstverks bokföring. Utskottet understryker att den föreslagna reformen inte får äventyra kommunens möjligheter att i enlighet med 29 lagen om räddningsväsendet se till att brandkåren får tillräckligt med släckvatten för räddningsverksamhetens behov. Utskottet påpekar även att den föreslagna 17 klart och tydligt bör ange att rätten att röra sig på en annans marker i det syfte som avses i just denna lag gäller en fastighet som ägs eller innehas av en kund hos vattentjänstverket. Utskottet har fäst sig vid den föreslagna 20 om att ett kommunalt vattentjänstverks bokföring skall vara åtskild från kommunens bokföring. Utskottet anser att det behövs en tydligare formulering av paragrafen, nämligen att ett kommunalt vattentjänstverks bokföring skall skiljas åt i kommunens bokföring. När det gäller ändringssökande påpekar utskottet att också tillsynsmyndigheten skall ha rätt att söka ändring i ett med stöd av 8 fattat beslut om godkännande av verksamhetsområde. Utskottet anser därför att meningen "Även tillsynsmyndigheten har besvärsrätt." bör läggas till 32 3 mom. I 34 ingår bestämmelser om forum vid tvister om lagens tillämpning. Paragrafen bör enligt utskottets mening förtydligas så att tvistemål mellan ett vattentjänstverk och en kund gällande vattentjänster på en fastighet behandlas vid en tingsrätt och att närmare bestämmelser om forum utfärdas särskilt. En annan precisering som bör göras är att konsumenten i ett tvistemål mellan denne och ett vattentjänstverk kan väcka åtal med stöd av 12 kap. l d konsumentskyddslagen (38/1978) vid den tingsrätt inom vars domkrets han eller hon är bosatt. Utskottet framhåller att den i 20 nämnda särbokföringen i kommunens bokföring kräver en viss övergångsperiod. Därför kunde i lagen tas in en övergångsbestämmelse om att 20 tilllämpas på ett kommunalt vattentjänstverks bokföring första gången för den redovisningsperiod som börjar den l januari 2002 eller senare. Utskottet påpekar att förslaget kommer att få en del konsekvenser för den kommunala ekonomin. De ekonomiska effekterna bör utredas och åtgärder vidtas för att kostnadsneutralitet skall uppnås menar utskottet. Utltttande Förvaltningsutskottet anför vördsamt som sitt utlåtande att miljöutskottet bör väga in det som sägs ovan. 14
Bilaga- FvUU 20/2000 rd MiUB 12/2000 rd- RP 85/2000 rd Helsingfors den 25 oktober 2000 I den avgörande behandlingen deltog ordf. Matti Väistö /cent vordf. Pertti Turtiainen /vänst medl. Lauri Kähkönen /sd Kari Kärkkäinen /fkf Paula Lehtomäki /cent Heli Paasia /sd sekreterare vid sammanträdet var biträdande sekreterare Jukka Savola. ers. Aulis Ranta-Muatio /cent Pekka Ravi /saml Petri Salo /saml Arto Seppälä /sd Kari Urpilainen /sd Pertti Hemmilä /saml. 15