SKIRTORPET ELLER NORRA DAMMEN Masugnsvägen 4 Mariedamm 3:1 Länk till förteckning av de boende under åren 1773-1955 med uppgifter om bl.a. födelsedatum. Åtta familjer har bott här under dessa 182 år Skirtorpet är troligen det äldsta huset i Mariedamm. I mantalslängder kan vi spåra huset till början på 1700-talet, men huset är troligen äldre än så. I Linus Hellzon tidningsartikel nedan uppes att det troligen byggdes runt 1650-talet. Torpet tillhörde Mariedamms herrgård, eller Dammen som det tidigare hette. Skirtorpet står i husförhörslängderna som Norra Dammen fram till slutet av 1826 Till torpet hörde i vanlig ordning lada och andra uthus. De låg där nu järnvägen går. På kartan nedanför syns torpet med uthus. Karten visar även skolhuset och herrgården med dess trädgård. Mariedamms herrgård Skirtorpet med uthus Järnvägskarta från 1874 (Lantmäteriet 18-JVG-50:1 sid 13) I nedanstående tidningsartikel finns en del av Skirsjötorpets historia berättad av Linus Hellzon. ONSDAGEN 7 januari 1959 I Nerikes Allahanda Skirsjöstugan i Mariedam bevaras som kulturminne? En ärevördig stuga vid Mariedam hotas med rivning. Redan nu är de elektriska ledningarna klippta. På hembygdshåll har man dock börjat intressera sig för stugan och det är möjligt att den kan räddas och bevaras som kulturminnesmärke. Stugan är av mycket gammalt datum, kanske Mariedams äldsta byggnad. Den heter officiellt Skirsjötorpet, men folket har aldrig kallat den så. Den är känd under namnet Skjöttastugan Om man skulle framkasta frågan varför den kallas så av befolkningen, skulle inte många svara rätt. Vi har vänt oss till ortens och socknens hembygdeforskare redaktör Linus Hellzon för att höra om han har något att berätta om dess historia. 1
Om jag har, svarar han raskt, det finns en hel del mycket intressant, men litet omständligt att berätta Under medeltiden fanns ingen landsväg genom samhället, men en gammal ridväg, som kallas än i dag för "hednastigen" kom från Husbyfjäl, genom Krigsbergs socken, upp genom Godegård, Anderstorp, Eskedalen och Skepphultaäng, ned mot "Smeddammen och upp mot de s.k. Övergårdarna, där Trehörning, Håkantorp, Kättstorp, Solberga och Runsala låg under Bergslagen" och var skjutsskyldiga inom Bergslagen innan Dunsjö blev gästgivareby. Under 1600-talets mitt skedde en förändring och förbättring av vägnätet kring Mariedam eller "Södra Dammen", som stället hette mellan Björnfalls och Trehörnings hemman. Louis de Geer d.ä. hade fått Godegårds hemman som betalning för en fordran och senare genom byte mot gårdar i Hammars socken Brerum, Nyhyttan och Västerby kommit åt Övergårdarna och lagt dem under sig. Han byggde på 1640-talets mitt en väg för hjuldon mellan Godegård och Skyllberg, förbi Bondemasugnen, som södra Dammens masugn kallades, och fram över västra delen av Björkängen samt fram till bron över bäcken upp mot Björnfallsmo och vidare Dunsjö, Önnabo SLAPP RIDA TILL GÅRDARNA Då det nu fanns vagnväg, som inte gick upp mot höjderna vid Övergårdarna, byggde bönderna en liten stuga på en kulle strax intill vägen och uthus för hästarna och fodret mellan bäcken och landsvägen på Trehörnings mark. De resande slapp då att rida upp till gårdarna. Färden blev bättre. Den lilla stugan kallades för skjutsstugan eller på folkspråk Skjöttastugan. I kyrkboken fick det ett finare namn: Skirsjötorp. Exakta året när den byggdes kan ej uppgivas, men det skedde troligen samtidigt som de Geers väganläggning. Den är över 300 år gammal och det är med sorg och förstämning man konsta terar, att den nu hotas av rivning. Man hoppas ivrigt att det skall bli möjligt att rädda den gamla stugan, som har sådana minnen. Den är Mariedams samhälles äldsta hus och den står icke i vägen för någon, där den står med ett hörn på järnvägens område och den övriga delen på Skyllbergs mark. När den stora spiselrösan som upptog en tredjedel av stugan, revs och en ny spiselstock murades, fann man att spisen var murad på en fornrösa, ett kullrigt röse som funnits förut. Sedan bodde masugnsarbetare och smeder i stugan, tills förmannen för brukets transporter flyttade därifrån för ett par år sedan. Det finns fyra byggnader i Mariedam från 1600-talet. Nämligen: Gruvstugan, som är Skjöttastugan lik. Gruvorna vid Blackfärd upptogs under det århundradet o. arbetarna behövde en gruvstuga där. Så är det Danbrogården, men den är ombyggd och tillbyggd senare och på de sista åren av 1600- talet byggdes den de Geerska herrgårdsbyggnaden, som nu bebos av jägmästare Håkansson. Byggnaden blev färdig första åren på 1700-talet. HEMBYGDSFÖRENINGEN ÖVERTAR STUGAN? Hemmansägare Holger Karlsson, Dampetorp, omtalar, att han i egenskap av styrelseledamot i Lerbäcks hembygdsförening under julen blev uppringd av ett par mariedamsbor, vilka framförde frågan om inte hembygdsföreningen kunde gå emellan och rädda stugan från att rivas. Prosten Helgstrand, som är ordförande i hembygdsföreningen har med anledning härav vänt sig till bruksägaren Ivan Svensson, Skyllbergs bruk, som lovat att vänta med rivningsarbetet tills han tillsammans med hembygdsföreningens representanter får tillfälle att bese den närmare. Det torde således finnas utsikter till att stugan kommer att få stå kvar och bevaras såsom minne för kommande tider. 2
Boende 1773-1790 Olof Olsson, hans hustru Maria Olsdotter och barnen Maria Stina och Olof flyttade in i Norra Dammen/Skirtorpet 1773. I mantalslängderna framgår att de kom från Trehörning, dit barnen återvände 1790. Föräldrarna hade då avlidit - Olof år 1788. Årtalet för Marias död är inte angivet. Maria Stina gifte sig med en man som också hette Olof Olofsson. De flyttade till Toltorp där barnen Anders, Maja Stina och Anna Lena föddes. Ca 10 år senare återfinner vi familjen i Backabygget och 1808 i Masugnsstugan där Maja Stina avlider år 1827 och Olof året därpå. Deras barn och barnbarn bodde kvar i Masugnsstugan till 1880- talet. Vi har berättat om familjen i torpvandringshäftet från 2003. Boende 1790-1821 Statartorparen Daniel Jacobsson och hustrun Stina Carlsdotter och Stinas mor, änkan Beata Gustavsdotter samt dottern Beata flyttade troligen in år 1790. De är i alla fall då de är först noterade i husförhörslängderna Föräldrarna var födda i Godegård medan dottern föddes i Lerbäck. Under de 31 år som de bodde i stugan fick Daniel och Stina 10 barn, varav tre avled. Stinas mor avled 1810. När Daniel avled år 1821 av lungsot, flyttade änkan och fem av barnen till Skepphult. Vi har berättad om dem i torpvandringshäftet från 2005. Vi återger texten delvis här: Stina avled år 1854 nästan 85 år gammal. Dottern Anna avled samma år och sonen Carl avled sex år senare. Sonen Jan Daniel gifte sig vid 51 års ålder med den 13 år yngre Anna Maja Andersson. De fick tre barn varav det första avled vid sju års ålder. År 1885 flyttade familjen till Gruvstugan som inhyseshjon. Båda barnen gifte sig och flyttade från samhället. Anna Maja avled år 1887 och Jan 5 år senare Boende 1821-1831 Jan Samuelsson och hans hustru Maja Lisa Bengtsdotter och deras två barn bodde här i tio år. De kom inte från trakten och de flyttade till Godegård. Vi har därför inte följt dem vidare. Boende 1834-1844 Vi har berättat om familjen nedan i torpvandringshäftet från 2005 Vi återger här vad vi skrev. Carl Persson Frisk, hustrun Maja Lisa Olsdotter och sju barn kom till Skirtorpet från Getabo 1834. De bodde i Skirtorpet i tio år innan de flyttade till Masugnsstugan. Sönerna var en tid gruv- och masugnsarbetare. År 1855 flyttade de med sonen Adolf Wilhelm samt dottern Clara Lovisa till Lilla Blackfärd där de blev torpare. 3
Sonen Lars Viktor flyttade också till dem efter att varit dräng i Trehörning hos Göran Persson - under tre år. Han gifte sig år 1857 med Kristina Albertina Jansdotter. De tog över torpet efter Lars Viktors föräldrars död. Modern dog år 1868 och fadern tre år senare. Lars Victor och Kristina Albertina fick sonen Carl Victor, och döttrarna Amanda Sophia och Hilda Elenora. Lars Viktor dog år 1903 Hilda gifte sig 1901 med Karl August Liljeborg från Godegård. Han dog efter sex års äktenskap. Lars Victors änka, Kristina Albertina, och dottern Hilda Elenora samt hennes två döttrar flyttade till fattighuset vid Åh 1908 där de blev till 1916 då de flyttade till Bunken i Skyllberg. Kristina Albertina avled i där 1922-02-17. Vi har inte följt Hilda Eleonoras och hennes barns öden vidare. Sonen Carl Victor gifte sig år 1880 med en piga från Godegård med samma namn som hans mor, Albertina Kristina Jansdotter. De bodde några år på torpet tillsammans med föräldrarna och syskonen innan de år 1885 med sina två barn tog över gården Klovstenalund i Södra Björnfall. Boende 1844-1877 Statardrängen Peter Jansson Björn och Anna Stina Ersdotter med sex barn var nästa boende. Vi har tidigare berättat om dem i vårt torpvandringshäfte från 2003. Peter Jansson Björn är son till bonden Jan Persson på Solberga/Nordins. Peter bodde hemma på gården. Anna Stinaa var född och uppväxt på torpet Hagen i Södra Nyckelhult. Fyra år tidigare hade hon kommit som piga till granngården - Peter Persson i Solberga/Gustavssons. Där blev hon i tre år, varefter hon tog tjänst i Kättstorp. I januari 1830 födde hon sonen Peter August (utom äktenskapet) hemma hos sina föräldrar i Hagen. (Vi berättar mer om honom i avsnittet som handlar om Hagalund). Senare samma år tog hon plats som piga hos Peters familj i Solberga. Peter och Anna Stina gifte sig strax därpå. År 1832 flyttade de till Mariedamms herrgård där Peter tog anställning som statardräng. År 1844 flyttade de till Skirtorpet med tre barn. De kom där att få ytterligare tre barn. Anna Stina avled 1859 52 år gammal. Enligt bouppteckningen 1 hade de 1 ko, 2 får med lamm och 1 gris. Peter blev kvar i Skirtorpet i ytterligare 18 år - till 1877, då han flyttade till Slinkin med sin dotter Ida och hennes dotter (utom äktenskap) Elin Sofia Johansdotter. Peter avled fyra år senare 82 år gammal. Året innan hade Elin fött en dotter- Susanna Olivia. Ida, Elin och Susanna blev kvar i stugan i ytterligare fyra år. Boende 1877-1890 Skomakaren Karl Johan Andersson och hans hustru Anna Sofia Karlsdotter samt två barn, som nu flyttade in har vi också berättat om i torpvandringshäftet från 2003. Vi återger här texten delvis reviderad. 1 Bouppteckning Kumla Häradsrätt FIIa:26 sid 820. Se bouppteckningen på Bygdeband.se/Skirtorpet 4
Karl Johan, Anna Sofia samt barnen Karl Edvard, Johan Walfrid och Ester Sofia kom ifrån Godegård 1872 och flyttade in i Solbacken, som tillhörde Mariedamms herrgård. Karl Johan var född i Tjällmo (Dråsa ägor) och Anna Sofia i Godegård (Lilla Skalltorp). I Solbacken föddes sonen Anton Josua. Josua kom sedermera att driva affären i Mariedam vilken svågern Theodor Karlsson öppnade 1899. Familjen flyttade till Skirtorpet efter ca fyra år. De fick ytterligare fem barn: Anna Elisabeth, Oskar Paulus, Henrik Samuel och tvillingarna David och Bernhard. Här bodde de till 1890, Personer fr. vänster: Bernhard Andersson; Ebba Pettersson (småskollär.); David Andersson; Theodor Karlsson; Josua Andersson; Elin Helena Rehnberg (småskollär. g.m. Josua): Sigrid Naemi Hempel (g.m. Bernhard) Foto från Rune Andersson då de flyttade till Marielund. Karl Johan avled där 1894 (51 år gammal). Hustrun Anna Sofia överlevde honom med 29 år. Hon drev Mariedamms första telegrafstation, som var belägen i hemmet Tre av de nio barnen (Carl Edvard, Johan Walfrid och Ester Sofia) avled några år efter Karls död. Henrik Samuel emigrerade till Amerika år 1902. Dottern Anna Elisabeth flyttade år 1899 till Lassafall, där hon gifte sig samma år med den förut nämnde Theodor Karlsson. David gifte sig med Ellen Johansson som var dotter till kättingsmeden Amandus Johansson (se nedan). Oscar Paulus flyttade 1905 till Viby. David drev skomakeriet i Mariedam vidare först tillsammans med brodern Bernhard tills denne flyttade till Uddevalla. Davids skomakarverktyg är donerade till Lerbäcks hembygdsförening där de ingår i den permanenta utställning Boende 1903-1921 Enligt husförhörsböckerna fanns inga boende mellan åren 1890 och 1903. 1903 flyttade John Albert Karlsson och hustrun Ida Sofia Jansson in med två barn. De kom närmast från en av de fyra Solbergagårdana (Solberga/Nordins) där John Albert var uppväxt. Hans farfar - Jan Jansson - hade kommit till gården som brukare i början på 1800-talet men jordbruket övertogs av en annan familj år 1867 samma år som John Albert föddes. Jan Janson och hans hustru fick bo kvar på gården som inhyseshjon. Även John Alberts far, mor och två syskon bodde kvar på gården. Fadern avled när John Albert var två år gammal. I december 1892 gifte sig John Albert med Ida Sofia Jansson. Hon flyttade till honom och hans mor på Solberga. Två barn kom till under denna tid - Gunnar Albert Linné och Edith Linnea. Till Skirtorpet flyttade de 1903. (Ett sammanträffande... John Alberts farfars bror var Peter Jansson Björn, som hade bott här ca 40 år tidigare). Dottern Edit Linnea födde 1918 sonen Ragnar Arvid John Albert avled endast 53 år gammal år 1920. Barnen hade då flyttat ut. Ida Sofia bodde kvar i Skirtorpet till år 1930, d.v.s. under 10 år. Under samma tid flyttar nästa familj in. Hon bodde kvar på övervåningen till 1930. 5
Ida Sofia var uppväxt i torpet Sämjan. Hennes föräldrar, gruvarbetaren Johan Fredrik Jansson och Anna Lovisa Nilsdotter, hade flyttat dit 1867 i det då nybyggda torpet. De kom från Godegård 1865 där de var födda. Ida Sofia tog tjänst som piga i Solberga 1888 och senare i Kjettstorp 1890 till 1892. 1921 - nu 1921 flyttade David Fridolf Karlsson och hustrun Gerda Matilda f. Svalstedt till torpet med sonen Sven Göte (f.1921). David var född i Gåstorpet i Getabo. Gerda var född i Tjällmo. De gifte sig samma år som de flyttade till Skirtorpet. David arbetade som lastare vid järnvägen. År 1927 föddes dottern Elvy. Hon avled dock vid fyra års ålder. Sonen Karl Birger föddes år 1932. David och Gerda avled år 1960 resp. 1983. Sonen Göte avled år 1974. Stugan ägs sedan 1998 av Götes son Kjell Karlsson. Det kan vara av intresse att veta att Davids farfarsfar Abraham Gustavsson var brukare av en av de två Trehörningsgårdarna under åren 1794-1831. 1922 Gerda och Göte Foto från Birger Karlsson Skirsjötorpet fotograferat från vägen Foto av Peter Lundquist 1933: Gerda, Birger (1 år) Göte (12 år) och David Foto från Birger Karlsson Något om livet i Skirtorp. Skrivet av Birger Karlsson Under hela 1920-talet bodde änkan efter förre lastaren Johan Albert Karlsson Ida Sofia Karlsson kvar på övervåningen i huset. Bottenvåningen disponerades då av makarna Gerda och David, sonen Göte och under fyra år även dottern Elvy och i slutet av 1920-talet dessutom en bror (Axel Georg) till David. Efter 1930 kunde huset helt disponeras av den egna familjen. David arbetade åt Skyllbergs bruk och lastade ut torvströ, timmer, massaved och träkol. Han hade också ansvaret som förman och redogörare för utlastningen. Utöver detta arbetade han vid behov i skogsarbete, skördearbete, röjningsuppgifter och i vägarbete åt bruket. Hustrun Gerda var hemmafru, ett nog så hårt arbete med tanke på att inga som helst 6
bekvämligheter fanns i huset. Det var långt till ved och vatten, till hönshus, grishus och källarförråd m.m. Skirtorpets belägenhet intill järnvägsstationen och busshållplatsen präglade givetvis livsvillkoren i huset. Släkt, vänner och bekanta från bygderna runt Mariedamm hade ju anledning att handla på orten och att resa med tåg och med buss. Så Skirtorp gästades ganska ofta av besökare och kunde undfägnas med kaffe och bullar. Gerda 7
Skirtorpet sid. 7 var ju hemmafru och fanns oftast på plats. Busschauffören - och även den hästburna varuforslaren mellan Zinkgruvan och Mariedamm tog då och då en paus i Skirtorp. På grund av att kommunikationerna med bygderna runt Mariedamm inte var befintliga, var glesa eller inte passade så kunde Skirtorp ibland gästas över natt av försäljare eller skolbarn. Busshållplatsen låg ett tjugotal meter från torpet. I den olåsta bussen låg de varor som beställts från Systembolaget i Askersund öppet och obevakat och det hände inte så sällan att folk utifrån byarna ringde och bad oss hämta ut spriten de beställt eftersom de inte hann ner i tid till bussen. Gäster undrade ofta hur det var möjligt att sova i huset eftersom det skramlade förbi tåg dygnet om, såväl snälltåg som godståg och persontåg som stannade till vid stationen med av- och påstigningar. Det var dock inga svårigheter för oss som var vana vid detta. Övernattande gäster vaknade ofta skräckslagna på natten när tågen passerade. Långt in på mitten av 1900- talet låg stationens hemlighus med utetoa och urinoar alldeles inpå Skirtorp men med en skyddande häck runt om. I anslutning till detta utspelades åtskilliga scener omfattande såväl alkoholkonsumtion och bråk som hemlighetsmakerier och kärleksbekymmer.. Sonen Göte flyttade ur huset i tidigt 1940 tal och Birger under tidigt 1950-tal. Makarna Gerda och David flyttade från Skirtorp till Billingen våren 1955 och sedan dess har ingen bott där permanent. Skirtorp köptes av David Karlsson 1959 och lämnades som gåva till sönerna Göte och Birger. Göte förvaltade fastigheten 1959 1974, en uppgift som då togs över av Birger och senare av nuvarande ägaren Kjell Karlsson. Fakta, tankar och hågkomster från en period i Mariedamm. Omkring mitten av 1900-talet kunde Mariedamm ge en hel del service till bygderna runt omkring. En grundförutsättning var att järnvägen gick genom samhället och att persontågen och godstågen stannade. Fraktgods stort och smått kunde hämtas och lämnas i magasinsbyggnaden. Busslinjen mellan Mariedamm och Askersund passerade också Zinkgruvan och Åmmeberg ett par gånger om dagen. Det här betydde också mycket för arbete och studier. Järnvägen hade också stor betydelse för näringslivet på orten. Vid en kaj skedde utlastning av torvströ och vid en annan timmer, massaved och träkol från milorna i trakten. Skyllbergs bruks herrgård betydde givetvis också mycket för samhällets utveckling som serviceort. Bruket gav arbete i lantbruk, djurhållning, skogs- och vägarbete och de drev en torvströfabrik. Som en kuriositet kan det berättas att på julaftonen så skickades herrgårdens kusk runt i bygden med släde och tomte för att dela ut julklappar till de anställdas barn. Mejerihanteringen utvecklades och ledde till nybyggnation. Så gott som alla på orten köpte sin mjölk och grädde i mejeriet. Vid något tillfälle på 1940-talet fick mejeriet pris som tillverkare av Sveriges bästa smör. En kvarn fanns som fungerade tills den brann 1946. Ett snickeri anlades och utrustades med moderna maskiner. Elektriska installationer utfördes av en firma på orten. Ett par trädgårdsmästerier var etablerade på orten och på ett av dem kunde man också få sina skidor vallade. En smedja fanns, där bönderna bl.a. kunde få sina hjul och vagnar lagade och andra få hjälp med reparationer och nytillverkat. Hovslageri var också inrymt vid smedjan. Or 8
ten hade också ett skomakeri, vilket fortfarande var en viktig samhällsservice men kunde även stå till tjänst med hårklippning. Ett par lastbilsåkerier hade sin bärgning mestadels från orten. Skrothandel fungerade också under en period. Skräddare var etablerad på orten. Telefonstation inklusive telegraf var inrättad. Taxi var en viktig länk i ett samhälle där ett fåtal hade bil skjutsar behövdes ju till fest, till läkare, sjukhus, folktandvård för barn, till nöjeslokaler och festplatser o.s.v. En heltidsarbetande polis var också placerad i samhället, man kan undra när den mannen kände sig ledig. Det var gott om livsmedelsaffärer: Josua Anderssons, Handelsbolaget, Cederkvists affär och Konsum. Guldsmedsaffär fanns också, som inkluderade försäljning och lagning av klockor. Vidare ett par caféer och ett bageri. Hotell och pensionat var etablerade. Ett par banker kunde man välja på. Postservice i form av poststation fanns också under många år. Tandläkare var momentant tillresande liksom frisör. Skolan i Mariedamm inrymde elever i klasserna 1 7. I slutet av 1930-talet och början av 1940-talet var det relativt få elever särskilt i de lägre klasserna för 30-talsdepressionen hade satt sina spår även här. Lärarna som samtliga var bosatta i skolhuset hade få elever och kunde ha bra grepp om elevernas arbete och säkert bra insyn i hur det var ställt i elevernas hem också. Skolfrukost var ett okänt begrepp för eleverna då. Nybörjarna i klass 1 2 hade Lisa Svalin som lärarinna. Hon var godmodig och snäll och tillämpade nog pedagogiska metoder. Vid behov kunde hon dock få pli på en stökig situation, i vissa fall ex.vis genom utvisning till korridoren. Ebba Pettersson hade 3 4 klass och hon höll en hög disciplin i klasserna och satte sig i respekt hos eleverna. Det var viktigt att kunna sin läxa. Behövdes det så tillämpade hon rätten att aga, det vanligaste var nog en örfil. Båda lärarinnorna var ogifta, vilket var relativt vanligt i småskollärarkåren på den här tiden. Martin Hedenborg hade klasserna 5 6 7. Hans pedagogiska förmåga kompletterades av ett avsevärt intresse för idrott och fotboll och hans humoristiska förmåga. När ett slöjdat föremål granskades av honom kände han mest efter om eleven var svettig om pannan och lade mindre uppmärksamhet på det slöjdade. Efter avslutad 7:e klass fick vi gå en kort fortsättningskurs hembygdskunskap - och praktiska övningar i Närkesbergs skola, dit man fick cykla. Året därpå en lite längre kurs i slöjd i Lerbäcks skola. Det beskrivna gällde en majoritet av eleverna, en liten minoritet läste till realexamen eller studentexamen i Motala eller Hallsberg. IOGT: s ordenshus betydde mycket för orten. Scouterna hade sina vinterövningar där. Juniorerna kunde få lära boxningens och brottningens grunder. Vi ungdomar hade träning och även bordtennis där. Ett relativt omfattande bibliotek fanns också. IOGT hade sina möten i huset, men det stod även öppet för andra möten. Folklig bildning i form av föreläsningar hade sin givna plats i denna lokal. Även nöjeslivet kunde få något till livs genom att (visst minns jag De dog med stövlarna på ) filmer kördes regelbundet. Dans ordnades ibland också, men det blev ofta stökiga tillställningar. Kabaréer förekom ibland med uppträdanden av lokala förmågor som sjöng nidvisor eller nya låtar (jag minns särskilt Johanssons boogievals ) eller uppträdde med sketcher eller trolleriföreställningar. En tid fanns också tillresande frisör i lokalen någon gång i veckan, jag vill minnas att det var en patient från Åsbrohemmet som fick sin chans till rehabilitering här. Idrott och sport hade också en betydelsefull roll i Mariedamm. Idrottsplatsen nära Skeppsjön anlades med stora ideella insatser, man grävde, sprängde och krattade kolstybb på banorna. Fot 9
bollsspelandet kom också igång, trots att gräset inte växte så bra på den plan som en gång var underlag för impregneringsarbeten. På grund av de små årskullarna var det ofta svårt att få ihop ett lag. Bandy var en rätt populär sport också. Den fick spelas på Skirsjön och planen skottades upp av spelarna på morgonen/förmiddagen. Inspirationen fick man väl av att Örebro SK höll till i allsvenskan och att Askersund också var där ungefär vartannat år. Idrottsklubben anordnade skidtävlingar relativt regelbundet, vanligen med start och mål vid IOGT. Även långdistanstävlingar i landsvägslopp anordnades och i varje fall på 1930- talet genomfördes även hästtävlingar på isen på Skirsjön. Frikyrkorörelsens aktiviteter betydde säkert också mycket i en tid som var mera religiöst präglad än den är idag. Möten, andakter, auktioner, söndagsskola, juniorverksamhet, tältmöten o.s.v. var insatser som de stod för. Kontrasten mellan den beskrivna situationen och dagens Mariedamm känns ganska stor, för såvitt jag vet finns ingenting kvar av näringsliv och service på orten. Men hoppet är ju det sista som överger oss människor och det gäller förhoppningsvis även Mariedamm. Som f.d. Mariedammsbo känner jag stor tacksamhet mot alla de människor som på ideell basis och under små förhållanden och vanligen utan någon som helst ersättning strävade för att uppnå goda förhållanden för barn, unga och vuxna. Som en liten extra anekdot kan jag berätta när Mariedamms första neger var på besök 1958. Min fru och jag hade bestämt att vårt bröllop skulle ske i Mariedamms kapell och komminister Angelsten skulle vara vigselförrättare. Vi ville ha ett mycket enkelt bröllop där endast våra respektive föräldrar, min bror med fru samt 2 bröllopsvittnen våra närmaste vänner och min hustrus studiekamrat som var en musiklärarinna, färgad, från Georgia i USA var de enda gästerna. Bröllopet ägde rum påskhelgen 1958 vår och sommarvägar i hela södra Sverige men i Mariedamm låg snön. På väg från fotografen i Askersund och till den väntande vigseln körde vår bil i diket i skogen när den mötte Askersundsbussen. Tursamt nog kom en annan bilist till vår undsättning men något försenade anlände vi till kapellet. Där fanns knappt en parkeringsplats att uppnå!? Kapellet var fullsatt. Då vi uttryckte vår bestörtning över folksamlingen och undrade om något annat skulle gå av stapeln i kapellet just nu så berättade Angelsten lite generad: Ja, jag kunde inte låta bli att nämna på syföreningens möte att det skulle komma en neger till vigseln!. Den efterföljande middagen på Pensionatet som då innehades av Alba och hennes make Lukas blev också minnesvärd. Inte minst pga. den av Lukas egenhändigt tillverkade laddning av okänt innehåll som han smällde av i trädgården på kvällen, som salut, så att lusthusets fönsterrutor skallrade och smällen genljöd i hela Mariedamm. Efter middagen blev även brudparet och negressen utropade från Pensionatet av uppvaktande Mariedammsbor. Matförgiftningen pga. Albas hemlagade tryffelpaté kan vi förbigå. Birger Karlsson 10