FOKUS Rastande vadare på Getterön VIKTIGT VATTEN FÖR VADARE Getterön. Reino Andersson berättar om Getteröns naturreservat och vilken betydelse detta har kommit att få för till exempel rastande vadare. Han jämför sina egna studier med undersökningar gjorda med samma metod för år sedan. text Reino Andersson illustrationer Anders Nothagen Skärfläcka. Människans ingrepp i naturen förknippas ofta med negativa effekter för fågellivet, men det finns exempel på det omvända. Några av landets mest kända fågelreservat har skapats av en slump tack vare mänsklig påverkan. Beijershamn på Öland, som är en av våra främsta vadarlokaler, utvecklades exempelvis till följd av ett misslyckat hamnprojekt i mitten av 8-talet. Ett annat välkänt fågelområde som tillkommit genom människans försorg är Getteröns naturreservat. Förutsättningarna för dagens rika fågelliv uppstod i samband med muddringar i Varbergs hamn 95-96, då en vägbank byggdes som förbindelse mellan den dåvarande ön Getterön och fastlandet. Än idag kan man se resterna av gammal träspont sticka upp ur marken mellan nuvarande Dammen och Getterövägen. Med tiden förvandlades området norr om vägen till en mosaik av öar, vassar och strandängar, genom uppslamning av sediment från Himleån. Även om de framväxande våtmarkerna tidigt hyste en rik häckfågelfauna, är det nog som rastplats för vadare som Getterön gjort sig mest känd. Så här upplevde en av pionjärerna, O.F. Reuterwall, vadarfåglarna under sina besök de första åren (citatet är från 95). Fjolårsvassen snärjer om stövlarna. När man hunnit hit, lätta vadarna i allt större flockar. Här är tillhållet för våra flesta vadararter, antingen de häcka eller endast rasta under flyttningarna. Ofta kan man i maj se de vackra kustpiparna med sin egendomliga teckning... Gluttsnäppans läte blandar sig med svartsnäppans skarpa vissling. Det är nästan svårt att särskilja alla läten, som fylla luften i blandad kör... Ej sällan får man brushanarna att lyfta. De ha under flera år observerats inom lokalen på vår- och höstflyttningarna och även under vårarna visat ansats till parningslekar... Kommer man nedåt ängarna, 8 vår fågelvärld.
Kustpipare. möts man snart av ett ängsligt blitt, blitt-blitt och uppe i luften kommer flocken. Vita fåglar med svarta teckningar på vingar och nacke. Det är skärfläckorna som möta. En av de sirligaste och vackraste representanterna för vadarna... De ha häckat på Getterön sedan 97, på samma lilla område varje år. Kanske ägnar jag de flesta timmarna där ute på ängen åt just skärfläckan och ju mer man studerar henne, desto mer fascinerar hon... Rödspoven är en annan sällsynt och förnämlig gäst inom Getteröområdet. Parning iakttogs den maj 95, men det dröjde till den i samma månad, innan jag i kikaren upptäckte en ruvande hona. När jag vände hemåt hade jag sett de fyra äggen... Sommaren svinner och vadarna börja samla sig i flockar, tidighösten kommer. På sin färd mot nejder, dit vinterkölden ej når, göra nordfåglarna en påhälsning. Ännu bjuda tångvältorna näring åt snäppor och pipare. Därefter har många av våra samtida naturskildrare i böcker och tidskrifter vittnat om fågellivets gynnsamma utveckling, endast ett stenkast från badvikarna kring kurorten Varberg. Numera är Getterön vida känd som en av Sveriges absolut bästa rastplatser för vadare. Tabell. Vadararter påträffade vid Getteröns naturreservat till och med. Häckande strandskata skärfläcka mindre strandpipare tofsvipa rödbena rödspov Regelbundna rastare större strandpipare kustpipare ljungpipare kustsnäppa sandlöpare roskarl kärrsnäppa spovsnäppa myrsnäppa mosnäppa småsnäppa grönbena skogssnäppa drillsnäppa svartsnäppa gluttsnäppa myrspov storspov småspov morkulla dubbelbeckasin enkelbeckasin dvärgbeckasin smalnäbbad simsnäppa brushane Sällsynta rastare styltlöpare rödvingad vadarsvala svartvingad vadarsvala svartbent strandpipare fjällpipare sibirisk tundrapipare amerikansk tundrapipare stäppvipa sumpvipa skärsnäppa tereksnäppa dammsnäppa brednäbbad simsnäppa gulbröstad snäppa vitgumpsnäppa rödhalsad snäppa prärielöpare tuvsnäppa mindre gulbena större beckasinsnäppa DE FLESTA VADARNA finner man vid lågvatten i vår fågelvärld. 9
FOKUS Rastande vadare på Getterön Tabell. Årsmedelvärden och maxantal hos regelbundna rastare. Årsmedelvärdet avser summan av de fem respektive fyra årens högsta femdagarssiffror, utslaget per år. Årsmedelvärde 97-77 - Förändring i procent Maxantal vår Maxantal höst 97-77 - 97-77 - större strandpipare kustpipare ljungpipare kustsnäppa kärrsnäppa spovsnäppa myrsnäppa mosnäppa småsnäppa grönbena skogssnäppa drillsnäppa svartsnäppa gluttsnäppa myrspov storspov småspov enkelbeckasin brushane Medel 7 76 8 9 685 65 85 77 9 77 5 7 57 9 7 59 6 7 599 5 9 877 7 5 6 55 55 5 6 79 6 - -7 6-5 8-8 -7 8 5 - - - 5 - - -9-68 - 7 8 7 6 5 7 6 5 6 5 6 5 9 68 7 55 7 55 5 9 5 5 7 9 8 8 56 7 8 87 8 8 7 6 5 5 6 8 5 76 8 5 5 8 8 95 5 6 5 98 6 78 7 97 6 65 5 Gynnsamma dagar kan flertalet av våra rastande vadararter studeras här... reservatets västra del, på de vidsträckta och blottlagda gyttjebottnarna vid Killingatången. Vid högre vattenstånd tvingas många av dem istället in i den restaurerade Dammen eller Bassängen. Där har man betydligt bättre chanser till närstudier från de anlagda gömslena och observationsplatserna. Gynnsamma dagar kan flertalet av våra rastande vadararter studeras här, ibland i tusenhövdade flockar. Oavsett om det är äldre, sommarröda spovsnäppor och kustsnäppor eller mer oansenligt färgade ungfåglar frampå höstkanten, är det alltid samma vackra skådespel som man får ta del av. Här har 5 av landets totalt 7 sedda vadararter påträffats. Sex av dem tillhör idag häckfågelfaunan och 5 de regelbundna rastarna, medan arter får hänföras till kategorin sällsynta rastare (tabell ). Samtidigt som häckfåglarna har ägnats ett stort intresse, har få studier gjorts av rastande fåglar. Åren 97 977 genomfördes dock systematiska räkningar av rastande vadare på Getterön. De utfördes i huvudsak av en och samma person, Claes- Göran Cederlund, som använde sig av tre olika räkningspunkter på reservatet. Besök gjordes minst två gånger per femdagarsperiod, men så gott som dagligen under högsäsong. Detta resulterade i en intressant artikel i Vår Fågelvärld några år senare (nummer 985). De senaste fyra åren, -, har jag upprepat dessa inventeringar med en så likartad metodik som möjligt. Räkningarna, som grundar sig uteslutande på eget material för att vara jämförbart, har utförts från tre punkter: Killingatången/Norra Näs, fågeltornsparkeringen och obsplatsen strax norr om Naturum. STUDIER AV RASTANDE vadare är fåtaliga i Sverige och på Getterön har ingen liknande dokumentation gjorts sedan Cederlunds för snart fyrtio år sedan. Räkningarna är naturligtvis förknippade med felkällor, till exempel förändringar i reservatets vegetation, men kompenseras till viss del av den långa observationsserien. Trots att invändningar kan göras gällande beräkningsmetoden, har jag utgått från den tidigare inventeringen, för att i möjligaste mån kunna göra jämförelser. Det ska dock påpekas att det är svårt att dra några långtgående slutsatser utan att genomföra en fördjupad analys. Under de fyra aktuella åren påträffades vadararter, vilket stämmer väl överens med den första inventeringen och för 9 av de regelbundna rastarna kan jämförelser göras. Sex av dem uppvisade högre årsmedelvärden under den senaste inventeringsperioden, tolv lägre, medan en låg på samma nivå (tabell ). Årsmedelvärdet avser summan av de fem respektive fyra årens högsta femdagarssiffror, utslaget per år. BLAND DE ARTER som ökat 5 procent eller mer vår fågelvärld.
Killingatången/Norra Näs är en av tre platser där vadarna har räknats. återfinns kustsnäppa, spovsnäppa, myrsnäppa, grönbena och myrspov. Skogssnäppan redovisar likaså högre antal men på en lägre nivå än 5 procent. Grönbenan har under sträckkulmen räknats i 5 exemplar, vilket inte alls var fallet under den första inventeringsperioden. Vid sådana tillfällen har fåglar varit utspridda över hela reservatet, med grönbenor vart man än tittat. Siffrorna för ljungpipare, kärrsnäppa och mosnäppa visar på en minskning med mer än 5 procent, medan de ligger lägre för kustpipare, småsnäppa, drillsnäppa, svartsnäppa, gluttsnäppa, storspov och småspov. De två arter som uppvisar den kraftigaste minskningen är enkelbeckasin och brushane (9 respektive 68 procent). Större strandpipare ligger kvar på samma nivå jämfört med den första inventeringen. Betraktar man årsmedelvärdet utslaget på samtliga 9 arter, hamnar siffrorna på 7 respektive 6 exemplar, det vill säga nära nog en halvering. Maxantalen för hösten är likartade mellan perioderna, medan däremot vårmaximum ligger lägre under den andra inventeringsperioden. den tidsmässiga fördelningen över året, uppvisar de flesta arterna ett snarlikt mönster om man jämför de båda inventeringarna. En art, myrspoven, har dock ändrat sitt uppträdande högst påtagligt. Från att ha varit vanligast under våren och fåtalig på hösten, uppträder den numera talrikast på hösten, med förhållandevis låga antal under våren. Fenologiska skillnader kan skönjas hos fyra arter under hösten. Det rör sig om senare bortflyttning (medianvärden av sistadatum) under - hos ljungpipare, kustsnäppa och spovsnäppa, medan storspov tenderar att flytta tidigare. Diagrammen i figur och utgör exempel på några arters tidsmässiga uppträdande under året. SER MAN PÅ Sammanlagt har 7 sällsynta rastare registrerats till och med... vår fågelvärld.
FOKUS Rastande vadare på Getterön Myrspovarna är som flest i mitten av september. Siffrorna för ljungpipare, kärrsnäppa och mosnäppa visar på en minskning med mer än 5 procent... vår fågelvärld. De återstående sex regelbundna rastarna ses endast i smärre antal och är därför svåra att jämföra. Sandlöparen har dock setts med som mest nio och roskarl med sex exemplar, medan dvärgbeckasin och morkulla endast har påträffats med enstaka individer. Sett över alla år tillbaka uppgår antalet dokumenterade fynd av dubbelbeckasin till minst, de flesta i maj och augusti september. Smalnäbbad simsnäppa är påträffad med minst 8 fynd, vilka däremot är jämnt utspridda över sommarmånaderna maj augusti. sällsynta rastare registrerats till och med, allt från arter som skärsnäppa som förekommer längre ut i havsbandet, till riktiga rariteter som vitgumpsnäppa, gulbröstad snäppa och rödhalsad snäppa. Av tabell framgår att flera sällsyntare arter har uppvisat en minskande trend under de senaste femårsperioderna, dock inte tuvsnäppan där fynden istället har ökat. Denna art ses framför allt under höststräcket, medan fynden av exempelvis svartbent strandpipare, dammsnäppa och tereksnäppa haft sin tyngdpunkt på våren (figur ). Resultaten från en -årig studie i danska Vadehavet visar på ökade numerär för exempelvis kustsnäppa, medan brushanen har minskat SAMMANTAGET HAR 7 markant. Även vid jämförelser med hela Vadehavet (Danmark, Tyskland, Holland) finns likheter med Getterön, med ökande antal för arter som myrspov, medan ljungpipare och kärrsnäppa är på nedgång. Storspoven har däremot ökat markant och en viktig orsak anses vara det jaktförbud som infördes i Danmark 99. Dessförinnan kunde upp till storspovar skjutas årligen bara under augusti månad. Orsakerna till de olika trender som rastande vadare uppvisar är dock komplexa och sammanflätade med förhållanden på såväl häcknings- som övervintringsplatserna. I Vadehavet har man kunnat påvisa att klimatförändringen och ett förändrat näringsunderlag till viss del påverkar arter på olika sätt. Exempelvis har en generell tillbakagång konstaterats för de arter som söker föda på tidvattenstränder, i motsats till strandängar och marskland. Man pekar framför allt på två faktorer som särskilt betydelsefulla, vattentemperatur och salthalt, men också sammansättningen av bottensedimenten. Klimatfaktorer har också medfört att flera vadararter numera uppehåller sig längre perioder på olika rastplatser, med förändrade ankomst- och bortflyttningstider. Även fångstsiffror från Ottenby fågelstation 97 9 visar på minskningar för bland annat småsnäppa och brushane. Brushanen är den vadare som mins-
Figur. Fördelning per tiodagarsperiod hos grönbena och gluttsnäppa. Diagrammet grundar sig på medelvärdet av de olika årens högsta femdagarssiffror. 5 5 75 5 5 75 5 5 I II III I II III I II III I II III I II III I II III I II III april maj juni juli augusti september oktober Figur. Fördelning per tiodagarsperiod hos storspov och myrspov (se förklaring i Figur ). 6 8 6 I II III I II III I II III I II III I II III I II III I II III I II III I II III mars april maj juni juli augusti september oktober november Figur. Fyndens fördelning månadsvis hos svartbent strandpipare, dammsnäppa, tereksnäppa och tuvsnäppa. 5 5 5 april maj juni juli augusti september oktober november vår fågelvärld.
FOKUS Rastande vadare på Getterön Tabell. Antal fynd av sällsynta rastare. styltlöpare rödvingad vadarsvala svartvingad vadarsvala obestämd vadarsvala svartbent strandpipare fjällpipare sibirisk tundrapipare amerikansk tundrapipare obestämd tundrapipare stäppvipa sumpvipa skärsnäppa tereksnäppa dammsnäppa brednäbbad simsnäppa gulbröstad snäppa vitgumpsnäppa rödhalsad snäppa prärielöpare tuvsnäppa mindre gulbena större beckasinsnäppa obestämd beckasinsnäppa Total Före 979 9 9 979-98 6 98-988 9 6 989-99 6 8 5 99-998 6 999- - 8 9-6 Total 9 7 kat mest i antal i Ottenbys fångst och är på kraftig tillbakagång i hela Västeuropa. DET ÄR AV stor betydelse, bland annat ur fågelskyddssynpunkt, att det sker en fortlöpande övervakning av fågelfaunan på rastplatser utmed flyttningsstråken. Systematiska räkningar över en längre period av det enkla slag som redovisats här, kan vara ett sätt att dokumentera fågelförekomsten. Även studier av särskilda arter eller frågeställningar kan vara värdefulla för framtida jämförelser. Den samlade kunskapen berikar på många sätt själva upplevelsen och ju mer vi vet om fåglarna, desto mer förmår vi glädjas åt dem. Detta gäller inte minst för de vadare som efter långväga flygetapper väljer att rasta på Getteröns naturreservat och kanske då i synnerhet vid det natursköna Killingatången. Tack till Anette Andersson, Robin Andersson, Anders Nothagen, Lars-Åke Flodin, Mats Lundberg och Pär Sandberg. Referenser Cederlund, C-G. 985. Rastande vadare vid Getterön under fem år, 97-977. Vår Fågelvärld :6-77. Flodin, L-Å., Green, M. & Ottvall, R. 8. Häckande fåglar på havsstrandängar i Halland och västra Skåne 7. Länsstyrelsen i Skåne & Hallands län. Forsberg, M. 988. Förekomsten av tre arter vadare i Halland; svartbent strandpipare, fjällpipare och dubbelbeckasin. Meddelande nr från Getteröns Fågelstation 987:-. Gillsäter, S. 977. Hallandskust. Halmstad. Gyllin, R. 96. Observationer av vadare under fem år vid Oset. Fauna och Flora 59:5-8. Laursen, K. & Frikke, J.. Rastende vandfugle i Vadehavet. Dansk Orn. Foren. Tidskr. 7:-8. Lindström, Å., Andersson, A., Arnesson, A., Hellström, M. & Waldenström, J.. Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 9. Ottenby fågelstation/sveriges Ornitologiska Förening. Reuterwall, O.F. 95. Getterön och dess fågelliv. Natur i Halland. Wirdheim, A. 985. Vadarnas vårsträck i Påarp. Fåglar i södra Halland 98: -. reino andersson Har bedrivit mångåriga studier av svart rödstjärt och skärpiplärka. Har också författat en lång rad populärvetenskapliga och vetenskapliga artiklar om fåglar samt boken Stadens dolda fågelvärld. anders nothagen Har alltid med sig skissblocket och akvarellfärgerna ut i markerna för att genom kikaren direkt fånga det han ser och upplever. Har även tillsammans med Reino bedrivit studier av övervintrande piplärkor utmed Hallandskusten. Rastande kärrsnäppor. vår fågelvärld.
Grönbena. Större strandpipare vår fågelvärld. 5