LaUB 23/1996 rd- RP 145/1996 rd Lagutskottets betänkande 23/1996 rd Regeringens proposition med förslag tilllag om ändring av utsökningslagen Riksdagen remitterade den 8 oktober 1996 regeringens proposition 14511996 rd till lagutskottet för beredning. Utskottet har hört lagstiftningsrådet Tuula Linna och sakkunniga Anna-Riitta Wallin vid justitieministeriet, kriminalöverinspektören Keijo Suuripää vid inrikesministeriet, lagmannen Teuri Brunila vid Åbo tingsrätt, dataombudsmannen Jorma Kuopus, kriminalinspektören Kauko Aaltomaa vid centralkriminalpolisen, direktören Markku Hirvonen och överinspektören Kari Saarikoski vid Skattestyrelsen, juristen Lars Appelroth vid Folkpensionsanstalten, ledande häradsfogden Heikki Merenheimo vid utsökningsverket i Helsingfors härad, vice verkställande direktören Seppo Pietiläinen vid Pensionsskyddscentralen, advokaten Liisa Svinhufvud vid Finlands Advokatförbund, ordföranden Pekka Louekoski vid stadsfogdarnas i Finland förening, sekreteraren Timo Heikkineo vid Suomen Nimismiesyhdistys, direktören Erkki Kontkanen vid Bankföreningen i Finland, verkställande direktören Lassi Karppinen vid Suomen Perimistoimistojen Liitto, juristen Hannu Ijäs vid Finska Försäkringsbolagens Centralförbund, juridiske ombudsmannen Juha Ah venniemi vid Företagarna i Finland r.f. och verkställande direktören Pentti Kostamo vid Arbetspensionsanstalternas Förbund. Vidare har utskottet fått ett skriftligt utlåtande av professorn Risto Koulu. Regeringens proposition Propositionen avser att effektivisera utsökningsförfarandet i de fall då gäldenären med osakliga metoder försöker försvåra och undvika verkställighet. I detta syfte föreslås utsökningslagen bli kompletterad med en bestämmelse om utvidgad regional behörighet för utmätningsmannen samt bestämmelser om utsökningsmyn- digheteroas rätt att få information och om deras tystnadsplikt. Enligt förslaget är en utomstående skyldig att i ett enskilt utsökningsärende för utmätningsmannen uppge om han i sin besittning har egendom som tillhör gäldenären, om gäldenären har en fordran på honom och om han har ingått ett sådant avtal med gäldenären som kan vara av betydelse när det söks utmätningsbar egendom som tillhör gäldenären. skyldigheten att lämna uppgifter skall gälla bland annat kreditinstitut och försäkringsanstalter. Arbetsgivaren skall lämna uppgifter om en arbetstagares anställningsförhållande och lön samt hans adress och telefonnummer. Utan hinder av bestämmelserna om tystnadsplikt föreslås utmätningsmannen ha rätt att få uppgifter om gäldenärens inkomster, förmögenhet, anställningsförhållande och pension av andra myndigheter och offentliga samfund. Utsökningsmyndigheten får enligt förslaget inte yppa eller utnyttja uppgifter om någon annans affårs- eller yrkeshemlighet eller om en privatpersons personliga förhållanden. Däremot kan utmätningsmannen ge en sökande uppgifter om gäldenärens ekonomiska ställning och uppgifter som behövs för att väcka återvinningstalan. I normalt informationsutbyte mellan myndigheterna skall utmätningsmannen underrätta åklagar-. eller förundersökningsmyndigheterna om vissa brott som gäldenären har gjort sig skyldig till. Utmätningsmannen har dessutom rätt att lämna uppgifter även om annat missbruk som gäldenären gjort sig skyldig till. Lös egendom som sannolikt tillhör gäldenären kan mätas ut även om den är i en utomståendes besittning. Vidare föreslås utmätningsmannen temporärt kunna belägga egendom som gäldenären har överlåtit eller pantsatt åt en utomstående med kvarstad, om det är sannolikt att återvinningstalan väcks. Enligt propositionen avses lagen träda i kraft den l december 1996. 270014
2 LaUB 23/1996 rd- RP 145/1996 rd Utskottets ställningstaganden Allmän motivering Enligt vissa undersökningar drabbas det finländska samhället årligen av direkta förluster på över tio miljarder mark till följd av den ekonomiska gråzonen. De förluster för samhället som andra former av skattesmitning och ekonomisk brottslighet förorsakar uppskattas vara ännu större. Samhället har redan en längre tid försökt förebygga den ekonomiska brottsligheten genom olika slags insatser. Centralkriminalpolisen startade 1994 ett projekt för att spåra upp ekonomiska vinningar genom brott, och regeringen fattade den l februari 1996 ett principbeslut om ett handlingsprogram mot ekonomisk brottslighet och verksamhet i den ekonomiska gråzonen. Enligt principbeslutet kommer förebyggande åtgärder vid bekämpning av ekonomisk brottslighet och verksamhet inom den ekonomiska gråzonen att prioriteras, övervakningen att intensifieras för att höja risken för att bli avslöjad och effektivare åtgärder att vidtas för att återvinna fördelar av ekonomiska brott. För det sistnämnda effektiviseras i mån av möjlighet insatserna för att spåra upp och återvinna fördelar a v brott och dessutom ses bestämmelserna om utsökning över för att indrivningen skall ge bättre resultat i problemsituationer i samband med projektet för att spåra upp ekonomiska vinningar av brott bl.a. vad gäller skenbara rättsliga åtgärder, internationell indrivning och återvinning. Samtidigt skall det utredas om utsökningen av ekonomiska vinningar av brott kan göras effektivare. Myndigheterna har börjat samarbeta på detta område. Tack vare samarbetet har de under de två senaste åren blivit klart bättre på att avslöja transaktioner i den ekonomiska gråzonen. Samtidigt har det kommit fram problem som hindrar samarbetet och som bland annat kräver lagstiftningsåtgärder för att kunna rättas till. Det största problemet med att bekämpa verksamheten i den ekonomiska gråzonen och den ekonomiska brottsligheten anses för närvarande vara att utsökningsbestämmelserna är föråldrade och ineffektiva. De leder till att den skada som den ekonomiska gråzonen åsamkar samhället inte kan åtgärdas. Det faktum att det går att gömma undan förmögenhet betyder också att det inte går att få ett slut på den brottsliga företagsamheten utan att den mycket snabbt fortsätter i ett nytt bolags namn eller genom en bulvan. Ett stort problem för utsökningen är att gäldenärerna oupphörligt rör sig från ett utsökningsdistrikt till ett annat och samtidigt bedriver affärsverksamhet i den ekonomiska gråzonen inom flera olika distrikt. Ett annat svårt problem är att få uppgifter för utsökning, framför allt i samband med verksamhet inom den ekonomiska gråzonen, av andra myndigheter och utomstående, t.ex. banker och försäkringsbolag. Polisen och skattemyndigheterna får dessa uppgifter redan på ett tidigare stadium av undersökningen, men de är ändå inte tillgängliga vid verkställigheten. Ett annat stort problem vad gäller oredliga gäldenärer är skenbara transfereringar av egendom till närstående, dvs. familjemedlemmar, eller till bolag som helt eller delvis ägs av gäldenären. Propositionen har som mål att göra utsökningsförfarandet effektivare för att råda bot på dessa praktiska problem. För ändamålet föreslås utsökningslagen bli kompletterad med bestämmelser om - utvidgad regional behörighet för utmätningsmannen i samband med återvinning av ekonomisk fördel av brott, - rätt för utsökningsmyndigheten att få uppgifter av andra myndigheter och utomstående, - tystnadsplikt för utmätningsmannen, - utmätning av egendom som befinner sig i en utomståendes besittning och - temporär kvarstad för att säkerställa återvinning. Utskottet menar att det är nödvändigt för samhället att de föreslagna målen uppnås. Därför tillstyrker utskottet lagförslaget i propositionen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag. En utomståendes rättsskydd. I vissa sakkunnigutlåtanden till utskottet har propositionen ansetts vara alltför effektiv och även i andra avseenden betänklig med tanke på en utomståendes rättsskydd. Utskottet påpekar att en utomståendes skyldighet att lämna uppgifter inte är generell utan att den bara gäller ett enskilt anhängigt utsökningsärende och att den dessutom är bunden av ett avtal mellan denne och gäldenären. Att det är fråga om enskilda fall framgår bland annat av orden "en utomstående på förfrågan i ett enskilt utsökningsärende" i lagparagraferna. Att det finns ett bindande avtal betyder i sin tur att varje avtalspart i princip redan när avtalet ingås är
LaUB 23/1996 rd- RP 145/19% rd 3 medveten om att han enligt lagen är skyldig att lämna upplysningar om den till utsökningsmyndigheten. En utomstående har tillgång till ett antal rättsmedel och har även rätt till skadestånd, om utsökningsmannens åtgärder är till skada för honom. Vidare är det skäl att beakta att den juridiska sidan av saken redan har avgjorts i domstolsförfarande, när det är dags för utsökning. Utsökningsväsendet har i själva verket till uppgift att se till att rättsskyddet realiseras för den som i den föregående fasen tilldömts något. För den som fått rätt är det viktigt att utsökningen verkställs effektivt. En effektiv verkställighet är därmed ett naturligt och godtagbart mål för utsökningsåtgärden. Andra lagstiftningsprojekt som blivit anhängiga. Det har funnits ett visst motstånd mot propositionen också därför att det vid olika ministerier pågår ett flertal omfattande lagstiftningsprojekt som enligt dessa utlåtanden bör slutföras innan denna proposition godkänns. Som exempel kan nämnas genomförandet av EGs datasekretessdirektiv genom en reform av personregisterlagstiftningen, en totalreform av bestämmelserna om handlingars offentlighet och inrättande av ett eventuellt rikstäckande anställnings- och löneregister. Utifrån en utredning gör utskottet den bedömningen att den föreliggande propositionen inte står i strid med bestämmelserna i nämnda projekt och därmed inte heller hindrar att den föreliggande propositionen godkänns. Framför allt i fråga om EGs datasekretessdirektiv framhåller utskottet att bestämmelserna om ändamålsbundenhet i artikel 6, som ansetts utgöra ett hinder för att godkänna regeringens proposition, inte är ovillkorliga. Artikel 13 innehåller bestämmelser om undantag och inskränkningar utifrån vilka ändamålsbundenheten kan inskränkas, om en inskränkning behövs för att fullfölja gäldenärens rättigheter. För att understryka nödvändighetskriteriet föreslår utskottet längre fram att lydelsen i 34 e och 34 f ses över. Anmärkningar om enskilda paragrafer Lag om ändring av lagen om utsökningslagen. 34 e. I l mom. räknas de behövliga uppgifter upp som en utomstående i ett enskilt utsökningsärende utan hinder av bestämmelserna om tystnadsplikt skall uppge för utmätningsmannen. Utskottet föreslår att uttrycket "uppgifter som behövs" ändras till "uppgifter som är nödvändiga" för att understryka att det i l mom. är fråga om förfrågningar i enskilda fall. Detta kan göra det lättare för dem som skalllämna uppgifter att acceptera att uppgifterna skalllämnas utan avgift och därtill lyfta fram nödvändighetsprincipen i EGs datasekretessdirektiv. 34 f. I l mo m. ingår bestämmelser om uppgifter utöver de i föregående paragraf nämnda som utmätningsmannen har rätt att få för verkställighet. Utskottet foreslår på samma grunder som i fråga om föregående paragraf att l mom. kompletteras med att utmätningsmannen har rätt att få "uppgifter som är nödvändiga" för verkställigheten. Detta tillägg avser att understryka att uppgifter kan hämtas till exempel ur Pensionsskyddscentralens register bara om gäldenären själv inte har uppgett sin arbetsplats eller till exempel anvisat andra inkomster eller annan egendom för utmätning eller om det visar sig att gäldenären med osakliga metoder försöker undgå verkställighet. 34 g. I paragrafen ingår nödvändiga sekretessbestämmelser som motvikt till utmätningsmannens rätt att få uppgifter. Enligt 2 mom. har den som ansöker om utsökning rätt att av utsökningsmyndigheten få del av utsökningsutredningen samt av andra uppgifter om gäldenärens ekonomiska ställning som utsökningsmyndigheten har skaffat fram. En borgenär som ansöker om utsökning får använda uppgifterna i ett ärende som gäller utsökning, återvinning eller konkurs. De uppgifter som utsökningsmannen inhämtat kan dock ha en viss betydelse för sökanden också vid andra former av insolvensförfarande. Till exempel vid företagssanering kan en borgenär som som lämnat in ansökan ha behov av att hänvisa till detta slag av uppgifter som grund för avslag på en ansökan om sanering. Utskottet finner det helt motiverat att företagssanering jämställs med konkurs, eftersom konkurs- och f6retagssaneringsf6rfarande kan vara anhängiga samtidigt och inledande av företagssanering kan hindra försättande i konkurs. DärfOr föreslår utskottet att 2 mom. preciseras och kompletteras med att uppgifter får användas i ett ärende som gäller utsökning, återvinning, försättande i konkurs eller inledande av företagssanering.
4 LaUB 23/1996 rd- RP 145/1996 rd Vidare påpekar utskottet att 2 mo m. inte hindrar att borgenären utnyttjar uppgifter som utsökningsmannen inhämtat som grund för att ett i skuldsaneringsförfarande fastställt betalningsprogram får förfalla. På denna punkt hänvisar utskottet till regeringens proposition 180/1996 rd med förslag till lag om ändring av lagen om skuldsanering för privatpersoner, som godkändes i riksdagen den 12 december 1996. Lagutskottet har avgett betänkande LaUB 19/1996 rd om denna proposition. Enligt ovan nämnda lags nya 84 2 mom., som utskottet ändrat, kan utmätningsmannen, om särskilda skäl föreligger, på yrkande av en borgenär under den tid betalningsprogrammet är i kraft utreda gäldenärens ekonomiska situation med iakttagande i tillämpliga delar av 3 kap. utsökningslagen. I motiveringen till betänkandet hänvisas till den föreliggande propositionen 145/1996 rd och framhålls att meningen med sagda 2 mom. är att utmätningsmannens rättigheter att få uppgifter enligt propositionen också skall gälla situationer då det i samband med en skuldsanering behövs samma möjligheter att få uppgifter som i samband med ett utsökningsärende i allmänhet. Enligt 34 g 3 mom. skall utmätningsmannen anmäla till åklagar- eller förundersökningsmyndigheten, om han misstänker att gäldenären kan ha gjort sig skyldig till grov oredlighet som gäldenär. Utmätningsmannen kan lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna om misstankar om brott och annat missbruk som han konstaterat. I paragrafmotiveringen påpekas att utsökningsmannen trots bestämmelserna inte har rätt att lämna uppgifter om sina misstankar till polisen, om en utomstående med stöd av 35 polislagen har rätt att vägra vittna i saken. Under utskottsbehandlingen lyftes också 17 kap. 20 rättegångsbalken fram, där det bestäms att en utomstående kan vägra vittna i en sak vid rättegång. Utskottet anser att 3 mom. bör förtydligas. Det räcker med att utmätningsmannen har rätt att uppge sina misstankar om brott för åklagaroch förundersökningsmyndigheterna. Därtill får utmätningsmannen lämna uppgifter om eventuella iakttagelser om missbruk till andra myndigheter. Utöver dessa behövs det en bestämmelse i momentet som förbjuder utmätningsmannen att lämna uppgifter om missbruk, för den händelse uppgifterna har lämnats någon som har rätt eller skyldighet att vägra vittna i en rättegång, eller ifall uppgifterna om missbruk har lämnats av den utomstående själv. Utskottet föreslår att 3 mom. ändras i enlighet med detta. Samtidigt hänvisar utskottet till paragrafmotiveringen och påpekar att meningen är att anmälan görs om omständigheter som kan upptäckas i samband med den normala utsökningen. Ikraftträdelsebestämmelsen. Den föreslagna lagen kan inte längre träda i kraft den l december 1996 så som det föreslås i stadgandet och därför föreslår utskottet att datumet stryks och att bestämmelsen godkänns med datumet öppet. Med stöd av det ovan sagda anför lagutskottet vördsamt att lagförslaget godkänns sålydande: Lag om ändring av utsökningslagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i utsökningslagen av den 3 december 1895 4 kap. lo l mom., sådant det lyder i lag av den 22mars 1996 (197/96), samt fogas till 3 kap. nya 21 c, 34 e-34 g samt till 7 kap. en ny 17 i stället för den 17 som upphävts genom lag av den 22juli 1991 (1066/91) som följer: 3 kap. Allmänna stadganden om verkställighet av domar och utslag 2lc (Såsom i regeringens proposition) 34e För att utmätningsmannen skall få de uppgifter som är nödvändiga för verkställigheten skall en utomstående på förfrågan i ett enskilt utsökningsärende, utan hinder av stadgandena om tystnadsplikt, för utmätningsmannen uppge
LaUB 23/1996 rd- RP 145/1996 rd 5 (1-4 punkten såsom i regeringens proposition) (2-4 mom. såsom i regeringens proposition) 34 f För att få för verkställigheten nödvändiga uppgifter har utmätningsmannen i en enskilt utsökningsärende rätt att, utan hinder av stadgandena om tystnadsplikt och utöver de uppgifter som nämns i 34 e, av en myndighet eller av ett samfund som sköter en offentlig uppgift få (1-3 punkten såsom i regeringens proposition) (2-4m om. såsom i regeringens proposition) 34 g (l mom. såsom i regeringens proposition) Utan hinder av l mom. har den som ansöker om utsökning rätt att av utsökningsmyndigheten få del av utsökningsutredningen samt av andra uppgifter om gäldenärens ekonomiska ställning som utsökningsmyndigheten har skaffat fram. Utmätningsmannen får också ge sökanden uppgifter som han har och som behövs för väckande av återvinningstalan. Sökanden får inte annat än i ett ärende som gäller utsökning, återvinning, försättande i konkurs eller inledande av saneringsförfarande i företag yppa eller till egen eller annans fördel utnyttja sådana uppgifter som avses i detta moment och som han har fått av utmätningsmannen. Utmätningsmannen får lämna behövliga uppgifter till åklagar- eller förundersökningsmyndig- heten, om detfinns skäl att misstänka att gäldenären kan ha gjort sig skyldig till brott. Utmätningsmannenfår lämna behövliga uppgifter också till skattemyndigheterna, arbetsmyndigheterna, konkursombudsmannen eller någon annan myndighet om han konstaterar att gäldenären har gjort sig skyldig till missbruk. Utmätningsmannen får dock inte lämna uppgifter till en annan myndighet om missbruk som gäldenären har gjort sig skyldig till, om uppgifterna har lämnats av en person som vid rättegång skulle ha rätt eller skyldighet att vägra vittna om nämnda omständigheter, och inte heller uppgifter som han fått av en utomstående själv om missbruk som denne gjort sig skyldig till. (4 mom. såsom i regeringens proposition) 4kap. Om utmätning 10 (Såsom i regeringens proposition) 7 kap. Om verkställighet av beslut om säkringsåtgärder 17 (Såsom i regeringens proposition) Ikraftträde/sestadgandet Denna lag träder i kraft den (u tes/.) 199( ute s/.). Helsingfors den 19 december 1996 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Henrik Lax /sv, vice ordföranden Matti Vähänäkki /sd samt medlemmarna Sulo Aittoniemi /cent, Juhani Alaranta /cent, Jouko Jääskeläinen /fkf, Juha Karpio /saml, Anne Knaapi /saml, Pekka K u osmanen /saml, Annika Lapintie /vänst, Kari Myllyniemi /cent, Reino Ojala /sd, Markku Pohjola /sd, Pekka Saarnio /vänst och Jukka Tarkka /ungf. Reservation Majoriteten i lagutskottet har inte godkänt regeringens förslag till 3 kap. 34 f i utsökningslagen, utan föreslår att paragrafen ändras. Regeringen utgår från att utmätningsmannen i ett enskilt utsökningsärende utan hinder av stadgandena om tystnadsplikt skall få... Denna
6 LaUB 23/1996 rd- RP 145/1996 rd lydelse skylie ha varit tydlig ur myndigheternas och alla parters synvinkel, utan några tolkningsproblem. Nu föreslår majoriteten i utskottet däremot att paragrafen skalllyda att utmätningsmannen för att få för verkställigheten nödvändiga uppgifter i ett enskilt utsökningsärende har rätt att utan hinder av stadgandena om tystnadsplikt få... Utskottets beslut gör en klar paragrafvag och motsägelsefull. Detta kommer framför allt fram när åtgärden leder till klagomål. Utmätningsmannen kan inte med säkerhet veta när han begär uppgifter om de uppgifter han får är nödvändiga eller inte. Om det vid en bedömning i efterhand visar sig att uppgifterna verkligen inte skulle ha varit nödvändiga kan det bereda problem för den som begärt uppgifterna. I klagomål fattas beslutet tyvärr utifrån uppgifter som är tillgängliga vid den tidpunkt då klagomålet anförs och därmed kan myndigheten bli felbehandlad. Lagstiftningen får inte med vett och vilja göras vag. Därför bör detaljmotiveringen till 34 f strykas i betänkandet och paragrafen godkännas enligt regeringens proposition. Med stöd av det ovan anförda föreslår vi därför att föreslagna 3 kap. 34 f godkänns enligt regeringens proposition. Helsingfors den 19 december 1996 Kari Myllyniemi /cent Sulo Aittoniemi /cent Juhani Alaranta /cent Jouko Jääskeläinen /fkf