Tolkningsövning över helt brev: Galaterbrevet

Tolkningsövning över helt brev: Galaterbrevet Tillkomstsituation Författare Att Paulus skulle vara författaren står för oss klart. Jämför vi Galaterbrevet med andra Paulusbrev ser vi att det har samma stil och språkbruk som dem andra (Betz 1979 : s1). Paulus teologiska argumentation i Galaterbrevet är typiskt Paulinsk både som metod och slutsats (Betz 1979 : s1). Om inte Paulus med sin teologiska och argumenterande stil är författaren till detta brev, så har han inte skrivit något av de så kallade Paulusbreven i Nya testamentet (Longenecker 1990 : lvii). Utifrån Gal 6:11 kan vi dock se att brevet är skrivet av en anställd skrivare (Betz 1979 : s1). Huruvida denna skrivare kopierade något som Paulus skrivit tidigare, renskrivit ett utkast eller varit delaktig i författandet är svårt att svara på, men ändå frågor som bör ställas (Betz 1979 : s1). Givetvis skilde sig olika skrivare åt, det fanns de som ord för ord det som blev dikterat för dem och de som formade meningarna mer fritt när de skrev (Longenecker 1990 : lx). Det fanns även de skrivare som fick i uppdrag att skriva kring ett ämne fritt (Longenecker 1990 : lx). Oavsett vilken metod skrivaren använde sig av så kan vi räkna med att skrivaren haft ett visst personligt inflytande på texten (Longenecker 1990 : lx) Datering I första korinterbrevet nämns den Galatiska församlingen och hur de har börjat en insamling till de kristna i Jerusalem på inrådan av Paulus. Antagligen har dessa instruktioner getts ganska kort tid innan första korinterbrevet skrivs (Schnele 2013 : s270). I Gal 2:10 finns indikationer på att insamlingen redan ägt rum (Schnele 2013 : s271), detta med tanke på att det inte finns någon oenighet mellan apostlarna och deras motståndare eller mellan apostlarna och kyrkorna som var inblandade i insamlingen (Schnele 2013 : s271). Med detta som grund, tillsammans med att insamlingen inte nämns utöver Gal 2:10, kan vi fastslå att insamlingen redan verkar ha ägt rum och fullföljts (Schnele 2013 : s271). I andra korinterbrevet 8:19 ser vi att Paulus nu hör till den grupp som senare ska åka och lämna insamlingen i Jerusalem (Schnele 2013 : s271). När Paulus senare skriver Romarbrevet så hävdar Paulus att insamlingens utförande är hans absolut högst prioriterade uppgift enligt Rom 15:25-27 (Schnele 2013 : s271) Under tidsperioden mellan det att Paulus skriver 1 Korinterbrevet och Romarbrevet verkar förhållandet mellan aposteln och Jerusalemsförsamlingen blivit mycket sämre (Schnele 2013 : s271). Antagligen på grund av hur Paulus hanterande situationen med Galatierna, där han även nämner Jakob som verkade i Jerusalem (Schnele 2013 : s721). Med detta resonemang som grund kan vi sätta in Galaterbrevet tidsmässigt efter de två korinterbreven och strax innan Romarbrevet (Schnelle 2013 : s271), eftersom det går att se en utveckling i polemiken mellan Paulus och Jerusalem genom breven. Då skulle brevets datering landa under hösten år 55 (Schnele 2013 : s271). 1

Adressater När Paulus skickar detta brev till Galatierna så skickar han det till mindre Asien (Betz s1). Galatierna blev nedslagna och Galatien blev övertaget när Romarna gick in i området efter några våldsamma strider 189 fkr (Betz 1979: s2). Dessa strider mynnade ut i att Galatierna förlorade och ställde sig vid sidan av Romarna (Betz 1979: s2) Detta gjorde att kulturen blev präglad av romersk kultur, men också av den hellenistiska (Betz 1979: s2). Folket som levde i Galatien var Kelter, en folkgrupp från Centraleuropa som flyttade och spred sig och till slut kom till mindre Asien (Longenecker 1990: lxii). Denna folkgrupp benämns på grekiska som galater medan den på latin kallas kelter (Longenecker 1990: lxii). Med tanke på Paulus avancerade retorik och teologi i galaterbrevet samt de hellenistiska inslagen, så kan vi anta att församlingen knappast bestod av fattiga och outbildade utan i huvudsak av utbildade relativt rika personer (Betz 1979: s2). Galaterna var till största delen hedningar (Betz 1979: s4). Då själva Galatien var ett större territorium så har en av diskussionsfrågorna kring galaterbrevet varit församlingens geografiska belägenhet (Betz 1979: s3). Paulus brev skickade till församlingarna i Galatien (Betz 1979: s3), men mer exakt var församlingarna är lokaliserade berättar vare sig brevet eller annan litteratur (Betz 1979: s3). Galatien var ett större område i de centrala delarna av mindre asien (Betz 1979: s4) och var uppdelat i södra respektive norra Galatien (Betz 1979 : s4). Det har funnits en stor forskningsdebatt rörande var församlingen var belägen och det har funnits hypoteser som hävdat att den låg i södra delen och andra hypoteser som förordat att den låg i de norra delarna. För att säga något kortfattat om den geografiska frågan, så hävdar Betz i sin kommentar att de flesta forskarna menar att församlingen troligtvis var belägen i norra Galatien (Betz 1979: s4). Grundandet av församlingen Paulus har enligt apostlagärningarna rest i Galatien och då antagligen grundat församlingen där under sina två första missionsresor (Betz 1979: s4). Dock nämns i apostlagärningarna inga exempel från hur Paulus grundande församlingen eller något om hans arbete där (Betz 1979: s4). Kanske är det så att Lukas inte känner till hela situationen om församlingen i Galatien och därför utelämnar det (Betz 1979: s4). Lukas tystnad om Galatien betyder egentligen ingenting, församlingen kan ändå ha grundats av Paulus (Betz 1979: s4). Det enda vi vet utifrån apostlagärningarna är att Lukas antingen inte vill informera oss om Galatien eller att han inte har information om händelserna kring grundandet av församlingen eller församlingarna där (Betz 1979: s5). Det är ändå att hålla för troligt att Paulus grundade församlingen/arna under första och andra missionsresan då han enligt apg 16:6 och18:23 reste genom regionen Galatien (Schnele 2013: s268). Grundandet verkar inte skett särskilt lång innan brevet skickats, då Paulus är förvånad över att församlingen så snabbt lämnat Paulus sanna lära om evangeliet (Schnele 2013: s269) 2

Gener och särdrag Struktur och retorisk uppbyggnad Galaterbrevet kretsar kring en polemik mellan aposteln och kyrkan (Schnele 2013 : s271). Därför blir brevet en apologetisk skrift där Paulus argumenterar mot sina motståndare med retorik och auktoritet (Schnele 2013: s272). Detta för att Paulus vill förändra församlingens synsätt kring deras praktiker (Schnele 2013: s272). Brevets retoriskt uppbyggda modell börjar utan den tacksägelse som de andra Paulusbreven vanligtvis inleds med (Schnele 2013: s271). I detta brevet behövs ingen tacksägelse, det finns nämligen på grund av situationen i Galatien inget att tacka för (Schnele 2013: s271). Istället för tacksägelse börjar Paulus med att hävda sin auktoritet. Han menar sig enligt Gal 1:1 vara utsänd av Jesus och därifrån hämtar han sin auktoritet. Paulus menar att Galaterna har förkastat hans evangelium och därmed också förkastat Jesus (Gal 1:6). I den retorik Paulus använder sig av, avslutar han brevet med en sammanfattning av det huvudsakliga problemet med omskärelsen i Gal 6:12 14 (Schnele 2013: s272). Vi kan dock inte se hela brevet som en ren apologetisk skrift (Schnele 2013: s272). De två första kapitlen kan ses som apologetik medan 5:13-6:18 är retoriska figurer (Schnele 2013: s272), 3:1-5-12 är svårplacerat i något av dessa fack (Schnele 2013: s272). Att brevet tydligare än andra de Paulusbreven har apologetisk karaktär kan ändå fastslås. Relation mellan galaterbrevet och andra brev Paulus brev till Galaterna har slående likheter i teman och strukturmed Romarbrevet. Nedan finner du en uppställning av teman som Schnele gör. Gal 1:15-16 Rom 1:1-5 Ställning som Apostel Gal 2:15-21 Rom 3:19-28 Rättfärdig genom tro Gal 3:6-25,29 Rom 4:1-25 Abrahams exemplet Gal 3:26-28 Rom 6:3-5 Dopet Gal 4:1-7 Rom 8:12-17 Slaveri och frihet Gal 4:21-31 Rom 9:6-13 Lag och löfte Gal 5:13-15 Rom 13:8-10 Frihet och kärlek Gal 5:17 Rom 7:15-23 Konflikten mellan viljan och görandet Gal 5:16-26 Rom 8:12ff. Livet genom anden (Schnele s270) Vi kan också se att det finns relation mellan galaterbrevet och 1 korinterbrevet. I 1 kor 16:1 nämns den Galatiska församlingen och insamlingen till Jerusalem (Schnele 2013: s270). 3

Insamlingen nämns också i 2 Korinterbrevet och Romarbrevet. Detta är ett gemensamt tema för flera av Paulus brev (Schnele 2013: s270). Detta gör att Galaterbrevet är ett ganska typiskt brev där klassiska Paulusteman som tas upp, dess struktur liknar andra brevs men samtidigt har det sina särdrag. Den stora skillnaden är att brevet skrivs på grund av ett särskilt problem och en särskild kris som Paulus måste ta itu med. Detta gör att Galaterbrevets innehåll svarar mot problemet och får en apologetisk karaktär. Mer om polemiken under nästa rubrik. Argumentation och budskap Galaterbrevets agenda och särdrag Adressaterna för brevet sägs ha tagit emot ordet om sanningen från Paulus själv (Betz 1979: s4). Det som ställt till problem efter Paulus undervisning i Galatien är att det kommet in falska läror framförda av en falsk apostel (Betz 1979: s4) I inledningen till Galaterbrevet får vi del av brevets huvudagenda och problemställning. Någon har presenterat ett annat evangelium för församlingen och några har också lyssnat till detta. Han redogör för problemet tydligt i Gal 1:6-9. Det är med anledning av detta som Paulus skickar brevet. Det som Paulus först och främst vänder sig mot är att en grupp börjat med omskärelse trots att Paulus sagt att de inte behöver det (5:2-12). De som har predikat detta verkar vara judekristna missionärer av det mer stränga slaget (Schnele 2013: s273). De som förespråkar omskärelsen kommer från den judekristna gruppen i Jerusalem (Longenecker 1990: xc). Denna grupp hade auktoritet från församlingen i Jerusalem och därmed från apostlarna Jakob och Petrus (Longenecker 1990: xc). Detta kan kritiseras och har gjorts så av J.B. Lightfoot som menar att Paulus hade fått sin ställning bekräftad och accepterad av apostlarna och att motsättningarna kan förklaras med att det fanns en falang i Jerusalemförsamlingen som drog mer åt det judiska (Longenecker 1990: xc). Hur som helst kan vi slå fast att gruppen var judekristna från Jerusalem som möjligen sagt sig representera Jakob (Longenecker 1990: xcv). Deras ärende var inte att ställa sig emot Paulus utan snarare att fullfölja hans budskap (Longenecker 1990: xcv). De ville vara helt säkra på att hedningarna skulle vara inkluderade i förbundet så att de inte gick förlorade pga av slarv (Longenecker 1990: xcv). Dessa motståndare insisterar på omskärelse, vilket vi förstår av Paulus uttalanden i Gal 5:3,6:12-13, 2:2, 6:15 (Schnele 2013: s273). Det verkar också förekommit argumentation för att vara noga med kultkalendern, vilket vi kan se i Gal 4:3,9 10. Särskilt texterna från Qumran hävdar vikten av att följa kalendern och torahs ordning för olika tider (Schnele 2013: s274). Argument för omskärelsen som de judekristna missionärerna verkar använt sig av var 1) att Abraham omskar sig för att bli del av förbundet 2) att tron på Gud innebär att man måste höra till det redan existerande israels folk 3) både Jesus och Paulus var omskurna 4) att få tillhöra judendomen kräver omskärelse för att få stabil social identitet (Schnele 2013: s274). Det sista argumentet skulle leda till att galaterna kunde slippa ifrån sociala och politiska påtryckningar från flera håll (Schnele 2013 : s275). Dessa argument vänder sig Paulus emot och vädjar till Galaterna (Gal 3:4,4:11-12, 19-20). Inom Judendomen fanns det naturligtvis inga instruktioner om att omskära 4

hedningar, utan detta var något som växte fram i de judekristna grupperna (Schnele 2013: s276). Dessa grupper ville att hedningar skulle omskära sig, tro på Jesus Kristus, döpa sig och hålla Torah (Schnele 2013: s276). Även Jakob verkar ha mött och blivit påverkad av denna grupp konservativa judekristna enligt Gal 2:12 (Schnele 2013: s275). Paulus argumentation för att hans evangelium bör gälla möter vi i 1:10-24. Paulus hävdar att Gud själv kallade honom till att vara apostel och att han fått sitt budskap genom en uppenbarelse från Jesus själv. Han hade inte varit i församlingarna i Judeen, men de församlingar han tidigare mött hade konfirmerat att han var ordets förkunnare (Schnele 2013: s277). Nedan tar jag upp några av de teman som tas upp i Galaterbrevet och som blir svar på kritiken eller det falska evangelium som spridits i Galatien. Rättfärdig genom tro När människan väljer att tro på Jesus Kristus så är det tron som gör henne rättfärdig, människan blir alltså inte rättfärdig genom att hålla lagen (Schnele 2013: s278). Paulus lyfter fram Abraham som ett exempel på någon som blivit rättfärdig genom tron (Schnele 2013: s293). Ifall människan väljer att omskära sig så spelar inte Jesus död på korset någon roll (Schnele 2013: s293). Då alla som är omskurna har ställt sig under lagen och därför också måste följa lagen (Schnele 2013 : s293). Paulus menar att ingen har kunnat hålla lagen någon gång och därför är alla syndare (Schnele 2013: s293). Paulus säger också att hela Torah nu är sammanfattad i ett enda bud, vilket är att älska din näst som dig själv (Schnele 2013: s293). Detta är lagen från Kristus, skyldigheten mot Kristus. Därför är Paulus inte utan lag helt och hållet, utan har fortfarande lagen i form av normen: älska din nästa som dig själv (Schnele 2013: s294). Tecknet på att den kristna fått frälsning är att hon lever med anden och inte att hon lever under lagen/torah (Schnele 2013 : s294). Torah och omskärelse hör inte hemma i bland de kristna. Det som är frälsande är att Gud kommit i gestalt av Jesus och genom att människan döps får hon del i den räddande händelsen genom anden. (Schnele 2013: s295). Paulus ställning som apostel Man kan fråga sig vilket motiv Paulus egentligen hade med sitt försvar. Hade det med hedningarnas välmående att göra eller hans egen ställning och inflytande som apostel? Paulus menar sig ha predikat ett evangelium från Gud (Gal 1:11,2:2) för hedningarna till skillnad från det evangelium som spridits med villfarelsen (Betz 1979: s28). Många forskare hävdar att han med detta talar om de omskurnas evangelium (Betz 1979: s28). Hans Apostoliska auktoritet står på spel om hans evangelium inte stämmer (Betz 1979: s28). Här försäkrar han Galaterna om att dem fått den helige anden genom att han predikat det evangelium som är honom uppenbarat av Gud (Betz 1979: s28). De har blivit kristna, döpt sig och på så vis blivit en del av dem som kallas guds söner (Betz 1979: s28). Argumentation Nedan listar jag några olika sätt som Paulus argumenterar i Galaterbrevet. 1) Erfarenheten (Betz 1979: s30). 5

Exempelvis så argumenterar Paulus utifrån erfarenheten att hedningarna fått den heliga anden utan att följa Torah alltså så kan inte Torah vara det som är frälsande (Betz 1979: s30). Enligt gängse Judisk tro skulle aldrig detta kunna ske, men genom att Jesus uppstått från de döda är det möjligt (Betz 1979: s30). Ett annat argument utifrån erfarenheten som Paulus framför var att de judar som blivit kristustroende hade erfarit att det inte var Torah som gjorde dem rättfärdiga inför Gud (Betz 1979: s31). Då skulle det vara märkligt om de som var hedningar skulle börja följa dessa regler (Betz 1979 : s31). Det finns ingen mening för en hedning att följa en judisk ritual enligt Paulus (Betz 1979 : s31). 2) Bevis ur skriften (Betz s31) Här har vi exemplet Abraham som lyfts fram i Gal 3:6-14 (Betz s31) Abraham var inte omskuren och kände inte till Torah som skulle komma 430 år senare (Betz s31). 3) Torah inte nödvändig för Gud. Torah var inte en förutsättning för frälsning för Gud istället var Torahs uppgift att göra nåden nödvändig för frälsningen (Betz s32). Paulus definierar vad Torah är i Gal 3:19 (Betz s 32). 4) Tidigare ställningstaganden Paulus refererar till dopet och vad som hände i dopet i Gal 3:26-28 (Betz s32). Troligen är dessa verser citerade ur den dopliturgi som användes (Betz 1979: s32). I och med att de gått in i den dopliturgin så är de frälsta (Betz 1979: s32). När de väljer att lyssna till Paulus motståndare så tar de ett steg mot judendomen och bort från den blivande kristendomen (Betz 1979: s32) 5) Känslor Paulus vädjar till deras gamla vänskap och hans relation till församlingen (Betz 1979: 32). Kanske inte ett lika sakligt argument men nog så effektivt. I Gal 4:12-20 så hittar vi denna typen av argumentation (Betz 1979 : s32) 6) Friheten Paulus menar att Kristus gjort Galaterna fria från Torah (Betz 1979: s32). Nu är dom fria att istället leva med anden (Betz 1979: s32). Galaterna måste skydda sin frihet genom att följa och ledas av anden. De kan inte förvänta sig att någon ska säga åt dem hur de ska göra (Betz 1979 : s32), istället ska de följa anden och på så sätt lita på kraften som gjort dem fria (Betz 1979: s33). Här ställer sig Paulus emot grekisk filosofi som talar om att logos finns inom människan (Betz 1979: s33). 6

Bibliografi Bibel 2000: texterna: Gamla testamentet, Tillägg till Gamla testamentet - de apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna, Nya testamentet : Bibelkommissionens översättning 1999 / [träsnittsvinjetter: Kristina Anshelm]. 2000. Stockholm: Verbum Betz, Hans Dieter (1979). Galatians: a commentary on Paul's letter to the churches in Galatia. Philadelphia: Fortress Press Longenecker, Richard N. (red.) (1990). Vol. 41, Galatians. Word biblical commentary. Waco, Tex.: Word Books Schnelle, Udo. (2013). Apostle Paul his life and theology /. Johanneshov: MTM 7