DOM 2016-01-18 Meddelad i Karlstad

DOM 2016-01-18 Meddelad i Karlstad Mål nr 4894-14 1 KLAGANDE Grandvik AB, 556837-5124 Ombud: Advokat Olle Asplund Advokat Niclas Rockborn Gernandt &Danielsson Advokatbyrå KB Box 5747 114 87 Stockholm MOTPART Konsumentverket Box 48 651 02 Karlstad ÖVERKLAGAT BESLUT Konsumentverkets beslut den 5 november 2014, bilaga 1 Dnr 2012/541 SAKEN Föreläggande att upphöra med att lämna krediter enligt konsumentkreditlagen AVGÖRANDE Förvaltningsrätten upphäver Konsumentverkets beslut att förelägga Grandvik AB att upphöra med att lämna krediter och beslutar att Grandvik AB ska tilldelas en varning samt påföras en sanktionsavgift om 300 000 kr. Dok.Id 140778 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 568 Rådhuset, Stora 054-14 85 00 054-14 85 30 måndag fredag 651 12 Karlstad torget E-post: forvaltningsrattenikarlstad@dom.se www.forvaltningsrattenikarlstad.domstol.se 08:00-16:00

2 BAKGRUND Konsumentverket beslutade den 5 november 2014 att förelägga Grandvik AB (Grandvik, bolaget) att vid vite om 750 000 kr upphöra med att lämna krediter med anledning av brister i bolagets kreditprövning. Motiveringen till beslutet framgår av bilaga 1. YRKANDEN M.M. Grandvik yrkar i första hand att förvaltningsrätten upphäver Konsumentverkets beslut, i andra hand att varning meddelas och i tredje hand att varning meddelas i förening med en sanktionsavgift. Grandvik har inkommit med en beskrivning av bolagets kreditprövningsprocess och de förändringar av processen som bolaget genomfört. Grandvik anför utöver detta i huvudsak följande. Grandvik bestrider Konsumentverkets påståenden att bolaget inte har kunnat bedöma konsumenternas möjligheter att fullgöra sina kreditåtaganden. Det har påtalats att Grandvik inte presenterat något underlag som styrker att uppgifter om konsumenten såvitt avser varumärket Extrakredit har hämtats från kreditupplysningsföretaget. Grandvik har inte uppfattat att Konsumentverket efterfrågat dessa uppgifter. Bolaget har därutöver, även såvitt avser Extrakredit, inhämtat uppgifter direkt från konsumenten. om bland annat civilstånd, antal vuxna och barn i hushållet, anställningsform och anställningsdatum, lönegrupp, boendeform och kreditens syfte. Grandvik har på så sätt erhållit uppgifter om konsumentens inkomster. De övriga inhämtade uppgifterna har använts tillsammans med Konsumentverkets schablonbelopp för att räkna ut konsumentens samtliga utgifter. Därtill har kontrollerats boendeform, anställningsform och lönegrupp för att erhålla en bild av konsumentens tillgångar. Inledningsvis krävdes även av konsumenter till Extrakredit att en lönespecifikation lämnades in till Grandviks. Utvärderingar visade emellertid att lönespecifikationen inte bidrog till högre återbetalningsförmåga varför Grandvik sedan den 11 mars 2013 inte längre begär att konsumenten lämnar in en sådan. Såvitt avser skuldförhållanden har Grandvik vid den aktuella tidpunkten beaktat skulder fastställda av Kronofogden samt, som en del av Bisnodes kreditscoring, aktuellt skuldsaldo.

3 Grandvik har löpande utvärderat vilka uppgifter från konsumenten som har störst betydelse för bedömningen av konsumenternas möjligheter att fullgöra sina kreditåtaganden. Exempelvis beslutades vid Grandviks styrelsemöte den 24 oktober 2014 att viss ytterligare information, bl.a. uppgift om bostadskostnad, kostnader för övriga krediter, bilkostnader samt övriga kostnader skulle inhämtas från konsumenten. Denna åtgärd implementerades på samtliga varumärkens hemsidor under slutet av oktober 2014 men hann inte genomföras i praktiken då Grandvik upphörde med utlåningsverksamheten när beslutet erhölls. Grandvik medger att man inte presenterat ett underlag som utvisar att ovanstående uppgifter inhämtats direkt från konsumenterna. Anledningen är dels att Grandvik inte med tillräcklig tydlighet uppfattat vilka handlingar som efterfrågats, dels att information som inhämtats från konsumenterna såvitt avser Extrakredit på grund av ett tekniskt fel inte lagrats i Grandviks IT-system under den aktuella perioden. Felet upptäcktes och åtgärdades i samband med en uppdatering av hemsidan den 7 juni 2014. Även om informationen som inhämtats från konsumenterna såvitt avser Extrakredit inte alltid har lagrats har den alltid inhämtats och utgjort ett underlag för kreditprövningarna. Den handling Grandvik lämnat in till Konsumentverket är en sammanfattning av den kreditprövningsprocess som bolaget har tillämpat. Grandvik har i det inledande skedet av verksamheten vidtagit åtgärder och haft rutiner för kreditgivning som inte varit till fullo dokumenterade. Åtgärder vidtogs emellertid redan i början av januari 2014 för att komplettera och uppdatera Grandviks skriftliga instruktioner, vilket ledde till ett första möte med AdOpti Consulting AB den 1 april 2014, i syfte att revidera och dokumentera interna processer och riktlinjer. Grandvik har i samtliga ärenden rörande samtliga varumärken prövat om konsumenten haft ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad denne åtagit sig. Kreditprövningarna har skett i enlighet med konsumentkreditlagen och de allmänna råden från Konsumentverket. Det tekniska fel som drabbade Extrakredit har endast påverkat lagringen av uppgifter, inte omfattningen av kreditprövningarna. Under den aktuella tidsperioden mottog Grandvik 1 989 låneansökningar varav 415 beviljades. Endast 37 av de beviljade krediterna avsåg Extrakredit. Att uppgifterna inte har lagrats har inte inneburit att Grandvik brustit i förhållande till de krav som upp ställs. Konsumentverket motsätter sig bifall till överklagandet. För det fall förvaltningsrätten undanröjer föreläggandet yrkar Konsumentverket att Grandvik meddelas varning förenad med en sanktionsavgift om 700 000 kronor eller annat belopp som förvaltningsrätten finner skäligt. Konsumentverket anför följande.

4 De nya uppgifter Grandvik nu lämnar, som avser åtgärder som påstås vidtagits senare men inte genomförts, kan inte bedömas inom ramen för detta mål. Såvitt det får förstås är den tidigare bristen i redovisningen avseende Extrakredit, enligt Grandvik, hänförlig till ett tekniskt fel. Påståendet är obestyrkt. Oavsett detta hämtade Grandvik inte in några uppgifter avseende konsumentens utgifter eller övriga krediter, varken direkt från konsumenten eller genom en kreditupplysning, Därmed saknas en avgörande komponent i helhetsbedömningen av konsumentens utrymme att betala tillbaka den aktuella krediten. I överklagandet hänvisas vidare till ett antal åtgärder som bolaget beslutat strax innan Konsumentverkets beslut och fram till i slutet av november. Materialet är nytt och åtgärderna har inte kunnat genomföras. Vad gäller hänvisningen till det andra ärendet som avgjordes i november 2014 framgår redan av Grandviks uppgifter skillnaderna mellan de två ärendena och varför föreläggandet mot Grandvik innefattade en mer ingripande åtgärd. Vad gäller hänvisningen till övriga nämnda ärenden bestrids att det genom dessa ärenden skulle ha utvecklats någon gällande praxis. Utifrån uppdraget att prioritera tillsynen på det finansiella området och bidra till att motverka den ökande skuldsättningen i samhället har Konsumentverket utökat tillsynen. Den förtydligande ändring som gjorts 51 KkrL under 2014 gör dessutom tydligare när lagstiftaren avsett att mer ingripande åtgärder bör vidtas. Grandvik tillägger bland annat följande. Konsumentverket har i ärendet avseende Förskottslön Sverige AB beaktat att Förskottslön har påbörjat förändringar av kreditprövningsprocessen och har i ett stort antal likartade fall mellan 2012 och 2014 valt att meddela näringsidkaren en varning. Med beaktande av den praxis som förelåg vid tidpunkten för nu aktuellt beslut och med hänsyn till kravet på förutsebarhet och likformighet har det inte förelegat förutsättningar att bedöma Grandviks påstådda brister som så allvarliga att påföljden i vart fall inte kan stanna vid en varning, eventuellt i förening med en sanktionsavgift. Extrakredit stod för knappt nio procent av de beviljade lånen. De brister Konsumentverket påstår har således inte omfattat ett stort antal fall i förhållande till verksamhetens omfattning. Det har inte heller varit fråga om att Grandvik medvetet och systematiskt underlåtit att inhämta några uppgifter vid övriga kreditprövningar. Av förarbetena framgår att frågan om en överträdelse är särskilt allvarlig får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och att även andra omständigheter än de som uttryckligen anges i lagtexten kan vara av betydelse. En sådan annan omständighet av betydelse bör rimligtvis vara om de påstådda överträdelserna är särskilt allvarliga i förhållande till rå-

5 dande praxis. Under den aktuella tidsperioden mottog Grandvik 1 989 låneansökningar varav endast 405 beviljades. Av dessa krediter om sammanlagt 1 850 000 kr har hittills drygt 87 procent av det sammanlagda lånebeloppet blivit återbetalat. För krediter som varit aktiva under två års tid är det genomsnittliga utestående lånebeloppet ca två procent. Således är ca 98 procent av krediterna återbetalda inom två år. Av förarbetena (prop. 2013/14:34) till den senaste lagändringen framgår att ett föreläggande att upphöra med att lämna krediter i praktiken innebär att verksamheten måste upphöra och bör av den anledningen komma i fråga endast när en så ingripande åtgärd bedöms som nödvändig för att komma till rätta med bristerna. Det framfördes att det saknades en sanktion som kan användas i de fall där omständigheterna inte är så allvarliga att det finns skäl att förelägga om upphörande med att lämna krediter, men där det krävs en kraftfullare reaktion än endast en varning. Av denna anledning ändrades bestämmelsen så att en varning ska förenas med en sanktionsavgift, om överträdelsen inte är ringa. Ändringen avsåg följaktligen inte att utvidga tillämpningen av den mest ingripande åtgärden. Enligt EU-domstolen ger ordalydelsen i artikel 8.1 i direktivetkreditgivaren ett utrymme för skönsmässig bedömning när denne ska avgöra huruvida de tillgängliga uppgifterna är tillräckliga. EU-domstolen uttalar därvid att bedömningen av konsumentens kreditvärdighet kan göras utifrån bestyrkande handlingar som visar konsumentens ekonomiska situation samt att rena påståenden från en konsument som inte stöds av några andra omständigheter inte i sig anses tillräckliga om de inte åtföljs av bestyrkande handlingar. Konsumentverket tillägger bland annat följande. Grandviks inhämtande av uppgifter har inte varit tillräckligt, vilket medfört att konsumentens betalningsutrymme inte kunnat beräknas korrekt och att slutlig kreditbedömning därmed inte heller kunnat göras på ett riktigt sätt. Jämförelserna med Konsumentverkets andra avgöranden blir missvisande genom att Grandvik utelämnar en liten men mycket viktig skillnad. Grandvik bereddes, på samma sätt som andra bolag som är föremål för tillsyn tillfälle att slutligt yttra sig eller komplettera inskickat material. I Grandviks fall skedde detta genom kommunicering den 10 oktober 2014, dvs. nästan en månad innan Konsumentverket fattade sitt beslut. Till skillnad från andra bolag har Grandvik först i och efter överklagandet redogjort för ändringar som bolaget infört eller avser införa i kreditprövningsprocessen. Det som är avgörande här är att det kunnat konstateras att nödvändiga uppgifter saknats i samtliga granskade fall, att korrekta beräkningar av

6 konsumenters betalningsutrymme inte kunnat göras och att kreditbedömningarna således brustit. Bristerna är både mycket allvarliga och systematiska. Uppgifterna från de offentliga källorna som Bisnode använder bygger på historiska värden, t.ex. bygger Skatteverkets siffror på den slutligt taxerade inkomsten för det senaste inkomståret. I bästa fall innebär detta ca sex månader gamla siffror och sämsta fall cirka två år. Mycket kan ha hänt med en konsuments ekonomi under denna tid. Kreditupplysningen utgör en kontrollfunktion för den kreditprövning som ska göras innan en kredit beviljas. Upplysningen kan bidra med relevant information men aldrig ge tillräckliga uppgifter avseende kredittagarens ekonomi eftersom bland annat uppgifter om aktuell inkomst, utlägg och samtliga krediter saknas. Kreditprövningen i sin tur ska bygga på uppgifter om aktuell inkomst, månatliga utgifter och boendekostnad, hushållets sammansättning och om konsumenten har betalningsansvar för hemmavarande barn samt konsumentens övriga skuldförhållanden. Dessa uppgifter är av helt avgörande betydelse. Uppgifterna bör kontrolleras och rimlighetsbedömas, bland annat mot en kreditupplysning och myndigheters beräkning (schablonbelopp) av skälig levnadskostnad (finns bland annat från Konsumentverket, KFM och Socialstyrelsen). När alla uppgifter inhämtats ska konsumentens betalningsutrymme beräknas. Grandvik hämtade inte in några uppgifter avseende konsumentens utgifter eller övriga krediter, varken direkt från konsumenten eller på annat sätt. Bolaget saknade också aktuella uppgifter om konsumentens inkomster för Extrakredit. Därmed saknas flera avgörande komponenter i helhetsbedömningen av konsumentens förmåga att betala tillbaka den aktuella krediten. Grandviks redovisning visar inte att bolaget faktiskt har låga kreditförluster. Om så skulle vara fallet framgår ändå inte att bolaget gjort en riktig kreditprövning. Låga kreditförluster och få inkassoärenden kan generellt bero på att ett bolag sålt fakturorna vidare till ett fakturabolag. I dessa fall är det inte bolaget utan fakturabolaget som drabbas av eventuella kreditförluster. Låga kreditförluster kan även bero på att konsumenten hellre tar snabblån för att återbetala en kredit än att hamna som inkassoärende hos kreditgivaren. Konsumentverkets beslut var befogat när det togs. Konsumentverket ställer sig frågande till varför Grandvik inte meddelade att kreditpolicyn ändrades den 24 oktober 2014. Ändringarna i policyn är dock fortfarande inte tillräckliga men sanktionen hade då kunnat stanna vid en varning i förening men en sanktionsavgift.

7 Förvaltningsrätten har den 7 december 2015 hållit muntlig förhandling i målet. Vid den muntliga förhandlingen Gransviks företrädare Kristoffer Willebrand och Stefan Willebrand redogjort för bolagets kreditprövningsprocess. Vid förhandlingen har även vittnesförhör på Konsumentverkets begäran hållits med Ulrika Edlund, tidigare anställd vid Konsumetverket. SKÄL FÖR AVGÖRANDET Enligt artikel 8 i konsumentkreditdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att kreditgivaren innan kreditavtalet ingås gör en bedömning av konsumentens kreditvärdighet, på grundval av tillräckliga uppgifter som i förekommande fall erhållits från konsumenten och, när så är nödvändigt, på grundval av sökning i relevant databas. Enligt 12 konsumentkreditlagen (2010:1846), KkrL, ska näringsidkaren pröva om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig enligt kreditavtalet. Kreditprövningen ska grundas på tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden. Krediten får beviljas endast om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra sitt åtagande. Om näringsidkaren inte följer 12 får enligt 51 KkrL Konsumentverket meddela näringsidkaren en varning. En varning ska förenas med en sanktionsavgift, om överträdelsen inte är ringa. Om näringsidkaren tidigare har meddelats en varning eller om överträdelsen är särskilt allvarlig, får Konsumentverket förelägga näringsidkaren att upphöra med att lämna krediter. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. Vid bedömningen av om en överträdelse är särskilt allvarlig ska särskild hänsyn tas till om näringsidkaren vid upprepade tillfällen har brustit i sin skyldighet enligt 12 och om bristerna är systematiska.

8 Sanktionsavgiften ska enligt 52 KkrL bestämmas till lägst femtusen kronor och högst tio miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. När avgiftens storlek bestäms ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett varningen. Avgiften får efterges helt eller delvis, om det finns särskilda skäl. Av författningskommentaren till 12 konsumentkreditlagen (prop. 2009/10:242, s. 100-101) framgår bl.a. följande. Uttrycket "tillräckliga uppgifter" är hämtat från direktivet. Med det avses att näringsidkaren måste samla in så många uppgifter att konsumentens betalningsförmåga för krediten i fråga kan bedömas med en hög grad av säkerhet. Näringsidkaren är i allmänhet skyldig att skaffa sig en helhetsbild av konsumentens ekonomiska situation. Uppgifterna ska normalt alltid omfatta konsumentens inkomster och övriga kreditåtaganden. Visar uppgifterna att betalningsförmågan på grund av inkomst är osäker, kan förmögenhetsförhållanden ha betydelse. Flera uppgiftskällor kan behöva användas. Uppgifter kan inhämtas från konsumenten, från en kreditupplysning, från en databas som förs av en myndighet, t.ex. Kronofogdemyndigheten, eller från kreditgivarens eget register eller databas. Informationskällorna är delvis överlappande och vilka informationskällor som ska användas vid en viss kreditprövning får avgöras mot kravet på att prövningen ska grundas på tillräckliga uppgifter. Konsumenten bör normalt tillfrågas om sina ekonomiska förhållanden, men i praktiken är det sällan tillräckligt med uppgifter endast från konsumenten. Konsumentens uppgifter bör alltid kontrolleras, t.ex. med hjälp av en aktuell kreditupplysning. Om näringsidkaren inhämtar en kreditupplysning, är den information som näringsidkaren då får, tillsammans med informationen från konsumenten, i allmänhet tillräcklig, naturligtvis beroende på hur fullständig och aktuell informationen i kreditupplysningen är.

9 Till skillnad mot 1992 års lag finns det inget undantag från kravet på kreditprövning för krediter på små belopp eller med kort löptid. Näringsidkaren ska alltså oavsett hur litet lånebelopp det är fråga om att kontrollera att konsumenten har disponibla inkomster som räcker till att täcka kostnaderna för krediten och återbetalningen. Förvaltningsrättens bedömning I målet är fråga om Grandvik uppfyllt kraven på kreditprövning i 12 KkrL och då om bolagets kreditprövning i de av Konsumentverket granskade ärendena har grundats på tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden. De uppgifter som Konsumentverket anser varit bristfälligt insamlade avser uppgifter inhämtade från och om konsumenten. Enligt ordalydelsen i 12 KkrL ska prövningen avse om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig enligt kreditavtalet. Syftet med bestämmelsen är att motverka överskuldsättning. Förarbetena till bestämmelsen utgår från att näringsidkaren kontrollerar att konsumenten har disponibla inkomster som räcker till att täcka kostnaderna för krediten och återbetalningen. Förvaltningsrätten konstaterar att denna utgångspunkt gäller oavsett hur litet lånebelopp det är fråga om. En prövning av det slag som nu ska göras tar alltså sikte på den enskilde konsumentens återbetalningsförmåga, dvs. dennes inkomster, utgifter, tillgångar och skulder. Detta förutsätter att en individuell kontroll görs av konsumenten utifrån aktuella uppgifter. Av förarbetena framgår att konsumenten normalt ska tillfrågas om sina ekonomiska förhållanden, men det är sällan tillräckligt utan uppgifterna bör kontrolleras och informationskällorna är således delvis överlappande. Grandviks kreditprövning byggde vid tiden för granskningen bland annat på vissa uppgifter om konsumenten som inhämtats genom kreditupplys-

10 ningsföretag. Av utredningen framgår att bolaget såvitt gäller kreditprövningen inom ramen för varumärkena Kortlåns och Kreditkontots verksamheter även inhämtat vissa uppgifter direkt från konsumenten, bland annat avseende dennes månadsinkomst och antal personer i hushållet. Uppgifter om konsumentens utgifter eller om övriga krediter har inte hämtats in. Det kan vidare konstateraras att den information om konsumenten som har inhämtats genom en extern kreditupplysning avser uppgifter om konsumenten som ligger bakåt i tiden, exempelvis deklarerad inkomst vid den senaste taxeringen. Mot denna bakgrund finner förvaltningsrätten att de uppgifter som legat till grund för bolagets kreditprövningar inte har varit tillräckliga för att med hög grad av säkerhet kunna bedöma konsumentens ekonomiska förutsättningar att fullgöra sina åtaganden enligt kreditavtalet. Enligt förvaltningsrättens mening strider inte en sådan tillämpning av bestämmelsen i 12 KkrL som nu görs mot direktivet. Förvaltningsrätten instämmer således i Konsumentverkets bedömning att bolaget brustit i sin kreditprövning. Vad Grandvik anfört om låga kreditförluster och i övrigt föranleder ingen annan bedömning. Det finns därmed grund för ingripande mot Grandvik. I frågan om valet av sanktion gör förvaltningsrätten följande bedömning. Ett föreläggande att upphöra med att bevilja krediter är en ingripande åtgärd som får stora konsekvenser för ett bolag. Åtgärden bör därför enligt förarbetena till KkrL komma i fråga endast när en sådan åtgärd bedöms som nödvändig för att komma till rätta med bristerna (prop. 2013/14: 34 s 9). Då det funnits en risk för att konsumenter som inte har återbetalningsförmåga har beviljats kredit hos bolaget är bristerna enligt förvaltningsrättens bedömning att anse som allvarliga. Grandvik har emellertid uppgett att bolaget ändrat sin kreditprövning och anpassat denna till de krav Konsu-

11 mentverket uppställt. Även om detta förändringsarbete har inletts i ett sent skede, och även om Konsumentverket inte närmare har prövat dessa förändringar, anser förvaltningsrätten att Grandviks förändringsprocess tyder på att bolaget har en avsikt att fortsättningsvis göra en mer omfattande kreditprövning. Detta bör enligt förvaltningsrättens mening kunna beaktas i mildrande riktning vid val av ingripande. Det har inte heller från Konsumentverkets sida ifrågasatts att Grandvik skulle sakna förutsättningar att genomföra en sådan process. Förvaltningsrätten anser vid en sammantagen bedömning att ett föreläggande om förbud för Grandvik att bevilja krediter inte är en nödvändig åtgärd för att komma till rätta med de brister som läggs bolaget till last varför ingripandet kan stanna vid en varning i förening med en sanktionsavgift. Sanktionsavgiften kan skäligen bestämmas till 300 000 kr. Överklagandet ska således bifallas i enlighet härmed. HUR MAN ÖVERKLAGAR Denna dom kan överklagas. Hur man överklagar, se bilaga 2 (DV3109/1B) Marie-Jeanette Axelius Friberg I avgörandet har även deltagit nämndemännen Ingemar Braf, Britt Engqvist och Kjell Ulander. Föredragande har varit Lars Överström

Bilaga 2 Bilaga HUR MAN ÖVERKLAGAR - PRÖVNINGSTILLSTÅND DV 3109/1B 2013-06 Producerat av Domstolsverket Den som vill överklaga förvaltningsrättens beslut ska skriva till Kammarrätten i Göteborg. Skrivelsen ska dock skickas eller lämnas till förvaltningsrätten. För att kammarrätten ska kunna ta upp Ert överklagande måste Er skrivelse ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då Ni fick del av domen/beslutet. Om beslutet har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domstolens beslut meddelades. Om sista dagen för överklagande infaller på lördag, söndag eller helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton räcker det att besvärshandlingen kommer in nästa vardag. Om klaganden är en part som företräder det allmänna, ska överklagandet alltid ha kommit in inom tre veckor från den dag beslut meddelades. För att ett överklagande ska kunna tas upp i kammarrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Kammarrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd inte meddelas står förvaltningsrättens beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till kammarrätten varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas. Skrivelsen med överklagande ska innehålla 1. Klagandens person-/organisationsnummer, postadress, e-postadress och telefonnummer till bostaden och mobiltelefon. Adress och telefonnummer till klagandens arbetsplats ska också anges samt eventuell annan adress där klaganden kan nås för delgivning. Om dessa uppgifter har lämnats tidigare i målet och om de fortfarande är aktuella behöver de inte uppges igen. Om klaganden anlitar ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges. Om någon person- eller adressuppgift ändras, ska ändringen utan dröjsmål anmälas till kammarrätten. 2. den dom/beslut som överklagas med uppgift om förvaltningsrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet, 3. de skäl som klaganden anger till stöd för en begäran om prövningstillstånd, 4. den ändring av förvaltningsrättens dom/beslut som klaganden vill få till stånd, 5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis. Adressen till förvaltningsrätten framgår av domen/beslutet.. www.domstol.se