Daium Ombud: Dan Eliasson Grönkullen 2 Solhaga, Bollebygd

ÖVERKLAGANDE Daium 2017-05- 1 5 Högsta domstolen Dnr 2335-1^6-45 Aktbil -1>CSfeSTA DOMSTOLEN i R 1 i INKOM: 2017-05-22 i MÅLNR: T 2480-17 I AKTBIL: 1 KLAGANDE Staten genom Justitiekanslern Box 2308,103 17 Stockholm MOTPART Allan Eliasson, 810825>5095 Kvadrantgatan 58,435 16 Göteborg Ombud: Dan Eliasson Grönkullen 2 Solhaga, 51733 Bollebygd il" / " ; ' ' * *'- f'or' ir *- /Cl/ -05- :«f > 1/0.m- ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Hovrätten för Västra Sveriges dom den 20 april 2017 i mål ra- T 3717-16 SAKEN Skadestånd YRKANDEN 1 Staten begär att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd och ogillar Allan Eliassons käromål. Staten begär även ersättning för sina rättegångskostnader i hovrätten samt befrielse från skyldigheten att ersätta Allan Eliasson för hans rättegångskostnader där. SKÄL FÖR PRÖVNINGSTILLSTÅND 2 Det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar statens Överklagande. Det behövs ytterligare vägledning i fråga om hur ersättningen för ideell skada ska bestämmas vid en överträdelse av 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen. Det som bör klargöras är c vad som gäller beträffande preskription av ett sådant anspråk, c hur överträdelsens varaktighet ska påverka ersättningsbeloppet, och c vilka faktorer i övrigt som är relevanta vid skadebedömningen. Behovet av vägledning i dessa rättsliga frågor utvecklas nedan. Postadress Box 2308 103 17 STOCKHOLM Gatuadress Telefon (växel) Telefax E-post Bergci Jarls Tog 12 08-4051000 08-7230357 rcgistraotäjnstiliekanslemse

Allmänt om prejudikatintresset Målet handlar om ersättning för en överträdelse av 2 kap, 7 andra stycket regeringsformen. I den grundlagsbestämmelsen anges att ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket far fråntas sitt medborgarskap. Högsta domstolen fann i rättsfallet NJA 2014 s. 323 att en överträdelse av bestämmelsen är av sådant slag att ideellt skadestånd ska kunna dömas ut av domstol, även om det saknas bestämmelser som ger den enskilde rätt till sådan ersättning. Det är ostridigt i målet att avregistreringen av Allan Eliassons medborgarskap har inneburit en överträdelse av regeringsformen på samma sätt som i NJA 2014 s. 323. Frågan är hur ersättningen för den ideella skadan ska bestämmas. Högsta domstolen behandlade ersättningsbestämningen i punkterna 10-12 i det nämnda avgörandet. Enligt domstolen kan de normer för ersätmingsbestämning som gäller enligt annan reglering, exempelvis for kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 skadeståndslagen (1972:207) eller diskrimineringsersättning enligt diskrimineringslagen (2008:567), inte direkt överföras till ett fall som det aktuella. Inte heller de normer som har utvecklats för bestämning av den ersättning som ska utgå för ideell skada vid brott mot Europakonventionen tillhandahåller direkt vägledning för hur skadeverkningarna ska kunna uppskattas i ett penningbelopp. En utgångspunkt för bestämningen av skadan vid överträdelse av 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen bör dock, liksom vid ersättning för annan ideell skada, vara en på etiska och sociala värderingar baserad skönsmässig bedömning av den skada som typiskt sett kan anses ha uppkommit. Vid den bedömningen bör beaktas de syften som motiverar att ersättning ska utgå samt överträdelsens varaktighet. I det fall som Högsta domstolen bedömde hade avregistreringen av medborgarskapet varat under fyra och ett halvt år. Domstolen uttalade att det rörde sig om en överträdelse under lång tid av en grundläggande rättighet och skadeståndet bestämdes till 100 000 kr. Anspråket hade framställts i sådan tid att någon fråga om preskription inte var aktuell. Staten konstaterar att Högsta domstolens uttalanden ger begränsad vägledning för bedömningen av vilken ersättning som ska betalas vid överträdelser av 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen i olika fall. Ersättningens storlek var inte huvudfrågan i Högsta domstolens mål och av domen framgår inte om, och i så fall under vilka förhållanden, ersättning skulle kunna utgå med ett högre belopp än 100 000 kr. Det framgår inte heller hur en eventuell preskriptionsfråga ska bedömas. I Allan Eliassons fåll har avregistreringen av medborgarskapet enligt statens uppfattning varat under drygt 23 år, från slutet av 1989 till början av 2013. Allan Eliasson framställde sitt skadeståndsanspråk den 19 augusti 2014. Detta leder till principiella frågor om vad som gäller beträffande preskription och hur avregistreringens varaktighet ska

påverka ersättningens storlek. En annan fråga som aktualiseras är vilka faktorer i övrigt som är relevanta vid skadebedömningen. 8 Det finns inte några bestämmelser om skadestånd vid en överträdelse av 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen. Därmed ger varken lag eller förarbeten någon direkt vägledning för ersättningsbestämningen. Vid sidan av NJA 2014 s. 323, och Justitiekanslerns beslut i detta och ett annat fall, finns det inte heller några avgöranden som ger ledning. 9 De frågor som aktualiseras i målet har stor betydelse för den fortsatta rättstillämpningen. Justitiekanslem har tagit emot flera anspråk på ersättning med hänvisning till felaktig avregistrering av medborgarskap och det framstår som sannolikt att ytterligare anspråk kommer att framställas. Frågorna har dessutom en vidare betydelse eftersom själva det rättsliga institutet, skadestånd utan särskilt lagstöd vid överträdelse av den aktuella bestämmelsen i regeringsformen, är nytt och utvecklat i praxis. 1 Den fortsatta rättstillämpningen skulle underlättas väsentligt om Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd i detta mål. Särskilt om preskriptionsfrågan I O Den grundläggande frågan i målet är hur ersättningen för ideell skada ska bestämmas. Det står klart att överträdelsens varaktighet är en faktor som ska beaktas. En fråga som därmed inställer sig är i vilken utsträckning Allan Eliassons anspråk är preskriberat eller, med andra ord, vilken del av den 23 år långa avregistreringen som kan ersättas. I1 Det kan noteras att tingsrätten och hovrätten har gjort helt olika bedömningar i denna del. Tingsrätten har bedömt att Allan Eliassons anspråk inte till någon del kan anses vara preskriberat, medan hovrätten har bedömt att preskriptionslagen (1981:130) är tillämplig, att det varit fråga om en kontinuerligt skadegörande handling och att anspråket därför har preskriberats löpande med en preskriptionstid på tio år. 12 Statens principiella uppfattning är att preskriptionsfrågan saknar avgörande betydelse i ett fall som detta, när överträdelsen hur som helst har varat under lång tid. Detta utvecklas närmare nedan. Staten anser vidare att hovrätten har gjort en riktig bedömning när det galler preskription. För den fortsatta rättstillämpningen framstår det ändå som angeläget att Högsta domstolen klargör om preskriptionslagen är tillämplig på ett anspråk som grundar sig på en överträdelse av den aktuella bestämmelsen i regeringsformen och hur preskriptionstiden i så fall ska beräknas. Den frågan har inte prövats av Högsta domstolen tidigare och rättsläget är inte närmare klarlagt. Det bör inte finnas något 1 Avgörandet kommenteras i Hakan Andersson, "RF och ersättningsrätteri" i Åhman (red.), Regeringsformen 40 år 1974-2014, Juridiska Fakulteten i Uppsala Årsbok 2014,2014. Han uppfattar (s. 121 ff.) att det Sr fråga om en unik ersättningsanordning som ska följa sin egen väg vid ersättningsbestämningen. Se även Bertil Bengtsson i SvJT 2014 s. 431 ff.

som hindrar att Högsta domstolen uttalar sig i preskriptionsfrågan som ett led i sin ersättningsbestämning, även om Allan Eliasson inte skulle överklaga hovrättens dom. Prövningstillstånd bör därför meddelas. Särskilt om överträdelsens varaktighet 13 I NJA 2014 s, 323 uttalade Högsta domstolen att överträdelsens varaktighet är en faktor som bör beaktas vid ersättuingsbestämningen. Det uttalandet, som knappast behövde preciseras i det målet, behöver enligt statens mening vidareutvecklas till ledning för den fortsatta rättstillämpningen. En tolkning av rättsläget är att överträdelsen måste ha varit långvarig för att en så hög ersättning som 100 000 kr ska komma i fråga men att det, om denna förutsättning väl är uppfylld, i princip saknar betydelse exakt hur många år överträdelsen har varat. Den tolkningen bygger på synsättet att den ideella skadan i allt väsentligt är densamma oavsett om överträdelsen har varat under tex. fyra eller åtta år. Däremot skulle en mer kortvarig överträdelse kunna behandlas annorlunda vid ersättningsbestämningen. En annan tolkning är dock att ersättningsbeloppet ska knytas så starkt till överträdelsens varaktighet att två överträdelser som båda är långvariga ska kunna leda till olika hög ersättning, beroende på den exakta varaktigheten. Man närmar sig då en modell med årsbelopp eller motsvarande. 14 Justitiekanslern har för sin del uppfattat rättsläget på det förstnämnda sättet och därför betraktat 100 000 kr som det belopp som normalt sett bör utgå för ideell skada vid en långvarig överträdelse av 2 kap. 7 andra stycket i regeringsformen. Detta har kommit till uttryck vid statens frivilliga skadereglering och det är mot den bakgrunden som Justitiekanslern har tillerkänt Allan Eliasson 100 000 kr som ersättning för ideell skada. I sitt beslut har Justitiekanslern sammanfattningsvis uttryckt saken så att förhållandena i Allan Eliassons fall inte avviker från dem i NJA 2014 s. 323 på något så avgörande sätt att det finns skäl att besluta om en högre ersättning än vad som gjordes i det fallet. 15 Tingsrätten och hovrätten har däremot bedömt att 100 000 kr inte är en tillräckligt hög ersättning i Allan Eliassons fall, utan att överträdelsens längd motiverar en ersättning på ISO 000 kr. Hovrätten har betonat att den ersätmingsgilla överträdelsen, drygt åtta år, har varat under nästan dubbelt så lång tid som i NJA 2014 s. 323 och att det därför finns skäl att bestämma ersättningen till ett högre belopp än det som Högsta domstolen kom fram till. Underinstanserna nar alltså närmat sig en modell med årsbelopp. Denna ersättningsbestämning kan i och för sig inte sägas stå i strid med Högsta domstolens uttalanden i NJA 2014 s. 323, men den framstår inte heller som en given följd av avgörandet Det framstår sammantaget som angeläget att Högsta domstolen klargör hur överträdelsens varaktighet ska påverka ersättningens storlek. 16 Det kan noteras att prövningsramen i målet, om Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd, är begränsad. Anledningen är att Allan

Eliasson inte överklagade tingsrättens dom i tid. Även om han skulle överklaga hovrättens dom kommer Högsta domstolen därmed inte att kunna bestämma ersättningen för ideell skada till ett högre belopp än 150 000 kr. Detta förhållande bör dock inte hindra Högsta domstolen från att lämna vägledning i fråga om ersättningsbestämningen. Särskilt om relevanta faktorer i övrigt 17 I NJA 2014 s. 323 uttalade Högsta domstolen att ersättningen för ideell skada skulle grunda sig på en bedömning av den skada som typiskt sett uppkommer vid en överträdelse av bestämmelsen i regeringsformen. Det får därmed anses stå klart att skadeverkningar av mer personlig och individuell karaktär inte ska beaktas vid ersättningsbestämningen. 2 Så tycks även tingsrätten och hovrätten ha resonerat i Allan Eliassons fall. På detta övergripande plan behövs knappast ytterligare vägledning. 18 Frågan är dock vilka objektiva faktorer som ska beaktas inom ramen för bedömningen av den typiska skadan. En faktor som skulle kunna vara rimlig att beakta är hur länge den enskilde känt till den felaktiga avregistreringen. Inom ramen för statens frivilliga skadereglering har Justitiekanslern beslutat om ersättning med 25 000 kr i ett fall när den enskilde hade känt till avregistreringen under mycket kort tid (ärende nr 3440-14-40). Denna fråga aktualiseras dock inte i Allan Eliassons fall, eftersom han av allt att döma känt till avregistreringen länge. 19 En fråga som däremot aktualiseras är om ersättningsnivån ska påverkas av att Allan Eliasson felaktigt registrerades som polsk medborgare i samband med avregistreringen av svenskt medborgarskap. Tingsrätten har tagit hänsyn till detta vid sin bestämning av ersättningsnivån medan hovrätten inte tycks ha gjort det. Det kan vidare diskuteras i vilken mån ersättningen generellt sett ska påverkas av att den enskilde inte bara känt till den felaktiga avregistreringen utan också vidtagit åtgärder för att återfå sitt medborgarskap. Allan Eliasson har gjort detta. Genom att meddela prövningstillstånd far Högsta domstolen möjlighet att lämna ytterligare vägledning om vilka faktorer som är relevanta att beakta, SKÄL FÖR ÄNDRINGSYRKANDENA 20 Staten anser att Allan Eliasson inte har rätt till en högre ideell ersättning för överträdelsen av bestämmelsen i regeringsformen än den som redan har beslutats av Justitiekanslern (100 000 kr). Hovrättens dom bör därför ändras och Allan Eliassons käromål ogillas. Staten har utvecklat sin talan utförligt i inlagorna till tingsrätten och hovrätten. Justitiekanslern hänvisar därför till dessa, särskilt svaromålet och yttrandet av den 8 juni 2016 i tingsrätten samt kompletteringen av överklagandet till hovrätten (tingsrättens aktbil. 16 och 24 samt hovrättens aktbil. 5). Här ska endast några kortare synpunkter framföras med anledning av hovrättens dom. 2 Så tolkar Hakan Andersson avgörandet, se a.a. s. 122 f.

Preskriptionsfrågan 21 Staten anser att hovrätten har gjort en riktig bedömning i fråga om preskription. Allan Eliassons anspråk på ersättning utgör en fordran och preskriptionslagens regler är därför tillämpliga. Att anspråket grundar sig på en överträdelse av regeringsformen kan inte leda till någon annan bedömning. Det kan nämnas att även anspråk som grundar sig på överträdelser av Europakonventionen som utgångspunkt omfattas av preskription enligt preskriptionslagen (jfr SOU 2010:87 s. 427 ff.). 22 I likhet med hovrätten bedömer staten att överträdelsen måste ses som en kontinuerligt skadegörande handling och att skadeståndsanspråket därför har preskriberats löpande med en preskriptionstid på tio år. Allan Eliasson framställde sitt skadeståndsanspråk den 19 augusti 2014 och hans anspråk är därför preskriberat när det gäller tid före den 19 augusti 2004. Det är därmed den överträdelse som har varat under perioden 19 augusti 2004-30 januari 2013, när Allan Eliasson återfick sitt medborgarskap, som kan ersättas. Det handlar om drygt åtta år. Överträdelsens varaktighet 23 När det gäller ersättningens storlek anser staten att hovrätten har gjort en felaktig bedömning. Det följer inte av NJA 2014 s. 323 att beloppet ska bestämmas till totalt ISO 000 kr, Staten anser att beloppet är för högt både sett för sig och i relation till annan ersättning för ideell skada. Beloppet är för högt trots att överträdelsen har varit långvarig. 24 Som staten framhållit i tingsrätten och hovrätten är redan 100 000 kr en mycket hög ersättning för ideell skada. Högsta domstolen har i och för sig uttalat att den praxis som gäller för annan ideell ersättning inte direkt kan överföras till ett fall som gäller överträdelse av 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen. Det belopp som hovrätten har kommit fram till, 150 000 kr, måste ändå ses i ett större rättsligt sammanhang. 25 Vid kränkning genom brott uppgår ersättningen för ideell skada endast i mycket allvarliga fall till så höga belopp som ISO 000 kr. Vid försök till dråp eller mord är ersättningen normalt 125 000 kr och vid våldtäkt är den vanliga ersättningen 100 000 kr (jfr Brottsofferaiyndighetens referatsamling 2017). Vid överträdelser av Europakonventionen utgår i vissa fall ingen ideell ersättning alls, trots att en överträdelse har förekommit, och i övriga fall är ersättningen i regel betydligt lägre än 150 000 kr (se t.ex. NJA 2007 s. 584, NJA 2010 s. 363, NJA 2012 s. 211 och NJA 2013 s. 842). Ersättningen stannar ofta vid 10 000 kr eller 20 000 kr i dessa fall. Det kan slutligen nämnas att Högsta domstolen har bestämt diskrimineringsersättning till 15 000 kr i den del som syftar till upprättelse för kränkning (NJA 2014 s. 4991) och uttalat att ideell ersättning enligt personuppgiftslagen normalt bör ligga under 5 000 kr i fall som inte kan anses allvarliga (NJA 2013 s. 1046).

26 Även om jämförelser av detta slag är svåra att göra, framstår en ideeil ersättning på 150 000 kr vid en felaktig avregistrering av svenskt medborgarskap som anmärkningsvärt hög. Statens uppfattning är att den ideella skadan far antas vara i allt väsentligt densamma oavsett om den ersättningsgilla överträdelsen har varat under fyra och ett halvt år, som i NJA 2014 s. 323, eller under drygt åtta år, som i detta fall. Även behovet av upprättelse får antas vara i allt väsentligt detsamma, Allan Eliasson måste anses vara rimligt kompenserad genom den ideella ersättning på 100 000 kr som Justitiekanslera redan har beslutat om. Relevanta faktorer i övrigt 27 Allan Eliasson har anfört en rad omständigheter av personlig karaktär som skäl för en högre ideell ersätdiing än 100 000 kr. Det handlar bl.a. om bristfällig skolgång och bruten kontakt med vissa anhöriga. 28 Staten ifrågasätter inte att avregistreringen av medborgarskapet har fatt allvarliga konsekvenser för Allan Eliasson. Individuella faktorer av det nämnda slaget bör dock inte påverka ersättningens storlek. 29 Vid en objektiv bedömning bör det däremot kunna beaktas bl.a. hur lång tid den enskilde har varit medveten om avregistreringen. Är det fråga om endast en kortare period bör ersättningen kunna bestämmas till ett lägre belopp än 100 000 kr, Allan Eliasson har dock, såvitt framgår, varit medveten om avregistreringen under lång tid och även gjort försök att återfå sitt medborgarskap. Justitiekanslem har därför beslutat om ersättning med 100 000 kr i enlighet med NJA 2014 s. 323. Det som har kommit fram i denna del kan inte utgöra skäl för en högre ersättning. 30 Staten vidhåller slutligen att den felaktiga registreringen av polskt medborgarskap inte ska påverka det skadestånd som utgår för överträdelsen av regeringsformen. Att ett visst utländskt medborgarskap registreras för en person kan inte grunda skadeståndsskyldighet enligt 2 kap. 7 andra stycket regeringsformen och bör inte heller påverka storleken på det skadestånd som utgår vid en överträdelse av den bestämmelsen. RÄTTEGÅNGSKOSTNADER M.M. 31 Staten överklagar hovrättens dom för att få ytterligare vägledning i fråga om hur ersättningen för ideell skada ska bestämmas vid en Överträdelse av 2 kap. 7 regeringsformen. Mot den bakgrunden begär staten inte ersättning för sina rättegångskostnader i Högsta domstolen.

32 Staten bar tidigare gett in Justitiekanslerns beslut i Allan Eliassons fall (se tingsrättens aktbil. 17 och 18). För kännedom bifogas nu även det ovan nämnda beslutet i ärende nr 3440-14-40, i avidentifierat skick. Johan Jansson Justitiekanslerns beslut den 13 november 2015, dnr 3440-14-40 Exptill: Hovrätten för Västra Sverige Avdelning 3 Box 40 401 20 Göteborg