Rättsavdelningen/RA nyhetsbrev i rättsliga frågor juni 2009

1 (29) PM Rättsavdelningen Datum Lotta Gustavson 2009-06-26 Chefsjurist Rättsavdelningen/RA nyhetsbrev i rättsliga frågor juni 2009 Innehåll: 1. Nya författningar 2. Pågående arbete med föreskrifter och allmänna råd 3. Domstolspraxis 4. JO-beslut 5. Skadeståndsfrågor 6. Framställningar till regeringen om författningsändringar o.d. 7. Remissvar 8. Aktuella remisser 9. Offentliga utredningar 10. Övrigt a) Personalansvarsnämnden b) Inventering av landets ordningsvakter 2008/2009 c) Kontaktmän i enlighet med 10 kap. 3 FAP 579-2 vid PM d) Lagrådsremiss om förfarandet när ett beslag har hävts 1. Nya författningar Under denna rubrik redovisas författningsändringar med ikraftträdande den 28 juni, 30 juni och 1 juli 2009. Ändringar i 6 kap. brottsbalken Den nya brottsbenämningen, kontakt med barn i sexuellt syfte, regleras i 6 kap. 10 a brottsbalken. Syftet är att ytterligare förstärka det straffrättsliga skyddet för barn mot att utsättas för sexuella övergrepp. Brottet tar sikte på kontakter med barn, exempelvis genom Internet, som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträffande med barnet. Den som, i syfte att mot ett barn under 15 år begå en gärning för vilken straff föreskrivs i 6 kap. 4, 5, 6, 8 eller 10 brottsbalken, träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande samt därefter vidtar någon åtgärd som är ägnad att främja att ett sådant sammanträffande kommer till stånd, döms för kontakt med barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst ett år. Be- 09-06-00.doc

2 stämmelsen i 6 kap. 14 brottsbalken om ansvarsfrihet i vissa fall utvidgas för att kunna tillämpas även i fråga om gärningar enligt den nya straffbestämmelsen. Ändringarna träder i kraft den 1 juli 2009. SFS 2009:343 (prop. 2008/09:149) Ändringar i polislagen (1984:387) Ändringar i 13 c, 15 och 23 Ändringen i 13 c innebär att deltagare i en ordningsstörande folksamling ska kunna avlägsnas längre sträckor och under en längre tid än vad som hittills varit möjligt. Ett sådant utvidgat avlägsnande får ske, om en åtgärd enligt nuvarande bestämmelser i paragrafen är otillräcklig för att ordningen ska kunna upprätthållas. Ett utvidgat avlägsnande får inte verkställas på ett sådant sätt att rörelsefriheten för deltagarna i folksamlingen inskränks längre tid än två timmar, räknat från att beslutet fattas. Lagändringen ger Polisen bättre möjligheter att ingripa mot vissa former av allvarligare ordningsstörningar, t.ex. i samband med idrottsevenemang eller andra situationer där deltagare i en folksamling går till våldsamt angrepp mot person eller egendom. I likhet med vad som gäller enligt nuvarande bestämmelser är möjligheterna att ingripa enligt de nya reglerna om utvidgat avlägsnande inte tilllämpliga om folksamlingen är en allmän sammankomst eller offentlig tillställning enligt ordningslagen (1993:1617). Ändringen i 15 angående underrättelse om anledningen är en följdändring till 13 c. Ändringen i 23 om vissa åtgärder som Polisen kan vidta i den skyddande och förebyggande verksamheten innebär klargörande av att en åtgärd enligt paragrafen måste ha en geografisk anknytning till den plats där det befarade brottet tros komma att förövas. Härigenom tydliggörs att bestämmelsen inte ger stöd för att till exempel stänga av en viss plats på grund av risk för att ett brott kan komma att förövas på någon annan plats. Ändringarna träder i kraft den 1 juli 2009. SFS 2009:389 (prop. 2008/09:131) Ändringar i passlagen (1978:302) och passförordningen (1979:664) Ändringarna i 5 a, 6, 6 a och 6 b passlagen avser införande av fingeravtryck i svenska pass. Sökanden är skyldig att i samband med passansökan låta passmyndigheten ta sökandens fingeravtryck. Motsvarande gäller enligt 5 a vid passkontroll. Undantagna är barn under sex år och personer som av fysiska skäl är permanent förhindrade att lämna fingeravtryck. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att lämna fingeravtryck för barn under tolv år och för personer som av fysiska skäl är permanent förhindrade att lämna fingeravtryck. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas också, när det gäller särskilt pass, att meddela föreskrifter om undantag från både skyldigheten att låta passmyndigheten ta en bild i digitalt format och skyldigheten att lämna fingeravtryck. Fingeravtrycken och de biometriska data som tas fram ur dessa ska omedelbart förstöras när passet har lämnats ut och får inte lagras och sökas med hjälp av automatiserad behandling. Ändringarna träder i kraft den 28 juni 2009. SFS 2009:386-387 (prop. 2008/09:132) Ändringar i straffskalan för mord m.fl. brott

3 Straffskalan för mord ändras från fängelse i tio år eller på livstid till fängelse i lägst tio år och högst 18 år eller på livstid. Syftet är att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmätning för mord och en höjd straffnivå för det tidsbestämda straffet för detta brott. Straffmaximum höjs även för andra brott för vilka det är föreskrivet fängelse på både viss tid och livstid, t.ex. människorov, grov mordbrand och grov allmänfarlig ödeläggelse. Det tidsbestämda straffet får bestämmas till högst 18 år även vid flerfaldig brottslighet eller återfall i särskilt allvarlig brottslighet. Den som begått ett mord eller något annat av de nämnda brotten före 21 års ålder får dömas till fängelse i upp till 14 år för brottet i stället för som i dag högst tio år. (3, 4, 13, 16, 18, 19, 22, 26 och 29 kap. brottsbalken, 1 lagen (1964:169) om straff för folkmord, 1 lagen (2003:148) om straff för terroristbrott) Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2009. SFS 2009:396-399 (prop. 2008/09:118) Offentlighets- och sekretesslag Den nya offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ersätter sekretesslagen (1980:100). Den nya lagen har delats in i avdelningar och har en tydlig innehållsförteckning. Varje kapitel har underrubriker som ger bättre överblick. I den första avdelningen finns bestämmelser om lagens tillämpningsområde och en bestämmelse med definitioner av begrepp som används i lagen. Bestämmelserna om registrering och utlämnande av allmänna handlingar är teknikneutrala och har placerats före bestämmelserna om sekretess för att betona att offentlighet är huvudregel. Följdändringar har gjorts i en rad författningar, bl.a. rättegångsbalken och förvaltningslagen. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) träder i kraft den 30 juni 2009, då sekretesslagen (1980:100) upphör att gälla. SFS 2009:400 (prop. 2008/09:150) I bilaga 7 och 8 till propositionen finns jämförelsetabeller för offentlighetsoch sekretesslag (2009:400) / sekretesslag (1980:100), www.regeringen.se Ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen Ändringarna i förordningen (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen m.m. avser en höjning av de angivna avgiftsbeloppen, t.ex. från 730 kr till 920 kr per påbörjad timme för var och en av de polismän som behövs för bevakning av en värdetransport på uppdrag av Riksbanken. Ändringarna träder i kraft den 1 juli 2009. SFS 2009:586 Språklag I den nya språklagen (2009:610) finns bestämmelser om svenska språket, de nationella minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska) och det svenska teckenspråket. Lagen innehåller även bestämmelser om det allmännas ansvar för att den enskilde ges tillgång till språk samt om språkanvändning i offentlig verksamhet och i internationella sammanhang. Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Språklagen träder i kraft den 1 juli 2009. SFS 2009:600 (prop. 2008/09:153) Ändring i förordningen om transport av farligt gods

4 Ändringarna i 7 angående behöriga myndigheter innebär att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) (tidigare Krisberedskapsmyndigheten, Räddningsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar som alla har upphört) är behörig myndighet i övriga frågor som behandlas i bilagorna till ADR (transport av farligt gods på väg och i terräng) och i RID (transport av farligt gods på järnväg). Ändringarna träder i kraft den 1 juli 2009. SFS 2009:610 Ändringar i lagen (1998:620) om belastningsregister och lagen (1998:621) om misstankeregister Ändringarna innebär att Kustbevakningen har lagts till i uppräkningen av de myndigheter - polismyndigheter, Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen - i vars verksamhet uppgifterna i belastningsregistret behövs för att förebygga, upptäcka och utreda brott (2 ) respektive de myndigheter - polismyndighet, Skatteverket, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndighet och allmän domstol - på vilkas begäran personuppgifter ur registret ska lämnas ut (6 ). Motsvarande tillägg gäller för misstankeregistret, nämligen att registret ska föras för att underlätta tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos polismyndigheter, Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen för att samordna förundersökningar mot en person och för att förebygga, upptäcka och utreda brott (2 ) och att uppgifter ur registret ska lämnas ut om det begärs av polismyndighet, Skatteverket, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndighet eller allmän domstol (5 ). Ändringarna träder i kraft den 1 juli 2009. SFS 2009:614-615 (prop. 2008/09:152) Ändringar i jaktförordningen (1987:905) Ändringarna innebär att det är Naturvårdsverket som tillhandahåller jaktkort och att ett jaktkort gäller som bevis för att viltvårdsavgift har betalats (51 ). Den som jagar ska ha med sig sitt jaktkort. Kortet ska på uppmaning visas för polisman, jakttillsynsman, naturvårdsvakt, tillsynsman i nationalpark eller naturresrevat, tjänsteman vid Kustbevakningen, tjänsteman vid Tullverkets gränsbevakning samt den som äger eller innehar marken eller har jakträtten där (52 ). SFS 2009:655 Föreskrifter och allmänna råd Under denna rubrik redovisas föreskrifter och allmänna råd som har trätt i kraft eller träder i kraft sedan redovisningen i förra nyhetsbrevet. Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledning av förundersökning i brottmål (RPSFS 2009:11, FAP 403-5) trädde i kraft den 1 maj 2009, då Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledning av förundersökning i brottmål (RPSFS 2007:2, FAP 403-5) upphörde att gälla. Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om CBRNE (RPSFS 2009:8, FAP 200-1) trädde i kraft den 1 juni 2009. Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen (RPSFS 2009:13, FAP 551-3) trädde i kraft den 1 juni 2009 då Rikspolissty-

5 relsens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen (RPSFS 2006:12, FAP 551-3) upphörde att gälla. 2. Pågående arbete med föreskrifter och allmänna råd Under denna rubrik lämnas information om pågående arbete med föreskrifter och allmänna råd av mer central betydelse. 650-1 och 2 om hittegods 214-1/7 Hundtjänsten 400-2 DurTvå 572-2 om handel med begagnade varor 448-2 Datasystemet ViCLAS (upphävande av) 174-1 om säkerhet vid Polisens informationsbehandling med stöd av IT 400-4 Om barnförhörsledare 699-1 Sjöfarts/hamnskyddskontrollanter 480-3 Lokalt personsäkerhetsarbete 480-1 Särskilt personsäkerhetsarbete 791-3 Särskilt tjänstekort för poliser 102-4 Underrättelse om hemliga tvångsmedel 193-1 Verktyg för planlagd operativ polisverksamhet (VPOP) 333-2 Alkoholutandningsprov med sållningsinstrument och bevisinstrument (Polisen) 333-4 Alkoholutandningsprov med sållningsinstrument och bevisinstrument (Tullverket) 363-1 Alkoholutandningsprov med sållningsinstrument och bevisinstrument (Kustbevakningen) 530-1 Pass och nationellt identitetskort 579-2 Bevakningsföretag 480-2 Kvalificerade skyddsidentiteter

6 3. Domstolspraxis Under denna rubrik redovisas ett urval av rättsfall från Högsta domstolen, kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall samt Arbetsdomstolen. Högsta domstolen 2009-04-08, B 4275-08 Mordbrand fråga om likgiltighetsuppsåt hos två femtonåringar. Högsta domstolen har ogillat åtalet för mordbrand och dömt femtonåringarna för skadegörelse. Högsta domstolen skriver bl.a. följande. A och B måste ha insett att det fanns en risk för att brinnande tigerraketer och tomtebloss som kastades in i byggnaden skulle kunna antända möbler eller föremål inne i byggnaden och därigenom orsaka en brand. Genom sitt handlande har A och B visat att de inte brydde sig om att de orsakade skador på och i skolbyggnaden. Omständigheterna är dock inte sådana att det står klart att A och B också var likgiltiga till att det skulle börja brinna okontrollerat i den mening som avses i 13 kap. 1 brottsbalken (NJA 2004 s. 176, särskilt på s. 198.) Högsta domstolen beaktar härvid att A och B var 15 år vid gärningstillfället (NJA 2004 s. 479). Det är därmed inte styrkt att de hade uppsåt att anlägga brand. För den skadegörelse som A och B gjort sig skyldiga till i enlighet med tingsrättens, i dessa delar inte överklagade, dom ska påföljden bestämmas till dagsböter. 2009-04-17, B 32-08 Datorer, som varit uppställda i en tobaksaffär men som inte varit styrda till Internetsajter med spel eller särskilt utrustade för speländamål, har inte ansetts utgöra spelautomater i den mening som avses i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel. Högsta domstolen har därför ogillat åtalet för brott mot automatspelslagen. 2009-05-06, B2219-08 Frågor om nödvärn och nödvärnsexcess. C har enligt åtalet gjort sig skyldig till grov misshandel genom att ett flertal gånger slå D i huvudet med en hammare efter att D riktat upprepade angrepp mot C med kniv. Högsta domstolen skriver bl.a. följande. Det står klart att C var mycket rädd och uppjagad redan innan D dök upp vid hans hus. C:s beskrivning av förloppet ger också ett klart intryck av att C då befann sig i ett sådant psykiskt tillstånd som gjorde att han inte förmådde tänka och handla rationellt. Sammanfattningsvis får utredningen anses utgöra tillräckligt stöd för att göra den bedömningen att C vid gärningen befann sig i ett sådant psykiskt tillstånd att det måste anses ursäktligt att han inte förmått att begränsa sin våldsanvändning till vad som utgjort tillåtet våld enligt bestämmelsen om nödvärn. Ett justitieråd var skiljaktigt och anförde följande. Sammanfattningsvis får utredningen anses visa att C i slutskedet av händelsen - när han inte var helt oförberedd på angrepp från D och den fara som han hotats av inte längre var lika akut som innan - haft såväl tid som förmåga att välja mindre grovt våld.

7 Situationen i det läget kan inte anses ha varit sådan att han svårligen kunde besinna sig och han ska därför dömas för grov misshandel. Omständigheterna vid brottet är sådana att det får anses vara tillräckligt med en icke frihetsberövande påföljd. 2009-06-04 B 5416-08 Fråga om förutsättningarna för att en utlänning som varit bosatt här under mer än 25 år ska få utvisas pga brott Högsta domstolen har upphävt hovrättens förordnande om utvisning för en person som dömts för bl.a. grov utpressning, misshandel och vapenbrott och som under omkring 28 år i huvudsak levt sitt dagliga liv i Sverige och har familj här. Högsta domstolen har pga att utvisningsbeslutet upphävts skärpt påföljden. 2009-06-15 B 3672-07 Människosmuggling En person, E, har åtalats för människosmuggling bestående i att han uppsåtligen hjälpt tre utländska medborgare som han är släkt med att olovligen komma in i Sverige. Högsta domstolen utesluter inte att det kan förekomma fall där omständigheterna är sådana att den som hjälpt en asylsökande att komma in i landet via en inre gräns för att vid ankomsten söka asyl inte ska anses ha begått brottslig handling. I målet har dock inte framkommit att en asylansökan inte kunde ha gjorts i den Schengenstat som E:s släktingar först anlände till. Inte heller i övrigt har det anförts några särskilda omständigheter som kan motivera ett undantag och E ska därför dömas för människosmuggling. Två justitieråd var skiljaktiga avseende motiveringen och anförde att varken E eller släktingarna vid ankomsten spontant uppgett att släktingarna sökte asyl. Kammarrätten i Stockholm Sekretess för uppgifter i en förundersökning ansågs föreligga eftersom det kunde antas att fara uppkom för målsäganden om uppgifterna röjdes (Mål nr 4294-08) En person som dömts för allvarliga brott begärde att få ta del av alla förhör med målsäganden under förundersökningen. Syftet med begäran var att motbevisa målsägandens berättelse och lämna in handlingarna till Högsta domstolen och eventuellt till Europadomstolen. Polismyndigheten i Stockholms län avslog begäran med stöd av 9 kap. 17 fjärde stycket sekretesslagen eftersom det kunde antas att fara uppkom för att målsäganden skulle utsättas för våld eller annat allvarligt men om de begärda uppgifterna röjdes. Kammarrätten gjorde samma bedömning som polismyndigheten. Vidare konstaterade kammarrätten att sökanden i sin egenskap av part i den avslutade förundersökningen ändå kunde ha rätt att få ta del av de sekretessbelagda uppgifterna, om han hade beaktansvärda motiv för sin begäran (jfr RÅ 1995 ref. 28 och RÅ 2001 ref. 27). Kammarrätten fann dock att sökanden inte hade sådana beaktansvärda motiv som berättigade honom till partsinsyn. Kammarrät-

8 ten avslog överklagandet. Regeringsrätten meddelande inte prövningstillstånd. Sekretess ansågs inte föreligga för passfotografi (Mål nr 2013-09) En journalist efterfrågade vid en förnyad begäran att få passfotografiet avseende statsministern. Syftet med denna begäran var att passfotografiet skulle illustrera en tidningsartikel om statsministern, som skulle handla om huruvida han som partiledare för Moderaterna, kunde tänka sig att ställa upp som statsminister även nästkommande mandatperiod. Artikeln kunde komma att publiceras i tidningen Aftonbladet och dess nätbilaga. Rikspolisstyrelsen avslog begäran. Kammarrätten konstaterade att den tidigare prövat journalistens begäran och därvid funnit att sekretess förelåg för passfotografiet. Emellertid fann kammarrätten att journalisten vid sin förnyade begäran närmare redogjort för syftet med sin begäran och att det inte längre fanns skäl att avslå hans begäran. Passfotografiet skulle därför lämnas ut. Sekretess ansågs föreligga för uppgift om bl.a. polismans namn i ett ärende om tillstånd enligt vapenlagen (Mål nr 8186-08) Polismyndigheten i Stockholms län beslutade att på begäran av bl.a. N.N. lämna ut vissa handlingar till denne. Uppgifterna i handlingarna hade använts av polismyndigheten som underlag vid handläggningen av en ansökan om godkännande av N.N. som föreståndare för handelsrörelse med vapen. Vid utlämnandet maskerade polismyndigheten identitetsuppgifter och uppgifter ur vilka identitet kunde härledas avseende anmälare, vissa företagsanställda, medmisstänkta och målsäganden i nedlagda förundersökningar där N.N. varit misstänkt. Även namn och titel på en polisman som upprättat en promemoria avseende underrättelseverksamhet maskerades. Polismyndigheten konstaterade i beslutet att N.N. i vapenärendet hade en sådan partsställning som enligt 16 förvaltningslagen (1986:223) medför rätt att ta del av det som tillförts ärendet, med den begränsning som följer av 14 kap. 5 första stycket sekretesslagen (1980.100). Polismyndigheten bedömde att de maskerade uppgifterna omfattades av sekretess enligt 5 kap. 1 första stycket 4 och 9 kap. 17 första stycket 1 och fjärde stycket sekretesslagen (förundersökningssekretess) och att det var av synnerlig vikt att dessa uppgifter inte röjdes. Kammarrätten delade polismyndighetens uppfattning att sekretess gällde för uppgift om polismans identitet och titel enligt 5 kap. 1 första stycket 4 sekretesslagen och avslog överklagandet i den delen. Däremot fann kammarrätten att för de övriga uppgifterna skulle sekretessprövningen göras utifrån 7 kap. 19 första stycket 6 sekretesslagen och återförvisade målet till polismyndigheten för ny handläggning. Lagmannen i kammarrätten var skiljaktig och ansåg, i likhet med polismyndigheten, att sekretessprövningen skulle göras enligt 9 kap. 17 första stycket 1 och fjärde stycket sekretesslagen. Kammarrätten i Sundsvall Fråga om SMS är allmän handling (Mål nr 195-09)

9 En journalist begärde att få ta del av ett kommunalråds SMS under perioden den 1 juni - den 18 december 2008. Kommunstyrelsen avslog begäran bl.a. med motiveringen att ett SMS inte är att anse som allmän handling utan bör jämställas med ett telefonsamtal, som enligt förvaltningslagen ska dokumenteras i form av en tjänsteanteckning i de fall det väcker eller tillför ett ärende något. Kammarrätten konstaterade att SMS, som kräver tekniskt hjälpmedel för att kunna uppfattas, utgör en upptagning av det slag som anges i 2 kap. 3 första stycket TF. Kammarrätten slog fast att det inte råder någon tvekan om att ett SMS är en handling enligt TF och anförde bl.a. följande. En upptagning är till följd av 2 kap. 3 andra stycket TF att anse som förvarad hos myndigheten så snart den är tillgänglig för behörig befattningshavare. Således är SMS förvarade hos myndigheten efter att de inkommit till eller har skapats i en mobiltelefon och är möjliga att öppna och läsa (jfr JO 1990/91 s. 380). Av 2 kap. 4 och 6 TF följer att handlingens innehåll blir avgörande för om en handling är allmän eller inte. För att en handling som blivit tillgänglig för behörig befattningshavare också ska anses inkommen till myndighet förutsätts att denne befattningshavare mottagit handlingen i tjänsten (jfr RÅ 1987 ref. 147). Det förutsätts således en bedömning av varje handling för sig. Det bör påpekas att det vid denna bedömning saknar betydelse om telefonen och/eller abonnemanget som ett SMS skickats till eller skickats från är en befatttningshavares privata eller har tillhandahållits av myndigheten såsom arbetsgivare. Tidpunkten för när SMS ska anses inkomna sammanfaller med tidpunkten när de ska anses förvarade, dvs. när de är tillgängliga för myndigheten/behörig befattningshavare. Eftersom kommunstyrelsen inte hade gjort någon prövning utifrån kammarrättens ställningstaganden återförvisades målet till kommunstyrelsen för förnyad prövning beträffande varje SMS för sig. Arbetsdomstolen AD 2009 nr 30 En kvinna som varit anställd på Försäkringskassan sedan 1977 blev arbetsbefriad med full lön i början av 2005 och fick sedan veta att hon skulle sägas upp. Uppsägningen av personliga skäl gjordes i januari 2006. Kvinnan hävdade att arbetsgivaren gjort fel eftersom det som lades henne till last hade varit känt mer än två månader innan hon fick veta att hon skulle sägas upp. Arbetsdomstolen (AD) fann att kvinnans samarbetsproblem var av bestående karaktär och därför fick användas som motiv för en uppsägning. AD gjorde bedömningen att Försäkringskassan inte hade åsidosatt tvåmånadersregeln i 7 fjärde stycket anställningsskyddslagen, varför det inte fanns skäl för domstolen att dessutom pröva om det funnits förutsättningar för att tillämpa undantagsregeln om synnerliga skäl i bestämmelsen. AD 2009 nr 32 Ett byggbolag anställde en person som löneingenjör. Någon primärförhandling enligt 11 medbestämmandelagen genomfördes inte innan bolaget beslutade om anställningen. Fackförbundet gjorde gällande att bolaget haft en skyldighet att primärförhandla eftersom det varit fråga om en viktigare för-

10 ändring av bolagets verksamhet eller, i vart fall, en viktigare förändring av medlemmarnas arbetsförhållanden. AD fann att löneingenjören inte hade någon chefsposition, han hade ingen underställd personal och han var inte arbetsledare, varför bolaget inte behövde primärförhandla före beslutet att anställa honom. AD 2009 nr 41 En kvinna anställdes som biståndshandläggare hos en kommun 1999. År 2007 sades hon upp från anställningen av personliga skäl. Tvist uppkom om kommunen hade saklig grund för uppsägningen. AD fann att de samarbetsproblem och felaktigheter i ärendehanteringen som kvinnan sammantaget kunde lastas för medfört att kommunen i och för sig haft sakliga skäl för att skilja kvinnan från hennes anställning. Avgörande för bedömningen av uppsägningsfrågan blev därmed om kommunen hade fullgjort sin omplaceringsskyldighet eller inte. Den omplaceringsutredning som kommunen har verkställt visade att det vid den aktuella tiden fanns över hundra lediga arbeten hos kommunen. Vid en samlad bedömning fann AD inte visat att kvinnan saknade tillräckliga kvalifikationer varken för arbete som personlig assistent eller skolassistent. Genom att inte erbjuda kvinnan omplacering till något av dessa arbeten hade kommunen inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Saklig grund för uppsägningen saknades. AD 2009 nr 45 En gravid kvinna ansökte om att få gå en kurs som skulle äga rum en vecka före beräknad förlossning. Arbetsgivaren avslog kursansökan med motiveringen att de nyförvärvade kunskaperna skulle bli svåra att förankra på grund av arbetstagarens längre frånvaro från arbetet efter kursen. AD fann att landstinget brutit mot förbudet mot missgynnande i föräldraledighetslagen. 4. JO-beslut Under denna rubrik redovisas JO-beslut med särskild relevans för den polisiära verksamheten. Anmälan mot polismyndigheten i Kalmar län gällande verkställandet av ett avvisningsbeslut (beslut den 17 april 2009, dnr 1341-2008) Ärendet gäller klagomål mot Polisens verkställighet av ett avvisningsbeslut. Avvisningen skedde med hjälp av tvångsmedel, bl.a. husrannsakan och omhändertagande. Avvisningen gällde en familj med små barn. Den skedde tidigt på morgonen och väckte uppmärksamhet i massmedia. Omhändertagandet gällde under lång tid. Även om JO ansåg att den beskrivning som polismyndigheten gjorde av hur avvisningen gått till var trovärdig och att han saknade skäl att betvivla dess riktighet, fann han det ändå anmärkningsvärt att det inte fanns dokumentation från de ingripanden som hade gjorts. JO betonar att vikten av dokumentation bl.a. är att den utgör ett viktigt redskap för att på ett trovärdigt sätt kunna bemöta uppgifter som framförs mot

11 t.ex. att avvisningen inte gått rätt till. Polismyndigheten fick kritik pga. av bristande dokumentation av hela händelsen. 5. Skadeståndsfrågor Under denna rubrik lämnas information om JK-beslut med relevans för Polisen och Rikspolisstyrelsens egna beslut som är av allmänt intresse samt andra aktuella frågor på skadeståndsrättens område. JK har i ett beslut den 6 april 2009, dnr 4714-08-40, behandlat ett skadeståndsanspråk mot staten med anledning av en polismyndighets beslut att återkalla ett pass för ett barn under arton år. I det aktuella fallet var situationen den att en polismyndighet beslutade att återkalla RR:s dotters pass med stöd av 12 första stycket 2 passlagen (1978:302). Med anledning av återkallelsen spärrades passet. Som skäl för beslutet angavs i huvudsak att dotterns far (NN) som vid detta tillfälle tillsammans med RR hade gemensam vårdnad om dottern inte lämnade medgivande för dottern att ha pass och att det inte förelåg synnerliga skäl mot att återkalla passet. RR överklagade polismyndighetens beslut att återkalla dotterns pass. Länsrätten förordnade att polismyndighetens beslut tills vidare inte skulle gälla. Länsrätten anförde i beslutet bl.a. att RR, såvitt det kunde utläsas av handlingarna i ärendet, inte hade beretts tillfälle att yttra sig över motpartens ansökan om återkallelse av passet samt att det syntes som att RR och dottern inte vistades i landet vid den aktuella tidpunkten. I en senare dom undanröjde länsrätten polismyndighetens beslut med hänvisning till att det saknades grund för att återkalla det aktuella passet. Domen vann laga kraft. I samband med att NN begärde att passet skulle återkallas gjorde han en polisanmälan mot RR. Polisanmälan avsåg påståenden om att RR hade gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn och att någon hade förfalskat hans namnteckning när RR ansökte och fick ett pass för dottern. Den förundersökning som inleddes lades senare ned. RR begärde skadestånd av staten och anförde sammanfattningsvis att polismyndigheten gjorde sig skyldig till ett skadeståndsgrundande fel när man återkallade dotterns pass. Hon anförde att hon till följd av polismyndighetens beslut var tvungen att stanna kvar utomlands längre tid än vad hon hade räknat med, att hon och dottern därför inte kunde utnyttja en inbokad flygresa samt att hon därutöver led en omfattande förmögenhetsskada till följd av beslutet i passärendet. RR begärde ersättning för bl.a. ombudskostnader, kostnader för flygbiljetter samt inkomstförluster till följd av att hon var tvungen att stanna kvar utomlands när dotterns pass hade återkallats.

12 Rättslig reglering Enligt 12 första stycket 2 passlagen (1978:302) ska polismyndigheten återkalla gällande pass, om passet avser barn under arton år och barnets vårdnadshavare eller, om barnet vistas här i landet och står under vårdnad av båda föräldrarna, en av dem begär att passet ska återkallas och det inte finns synnerliga skäl mot återkallelse. En återkallelse av ett pass kan, om det med hänsyn till omständigheterna är lämpligt, enligt 13 passlagen begränsas att gälla tills vidare eller viss tid (s.k. provisorisk återkallelse). En sådan återkallelse gäller högst sex månader. Har passet återkallats provisoriskt ska återkallelsen hävas så snart hindret mot innehav av pass har upphört. Enligt 18 passlagen får passmyndigheten besluta att ett pass ska omhändertas bl.a. om fråga om återkallelse av passet enligt 12 första stycket 2 har uppkommit och fara föreligger att passinnehavaren reser ut ur landet innan beslutet om återkallelse hinner meddelas. Enligt 11 passlagen ska ett pass för direkt resa till Sverige alltid utfärdas för en sökande som uppehåller sig utomlands och som begär ett sådant pass. Om den som begär passet är under arton år ska det utfärdas om barnets vårdnadshavare har lämnat sitt medgivande, se 11 andra stycket passlagen. Ett pass får dock utfärdas även utan ett sådant medgivande om barnet befinner sig i en situation där det finns risk för att dess hälsa eller utveckling skadas eller det annars finns särskilda skäl. Ett sådant provisoriskt pass får under vissa omständigheter utfärdas av en passmyndighet utom riket, jfr 11 passförordningen (1979:664). Enligt 11 a passlagen ska socialnämnden (eller motsvarande kommunala nämnd) på begäran av en passmyndighet yttra sig i passärenden som gäller fråga om att utan vårdnadshavares medgivande utfärda ett pass för ett barn under arton år. Enligt 17 förvaltningslagen (1986:223) får ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild inte avgöras utan att parten har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften. Undantag från kommunikationsprincipen får bara göras i de fall som särskilt anges i förvaltningslagen. Ett sådant undantag är att avgörandet av ärendet inte kan uppskjutas, se 17 första stycket 4 förvaltningslagen. Klara brott mot kommunikationsprincipen kan utgöra fel eller försummelse i skadeståndslagens mening (se bl.a. JK-beslut 1995 C.4 och Justitiekanslerns beslut den 11 juni 2007 i ärendet med dnr 4400-05-40). Justitiekanslerns bedömning JK konstaterade inledningsvis att polismyndighetens beslut att återkalla RR:s dotters pass fattades med stöd av 12 första stycket 2 passlagen och att beslutet grundades på de uppgifter som dotterns far hade lämnat i en polisanmälan i nära anslutning till beslutet. JK anförde vidare att om, som i detta

13 fall, endast en vårdnadshavare är sökande i ärendet får passet aldrig återkallas om barnet befinner sig utomlands. För att passmyndigheten ska kunna göra en ordentlig prövning av om förutsättningarna för att återkalla ett pass är uppfyllda i det enskilda fallet, t.ex. att barnet inte befinner sig utomlands, krävs enligt JK att den andre föräldern får tillfälle att yttra sig över ansökan innan passmyndigheten meddelar ett slutligt beslut i ärendet. Att som i det nu aktuella fallet avgöra ärendet utan att dessförinnan bereda den andre vårdnadshavaren tillfälle att yttra sig över ansökan strider dessutom enligt JK mot kommunikationsprincipen i 17 förvaltningsavdelningen. JK uttalade vidare att om polismyndigheten ansåg att det förelåg en omedelbar risk för att RR skulle ta med sig barnet ut ur landet hade man enligt 18 passlagen kunnat besluta att passet skulle omhändertas och/eller förordnat om en provisorisk återkallelse av passet enligt 13 passlagen. Det förelåg därför enligt JK inte skäl att göra avsteg från kommunikationsprincipen på den grunden att ärendet inte kunde uppskjutas. JK menade vidare att om polismyndigheten hade förordnat om en provisorisk återkallelse av passet hade man själv kunnat upphäva ett sådant beslut när man i ett hindersbevis över en senare misslyckad delgivning blev varse att RR och dottern vistades utomlands. Genom att man i stället omedelbart avgjorde ärendet tvingades RR att överklaga beslutet och begära att länsrätten skulle inhibera detta, vilket ledde till att passet var spärrat längre tid än som annars torde ha blivit fallet. Sammanfattningsvis ansåg JK att polismyndigheten gjorde sig skyldig till ett allvarligt formfel när man fattade ett slutligt beslut att återkalla passet utan att bereda RR tillfälle att yttra sig över NN:s ansökan. Enligt JK var det fråga om ett sådant klart brott mot kommunikationsprincipen som utgör fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. JK tillerkände sammanfattningsvis RR ersättning för förmögenhetsskada med totalt 36 680 kronor jämte ränta enligt räntelagen (1975:635). 6. Framställningar till regeringen om författningsändringar o.d. Framställan om ändring i jaktförordningen (1987:905) Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse den 11 juni 2009 gjort en framställan till Jordbruksdepartementet om ändring i 36 och 38 jaktförordningen. Rikspolisstyrelsen anser att i de fall djur som avses i 33 jaktförordningen, dvs. statens vilt, dödas efter att beslut om jakt meddelats av behörig myndighet ska anmälan göras till länsstyrelsen istället för till polismyndigheten. Vidare föreslås att länsstyrelsen i dessa fall även ska ansvara för att djuret tas om hand.

14 7. Remissvar Under denna rubrik lämnas information om avgivna remissvar med särskild betydelse för Polisen eller som annars är av särskilt intresse. Förvaltningskommitténs slutbetänkande Styra och ställa förslag till en effektivare statsförvaltning (SOU 2008:118) Yttrandet beslutades den 18 maj 2009. Kommittén har haft till uppgift att se över myndigheternas uppgifter och organisation. Det föreslogs bl.a. följande. En ny lag om statlig förvaltning som ska syfta till förbättrad styrning, ökad kontinuitet och medborgerlig insyn i myndigheterna. Inga myndigheter ska inrättas permanent. Statens tillsynsverksamhet bör koncentreras till länsstyrelserna. En gemensam värdegrund ska dokumenteras och gälla för alla statstjänstemän. Generella effektiviseringar och besparingar inom statsförvaltningen bör genomföras. Inom regeringskansliet bör opolitiska chefstjänstemän inrättas med ansvar för myndighetsstyrningen. Dessa förslag ska syfta till en tydligare och mer transparant statsförvaltning, bättre styrning och effektivare myndigheter. Rikspolisstyrelsen ställde sig i huvudsak positiv till förslagen. Styrelsen framförde bl.a. att om en utredning av Polisens struktur ska göras är det angeläget att en bredare genomlysning kommer tillstånd där organisationsfrågan är en del. En översyn av Polisen bör, enligt styrelsen, inte begränsas till själva organisationsfrågan utan det bör anläggas ett bredare perspektiv på Polisens verksamhet. Vidare framförde styrelsen att den delade kommitténs syn på att den polisiära verksamheten i grunden är en statlig uppgift som bör hållas samman av staten som huvudman. RPS välkomnade även åtgärder som bidrar till att EU-arbetet blir mer tydligt bl.a. avseende relationen mellan regeringen och myndigheterna. Betänkandet En reformerad grundlag (SOU 2008:125) Yttrandet beslutades den 27 april 2009. En grundläggande översyn av grundlagen har gjorts. Rikspolisstyrelsen ställde sig bakom förslagen. När det gällde införande av grundlagsskydd för den personliga integriteten hänvisades till de synpunkter som styrelsen tidigare framfört i Integritetsskyddskommitténs förslag Skyddet för den personliga integriteten Bedömningar och förslag (2008:3). Promemoria om Sveriges antagande av rambeslut om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande Yttrandet beslutades den 29 april 2009.

15 Rikspolisstyrelsen hade inget att invända mot innehållet i promemorian. I rambeslutet finns bestämmelser om under vilka förutsättningar en medlemsstat ska erkänna och verkställa beslut om övervakningsåtgärder som har meddelats i en annan medlemsstat. Verkställigheten ska anpassas till den verkställande statens lagstiftning. På den utfärdande statens begäran ska den berörda personen överlämnas enligt bestämmelserna i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder. Rambeslutet uppställer bl.a. tidsfrister för den verkställande statens beslut om erkännande och regler om förfarandet i övrigt. Avsikten är att rambeslutet ska antas så snart som möjligt. Medlemsstaterna kommer att ha tre år på sig från det att rambeslutet träder i kraft till det att rambeslutet ska vara genomfört i nationell rätt. I promemorian behandlas frågan om Sveriges antagande av utkastet till rambeslut. Vidare görs en bedömning av vilken lagstiftning som genomförandet av rambeslutet kräver. Förslag till lagstiftning med anledning av rambeslutet lämnas dock inte nu. Promemoria om gränsövervakning under höjd beredskap m.m. Yttrandet beslutades den 19 maj 2009. I promemorian behandlas förslaget till en ny lag om gränsövervakning under höjd beredskap. Gränsövervakning är en speciell form av samordnad gränskontroll i händelse av krig eller liknande förhållanden. Genom förslaget ges gränskontrollmyndigheterna Polisen, Tullverket och Kustbevakningen vissa ytterligare befogenheter för att under höjd beredskap mer effektivt kunna förhindra bl.a. brott som är till fara för rikets försvar eller säkerhet. I promemorian föreslås vidare att Polisen ska ha samma uppgifter under väpnad konflikt som i fred och att den inte ska kunna tas i anspråk för militära uppgifter. Detsamma gäller för vissa skyddsvakter och skyddsområdesvakter. Förslagen innebär att den nuvarande lagstiftningen om Polisens ställning under krig upphävs och att vissa ändringar görs i brottsbalken och lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2010. Rikspolisstyrelsen har tidigare yttrat sig över betänkandena Folkrättslig status m.m. (SOU 1998:123) och Gränsövervakning under höjd beredskap (SOU 2002:4) och ställt sig bakom de förslag som läggs fram i betänkandena. Det finns inte skäl att omprova dessa yttranden. Styrelsen har inga invändningar mot att lagen (1943:881) om polismans ställning under krig upphävs. När det gäller förslagen angående Polisen, Tullverket och Kustbevakningen anser styrelsen dock att Migrationsverkets roll i detta sammanhang borde belysas. Betänkandet Säkerhetskopiors rättsliga status (SOU 2009:5) Yttrandet beslutades den 6 maj 2009.

16 I betänkandet föreslås bl.a. en ny regel i 2 kap. 10 tryckfrihetsförordningen (TF) som föreskriver att säkerhetskopior som sparas i syfte att kunna återskapa information inte ska anses som allmänna handlingar. Den nya regeln föreslås träda i kraft den 1 januari 2011. Rikspolisstyrelsen tillstyrkte förslaget och anförde att förslaget troligtvis kommer att underlätta hanteringen av säkerhetskopior för såväl Polisen som för andra myndigheter. Departementspromemorian Författningsändringar med anledning av VIS-förordningen (Ds 2009:5) Yttrandet beslutades den 15 maj 2009. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om visringar för kortare vistelse (VISförordningen) fastställer ändamål, funktioner och ansvarsfördelningen för VIS. VIS-förordningen, som är en EG-förordning, blir automatiskt en del av medlemsstaternas nationella rättssystem och gäller på samma sätt som nationell lag. I promemorian föreslås de myndigheter som ansvarar för kontrollen vid de yttre gränserna i enlighet med gränskodexen om Schengengränserna, nämligen Polisen, Kustbevakningen, Tullverket och Migrationsverket att få tillgång till VIS. Migrationsverket föreslås få centralt ansvar för Sveriges behandling av uppgifter i VIS och vara den nationella myndighet som ger övriga svenska behöriga myndigheter åtkomst till VIS. De uppgifter som svenska myndigheter registrerar i VIS får också lagras nationellt, dvs. biometriska uppgifter, fingeravtryck och fotografier och vissa identifieringsuppgifter. Rikspolisstyrelsen ställde sig i allt väsentligt positiv till förslagen i promemorian. Styrelsen ansåg dock att det finns anledning att se över såväl systematiken som begreppen när det gäller de svenska viseringsbestämmelserna, eftersom de är svåra att överblicka och tillägna sig. Vidare framförde styrelsen att VIS-förordningen kommer att medföra ökade kostnader för utbildningsinsatser samt teknik- och verksamhetsutveckling och att det därför är nödvändigt att Polisen tilldelas särskilda medel för detta arbete så att inte andra för den polisiära verksamheten viktiga projekt måste bortprioriteras. Delbetänkandet En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen (SOU 2009:1) Yttrandet beslutades den 18 maj 2009. I delbetänkandet föreslås bl.a. en ny lag om tillgång till uppgifter om viss elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Vissa åtgärder som tidigare reglerades i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation föreslås vidare flyttas över till rättegångsbalken.

17 Rikspolisstyrelsen är i stort positiv till förslagen i delbetänkandet. I vissa delar innebär dock förslagen att möjligheten att få uppgifter försvåras i förhållande till nuvarande ordning, vilket kan få negativa konsekvenser för effektiviteten i brottsbekämpningen. Styrelsen anser bl.a. att det saknas motiv att göra en skillnad i brottslighetens svårighetsgrad beträffande de situationer där det finns en skäligen misstänkt person och de fall då det saknas en sådan person. För hemlig teleövervakning bör det sålunda även i de fall det saknas en skäligen misstänkt person vara tillräckligt att det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader. Även inom underrättelseverksamheten anser Rikspolisstyrelsen att det bör vara tillräckligt att det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader. Härutöver har styrelsen bl.a. vissa synpunkter på förslagen i de delar som avser beslutsstrukturen. Styrelsen anser såvitt gäller underrättelseverksamhet att möjligheten att delegera beslut om att inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation bör följa bestämmelserna i polisförordningen. Departementspromemorian Genomförandet av delar av Prümrådsbeslutet (Ds 2009:8) Yttrandet beslutades den 27 maj 2009. Prümrådsbeslutet syftar till att de brottsbekämpande myndigheterna inom EU på ett enklare sätt ska kunna utbyta uppgifter om DNA-profiler, fingeravtryck och fordon. Den som behöver informationen omedelbart ska kunna få besked om det finns någon uppgift av intresse eller inte genom automatiska sökningar i andra medlemsstaters DNA- och fingeravtrycksregister. Vid sökningar i de svenska registren ska uppgift om DNA-profil och fingeravtryck inte kunna hänföras till en identifierbar person. På samma sätt som i dag måste den stat som vill ha upplysning om vem uppgiften avser begära rättslig hjälp. I lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål föreslås en bestämmelse om rättslig hjälp med att samla in och analysera DNA-prov från en person som vistas här i landet, samt översända DNAprofilen till begärande stat. Vidare föreslås vissa ändringar i polisdatalagen (1998:622) samt lagen (2001:558) om vägtrafikregister. Rikspolisstyrelsen föreslås bli svenskt kontaktställe för informationsutbytet enligt rådsbeslutet. Rådsbeslutet reglerar också skyldigheten att vid större evenemang med gränsöverskridande verkningar lämna personuppgifter till annan stat för att förebygga brott eller hot mot den allmänna säkerheten. Sådan informationsskyldighet föreligger vidare vid gränsöverskridande verkningar vid katastrofer och allvarliga olyckor. Detta föreslås regleras i förordning. Rikspolisstyrelsen var i huvudsak positiv till förslagen i promemorian. Styrelsen ansåg dock att promemorians förslag att prov som tagits på begäran av en annan stat ska förstöras senast två månader efter det att de har tagits är för kort tid. I en del fall kommer det att vara svårt att få fram DNA från provet. Den begärande staten kan kanske behöva få provet analyserat med en annan metodik än den svenska standardmetoden. Styrelsen föreslog därför att samma regler om förstöring av prov ska gälla för sådana prov som tagits för annans stats räkning som prover som tagits i samband med svenska brottsut-

18 redningar, dvs. prov ska förstöras senast sex månader efter det att de togs eller vid tidigare tidpunkt i de fall uppgifter ska gallras i utredningsregistret. Den nordiska tjänstemannarapporten Samtjänstgöring mellan nordisk polispersonal Yttrandet beslutades den 8 juni 2009. En arbetsgrupp har haft till uppgift att kartlägga ländernas behov och intresse av samt förutsättningar för att få till stånd en ordning för polisiär samtjänstgöring. Med samtjänstgöring menas att poliser från två eller flera länder tillsammans bedriver polistjänst på endera lands territorium. Utgångspunkten för gruppens överväganden är de nordiska rikspolischefernas uttalanden och förslag till avtalstext 2004. Ett förslag till avtalstext förelås. Rikspolisstyrelsen ser positivt på förslagen samt förordar att nödvändiga lagändringar görs. En omarbetning av artikel 1, som gäller vad samtjänsten innebär samt artikel 7, som gäller arbetsgivaransvaret, ansåg styrelsen borde förändras. Olovlig tobaksförsäljning (SOU 2009:23) Yttrandet beslutades den 8 juni 2009. Förslagen till förändring av tobakslagen syftar till att lagens förbud att sälja tobaksvaror till den som är under 18 år bättre ska respekteras framöver än mot idag. Det föreslås skärpta krav på näringsidkare som säljer tobak. Tillsynen föreslås bli effektivare och det föreslås att Polisen blir tillsynsmyndighet vid sidan av kommunen. Nya sanktionsmöjligheter föreslås i form av försäljningsförbud och varning. Det föreslås vidare skärpta straff för försäljning av tobaksvaror till personer under 18 år, att anmälningsplikten blir straffsanktionerad, att tobaksvaror som varit föremål för brott ska förverkas samt att en kommuns beslut ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol och inte till länsstyrelsen. Rikspolisstyrelsen ställde sig positiv till förslagen utom såvitt avsåg att Polisen föreslogs bli tillsynsmyndighet vid sidan av kommunen. I den delen motsatte sig Rikspolisstyrelsen förslaget. Om förslaget skulle förverkligas föreslogs att det i vart fall klart skulle preciseras vad Polisen faktiskt skulle utföra för uppgift genom att vara tillsynsmyndighet. Vidare framfördes att Rikspolisstyrelsen ser positivt på samverkan mellan Polisen och kommunen samt att förverkandemöjligheten av tobak borde kompletteras med en bestämmelse om förstörande. En ny alkohollag (SOU 2009:22) Yttrandet beslutades den 8 juni 2009. En redaktionell och språklig översyn av nuvarande regler har skett. Det föreslås förändringar i enlighet med följande. Stadigvarande tillstånd ska kunna ges för cateringverksamhet. Kommunen ska ge riktlinjer för vad som krävs för att få serveringstillstånd. Polismyndighets yttrande ska inhämtas

19 även beträffande tillfälliga tillstånd. Den som söker serveringstillstånd ska ha en av Folkhälsoinstitutet godkänd examen. Köks- och serveringspersonal samt den som har uppgifter för ordning och säkerhet ska vara anställd eller inhyrd av bemanningsföretag. Undantag föreslås för ordningsvakter. Alla som har tillstånd eller verksamhet i anslutning till serveringsställe ska föra kassaregister. Ändring föreslås därför i lagen om kassaregister. Öppettider förändras. Erinran som ytterligare sanktion införs. Rikspolisstyrelsen ställde sig positiv till förslagen och framförde vissa synpunkter bl.a. att även ordningsvakter skulle omfattas av anställningskravet. Vidare framfördes bl.a. att Rikspolisstyrelsen ansåg att ansvarsfrågorna när flera tillståndshavare delar på ett gemensamt utrymme skulle förtydligas. Detta eftersom styrelsen ser svårigheter dels för serveringspersonalens att kunna leva upp till krav på en ansvarsfull alkoholservering, dels att kunna utkräva ansvar vid överträdelser. Det bedömdes även att förändringarna i kassaregisterlagen var av stor betydelse. 8. Aktuella remisser Under denna rubrik redovisas aktuella remisser vilka Rikspolisstyrelsen ännu inte yttrat sig över. Departementspromemorian Förbättrad utslussning från sluten ungdomsvård och ändrade gallringsregler i belastningsregistret (Ds 2009:9) I promemorian föreslås åtgärder som syftar till att fler kvalificerade insatser ska inledas under verkställighetstiden. Under den sista tiden av verkställigheten ska den dömdes behov av att vistas utanför ungdomshemmet särskilt beaktas. Det föreslås vidare att Statens institutionsstyrelse (SiS) får möjlighet att med elektroniska hjälpmedel kontrollera villkor om att den unge ska befinna sig i bostaden vid särskilt angivna tider och att SiS får möjlighet att göra drogkontroller genom att använda nya provtagningsmetoder. Slutligen behandlar promemorian frågan om gallring av uppgifter i belastningsregistret beträffande personer som begått brott före 18 års ålder. Yttrandet kommer att besvaras i juni 2009. Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism (Ds 2009:17) Promemorian behandlar frågor om Sveriges tillträde till och genomförande i svensk rätt av Europarådets konvention om förebyggande av terrorism samt genomförande av rambeslut om bekämpande av terrorism. Rambeslutet innebär huvudsakligen att definitioner av offentlig uppmaning till terroristbrott, rekrytering för terroristsyften samt utbildning för terroristsyften införs i 2002 års rambeslut tillsammans med en förpliktelse för medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att dessa handlingar ska betraktas som brott med anknytning till terroristverksamhet. De övriga

20 bestämmelserna i 2002 års rambeslut om påföljder, ansvar för juridiska personer, behörighet och åtal ska gälla även för de nya brottstyperna. Till följd av ett uttryckligt undantag innebär rambeslutet inget krav på åtgärder som står i strid med den särskilda reglering för straffrättsligt ansvar som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det görs också en bedömning av vilka lagändringar som kan komma att krävas för svensk del. Rikspolisstyrelsen kommer att besvara remissen till Justitiedepartementet senast den 7 augusti 2009. Departementspromemorian Registrering av personuppgifter vid katastrofer utomlands (Ds 2009:12) Promemorian innehåller förslag till en ny lag som ska reglera under vilka förutsättningar Rikspolisstyrelsen ska registrera uppgifter om personer som har drabbats av, eller kan befaras ha drabbats av, bl.a. allvarliga katastrofer utomlands. Den nya lagen har tagits fram bl.a. för att komma till rätta med de brister som framkommit när det gäller informationshanteringen vid sådana händelser och för att klargöra ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter. Förslaget innebär att Regeringskansliet kan fatta beslut om att Rikspolisstyrelsen ska inleda en registrering av personuppgifter i samband med att en sådan händelse har inträffat. Vissa myndigheter och andra åläggs enligt lagen en skyldighet att till Rikspolisstyrelsen rapportera uppgifter som de innehar och som kan vara av betydelse för registrets ändamål. Rikspolisstyrelsen ska vidare enligt lagen vara skyldiga att lämna ut uppgifter ur registret till vissa myndigheter som typiskt sett har behov av aktuella personuppgifter för att kunna utföra sina verksamhetsuppgifter i de situationer som avses. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2010. Rikspolisstyrelsen kommer att besvara remissen i augusti 2009. Utredningar avseende kvinnor som har avlidit med anledning av brott begångna av närstående m.m. Sedan lagen (2007:606) om utredningar avseende barn som har avlidit med anledning av brott m.m. (LuB) trädde i kraft den 1 januari 2008 är Socialstyrelsen utredningsmyndighet för utredningar enligt lagen. I enlighet med propositionen Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor (prop. 2006/07:38) fick Socialstyrelsen i december 2007 ett regeringsuppdrag att utreda och analysera förutsättningarna för att införa ett system för utredningar avseende kvinnor som har avlidit med anledning av brott i nära relationer. Rikspolisstyrelsen kommer att besvara remissen i september 2009.