Centrumkyrkans i Sala-Heby historik

Därför blev jag icke olydig den himmelska synen. Beckie Baraka 13 sept. 2009: Pray the leaders will carry the vision. Centrumkyrkans i Sala-Heby historik Församlingen Centrumkyrkan i Sala-Heby kommer ur svensk frikyrklighets mylla, är barn av trosrörelsen med sin undervisning, samt har internationellt samarbete med Salt & Light. Namnet första tiden var Herrens Gård, som beskriver ursprunget. Centrumkyrkan är idag del av EFK Evangeliska Frikyrkan för att visa samhörighet med svensk frikyrka samt lokala Mötesplatsen, som är gemensamt organ för frikyrkorna i Heby kommun. I oktober 1984 inbjöd Kiell & Gertrud Tofters till den första samlingen i Bragdebogemenskapen. Från 10 augusti 1986 till år 2003 var namnet Herrens Gård, vilket därefter är Centrumkyrkan i Heby. Barbro Öman fick denna syn av en ljusstake med rött kors framför jordklotet vid ett möte i Bragdebo. Hennes dotter Magdalena målade sedan denna vänstra bild, som fick vara förlaga till medarbetarnas märken under Helandeveckorna. På beställning målade sedan Birgitta Yavari den högra bilden med namnet Herrens Gård.

RESAN Docent Cecilia Wejryd, Uppsala Universitet, Teologiska Institutionen, till sin teologie studerande Katrin Larsson hösten 2009: Tänk vilken resa Kiell har gjort! Liknande resa har vi alla genomfört. Söndagen den 12 mars 1989 startade vi 32 stycken Församlingen Herrens Gård vid en högtid i Tärnsjö Folkets Hus. Det var en gudomlig kallelse, men hur var resan fram till denna proklamation och därefter? Både Gertrud och jag (Kiell) är uppvuxna i kristna hem i Östervåla och var under barndomstid, ungdomstid och vuxentid engagerade i Östervåla Missionsförsamling. Vi blev frälsta, vuxendöpt (jag) och församlingsmedlemmar i tonåren. Som minne vid bibelskoleavslutningen den 27 maj 1956 fick Kiell boken Kristens Resa av John Bunyan. Den läste han med stort intresse. Andliga arvet i Östervåla Kiell startade blåsorkester vid 15 år, blev sångledare för musikföreningen vid 16 år, startade ungdomskören vid 17 år. Gertrud var aktiv som körsångare och musiker, senare ledare för barnkören. Det andliga arvet betydde och intresserade oss mycket. Helbrägdagöraren i Östervåla, föreståndaren i missionsförsamlingen och småbonden i Buckarby, Anders Olsson, 1836 1916, förfader till både Gertrud och Kiell, intresserade oss mycket. I synnerhet hans samarbete med predikanten Stor-Olle under 1890-talet var fascinerande. Anders Olssons yngste son August Rosén, 1877 1950, blev en mäktig förkunnare och pastor i Immanuelskyrkan, Stockholm, under många år. Det inspirerade oss, det hölls sommarmöten i Gertruds hem i Skogbo med August Rosén, som var bror med Gertruds farmor. Kiells farbror Petrus var missionär i Kongo under 1930-talet. Detta banade väg för mitt intresse för Afrika. 1970-talets arbete i Afrika har också betydelse som förberedelse inför African Dream. Väckelseevangelister Under 1950-talet blev jag mycket intresserad av evangelister och väckelseförkunnare. När Billy Graham i början av 1950-talet predikade på Skansen och Stockholms stadion var hela familjen där och lyssnade. Som 9-åring minns jag att vi stod nära plattformen på Solliden för att se och höra den redan då berömde evangelisten. Den finske evangelisten Frank Mangs predikade i Östervåla missionskyrka under 1950-talet, och jag minns fortfarande vilket starkt intryck han gjorde på mig med sin förkunnelse. Svenske evangelisten John Hedlund startade efter amerikansk förebild sitt Korstågteam vid mitten av 50-talet och första kampanjen hölls i Sala Missionskyrka. Jag lyssnade till honom. Med i teamet var sångaren Artur Eriksson, bördig efter Eric Ersson, Ingeborgbo Östervåla, en pionjär i väckelsen i Östervåla 1840- till 1860-tal. John Hedlund höll sedan flera korstågskampanjer i NÖVLM, bland annat i Rödjebro, dit jag cyklade varje kväll för att lyssna och sälja korv (innovation!). Jag blev frälst

efter sista korstågsmötet i Östervåla missionskyrka, som 13-åring, i vårt hem när far och mor bad för mig. Jag fascinerades av och lyssnade till evangelisten Bertil Paulsson och hans AKOteam. Vid juniorting i Västerås stod jag som fastnaglad vid Aros-vallen, när Bertil Paulsson predikade. De andra juniorerna var inte intresserade. Efter söndagsgudstjänsten lekte vi några tonårspojkar väckelsemöte i missionskyrkan. Roland Ericsson och jag turades om att predika. Sten Tofters och Bengt Götegård skötte sång och musik, Leif Brodén var kollektör. När Bertil Paulsson under 1960-talet hade väckelsekampanj i Rödjebro, samarbetade jag med honom och deltog i samtliga möten som sångledare. Engagerad i SMU Under 1960-talet fortsatte dragningen till de andliga impulserna. När SMU i början av decenniet reste till Värmland, besökte jag själv Karlstads domkyrka och köpte Martin Luthers Lilla Katekes, som jag sedan ivrigt studerade. Jag predikade sedan på tältmöte i Karlstad. Jag hade tidigare predikat i Österfärnebo missionskyrka, när SMU hade skidutflykt dit. I skidbacken fick jag hjärnskakning och fraktades i ambulans till Sala lasarett. 1967 utkom David Hedegårds översättning av Nya Testamentet och den studerade jag flitigt. Jag var engagerad som ledare i lokala SMU, distriktet samt vice ordförande i Riks-SMUstyrelsen. Detta gjorde att jag kom i kontakt med Edin Lövås och hans böcker Vänd dig om i glädje och Husförsamling. Alla dessa böcker som jag studerat under årens lopp har präglat mig och min uppgift. Jag började intressera mig för Den Helige Ande och läste Nils Tägts bok Vi tror på den helige Ande. Parallellt började Gertrud söka efter mer hos Gud och i synnerhet Den Helige Ande. Jag anordnade flera nyårsläger i Älvdalen, där huvudtemat var Den Helige Ande. Bibelstudieledare var William Öhrnman, lärare på Lidingö Teologiska Pastorsseminarium. Det hände märkliga ting. Jag intresserade mig för de första kristna och läste Gottried Arnolds bok Huru voro de första kristna. Boken utgavs år 1700 i Halle Tyskland och är väl värd att läsa. Tidningsartikel av Kiell Tofters 1970. Jag började tidigt som ledare i missisonskyrkan. Tog initiativ till blåsorkester när jag var 15 år, blev sångledare vid 16 år, startade ungdomskör vid 17 år. 1963 sjöng ungdomskören vid Sätrabrunnsfesten arrangerad av Svenska Missionsförbundets distrikt. I samma möten sjöng Gillis Norman, Fläckebo.

Ashram Under 1970-talet kom både Gertrud och jag i kontakt med Ashram-rörelsen, genom pastorn Lars-Eric Högerås, som tjänade i Östervåla missionsförsamling i början av 1970-talet, och vi deltog i ett flertal Ashrams. I Ashrams användes andliga nådegåvor. 1971 började jag lära känna Sten Nilsson, som var svensk ledare för Ashram. Vid ett Ashram på Sjöviks folkhögskola sommaren 1971 träffade jag E. Stanley Jones världsevangelisten, indienmissionären, grundaren av den kristna ashramrörelsen, författare till 30 böcker. Stanley Jones skrev en hälsning i min bibel, liksom författaren Gunnar Edman. Jag köpte och studerade noggrant Stanley Jones tjocka bok Sången om Riket En andlig självbiografi. Ulf Ekman och i synnerhet hans svärfar Sten Nilsson har påverkats mycket av Stanley Jones; och även jag. Stanley Jones har ett helhetsgrepp (holitstiskt) som kristen. Ett kapitel heter Jag sjunger om hälsa. Intresset för Guds gåva helande fick hos mig åter näring, intresset sedan Anders Olssons dagar.

Livets Ord, Hagin samt anglikanska präster Under 1980-talet började Gertrud och jag alltmer vilja lära känna Jesus Kristus och Den Helige Ande. Vi blev Andedöpta. Kiell deltog i Livets Ords första seminarium med Jim Kaseman i Celsiusskolan. Första kvällen var jag inbjuden av Stuart Ahlezon, blev så intresserad att jag åkte dit själv nästa kväll och satte mig långt fram. Köpte en bok om Den Helige Ande av Kenneth Hagin. När jag söndagskväll ledde blåsorkestern i Östervåla Missionskyrka, vände jag mig om och berättade om mötet hos Livets ord och boken som jag läst. Inte alla var förtjusta. Jag hade tidigare kommit i kontakt med Kenneth Hagin, eftersom Anders och Ann Ahlezon placerat hans böcker på missionskyrkands bokbord. De var revolutionerande för mig. Två engelska förkunnare och författare betydde mycket. Den anglikanske prästen David Watson skrev om JESUS då och nu samt om Lärjungaskap. Boken Lärjungaskap köpte jag och gav till alla i missionsförsamlingens styrelse. Colin Urquharts, också anglikansk präst, bok I Jesus Kristus, läste jag mycket noggrant. Jag besökte ofta England på säljresor och minns, att istället för att på kvällarna besöka krogen, satt jag på hotellrummet och läset denna bok, som har tre avdelningar: 1. Vad Gud har gjort för dig i Jesus. 2. Ditt nya liv i Jesus. 3. Hur man skall leva i Jesus. Södermalm Hela familjen blev allt hungrigare efter mer av Gud. Vi besökte Södermalmskyrkans Eriksdalsmöten, barnen blev frälsta och andedöpta. Petra hade tidigare blivit frälst i ett möte med Bertil Paulsson i Östervåla missionskyrka. Gertrud och jag frågade pastor Bror Spetz, om vi som missionsförbundare fick delta i pastorsmöten, vilket vi fick. Kontakten med Södermalmskyrkan blev mycket stark, Gertrud döptes av Bror Spetz, jag följde med Carl- Gustaf Severin till Sovjet tre gånger. När Gertrud fyllde 50 år besöktes festen av Bror Spetz, Roger Larsson, John och Ingrid Karlsson. Vi lyssnade till John Osteen i Eriksdalshallen och jag köpte boken Reigning In Life As A King, vilken studerades noggrant. Under många år erhöll vi varje månad ljuskasetter från John Osteens predikningar i Lakewood Church. Dessa kasetter betydde mycket för mig. Det var också från Lakewood Church som jag fick devisen An Oasis Of Love. Genom Södermalmskyrkan fick vi kontakt med Finland, och jag var dit och predikade så människor blev frälsta och andedöpta.

Telejour I början av 1980-talet tillhörde jag missionsförsamlingens styrelse i Östervåla. Min andliga längtan växte och jag fick åka till en mediakonferens i Pingstkyrkan i Jönköping i början av 1984. Där fick jag träffa karismatiska och evangeliska pingstvänner, som hade stor inverkan på mig. I planet hem till Bromma fick jag möjlighet samtal med Josef Östby, då pastor i Filadelfia i Stockholm. I Jönköping träffade jag Uffe Sandberg, en relation som skulle bli mångårig. Uffe berättade om Kyrkornas Telejour, genom att Jesusfilmen under påskhelgen skulle visas i fem avsnitt på Sveriges Television. Hemma tog jag initiativ till att sammankalla väckelsevänner från frikyrkorna i Östervåla och Harbo. Under påskhelgen var vi samlade i tryckeriet, bad tillsammans och svarade i telefon. Denna Telejour var begynnelsen till Bragdebogemenskapen. Dagens nätverk Mötesplatsen kan ses som en uppföljning av gemenskapen under Telejouren. Bragdebo Halvåret efter Telejouren växte fram hos mig en fortsättning på denna gemenskap av bön, vittnesbörd och lovsång. Måndagskvällen den 1 oktober 1984 inbjöd Gertrud och jag till vårt första möte i Bragdebo lagård. Från början var våra äldsta barn Petra och Andreas delaktiga. Jag ledde och Gertrud spelade alltid till lovsången. Detta var nytt för oss med Andens gåvor, bön för varandra om helande, profetiskt tal. Startkvällen fick jag för första gången ett profetiskt ord till mig. Det var Inga Ekström som profeterade. Vänner i missionsförsamlingen föreslog flera gånger att vi skulle flytta samlingarna till missionskyrkan, men jag stod envist emot. Under dessa år i Bragdebogemenskapen växte vi andligt och utvecklades. Ingegerd Rudäng skrev oftast referat från samlingarna. Kiell och Gertrud framför ladugården i Bragdebo, där förhistorien till församlingen Centrumkyrkan i Heby och Sala skeede under fem år. Bilden är från Sala Allehanda, som skrev om församlingen i början av 90-talet sasmt visade att mannen har auktoritet, genom att kvinnan underordnar sig och hänger på mannens axel. Sic!

Vi hade besök av ett flertal utländska förkunnare, som Charles Doss från Indien. Sam Whaley, USA, profeterade 5 augusti 1986 att en församling skulle etableras, varvid ett flertal blev mycket oroliga. Folk kom vida ifrån, från Tierp, Sala, Uppsala, Edsbyn, Tärnsjö,

Stockholm. En stark profetisk kväll med mycket folk närvarande var 5 mars 1985, då John och Lena Brandström besökte och tjänade. Sten Nilsson besökte oss 2 september 1985, och ofta Barbro Ehrling, liksom Kjell Rodheim Falun med team. Kjell Rodheim såg en nyckel i Andreas hand, som visade på en framtida pastorstjänst. Birgit Sundin varnade Kiell för att gå för fort, att de andra inte skulle hinna med; 1 Mos. 33: 12 14.

Harbo För Jesus Karl-Arne och Agneta Larsson hör till pionjärerna. De var med från första kvällen i Bragdebo och fortsatte ta stort ansvar i Helandeveckorna samt sedan i församlingsbildandet. De var djärva att inbjuda till en troskonferens i Harbo sommaren 1985 i konfrontation med missionsförsamlingen och Karl-Arnes familj. Karl-Arne och Agneta har fått betala ett högt pris för sin lydnad till Kristus. För Gertrud och mig är det en glädje att Karl-Arne och Agneta nu är föreståndarepar i Centrumkyrkan. Talare vid konferensen var evangelisten Christopher Alam, Kiell ledde mötena och en tidning spreds till alla hushåll i Harbo. Vid lördagskvällsmötet var det uppror och Christopher kunde inte predika. Pär-Inge Larsson ringde till Gertrud från mejeriet, Gertrud ringde till Ulf Ekman och Bror Spetz och bad om förbön. Det lugnade sig och Christopher kunde predika i form av ett personligt vittnesbörd. Jag själv fick efter mötet krypa ut under tältduken och springa till bilen. Vi lärde oss mycket av konferensen. Mats Nordéns, Västerås, föräldrar besökte mötena, och för första gången lärde vi känna varandra. Roger Larsson Vintern 1986 hade evangelisten Roger Larsson två möten i Frälsningsarmén i Harbo. Det var fullsatt och hela vår familj inklusive mormor Tillie deltog. Vi blev alla välsignade och vi var andligt hungriga. En långvarig kontakt och mångårigt samarbete skapades. Sommaren 1986 hade Gertrud och jag en fjällvecka tillsammans med Roger och Karin Larsson.

Den 10 och 11 august 1986 kom Roger Larsson första gången till Bragdebo. När vi i bilen svängde upp mot Bragdebo i den mörka augustikvällen, fick profeten över ladugården se sju brinnande ljus som han profeterade över. I möteslokalen var det absolut fullt och evangelisten fick tjäna hela kvällen i sitt anletes svett; ovanstående bilder. Han frambar ett långt profetiskt tal, som han fortsatte nästa dag. Efter mötet under natten var vi till tryckeriet och bad. Profetiska talet om ljusstaken var ett budskap om församling.

Samarbetet med Roger Larsson fortsatte under många år. Han har varit som en andlig fader för oss och sedan hela Församlingen. Det var också Roger vid ett söndagsmöte i församlingen i början av 2000-talet, som uttalade att det var tid att byta församlingsnamn till Centrumkyrkan. Gertrud och jag fungerade i en administrativ hjälptjänst ett antal år åt Roger. Han deltog i flera av våra Helandeveckor samt vi genomförde ett par Israelresor tillsammans. Det var också Roger Larsson på Guds anmaning proklamerade Försanlingen som en Apostolisk församling 4 april 1993 med tydligt innehåll. Tulsa I mitten av 1980-talet växte längtan att få förkovra mig mer i Ordet, men det fanns inte möjlighet ta tjänstledigt och studera helt år på bibelskola. Jag kunde ta ledigt en månad och åkte över Atlanten till Tulsa, Oklahoma, där jag studerade på Victory Christian Center. Det var en kampfylld och utvecklande tid. Djävulen följde med över Atlanten, men i Tulsa kunde jag få inspiration och drömmar för framtiden. Utöver bibelskolan och gudstjänster i pastor Billy Joe and SharonDaugherty s församling, besökte jag Rhema församling och bibelskola med pastor Kenneth Hagin, senior och junior, samt evangelist Oral Roberts universitet och sjukhus. I sjukhuset botades patienterna med både bön och medicin. Allt detta var exempel och manifestationer av Gudsmäns tro. Vid Oral Roberts City Of Faith växte fram en dröm om Helandecenter i Sverige, som först konkretiserades i Helandeveckor. Jag lyssnade till trosförkunnaren Robert Tilton, som visade: Charting your course by the Dream in your heart. Turn your Godgiven dreams into reality so you can achieve your full potential in life. Jag lyssnade till Edwin Louis Cole, som undervisade om sann manlighet, vilket är Kristuslikhet. Jag lyssnade till Bob Yandian, och såg mycket på kristen TV. Under denna tid i Tulsa fick jag inspiration att skissa en verksamhetplan för en kommande församling, som ett profetiskt modellbygge för hela Skandinavien med olika centers för kristen tro, helande, utbildning och undervisning, mission, hjälp, kommunikation och media samt rekreation och arbete. Detta var sedan underlaget till den vision, ordning och stadgar, som antogs av medlemmarna vid församlings-bildandet den 12 mars 1989. I det mesta var Victory Christian Center en förebild, men också Oral Roberts City Of Faith och Kenneth Hagins Rhema. Med mig hem över Atlanten hade jag en strategi för en kommande församlings arbete och organisation.

Internationella kontakter Genom att jag ansvarade för försäljning, marknadsföring och export hos familjeföretaget Tofters Tryckeri AB fick jag under 1980-talet många internationella kontakter. Vi hade kontor i Bromley, söder om London. Gertrud och jag deltog i en kristen affärskonferens på Lundsbrunn 1984, där vi fick kontakt med Lars-Göran Gustavsson, som hade arbetat mycket internationellt. Konferensen hette Frön Till Framgång och arrangör var HarrierInstitutet. Lars-Göran sammanförde oss med Peter och Birgitta Conlan, som ansvarade för OM:s skepp, (OM = Operation Mobilization). Det blev en nära kontakt med många besök. Petra praktiserade också hemma hos dem under gymnasietiden. Conlans sammanförde oss med Kees och Toos Rosies, Belgien, och de blev representanter för Tofters Printing Company i Europa. Rosies sammanförde oss med norrmän, som arbetade med Bibellexikon, och det blev en stor affär för tryckeriet. Pga Bibellexikon besökte vi Israel, eftersom Bibellexikon hade högteknologiskt samarbete i Israel. Deras representant var Raymond Schazan, vars företag hette Spectra. Genom överenskommelse med Raymond fick Herrens Gårds tidskrift heta Spectra. Under en utställning i England träffade Kees Rosies Dave Oliver, Basingstoke, och han sammanförde oss. Kees hade arbetat för OM under många år och var nu pastor tillsammans med Toos för en unga internationell församling vid universitet i Leuven, Belgien. Genom Rosies har vi under åren fått många internationella kontakter och inspiration till globalt arbete. Detta kan också vara källan till Centrumkyrkans internationella arbete och kallelse. I juni 1985 deltog jag i OM:s konferens i Belgien och köpte då Thompsons Chain- Reference Bible, New International Version. Bibelintresset har alltid varit stort. 1985 deltog Gertrud och jag vid ICCC:s urtima möte i Antwerpen, Belgien. Genom ICCC har vi genom året haft flera internationella kontakter. Basingstoke och Salt & Light Oktober 1986 träffade jag första gången Dave Oliver vid en tidig hotellfrukost i London. Jag lånade pengar av Dave och köpte Dake s Annotated Reference Bible, King James. Det var början till nu 23 års vänskap, samarbete i arbetslivet (Dave blev Engelsk representant för Tofters samt marketing consult.), samarbete i församling och Guds Rike. Dave är profet och lärare och har undervisat, uppmuntrat, tillrättavisat och bett för och med Gertrud och mig genom åren. Dave och Gill har under alla åren varit våra personliga rådgivare. Dave balanserade och modererade den häftiga amerikanska trosundervisningen vi fick del av under 1980-talet. Han hade erfarenhet. Dave förde mig in på studium av Watchman Nee, Kina, och hans undervisning, vilket fått en stor betydelse för oss. Dave sammanförde mig också med sin mentor, Ron Trudinger, äldste i Basingstoke och missionär i Australien, samt författare till Built To Last Biblical Principles For Church Restoration. 1987 besökte Gertrud och jag första gången Basingstoke och vi började lära oss hur församlingen var och fungerade samt Salt & Light, som Basingstoke tillhörde. Hösten 1989 tillbringade jag en studievecka i Basingstoke, fick mycket av tillrättavisande profetord, samt för första gången träffade dess seniorpastor Dave Richards. Du är en tillbedjare sade Dave till mig, ett ord som gladde mig i all min fördömelse. Våren 1990 besökte Dave och Chris Richards för första gången Sverige. Sedan dess har de besökt Sverige ungefär två gånger per år. Sommaren 1990 besökte Gertrud och jag Salt & Lights Family Camp och blev en i familjen. Genom Salt & Light har vi lärt oss familj, relationer och gemenskap, restaurering, Guds Rike, ledarskap, Timoteusbroderskap,

långsiktighet och sundhet, andliga nådegåvor och tjänster. Sedan början av 1990-talet är Dave och Chris vårt personliga pastorspar. Vi har även tillsammans semestrat några gånger i Dalarna, Lake District och Cornwall. Hos Salt & Light är relationer med människor viktigare än estradframförande. 1994 anslöt sig formellt Församlingen Herrens Gård till Salt & Light International, och sedan dess är Dave och Chris vårt apostlapar. Aposteln Dave Richards och profeten Dave Oliver har tillsammans avskiljt äldste i vår församling. Årligen har ledare från vår församling deltagit i Salt & Lights ledarkonferens i början av året. Flera gånger har medlemmar i vår församling deltagit i team från Salt & Light i missionsuppdrag i Afrika. Ett par gånger vid mitten av 1990-talet evangeliserade team från Basingstoke i Sala. Schweiz 1987 och 1988 fanns Tofters Printing Company i Direct Marketing utställningen i Montreux. Vid andra tillfället var också Gertrud och Pär-Inge med samt Kees Rosies, Dave Oliver och Kiells syskon med respektive. Den veckan var en vattendelare i familjen, företaget och kallelseuppdraget. Själva mässan var höjdpunkten i Tofters utveckling och marknadsföring, som alla var överens om i Montreux. Men efter hemkomsten skiljdes våra andliga vägar och det var svårt för samarbete. En mörk kväll med tusentals stjärnor vid Geneve-sjön bad Gertrud, Pär-Inge, Dave Oliver, affärskollega till Dave från England, Kees Rosies och jag tillsammans. Vi bad för missionsarbete ut i världen. Detta var startpunkten för vårt uppdrag att bygga församling och gå ut överallt i världen och predika evangeliet för hela skapelsen. Helandeveckor I Tulsa hade jag fått visionen om Helandeveckor och vi bjöd in till den första veckan i september 1987. Vi producerade en tidning Spectra, där vi skrev om Helandeveckan samt att vi hade Roger Larsson, Axel Gustavsson och Barbro Ehrling som talare. Vi rekryterade många medarbetare, Karl-Arne Larsson skötte ekonomin och anmälningarna. Vi fick register från Livets Ord och ett par andra ställen. Vi hade hyrt hela Östa camping för boende och husmöten, Älvåsa fritidsgård för möten och mat, Folkets hus i Tärnsjö för kvällsmöten samt var i slutet av veckan i Östervåla missionskyrka. Det blev ett stort genomslag.

Media skrev om oss och det var stor uppståndelse. Själva fick vi träna oss att be för sjuka och kasta ut onda andar, vilket behövdes och ibland blev dramatiskt. Behoven var stora och längtan efter mer av Gud var stor. Lovsången vi hade i mötena blev genombrott och modell för andra. Den andliga kampen var också stor, ty vi fick tampas med andemakter av större slag än vi hade erfarenhet av. Vi fortsatte de kommande två åren med flera Helandeveckor, Äktenskapsvecka och Ungdomsvecka. Vi hyrde ett stort tält och placerade det i Östa. Det blev konfrontation med talare, eftersom vi hade engagerat rockgruppen Jerusalem. Det tog ett par år innan vi fick försoning, och det var mycket krävande för Gertrud och mig. De ekonomiska satsningarna var stora, men vid avslutningsgudstjänsten vid andra årets Helandevecka fick vi ett offer på 75 000 kronor. Under Äktenskapsveckan nyåret 1989 kom en postanvisning på 100 000 kronor från en kvinna i Sollentuna. Gud var med oss och vi hade fått ett särskilt uppdrag att förmedla Guds helande. Herrens Gård var en samlingsplats för hela Skandinavien. Skall det bli så igen? Under dessa år deltog 1000 personer i våra veckor och konferenser.

Ora el labora Ora el labora, bed och arbeta. Med början under 1980-talet läste jag Hans Nielsen Hauge och inspirerades att bruka båda händerna församlingspastor och företagare för att bygga Guds rike. Gud använde Hauge att förvandla hela Norge. Hauge vandrade runt hela Norge, predikade så att många människor blev frälsta och hela bygder förvandlade. Han startade många företag, skrev ett antal böcker som lästes i stora upplagor. Sedan 1980-talet har jag också intresserat mig för prästen Nils Petter Wetterlund och hans profetiska ändtidsbok Andens Lag. Det är motpol till amerikansk ytlig framgångsteologi. Det är djupsinnigt och rannsakande. Uppbrott tryckeri, familj, bygd och ekonomi I slutet av 1980-talet fann jag det omöjligt kombinera arbetet i familjeföretaget och kallelsen starta församling. Konflikterna blev för stora. Jag valde själv att sluta, men Gertrud fick sluta. Sedan dess har inte arbetsmarknaden varit öppen för oss och ekonomin begränsad. Vi fick

bryta upp från familj och släkt, företag och arbetskamrater, missionsförsamling och samhälle. Det tog ett antal år innan dessa relationer åter var upprättade, innan jag åter vågade gå över torget i Östervåla. Relationerna i familjen blev mycket goda och vi åtnjuter stort förtroende i bygden. Livets Ords Bibelskola Omkring 1990 studerade vi vid Livets Ords Bibelskola liksom de flesta ledarna i Herrens Gård. Den undervisningen var nödvändig och till stor välsignelse. Kontakterna med Livets Ord har fortsatt, jag är medlem i Trosrörelsens Predikantförbund, många medlemmar i Centrumkyrkan besöker de stora konferenserna liksom våra ungdomar tar många impulser från Livets Ord. Idag behöver vi tro att utföra det Gud kallat oss till i sekulariserad omgivning. Livets Ord och dess pastor Ulf Ekman har också förändrats mycket under åren, liksom vi alla. Församlingsstarten i Tärnsjö 12 mars 1989 Vi hade ett drygt 60-tal medarbetare, som flitigt deltagit och arbetat under Helandeveckorna och deltagit i samlingarna i Bragdebo. Vid nyåret 1989 var det klart att vi skulle inbjuda till medlemskap i en ny församling. Alla dessa medarbetare fick brev om församlingsbildningen, 32 svarade att de var villiga bli medlemmar. Vi ville vara tydliga och inte smyga igång, varvid någon förälder var upprörd att vi inbjöd deras son till nya församlingen. Så sent som dagen innan anmälde sig några för medlemskap. Invigningshögtiden hölls i Tärnsjö Folkets hus, inga främmande apostlar eller profeter deltog, bara vi själva. De närvarande skrev under en handling innehållande vision, ordning och stadgar. Dessa var:

I detta dokument finns paragraf 5, som handlar om verksamhet och inriktning. Det är 7 centra, som är konkretisering av de idéer, som jag fick i Tulsa tre år tidigare. Ännu efter 20 år är det långt till vi har alla dessa verksamheter i fullt mått, men dagens vision innehåller föraning om allt detta. Den apostoliska församlingen bör innehålla detta, som är ett modernt och amerikanskt språkbruk.

Församlingen har ännu inte växt så snabbt, som vi trodde vid starten. Därför har vi 2010 inte än dessa centra, men vi rör oss i riktning mot dessa områden. Vid starten skrev vi, att vi hade ett trefaldigt uppdrag: 1. Tjänst till Herren; Älska Gud! Att förhärliga, ära och behaga Jesus i tillbedjan, lovsång och tjänst. 2. Tjänst till de heliga; Älska människor! Att uppbygga, undervisa och fostra varandra som lemmar i Församlingen till lärjungaskap och flödande gemenskap i en oas av kärlek. 3. Tjänst för Guds rike; Betjäna världen! Att uppsöka de förlorade och rädda dem från helvetet till frälsning genom själavinnande, evangelisation och predikande. Timoteusgruppen Från församlingen i Basingstoke lärde jag mig att omkring mig samla en grupp unga män till en Timoteusgrupp för undervisning och gemensamt arbete. Timoteusbröderna växte och gav stadga i församlingen. Ett ungt manligt ledarskap växte fram. De som är kvar i församlingen är idag ledare. Vi behöver åter Timoteusgrupp i församlingen, liksom jag ämnar i Afrika undervisa pastorer om Timoteusarbete. Nätterna i skogen 1990 Sommaren 1990 lurade mig djävulen att ge upp kallelsen och tvivla på mig själv som pastor. En söndag på försommaren meddelade jag abrupt den häpna församlingen att vi skulle ta en time-out för jag visste inte hur vi skulle gå vidare. Jag var nedslagen, Karl-Arne Larsson tog över som församlingsledare. Vi hade inga gudstjänster under sommaren. Ett stort fel var att jag inte innan tillkännagivandet hade delgivit mina ledare mina plågade tankar. Nu har vi lärt oss så mycket att man inte ensam tar stora beslut. Under juni månad for Gertrud och jag till tältmöten i Västerås, Försoning 90, som församlingen Sion arrangerade med Roger Larsson. Roger Larsson profeterade över mig och befallde mig gå ut på ett berg i skogen, tända en eld, vara inför Herrens ansikte, för att få direktiv. Jag gjorde det fem hela nätter från början av juli månad. Det blev långa nätter i bön och fram i augusti var det mörkt under nätterna. Den femte natten vid morgonväkten såg jag morgonstjärnan och följde den någon timme. Gud talade till mig genom detta tecken, och när jag vandrade hem genom skogen visste jag att Gud kallat mig vara pastor och att Församlingen Herrens Gård var Guds verk och skulle åter sammankallas. Gud talade till mig genom 2 Petr. 1:18 21. Den rösten hörde jag själv komma från himlen, när jag var med honom på det heliga berget. Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud.

Efter en viss tvekan och prövning hos Karl-Arne Larsson fick jag komma tillbaka som herde för hjorden. Det var jag under tolv år till dess Andreas Tofters tog över. Många gånger har jag varit svag, begränsad och även utslagen, men församlingen har varit nådefull och älskat sin pastor med fel och brister. Ibland har jag fått predika sittande, ibland har jag inte kunnat predika. När jag predikade i Pingstkyrkan Sala, tyckte missionspastorn att jag skulle sluta, han orkade inte höra mer. Vandringen genom Heby kommun till Torget, Heby Församlingen Herrens Gård hade sin första tid gudstjänster i Fokus Östervåla. När nya skolan i Tärnsjö var byggd flyttade vi dit och möttes där ett par år. Sedan vandrade vi vidare till Enåker, först bygdegården och sedan missionskyrkan. För att komma fram i centrum och rampljuset kunde vi 1996 flytta till Frälsningsarmélokalen i Heby, när Anders Wall köpt den. Vi har köpt fastigheten och är övertygade om att vi skall fira gudstjänst vid Torget och där bygga ut och nytt. Verksamhet i Sala I slutet av 1980-talet arrangerade vi en lovsångskonsert i Kungsängsskolans aula. I början av 1990-talet genomförde vi bönevandringar i Sala samt inbjöd till lovsång, undervisning och bön under ett par år, först i Adventistkyrkan och sedan i IOGT-NTO-lokalen. Dessa samlingar var mycket välbesökta och Gud manifesterade sig. Detta kan vara förberedelse inför ny församling i Sala, men innan dess en utpost till Centrumkyrkan.

Apostolisk församling Det hände sig en söndagsmorgon att Roger Larsson ringde från Rättvik. Gud hade sagt åt honom kontakta mig för att komma till Församlingen Herrens Gård och proklamera den. Det hade inte blivit riktigt gjort den 12 maj 1989. Detta visar Guds omsorg om oss och hans långsiktiga plan för Församlingen Herrens Gård / Centrumkyrkan. Det är ett flertal trosförsamlingar som utropades omkring 1990, som har lagts ned. 1. Centrumkyrkan är en apostolisk församling. i) Synen om Herrens Gård med de sju eldarna på ljusstaken fick profeten Roger Larsson 10 augusti 1986. Detta talade om en församling. ii) iii) iv) 12 maj 1989 var Församlingens begynnelse och födelse. 4 april 1993 blev Församlingen Herrens Gård invigd, proklamerad och etablerad av Herrens tjänare Roger Larsson med apostolisk smörjelse på DHA:s uppdrag, som en apostolisk församling. Församlingen fick ett klart mandat från Gud gällande detta område (Heby och Sala). Det var en Andemättad invigningsakt från himmelen. Proklamation av rådande. Vi var värdiga förtroendet, visat oss mogna. En konfirmation, där Gud lämnar över ansvaret till oss. v) Gud tog upp Församlingen två högre nivåer. Församlingen har fått en hög andlig position med höghet, ödmjukhet och kärlek, gjorda till Guds redskap. Rädslan finns inte på denna höga nivå. Vi är avvikande utan fruktan. Vi är uthålliga och modiga. När kriserna kommer håller vi fast vid visionen. Beskjutningen kommer men vi är beskyddade. vi) vii) Grunden är lagd. Församlingen är byggd på Kristi kropp, på Ordets grund. Församlingen är Guds storverk, har makt, har himmelrikets nycklar. Församlingen bestämmer i anden. Församlingen proklamerar idag en makt byggd på Guds kraft. Kallade att fullborda Guds verk. Det är slut med småtterier, storhetsvansinne. Gud säger: Jag skall vara er trofast. Vi blir inte vilsna, vi är fria. Vi håller fast vid kallelsen och visionen. Församlingen har fått ett kikarsikte att se längre. Församlingen och dess pastor har fått upprättelse, gottgörelse, Andeutgjutelse och tillväxt.

2. Byggd på apostlarnas och profeternas grundval. i) Församlingen Herrens Gård är Guds husfolk, uppbyggd på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. ii) iii) Herrens tjänare Roger Larsson har betjänat Församlingen med både apostolisk pch profetisk smörjelse. Denna smörjelse är nu lagd över oss. Han är en fader för pastorsparet och Församlingen. 3. Apostolisk mönsterbild. i) Den apostoliska mönsterbilden för Församlingen finns i Apostlagärningarna kapitel för kapitel. 4. Apostolisk funktion. i) Apostoliskt byggande församling, som bygger upp den egna Församlingen och har uppdrag och mandat att inta området och bygga upp andra nya församlingar. ii) iii) Gud säger att vi nu måste ta fram flera kärl. Vi får kompensation för vad vi gått igenom. Allt gammalt är under blodet. Vi skall inte tala om det. Djävulen är vred på oss. Dödsängelns är ute efter mig och denna Församling, som ett nyfött barn. Men Gud sätter Sitt skydd runt oss. Det är ny tid för Församlingen. Vi känner igen det på budskapets tonart i söndagsförmiddagsmötet den 4 april 1993. För att ta denna bygd behövs en dignitet. Det kan vara svårare än Uppsala. Därför har vi gått igenom en oerhörd reningsprocess, som känns kroppsligt, själsligt, andligt och ekonomiskt. Nu har vi gått igenom det värsta. Vi har gått till botten. Då ger Fadern ut. 5. Apostolisk tillväxt Förvandlade liv. i) Guds husfolk i Församlingen skall vara rotade i Kristus. Vi skall fortsätta växa till i tron, vara lärjungar, förvandlas till en helig brud som behagar Kristus. Vi skall i vår tur gå ut med evangelium. Evangeliet skall slå rot i området och fortsätta växa. ii) iii) iv) Nätverket över området rivs sönder. För att få tillväxt måste djävulens nätverk med dödens ande över detta område skäras ned med silverkniv. Nätverket och slöjan över bygden skall rivas ned så att människor får möte Gud. Stoltheten över bygden fick sin dödsstöt. Pastorns bröstsköld. Församlingens pastor har utrustats med en översteprästerlig bröstsköld med tolv ädelstenar av kärlek. Som präst representerar pastorn området, folket och Guds vilja. a) Området: förvaltare, ledare, domare, herde. b) Folket: rådfrågar Gud, förebedjare, Guds närvaro, väktare. c) Guds vilja: förkunnare, profet och annonsör av Guds vilja. Pastorn fick också ett vitt linneband hårt lindat runt pannan.

Det ger skydd för tankarna, läker sargade tankar och sårat sinne. Hjärtat är känslöigt, böjligt och gråtande. Får ej tappa hustruns hand. Hon är stridskvinna, nära i striden. 6. Apostolisk insats Vittne för världen. i) Den apostoliska insatsen att vara vittne för världen, innebär i första hand att Guds husfolk i Församlingen beger sig ut i en värld av otroende människor. Vi tar ansvar för omvärlden. ii) Guds husfolk befinner sig i världen för att bära vittnesbörd till världen. Vi skall leva bland våra otroende medmänniskor och tjäna dem och uppenbara Kristus för dem. 7. Var och ens apostoliska uppgift. i) Varje troende i Församlingen har en uppgift och kallelse. ii) iii) Vi skall använda allt vi äger och har för att tjäna Gud tillsammans i och genom och med Församlingen. Det sker när vi tjänar våra kristna syskon och de otroende. LJUSSTAKEN LEDSTJÄRNA OCH VISION SAMT SYMBOL Den 10 augusti 1986 profeterade Roger Larsson i Bragdebo om Ljusstaken, som symboliserar en levande församling fylld med kärlek. Församlingen har en kärleksrelation till Kristus. Herrens Gårds symbol är en brinnande sjuarmad ljusstake med infällt kors, och jordklotet som bakgrund (Sak. 4:2; Upp. 1:20). Roger Larsson sade att tecknet visade att vi var på rätt väg. Församlingen är en ljusstake, där Kristus är mittelröret och varje medlem är brinnande ljus för världen. Ett stycke, en organisk livsförbindelse mellan Kristus och Församlingen och varandra. Oljan, Den Helige Ande, flödar varje dag till lamporna från överflödskällor. Kärleken manifesteras i ett hjärta och en själ. Några dagar senare fick jag ett brev från Roger Larsson med undervisning om ljusstaken.

FÖRSAMLINGENS UPPDRAG Formuleras 1993 BYGG APOSTOLISK FÖRSAMLING I Heby och Sala kommuner så att den är en oas av kärlek. BÄRGA SKÖRDEN Genom att predika evangelium om Guds rike så att alla blir frälsta och kommer till kunskap om sanningen. FÖRÄNDRA VÄRLDEN Så att området förvandlas till lustgård och Guds rike tillkommer. Därför behövs väckelse. Hjälpa människor hitta fram till Jesus Formulerades i början av 2000-talet av pastor Andreas Tofters. Bill Löfbom besökte oss många gånger under 1990-talet, uppmuntrade, välsignade, profeterade, bad. Denna bild är från 1991 i Tärnsjö Folkets hus.

Under 1990-talet var vi många gånger i Sala. Under ett par års tid hade vi veckobönemöten i både Adventskyrkan och IOGT/NTO-lokalen. Vid hade bönevandringar samt åkte runt med bönebuss. Vi hade flera sommarväckelsekampanjer vid och på Torget med bl.a. Bill Löfbom och team från Basingstoke, England. Vid ett av Bill Löfboms möten böjde vi knä på Torget och bad för Sala. Toronto-blessings möte med Roger Larsson i bank-lokalen i Sala i mitten av 1990-talet. Jesusmarsch i Sala mitten 1990-talet tillsammans med andra församlingar.

Bild 1: Presentationsbroschyr av församlingen under 1990-talet. Bild 2: Under 1990-talet gjorde vi flera kanotutflykter samt kanotläger med engelskt team. 1991 höll några på att dränka sig pga oväder. Bild 3: Lovsång i Enåkers Bygdegård. Bild 4: Lovsång i Enåkers missionskyrka. Våren 2009 firade vi 20 år och bjöd in med en broschyr, som spreds i alla hushåll i Heby tätort.

ORGANISATIONSSCHEMA 2010 Vid församlingsdag 16:e januari 2010 stadfästes omorganisation i församlingen Centrumkyrkan i Heby-Sala. Andreas Tofters, som varit församlingens pastor under senaste åtta åren, lämnar sin tjänst som församlingspastor och föreståndare. Föreståndarepar (tillika ordförande och styresmän) är Karl-Arne och Agneta Larsson. Pastorsuppdraget övertas av ett pastorsteam bestående av Karl-Gunnar Olsson (teamledare), Maria Olsson (lovsångsledare), Pär-Inge Larsson (ungdomsledare) och Petra Larsson (diakon)). Tillsammans utgör detta team församlingens pastor. Ett apostoliskt team tillsätts, som består av Andreas & Anette Tofters, Dave & Chris Richards samt Kiell & Gertrude Tofters. Andreas Tofters leder apostoliska teamet. Under år 2010 startar också en utpost till församlingen i Sala, vars ledare är Andreas Tofters och Mattias Färkegård. LEDARSKAP LEDAR RÅD PASTORS TEAM CENTRUM KYRKAN APOSTEL TEAM LEDARE LEDARRÅD - Församlingsledare Karl-Arne & Agneta Larsson: Föreståndare / Ordförande /Styresmän Leder och företräder Ledarrådet! Ledarrådet: Har ytterst andligt, visionärt och operativt ansvar i Centrumkyrkan! Ledarrådets Ansvar Andligt: Andligt huvudansvar & auktoritet inför Gud och människor. Visionärt: Uppenbarelse, Planering & Framtid. Operativt: Daglig verksamhet. LEDAMÖTER: Karl-Arne (ä; ordförande) & Agneta Larsson, Pär-Inge (ä; vice ordförande) & Petra Larsson, Karl-Gunnar & Maria Olsson, Katrin Larsson, Peder Möller, Andreas Tofters (ä),kiell Tofters (ä).

PASTORSTEAM Församlingsherdar & Lärare Karl-Gunnar Olsson: Teamledare Petra Larsson: Diakon Maria Olsson: Lovsångsledare Pär-Inge Larsson: Ungdomsledare Har pastoral vård och ansvar samt undervisning för hela församlingen! I uppdraget ingår ansvar för gudstjänst, predikan, lovsång, hemgrupper, diakoni, vård, samtal, omsorg och program. APOSTELTEAM Ledare av teamet: Andreas Tofters Dave & Chris Richards, Andreas & Anette Tofters, Kiell & Gertrude Tofters - Tydligt ledarskap, ger vägledning, insätter ledare, fäder för församlingen, samarbetar med Ledarrådet, engagerar sig i the big pictures of vision, ordning, ledning, strategi, lära, utveckling av människor, startar nya arbeten. - An apostolic team is a grouping of ministries that agree together under God to service and support local churches who relate to them or who are planted and developed by them. VERKSAMHETER VERKSAMHETSLEDARE Ledarrådet EKONOMI Karl-Arne Larsson KÖK & MAT Agneta Larsson KVINNA Anette Tofters ÄKTENSKAPS- ALFA Peder & Solweig Möller AFRIKA Kiell Tofters FASTIGHET Karl-Arne Larsson BARN Anette Tofters TIMOTEUS Peder Möller TVÅ DENARER Kurt & Eva Nord NORDIC TEAM Kiell Tofters ADMINISTRA- TION Karl-Arne Larsson UNGDOM Pär-Inge Larsson GÅRDEN Katrin Larsson LETTLAND Kurt & Eva Nord MEDIA Olle In Christ Monica Ahlezon

UTPOST SALA Mattias HEBY 1 Lennart Lisbeth Andreas HEM GRUPPER HARBO Monica Gertrud FRAMTIDEN CENTRUMKYRKAN HEBY 2 Ronny Karl- Gunnar BRÄNN PUNKT Pär-Inge I SALA UNGA DAMER Katrin CENTRUMKYRKAN I HEBY SÖDRA CENTRUMKYRKAN I HEBY NORRA Centrumkyrkans Hemgrupp i Sala blir under år 2010 en utpost till församlingen, dvs. satelitförsamling. Den firar egna gudstjänster, men en gång per månad firas gemensam celebration i Heby. Eftersom Centrumkyrkans primära område är Heby och Sala kommuner, är målet att i framtiden också bilda en utpost och församling i norra Heby kommundel. AFRICA DREAM MISSION Under senare år har det afrikanska inslaget ökat markant i Centrumkyrkan samt att församlingen fått en afrikansk dröm, som innebär mission i Burundi, Rwanda och DR Kongo. Vi är i begynnelsen av detta missionsarbete och tror att vår afrikanska dröm skall förverkligas. Vi vill bringa uppbyggelse och faderskap till afrikanska folket. Vi vill bygga ledarskap i familj, församling, samhälle och affärsliv. Vi vill investera i entreprenörskap för att utveckla företag i en human ekonomi. Vi vill träna och inspirera människor att utveckla samhälle och landsbygd. Vad vi har lärt oss i arbete i Sverige vill vi använda i detta missionsarbete. Framförallt vill vi predika och etablera Guds rike på alla livets områden i Afrika. Afrika behöver fäder som tar hand om sina barn i samhälle, familj och församling.

CENTRUMKYRKANS KALLELSE OCH ARBETE Sammanfattning Symbolen: Ljusstaken; enligt profetord 10 augusti 1986. Bilden: Herrens Lustgård Oas av kärlek. Den yttre bilden påverkar omvärldens uppfattning om Centrumkyrkan. Den inre bilden påverkar engagemang och effektivitet. Vi bygger denna Församling enligt 4 uppdrag 12 mars 1989 genom att göra tjänst till Herren, de heliga och för Guds rike. Uppdraget: Hjälpa människor hitta fram till Jesus genom att 1) Bygga Apostolisk Församling, enligt proklamation 4 april 1993 2) Bärga Skörden, tjänst för Guds rike. 3) Förändra Världen, tjänst för Guds rike. Inriktningen: enligt 5 stadgar 12 mars 1989. Framtida verksamhet skall innehålla förkunnelse och manifestation av kristen tro, helande, utbildning, mission, hjälp i olika former, kommunikation, rekreation och arbete. Centrumkyrkan är en allsidig och holistisk församling. Ordningen: Ledarorganisationen enligt schema 16 januari 2010. Bakgrunden: Församlingen Centrumkyrkan i Sala-Heby kommer ur svensk frikyrklighets mylla, är barn av trosrörelsen med sin starka trosundervisning, samt har internationellt samarbete med Salt & Light, där gemenskap och relationer prioriteras. Namnet första tiden var Herrens Gård med Helandeveckor. Centrumkyrkan är idag del av EFK Evangeliska Frikyrkan för att visa samhörighet med svensk frikyrka samt lokala Mötesplatsen, som är gemensamt organ för frikyrkorna i Heby kommun. Som evangelisk-karismatisk församling bekänner vi oss till Lausannedeklarationen från 1974. EXTERN PRESENTATION AV CENTRUMKYRKAN ÅR 2010 Relationer till de andra frikyrkorna i Heby kommun är mycket gott och vi tar aktivt ansvar i Mötesplatsen och Älvåsaverksamheten. Tillsammans med andra kyrkor i Sala och Heby samverkar vi i Hela Människan Sala-Heby. Under senare tid har också dörrar öppnats till samarbete med Svenska kyrkans församlingar. Under november 2009 var vi inbjudna till prostvisitationen i Västerlövsta pastorat, där vi från Centrumkyrkan fick presentera oss. Nedanstående folder var presentationsmaterial. Bragdebo den 18 januari 2010 Kiell Tofters