DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 5 juni 1997 *

Relevanta dokument
DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM av den 26 januari 1993 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 juli 1999 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 januari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 december 1987*

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 16 februari 1995 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 november 1998

DOMSTOLENS DOM den 28 april 1998 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 29 november 2007 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 16 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 1999 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 20 maj 2010 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 januari 2001 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 september 1997

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 oktober 1987 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 1997 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 22 oktober 1998*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 25 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM den 13 januari 2004 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 maj 2002 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 3 juli 1997 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 13 januari 2000 *

DOMSTOLENS DOM den 2 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 29 april 2004 *

DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 3 december 2001 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 23 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 20 juni 1991 *

DOMSTOLENS DOM den 14 mars 2000 *

BRT MOT SABAM OCH FONIOR DOMSTOLENS DOM. av den 21 mars 1974* har Tribunal de première instance i Bryssel till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 24 oktober 1996*

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 30 mars 2006 (*)

DOMSTOLENS DOM av den 4 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 20 februari 1997 *

DOMSTOLENS DOM av den 7 juli 1992*

DOM AV DEN MÅL 139/85 DOMSTOLENS DOM av den 3 juni 1986* I mål 139/85 har Raad van State i Haag till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 17 juli 1997*

DOMSTOLENS DOM av den 19 maj 1993*

DOMSTOLENS DOM den 29 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM den 11 maj 1999 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 10 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM av den 10 mars 1993 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 30 september 2004 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 maj 2000 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 17 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 24 september 1998 *

DOMSTOLENS DOM den 4 oktober 1995 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 11 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 14 februari 1985*

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 1juli 2004 *

DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 16 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 5 februari 1981*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 23 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 27 september 1988*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 november 2000 *

DOMSTOLENS DOM den 29 september 1998 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 september 1997

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 21 juli 2005 *

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 13 december 2005*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 september 1999 *

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (nionde avdelningen) den 12 oktober 2017 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 18 oktober 2007 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 8 mars 2001 *

DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 16 januari 2003 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 17 mars 2005 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 30 januari 1997 *

DOMSTOLENS DOM den 14 december 2000 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 4 oktober 2001 *

DOMSTOLENS DOM av den 3 februari 1982*

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 11 september 2007 *

DIATTA MOT LAND BERLIN DOMSTOLENS DOM av den 13 februari 1985* I mål 267/83 har Bundesverwaltungsgericht (den högsta förvaltningsdomstolen i

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 december 1997*

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 2004 * angående talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, väckt den 20 mars 2003,

DOMSTOLENS DOM den 22 april 1997 *

DOMSTOLENS DOM den 30 juni 1998 *

DOMSTOLENS DOM den 28 april 1998 *

DOMSTOLENS DOM den 11 mars 1997 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 23 april 1991 *

DOMSTOLENS DOM den 11 november 1997

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 11 juni 1998 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 6 oktober 2005 *

DOMSTOLENS DOM av den 21 november 1991 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 21 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM den 16 juli 1998 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 29 april 2004 *

DOMSTOLENS DOM den 22 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 2003 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) 17 december 1987'

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 22 januari 2002 *

DOMSTOLENS DOM den 4 juni 2002 *

DOMSTOLENS DOM av den 23 mars 1982*

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 5 oktober 2004 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 27 februari 1997 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 28 april 1999 *

DOMSTOLENS DOM den 4 oktober 2001 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 6 februari 2003 *

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 15 december 2015, George Karim, genom I. Aydin, advokat, och C. Hjorth, jur. kand.

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 28 mars 1996 *

Transkript:

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 5 juni 1997 * I mål C-41/96, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Landgericht Hamburg (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan -Händlerbeirat ev och SYD-Consult, angående tolkningen av artikel 85.3 i EG-fördraget och kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (EGT L 15, 1985, s. 16), meddelar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden G.E Mancini samt domarna J.L. Murray, G. Hirsch, H. Ragnemalm och R. Schintgen (referent), * Rättcgångsspråk: tyska. I - 3133

DOM AV DEN 5.6.1997 MÅL C-41/96 generaladvokat: G. Tesauro, justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl, med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: -Händlerbeirat ev, genom advokaten D. Kunath, Frankfurt am Main, och advokaten R. Bechtold, Stuttgart, SYD-Consult, genom advokaterna W. Loseries och S. Fedder, Hamburg, Frankrikes regering, genom C. de Salins och R. Loosli-Surrans, sous-directeur respektive chargé de mission, utrikesministeriets rättsavdelning, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom K. Wiedner och F. E González- Díaz, båda vid rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, med hänsyn till förhandlingsrapporten, efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 10 december 1996 av: -Händlerbeirat ev, SYD-Consult och kommissionen, I - 3134

och efter att den 27 februari 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande, följande Dom 1 Landgericht Hamburg har genom beslut av den 4 oktober 1995, som inkom till domstolens kansli den 13 februari 1996, begärt att domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande avseende en fråga om huruvida ett selektivt distributionssystem som åtnjuter undantag enligt kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (EGT L 15, s. 16) såsom villkor för att det skall kunna tillämpas gentemot tredje man skall vara slutet. 2 Frågan har uppkommit inom ramen för en talan om illojal konkurrens som - Händlerbeirat ev (nedan kallat ), som är den tyska sammanslutningen av godkända återförsäljare för Volkswagen AG (nedan kallat VW) har väckt mot bolaget SYD-Consult. 3 VW distribuerar inom Europeiska unionen de motorfordon som det tillverkar uteslutande genom godkända generalagenter som säljer direkt till de slutliga konsumenterna. I de försäljningsavtal som dessa generalagenter har ingått föreskrivs bland annat att det är förbjudet för de sistnämnda att sälja nya motorfordon till återförsäljare som inte är bundna till VW genom ett försäljningsavtal. I - 3135

DOM AV DEN 5.6.1997 MÅL C-41/96 4 Trots att SYD-Consult inte är bundet av något sådant avtal säljer bolaget i Tyskland nya fordon av märket VW som har inköpts i Italien hos italienska godkända återförsäljare och återimporterats till Tyskland. Eftersom de försäljningspriser som tillämpas i Italien är klart lägre än de som tillämpas i Tyskland kan SYD-Consult erbjuda sina tyska kunder fordon till priser som är lägre än de som tillämpas av de godkända tyska generalagenterna. 5 Till stöd för den talan om illojal konkurrens som har väckt vid Landgericht Hamburg för att bringa SYD-Consults verksamhet till upphörande, åberopade att VW inom Europeiska unionen har inrättat ett selektivt distributionssystem som är undantaget enligt förordning nr 123/85 och att SYD-Consult införskaffat nya bilar som omfattades av detta system, genom att dra fördel av ett avtalsbrott av de italienska återförsäljarna, och på så sätt fått en oberättigad konkurrensfördel, vilket är förbjudet enligt 1 i Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (lagen om illojal konkurrens, nedan kallad UWG). 6 SYD-Consult invände vid den nationella domstolen huvudsakligen att VW:s selektiva distributionssystem inte var slutet och således att villkoren för att 1 i UWG enligt tysk rättspraxis på detta område skall anses ha åsidosatts inte var uppfyllda. Det framgår av beslutet om hänskjutande att köp och försäljning av tredje man som står utanför ett selektivt distributionssystem av varor som omfattas av ett sådant system enligt denna rättspraxis utgör en överträdelse av 1 i UWG endast om systemet i sig är rättsligt giltigt samt teoretiskt och i praktiken slutet. 7 genmälde att det genom domstolens dom av den 13 januari 1994 i mål C-376/92, Cartier (Rec. 1994, s. I - 15), har fastslagits att denna tyska rättspraxis är I - 3136

oförenlig med gemenskapsrätten och att det följaktligen strider mot principen om oinskränkt och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten att den omständigheten att ett selektivt distributionssystem är slutet kan utgöra ett villkor för att tredje man skall kunna ifrågasätta det även inom tysk konkurrensrätt. 8 Eftersom Landgericht Hamburg ansåg att lösningen av den där anhängiga tvisten var beroende av tolkningen av denna dom och av dess tillämplighet på omständigheterna i det förevarande fallet, har den nationella domstolen vilandeförklarat målet och ställt följande tolkningsfråga till domstolen: Är med hänsyn till domstolens dom av den 13 januari 1994 i mål C-376/92, Metro-SB-Märkte GmbH & Co. KG mot Cartier S.A. det förenligt med gemenskapsrätten, särskilt med principen om oinskränkt och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten, att tillämpa tysk nationell rätt av följande innebörd: Mot en tredje man, som står utanför ett selektivt distributionssystem som Europeiska gemenskapernas kommission undantagit från tillämpningen av artikel 85.1 i EEG-fördraget genom en gruppundantagsförordning, köper produkter som omfattas av detta system kan talan om föreläggande att upphöra med distributionen av sådana produkter väckas endast när det selektiva distributionssystemet förutom att de övriga villkoren i 1 i Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (UWG) är uppfyllda är slutet. Frågan gäller för de båda alternativen att det selektiva distributionssystemet endast teoretiskt respektive teoretiskt och i praktiken är slutet." 9 Genom denna fråga vill den hänskjutande domstolen i huvudsak ha klarhet i om bestämmelserna i artikel 85.3 i fördraget och i förordning nr 123/85 skall tolkas så, att de hindrar tillämpningen av en nationell rättspraxis inom området för illojal konkurrens enligt vilken ett selektivt distributionssystem, även om det är undantaget i enlighet med dessa bestämmelser, kan åberopas gentemot tredje man endast om det är slutet. I-3137

DOM AV DEN 5.6.1997 MÅL C-41/96 10 För att svara på denna fråga skall det för det första fastslås att det framgår av beslutet om hänskjutande att den tyska rättspraxis som har åberopat har utvecklats mot bakgrund av tvister där tillverkarna av en vara begär att de godkända återförsäljarna iakttar sina avtalsförpliktelser och grundas på föreställningen att det kan krävas att en godkänd återförsäljare iakttar sina förpliktelser endast om det selektiva distributionssystemet till alla delar är slutet, för den händelse denne annars riskerar att utöva illojal konkurrens gentemot tredje man. 1 1 Enligt denna rättspraxis är ett selektivt distributionssystem bindande för parterna och kan åberopas gentemot tredje man endast om det är fullständigt slutet. I ett sådant fall présumeras den tredje man som har lyckats erhålla produkter som omfattas av systemet ha utnyttjat ett avtalsbrott av en godkänd återförsäljare. 12 För det andra skall det erinras om att domstolen i domen i det ovan nämnda målet Cartier, punkt 28, konstaterade att friheten från luckor inte utgör ett villkor för att ett selektivt distributionssystem skall vara giltigt i gemenskapsrättens mening. Detta konstaterande grundas framför allt på att det, för att avgöra om ett avtal är rättsenligt enligt artikel 85 i fördraget, inte är nödvändigt att kontrollera om villkoren är uppfyllda för att detta avtal skall kunna åberopas gentemot tredje man genom en talan om illojal konkurrens (punkt 24). 13 Av detta följer att ett selektivt distributionssystem som inte är slutet och som således, enligt en nationell rättspraxis avseende illojal konkurrens, inte kan åberopas gentemot tredje man, kan vara giltigt enligt artikel 85.1 i fördraget. I-3138

14 Följaktligen kan inte utifrån den ovan nämnda domen i målet Cartier dras slutsatsen att en nationell rättspraxis inom området för illojal konkurrens, med stöd av vilken ett selektivt distributionssystem som inte är slutet inte kan åberopas gentemot tredje man, är oförenlig med bestämmelserna i artikel 85.1 i fördraget. 15 För det tredje skall det anmärkas att det som gäller för bestämmelserna i artikel 85.1 i fördraget i ännu högre grad gäller för bestämmelserna i artikel 85.3 i fördraget eller i en kommissionsförordning om tillämpningen av denna bestämmelse i fördraget på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden, såsom förordning nr 123/85. 16 Såsom domstolen på nytt har funnit i domarna av den 15 februari 1996 i mål C-226/94 och C-309/94, Grand garage albigeois m. fl. och Nissan France m. fl. (REG 1996, s. 1-651, punkt 15, och s. 1-677, punkt 15), innehåller förordning nr 123/85, i egenskap av tillämpningsförordning för artikel 85.3 i fördraget, inte några tvingande föreskrifter som direkt har inverkan på giltigheten och innehållet i avtalsvillkoren eller enligt vilka avtalsparterna tvingas att anpassa innehållet i avtalet, utan den är begränsad till att ge näringsidkare inom motorfordonsbranschen vissa möjligheter att, trots förekomsten av vissa exklusivitetsvillkor och villkor om konkurrensbegränsning i deras försäljnings- och serviceavtal, låta dessa villkor undgå förbudet i artikel 85.1. 17 Det framgår för övrigt av dessa båda domar (punkt 20) att förordning nr 123/85 inte skulle kunna tolkas som ett förbud för en näringsidkare, som inte tillhör den officiella sälj organisationen för ett bestämt bilmärke och som inte har ställning som befullmäktigad mellanhand på det sätt som avses i artikel 3.11 i förordningen, att införskaffa nya motorfordon av detta märke genom parallellimport och att utöva verksamhet som självständig återförsäljare av dessa motorfordon (se i det avseendet I - 3139

DOM AV DEN 5.6.1997 MÅL C-41/96 senast dom av den 20 februari 1997 i mål C- 128/95, Fontaine m. fl. (REG 1997, s. I - 967, punkt 17). 18 Såsom domstolen på nytt har fastslagit i det ovan nämnda målet Fontaine m. fl., punkterna 13 och 16, avser förordning nr 123/85, i enlighet med den funktion som den skall fylla inom ramen för tillämpningen av artikel 85 i fördraget, endast avtalsförhållandet mellan leverantörerna och deras godkända återförsäljare, eftersom det i denna förordning fastställs på vilka villkor vissa avtal som dessa parter är bundna av är tillåtna med hänsyn till fördragets konkurrensregler, och kan inte få någon inverkan på tredje mans rättigheter och skyldigheter i förhållande till de avtal som träffats mellan motorfordonstillverkarna och deras återförsäljare, och då inte heller på självständiga näringsidkares rättigheter. 19 Med hänsyn till vad som har anförts ovan skall tolkningsfrågan besvaras så, att varken bestämmelserna i artikel 85.3 i fördraget eller i förordning nr 123/85 skall tolkas så, att de hindrar tillämpningen av en nationell rättspraxis inom området för illojal konkurrens enligt vilken ett selektivt distributionssystem, även om det är undantaget enligt dessa bestämmelser, kan åberopas gentemot tredje man endast om det är slutet. Rättegångskostnader 20 De kostnader som har förorsakats den franska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. I - 3140

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 4 oktober 1995 förts vidare av Landgericht Hamburg följande dom: Varken bestämmelserna i artikel 85.3 i EG-fördraget eller i kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon skall tolkas så, att de hindrar tillämpningen av en nationell rättspraxis inom området för illojal konkurrens enligt vilken ett selektivt distributionssystem, även om det är undantaget enligt dessa bestämmelser, kan åberopas gentemot tredje man endast om det är slutet. Mancini Murray Hirsch Ragnemalm Schintgen Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 5 juni 1997. R. Grass Justitiesekreterare G.F. Mancini Ordförande på sjätte avdelningen I-3141