Tror vi på det här? Atomsopor i Haninge? När jag så smått började jobba i Gillet för 15 år sedan fick jag höra att det fanns radioaktivt avfall nere i Österhaninge. Tänkte väl inte så mycket på det då men ett antal år senare hörde jag samma rykte från ett helt annat håll, källan som person kunde inte ifrågasättas men var ju själv ganska osäker. Det var inte självupplevt utan en hörsägen Marinen på Berga/Muskö skulle i början på 50-talet ha grävt ner avfallet i ett våtområde vid torpet Björkhagen paintballtorpet och inhägnat området. Idag finns någon form av deponi där av mera naturligt mänskligt avfall. Vet någon något?
Vår gamle prost! David Froste var kyrkoherde i Västerhaninge i 30 år, han kom till församlingen 1921. Från 1934 var han också kontraktsprost på Södertörn. Han var mycket omtyckt av församlingsborna och mycket socialt engagerad. Här berättar en skolkamrat och god vän om sina kontakter med vår prost. Läs här: David Froste, en vänberättelse En tur till Högsta och Hammarby Tillsammans med två av Gillets tunga namn, Rune Karlsson och Anders Numan (samt fotografen Ulf Nilsson) blev det en färd upp till Högsta och Hammarby. Delvis är detta Runes barndomstrakter. I ett för sommaren 2015 ovanligt vackert väder fick vi en härlig upplevelse.
Rune Karlsson, Ulf Nilsson och Anders Numan. Vi besökte först den Högstagård som numera är ett eldorado för älskare av vattenväxter och naturkonst. Den ligger några hundra meter norr om Åvavägen. Detta har jag i min dator: Högsta 1:2, litt Aa, 1/2 mtl, Sandemarsgården (del av Uppegården) Tillhörde fideikommisset Sandemar och släkten Braunerhjelm från 1869. Arrendator från detta år var Erik Eriksson därefter kommer 1903 Ferdinand Mellqvist. Han flyttar 1917 till Högsta Båtsmanstorp och då kommer Karl August Sandberg med hustrun Emma född Eriksson med bl.a. sönerna Lennart och Ernst.
Byggnaderna är så omgärdade av vegetation att det är omöjligt att fotografera. Så här såg bostadshuset ut på 30-talet. Sandemarsgårdens bostadshus på 1930-talet. Därefter blev det den gård som man väl mest förknippar med Högsta, den s.k. Erikssongården, på södra sidan om Åvavägen. Högsta 1:3, litt Ab, ½ mtl, Erikssongården (del av Uppegården) Ägdes sedan 1869 av Magnus Persson, brukades av sonen Erik Magnusson med makan Anna Sofia, som genom arv tar över 1897. Han säljer gården 1918 till AB Elektraverken som efter avverkning av skogen säljer 1923 till August Eriksson och hustrun Anna Wilhelmina, går senare i arv till sonen Bertil f 1910 som var sista brukare. Erik Magnusson flyttade 1923 till Ribby i Västerhaninge, Magnusborg.
Entrén till mangårdsbyggnaden på Erikssongården. Gården som numera ägs av Rolf Norlin på Hammarby är i ett dåligt skick, endast en del av den ursprungliga ekonomibyggnaden används idag som stall. Den ursprungliga vackra mangårdsbyggnaden är troligen inne i sitt sista stadie men då vi tror oss se att den har en timrad stomme kanske den skulle kunna räddas. Utanför står två månghundraåriga vackra ekar samt ett antal knotiga fruktträd. Mangårdsbyggnaden på Erikssongården. Nere på åkern mot ån finns en runsten, Högsta Sö 265, ristningen är tydlig och väl bibehållen så när som på tredje runan. Stenen står uppställd där den påträffades i mitten av 1800-talet på åkern strax söder om byn. Inskrift: (Gåse) reste stenen efter Assur, sin son, och efter Ulv.
Runsten Vi hoppade över de två Högstagårdarna norr om vägen och åkte vidare upp till nästa by efter vägen, Hammarby. Man kommer först till nedre Hammarby, två gårdar, i modernare tid kallade Petterssongården och Wretmangården. Från Petterssongården, den första på höger sida, brukar ägaren Rolf Norlin och hans familj utöver hemmamarkerna stora delar av Haninge kommuns jordbruksmarker och har dessutom ett ridstall med ryska hästar.
Nedre Hammarby, till vänster.bostadshuset till Wretmangården och till höger Petterssongårdens två bostadshus.
Nutida ägaren av Petterssongården, Rolf Norlin. Detta finner jag i mina anteckningar om gården. Nedre Hammarby, Västra, 1:3, litt B, 3/8 mtl, Petterssongården Gården på Nedre Hammarby, ägs vid sekelskiftet av änkan Anna Maria Svensdotter-Nilsson och hennes måg, brukaren Erik Gustaf Pettersson, kallad Gustaf-Bonn. Han är gift med Anna född, hon har två döttrar med sig när de gifter sig 1884, Anna Lovisa född och Hilda Maria. I bouppteckningen efter Gustaf-Bonn 1930 skrivs dessa döttrar som barn på samma grunder som de tre nedan nämnda sönerna. Här framgår också att Hammarby 1:3 är hustrun Annas enskilda egendom. Dottern Anna Lovisa har i sin tur en son, Ernst Gustaf, med hemmansägaren Anders Eriksson i Alby, de gifter sig senare samma år och flyttar samman på Alby.Hilda Maria gifter sig med Harald Nilsson, son på Sipängen, år 1910 och flyttar till Katarina fs samma år. Gemensamt har Gustaf och Kristina
tvillingsönerna Erik och Anders födda 1884 samt sonen Sven född 1895. Sonen Anders gifter sig 1909 med Elna Sofia Jansson, f 1889, dotter från Tyresta, flyttar som brukare dit samma år men övertar 1914 Tjursta Torp som arrendator. Anders och Elna arrenderar sedan gården 1:4, Övre Hammarby, av nämndemannen Karl Johan Pettersson från 1928. Elna är syster till Hilda Jansson, nämndemannens livledsagarinna.tvillingbrodern Erik gifter sig 1914 med dottern på Småhamra Östra, Erika Larsson f 1887 som då flyttar till Hammarby. Yngste sonen Sven gifter sig 1921 med Klara Rosengren från Tyresö. Man har styckat av och låtit bygga en större bostad och tvätteri på Hammarby 1:8, kallat Gustafsberg (ligger efter Åvavägen på vänster sida före gårdarna) dit Anna och Gustaf flyttar i slutet på 20-talet, han avlider år 1930. Änkan arrenderar ut gården till sönerna Erik och Sven och driver själv stadstvätt på Gustafsberg. Anders löser ut sina syskon från föräldragården 1:3 efter modern Annas död 1937 och övertar den 1941. Brodern Erik flyttar då till Gustafsberg med sin familj och yngste brodern Sven övertar arrendet på Övre Hammarby. Erik och hustrun Erika fortsätter där med tvätteriet. Gården övertas på senare år av Gösta Sandberg, gift med Sigrid, dotter till Anders Pettersson som senare säljer till kommunen och ägs alltså nu av familjen Norlin. Gustafsberg, Hammarby 1:8.
Intill Pettersongården ligger Nedre Hammarby, Östra, 1:2, litt A, 1/4 mtl, Wretmangården som ägs av Karl Johan Petterssons äldre bror Per Erik Pettersson från 1898, han avlider 1903 och året efter köps den av sterbhuset av Frans Wretman med makan Arvida, som kommer från Ösmo. Övertas av sonen Otto år 1954 som gifter sig med Mimmi Pettersson, dotter till Per Erik Pettersson. Gården ägs fortfarande av släkten Wretman och är på senare år bebyggd med ett antal moderna villor. Det är här Rune Karlsson tillbringade en del av sin barndom, Mimmi Wretman var hans moster. Wretmangården från å-sidan. Nästa stopp blev övre Hammarby, nämndemansgården.
Gåramålning av Olle Olsson, tillhör Gun-Britt Mattson. I mitt arkiv finner jag detta. Övre Hammarby, 1:4, litt C, 1/8 mtl samt 1:5, litt D, ¼ mtl, Nämndemansgården Är på, totalt 3/8 mtl, ägs av Karl Johan Pettersson och tidigare dennes föräldrar Per och Kristina Katarina Eriksson. Han har köpt ut sina syskon efter arvsskiftet. År 1918 säljer han sina gårdar till disponenten Eskil af Ekenstam, som avverkar stora skogsarealer och sedan säljer tillbaka till honom 1924. Ekenstam är disponent på Elektraverken, det bolag som runt 1920 äger två av Högstagårdarna. Bolaget driver en ångsåg på Tyresta. Från 1920 är Anders Pettersson, son på Nedre Hammarby, arrendator på gården, när han övertar föräldragården ersätts han av brodern Sven år 1941. När Sven Petterson avslutar arrendet i mitten på 50-talet säljer Karl Johan Pettersson gården till Gösta Sandberg på Hammarby 1:3, måg till ägaren där, Anders Pettersson. I sitt testamente från 1961 överlåter nämndemannen Petterson huvuddelen av sin kvarlåtenskap på sin livsledsagarinna Hilda Jansson med tillägget att efter hennes död detta skall övergå till Gösta och Sigrid Sandbergs tre barn.
De gamla bostadshusen är delvis hårt renoverade och ekonomibyggnaderna rivna. På hemvägen besöker vi den nordligaste Högstagården, Skutan, numera ett hästcentrum. Detta finns i min dator: Högsta 2:3, litt Bb, 1/3 mtl, Skutan (del av Nedergården) Ägdes sedan 1891 av Magnus Persson f 1820, brukas av sonen Erik Magnusson, arrenderas av Ferdinand Mellqvist till 1903, sedan mellan 1904-10 av Erik Teodor Nilsson född 1865, mellan 1911-20 av Karl Gustaf Pettersson. Märkligt ägande av AB Elektroverken, säljs 1920 till Knut Oskar Hultström, f 1888 och hustrun Fanny, född Pettersson, syster till Mimmi Wretman. Går senare i arv till sonen Erik Gösta f 1916. På gården låg också lägenheten Marielund, nu borta. Det var i Marielund Rune Karlssons mormor, Anna Sofia Pettersson, levde och hans mor Elin Linnea växte upp. Elin Linnea var halvsyster med Mimmi, gift Wretman, och Fanny, gift Hultström.
Skutan
Rune Karlsson pekar ut var Marielund låg. När Nynäsbanan skulle byggas Redan i mitten på 1800-talet började man planera för en järnväg mellan Nynäs
och Stockholm. Ett flertal projekt med utländska intressenter gick i stöpet men på 1890-talet då professor Hjalmar Sjögren, ägaren till Nynäs Gods, engagerade sig kom man igång. Gillets Tord Bolander skrev 2004 om svårigheterna att få till ekonomin. Man måste så här i efterhand beundra Sjögrens engagemang och även dåtidens förtroendemän i Södertörnssocknarna som vågade satsa stora pengar i projektet. Hur tror ni våra trakter skulle se ut idag utan denna trafikled? Läs artikeln här: Om bygget av Nynäsbanan Sjukvården för hundra år sedan Var detta epidemisjukhuset? Senare kommunalkontor! Rigmor Wendt, Svensk sjuksköterskeförening, skrev 2004 denna artikel för Glimtar. Visar problemen under den tid då Spanska sjukan härjade i vårt land. Beskriver bl.a. sjuksköterskan Jenny Söderbergs bekymmer med sitt arbete. Läs artikeln här: Sjukvården för hundra år sedan
Efterlysning Så här skriver hembygdsforskaren Rune Karlsson, född i Österhaninge, i Glimtar för drygt 10 år sedan. Svaren uteblev så efterlysningen är fortfarande aktuell. För några månader sedan fick jag mitt livs största läsupplevelse. Jag hade av en släkting fått låna en roman med titeln Ödet står på lur, författad av Birger Wårdh och utgiven 1956. (Birger Wårdh har givit ut ett tiotal romaner, flertalet av dem recenserade i landets ledande dagstidningar). Det visade sig snart vid läsningen att den här romanen är halvdokumentär. Den ger nämligen en mycket tidstrogen och realistisk bild av de svåra levnadsvillkoren för småjordbrukare, pigor, drängar och tvättare i Österhaninge under de första decennierna av 1900talet. Mycket talar också för att romanhandlingen bygger på rent verkliga händelser. Min mormor, min morfar, vilka jag aldrig träffat, och min mamma är ett slags huvudpersoner. En biperson i romanen, kallad Kvast-Otto, torde också vara ett porträtt av en känd österhaningeprofil. Ortnamnen är autentiska. Den här romanen har givetvis ett utomordentligt läsvärde för alla medlemmar i Gillet men också andra. Kanske har några redan läst den? Kanske har den stående i bokhyllan? Personligen skulle jag mycket gärna vilja få kontakt med alla dem som har den minsta kännedom om den här romanen och kanske också dess författare, (han är
född i Huddinge 1896, men bodde tidvis i Österhaninge) och/eller synpunkter på innehållet. Med tacksam hälsning rune.austers@gmail.com Rune Karlsson Lidingö mailto: Lite mera fakta kring boken och författaren Ödet står på lur Gamla landsvägskrogar i södra Västerhaninge Inga Offerberg beskriver de gamla krogar som fanns efter landsvägen mellan Östnora och Ösmogränsen. Ursprungliga artikeln var införd i Glimtar 2002. Läs den här: Gamla krogar..
Folkdanslaget Haningarna Bildades i slutet 1940-talet och har fortfarande verksamhet. Åke och Birgitta Thunholm nedtecknade 2013 en minnesberättelse om de dryga sextio åren. De berättar om turnèer ute i världen, bl.a. till USA, men också naturligtvis om lokala aktiviteter. Den innehåller ett stort antal bilder. Läs den här: Folkdanslaget Haningarna Nya haninge.org Som du ser är sidan omgjord och har en modernare design. Den här öppningssidan är en blogg där jag lägger ut aktuell information i bloggform och alla läsare har möjlighet att gör egna inlägg. Vill du kommentera ett inlägg klickar på inläggets titel då kommer ett kommentarfält fram där du kan skriva. Skrolla ner så finner du äldre inlägg. I de fall det finns en länkad artikel till inlägget finns en pdf-ikon nere till höger som öppnar denna och laddar ner den till din egen dator. Vill du läsa artiklarna (från gamla hemsidan samt nyinlagda) eller titta på bilder väljer du detta i den svarta raden ovanför denna text och klickar dej
ner via underrubrikerna. Det finns också en länksida med intressanta webbsidor. Välkomna! Charles Henry Börjesson, okänd lokalpoet? En lantbrukare uppe i Tuntorp, CH Börjesson skrev på 30-talet på fritiden poesi, bl.a. en del med lokal anknytning. Han var född i Onsala 1877, tillbringade åren 1894 1909 (till och från) i Amerika, kom via några år som småbrukare i Uppland till Tuntorp 1926 och dör på Ekstigen i Västerhaninge 1960 Han lät trycka sina alster och sålde dom runt om i bygden och vi har några av hans häften i Gillets arkiv. År 1995 skrev Åsa Tunell en kort-artikel om poeten i skogen. Läs den här: Poeten från Tuntorp Vår välkände lokale cykel-mchandlare, Harry Börjesson, är sonson till Charles Henry.