DÖD MAN DÖMD TILL DÖDEN

Relevanta dokument
Tidig historia, Dalby 26 Enskiftet 1810

Grafisk Antavla över farmor Maria Nilsdotter ( ) Vanstad 27 Sida 1

I dödsböckerna står det 1790: 1790 Elin Johansdotter på Dammen, en gift hustru död den 8 maj av bröstfeber, begravdes den 16 ejusdem. 41 år gammal.

Sida 1. Generation I

KORPARYDET Torp under Moboda, FoF

MIN MORS ANOR. Jennie med mor, far och syskon i trädgården i Hurva 12

SKRÄDDARGESÄLLEN. Del 6

Hanna dt af husm. Jöns Nilsson och dess hustru Elsa Andersdotter fr B by. I månad 16 dag Förmögenhet: bergliga Dödsorsak: förkylning

ULFSMOEN Backstuga under Ulfsnäs, FoF

Grafisk antavla efter mormors farmor Nilla Kristoffersdotter ( ) Skogmöllan Sida 1

DALA RYTTARTORP Dalgrens Govas FoF

Levnadsbeskrivning. Levde i Vanstad 18, Vanstad (M) [Vanstad CI:8 p post 2].

Årsuppgift Närkes Skogskarlar 2015

LEINY SLÄKTUTREDNING (15) Dokument ID Familjenummer Författare Rev / Ver. UTRED911U.DOC Leif Nyström 0/5

MUGGEBO Backstuga under Ulfsnäs, FoF

Tankar kring ett skolfoto från 1920

Brännebrona- stammen Stamtabell från Lars Bengtsson till Nils Lundin

DALGRENS Lilla Tullen FoF

SLÅFÄLLAN Torp under Ulfsnäs, FoF

Händelser i Spjuthult Nedtecknade av Gunnel Cunei. Med hänvisning till källor. Både förstahands- och andrahandskällor.

Personakt. Upprättad av Christer Gustavii. Annummer: Förnamn: Efternamn: Föräldrar. Annr: Förnamn: Efternamn: Annr: Förnamn: Efternamn:

Dalby 11:5. Historia: Dalby 11:5 finns ute på fäladsmarken öster om Dalby.

Soldattorp nr 59 under Slögestorp

Mörcks affär för att inhandla Ljunglövs ettan. (Snus.) Sedan är det dags för hemfärd medan snuset rinner ur mungipan.

med gårdsnamnet "Mårs".(Mårsch)

gade, så efter några år köpte de granngården Sniberup nr 8.

1717 års katekismilängd i Listerby socken, Blekinge län Avskriften gjord av Annika Gylling Otfors, Blekinge Släktforskarförening

HARALD LARSSONS ANOR

Släkten Årvik (släktlinjen före namnantagandet)

Gränsjön med Mats Jönsson Lankinen och Lövåsen med Per Nilsson

Katrineberg, torp under Stav

Gudrun Henrikssons släktbok BRÄNNEBRONA. J A Lundins farfars släkt i Holmestad. Brännebrona motell vid E20 har en extremt modern exteriör.

Sven Jaensson

I FÄDRENS SPÅR eller FRÅN TJÄRN TILL ASPLIDEN

Torp och torpgrunder i Kila socken

Anders Herman och Klara Josefina Alm

Antavla över farfar Alfred Håkansson ( ) Vanstad 18

Anfäder Iris Gudrun Göransson

Hedkarlsbo, (Sandvreten)

Svege Bengtsa. Torp nr 305. Foto från Foto från tidigt 1900 tal.

Daniel Jönsson Broman och hustru Karin Olofsdotter. År 1679 uppges de vara utfattiga.

NYNÄS Backstuga under Moboda, FoF

Anfäder Clary Elsa Maria Sassersson

född 7/ i Västra Werlinge Gift i Bodarp med Pernilla Mårtensdotter Bor som änka på Reng 3 hos sonen

Katekismilängd 1717 i Förkärla socken, Blekinge avskriften gjord av Annika Gylling Otfors, Blekinge Släktforskarförening

Stenvik, Hö ssö Ö stregå rd

På klockans dörr finns denna vers eller tänkespråk:

KILINGE 1:3. Kilinge efter nybyggnaden

INGRID MARIA ISAKSDOTTER FÖDD 6 FEBRUARI Lillasyster till Sven Johan Isaksson Herslöf

Nedan följer lite bilder från byavandringen. Bossagården Här sätts stolpe och namnbricka upp vid Bossagården.

PROGRAMMANUS 1(16) PRODUCENT: TOVE JONSTOIJ PROJEKTLEDARE: HELEN RUNDGREN BESTÄLLNINGSNUMMER: /RA5

Borgeby dödböcker (SCB)

Bibeln för barn presenterar. Berättelse 54 av 60

Skepparsläkten Norman från Torekov i Skåne av Ulf Lekholm

Ön, en äventyrs berättelse. By Zion

Börje i Enet ("Börin") Stamtabell

Strädelängan talet

Bara den som vandrar nära marken

Jonas Samuelsson. Ett människoöde i Hålaveden

Grafisk antavla efter morfars morfar Nils Larsson ( ) Månslunda 12 Sida 1

Bibeln för barn presenterar. Den första påsken

Låg under Hamra Knutsgård. Fanns med redan det året som prästerna började skriva ned husförhörslängderna.

Proband Elsa Maria Karlsson. Född i Ekeby (T). Död i Ekeby (T). (Far I:1, Mor I:2)

1717 års katekismilängd i Edestad socken, Blekinge län avskriften gjord av Annika Gylling Otfors, Blekinge Släktforskarförening

Kapitel 2 Jag vaknar och ser ut som en stor skog fast mycket coolare. Det är mycket träd och lianer överallt sen ser jag apor som klättrar och

Bibeln för barn. presenterar. Den första påsken

Antavla Thor Louis Börjeson

Mina far- och morföräldrars anor

Västra Skörje. V. Skörje 3/8 mantal har endast en ägare år 1810, Talman John Johnsson.

Det nya hemmet ETT RUM OCH KÖK

Nystrand kom arb. Manne Larsson och Hanna Karlsson hit. Efter dom sonen Erik Larsson med hustru Anna-Lisa. Idag fritidsstuga.

Sammanställt av: Gunnar Ekman, Sida 1. Generation I

ENAMN1 FNAMN1 BORN DEAD ANM ENAMN2 FNAMN2 ENAMN3 FNAMN3 TEXT1 SOCK1 SOCK2 SAK Månsdotter Marit Bondehustru från Stommen? Måns?

Boda Torp under Boda. De sista som bodde här var Johan Jäger Jonasson med hustru och åtta barn. De flyttade år 1900 till Planen.

1 sankt barrind berättar för brendan om de heligas land

STAMTAVLA Malmberg - Mårtensson - Castenfors Upprättad av Bror Bertil Malmberg

Nilsbygget??????? Horveryds Västragård. Korpral Per Axel Johan Nilsson Gräns ( ). Flyttade 1887 till Bäckarydet.

Ekalyckan och Klockarebolet

Pånvallen en bosättning vid Smalpån

Stadsvandring Ronneby

Fröstorp (Ranten) 1/8 mtl. Fröstorp (Ranten) Fröstorp Kronogård. Fröstorp Kronogård. Hov Nordgård

Rige-Nels. En historia om den fattigaste rike mannen i Dalby. Rige-Nels hette egentligen Nils Andersson och levde mellan 1848 och 1926.

Systrarna på torpet Kajsalyckan

SLÄKTEN MIKONHEIKKI PARAKKA

Antavla Inga Valborg Olsson f. Hallberg

Lillstugan från Erikslund, flyttades hit Foto Stefan Jansson.

Prästen Swen Schöldberg och familjen Upmark

SLOGSTORPS MÖLLA Del 4

Andreas Magnus Jonasson, Ordföranden i Åsa Version

En kristen i byn. Kapitel 3

Personakt. Upprättad av Christer Gustavii. Annummer: Förnamn: Efternamn: 20 december, 1838 Gressella, Hanhals, Hallands län Yrke: Föräldrar

Torpet Stora Dalen under Elvesta Dess geografiska placering var mellan Elvesta gård och Dalens begravningsplats.

Torpvandring. Backstugan Ånstorp, Lilla Multna, Kina och Gammelbråten. Lördagen den 21 augusti 2010 kl Utsikt från Backstugan Ånstorp

Född/ Födelseort/Död/Utflyttat till Son Erik Johan Östling Börjeslandet, gift 19/ med Hildur Fäckt.

Asas befolkning

Gårdarna runt Mörtsjön

Kapitel 1 Kapitel 2 Jag nickar och ler mot flygvärdinnan som

Häri döljer sig åtskilliga mysterier, mystiska försvinnanden, dödsfall m m.

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här.

Fagerstedtgrenen - Isak Peter Nilsson Fagerstedt

Transkript:

DÖD MAN DÖMD TILL DÖDEN Den lilla vägen vindlade fram i det vackra landskapet. Solen sken från en nästan klarblå himmel. En hästskjuts uppenbarade sig vid en krök, saktade långsamt ner och männen på

kuskbocken tycktes söka efter något vid vägkanten. En hoppade av vagnen och började gå längs dikeskanten och plötsligt ropade han här är det. Efter att ha böjt bort lite grenar och högt gräs, fortsatte hästskjutsen sakta in på en skogsväg. Man såg med en gång att det var bra länge sedan någon befunnit sig här. Det var på morgonen den 10 juli år 1802 som häradsnattmannen Per Svensson och hans två medhjälpare begivit sig ut på denna färd i skogen kring Högabjers mosse. Fåglarna välkomnade skjutsen men männen på kuskbocken hörde dem knappt och deras ansikten var bistra. Bak i vagnen låg ett långt föremål insvept i någon form av tyg eller segel. Den smala skogsvägen tog slut vid mossen. Man vände vagnen och tjudrade hästen. En av männen provade försiktigt att gå ut på mossen Han gick tills det började bli sankt där vattnet som kluckade vid kanten glittrade under solens strålar. Här blir nog bra sa Per och de andra två nickade. De gick tillbaks till vagnen och hämtade föremålet. En av männen tog med sig två långa störar. Föremålet placerades på den relativt fasta marken vid mosskanten. Med hjälp av störarna förde de ut föremålet så långt de kunde i vattnet. Först guppade det, men av tyngden började det fyllas med vatten och slutligen med ett ljudligt slurp försvann det ned i mossens djup. Männen återvände under tystnad till sitt ekipage, löste hästen och for långsamt tillbaka på skogsvägen. Vid den något större vägen tog de åt samma håll som de kommit. Kvar var några hjulspår i det fuktiga gräset, men de försvann ganska fort. Denna makabra episod har sin förklaring. Några dagar innan, den 6 juli, var det urtima ting i Hörby. På daglistan fanns ett mål över Måns Christensson Ljungdal som den 29 juni hade påträffats på gårdsplanen vid Vasahus alldeles blodig och mycket död. Måns hustru Karna Andersdotter hade kommit hem efter att ha besökt prästgården i Fulltofta för att få ut innestående fattigmedel. Hennes man hade legat till sängs i flera veckor men hade dagen innan stigit ur sängen och sagt att nu kände han sig frisk så hustrun kunde lugnt vandra ner till prästgården. Karna hittade sålunda sin man och utan att se om han levde rusade hon iväg till det närbelägna Gamla Stavröd, som hon kände till väl, för att få hjälp. Hon stötte då på en av brukarna på gården som hette Hans Påhlsson. Han stod och samtalade med Erland Jönsson från Fulltofta, Sven Nilsson från Kvarröd och Michael Pehrsson från Ramstorp. När Karna andtruten kunde tala om vad som hänt rusade alla ut på vägen mot Vasahus. De fann mycket riktigt Måns badande i sitt blod då han skurit sig och till sist satt den röda kniven i halsen. Vid tinget vittnade dessa personer att Måns och Karna, som tidigare varit brukare på Gamla Stavröd, hade fått gå ifrån och flytta till det närbelägna Vasahus då hans svaghet för starka drycker hade urholkat deras ekonomi. Måns var också en bråkstake och många var de som fått känna på hans ilska. Måns hade varit vargeringskarl, men fått avsked. (Vargeringskarlar var reservsoldater som kunde sättas in vid behov om rikets gränser hotades. Vargeringen upphävdes på bondeståndets begäran 1791 men fungerade ytterligare några år därefter.) Rätten dömde Måns till döden och att genom häradsnattmannen Per Svenssons, från Södra Åsum, försorg begrava honom i Högabjers mosse. Måns blev 53 år.

Nu är det dags att backa tjugofem år. Den 8 maj 1777 stod bröllopet mellan hemmansåbon Måns Christensson från Ljunga i Häglinge socken och Karna Nilsdotter på Gamla Stavröd. Måns var född 1749 och Karna 1753. De flyttar in på Gamla Stavröd och erhåller 1 3/8 mtl. Här fanns ytterligare en brukare med samma mantal som hette Hans Påhlsson. Under hela 1700-talet och fram till i mitten av 1800- talet var det två brukare till gården. Den 17 juni 1778 kommer deras första barn som får namnet Christen. Den 19 december 1781 föds Ola, och den 29 oktober 1785 föds Kerstina. Det går allt sämre med jordbruket och Måns är sällan hemma för att sköta det. Och skulle han vara detta så är han inte nykter. Karna och barnen får istället jobba som slavar för att få det att någorlunda gå ihop. 1790 gick brukningsrätten ut för Måns Christensson och tillföll drängen på Gamla Stavröd Jöns Jönsson, som detta år gifte sig med pigan Karna Hansdotter från Fulltofta. Måns och Karna och barnen fick flytta till ett närbeläget torp som hette Vasahus. Här bodde de tills Måns dog den 29 juni 1802 och Karna den 18 mars 1807. Då var alla barnen utflugna. GÅRDEN OCH TORPET Gamla Stavröd har anor långt ner på 1600-talet och kanske ännu längre tillbaks. Idag finns bara grunden kvar då gården natten till den 21 augusti 1932 antändes av en blixt vid ett åskväder och brann ner. Då bestod gården av tre längor, boningshus, stall och loge. Under slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet fanns det ett gatuhus eller torp söder om Gamla Stavröd som kallades för Lilla Stavröd. Vasahus var till en början en backstuga som nämns första gången 1726 i kyrkoböckerna. Vasahus kan dock vara äldre än så, men förmodligen under ett annat namn. Pilahuset och Mårtenstorp är två namn som försvinner ur annalerna samtidigt som Vasahus tillkommer. Omkring 1735 uppfördes ett nytt hus i gråsten på ett annat ställe på tomten. Det fanns också ett stall som var sammanbyggt med boningshuset. Åren 1735 till omkring 1751 bodde här Nils Boberg och hans hustru Elsa Jönsdotter. 1753 1754 bodde Lasse Mickelsson och hans hustru Sissa Larsdotter och därefter var det mer sporadiskt med boende tills Måns och Karna flyttade in 1790. I början av 1810-talet bodde i Vasahus Pehr Englasson och hans hustru Boel. Hans son Engle, född den 12 januari 1805, gifter sig med Elna Johnsdotter i huset och de bor kvar här till sin död. Torparen Engle Persson blir 81 år och avlider den 30 januari 1886. 1927 stod det tredje Vasahuset färdigt. Detta brann ner på 1940-talet. På samma grund uppfördes en sommarstuga som idag har bortforslats till ett fritidsområde i Norra Rörum. Kvar är platsen för backstugan, samt ruiner efter hus två och tre/fyra.

Ovan: Ingrävt i en backe låg det första Vasahuset. Nedan: Ett av de andra husen.

Mitt i den gamla ruinen efter Vasahus nr 3 växer en björk. HÖGABJER Enligt domboken skulle häradsnattmannen Per Svensson ombesörja Måns begravning på ett ställe som hette Högabjer. Var låg detta ställe? Det finns inte mindre än två Högabjer i Frosta Härad. Ett finns i närheten av Hagstad i Södra Rörums socken. Det andra ligger ca 300 meter söder om Vasahus. Det sistnämnda är det mest troliga. Det finns ingen anledning att forsla ett lik, som under 12 dagars tid mitt i sommaren legat i mangelboden på Vasahus någon längre sträcka. Först i väntan på utslaget i urtima ting, sedan bud till häradsnattmannen i Södra Åsum som skulle begiva sig till Vasahus via Hörby. Man måste ha svept liket så att det i värmen inte gav ifrån sig någon lukt. Men ändå? Häradsnattmannen Per Svensson kom ifrån Södra Åsum. (Frosta och Färs var en domsaga vid denna tid.) Han bodde i ett gatuhus och hade som granne fattighuset. Per Svensson var 36 år gammal och gift. Hade två barn, 8 och 7 år gamla. Han tog två medhjälpare med sig. En av dem kan vara från fattighuset och hette Hans Önsberg, 41 år. Han var son till möllaren Nils Hansson Önsberg i Omma. (Se även Rosell och kapitlet Möllaren i Omma.)

Källor: Landsarkivet i Lund Fulltofta sockenbok 1999. Kapitel: Torpruiner i Fulltoftaskogarna av Bodil Pedersen och Artur Ericson Foto 2013. SJÄLVSPILLING kallades den person som tagit sitt eget liv. I gångna tider ansåg man att när en människa begick självmord var det ett brott mot Gud. Därför fick denna person inte begravas i vigd jord på kyrkogården, utan i ovigd jord utanför kyrkomuren, i en skog, i en mosse eller dylikt. 1864 ändrades lagen och det blev tillåtet att begrava självmördaren på kyrkogården, dock i stillhet. Trettio år senare avskaffades alla bestämmelser för dessa olyckliga människor och begravning skedde på kyrkogården och begravningsmässa i kyrkan som för vilken annan människa som helst, rik eller fattig.