Leningrads 900 dagar

smb presenterar överraskande krigshistoriska fakta september 2011 Leningrads 900 dagar Av Anders Frankson Den 13 september anlände armégeneral Georgij Zjukov till den nyligen inringade staden Leningrad. Tillsammans med generalmajorerna Ivan Fedjuninskij och Michail Chozin skulle han ta över befälet av stadens försvar. Zjukov lämnade över en not från Stalin till marskalk Kliment Vorosjilov som slutade med lämna över befälet till Zjukov och åk tillbaka med samma plan. Vorosjilov lämnade Leningrad för Moskva för att stå till svars inför Stalin. Chozin var Zjukovs stabschef och man tog över högkvarteret vid Smolnyjininstitutet i staden. Stalins order till Zjukov var klar: Staden ska försvaras till varje pris. Zjukov omgrupperar Hotet mot Leningrad kom främst från området Uritsk och Pulkovohöjderna i söder. Zjukov skickade Fedjuninskij till 42. armén vid Uritsk och Pulkovohöjderna för att inspektera försvaret där. Zjukov hade diskussioner med Leningrads partichef Andrej Zjda nov och lokala befälhavare om vad som måste göras. För tillfället var det situationen vid Uritsk och Pulkovohöjderna som var den mest hotande. Zjukov beslutade att flottans artilleri, bland annat dess järnvägskanoner, skulle sättas in i understöd av 42. Armén. Han såg även till att frigöra trupper från 23. armén på Karelska sidan då finnarna inte alls hade samma anfallskraft som tyskarna. Dessa skickades till 42. armén. Sedan togs beslutet att gruppera om en del av luftvärnskanoner, och då Estland Riga Lettland ARMÉGRUPP NORD (Leeb) Litauen Bialystock ARMÉGRUPP MITT (Bock) Brest-Litovsk Lublin Kovel Bug ARMÉGRUPP SYD (Rundstedt) Tallinn Helsingfors 22 juni Minsk Leningrad Berezina Pripetträsken Zjitomir 0 400 km Staraja Russa Korsun Sjevtjenskij Pervomajsk Ladoga Kiev Dnepr 5 dec Demjansk Smolensk Sevastopol Brjansk 1 sept Dnepropetrovsk Den tyska framryckningen med tre armégrupper. Där slutmålen var Leningrad, Moskva och Kaukasus. illustration: samuel svärd Charkov Kalinin Klin Kursk Prokhorovka Belgorod Azovska sjön Moskva Tula Efremov 5 dec Jaroslavl Vorosjilovgrad Voronezj Rostov 1

Det tyska anfallet mot Sovjetunionen inleddes den 22 juni och den tyska armégrupp Nord hade Leningrad som sitt mål. Det sovjetiska försvaret av staden hade stora problem. På bilden en sovjetisk 7,6 cm regementshaubits grupperad och redo för eldgivning. foto: ukrainska stats arkivet främst den utmärkta 8,5 cm luftvärnskanonen, i stadens luftförsvar till positioner där de kunde användas som pansarvärn i försvaret av Leningrad. För att skapa mer skytteförband beordras bildandet av 5 till 6 skyttebrigader där personalen togs från flottan, militärskolor och NKVD. Brigaderna skulle vara redo om 5 till 6 dagar. Vorosjilov i befäl På andra sidan kullen var fältmarskalk Wilhelm Ritter von Leeb med sin armégrupp Nord. Redan den 8 juli hade hans pansartäter tagit Pskov och striderna i Leningradsregionen tog sin början. På den sovjetiska sidan var allt kaos, Stalin försökte ordna en enhetlig struktur för försvaret. Han gav order om att skapa Nordvästra kommandot den 10 juli, vilka skulle leda operationerna i norr. Här ingick Nordfronten, Nordvästra fronten, Baltiska flottan och Norra Flottan. Marskalk Kliment Vorosjilov utsåg till befälhavare och stabschef blev generalmajor Matvej Zacharov. Som tredje medlem av staben utnämns Leningrads partichef Aleksandr Andrej Zjdanov. Redan från början ställdes Vorosjilov under press då pansargruppen i armégrupp Nord började avancera från Pskov och Ostrov den 10 juli. En tät gick mot Kingisepp medan den andra täten ryckte fram mot Staraja Russa och Novgorod med Tjudovo som slutmål. Det skulle innebära att järnvägen mellan Leningrad och Moskva skars av. Möte med Stalin Det sovjetiska förvaret höll inte och Vorosjilov och Zjdanov blev kallade till Moskva av Stalin. Under ett möte den 30 juli förklarade han sitt missnöje med hur operationerna i norr hade skötts. Samtidigt förstärkte tyskarna armégrupp Nord ytterligare genom att överföra VIII flygkåren. Detta för att förbereda inför anfallet mot Leningrad. Befälhavare för VIII flygkåren var general Wolfram von Richthofen. Kåren som von Richthofen förde befälet över hade blivit något av Luftwaffes specialister på markunderstöd. Stalin fick utbrott Vorosjilov beslutade att milisen skulle välja sina officerare när förband sattes upp, vilket fick Stalin att gå i taket. Skarp reprimand kom från Moskva. Inga sådana tokigheter fick förekomma. Nästa order som väckte ilska hos Stalin var bildandet av Leningrads försvarsråd som beordrats av Vorosjilov. Detta för ta ett helhetsgrepp på stadens försvar, både militärt och civilt. Det var inte själva bildandet som fick Stalin att reagera med ilska utan att Vorosjilov som var ansvarig för det militära försvaret hade valt att inte vara med i det egna rådet. Stalin menade att Vorosjilov inte trodde på sina egna beslut och att det sände ut fel signal till befolkningen i staden. Armégeneral Georgij Zjukov fick order av Stalin att bege sig till den belägrade staden och se till att Leningrad inte erövrades av tyskarna. foto: wikipedia Tyskarna närmar sig Tyskarna fortsatte närmare sig Leningrad alltmer. Man erövrade Novgorod den 16 augusti och några dagar senare föll Tjudovo, vilket gjorde att tyskarna skar av järnvägen mel 2

Den tyska pansargruppen i armégrupp Nord på väg i genom Baltikum och målet som hägrar i fjärran är Leningrad. På bilden stridsvagnen Panzer III och bepansrade halvbandvagnar under framryckning. foto: bundesarchive lan Leningrad och Moskva. Samtidigt väster om Leningrad, den 17 augusti, föll Narva och Kingisepp. Stalin beslutade om nya förändringar i ledningen av försvaret med hopp om att de sovjetiska styrkorna skulle stoppas av tyskarna. Stalin beslutade den 23 augusti om att splittra Nordfronten i två delar med syfte att skapa bättre ledning och avlasta armégeneral Markian Popov. Alla trupper norr om sjön Ladoga tillhörde nu Karelen front som generallöjtnant Valerian Frolov fick befälet över. Leningradfronten blev ansvarig för Leningrads försvar under Popovs befäl. Samma dag den 23 augusti tillsattes en ny befälhavare över Nordvästra Fronten. Motanfall med NKVD Tyskarnas framgångar fortsatte och Stalin beslutade om att ha direkt kontroll över de olika frontkommandona igen. För att få striktare kontroll över striderna i norr valde Stalin den 27 augusti att upplösa Nordvästra kommandot. Den 29 augusti tog tyskarna Mga. Popov beordrar därför 48. armén att organisera ett motanfall och förstärkte armén med en NKVD-division som har bildats från Karelska gränsvakter. Man lyckades temporärt återta Mga den 30 augusti, men tyskarna slog tillbaka och hade kontrollen över Mga den 31 augusti igen. Inringningen av Leningrad kom allt närmare. De landväga förbindelserna bryts Den 2 september beordras formeringen av 54. armén i området Novaja Ladoga Volchovstroj Gorodistje Tichvin. Till befälhavare utnämndes marskalk Grigorij Kulik med upp gift att återta Mga. Stalin beslutade den 5 september om att låta Vorosjilov ta över befälet av Leningradfronten och ersätta Popov, som fick bli Vorosjilovs stabschef istället. Dock endast för en kort tid då han sedan skickades för att ta över en armé. Kamrater från Tsaritsyn, Josef Stalin och Kliment Vorosjilov har ett förtroligt samtal. Lika glada miner var det nog inte i deras möten och samtal om Leningrad. En åtgärd som Zjukov beordrade vid sin ankomst var att tunga 8,5 cm luftvärnskanoner skulle grupperas till frontlinjen. I Leningrad fanns nämligen luftförsvarets 2. kår med närmare 700 luftvärnskanoner och den tunga kanonen var utmärkt att bekämpa tysk pansar med. foto: ukrainska statsarkivet 3

Armégrupp Nord, under von Leeb, arbetade träget vidare. Den 7 september föll Sinjavino och dagen efter även Shlisselberg vid sjön Ladoga. Leningrad har inte längre några landväga förbindelser med övriga Sovjetunionen. Staden var inringad och avskuren. Innanför inringningen fanns Leningradfronten med fem arméer, 8., 23., 42., 55. och Nevagruppen. Även den Baltiska flottan var en del av de inringade styrkorna. Ännu en inringning Nevagruppen anföll inifrån Leningrad och Kuliks 54. armé anföll den 10 september från utsidan, i riktning Mga och Sinjavino i syfte att bryta blockaden. Anfallet fortsatte till 26 september då Zjukov avbröt operationen, de kom inte fram. Samtidigt som Zjukov tog över började von Leeb att förlora en stor del av sitt pansar till armégrupp Mitt. Det var dags för storanfallet mot Moskva och tyskarna började dra samma sina pansarstyrkor för detta anfall. Detta stoppade inte von Leeb. Den 16 september bröt tyskarna genom de sovjetiska linjerna vid Finska viken och nådde kusten i närheten av Strelna. Det skar av den sovjetiska 8.armén från övriga Leningrad och skapade Oranienbaum-fickan. Den skulle hålla ut till tyskarna drog sig ur 1944. Norr om Oranienbaum-fickan, som är ca 16 km djup och ca 30 km bred, ligger flottbasen Kronstadt på ön Kotlin. Belägringen Även om tyskarna ringat in staden hade det sovjetiska försvaret stabiliserat sig så pass att staden inte verkade komma falla. Det tyska avancemanget vid de södra förorterna hade stoppats upp. Zjukov förberedde sig för nästan anfallsoperation för att bryta blockaden, Chozin skickades ut ur fickan för att ta över 54. armén från Kulik. Men den 5 oktober skickades ett telegram till Zjukov, där denne informerades om att Stalin önskade samtala med honom över en direkt linje. Stalin bad Zjukov att om möjligt sätta sig på ett flygplan och bege sig till Moskva för att diskutera allvarliga problem som uppstått. Zjukov svarade att han kunde flyga på morgonen den 6 oktober, vilket Stalin inte motsatte sig. Förseningar gjorde emellertid att Zjukov inte avreste förrän den 7 oktober. Det tyska storanfallet mot Moskva hade inletts och höll på att utvecklas till en enorm Fältmarskalk Wilhelm Ritter von Leeb (till höger) besöker 18. tyska armén vid fronten. I mitten står generalöverste Georg von Küchler, befälhavare för 18. armén. foto: bundesarchive katastrof och Stalin hade egentligen ingen annan general som kunde hantera situationen. Leningrad föll aldrig för tyskarna. I stället fick den stå ut med en 900-dagars lång belägring. Den första krigsvintern 42 präglades av en mycket hård och svår hungersnöd, vilket orsakade massdöd i staden. Enbart vid Piskarjovskoje minnesbegravningsplats finns över 420 000 civila och 50 000 soldater begravda. Zjukov lämnade Leningrad i början av oktober för att återvända först i januari 1943. Då för att medverka i att blockaden av Leningrad slutligen bröts, men belägringen av staden kom att fortsätta ytterligare ett år. Vill du veta mer om striderna på östfronten under andra världskriget? Nu har du chansen att få boken Vi var där tyska generaler berättar + försvarets klassiska mössa Olles brorsa + medlemstidningen pennan & svärdet fjorton gånger per år för endast 59 kr portofritt när du blir medlem i SMB. Ett bra erbjudande helt enkelt. Du har sedan möjlighet att få ytterligare två böcker i ett ännu bättre erbjudande. Gå in på www.krigsmyter.nu/leningrad.php för att läsa mer. I försvaret av Leningrad kom flera sovjetiska järnvägskanoner att sättas in, bland annat 18 cm järnvägskanonen, TM-1-180, som syns på bilden. foto: wikipedia 4

Den långa belägringen d inleddes! Sta70 år sedan belägringen av Leningra Tänk att den här månaden är det s hårt av krigamla namn St. Petersburg, drabbade den, som idag har återtagit sitt n hålla stånd mot a belägringen lyckades Röda armé get. Under den ca 900 dagar lång faktiskt inte var även av det faktum att tyskarna tyskarna. Men staden räddades nog rjades den 22 juni mpa Operation Barbarossa som påbö helt klara med hur de skulle utkä. utan att det oriens största fälttåg inleddes Jag tycker det är märkligt att hist 100 procent. Den om hur det skulle genomföras till tyska överkommandot var överens öcker är Vi var baka. En av mina absoluta favoritb tyska planen ändrades fram och till nande och intresandra världskriget där många spän där tyska generaler berättar om fram. hans generaler förde krig kommer santa aspekter om hur Hitler och Leningrad valde igen hade nått fram och ringat in När den tyska armégruppen Nord äntl en eller över Enda vägen ut var antingen via luft man att försöka svälta ut staden. sjön frös till. re den så kallade Livets väg när Ladogas vatten. Här skapades sena togs in till stafrån Leningrad och förnödenheter Mängder av människor evakuerades keln. Hitler sagt inte, vilket framgår av arti den via Ladoga. Men det räckte som. för att ta Moskva i oktober valde att sätta in sina resurser (värde ca 348 kr) går att läsa om i boken Vi var där Mer om detta och Leningrads öde t Bibliotek. Du medlem i Svenskt Militärhistorisk som jag erbjuder dig om du blir och den militära Olles brorsa (värde ca 110 kr) får även försvarets klassiska möss an & Svärdet ett historiska medlemstidningen Penn för endast 59 kr år] per kr helt år (värde ca 588 enkelt! portofritt. Ett bra erbjudande helt ett Du har sedan möjlighet att välja du får Då de. ännu bättre erbjudan dessutom böckerna Tänk om Tio kontrafaktiska berättelser (värde ca 348 kr) och Luftwaffe slår till igen Ryska stridsflygare i förtvivlad kamp mot övermakten (värde ca 248 kr) för endast 159 kr portofritt. Valet är ditt! Varmt välkommen till en intresse istärh mili det klubb som värnar om köpt Inge toriska kulturarvet. tvång och ingen medlemsavgift. Gå in på www.krigsmyter.nu/leningrad.php för att läsa mer. Per-Anders Lundström, styresman för SMB + +