Sammanställning av lagstöd med kommentarer till verksamhetskrav för djurskydd: - Gris

Sammanställning av lagstöd med kommentarer till verksamhetskrav för djurskydd: - Gris Ändringshantering Datum Ändring Signatur 2007-04-04 Första publicerade versionen Viveka Pehrsson, SJV 2007-12-03 Andra publicerade versionen Viveka Pehrsson, SJV 1

1. Personal Djurskyddslagen 4, första stycket Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Djurskyddslagen, 9 Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, ska djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart. Denna punkt utgör inte tvärvillkor, men EU begär in djurskyddskontrollstatistik om den. Grunden för frågan finns i rådets direktiv 91/630/EEG om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning. Svensk djurskyddslagstiftning är inte direkt inriktad på personalen, men för att kunna leva upp till vissa av de svenska reglerna måste i praktiken den som är ansvarig för djuren ha kunskap om t.ex. symptom på sjukdom och skada och avvikande beteenden som tyder på ohälsa. Grisar som inte reser sig när det är utfodringsdags bör man t.ex. vara extra uppmärksam på då det med stor sannolikhet är något som är fel. Enskilda grisar eller grupper av grisar som visar sjukdomssymptom som kräver medicinsk behandling ska behandlas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet i samarbete med veterinär. Grisar med allvarliga skador eller sjukdomar eller som inte är behandlingsbara ska omgående avlivas på ett från djurskyddssynpunkt acceptabelt sätt. 2. Tillsyn och skötsel Djurskyddslagen 3, första stycket Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras. DFS 2007:5, 1 kap. 5 Djur ska normalt ses till minst en gång dagligen. Nyfödda, sjuka eller skadade djur samt djur som beter sig onormalt ska ses till oftare. Detsamma gäller högdräktiga djur, särskilt vid tiden kring förlossningen. Djur ska hållas på ett sådant sätt att tillsynen över dem kan ske utan svårigheter. Den som har djur i sin vård måste kontinuerligt ägna djuren tillsyn. Tillsynen behöver ske dagligen men i fråga om vissa djurkategorier och djur i vissa åldrar kan tillsynen behöva ske 2

oftare. Det är viktigt att tillsynen anpassas efter den djurhållning som bedrivs och sker så grundligt att brister och missförhållanden snabbt upptäcks. Tillsynen av djuren ska vara tillräcklig även då djuren befinner sig långt ute i terrängen. DFS 2007:5, 1 kap. 9 Föremål och andra ämnen som kan skada djuren ska förvaras så att de är oåtkomliga för dessa. Bestämmelsen är för de flesta en självklarhet. Trots detta inträffar skador och förgiftningsfall på grund av att främmande föremål funnit inom räckhåll för djuren. Även begärligt foder, som t.ex. kraftfoder av olika slag, kan i stora mängder utgöra en skaderisk. DFS 2007:5: 1 kap. 8 Automatiska system och anordningar som inverkar på djurskydd och djurhälsa ska kontrolleras dagligen. Funktionen av t.ex. utfodrings- och vattensystem ska ses till varje dag. DFS 2007:5, 3 kap. 1 I anläggningar med mer än nio suggor ska suggor och gyltor hållas i grupp under dräktighetsperioden. DFS 2007:5, 3 kap. 2 En gris som är särskilt aggressiv mot andra grisar får tillfälligt hållas individuellt i box som den kan vända sig i utan svårigheter. DFS 2007:5, 3 kap. 3 En digivande suggas rörelsefrihet får begränsas under smågrisarnas första levnadsdagar genom användande av skyddsgrind eller motsvarande anordning om hon uppvisar ett aggressivt eller onormalt beteende som utgör en uppenbar skaderisk för smågrisarna. Skyddsgrind eller motsvarande anordning får också användas under det dagliga skötselarbetet om suggornas beteende utgör en uppenbar skaderisk för skötaren samt när suggan hanteras för vård och behandling. Grupphållna suggor och gyltor får stängas in i bås när de utfodras eller när de hanteras för vård och behandling. Vissa djur kan ha ett onormalt beteende och kan t.ex. inte lugna ner sig i samband med förlossningen. Ofta rör det gyltor som ska grisa första gången. I de fall man misstänker att en gyltas eller suggas beteende kommer att leda till att kommande smågrisar skadas bör tillsynen över djuret intensifieras. Skyddsgrindar får alltså inte användas innan förlossningen har startat. Om det under själva grisningen visar sig att djuret har ett aggressivt eller onormalt 3

beteende som innebär en uppenbar skaderisk för smågrisarna får man dock lov att använda skyddsgrindar i syfte att skydda smågrisarna. Användningen av skyddsgrindar ska dock vara så kortvarig som möjligt och får maximalt pågå under smågrisarnas första levnadsdagar. Grisar ska som huvudregel hållas i grupp. Normalt förekommer det aggressiva beteenden hos grisar som hålls i grupp, t.ex. när gruppen rangordnar sig vid utfordring. Detta är generellt sett inget skäl för att plocka bort vissa individer från gruppen för att hålla dem individuellt. Aggressionen kan också bero på systemfel som för lite utrymme, olämplig utfodringssätt, dåligt berikad miljö m.m. I dessa fall ska orsaken till problemet lösas. I lantbruk med bra miljö för djuren kan det ändå finnas särskilt aggressiva grisar som kan skada andra grisar som de hålls tillsammans med. Det kan därför vara nödvändigt att i vissa fall särskilja ett sådant aggressivt djur för att skydda övriga i gruppen. 3. Dokumentation över djur som har behandlats med läkemedel samt dödsfall SJVFS 2005:60, 2 När djur avsedda för livsmedelsändamål behandlas med läkemedel, ska djurhållaren föra journal över behandlingen i en särskild läkemedelsjournal. Läkemedelsjournalen ska, i förekommande fall, innehålla följande uppgifter: datum för behandlingen, djurets identitet, diagnos, läkemedlets benämning och dosering, behandlingstidens längd, namnet på den förskrivande veterinären samt namnet på den som har tillfört djuret läkemedel. SJVFS 2005:60, 3 Journalen enligt 2 ska bevaras hos djurhållaren i minst fem år. Även djurhållarens exemplar av praktikjournalen eller, om databaserat journalföringssystem används, en papperskopia av journalen ska bevaras i minst fem år. SJVFS 2005:60, 5 Den som håller djur avsedda för livsmedelsändamål ska föra journal över antalet dödsfall hos djur i besättningen. Denna journal ska bevaras hos djurägaren i minst fem år. Korrekt journalföring utgör en av förutsättningarna för en effektiv djurhälsovård. I de senaste versionerna av Jordbruksverkets stalljournaler för grisar finns plats för journalföring av läkemedel. Förutsatt att uppgifterna om läkemedel m.m. är införda på rätt sätt i stalljournalen behövs ingen separat läkemedelsjournal. 4

4. Rörelsefrihet Djurskyddslagen, 6 Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och vind. Djurskyddsförordningen, 14 Svin ska hålls lösgående. Djurskyddsförordningen, 15 Fixeringsanordningar för svin får inte användas annat än tillfälligtvis. DFS 2007:5, 1 kap. 6 När ett djur hålls på bete får djurets rörelsefrihet inte begränsas genom att en tyngd eller annat hindrande föremål fästes vid djuret. Rörelsefriheten får inte heller begränsas genom att olika delar av djurets kropp binds samman eller genom att djuret binds samman med ett annat djur. Grisar ska hållas lösgående och fixeringsanordningar för grisar får endast användas tillfälligtvis. Tidigare lydelse i L100 om hur och när sådana anordningar får användas har inte varit tillräcklig. I flera fall har djur stått instängda mer än vad som är djurskyddsmässigt acceptabelt. Den nuvarande lydelsen syftar till att på ett tydligare sätt klargöra när ett djurs rörelsefrihet får begränsas genom användande av skyddsgrindar eller bås. 5. Utrymmeskrav Djurskyddslagen, 3, andra stycket Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska ge djuren tillräckligt med utrymme och skydd samt hållas rena. Djurskyddsförordningen, 1 b Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska vara så rymliga att samtliga djur i utrymmet kan ligga samtidigt och röra sig obehindrat. Utrymmena ska utformas så att djuren kan bete sig naturligt. DFS 2007:5, 1 kap. 14 Djur som behöver särskild vård ska kunna tas omhand lösgående i ett närbeläget utrymme och ska där vid behov kunna hysas individuellt. Utrymmet ska ha ett klimat som djuren är vana vid. För utegångsdjur och för djur som under den kalla årstiden hålls i stallar med utomhusliknande klimat ska det även finnas behandlingsplatser som kan värmas upp eller på annat sätt vara anpassade så att djurens behov av termisk komfort tillgodoses. Allmänna råd till 1 kap. 14 För grisar bör det utrymme som avses i föreskriften kunna hysa minst vart 25:e djur. 5

För utegångsdjur eller djur som hålls på bete bör ett sådant utrymme som avses i föreskriften vara placerat eller kunna iordningställas så att det är tillgängligt inom en halvtimma för det djur som behöver tas om hand i utrymmet. Ett behandlingsutrymme som ska kunna värmas upp bör utformas så att uppvärmning till minst 10 C kan ske inom en timma. Djuren ska inte behöva flyttas eller hanteras längre än vad som är nödvändigt/rimligt för att komma till behandlingsplatsen. Bedömningen av vad som är närbeläget bör göras utifrån aktuell djurhållningsform och förutsättningarna i övrigt. Något generellt avstånd i meter är omöjligt att fastställa. När det gäller t.ex. utegångsdjur som hålls på stora arealer, kan tidsaspekten vara ett bättre mått än avståndet vid bedömningen. Sjukutrymmet ska ha ett klimat som djuren är vana vid d v s ett klimat som djuren befunnit sig i mer än tillfälligtvis före det att av vårdbehovet uppkom. Djuren ska slippa onödig omställning till ett nytt stallklimat, såvida inte dess hälsotillstånd kräver eller gynnas av det. För djur som hålls utomhus eller under utomhusliknande förhållanden kan djurets hälsotillstånd kräva en förhöjd omgivningstemperatur under den kalla årstiden. Minst en tredjedel av de behandlingsplatser som krävs ska därför finnas i utrymme som kan värmas upp. Utrymmet ska kunna vara uppvärmt inom en rimlig tid (1-2 h) från det att behovet uppstod. Temperaturen i utrymmet ska kunna bibehållas stadigvarande och bör motsvara de dimensionerande stalltemperaturerna som framgår av Svensk Standard (SS 95 10 51) för respektive djurslag och djurkategori. Djur med behov av särskild vård ska hållas i box eftersom de ofta behöver en lugnare och mer ombonad närmiljö än vanligt. Endast veterinär kan föreskriva annan inhysning än i box. Djurhållaren kan inte hävda att det inte finns behov av behandlingsboxar och att de saknas p.g.a. att behandling sker på båspallen eller att djuren avlivas i stället för att behandlas. Sjukboxar bör alltid finnas tillgängliga d.v.s. stå klara att använda även om inget omedelbart behov föreligger och i sådan omfattning som de allmänna råden anger. Om sjukboxar uppenbart kan iordningställas, t ex genom att lösa grindar enkelt sätts upp utan att det onödigt fördröjer att djuren kommer under vård, bör även sådan lösning kunna godtas. Djuren ska kunna röra sig utan att otillbörligt hindras av boxbegränsande inredning. Som utgångspunkt för bedömning av boxstorlek ska hänsyn tas till framför allt djurstorlek (=bredd höjd och längd mått). Därtill gäller föreskrivna boxytor och boxmått i övrigt. Boxarnas utformning och placering ska vara sådan att djuren hålls i en god stallmiljö i enighet med djurskyddsbestämmelserna. Individuell inhysning d.v.s. att djuret hålls avskiljd från andra djur i behandlingsboxen, kan vara nödvändigt med tanke på djurens hälsotillstånd. 6

6. Byggnader och andra utrymmen DFS 2007:5, 1 kap. 13 Liggytor ska hållas rena och torra samt vara anpassade efter djurslag och stallklimat (termisk komfort). Allmänna råd till 1 kap. 13 Under den kalla årstiden bör liggytorna i stallar med utomhusliknande klimat vara försedda med en bädd av halm eller annat skyddande material som är lämpligt för djuren. DFS 2007:5, 1 kap. 18 De mått som anges i denna författning är minsta mått och centrummått för normal inredning, om inte annat anges. Mindre avvikelse från föreskrivna mått kan dock godtas i befintliga stallar under förutsättning att följande kriterier uppfylls: 1 djurmiljön i stallet som helhet är mycket god, 2. konsekvenserna av måttavvikelsen bedöms endast ha ringa påverkan på djuret avseende den funktion som måttföreskriften syftar till, 3. måttavvikelsen innebär inte någon ökad risk för skador, stress eller ohälsa hos djuren, samt 4. måttavvikelsen innebär inte att tillsynen och skötseln av djuren försvåras. Detsamma gäller vid förprövningspliktig ombyggnad av stallar om länsstyrelsen vid prövningen bedömer att kriterierna i punkterna 1-4 ovan uppfylls i stallet efter åtgärden och att planlösningen i stallet är god. 1b djurskyddsförordningen ska tillämpas när det gäller mått för djurkategori som inte är upptagen i denna författning. Djurskyddsförordningen, 2 Ett djurstall ska vara försett med fönster för dagsljus. Djurskyddsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag eller för särskilt fall medge undantag från kravet. DFS 2007:5, 1 kap. 24 Djurstallar får vara försett med andra ljusinsläpp för dagsljus än fönster. DFS 2007:5, 1 kap. 25 Grisstallar som saknar fönster för dagsljus och som var i bruk före den 1 juli 1989 behöver inte förses med fönster om inte förprövningspliktig till- eller ombyggnad genomförs. DFS 2007:5, 3 kap. 19 24 Uppgift om mått beträffande förvaringsutrymmen m.m. för grisar finns i tabell 7 12 i DFS 2007:5. Goda ljusförhållanden har en viktig betydelse för grisarnas många funktioner. Andra ljusinsläpp än fönster kan t ex vara ljusgenomsläppliga material i väggar och tak. Det finns inga generella krav på att fönsterarean ska utgöra en viss procent av vägg- eller golvarean. Skälet till detta är att kravet på fönster inte får bli överordnat andra faktorer i 7

stallets utformning och miljö som kan ha större betydelse för djurskydd och djurhälsa än vad mängden dagsljus har. I ett befintligt stall godtas mindre avvikelser från föreskrivna mått om det är djurskyddsmässigt acceptabelt för det enskilda djuret och stallet som helhet uppfyller kraven på god djurmiljö. Detsamma gäller vid ombyggnad om planlösningen i stallet är god. DFS 2007:5, 1 kap. 16 Fönster, belysningsanordningar, elektriska ledningar och andra elinstallationer som djuren kan nå ska vara försedda med lämpliga skydd eller vara utförda så att det inte föreligger någon skaderisk. Fönster, belysningsanordningar och elektriska ledningar som är åtkomliga för djuren ska vara försedda med lämpligt skydd som i sig inte utgör skaderisk för djuren. Armaturer för glödljus- och lysrörslampa ska ur brandsynpunkt i djurstallar och andra utrymmen för djur vara försedda med skyddsglas eller skyddshölje av lämpligt plastmaterial. Djurskyddslagen, 3, andra stycket Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska ge djuren tillräckligt utrymme och skydd samt hållas rena. DFS 2007:5, 1 kap. 30 Stallutrymme ska rengöras och utgödslas minst en gång dagligen, om inte systemet för djurhållning är uppbyggt för andra rutiner som ger god hygien. Vid kontinuerlig djurhållning ska stall eller stallavdelning rengöras noggrant minst en gång årligen. Vid omgångsuppfödning ska stall eller stallavdelning rengöras noggrant före varje insättning av en ny omgång djur. Stallrengöring är ett viktigt led i den förebyggande djurhälsovården. Många sjukdomar framkallas av smittämnen som bakterier och virus. Vid kontinuerlig drift kan man ha svårigheter att komma till rätta med dessa. Omgångsuppfödning, där hela stallet tömts på djur, ger bättre möjligheter till ordentlig rengöring och desinfektion. Slaktgrisstallar med omgångsproduktion ska rengöras noggrant före insättning av en ny omgång djur. Detta i huvudsakligt syfte att avlägsna gödselrester, damm m.m. som kan innehålla smittämne från tidigare produktionsomgång. En ordentlig våtrengöring med högtryckstvätt är enligt Djurskyddsmyndighetens uppfattning den rengöringsmetod som bör tillämpas i ett slaktsvinstall för att uppnå så effektiv rengöring som möjligt. Våtrengöring är mindre lämplig vintertid och i oisolerade stallar eftersom det kan vara svårt att få stallet tillräckligt torrt för att kunna sätta in en ny djuromgång där. Då kan det vara lämpligare att i stället göra en noggrann torrengöring, eventuellt kompletterat med en torrdesinficering. 8

Denna metod är inte lika effektiv men bör anses godtagbar under ovan angivna förutsättningar. Grisstallar som saknar golvvärme eller annan tillskottsvärme bör kompletteras med det och vid behov även tillskottsisoleras. Sådana åtgärder medger utöver att de möjliggör en effektivare rengöring vintertid, även att stallklimatet och stallmiljön kan förbättras vintertid. Med golvvärme förbättras djurens liggkomfort och deras ligg- och gödslingsbeteenden kan styras på ett effektivare sätt (renare boxar/djur). DFS 2007:5, 3 kap. 9 I ett stall ska grisar ha tillgång till utrymme som ger dem möjlighet att utnyttja olika delar av utrymmet för att ligga, äta och gödsla. Liggplatsen får inte bestå av gödseldränerande golv. DFS 2007:5, 3 kap. 10 Minst tre fjärdedelar av föreskriven liggarea i en ströad liggbox för digivande sugga ska bestå av ett golv som inte är dränerande golv. Denna del av liggarean ska vara en sammanhängande rektangulär yta som spänner över hela boxbredden. Övrig del av den föreskrivna liggarean får bestå av dränerande golv med en största spaltöppning på 11 mm och med en minsta stavbredd på 11 mm. Om det dränerande golvet är av betong ska stavbredden dock vara minst 80 mm. Grisar har en naturlig strävan att skilja på ät-, ligg- och gödslingsplats och denna strävan ska tillgodoses genom att de bl.a. erbjuds tillräckligt stort utrymme. Liggplatsen får inte bestå av gödseldränerande golv. Urindränerande golv är dock tillåtet som liggyta. Liggplatsen måste kunna förses med strömedel som kan ligga kvar på liggplatsen. För digivande suggor är det numera tillåtet att förse en viss del av den föreskrivna liggytan med dränerande golv. Orsaken är att det är så viktigt att liggytorna hålls så torra och rena som möjligt, särskilt i den del av boxen som ligger närmast gödselytan. Detta ger ett lägre smittryck och därmed minskad risk för att sugga och smågrisar ska drabbas av smittsamma sjukdomar. Den täta delen av liggarean ska utgöras av en sammanhängande rektangulär yta som spänner över hela boxbredden. Syftet med detta är att den dränerande delen av liggytan inte ska ligga i flera fält på liggplatsen utan ansluta mot gödselytan. I vissa boxar kan fodertråget ligga infällt i boxen på ett sådant sätt att den täta delen av liggarean inte blir sammanhängande rektangulär. Sådant utförande ska godtas, observera dock att den del av fodertråget som ansluter mot golvet inte får räknas med vid beräkning av boxareorna. Djurskyddsförordningen, 3 Inredning i djurstallar och andra förvaringsutrymmen för djur samt utrustning i hägn ska vara utformad så, att den inte tillfogar djuren skador eller medför risk för djurens hälsa. Inredning och övrig utrustning får inte hindra djuren att bete sig naturligt, otillbörligt inskränka deras rörelsefrihet eller annars verka störande på dem. 9

I de fall utformning av stallar eller andra utrymmen för djur inte är detaljreglerad i föreskrifterna, kan olämplig utformning underkännas med hänvisning till denna paragraf. Djurskyddsförordning, 16 Boxar för svin ska vara försedda med strö av halm eller annat jämförbart material. I djurskyddsförordningen föreskrivs det att boxar för grisar ska vara försedda med strö av halm eller annat jämförbart material. Strömedel har använts i Sverige under lång tid, framför allt i form av halm, vilket har inneburit att problemet med svansbitning och stereotypier är väldigt litet här. Ett mjukt underlag ökar liggkomforten både för stora och små grisar. En hård yta utan strö ger tryckskador, framför allt på djur som ligger mycket eller har dåligt hull. Problemet är större för stora och tunga djur än för små och lätta. Klövhornet hos nyfödda grisar är mjukt och kan lätt gå sönder vilket kan medföra infektioner och klövlidande som följd. Strö av halm eller annat jämförbart material skyddar hud och klövar från skav från underlaget och kan dessutom medföra att suggan lägger sig långsammare med minskad risk för ihjälklämda smågrisar. DFS 2007:5, 1 kap. 31 Strömedel ska vara av lämplig typ och ha god hygienisk kvalitet. Torra liggplatser håller grisarna rena och ökar liggkomforten. Djurens liggplatser måste därför rengöras kontinuerligt samt förses med nytt strö. Att grisar kan vända på boxen, d.v.s. att de gödslar på liggplatsen kan bero på ett eller flera fel i systemet men kan också uppstå i enstaka boxar utan att någon anledning kan konstateras. I sådana enstaka boxar bör en något lägre hygiennivå kunna accepteras förutsatt att de rengöringsrutiner som tillämpas för dessa boxar inte bedöms kunna ändras. DFS 2007:5, 3 kap. 12 Vid konventionell uppfödning i grisningsbox ska smågrisar under den första levnadsmånaden ha en liggplats som är avskild från suggan. Trots att en smågrishörna är varm nog är det ibland mycket svårt att locka bort smågrisarna från suggan de första dagarna efter förlossningen. Efter ett par dagar ökar dock användningen av smågrishörnan beroende på den höga temperaturen. Ett mjukt underlag kan också bidra till 10

att smågrisarna väljer att vila i smågrishörnan istället för hos suggan. Smågrishörnan ska vara så stor att hela kullen ryms. DFS 2007:5, 1 kap. 35 Endast djur som är lämpade för utevistelse under den kalla årstiden får hållas som utegångsdjur. En ytterligare förutsättning är att de yttre förhållandena såsom terräng och markbeskaffenhet är lämpliga för djuren DFS 2007:5, 1 kap. 36 Utegångsdjur ska under den kalla årstiden när betestillväxt inte sker ha tillgång till ligghall eller annat stall som ger dem skydd mot väder och vind och en torr och ren liggplats. Allmänna råd till 1 kap. 36 En ligghall för utgångsdjur bör bestå av tre väggar och tak. Den öppna långsidan bör i normalfallet ha söderläge. Om en ligghall inte har en öppen sida bör den ha flera öppningar för att undvika att ranghöga djur hindrar övriga djur från att gå in eller ut ur ligghallen. Med utegångsdjur avses djur som går ute eller har möjlighet att gå ut på betesmark eller i rasthage halva dygnet eller mer under den kalla årstiden då betestillväxt inte sker. Förutsättningar för att djuren ska få hållas som utegångsdjur är att de är lämpliga för det, dvs. att de har de rätta förutsättningarna samt har anpassats till klimatet. Andra förutsättningar är att terrängen och markbeskaffenheten är lämpliga för djurhållningsformen. Kravet på ligghall eller liknande gäller för alla grisar som hålls som utegångsdjur (se definition ovan). Tillgång till en byggnad som ger skydd för väder och vind och en torr isolerande liggplats ökar djurens förmåga att tåla kyla. Tillgång till ligghall med torrt strö vintertid minskar värmeförlusterna för djuret på flera sätt. Liggplatsen är isolerad mot marken och taket minskar utstrålningen under kalla och klara nätter. Skyddet mot nederbörd minskar den värmeförlust som uppstår när djuren blir blöta och väggarna minskar den värmeförlust som orsakas av vind. Djurskyddsmyndigheten kan ge dispens från ligghallskravet under förutsättning att samtliga djur på annat sätt än genom tillgång till ligghall erbjuds fullgott skydd mot väder och vind och en torr och ren liggplats. Detta kan t.ex. uppfyllas genom en tät, barrskogsdominerad skog. 7. Belysning DFS 2007:5, 1 kap. 26 Stallar ska vara försedda med fast monterad belysning som inte förorsakar djuren obehag och som medger att tillsyn kan utövas utan svårigheter. Kravet på fast monterad belysning gäller inte 11

för ligghallar under förutsättning att tillräcklig belysning som möjliggör tillsyn är ordnad på annat sätt. För att åstadkomma ändamålsenlig belysning ska ljusförhållandena vara anpassad och utformad för respektive djurkategori. I ett stall för slaktgrisar bör t.ex. armaturen vara placerad mitt över fodergången eller eventuellt på väggen strax under taket för att styra grisarnas gödslingsbeteende Bländning får inte förekomma. Placering av armaturer nära luftintag bör undvikas eftersom de kan bryta luftströmmen från intagen. Olika ljusfärger bör inte blandas. Rekommendationer för grisars ljusbehov finns i t ex Handbok för el-installationer i lantbruk Utgåva 2005:1 Lantbrukets Brandskyddskommitté. Handboken finns att hämta på Svenska Brandskyddsföreningens hemsida, www.svbf.se på länken http://www.svbf.se/a1_omoss/bilder/flik5.pdf 8. Golvytor DFS 2007:5, 1 kap. 12 Golv och liggytor ska ha en jämn och halksäker yta. Boxar och liggytor med rörligt golv samt utgödslingssystem i öppna skrapgångar ska utrustas, utformas och skötas så att djuren inte tillfogas skador och så att utrustningen inte inverkar menligt på djurens beteende och hälsa. Detsamma ska gälla utformningen av dränerande golvytor. Halkning och fall på hala ytor kan orsaka skador som benbrott, stukningar och fläkningar. För att undvika detta måste golvet ha en viss friktion men inte en strävhet (avnötning) som orsakar slitageskador på klövar och knän. Hala eller branta drivgångar är också en orsak till skador och överbelastning i rörelseapparaten. Ojämna golv med springor eller öppningar kan ge upphov till omvridningar och vrickningar samt sprickor av olika slag. Underhåll av den fasta liggytan är viktigt då utsliten betong blir väldigt vass. Smågrisarna är särskilt utsatta då de under digivningen har aktiva benrörelser. För smågrisarna i grisningsboxen gäller att golvet är varmt och mjukt och har bra friktion. Klövhornet hos nyfödda grisar är dessutom mycket mjukt och lätt kan gå sönder. Bakterier kan då ta sig in och ge upphov till infektioner med hälta och klövbölder som följd. Därför är det viktigt att nya betonggolv slipas innan de tas i bruk och att utslitna golv ytbehandlas. Det är också bättre om betongen innehåller rundad natursten än stenkross. Rikligt med strö skyddar hud och klövar från skav från underlaget och kan medföra att suggan lägger sig långsammare med minskad risk för ihjälklämda smågrisar. 12

9. Strömaterial att sysselsätta sig med DFS 2007:5, 3 kap. 7 Strömedel till grisar ska ha sådana egenskaper samt ges i sådan mängd att grisarnas sysselsättningsbehov och komfortbehov tillgodoses. Allmänna råd till 3 kap. 7 Strömedel till grisar bör innehålla material som grisarna kan böka i, undersöka och tugga. Vid uppfödning i konventionell grisningsbox bör strömedlet också ge ett skyddande liggunderlag för suggan och smågrisarna under smågrisarnas förstalevnadsvecka. DFS 2007:5, 3 kap. 8 Under veckan före grisning ska suggor och gyltor ha tillgång till strömedel som ger dem möjlighet att utföra bobyggnadsbeteenden Allmänna råd till 3 kap. 8 Utgödslingssystem i stallavdelningar med konventionella grisningsboxar bör vara avpassat för hantering av stora strömängder Suggor och gyltor som ska grisa är starkt motiverade att bygga ett bo att grisa i. Beteendet är så starkt att det går före behovet av att äta. Bobyggnadsbeteendet brukar normalt inledas inom en vecka före grisningen och går ut på att insamling av lämpligt bobyggnadsmaterial som förflyttar till den plats som de finner lämpligast. Flera studier visar att tillgång till strö inför grisningen innebär att suggan är lugnare under själva förlossningen, att den tar kortare tid och att suggan är mer uppmärksam på varningssignaler från sina smågrisar efteråt. I och med att suggan ligger mer stilla under förlossningen och reagerar kraftigare när någon av smågrisarna skriker, minskar risken för att någon smågris ska komma i kläm. Ett kortare grisningsförlopp minskar också risken för att grisarna ska drabbas av syrebrist under förlossningen och dö innan de fötts fram eller vara mycket svaga vid födseln. Skälet till det allmänna rådet till 2 kap. 32 b är att utgödslingssystem för flytgödselhantering har begränsade möjligheter att hantera större mängder strö i synnerhet halmströ med lång strålängd. Risk finns att ett sådant utgödslingssystem sätter igen sig eller fungerar dåligt. I de fall man har en flytgödselhantering på anläggningen innebär det att ströet får hanteras manuellt. Ett fastgödselsystem är därför bäst, men det kan fungera med ett flytgödselssystem också om man tar hand om ströet manuellt. 10. Stallklimat, nödventilation och larm DFS 2007:5, 1 kap. 19 I stall ska djuren ha ett klimat som är anpassat till djurslaget och djurhållningsformen (termisk komfort). 13

Det klimat som djuren upplever som behagligt, styrs inte enbart av temperaturen utan påverkas av flera andra faktorer som strötillgång, utfodringsintensitet, lufthastighet m.m. Man kan alltså inte avgöra om djuren har för kallt eller varmt genom att enbart avläsa termometern. Vid kontroll är det viktigt att man också utgår från djurens utseende och beteende. I litteraturen rekommenderas en stalltemperatur på 16-22 o C. Nyfödda grisar kräver en högre omgivningstemperatur och liggplatsen bör hålla en temperatur på 33 o C under den första levnadsveckan. Denna miljö skapas bäst i en smågrishörna med tillskottsvärme. Inom vetenskapen benämner man det temperaturspann inom vilket djuren kan ha termisk komfort för den termoneutrala zonen. Zonen begränsas nedåt av den nedre kritiska temperaturen och uppåt av den övre kritiska temperaturen. En förutsättning för att suggor inte ska hamna under den nedre kritiska temperaturen vintertid, i oisolerade stallar eller utomhus, är t.ex. att de kan bädda ner sig i halm. I samband med stress, som transport och omgruppering, krymper den termoneutrala zonen. I stallar med omgångsproduktion av växande grisar är det viktigt att det är varmt och torrt i stallet i samband med insättningen. Grisar har mycket begränsad förmåga till temperaturreglering eftersom de i princip saknar svettkörtlar. De kan inte heller på ett effektivt sätt göra sig av med överskottsvärme genom forcerad andning, hässjning. Avkylningen sker istället främst genom fuktning av kroppen med vatten, gyttja (gyttjebad) eller annan fukt. Finns det ingen fukt så söker de upp en sval plats. Många suggor tvingas på detta sätt i praktiken att lägga sig i gödselgången. DFS 2007:5, 1 kap. 20 I värmeisolerade stallar får den relativa luftfuktigheten under vintern inte annat än undantagsvis överstiga 80 procent såvida inte stalltemperaturen understiger 10 o C. I sådana fall får den numeriska summan av stalltemperaturen och relativa fuktigheten inte överstiga 90 procent. I oisolerade stallar får den relativa luftfuktigheten inte annat än undantagsvis överstiga uteluftens relativa fuktighet med mer än 10 procentenheter. Hög luftfuktighet i värmeisolerade djurstallar indikerar en för låg luftväxling i stallet. Det är inte ovanligt att ventilationsflödet sänks vintertid för att den önskade stalltemperaturen ska kunna bibehållas. Sådana stallar kan behöva förses med tillskottsvärme för att både tillräcklig temperatur och luftväxling ska kunna erhållas. Formuleringen undantagsvis innebär att anläggningen för tillskottsvärme inte behöver dimensioneras för eventuella köldknäppar. För att uppfylla bestämmelsen om luftfuktighet i oisolerade stall, krävs det en ständigt god luftväxling. Det är viktigt att stalltemperaturen inte överstiger utetemperaturen med mer än några grader. Sätter man igen till- och frånluftsöppningar i temperaturhöjande syfte, blir luftfuktigheten i stallet för hög. Som underlag för beslut om avdrag på stöden vid tvärvillkorsöverträdelser avseende luftfuktighet bör subjektiv bedömning kompletteras med väl dokumenterade mätningar eller anlitande av sakkunnig expertis på området. 14

DFS 2007:5, 1 kap. 21 I ett stall får djur endast tillfälligtvis utsättas för luftföroreningar som överstiger följande värden, om inte annat anges i denna författning. Ammoniak: 10 ppm Koldioxid: 3000 ppm Svavelväte: 0,5 ppm Organiskt damm: 10 mg/m 3 Ammoniak och svavelväte är gödselgaser som är skadliga för djuren redan i relativt små koncentrationer. Båda gaserna är vid höga halter livsfarliga för både människor och djur och påverkar redan vid låga nivåer luftvägarnas försvarsmekanism negativt. Svavelväte bildas vid gödsellagring under en längre tid och frigörs från flytgödsel i samband med omröring. Ammoniakbildning bildas redan efter några dagars lagring genom en bakteriell nedbrytningsprocess av gödsel och urinämnen. De relativt låga gränsvärdena ställer krav på både omsorgsfull skötsel och på utgödslings- och urindräneringssystemens tekniska utformning. I stallar med gödselkulvert, gödselrännor under spaltgolv eller motsvarande krävs ofta gasutsug i utgödslingssystemet för att klara gränsvärdena. Detta även om daglig utgödsling sker. Det är också helt nödvändigt att det finns gaslås mot gödselbehållaren så att inte förorenad luft tas in i stallbyggnaden via utgödslings- eller urindräneringssystemet. Gödsellagring inne i stallet ökar risken för höga gasnivåer och ska därför undvikas. Koldioxid är också ett mått på ventilationen och för hög koldioxidhalt indikerar dålig luftväxling. Gränsvärdet ställer krav på minimiventilationsflödet och på att tilluften fördelas på ett tillfredsställande sätt. I likhet med gränsvärdet för relativ fuktighet i värmeisolerade stallar innebär föreskriften att stallar med värmebehov måste förses med tillskottsvärme med tillräcklig effekt. För hög dammkoncentration tillsammans med koldioxidhalt predisponerar för luftvägssjukdom. Samtliga gränsvärden får tillfälligt överskridas t ex i samband med utgödsling eller utfodring. Som underlag för beslut om avdrag på stöden vid tvärvillkorsöverträdelser avseende gaser och damm bör subjektiv bedömning kompletteras med väl dokumenterade mätningar eller anlitande av sakkunnig expertis på området. Djurskyddsförordningen, 2, första stycket Ett djurstall ska vara utformat så att klimatet i stallet blir tillfredsställande. Buller ska hållas på en låg nivå. DFS 2007:5, 1 kap. 27 Bullret i stallar får inte ha en sådan nivå och frekvens att det påverkar djurens hälsa menligt. I stallar får djur endast tillfälligtvis utsättas för mekaniskt buller överstigande 65 dba. I stallar med slaktgrisar eller slaktkycklingar får dock bullernivån 65 dba överstigas vid forcerad 15

ventilation sommartid vid varm väderlek under förutsättning att bullernivån inte överstiger 75 dba Bullerkällor som enbart är igång tillfälligtvis tillåts ha ljudnivåer över 65 dba. Ljudet får dock inte påverka djurens hälsa menligt. Kontinuerliga bullerkällor, av typen ventilationsfläktar, får inte orsaka buller som överstiger gränsvärdet. En fläkt som vid fullvarv bullrar över 65 db(a) ska inte godtas även om fläkten inte går kontinuerligt. Vägledande vid mätning är att djur endast tillfälligtvis får utsättas för mekaniskt buller överstigande 65 dba. Ljudnivån i stallet bör hållas låg för att inte orsaka stress. Frihet från buller stimulerar suggan till att uttrycka sina beteenden i högre grad, t.ex. kraftig reaktion på skrik från smågrisarna, beteenden som förvarnar smågrisarna om att suggan ska lägga sig m.m., ökar smågrisarnas chanser till överlevnad. Som underlag för beslut om avdrag på stöden vid tvärvillkorsöverträdelser avseende buller bör subjektiv bedömning kompletteras med väl dokumenterade mätningar eller anlitande av sakkunnig expertis på området. DFS 2007:5, 1 kap. 23 I mekaniskt ventilerade stallar ska det finnas nödventilation. Allmänna råd till 1 kap. 23 Även stallar med mekanisk ventilation utan krav på larm bör vara utrustade med en larmanordning som varnar för övertemperaturer, strömavbrott och fel på larmanordningen om ett ventilationsbortfall bedöms kunna medföra lidande för djuren. I fläktventilerade stallar kan strömavbrott få mycket allvarliga konsekvenser. Helt naturligt är händelseförloppet mest dramatiskt i stora stallar med hög beläggning. Temperatur och gashalter kan snabbt stiga till nivåer som orsakar lidande eller död. Det är därför av största vikt att någon form av nödventilation kan åstadkommas. I små och medelstora stallar kan det vara tillräckligt att öppna fönster och dörrar. I större stallar rekommenderas någon form av automatisk nödventilation, t.ex. automatiska spjällöppnare eller reservelverk. DFS 2007:5, 3 kap. 16 Mekaniskt ventilerade stallavdelningar för grisar ska vara utrustade med larmanordning som varnar för 1. övertemperatur, 2. strömavbrott, 3. fel på larmanordningen och 4. fel på frånluftsfläktar för minimiventilation och gödselgasventilation. 16

Larmanordningen ska vara utformad så att larmet uppmärksammas på ett betryggande sätt. (Träder i kraft den 1 oktober 2009). Utrustningen ska kontrolleras regelbundet och före varje insättning av en ny omgång djur. Första stycket gäller inte för avdelningar med plats för färre än 30 vuxna grisar eller för avdelningar med plats för färre än 150 växande grisar över 20 kg, under förutsättning att nödventilationen öppnas automatiskt vid övertemperatur och vid strömavbrott. Punkt 4 samt fjärde stycket i fråga om att nödventilationen öppnas automatiskt vid övertemperatur och strömavbrott träder i kraft den 1 oktober 2009. En larmanordning ska varna för fel på minimiventilationsfläktar och gödselgasfläktar. För att hinna avhjälpa ett uppkommet fel innan det medför lidande för djuren är det viktigt att larmet kan uppmärksammas i god tid och på ett säkert sätt. 11. Foder, vatten och andra ämnen Djurskyddslagen, 3 Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras. DFS 2007:5, 1 kap. 28 Djur ska dagligen ges foder av lämplig struktur. Fodergivan ska garantera en tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel DFS 2007:5, 1 kap. 29 Djur ska få dricksvatten minst två gånger per dygn, om inte annat anges i denna författning. DFS 2007:5, 3 kap. 5 Grisar ska ha fri tillgång till dricksvatten. Grisars vattenbehov är väl dokumenterat och risk för uttorkning inträder relativt snabbt. Grisar ska därför ha fri tillgång till vatten vilket innebär att vatten ständigt ska finnas tillgängligt så att de kan dricka det vatten de behöver. Om grisarna av någon orsak får för lite eller inget vatten alls, uppstår problem ganska omgående. Särskilt digivande suggor har ett stort dagligt vätskebehov. Suggor föredrar ljummet vatten när det är kallt. Tillgång till uppvärmt vatten medför att suggorna konsumerar mer foder och kan utnyttja fodret bättre vilket gör det lättare att hålla suggornas hull på rätt nivå. Även spädgrisar har redan från 2-3:e levnadsdagen behov av vatten. Det är viktigt att grisarna kan dricka på ett naturligt sätt och att drickutrustningens vattenflöde motsvarar deras naturliga drickhastighet. För stort flöde kan ge spill och för litet flöde innebär 17

att grisarna inte får avsedd mängd vatten. Det är viktigt att drickutrustningens funktion testas regelbundet och att nippelsystem, koppar och vattenkar hålls rena. Vattnet ska hålla en god hygienisk kvalitet. DFS 2007:5, 1 kap. 15 Utfodrings- och vattningssystem ska vara utformade, dimensionerade och placerade så att djuren lugnt och naturligt kan inta sitt foder och vatten. Utmatningsöppningen på datafodervagnar får ha elektriska avvisare. Avvisarna ska vara så konstruerade att djuren enbart kommer i kontakt med dem vid försök att påverka öppningen och så att de inte skadar djuren. Utfodrings- och vattensystemets funktion ska vara sådan att grisarna får en adekvat näringsoch vattentillförsel. Placeringen och dimensioneringen av utfodringsanordningar och vattningsanordningar kan påverka djurens möjlighet att inta foder och vatten på ett lugnt och naturligt sätt. T.ex. ska djuren kunna ha en naturlig kroppsställning. Djuren ska också kunna äta och dricka utan att utsättas för angrepp från andra djur eller i övrigt känna stress. DFS 2007:5, 3 kap. 4 Smågrisar får inte avvänjas förrän de uppnått fyra veckors ålder och ska då ha vant sig vid tillskottsfoder. Avvänjning strax efter fyra veckors ålder förutsätter att suggan gett normalt med mjölk till spädgrisarna och att inga hälsostörningar inträffat under grisarnas första levnadsveckor. Vid tiden för avvänjning bör grisarna ha så god aptit på tillskottsfoder att ingen tvekan råder om att de kan tillgodose sitt näringsbehov utan suggmjölken. 12. Fiberhaltigt foder Djurskyddslagen, 3 Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras. DFS 2007:5, 1 kap. 28 Djur ska dagligen ges foder av lämplig struktur. Fodergivan ska garantera en tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel. 18

28 ovan klargör vad djurskyddslagen avser med tillräckligt med foder. Det innebär att djur dagligen ska få ett foder så att de kan hålla normalt hull och vara vid god hälsa utan undernäring eller brister. Avmagring, sjukdomar och dåligt allmäntillstånd kan bero på otillräckligt med foder, undermåligt foder eller en med hänsyn till näringssammansättningen och struktur obalanserad foderstat. 13. Operativa ingrepp Djurskyddsförordningen, 25, utdrag Det är tillåtet att kastrera husdjur även om det inte finns veterinärmedicinska skäl. Handjur av svin får kastreras utan att veterinär anlitas under förutsättning att kastreringen sker innan djuret uppnått sju dagars ålder. Vid kastrering av svin som uppnått sju dagars ålder ska ingreppet göras under bedövning. DFS 2004:14, 6 Kastrering av svin ska utföras på s.k. blodig väg. Endast vass skalpell av engångstyp, vass och lämpligt utformad tång eller vasst rakblad fastsatt i en hållare får användas vid kastreringen. Kastrering av djur förekommer i avsevärd omfattning inom grisskötseln. Enligt gällande lagstiftning godtas att friska djur kastreras när det av ekonomiska eller praktiska skäl anses nödvändigt för att t.ex. få ett bättre kött. Ingreppet ska utföras så att djuret åsamkas så lite lidande som möjligt. Djurskyddsförordningen, 26 Djurskyddsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp och injektioner som får ges till djur utan veterinärmedicinska skäl. DFS 2004:14, 3, utdrag Följande operativa ingrepp på djur får utföras även om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. Ingreppen får göras utan att veterinär behöver anlitas. Den som utför ett sådant operativt ingrepp som anges nedan ska ha sådana kunskaper att ingreppet kan ske på ett djurskyddsmässigt godtagbart sätt. Vid ingreppet ska god hygien iakttas och de instrument som används vid ingreppet ska vara avpassade för ändamålet. 1. Tänder på grisar får slipas. Slipning får inte ske rutinmässigt utan endast om det erfarenhetsmässigt har visat sig uppkomma skador på andra djur och det sker innan djuret uppnått en veckas ålder. Djurskyddslagen, 10, första stycket Det är förbjudet att göra operativa ingrepp på eller ge injektioner till djur i andra fall än när det är befogat av veterinärmedicinska skäl. Första stycket gäller inte ingrepp som görs eller injektioner som ges i sådan verksamhet som har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd. 19

Djurskyddslagen, 11, första stycket För operativa ingrepp på eller injektioner till djur ska en veterinär anlitas. Detsamma gäller vid annan behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller skada hos ett djur, om behandlingen kan orsaka lidande som inte är obetydligt. Första stycket gäller inte om behandlingen är så brådskande att en veterinär inte hinner anlitas. Djurskyddsförordningen, 26 Djurskyddsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp och injektioner som får ges till djur utan veterinärmedicinska skäl. Djurskyddsförordningen, 27 Djurskyddsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om operativa ingrepp på och injektioner till djur. DFS 2004:14, 3, utdrag Följande operativa ingrepp på djur får utföras även om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. Ingreppen får göras utan att veterinär behöver anlitas. Den som utför ett sådant som anges nedan ska ha sådana kunskaper att ingreppet kan ske på ett djurskyddsmässigt godtagbart sätt. Vid ingreppet ska god hygien iakttas och de instrument som används vid ingreppet ska vara avpassade för ändamålet. 3. Djur får identitetsmärkas genom inplantering av mikrochips. Märkningen får endast utföras av den som har genomgått sådan särskild utbildning som har godkänts av Djurskyddsmyndigheten. 5. Djur som ska användas eller används för ändamål som avses i 19 djurskyddslagen får identitetsmärkas genom tatuering, frysmärkning, applicering av öronbrickor eller inplantering av mikrochips. Märkningen får endast utföras av den som har genomgått utbildning (OBS utdrag). 7. Klövbärande djur i fångenskap får identitetsmärkas genom tatuering, frysmärkning, applicering av öronbrickor eller klippta hack i öronen. Identitetsmärkning genom klippta hack i öronen får dock inte utföras på djur som omfattas av Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:190) om märkning och registrering av djur och enligt dessa ska märkas med öronbrickor. Sådan identitetsmärkning får inte heller utföras på djur som vistas utomhus om temperaturen understiger -5 o C. 11. Behandling av hov- och klövbölder samt klövsulesår får utföras genom ingrepp i hornvävnad under förutsättning att ingreppet inte omfattar underliggande mjukdelsvävnad. DFS 2004:14, 5, utdrag Om veterinär anlitas får utöver vad som anges i 3 (ovan), följande operativa ingrepp på djur utföras även om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. 3. Djur får identitetsmärkas genom tatuering, frysmärkning, applicering av öronbrickor eller inplantering av mikrochips. 5. Tjurar, baggar och galtar får steriliseras genom vasektomi. DFS 2004:14, 5a, utdrag Om veterinär anlitas får djur identitetsmärkas genom tatuering även om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. Tatuering får dock endast utföras om djuret är bedövat eller sederat. (Gäller fr.o.m. 1 januari 2009) DFS 2004:14, 4 Injektioner får ges till djur utan att veterinär anlitas endast vid delegerad och uppföljande behandling enligt Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård. Injektion av järnpreparat får dock ges till smågrisar innan de uppnått tre veckors ålder utan att veterinär anlitas. 20

Den nya SJVFS 2002:57 förtydligar regleringen av läkemedelsanvändningen. Föreskrifterna ger tydlig ledning och stöd för veterinären. Förskrivning av läkemedel ska ske restriktivt och bygga på besök i besättningen och fastställd diagnos. Veterinären ska ge besked om behandlingstid och gällande karenstider. Veterinären kan delegera behandling av besättningens djur till djurägaren eller djurskötaren. Det åligger veterinären som tillhandahåller eller föreskriver läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning att bevaka att instruktionerna följs och årligen ompröva delegeringen. 14 Avel och hormoner Djurskyddsförordningen, 29, andra stycket Avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren är förbjuden. Närmare föreskrifter om förbudet meddelas av Djurskyddsmyndigheten. DFS 2004:22, 3 Nötkreatur, svin, hästar, får och getter, som visat sig nedärva letalanlag, defekter eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga beteende eller som med stor sannolikhet nedärver sådana anlag, defekter eller egenskaper, får inte användas för reproduktion. En förteckning över sådana letalanlag, defekter och ärftliga egenskaper finns i bilagan till dessa föreskrifter. Förbudet gäller dock även andra ärftliga egenskaper än de i bilagan upptagna om de medför lidande eller onaturligt beteende hos avkomman. Nötkreatur, svin, hästar, får och getter får inte heller användas för reproduktion om det visat sig att djuret med stor sannolikhet nedärver disposition för hög frekvens konstaterade sjukdomsfall, förlossningssvårigheter eller dödlighet hos avkomma i samband med födsel. Ett avelsdjur som genom sin härstamning eller genom sina egna egenskaper kan förmodas vara bärare av ärftliga anlag eller defekter som anges i första och andra styckena, och för vilka frihet kan bevisas med tester, får användas i avelsarbete under förutsättning att sådana tester med frikännande resultat har genomförts. DFS 2004:22, 4 Uppgifter från semin- och kontrollregister samt diagnos- och behandlingsuppgifter från djurkliniker och veterinära fältdata ska göras tillgängliga för avelsvärdering av ovannämnda egenskaper för av Jordbruksverket godkänd avelsorganisation. Uppgifterna får vara avidentifierade. Avelsarbete och distribution av avelsmaterial ska utföras så att rasens genomsnitt för de egenskaper som anges i 3 första och andra styckena inte genetiskt försämras. En tjur, galt, bagge, bock eller hingst som används för betäckning eller spermasamling ska normalt ha utvecklade könsorgan samt sådana kropps- och fortplantningsfunktioner som är normala för arten och främjar ett naturligt beteende. DFS 2004:22, 5 Renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får och getter samt hybridavelssvin, som godkänts för avel efter prövning som utförts enligt gemenskapsbestämmelser i annat land inom EU, ska anses som godkända för detta ändamål också i Sverige. 21

Föreskriften om djurskyddskrav vid avelsarbete ska förhindra att grisar som visat nedärva letalanlag, defekter eller andra oönskade egenskaper används för avel. Föreskrifterna listar oönskade defekter/anlag, men omfattar även andra ärftliga egenskaper om de medför lidande, förlossningssvårigheter, onaturligt beteende hos avkomman eller hög frekvens av dödfödslar m.m. Djurskyddsförordningen, 28, Det är förbjudet att tillföra djur hormoner eller andra ämnen för att påverka djurets egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa, bota eller lindra sjukdom eller sjukdomssymptom. DFS 2005:3, 1 Utöver de fall som anges ovan får hormoner tillföras djur i syfte att förhindra befruktning, framkalla abort, stimulera ägglossning, verka sammandragande på livmoder eller synkronisera brunst. Hormoner och vissa andra läkemedel får inte ges till djur. Det finns dock undantag från förbudet och en del hormoner får användas vid behandling av fertilitetstörningar samt exempelvis vid brunstsynkronisering. Förbjudna hormoner och läkemedel är tyreostatika, trenbolon, zeranol, stilbener, stilbenderivat, ämnen med östrogen, androgen eller gestagen effekt, allyltrenbolon och B-receptorstimulerande substanser. 22