Hölö skans Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av RAÄ Hölö 269:1, fastigheten Vinterhälla 1:1, Södertälje kommun, Stockholms län. Kjell Andersson ARKEOLOGISTIK ABRapport 2018:5
2
Hölö skans Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av RAÄ Hölö 269:1, fastigheten Vinterhälla 1:1, Södertälje kommun, Stockholms län. ARKEOLOGISTIK AB Arkeologistik AB Redaktionell bearbetning: Göran Wertwein Lantmäteriet MEDGIV-2018-2-05620 Stockholm 2018 3
4 Omslagsbild: En planskiss över Hölö skans från 1743. Från krigsarkivet.
Innehåll Sammanfattning 7 Bakgrund 7 Kulturmiljö 7 Syfte och förutsättningar 8 Metod 8 Resultat 8 Utvärdering 9 Referenser 9 Arkiv 9 Administrativa uppgifter 10 Bilaga 11 Bilaga 1. Objekttabell 11 Bilaga 2. Schaktplan och schakttabell 12 Figurförteckning Figur 1. Fornlämningens läge markerad på Terrängkartan. 6 Figur 2. Hölö och Mörkö skansar markerade på Fastighetskartan. 6 Figur 3. Längs skansvallens västra sida kan resterna efter en vallgrav anas. Foto från norr. 7 Figur 4. Ett sentida fritidshus finns i dag inom den återstående delen av skansen. Foto från väster. 8 5
Fig 1. Fornlämningens läge markerad på Terrängkartan, skala 1:40 000. Hölö 269:1 Mörkö 126:1 Fig 2. Hölö och Mörkö skansar markerade på Fastighetskartan, skala 1:10 000. 6
Sammanfattning Arkeologistik har enligt ett beslut från Länsstyrelsen genomfört en arkeologisk förundersökning av Hölö skans, fornlämning RAÄ Hölö 269:1, vid Kasholmssundet mellan Hölölandet och Mörkö i Södertälje kommun. Förundersökningen, som genomfördes i avgränsande syfte inför en planerad nybyggnation i området, berörde endast skansens norra och västra delar. De östra delarna av skansen förstördes i samband med en uppodling kring sekelskiftet 1900 och på 1910-talet uppfördes även bebyggelse strax söder om skansen. Förundersökningen inkluderade dels en översiktig besiktning av den åkerholme varpå skansen är belägen, dels metalldetektering och grävning av sökschakt med maskin. Utöver fyra sentida röjningsrösen och enstaka fyndmaterial från 1900-talet framkom inget av antikvariskt intresse vid förundersökningen. Bakgrund Fastighetsägaren planerar en nybyggnation i norra delen av det impediment som fornlämningen Hölö 269:1, Hölö skans, är belägen. Länsstyrelsen besiktade platsen tillsammans med fastighetsägaren i september 2016 och bedömde att en förundersökning behövde göras för att klargöra om exploateringen berörde fornlämningen. Länsstyrelsen beslutade därför att en arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av fornlämningen enligt 2 kap. 13 i kulturmiljölagen (1988:959) skulle göras och vidare enligt samma bestämmelser att tilldela Arkeologistik AB att utföra förundersökningen (Lst beslut 2018-02-28). Arkeologistik genomförde förundersökningen den 7 maj 2018. Hölö skans är belägen på västra sidan av Kasholmssundet som skiljer Hölölandet från Mörkö. På Kasholmen på Mörkösidan av sundet finns ytterligare en skans, RAÄ Mörkö 126:1 (figur 2). Skansarna anlades på 1620-talet på Gustav II Adolfs order till skydd för Södertälje och Mälarinloppet. Mellan skansarna anlades också en flottbro (Edberg et al 2001:16). Skansarna var av enklare slag och uppförda av jord och timmer och förföll därför efter en tid. Skansarna återupprustades igen 1657. Vid ryssarnas skärgårdshärjningar 1719 brändes skansarna ned efter det att dessa hade övergivits av de svenska trupperna dagen innan (a.a:16, 29f). Under 1740-talet rustades skansarna återigen upp innan de slutligen övergavs 1757 efter det att vapen och förråd tagits bort från skansarna (a.a:30). Av Hölö skans, eller Vinterhälla skans som den kallas på en karta från 1773 (LMS C34-52:2), återstår endast skansens västra del efter det att den östra delen odlades bort kring sekelskiftet 1900, troligen mellan år 1897 och 1906 (jfr LMM 01-höl-179 och RAK J112-67-13), men i vart fall före 1927 (LMM 01-höl-220). Skansen finns tidigast markerad på en karta från 1690 och betecknas då som en gammal (förfallen?) skans (LMS C11:178). Skansen hade då en kvadratisk form med fyra bastioner. Den senaste skansen som uppfördes på platsen var istället kvadratiskt stjärnformad (se omslagsbild). Av denna återstår idag de norra och västra uddarna. Skansvallen av jord är ca 10 m bred och 1-2 m hög. Längs skansens västra sida finns också resterna efter en vallgrav, ca 4 m bred och 0,7 m djup (figur 3). Kulturmiljö Fig 3. Längs skansvallens västra sida kan resterna efter en vallgrav anas. Foto från norr. År 1912 byggdes en bro mellan Hölö och Mörkö. Bron som var av trä var öppningsbar vid djuprännan intill Kasholmen på Mörkösidan. Brofästet på Hölösidan var beläget strax söder om skansen och söder om bron uppfördes en brovaktarstuga. Kort därefter lät den förste brovaktaren också uppföra en privatbostad åt sig norr om brofästet intill de kvarliggande delarna av skansens södra vall (Bygdeband 2018b, jfr LMM 01-höl-220). 7
Brovaktarens privatbostad är sedan länge försvunnen liksom ett senare fritidshus på samma plats. Innanför skansens vallar finns dock en byggnad tillhörande det senare kvar (figur 3). Den nuvarande bron över Kasholmssundet byggdes 1972 strax söder om den äldre bron och brovaktarstugan (Bygdeband 2018b). Den gamla brovaktarstugan brann ned till grunden 2013, men har därefter ersatts med en byggnad med samma utseende (Bygdeband 2018a). varför det inför den nu aktuella förundersökningen också var oklart vad som kunde förväntas framkomma vid undersökningen. Enklare skansar som den nu berörda uppfördes och bemannades i allmänhet inför annalkande hot för att därefter stå och förfalla tills det blev dags att återupprusta dem igen inför nya hot. Det var därför tänkbart att konstruktionslager skulle kunna framkomma liksom lämningar från t. ex. fältkök. Skansarna är i allmänhet inte heller särskilt stora varför hela vaktstyrkan troligen inte kunde husera inne i skansen i väntan på ett eventuellt anfall. Hypotetisk skulle därför även lämningar från härläger kunna påträffas. Metod Fig 4. Ett sentida fritidshus finns i dag inom den återstående delen av skansen. Foto från väster. Syfte och förutsättningar Syftet med förundersökningen var att avgränsa fornlämningen RAÄ Hölö 269:1 mot norr och väster inför eventuell byggnation (Lst kravspecifikation 2018-02- 21). Arkeologiska undersökningar av skansar har tidigare förekommit i begränsad utsträckning och det är ovanligt att hela anläggningar har tagits bort. Vid undersökningarna har främst svar på frågor kring vallkonstruktioner erhållits, föremålsfynd eller husgrunder är däremot ovanliga (Johansen & Pettersson 1993:66). Det är oklart om förundersökningar i avgränsande syfte av den berörda fornlämningstypen har utförts tidigare, Inledningsvis besiktades impedimentet varpå resterna av skansen är belägen. Syftet var att klargöra om det förekom synliga strukturer som kunde ha ett samband med skansen. Vid förundersökningen planerades hela området att sökas av med metalldetektor i syfte att klargöra om det förekom ytor med fynd som kunde ha ett samband med fortifikationen utanför själva skansen. Området visades dock vara allt för bemängt med skräp från 1900-talsbebyggelsen för att detta skulle vara genomförbart inom den avsatta fälttiden. Istället detekterades kontinuerligt de sökschakt som grävdes efter det att torven hade schaktats bort (järn diskriminerades). Sökschakten grävdes utifrån skansens jordvallar eller utifrån en svacka längs skansens västra sida som sannolikt utgör rester efter en vallgrav. Schakten och påträffade objekt mättes in med RTKgps och beskrevs i text. De återstående delarna av skansvallarnas utsida mättes också in, men på grund av de många och stora ekar som växte på impedimentet blev dock noggrannheten i mätningarna inte särskilt hög, i allmänhet inte bättre än +/- 1 meter. Schakten återfylldes i samband med förundersökningen. Resultat Vid den inledande besiktningen påträffades dels fyra sentida röjningsrösen, dels en oregelbundet rund förhöjning som misstänktes kunna utgöra en fornläm- 8
Utvärdering ning med ett eventuellt samband med befästningen (A1). Den senare visade sig dock efter provschaktning utgöra en naturbildning. Den norra delen av impedimentet var relativt stenbemängd, medan ytan mellan skansen och röjningsrösena tycktes vara stenröjd. Totalt grävdes nio sökschakt inom den stenröjda ytan. Schakten var 4-10 m långa, 1,4-2,3 m breda och 0,25-0,4 m djupa. Den totala schaktytan uppgick till ca 108 m2. Under torven och ytligt i schakten förekom enstaka sentida (1900-tal) föremålstyper såsom kapsyler, patronhylsa, spikar och - utifrån detektorutslag - andra järnföremål som dock inte grävdes fram samt taktegel. I samtliga schakt utom ett (S2) utgjordes fyllningen av mörkbrun matjord vilket bedömdes som tidigare odlingslager. Någon odling inom impedimentet finns dock inte belagt i äldre kartmaterial. Inga anläggningar eller fynd av äldre karaktär påträffades i något av schakten. Förundersökningen genomfördes i enlighet med projektplanen med undantag för att en planerad metalldetektering av impedimentet varpå skansen är belägen fick utgå pga. den nedskräpning som har skett inom området under 1900-talet. Den avsatta fälttiden skulle helt enkelt inte räcka till för detta. Istället detekterades sökschakten kontinuerligt efter det att torven hade avlägsnats. Fyllningen i schakten utgjordes över större delen av den undersökta ytan av matjordlager vilket tillsammans med några intilliggande röjningsrösen visar att ytan tidigare har varit uppodlad. Med undantag för röjningsrösena framkom inga anläggningar eller lager vid förundersökningen. Inte heller påträffades några fynd äldre än från 1900-talet. Referenser Bygdeband 2018a. Brovaktarstugan (artikel). Hämtad 2018-05-11 från: http://www.bygdeband.se/plats/314413/sverige/stockholms-lan/sodertalje/holo/brovaktarstugan/ Bygdeband 2018b. Mörköbron (artikel). Hämtad 2018-05-11 från: http://www.bygdeband.se/plats/263254/sverige/stockholms-lan/sodertalje/morko/morkobron/ Edberg, R. Lindström, M & Rönnby, J. 2001. Pålsundet. Arkeologiska studier av en sörmländsk kustmiljö. Stockholm. Johansen, B. & Pettersson, I.-M. 1993. Från borg till bunker. Befästa anläggningar från förhistorisk och historisk tid. Fornlämningar i Sverige 2. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Arkiv Fornminnesregistret (FMIS), Riksantikvarieämbetet Lantmäterimyndigheternas arkiv (LMM), Lantmäteriet Akt: 01-höl-179 Stockholms län, Södertälje kommun. Övrig karta 1898 (1897). Akt: 01-höl-220 Stockholms län. Ägomätning 1928 (1927). Lantmäteristyrelsens arkiv (LMS), Lantmäteriet Akt: C11:178 Södermanlands län, Hölö socken, Vinterhälla. Skattläggningsberedning 1690. Akt C34-52:2 Södermanlands län, Hölö socken, Vinterhälla. Skattläggningsberedning 1773. Rikets allmänna kartverks arkiv (RAK), Lantmäteriet Akt: J112-67-13 Häradsekonomiska kartan, blad Fållnäs, u.å. (troligen 1901-06). 9
Administrativa uppgifter Länsstyrelsens beslut, dnr 431-3841-2018 Beslutsdatum 2018-02-28 Arkeologistik, projektnr AL 2018.3 Exploatör Fastighetsägaren Landskap Södermanland Kommun Södertälje Socken Hölö Fastighet Vinterhälla 1:1 Fornlämning RAÄ Hölö 269:1 Typ av undersökning Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte Läge Ekonomiska kartan 9I 8a NÖ (RT90) Koordinater N 6542031, E 650510 (Sweref 99 TM) Omfattning Schaktad yta: ca 108 m 2 Fältarbete 7 maj 2017 Personal Kjell Andersson (projektledare), Göran Wertwein Underkonsulter J-E Johanssons Åkeri Rö Arkivmaterial Utöver denna rapport föreligger inget arkivmaterial. Mätfiler och digitala fotografier förvaras tillsvidare hos Arkeologistik AB. Fynd Inga fynd tillvaratogs 10
Bilaga Bilaga 1. Objekttabell Obj-nr Typ Beskrivning A1 Utgår Oregelbundet rund förhöjning, ca 3 x 3 m och 0,1-0,3 m hög. Övertorvad. Provschaktad (S7). Naturbildning. RR1 RR2 RR3 RR4 Röjningsröse Röjningsröse, ca 2 x 2 m och 0,2 m högt av 0,15-0,3 m stora stenar uppslängda mot ett större block (ca 1,2 x 1,1 x 0,55 m) i NÖ. Delvis övertorvat. Sentida. Röjningsröse Röjningsröse, ca 2 x 1 m (N-S) och 0,1 m högt av 0,15-0,25 m stora stenar. Övertorvat. Sentida. Röjningsröse Röjningsröse, ca 2 x 1 m (NV-SO) och 0,2 m högt av 0,15-0,5 m stora stenar samt ett större block (ca 1,4 x 0,75 x 0,5 m). Sentida. Röjningsröse Röjningsröse, ca 1,2 x 1 m (V-Ö) och 0,15 m högt av 0,15-0,6 m stora stenar intill ett större block (ca 1,2 x 0,6 x 0,35 m) i Ö. Delvis övertorvat med enstaka fragment av taktegel i ytan. Sentida. 11
Bilaga 2. Schaktplan och schakttabell Schakt Storlek (m) Beskrivning 1 9 x 1,4 x 0,3 Fyllning: mörkbrun matjord (odlingslager), ca 0,2-0,25 m. Botten: gulbeige moig sand. Ytligt i odlingslagret förekom sentida (1900-tal) föremål i form av kapsyl, spik, plåt och en ten/sprint av oklar metall. 2 7 x 1,4 x 0,1-0,3 Fyllning: brun mylla, ca 0,1-0,15 m med enstaka fragment av takpanna av tegel. Botten: stenig morän. 3 10 x 1,4 x 0,3-0,4 Fyllning: mörkbrun matjord med ytligt enstaka sentida material (tegel). Botten: gulbeige moig sand. 4 7 x 1,4 x 0,3 Fyllning: Mörkbrun matjord, ca 0,25 m. Botten: gulbeige sand. 5 7 x 2,3 x 0,3 Fyllning: Mörkbrun matjord, ca 0,25 m. Botten: gulbeige sand. Ytligt i fyllningen framkom en patronhylsa. 6 9 x 2,3 x 0,3 Fyllning: mörkbrun matjord, ca 0,1-0,25 m. Botten: stenig morän i S, gulbeige sandig mo i N. 7 4 x 1,4 x 0,3-0,4 Schaktet drogs över en förmodad anläggning (A1) för att kontrollera dess status. Fyllning: gråbrun silt (A1) och där efter mörkbrun matjord. Botten: gulbrun moig sand med enstaka större stenar. 8 6 x 1,4 x 0,3-0,4 Fyllning: Mörkbrun matjord, ca 0,3. Botten: gulbrun morän. 9 7 x 1,4 x 0,15-0,25 Fyllning: mörkbrun matjord, ca 0,2 m. Botten: gulbeige moig sand och längst i N stora stenar. 12
Skala 1:500 + RR2 + X 654090 Y 650458 RR3 RR1 X 654090 Y 650530 S7 A1 S8 S9 S6 S1 RR4 S5 S4 S3 S2 Hölö 269:1 X 654990 Y 650530 + 0 10 20 m 13