IMMUNTERAPI EN VIKTIG DEL I FRAMTIDENS CANCERVÅRD

IMMUNTERAPI EN VIKTIG DEL I FRAMTIDENS CANCERVÅRD

INNEHÅLL: 1 Inledning 2 Vad är immunterapi? 4 Intervju: Yann Fränckel 6 Intervju: Guiseppe Masucci 8 Immunterapins historia 9 Olika typer av immunterapier vid behandling av cancer 10 Intervju: Katrin Moeschlin 12 Intervju: Hans Winberg

INLEDNING: MED NYA VERKTYG TAR VI UPP KAMPEN MOT CANCER I mer än 100 år har MSD haft fokus på att utveckla läkemedel och vacciner för att hjälpa och bota patienter som drabbats av några av de svåraste och mest utmanade sjukdomarna i världen. Vi kommer att fortsätta denna utveckling med det största syftet som finns Livet. Med en cancerdiagnos förändras livet. Många pratar om livet före och efter beskedet om cancer. Under de sista årtiondena har dock överlevnaden för de som drabbas av cancer ökat markant och idag kan fler och fler med en cancerdiagnos leva i många år efter beskedet. En av anledningarna till den ökade överlevnaden är förbättrade behandlingsalternativ. Till dessa nya möjligheter hör immunterapi eller immunonkologisk behandling som syftar till att aktivera patientens eget immunförsvar för att kunna bekämpa cancercellerna i kroppen. Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2018 tilldelades de två forskare som gjorde upptäckten av detta nya sätt att behandla cancer. Med nya verktyg att ta till i kampen mot cancer, krävs också att patienter får tillgång till rätt behandling i rätt tid. Även om vi vet att det pågår ett intensivt arbete för att bland annat korta väntetider, får många cancerpatienter vänta för länge på rätt behandling. Vi behöver fortsätta arbetet med att standardisera vårdkedjorna i cancervården för att komma tillrätta med ojämlikheter mellan landsting och fördröjd tillgång till nya behandlingar. Alla människor ska ha rätt till en individanpassad och evidensbaserad cancerbehandling oavsett socioekonomisk status och oavsett var man bor. Nya läkemedel som används behöver också följas upp långsiktigt, för att säkerställa vilken typ av behandling som gör mest nytta för patienter. Här har patienterna en viktig roll och genom tillgång till nya digitala system kan vården få större möjlighet att ta del av patienternas upplevda symptom och erfarenheter. Broschyren som du nu håller i, handlar om immunterapi. Vi hoppas att den kan ge svar på hur immunterapi fungerar och vilka möjligheter denna typ av behandling kan ge patienter som idag har fått diagnos eller lever med cancer. Immunterapi är fortfarande under stark utveckling och MSD är del i arbetet att driva utvecklingen inom detta område framåt. Genom vår forskning och våra studier idag över 800 kliniska studier världen över, vill MSD hjälpa till att förändra och förbättra behandlingen av cancer. I Sverige pågår ett 30-tal studier tillsammans med svenska läkare, sjuksköterskor och patienter. För många svårt sjuka cancerpatienter så är också deltagande i studier en möjlighet att få tillgång till behandling när inga övriga alternativ finns kvar. Vi hoppas att innehållet kommer att ge dig nya insikter som kommer till nytta framöver. Det viktigaste är att vi vill och hoppas att du får en känsla av hopp inför framtiden och att just du vill engagera dig och vara en del av att förbättra livet och möjligheterna för alla som drabbas av cancer. Karin Söderbärg, Medicinsk chef Onkologi Signe Bomholt, Affärsområdeschef Onkologi IMMUNTERAPI 1

VAD ÄR IMMUNTERAPI? IMMUNTERAPI NYTT HOPP FÖR PATIENTER MED SVÅRBEHANDLAD CANCER De nya immunonkologiska behandlingarna tar kroppens eget försvar till hjälp för att bekämpa cancer. Immunterapi med så kallade monoklonala antikroppar, aktiverar patientens immunförsvar som då kan förstöra och döda cancercellerna. Med immunterapi angrips i första hand cancercellerna i kroppen till skillnad mot kemoterapi (cellgiftsbehandling) där alla celler i kroppen som delar sig snabbt förstörs av behandlingen, även de som inte är cancerceller. Detta är också orsaken till att man ser en annan typ av biverkningar med immunterapi jämfört med kemoterapi. CANCERN KAN INTE GÖMMA SIG Så kallade checkpoint-hämmare är en typ av immunterapi med monoklonala antikroppar. De blockerar proteiner som annars förhindrar immun systemet från att attackera cancerceller. Vårt immunsystem skyddar oss från sjukdomar genom att döda bakterier och virus men det ska också eliminera celler som har skadats eller förändrats såsom cancerceller. En huvudtyp av immunceller som ansvarar för detta är T-celler. T-cellerna måste också veta vilka celler som de inte ska attackera. För att kontrollera detta har T-cellerna många olika proteiner på sin yta, en del av dem slår på och aktiverar immunsvaret och andra stänger av det. Dessa är så kallade checkpoint-proteiner. Cancerceller kan dra nytta av detta, genom att själva aktivera checkpoint-signaler och därmed gömma sig. Man kan säga att cancercellerna trycker på en stoppknapp eller lägger i en broms på immunsystemet, vilket leder till att T-cellerna inte längre känner igen och dödar dem. FLER PATIENTER KAN BLI HJÄLPTA Idag finns ett flertal checkpoint-hämmare tillgängliga för patienter med olika tumörsjukdomar. Fram till nu har dessa läkemedel varit godkända och tillgängliga för patienter med de mest svårbehandlade cancerformerna. Men nu forskas det även på att behandla patienter med en checkpoint-hämmare i ett tidigare skede av sjukdomsförloppet. För vissa typer av cancer kan behandlingen ges direkt efter det att tumören avlägsnats kirurgiskt för att på så sätt minska risken för att tumören ska återkomma till kroppen. Det pågår idag många kliniska studier med checkpoint-hämmare, både i kombination med andra läkemedel och som enskild behandling vid en lång rad olika cancerformer. Förhoppningsvis kommer forskningen ge oss svar på om ännu fler patienter skulle kunna bli hjälpta av denna typ av behandling i framtiden. 2 IMMUNTERAPI

CHECKPOINT-HÄMMARE AVSLÖJAR CANCERCELLERNA ➊ Proteiner, så kallade antigen, frisätts från tumörcellerna. ➐ När immuncellerna har bundit så aktiveras en process som dödar tumörcellerna. ➋ Proteinerna tas upp av speciella celler, så kallade antigenpresenterande celler, som bryter ner och sedan visar upp bitar av antigen på ytan. ➏ Immuncellerna binder sedan till specifika proteiner på tumörcellerna. ➌ Immunceller (T-celler) interagerar med de antigenpresenterande cellerna vilket leder till att immuncellerna aktiveras. ➎ Väl på plats infiltrerar immuncellerna tumören. ➍ De aktiverade immuncellerna transporteras via blodet till tumören. Bilden är inspirerad av DS Chen and I Mellman (2013) Oncology Meets Immunology: The Cancer-Immunity Cycle. Immunity 39:1-10. IMMUNTERAPI 3

PATIENTINTERVJU: JAG VILL INGE HOPP OCH SPRIDA KUNSKAP Som lungcancerpatient har Yann Fränckel sett både primärvården och cancervården från insidan. Det har gett henne många idéer om hur den skulle kunna förbättras, både för att upptäcka cancer tidigare och för att öka tryggheten för de som insjuknar. ann Fränckel hade en stark Y känsla av att något inte stod rätt till när hon i slutet av sommaren 2015 sökte vård för stela leder och extrem trötthet. Jag gick från att vara i jättebra form till en känsla av att orken bara försvann. Det blev början på två och ett halvt års snurrande i primärvården innan hon i samband med ett akutbesök fick en riktig utredning som slutligen visade på spridd lungcancer. Beskedet kom som en fullständig chock, även om jag känt att något var fel så tänkte jag aldrig att det kunde vara cancer. Jag tränade och spelade tennis flera gånger i veckan och var yogainstruktör på fritiden. Har tidigare spelat tennis på elitnivå, levt hälsosamt och aldrig rökt. I efterhand är det flera symtom som får sin förklaring men under tiden när Yann Fränckel bara kände sig sämre och sämre och vid ett flertal tillfällen sökte vård för olika sjukdomssymtom och infektioner, var det ingen av läkarna som berörde möjligheten att det skulle vara cancer. Att det tog så lång tid till diagnos tror Yann Fränckel bland annat beror på att hon inte ansågs vara i riskgruppen men framförallt bristande kontinuitet mellan olika läkare och vårdinrättningar. Jag tycker att sjukvårdens digitala system borde ha någon sorts varningsflagg för patienter som har diffusa men ändå allvarliga symtom 4 IMMUNTERAPI

och söker vård upprepade gånger. I synnerhet om man, som jag, är en i grunden väldigt aktiv person som plötsligt upplever ihållande begränsningar och smärta i kroppen. Det skulle minska risken att patienter faller mellan stolarna. När Yann Fränckel till slut fick veta att hon hade en lungcancerform som var behandlingsbar men inte gick att bota frågade hon sin läkare om det fanns möjlighet att delta i en klinisk studie. Det fanns ingen studie som passade mig då men jag har inte slutat hoppas på att jag får chansen framöver. Här hemma i Sverige upplever jag att informationen om olika studier inte är lika lättillgänglig och att det är mycket upp till ens läkare om man får möjlighet att delta. Om Yann Fränckel fick önska skulle hon vilja se mer individanpassad vård med multidisciplinära team som fanns där både för patienterna och deras anhöriga. Hon försöker hålla koll på nya medicinska framsteg, ny kunskap och stöd kring vad man som patient kan göra själv, framförallt via hemsidor till amerikanska sjukhus, exempelvis Memorial Sloan Kettering Cancer Center och MD Anderson som bedriver mycket klinisk cancerforskning och samtidigt ger information om till exempel nutrition, rehabilitering och JAG UPPLEVER ATT VÅRDEN GENERELLT BEHÖVER BLI BÄTTRE PÅ ATT SE HELA MÄNNISKAN. mind-body medicine. Jag upplever att vården generellt behöver bli bättre på att se hela människan och inte bara fokusera på vilken behandling som ska ges och vem som ska ta kostnaden. Det kanske fungerar bättre inom vissa sjukdomsområden men för mig som fått en cancer som på pappret främst drabbar rökare och före detta rökare har det blivit extra tydligt att det är en bit kvar innan cancervården är individanpassad. Men jag tror också att nya digitala lösningar skulle kunna underlätta mycket, för såväl vårdpersonalen som patienter och anhöriga. Erfarenheterna som patient har fått Yann Fränckel att engagera sig ideellt i patientföreningen Lungcancerföreningen, dessutom gör hon podcasten Lungcancerpodden tillsammans med Maria Barat som också har lungcancer. Det har blivit väldigt viktigt för mig att göra gott och göra skillnad. Jag vill sprida kunskap både till människor i allmänhet och till vårdpersonal, att lungcancer drabbar även yngre icke-rökare. Jag vill också vara en förebild som inspirerar och inger hopp hos andra lungcancerpatienter och deras närstående. CANCERSJUKVÅRDEN BEHÖVER FLYTTA NÄRMARE PATIENTEN Katarina Johansson, grundare av Nätverket mot cancer Vilka ser du är cancervårdens största utmaningar när nya behandlingar blir tillgängliga för patienter och vad tror du behöver göras för att övervinna hindren? Allt fler patienter får diagnosen cancer, samtidigt som vi blivit bättre på att behandla, vilket gör att landstingens resurser behöver räcka till allt fler. Vi behöver jobba smartare till exempel med att förbättra logistik, utnyttja digital teknik och ge patienten bättre information och ansvar för sin behandling. Cancersjukvården behöver flytta närmare patienten, genom att cancercertifiera vissa vårdcentraler. Om du fick bestämma, hur skulle svensk cancervård se ut om fem år? För att motverka ojämlik vård har staten tagit över ansvaret för nya, innovativa behandlingar och högspecialiserad vård. Forskning och kunskaps utveckling är integrerad under en och samma huvudman. Diagnostiska centra är utbyggda över hela landet. Den digitala journalen ägs av och följer med patienten. Vi har fått en lagstiftning som innebär juridiskt utkrävbara rättigheter för patienter. IMMUNTERAPI 5

GIUSEPPE MASUCCI: VI BEHÖVER LÄRA OSS MER OM PATIENTERNA SOM INTE SVARAR PÅ BEHANDLINGEN De senaste tio åren har möjligheterna att bromsa sjukdomsförloppet för flera svårbehandlade cancerformer tagit ett jättekliv tack vare de nya immunonkologiska behandlingarna, som tar patientens eget immunförsvar till hjälp för att bekämpa cancern. Giuseppe Masucci, onkolog och docent vid Institutionen för Onkologi-Patologi på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, tror att vi inom en överskådlig framtid kommer att kunna bota cancer men det finns fortfarande frågor att svara på. nligt Giuseppe Masucci som varit E verksam inom forskningsfältet sedan 70-talet, var intresset för immunologisk behandling mot cancer inte så stort i Sverige fram till för knappt tio år sedan. Det förändrades när den första så kallade checkpoint-hämmaren nådde marknaden 2011 och ökade ytterligare när PD1-hämmarna kom några år senare. Vi deltog i en av registreringsstudierna för en av PD1-hämmarna och då tänkte jag nu sätter vi igång någonting stort. Precis som Giuseppe Masucci kände på sig, så gjorde de nya immunonkologiska behandlingarna stor skillnad. Till att börja med för patienter med svårbehandlade former av hudcancern malignt melanom och icke småcellig lungcancer, vilka var de första sjukdomsområdena där de nya behandlingarna godkändes. Malignt melanom är som regel en mycket aggressiv cancerform men den kan svara bra på immunonkologisk behandling. Jag har till och med några patienter där cancern försvunnit helt. Giuseppe Masucci har arbetat med tumörbiologi i 40 år. Redan under gymnasietiden i hemlandet Italien, har tumörbiologi tillsammans med immunologi varit hans stora intresse. Jag kom till Sverige 1974 som gästforskare men trivdes så bra att jag bestämde mig för att år 1984 komma tillbaka och doktorera vid Karolinska Institutet. Giuseppe blev doktorand hos välkända forskarparet Eva och Georg Klein där han studerade immunceller från patienter med blodsjukdomen lymfom. Samtidigt vidareutbildade han sig till specialist inom onkologi och han var en av de första i Sverige som behandlade cancerpatienter med immunterapi. De tidiga immunonkologiska behandlingarna, före checkpoint-hämmarna, fick aldrig något riktigt genomslag eftersom effekterna var begränsade och biverkningarna ofta svåra. Med dagens immunonkologiska läkemedel så leder behandlingen till att sjukdoms förloppet bromsas och en del av patienterna blir bättre. Tyvärr så är det fortfarande ett relativt stort antal patienter (20-50 procent beroende på tumörtyp) som inte svarar på behandlingen. Att ta reda på vad det beror på ser Giuseppe Masucci som nästa stora utmaning. Därför jobbar hans forskargrupp med att undersöka vilka faktorer som definierar de patienter som inte svarar på immunonkolo- 6 IMMUNTERAPI

VI DELTOG I EN AV REGISTRERINGS- STUDIERNA FÖR EN AV PD1-HÄMMARNA OCH DÅ TÄNKTE JAG: NU SÄTTER VI IGÅNG NÅGONTING STORT. KOMBINATIO- NER AV OLIKA LÄKEMEDEL KOMMER SAN- NOLIKT BLI MYCKET VIK- TIGT FÖR ATT FLER PATIEN- TER SKA SVARA PÅ BEHAND- LINGEN. gisk behandling. De försöker hitta markörer och olika variabler som kan hjälpa till att förutsäga hur väl patienterna kommer att svara på behandlingen. Det är en stor utmaning att finna sambanden mellan olika markörer och faktorer som kan hjälpa till att identifiera patienter som har bäst möjlighet att svara på en behandling. Dels eftersom immunsystemet är så komplext och dels för att behandlingen går ut på att vi påverkar detta system. Giuseppe Masuccis förhoppning är att även läkemedelsföretagen lägger fokus och resurser på att undersöka gruppen av patienter som inte svarar på behandlingarna. Han önskar och ser ett behov av ytterligare samarbeten mellan företag, sjukvård och akademi för att driva och påskynda utvecklingen. Vi behöver till exempel göra fler riktade studier för att förstå hur immunsystemet reagerar på immunonkologisk behandling och vad som bestämmer om en patient svarar på behandlingen eller får återfall. Kombinationer av olika läkemedel kommer sannolikt bli mycket viktigt för att fler patienter ska svara på behandlingen och i förlängningen bli botade från sin cancer. Giuseppe Masucci menar på att det behövs en gemensam strategi mellan läkemedelsföretagen och sjukvården för att kunna nå så många patienter som möjligt. Politikerna har också en roll att spela genom att de kan påverka hur resurser fördelas men även genom att ställa krav på att alla som ska ge immunonkologisk behandling har fått en ordentlig utbildning. De behandlande läkarna och sjuksköterskorna behöver ha djupgående kunskap om både möjligheterna med de nya immunonkologiska behandlingarna samt hur patienterna bör följas upp för en så effektiv och säker behandling som möjligt. Giuseppe Masucci tar senaste årets Nobelpris med ro men hoppas att det ska innebära mer satsningar på forskning kring immunterapi. Förhoppningsvis leder det även till ökade satsningar på klinisk forskning så att nästa generations immunonkologiska behandlingar kan utvecklas, en utveckling som i allra högsta grad redan är på gång. Det finns ett stort antal olika möjligheter inom immunsystemet till nya mål för behandlingar men även till nya kombinationer av redan godkända läkemedel som kan studeras, så potentialen finns där. IMMUNTERAPI 7

IMMUNTERAPINS HISTORIA: FRÅN ROSFEBER TILL NOBELPRIS Hospital for Special Surgery 2007 William B. Coley 1890-TALET De första stegen att behandla cancer genom att aktivera patientens eget immunförsvar, så kallad immunterapi, togs redan i slutet av 1800-talet. Det var efter att den amerikanske läkaren William B. Coley bevittnat hur flera patienter blivit bättre i sin cancersjukdom efter att de insjuknat i rosfeber. Efter denna upptäckt började han injicera sina cancerpatienter med levande inaktiverade streptokockbakterier. Metoden gav resultat, men eftersom man ännu inte förstod den bakomliggande mekanismen och det faktum att man utsatte cancersjuka patienter för risken att drabbas av bakterieinfektioner, så ersattes metoden i början av 1900-talet med kirurgi och strålning. 1950-TALET Tanken att använda immunologisk behandling vid cancer fick ett nytt uppsving när forskarna Thomas och Burnet 1957 lade fram sin teori om betydelsen av immunförsvaret vid cancer. De byggde sin teori på att lymfocyterna kunde identifiera och döda cancerceller i kroppen. Brist på bevis samt laboratorietekniska svårigheter bidrog till att de inte lyckades få fullt stöd för sitt arbete och utvecklingen avstannade. Nästa större framsteg inom forskningsfältet dröjde ytterligare 20 år. Nobel Media AB 2018 James Allison och Tasuku Honjo 1970-TALET I mitten på 1970-talet undersöktes återigen den ursprungliga metoden med inaktiverade bakterier. Den här gången användes ett tuberkulosvaccin för behandling vid en form av cancer i urinblåsan. Behandlingen visade sig vara effektiv och den används än idag. Ungefär samtidigt lyckades forskare för första gången odla T-lymfocyter (T-celler) med hjälp av en tillväxtfaktor som heter Interleukin-2. Det ledde så småningom fram till en ny form av cancerbehandling. Utvecklingen tog ytterligare fart och gav upphov till nya varianter av immunterapi vid cancer, bland annat monoklonala antikroppar som idag används för att behandla ett flertal olika cancerformer. 1990-TALET Samtidigt pågick intensiv forskning bland annat i USA och Japan som skulle komma att revolutionera möjligheterna för hur immunonkologisk behandling används idag. Det var forskarna James Allison från USA och Tasuku Honjo från Japan, som på varsitt håll visade hur proteiner på immuncellers yta, så kallade checkpoint-receptorer, kan manipuleras. På så sätt aktiveras immunsystemet som då kan upptäcka och angripa cancerceller. J. Alison och T. Honjo tilldelades 2018 års Nobelpris i medicin för sina upptäckter, som bidrog till att förlänga och förbättra livet hos många patienter med långt framskriden cancer. 8 IMMUNTERAPI

1976 Cancervaccin baserat på tuberkulosvaccin 1986 OLIKA TYPER AV IMMUNTERAPIER VID BEHANDLING AV CANCER Interferon-gamma 1997 Monoklonala antikroppar 1998 Interleukin-2 2010 Cellterapi 2011- Checkpoint-hämmare Hämmar proteiner från cancerceller som gör att immunförsvaret inte upptäcker dem, exempelvis PD1 och CTLA-4. Cancervaccin Behandlar och förebygger cancer genom att aktivera immunförsvaret. Monoklonala antikroppar Binder till cancercellerna och startar en immunreaktion som leder till att de dödas. Cellterapi Patientens egna immunceller tas ut och modifieras i labratorium och återförs sedan för att hjälpa till att bekämpa cancern. Interferoner Signalmolekyler som hjälper immunsystemet att bekämpa cancer. Interleukiner Signalmolekyler som hjälper immunsystemet genom att reglera cellens tillväxt, differentiering och rörlighet. Checkpoint-hämmare IMMUNTERAPI 9

KATRIN MOESCHLIN: KLINISKA STUDIER DRIVER UTVECKLINGEN FRAMÅT Vi behöver sätta fokus på vad kliniska studier och nya behandlingar faktiskt tillför både samhället och den enskilde patienten. Många cancerpatienter är mycket välinformerade idag, vilket ställer nya krav på sjukvård, företag och samhälle. Det säger Katrin Moeschlin, europeisk chef inom kliniska forskningsverksamheten på MSD. om företag har MSD fokus på S klinisk forskning inom områden där det finns ett stort medicinskt behov. I dagsläget är MSD involverat i över 800 studier enbart inom cancerområdet. Av dessa är det cirka 30 stycken som pågår i Sverige. MSD är en av de större aktörerna avseende läkemedelsstudier i Sverige och har nyligen även introducerat en europeisk utvecklingsenhet med bas i London för att ytterligare stärka forskningssamarbetet med kliniker och institutioner i Europa. Tanken är att skapa en kreativ miljö där akademi, biotech- och läkemedelsbolag ska arbeta tillsammans under samma tak, säger Katrin Moeschlin. Att ha möjlighet att bedriva klinisk forskningsverksamhet i ett land som Sverige är oerhört viktigt för vården och patienterna men självklart även för oss som forskande företag. För vården ger det chans till att vara en del av att driva utvecklingen framåt samtidigt med att lära sig hur man ska använda nya läkemedel. Det är ovärderligt för läkare och sjuksköterskor att under kontrollerade former få erfarenhet kring hur nya behandlingar fungerar och för patienterna är det en chans att tidigt få tillgång till nya behandlingar. Enligt Katrin Moeschlin är trenden med minskande antal kliniska studier i Sverige oroande. Många företag lämnar regionen för större marknader som Tyskland och Spanien men vi är kvar än så länge. Svårigheten att få till kliniska studier finns inte bara i Sverige utan gäller även i övriga Norden och Baltikum. För att bibehålla nivån på kliniska studier tror Katrin Moeschlin att det skulle behövas flera olika åtgärder, bland annat politiska beslut kring hälso- och sjukvårdens resurser och prioriteringar. Dagens öppna samhälle gör också att patienter är mycket mer välinformerade om både nya behandlingar och kliniska studier än för bara några år sedan. Något som ofta gör att det ställs stora krav på sjukvårdspersonalen. Jag blir uppringd av patienter som är villiga att resa både inom och utanför landets gränser för att få delta i en studie. Det innebär en helt ny 10 IMMUNTERAPI

DET BEHÖVS ETT STÖRRE TRYCK FRÅN BESLUTSFATTARE KOMBINERAT MED MER TRANSPARENS. VI BEHÖVER BLI BÄTTRE PÅ ATT KUNNA PREDIKTERA VILKA PATIEN- TER SOM KAN FÅ NYTTA AV BEHANDLING- EN. situation som sjukvården behöver kunna ta ställning till, inte bara gällande själva behandlingen utan även resor, övernattningar och patientens anhöriga. Kliniska studier konkurrerar idag direkt om vårdpersonalens tid vilket gör att läkemedelsbolagen till viss del drar sig för att lägga sina studier i Sverige, det blir helt enkelt inte hållbart på längre sikt. Det behövs ett större tryck från beslutsfattare kombinerat med mer transparens kring hur mycket tid som läggs på vad i hälso- och sjukvården. Trots att det faktiskt är en av vårdens uppgifter att bedriva utvecklingsarbete med bland annat klinisk forskning är det ett tydligt nedprioriterat område. Vill Sverige vara med och utveckla nya läkemedel behöver det satsas på forskningssköterskor och annan infrastruktur. Frågan om rätt behandling till rätt patient tror Katrin Moeschlin är nästa stora utvecklingssteg. MSD arbetar redan idag med att precisera vilka så kallade biomarkörer* som är viktiga för att kunna förutsäga vilka patienter som har störst möjlighet att bli hjälpta av exempelvis immunterapi. Hon tror också att samarbeten mellan olika läkemedelsbolag, sjukvård och akademiska institutioner kommer att bli vanligare. Vi behöver bli bättre på att kunna prediktera vilka patienter som kan få nytta av behandlingen, dessutom studerar vi kombinationer mellan våra och andra företags läkemedel för att hitta ännu mer effektiva cancerbehandlingar. * Biomarkör = en biologisk markör kan bland annat användas för att ge vägledning i sannolikheten att en patient har nytta av ett läkemedel. Det kan man få svar på genom att exempelvis ta ett blod- eller vävnadsprov. IMMUNTERAPI 11

HANS WINBERG: VI MÅSTE TA SYSTEM- FÖRÄNDRINGAR PÅ ALLVAR Den nya utvecklingen mot individanpassade läkemedel har potential att revolutionera cancervården och att radikalt öka chanserna för de som får svårbehandlad cancer men det innebär också att hälsosjukvården står inför en enorm organisatorisk utmaning. Det säger Hans Winberg, generalsekreterare på tankesmedjan Leading Healthcare. ör att kunna ta steget in i framtiden krävs det enligt honom att F vi tänker nytt och mycket större. För att stärka detta argument kanske det är bra att lägga till att var tredje person drabbas av cancer idag och att det är en av våra största folkhälsoutmaningar. Det är först de senaste 30 åren som medicinen på allvar haft inverkan både på livskvalitet och medellivslängd, vilket är fantastiskt men det har också lett till att vårt vårdsystem är utmanat och de gamla mätinstrumenten inte längre fungerar. Vi har haft en modell där vi tror vi kan styra i stuprör när det är samverkan som krävs. Cancervården går från att vara något där man kämpade för att klara tre månader till där vi är idag, det vill säga där allt fler patienter lever med sin cancer och blir kroniska patienter. För cancerpatienter handlar hälso-sjukvård inte bara om vård och behandling, utan också om rehabilitering och sociala frågor såsom arbete, boende och familj. Gränser mellan professioner är inte lika tydliga och ingen klarar ensam av att hantera allt. Många aktörer är involverade i patienten, men är fast i ett system bestående av olika stuprör. För att kunna göra en förändring av hälso-sjukvården behöver vi gå tillbaka till kärnan, det vill säga fråga oss varför har vi vård, varför har vi mediciner, varför tar vi hand om patienter på det här sättet? För att möta upp de krav och möjligheter som finns för att göra patienter bra måste vi ta systemförändringar på allvar. Om inte, kommer patienter migrera till bättre vård någon annanstans. Ta en utmaning som bristen på vårdplatser. Om man istället tänker att de flesta patienter redan har en säng hemma blir bilden en annan. Då handlar det om att se till att det finns vård vid sängarna exempelvis med stöd av digitala lösningar. För att lyckas behöver vi komma bort från slutenvård, öppenvård och kommunal vård. I stället behöver vi hitta ett gemensamt tänk för att få all personal att hänga ihop runt patienten. 12 IMMUNTERAPI

FÖR ATT FÅ EKVA- TIONEN ATT GÅ IHOP HAR SAMHÄLLET INTE RÅD ATT BORTSE FRÅN VÄRDET AV PATIENTENS EGEN- FÖRMÅGA OCH DRIV- KRAFT. FÖR ATT KUNNA GÖRA EN FÖRÄNDRING AV HÄLSO- SJUKVÅRDEN BEHÖVER VI GÅ TILLBAKA TILL KÄRNAN. Upplever du att denna utmaning är tydlig för de som förväntas leda förändringen, både inom industrin, staten och hälsosjukvården? Det är den absolut. Titta exempelvis på läkemedelsbehandlingen. Vi befinner oss helt klart i en förändringsfas, där nya behandlingsmöjligheter, bland annat immunterapi, är en del av den. Vi ser att cancerbehandlingen alltmer utgår från individens speciella behov och förutsättningar där också olika kombinationsbehandlingar blir allt vanligare. Hans Winberg menar att det troligaste är att vi om några år har släppt fixeringen vid specifika kostnader för olika insatser och istället pratar om hur många människor som kan botas. Jag kan se en tydlig förändring jämfört med för tio år sedan. Det gäller inte minst digitaliseringen där svensk sjukvård ligger långt efter länder med likartade eller till och med sämre förutsättningar. Nya aktörer driver på utvecklingen, genom att de just nu visar att det inte är okej att behöva vänta i flera dagar eller veckor för att få kontakt med vården. Nya digitaliserade diagnostiska verktyg visar också hur man kan korta väntetider till behandling. Med mer avancerade behandlingar, och allt fler som lever med kronisk cancer hur kan vi se till att patienten blir mer delaktig i sin egen vård och behandling? För att få ekvationen att gå ihop har samhället inte råd att bortse från värdet av patientens egenförmåga och drivkraft. När det gäller till exempel följsamhet till behandling har vi inte lyckats så bra som vi borde. Även om vi vet att ingen är så bra som patienten själv på att känna hur man mår. Vi har alla en naturlig mätutrustning som vi bär med oss, dag och natt. Har vi råd att låta människor vara passiva? Patienter kan idag till och med bedriva specialiserad egenvård i hemmet, exempelvis dialys. Hälso- och sjukvårdssystemet behöver anpassas för att kunna ta tillvara patienters egenförmåga och kompetens. IMMUNTERAPI 13

MSD PO BOX 45192 104 30 STOCKHOLM, SVERIGE T +46-8 578 135 00 msd.se @MSDSverige MSD Sverige SE-KEY-00006 FEB 2019