Glenn Antonsson, Disa Holm 11 2012-12-27 1 (6) L. Rosén KONDENSERADE GIFTIGA OCH/ELLER FRÄTANDE GASER Generell instruktion 1 Akut omhändertagande på olycksplats Vid osäkerhet ring GIFTINFORMATIONSCENTRALEN för information 08-33 12 31 eller 112 Ögon - Åtgärd Vid ögonstänk med frätande ämne skall vattenspolning med mjuk vattenstråle ske i minst 15 minuter samt fortsättas under transport till akutmottagning alt. Vårdcentral. Det är speciellt viktigt vid alkaliska ämnen. Ibland kan smärtan vara så svår att det inte finns möjlighet att öppna ögonen på den skadade utan att först ha tillfört lokalbedövningsmedel. Vid stänk av irriterande ämne räcker det oftast att spola med mjuk vattenstråle i 5-10 min. Är den skadade helt besvärsfri efter detta är det inte nödvändigt med läkarkontakt men skulle sveda eller smärta återkomma skall den skadade snarast under läkarvård. Mun Förgiftning genom förtäring är sällsynt i samband med olyckor, katastrofer eller masskadesituationer men tas upp kortfattat för helhetens skull. Nedsvalda ämnen kan delas upp i tre klasser: A. Frätande B. Icke frätande C. Petroleumprodukter A. Frätande Vid intoxikation med syror och lutar sker dels en lokal frätskada i mag-tarmkanalen dels sker ofta en resorption med svår lever- och njurpåverkan och rubbningar i syrabasbalansen. B. Icke frätande Intoxikation med icke-frätande medel är den vanligaste intoxikationsformen. Till denna grupp hör alla läkemedelsintoxikationer, intoxikationer med svamp, bär, blommor etc. Hit räknas även de kemikalier som inte är frätande. C. Petroleumprodukter Exempel: Bensin, lacknafta, tändvätskor etc. Ur toxisk synpunkt är innehållet av alifatiska kolväten av stor betydelse. De alifatiska kolvätena svarar för ämnenas låga viskositet och ytspänning. Den låga viskositeten och ytspänningen gör att de snabbt kan sprida sig över fuktiga ytor. Detta innebär att man vid en aspiration (kräkning) redan av små mängder mycket snabbt får en stor spridning över lungalveolerna (lungblåsorna) med stor risk för kemisk lunginflammation. Absorptionen (upptagning) av petroleumprodukter från mag-tarmkanalen är dålig. Ju högre halt av aromatiska kolväten desto bättre resorption (uppsuga). Vid intoxikation med till exempel bensin som innehåller 50% aromatiska kolväten ökar risken för CNS-symtom, lever- och njurpåverkan samt cirkulationspåverkan. 1 Källa: RIB januari 2003
Glenn Antonsson, Disa Holm 11 2012-12-27 2 (6) L. Rosén Åtgärd: Tillförsel av vätska bör ske så snart som möjligt för att späda ut ämnet och eventuellt minska risken för en frätskada. Helst bör mjölk användas då mjölk binder en del frätande och vävnadsfixerande ämnen, har en neutraliserande effekt och kan bilda svårlösliga salter med andra. Observera att vätska EJ får ges till patienter med sänkt medvetandegrad. Kräkningsprovokation Om den skadade inte har svalt något frätande ämne eller petroleumprodukt och inte är medvetandesänkt kan man försöka få den förgiftade att kräkas upp det nedsvalda giftet. Tillvägagångssätt: Före kräkningsprovokation skall den skadade inta 2 glas vatten eller mjölk. 2 fingrar (kortklippta naglar!) förs ned i svalget så långt som möjligt. Där rör man på fingrarna så att den skadade börjar ulka. Man får fortsätta att irritera i svalget tills man märker att kräkningen kommer. Luftvägar och lungor Gaser som inandas kan indelas i tre olika huvudgrupper: A. Retande gaser som utöver sin toxiska effekt i luftvägar och lungor men som ingen eller ringa systemtoxisk effekt. B. Systemtoxiska gaser resorberas via lungorna och transporteras löst i blodet till ett eller flera målorgan där de utövar sin toxiska effekt. C. Inerta gaser är i sig atoxiska men undantränger oxygenet(syret) i luften så att den exponerade avlider till följd av kvävning. A. Retande gaser De retande gaserna kan i sin tur delas upp i gaser med hög respektive låg vattenlöslighet. Gaser med hög vattenlöslighet löser sig i fuktigheten i munnen, näsan och i tårvätskan. De ger därmed snabbt symtom från dessa ställen i form av sveda och irritation. Först senare ger de symtom från de nedre luftvägarna. Gaser med låg vattenlöslighet passerar övre luftvägarna utan att lösas i någon större utsträckning och ger därför få symtom från de övre luftvägarna, utan symtomen kommer senare ifrån de nedre luftvägarna i form av hosta och dyspne (andnöd). Vid höga koncentrationer i luften kan de retande gaserna ge upphov till svullnad i struplocket och svalget samt retning i luftvägarna med astmaliknande symtom som följd. Vid mycket höga koncentrationer kan man få kramp i struphuvudet med omedelbara kvävningssymtom. Samtliga retande gaser men framför allt de med låg vattenlöslighet är lömska så till vida att det kan förekomma ett fritt intervall från intoxikationstillfället tills det att symtom visar sig i form av lungödem. Detta fria intervall kan vara upp till 48 timmar.
Glenn Antonsson, Disa Holm 11 2012-12-27 3 (6) L. Rosén Exempel på gaser med: Hög vattenlöslighet Alkali Ammoniak Formaldehyd Syror Låg vattenlöslighet: Fosgen (i svetsgas) lsocyanat Klor Nitrösa gaser C. Inerta gaser De inerta gaserna är i sig inte giftiga men undantränger luftens oxygen genom att de är tyngre än luft. På detta sätt uppstår en kvävning. Exempel: Koldioxid Kvävgas Gasol (ger vid koncentrationer > 30% även berusning) Åtgärd Den skadade förs snarast möjligt ut i frisk luft. Lossa åtsittande kläder. Om den skadade är vid medvetande placera honom halvsittande. Vid medvetslöshet skall den skadade alltid placeras i stabilt sidoläge. Om den skadades andning är otillräcklig skall konstgjord andning ske. Var dock observant på om den skadade har andats in ett gift som utsöndras genom andningen och som kan vara så giftigt att det kan vara förenat med risk för hjälparen att ge konstgjord andning genom inblåsningsmetoden. (OBS! använd alltid mask.) Vid osäkerhet RING GIFTINFORMATIONSCENTRALEN för information 08-33 12 31 eller 112. Om motgift finns skall den tillföras snarast möjligt. (Endast för sjukvårdspersonal som har delegering på mediciner.) Vid förgiftning med inandade retande gaser skall den skadade behandlas med luftrörsvidgande medel i inhalation samt snarast möjligt cortisoninhalationer. Beakta risken för att lungödem kan uppträda efter upp till 48 timmars latens. Om lungödem uppträder skall detta behandlas med respirator. Vid systemtoxiska gaser skall om möjligt motgift ges snarast, i övrigt ges symtomatisk behandling. Vid förgiftning med inerta gaser skall oxygen snarast tillföras och vid behov ges konstgjord andning.
Glenn Antonsson, Disa Holm 11 2012-12-27 4 (6) L. Rosén Hudkontakt Gifter kan tillföras kroppen genom huden dels genom resorbtion genom intakt hud dels genom injektion genom stick eller bett. Resorbtion genom intakt hud förekommer oftast genom accidentelle spill framför allt inom den kemiska industrin eller vid transporter men även inom jordbruket (bekämpningsmedel). De medel som kommer på huden kan dels utöva lokalverkan dels resorberas och ge en systemeffekt. Medel med lokalverkan: Alkali Ammoniak Fenol Fluorvätesyra Formalin Fosfor Syror Medel med systemverkan: Fenol (cirkulationssvikt, CNS-påverkan, leveroch njurskada Fluorvätesyra (calciumbindare) Fosfor (njur- leverskada) Org fosforföreningar (acetyicholinesterasinhibitor) Åtgärd Vid hudkontakt med giftiga substanser skall den skadade omedelbart spolas av med stora mängder vatten. Om tillgången på vatten är begränsad kläs den skadade av före vattenspolning annars görs vattenspolning både före och efter avklädning. Observera att små mängder vatten kan ge upphov till värmebildning eller spridning av en frätande substans och därmed förvärra skadorna. Efter avspolning skall huden tvättas med tvål och vatten för att avlägsna hudfettet eftersom många gifter är fettlösliga. Vid hudkontakt med frätande ämne skall avspolningen ske så länge den skadade känner smärta eller huden känns hal. Om det finns motgift mot den aktuella kemikalien bör denna tillföras snarast efter sanering. (För sjukvårdspersonal.) Sanering Sanering är en viktig första hjälpen åtgärd vid exposition för många kemikalier. Det är väsentligt att detta görs så snart som möjligt dels för att avbryta expositionen dels så att sjukvårdspersonalen kan börja behandla patienten så snabbt som möjligt. Det är också väsentligt att patienten är sanerad före avtransport till sjukhus så att inte transportmedlen kontamineras med risk för personalen eller att sjukhuset kontamineras och kanske slås ut till stora delar.
Glenn Antonsson, Disa Holm 11 2012-12-27 5 (6) L. Rosén Saneringsplats Saneringsplatsen bör ligga så nära in- och utpassagen till det inre riskområdet som möjligt. Om möjligt skall saneringsplatsen skyddas mot vind och nederbörd men ändå vara väl ventilerad. Vanligen kommer saneringsplatsen att upprättas utomhus men kan tält användas är detta ibland en fördel men man måste se till att dessa är välventilerade. Tillgången till vatten måste vara god. Vattnet bör vara ljummet för att förhindra nedkylning (VIKTIGT) av patienten. Kallt vatten skulle enligt vissa vara en fördel då kyla har en smärtlindrande effekt, minskar absorption från huden genom kärlsammandragning och i vissa fall även dämpa den kemiska reaktionen. Dessa fördelar väger sannolikt lätt jämfört med den stora risk för nedkylning som föreligger om det inte är väldigt varmt ute. Saneringsutrustning Flytande tvål Engångs tvättlappar Frottélakan och handdukar Klädsaxar Plastpåsar och -säckar för kläder Eventuellt kan även nagelborstar, nagelsaxar och nagelpetare behövas om det är fråga om kletiga" kemikalier som har fastnat under naglar. Sanering Patienten spolas snarast av med stora mängder vatten varefter vederbörande kläs av (Obs glöm ej ringar, klockor, smycken etc.). Om tillgången på vatten är begränsad kläs patienten av före vattenspolning annars görs vattenspolning både före och efter avklädning. Vid en del mycket giftiga kemikalier bör den skadade kläs av innan vattenspolning sker så att man inte sprider giftet ytterligare. Observera att små mängder vatten kan ge upphov till värmebildning eller spridning av en frätande substans och därmed förvärra skadorna. Efter avspolning skall huden tvättas med tvål och vatten för att avlägsna hudfettet eftersom många gifter är fettlösliga. Om kemikalier fastnat i håret skall detta schamponeras. Vid hudkontakt med frätande ämne skall avspolningen ske så länge patienten känner smärta eller huden känns hal. Efter sanering skall patienten torkas torr ordentligt och skyddas mot nedkylning. Bårfall bäddas ned ordentligt i filtar och gående skall ha filtar att svepa om sig. Vid vissa kemikalier bör särskilda saneringsmedel användas. Efter sanering förs patienten till uppsamlingsplatsen för vidare vård. Arbetsprinciper I princip kommer det medicinska arbetet att koncentreras till uppsamlingsplatsen eftersom det oftast inte finns praktiska möjligheter för sjukvårdspersonalen att arbeta inom riskområdet. Räddningsledaren och ledningsläkaren samråder om hur de skadade inom riskzonen skall evakueras och hur verksamheten skall prioriteras.
Glenn Antonsson, Disa Holm 11 2012-12-27 6 (6) L. Rosén Följande frågor bör beaktas: är det skadliga ämnet så giftigt att det i ett första skede är lämpligt att enbart sätta in tillgängliga resurser till de skadade som själva förmår ta sig ut från riskzonen? skall undsättning i första hand sändas till de delar som förväntas ha de lägsta koncentrationerna av det giftiga ämnet eller skall räddningspersonalen sändas till alla delar av riskzonen och därvid ge personer med de svåraste skadorna högsta prioritet? kan de skadades kläder vara så kontaminerade att räddningspersonalen måste skyddas mot dessa? vågar man, då behov föreligger, vattenbegjuta de skadade redan inom riskzonen med hänsyn till risken för nedkylning? skall helikopterhjälp begäras och finns i så fall risk för att giftiga gaser virvlas upp av rotervinden och gasens spridning blir större. Eftersom det kan röra sig om ett mycket stort antal skadade är det väsentligt att prioritering och behandling görs så ensartad och enkel som möjligt. Snarast patienten anländer till uppsamlingsplatsen skall prioritering för behandling ske (se nedan). Om det rör sig om en förgiftning vid vilken antidot finns tillgänglig är det väsentligt att denna ges snarast (även lokalbehandling på hud). Efter initial behandling prioriteras patienten för avtransport. Prioriteringar Prioriteringen kan göras relativt enkel eftersom det sannolikt rör sig om en väl definierad kemikalie eller åtminstone ett begränsat antal och de flesta skadade kommer att uppvisa samma symtombild fast av olika allvarlighetsgrad. På skadeplatsen kan följande prioritering användas: 1. I behov av bårtransport och allmänpåverkad 2. I behov av bårtransport men ej allmänpåverkad 3. Kan gå själv men skadad eller förvirrad 4. Utan uppenbara skador eller symtom På uppsamlingsplatsen kan följande prioriteringsprinciper användas när det gäller förgiftning med retande gaser eller frätskador: 1. Skadade med intensiv hostretning, andnöd och allmänpåverkan 2. Skadade med kraftig hostretning, ev. illamående, men inte allmänpåverkade 3. Skadade med måttlig eller lindrig hostretning, ögonsymtom och eventuell huvudvärk