VITTNESSTÖD SLUTREDOVISNING AV REGERINGSUPPDRAG

VITTNESSTÖD SLUTREDOVISNING AV REGERINGSUPPDRAG JU 2001-4716/KRIM

slutredovisning 2004 VITTNESSTÖD SLUTREDOVISNING AV REGERINGSUPPDRAG JU 2001-4716/KRIM 1

vittnesstöd Brottsoffermyndigheten Box 470 901 09 Umeå Domstolsverket 551 81 Jönköping Brottsoffermyndigheten, Maria Persson, Martha Gunnarsson & Domstolsverket, Peter Islander Produktion Grafisk design: Kombi Marketing AB Tryck: Åströms Tryckeri AB, Umeå 2004 ISBN 91-974466-3-7 2

slutredovisning 2004 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD...9 SAMMANFATTNING...10 UPPDRAG...12 BAKGRUND OCH GENOMFÖRANDE...13 Resultat av kartläggningen 2001 Handlingsplan Genomförande Vittnesstödsutbildningens utformning LÄGESBESKRIVNING AV VITTNESSTÖDSVERKSAMHETER VID LANDETS TINGSRÄTTER OCH HOVRÄTTER...20 Brottsoffermyndighetens pilotprojekt före regeringsuppdraget Orter som åtgärdats under regeringsuppdraget Olika organisatoriska modeller ÖVERSIKTSBILD VITTNESSTÖDSVERKSAMHET VID LANDETS TINGSRÄTTER OCH HOVRÄTTER 2004...24-25, översikt våren 2004 KVALITETSKONTROLL...29 Enkät till lagmän och hovrättspresidenter Enkät till vittnen och målsäganden Temadag för vittnesstödssamordnare Vittnesstödens upplevelser i samband med uppdragen ANALYS...35 Ideellt arbete Samordning Ekonomi Försäkringsfrågor Kontinuitet En jämförelse med Witness Service i England FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER...41 De största domstolarna Små och mellanstora domstolar Information till målsäganden och vittnen Vittnesstödsrum Nationellt ansvar och kvalitetssäkring 3

vittnesstöd KOSTNADSKONSEKVENSER...47 Domstolsverket Lokala ideella föreningar Brottsoffermyndigheten Brottofferjourernas Riksförbund BILAGOR BILAGA 1 Sammanställning och enkät till lagmän och hovrättspresidenter...50 BILAGA 2 Sammanställning och enkät till vittnen och målsägande...53 BILAGA 3 Sammanställning av telefonintervju med samordnare...57 BILAGA 4 Kartläggning av vittnesstödsverksamhet 2004...60 NORRBOTTENS LÄN Gällivare tingsrätt...60 Haparanda tingsrätt...61 Luleå tingsrätt...62 VÄSTERBOTTENS LÄN Lycksele tingsrätt...63 Skellefteå tingsrätt...65 Umeå tingsrätt...66 Hovrätten för Övre Norrland...66 VÄSTERNORRLANDS LÄN Sundsvalls tingsrätt...67 Hovrätten för Nedre Norrland...67 Ångermanlands tingsrätt, Härnösand...68 Kansliort Örnsköldsvik...68 JÄMTLANDS LÄN Svegs tingsrätt...69 Östersunds tingsrätt...70 GÄVLEBORGS LÄN Bollnäs tingsrätt...70 Gävle tingsrätt...72 Hudiksvalls tingsrätt...72 Sandvikens tingsrätt...73 4

slutredovisning 2004 DALARNAS LÄN Falu tingsrätt...73 Mora tingsrätt...74 VÄRMLANDS LÄN Arvika tingsrätt...75 Karlstads tingsrätt...76 Kristinehamns tingsrätt...77 Sunne tingsrätt...77 ÖREBRO LÄN Karlskoga tingsrätt...78 Lindesbergs tingsrätt...79 Örebro tingsrätt...79 VÄSTMANLANDS LÄN Västmanlands tingsrätt...80 Kansliort Köping...80 Kansliort Sala...81 Kansliort Västerås...82 UPPSALA LÄN Enköpings tingsrätt...83 Tierps tingsrätt...83 Uppsala tingsrätt...84 STOCKHOLMS LÄN Handens tingsrätt...85 Huddinge tingsrätt...85 Nacka tingsrätt...86 Norrtälje tingsrätt...87 Sollentuna tingsrätt...87 Solna tingsrätt...88 Stockholms tingsrätt...88 Svea hovrätt...89 Södertälje tingsrätt...90 Södra Roslags tingsrätt...90 5

vittnesstöd SÖDERMANLANDS LÄN Eskilstuna tingsrätt...91 Katrineholms tingsrätt...91 Nyköpings tingsrätt...92 VÄSTRA GÖTALANDS LÄN Alingsås tingsrätt...93 Borås tingsrätt...93 Göteborgs tingsrätt...94 Hovrätten för Västra Sverige...94 Lidköpings tingsrätt...95 Mariestads tingsrätt...95 Mölndals tingsrätt...96 Skövde tingsrätt...96 Stenungsunds tingsrätt...97 Strömstads tingsrätt...98 Trollhättans tingsrätt...98 Uddevalla tingsrätt...99 Vänersborgs tingsrätt...100 ÖSTERGÖTLANDS LÄN Linköpings tingsrätt...100 Kansliort Motala...101 Norrköpings tingsrätt...102 JÖNKÖPINGS LÄN Eksjö tingsrätt...102 Jönköpings tingsrätt...103 Göta hovrätt...103 Värnamo tingsrätt...104 HALLANDS LÄN Halmstads tingsrätt...104 Varbergs tingsrätt...105 6

slutredovisning 2004 KALMAR LÄN Kalmar tingsrätt...106 Oskarshamns tingsrätt...106 Västerviks tingsrätt...107 GOTLANDS LÄN Gotlands tingsrätt...108 KRONOBERGS LÄN Ljungby tingsrätt...108 Växjö tingsrätt...109 BLEKINGE LÄN Blekinge tingsrätt...110 Kansliort Karlskrona...110 Kansliort Karlshamn...110 SKÅNE LÄN Helsingborgs tingsrätt...111 Kansliort Ängelholm...112 Hässleholms tingsrätt...112 Kristianstads tingsrätt...113 Lunds tingsrätt...114 Kansliort Landskrona...114 Malmö tingsrätt...115 Hovrätten över Skåne och Blekinge...115 Trelleborgs tingsrätt...116 Ystads tingsrätt...116 7

vittnesstöd 8

slutredovisning 2004 Förord För att förbättra informationen till, och bemötandet av, målsäganden och vittnen vid landets domstolar fastslogs i prop. 2000/01:79 Stöd till brottsoffer att vittnesstödsverksamhet bör finnas vid landets samtliga tingsrätter och hovrätter inom tre år. Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket fick i uppdrag att ta fram en plan för hur regeringens mål skulle kunna uppnås samt medverka till att vittnesstödsverksamhet inrättades vid de domstolar som saknade sådan. Brottsoffermyndigheten har nu bedrivit vittnesstödsutbildningar och medverkat till att inrätta vittnesstödsverksamheter i tre år. Grundstommen i denna betydelsefulla verksamhet är de idag drygt tusen ideella vittnesstöden runt om i landet. Våra erfarenheter är mycket positiva och efter en kvalitetskontroll visar det sig att domstolar, målsäganden och vittnen samt de ideella vittnesstöden uppskattar vittnesstödsverksamheten och anser att den fyller en viktig funktion. Mot den bakgrunden har Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket genomfört en utvärdering som redovisas här. Resultaten av den är mycket goda och visar att det är uppenbart att vittnesstödsverksamheten är här för att stanna. Tiden är mogen för att permanenta verksamheten. Oavsett var i landet en målsägande eller ett vittne befinner sig bör man ha möjligheten att möta ett vittnesstöd i samband med rättegången. Vittnesstöden bidrar till en ökad trygghet och förståelse för den kommande domstolsförhandlingen, vilket i sin tur leder till en ökad rättssäkerhet. Vår förhoppning är att våra förslag ska leda till att vittnesstödsverksamheten fortsätter växa och utvecklas i framtiden. Målet med verksamheten är att öka grundtryggheten för vittnen och brottsoffer under rättegången samt att utredningen i målet ska bli så bra som möjligt. Förhörspersoner spelar en betydelsefull roll i rättsprocessen och med hjälp av vittnesstödens insatser kan de uppsatta målen nås. Britta Bjelle, generaldirektör Brottsoffermyndigheten Stefan Strömberg, generaldirektör Domstolsverket 9

vittnesstöd Sammanfattning Syftet med denna slutrapport är att kartlägga och beskriva hur vittnesstödsverksamheten fungerar i Sverige samt att redovisa hur Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket genomfört det treåriga regeringsuppdraget att inrätta vittnesstödsverksamhet vid landets samtliga tingsrätter och hovrätter där sådan verksamhet tidigare saknades. Syftet är även att försöka bedöma vilka åtgärder som kan behövas för att verksamheten ska få en så långsiktigt gynnsam utveckling som möjligt och vilka kostnader dessa åtgärder skulle innebära. Med vittnesstöd avser Brottsoffermyndigheten en ideellt verksam person som bistår vittnen och brottsoffer med stöd och praktisk information i samband med rättegång. Vittnesstöden bidrar till att skapa större trygghet för målsäganden och vittnen i samband med brottmålsförhandlingar. De identifieras genom att bära en bricka med texten vittnesstöd och har avlagt ett etiskt tystnadslöfte. Ett vittnesstöd har genomgått utbildning i såväl bemötandefrågor som rättsprocessen och har fått instruktioner att aldrig diskutera målets innehåll med målsäganden eller vittnen. Kartläggningen av vittnesstödsverksamheten har genomförts länsvis från norr till söder och bygger på telefonintervjuer med berörda domstolar och de organisationer som administrerar vittnesstödsverksamheten. Tre kvalitetskontroller har genomförts i syfte att skapa en bild av hur vittnesstödsverksamheten fungerar. Genom en enkätundersökning har uppgifter samlats in från lagmän och hovrättspresidenter för att utröna hur domstolarna upplever vittnesstödsverksamheten. Ytterligare en enkät har riktats till ett urval av målsäganden och vittnen som träffat ett vittnesstöd i samband med rättegången för att få en uppfattning om hur de upplevde mötet. Slutligen har telefonintervjuer genomförts med tio utvalda samordnare för att undersöka hur vittnesstöden själva upplever sina uppdrag. Sammantaget visar slutrapporten att vittnesstödsverksamheten, som idag finns på i stort sett alla domstolar, fungerar förhållandevis väl och att den ger goda resultat när det gäller att förbättra situationen för målsäganden och vittnen i samband med rättegång. De brister och problem som uppmärksammats är till stor del av praktisk karaktär och gäller samordning eller kommunikation mellan domstol och vittnesstödsverksamhet. 10

slutredovisning 2004 Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket anser att vittnesstödsverksamhet ska bedrivas i sin nuvarande form även fortsättningsvis men föreslår följande förändringar. Samordningen vid tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö bör få en enhetlig lösning genom heltidsanställda vittnesstödssamordnare. De små och mellanstora domstolarnas delaktighet bör ökas genom att de gentemot vittnesstödsverksamheten får ett informationsansvar avseende kommande förhandlingar. Samtliga domstolar bör informera målsäganden och vittnen redan i kallelsen om att det finns möjlighet att träffa ett vittnesstöd i samband med rättegången. Vittnesstödsrum bör inrättas vid domstolar där sådant saknas. Ideella föreningar som bedriver vittnesstödsverksamhet bör få ett årligt bidrag för att underlätta samordning och skapa gynnsammare förhållanden för verksamheten. Brottsoffermyndigheten bör få ett nationellt ansvar för rekrytering, utbildning samt kvalitetssäkring av vittnesstödsverksamheterna. 11

vittnesstöd Uppdrag Regeringen fastslog i prop. 2000/01:79 Stöd till brottsoffer och riksdagen beslutade, att vittnesstödsverksamhet bör finnas vid samtliga tingsrätter och hovrätter inom tre år. Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket fick i uppdrag att genomföra reformen. I uppdraget ingick dels att ta fram en plan för hur regeringens mål skulle kunna uppnås, dels att medverka till att vittnesstödsverksamhet inrättades vid de domstolar som då saknade sådan. Det framgick att verksamheten skulle bedrivas på ideell basis varför uppbyggnaden av vittnesstödsverksamheten skulle ske i samråd med Brottsofferjourernas Riksförbund och andra berörda ideella organisationer. Uppdraget skulle genomföras i två etapper. Med tanke på att de lokala förutsättningarna för vittnesstödsverksamhet såg olika ut runt om i landet, skulle det under den första etappen genomföras en kartläggning beträffande förutsättningarna för vittnesstöd på respektive ort där tingsrätter och hovrätter är belägna. Kartläggningen genomfördes under hösten 2001 och den låg sedan till grund för den handlingsplan som upprättades och redovisades till regeringen i januari 2002. Den andra etappen av uppdraget avser själva genomförandefasen och ska slutredovisas senast den 1 juli 2004. 12

slutredovisning 2004 Bakgrund och genomförande För att förbättra informationen till och bemötandet av målsäganden och vittnen vid landets domstolar aktualiserades frågan om vittnesstöd i Brottsofferutredningens betänkande SOU 1998:40, Brottsoffer Vad har gjorts? Vad bör göras?. Mot bakgrund av den vid tidpunkten pågående vittnesstödsverksamheten vid tingsrätterna i Växjö och Luleå samt den motsvarande verksamheten i England, Witness Service, ansåg utredningen att ideellt anordnad vittnesstödsverksamhet borde uppmuntras på olika sätt. Den ideella vittnesstödsverksamheten, som idag finns på i stort sett alla domstolar, har vuxit fram under den senaste tioårsperioden. en fyller viktiga funktioner och möter behov hos många av domstolarnas besökare såväl före och under som efter en rättegång. För många människor innebär kallelsen till huvudförhandlingen den första kontakten med en domstol, de flesta är även osäkra på hur processen i en rättgång går till. Situationen präglas av stor oro och osäkerhet. Många är oroliga över att inte förstå vad som förväntas, att språket ska vara för svårt eller att de inte ska kunna göra sig förstådda på rätt sätt. Dessutom kan det kännas obehagligt att under ett förhör få sina upplevelser ifrågasatta. Väntrummet är i de allra flesta fall gemensamt för domstolens alla besökare. Detta innebär att den tilltalade och eventuellt medföljande personer till denne delar väntrum med målsäganden och vittnen, vilket i sin tur kan ge upphov till känslor av otrygghet eller rädsla. Syftet med vittnesstöd i domstolen är att öka grundtryggheten för brottsoffer och vittnen när de sitter och väntar på att målet ska ropas upp. Vid behov kan vittnesstöden förklara hur en rättegång går till och efter rättegången svara på frågor som kan ha uppkommit. Det kan även röra sig om att ta emot personer, visa tillrätta och vara ett medmänskligt sällskap. En central roll i sammanhanget har den person som samordnar vittnesstödverksamheten. Vittnesstödssamordnarens uppgifter består av att ta emot information om förhandlingar från domstolen, fördela uppdragen mellan vittnesstöden, ordna vittnesstödsträffar samt upprätthålla fortlöpande kontakter med domstolen. 13

vittnesstöd Resultat av kartläggningen 2001 I enlighet med uppdraget genomförde Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket under hösten 2001 en rikstäckande kartläggning över befintlig vittnesstödsverksamhet och förutsättningar för inrättandet av vittnesstödverksamhet på respektive ort där tingsrätt och hovrätt är belägna. Arbetet med kartläggningen genomfördes länsvis och telefonkontakt togs med samtliga tings- och hovrätter för att inventera rådande förhållanden. Vid de domstolar som redan hade en etablerad vittnesstödsverksamhet kontaktades den/de organisationer som administrerade verksamheten för att utröna hur den fungerade. Vid de domstolar där vittnesstödsverksamhet saknades togs i första hand kontakt med respektive domstolschef för att undersöka förutsättningar för och inställning till inrättande av dylik verksamhet. Därefter togs kontakt med lokala ideella organisationer, företrädelsevis de lokala brottsofferjourerna, för att utröna deras inställning samt personella och ekonomiska möjligheter att starta och bedriva vittnesstödsverksamhet. Vid kartläggningen framkom att det fanns variationer på hur vittnesstödsverksamhet kan bedrivas. På det allra flesta ställen användes begreppet vittnesstöd. Begreppet kommer från det engelska ordet witness där betydelsen omfattar både målsägande och vittne. Det fanns dock ett antal orter som valt att använda andra begrepp. I Karlskoga kallades till exempel vittnesstöden för rättegångsstöd och i Norrtälje kallades de tingsvärdar. Under hösten 2001 administrerades den vittnesstödsverksamhet som då fanns nästan uteslutande av lokala brottsofferjourer. Vad gäller vittnesstödsutbildningar hade de genomförts på ett likartat sätt runt om i landet. Antalet utbildningstillfällen varierade mellan 5 och 10 och varje utbildning hade vanligtvis lockat 10-20 deltagare. Utbildningen innehöll i de allra flesta fall föreläsningar med representanter från rättsväsendet; domare, åklagare, advokat och polis. Det visade sig även vanligt med föreläsningar av kuratorer eller psykologer. De behandlade bemötandefrågor, krishantering och samtalsmetodik. Utöver detta fanns även exempel på utbildningar som innehållit föreläsningar om sexualiserat våld mot kvinnor och allmän viktimologi. Kurslitteraturen utgjordes av Handbok för vittnesstöd och efter avslutad utbildning undertecknade de blivande vittnesstöden ett moraliskt bindande tystnadslöfte. Handlingsplan Den ovan redovisade kartläggningen över vittnesstödsverksamheten som Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket genomförde utgjorde underlag för upprättandet av en handlingsplan. Vid denna tidpunkt saknades vittnesstödsverksamhet 14

slutredovisning 2004 vid två av landets sex hovrätter. När det gäller tingsrätter/kansliorter fanns det vittnesstödsverksamhet vid 47 av landets 83 tingsrätter/kansliorter. Sådan verksamhet saknades således vid 38 domstolar. Vid 8 av dessa tingsrätter/kansliorter hade arbetet med att inrätta vittnesstödsverksamhet redan påbörjats. Utöver tingsrätter/kansliorter fanns det 20 obemannade tingsställen i landet varav 11 saknade vittnesstödsverksamhet. Med tanke på att den dömande aktiviteten vid tingsställen är förhållandevis begränsad lämnades dessa utanför handlingsplanen. Arbetet med att inrätta vittnesstödsverksamhet vid de domstolar som saknade sådan inleddes våren 2002 och avslutades under våren 2004. Turordningen för inrättandet av vittnesstödsverksamhet har styrts av faktorer som utformningen av domstolarnas lokaler, domstolarnas egna önskemål och de lokala ideella organisationernas möjligheter, förutsättningar och intresse av att medverka i vittnesstödsverksamhet. De 38 orter som ingick i handlingsplanen delades in i fyra etapper. Handlingsplanen innehöll inte några exakta tidpunkter för när respektive etapp skulle påbörjas, utan grundades istället på ett rullande schema. Varje etapp omfattade ett 10-tal orter. Under arbetets gång har det dock visat sig nödvändigt att i viss utsträckning frångå denna planering och prioritera orter i senare etapper framför orter i tidigare etapper. Det har också förekommit att domstolar som vid kartläggningen uppgav att det fanns vittnesstöd senare meddelat att de behöver hjälp att starta verksamheten på nytt. I vissa fall har det krävts mer än en utbildningsinsats för att verksamheten ska fungera på ett tillfredsställande sätt. I genomsnitt har Brottsoffermyndigheten genomfört ett 10-tal utbildningar på lika många orter per termin från och med våren 2002 till och med våren 2004. Genomförande I enlighet med uppdraget har Brottsoffermyndigheten i samarbete med Domstolsverket medverkat till att vittnesstödsverksamhet inrättats vid de tings- och hovrätter där sådan verksamhet saknades. Redan före regeringsuppdraget hade Brottsoffermyndigheten medverkat till att starta vittnesstödsverksamhet på några orter och genom detta erhållit bred kunskap vad gäller brottsofferarbete och vittnesstödsverksamhet, och även goda erfarenheter av att samarbeta med ideella organisationer. Brottsoffermyndighetens arbetsinsatser under detta treåriga regeringsuppdrag har varit av varierande slag. Den främsta uppgiften har emellertid bestått i att utforma, bedriva och medverka vid vittnesstödsutbildningar. Utbildningarna har anpassats och utformats efter lokala önskemål så långt som möjligt och har hela tiden för- 15

vittnesstöd ankrats lokalt genom anlitande av föreläsare och representanter från rätts- och polisväsende på orten. Därutöver har myndigheten bidragit med råd och stöd till domstolar och ideella föreningar som har haft för avsikt att själva starta vittnesstödsverksamhet. Brottsoffermyndigheten tog i ett tidigt skede fram ett utbildningsmaterial i samarbete med Brottsofferjourernas Riksförbund. Utbildningsmaterialet består av en studie- och metodvägledning för de som själva vill bedriva utbildningar, samt en vittnesstödshandbok för kursdeltagarna och har tillhandahållits kostnadsfritt. Handboken innehåller bland annat avsnitt om hur det är att vara brottsoffer eller vittne, vad som krävs av ett vittnesstöd, kommunikation och samtalsmetodik samt ett avsnitt som belyser rättsprocessen och dess aktörer. Förutom detta har även två broschyrer tagits fram; en mindre broschyr som kort och översiktligt beskriver vittnesstödsverksamheten och som kan användas vid rekrytering av kursdeltagare samt en fylligare informationsfolder. Domstolverkets arbetsinsatser har bestått i att tillsammans med Brottsoffermyndigheten utarbeta huvuddragen i vittnesstödsutbildningen, planera genomförandet av uppdraget samt fortlöpande bistå med information om uppbyggnad och eventuella omorganisationer av domstolsväsendet. Därutöver har lagmän och domstolspersonal ute i landet i stor utsträckning medverkat och föreläst på vittnesstödsutbildningar. När vittnesstödsverksamhet ska inrättas på en ort inleder Brottsoffermyndigheten arbetet med att kontakta domstolens lagman samt den lokala brottsofferjouren för att dra upp riktlinjer för hur verksamheten ska organiseras och administreras. Verksamheten kan se olika ut beroende dels på domstolens utformning och storlek, dels på den lokala brottsofferjourens personella och ekonomiska resurser. Utgångspunkten var inledningsvis att Brottsoffermyndigheten skulle samarbeta med den lokala brottsofferjouren på respektive ort samt att vittnesstödsverksamheten skulle samordnas av jourerna. Fortfarande förhåller det sig till största delen på detta vis men under projektets gång har det uppstått en del nya organisatoriska modeller för vittnesstödsverksamhet. Anledningen till detta är att jourerna inte alltid haft tillräckligt med resurser för att ta sig an en helt ny verksamhet eller att det helt enkelt saknats brottsofferjour på orten. Däremot handlar det vanligtvis inte om att det saknas vilja eller intresse av att starta vittnesstödsverksamhet. I sådana situationer har Brottsoffermyndigheten i första hand vänt sig till andra ideella föreningar med förfrågan om intresse. I Mariestad etablerades till exempel ett samarbete med Röda Korset som nu administrerar verksamheten. En annan lösning har varit att starta 16

slutredovisning 2004 utbildningen och sedan söka efter en samordnare bland de utbildade vittnesstöden. Exempel på detta finns i Härnösand, Lidköping och Nyköping. I Nyköping resulterade detta sedan i att en helt ny ideell förening bildades; Brottsofferstöd/Vittnesstöd i Nyköping Oxelösund, vilken numera är knuten till Brottsofferjourernas Riksförbund. För att få en väl fungerande vittnesstödsverksamhet har det visat sig viktigt att redan på ett tidigt stadium hitta en passande organisatorisk lösning. I de flesta fall har Brottsoffermyndigheten ansvarat för rekrytering och utbildning av personer som är intresserade. Rekrytering har skett genom annonser i dagstidningar, utskick till olika föreningar, affischering på strategiska platser och informationsmöten. Inför utbildningsstart kontaktas och bokas lokala föreläsare in och ett schema upprättas. Antalet kursdeltagare på utbildningarna varierar beroende på ortens storlek och allmänhetens intresse. Det vanliga är att det deltar 10-20 personer på en utbildning men det har också hänt att det varit fler kursdeltagare. Endast vid två tillfällen har utbildningar ställts in på grund av att för få har varit anmälda. Den person på Brottsoffermyndigheten som är utbildningsansvarig för respektive ort har, för att kunna påverka verksamheten och etablera en nära kontakt med blivande vittnesstöd, deltagit dels på informationsmötet dels vid de flesta utbildningstillfällena. Nästan alla utbildningar har skett i nära samarbete med lokal brottsofferjour och alltid med berörd domstol. Vid de tings- och hovrätter där Brottsoffermyndigheten har medverkat till att inrätta vittnesstödsverksamhet har målsättningen varit att ett vittnesstöd alltid ska finnas närvarande vid brottmålsförhandlingar där målsäganden och vittnen medverkar. Vittnesstödsutbildningens utformning Utbildningens övergripande syfte har varit att ge deltagarna de kunskaper som behövs för att kunna vara verksamma som vittnesstöd, det vill säga att hjälpa målsäganden och vittnen i samband med rättegången med information, stöd och praktisk hjälp. Målsättningen har varit att deltagarna efter genomförd utbildning ska ha erhållit kunskap om vittnesstödets funktion och uppgifter, rättsprocessen, brottsoffers situation, reaktioner och behov. Målet har även varit att sprida kunskap om hur man bemöter en människa i kris samt den särskilda problematik som utmärker situationen för kvinnor som utsätts för våld av en närstående man. Därutöver har deltagarna informerats om Brottsoffermyndigheten, brottsofferjourens organisation och verksamhet samt brottsoffers möjligheter till ekonomisk ersättning för sina skador. Utbildningen har bedrivits i föreläsningsform och omfattat sammanlagt ca 20 lektionstimmar fördelat på en åttaveckors period. Förutom föreläsningar har ett 17

vittnesstöd studiebesök på tingsrätten genomförts. I utbildningen har även ingått att närvara vid en eller flera rättegångar. Genom en presentation av den eller de organisationer som ansvarar för utbildningen har deltagarna fått en introduktion till själva vittnesstödsverksamheten. Ansvarig organisation har, förutom Brottsoffermyndigheten, varit brottsofferjouren eller den ideella organisation som administrerar och ansvarar för själva verksamheten. Utbildningen har också innehållit en presentation av den domstol, där vittnesstöden ska utföra sina uppdrag. För att kunna ge stöd till målsäganden och vittnen inför rättegången behövs kunskap om vad som sker från det att ett brott anmälts till polisen till dess att huvudförhandlingen är avslutad. Det är även viktigt att ha kunskap om vilka arbetsuppgifter de olika aktörerna i rättsprocessen har och vilka kontakter de har med målsäganden och vittnen. Ett par utbildningstillfällen har ägnats åt detta område. Information om detta har förmedlats av representanter från olika delar av rättsväsendet; domare, åklagare, polis och advokat. En grundläggande förutsättning för vittnesstöden är förståelsen för hur man kan reagera efter att ha blivit utsatt för brott och vilka behov detta ger upphov till. Utbildningen har därför innehållit en viktimologisk del som beskriver brottsoffers reaktioner och behov, utvecklingen på brottsofferområdet samt brottsoffers situation och ställning i samhället. För att ge vittnesstöden en ökad förståelse för brottsoffers situation har ett brottsoffer/vittne som varit med om/bevittnat ett brott och även genomgått den rättsliga processen till följd av brottet deltagit på utbildningen. Bland det viktigaste arbetsredskapet för vittnesstöden är kommunikation - att informera och samtala. Utbildningen har därför innehållit information om krisens olika faser och vilket stöd och hjälp som kan behövas under de olika faserna, samt om samtalets möjligheter och begränsningar. En grupp särskilt utsatta brottsoffer är kvinnor som blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp av en närstående man. Vid dessa typer av brott föreligger oftast en annorlunda problematik än vid andra typer av våldsbrottslighet. Det finns ofta skam och skuldkänslor sammankopplade med våldet, vilket tillsammans med normaliseringsprocessen medför att kvinnan har mycket svårt att ta sig ur en sådan relation. Eftersom samhället ännu har stora luckor i förståelse för och kunskap om misshandlade kvinnors behov och situation, är det viktigt att vittnesstöden utbildas i dessa frågor. 18

slutredovisning 2004 Ett vittnesstöd kommer troligen sällan i kontakt med frågor som rör skadestånd, men det kan ändå vara bra att ha översiktlig kunskap om hur processen avseende skadestånd fungerar. Utbildningen har därför innehållit ett avsnitt om möjligheter för brottsoffer att få ersättning för sina skador till följd av brottet. Utbildningen har inte innehållit någon formell examination, för att bli godkänd på kursen har istället krävts närvaro vid samtliga utbildningstillfällen samt att deltagaren bedömts som lämplig som vittnesstöd av de utbildningsansvariga. Därtill ska deltagarna underteckna ett tystnadslöfte samt lämna in ett utdrag från belastningsregistret. Vid avslutande samtal i mindre grupper har intyg för genomförd utbildning delats ut. Sammanfattningsvis är utbildningens alla moment lika angelägna för att vittnesstöden ska kunna utföra sina uppdrag på ett bra sätt. Det är emellertid av grundläggande betydelse att deltagarna inledningsvis tydligt informeras om vad uppdraget som vittnesstöd innebär. Ett vittnesstöd ska bistå med stöd och information till målsäganden och vittnen i samband med rättegång. Dessutom ska de informeras om vilka krav och förväntningar som ställs samt vilken roll och betydelse vittnesstödet har i rättsprocessen. 19

vittnesstöd Lägesbeskrivning av vittnesstödsverksamheter vid landets tingsrätter och hovrätter Redan före regeringsuppdraget startade Brottsoffermyndigheten på eget initiativ vittnesstödsutbildningar och också vittnesstödsverksamheter på utvalda orter. Med inspiration från Witness Service i England och den nystartade verksamheten i Sverige ville myndigheten försöka uppmuntra ideellt anordnad vittnesstödsverksamhet på fler platser i landet. De orter som ingick i projektet var Uppsala, Östersund, Umeå, Örebro och Linköping. Brottsoffermyndighetens pilotprojekt före regeringsuppdraget Under 1999 startade Brottsoffermyndigheten vittnesstödsverksamhet vid Örebro tingsrätt. Inledningsvis var det huvudsakligen studenter vid Örebro universitet som engagerade sig i verksamheten. Under mars 2000 avlänkades verksamheten till den lokala brottsofferjouren. I dagsläget utgörs vittnesstöden av både studenter och allmänhet. I Umeå initierade Brottsoffermyndigheten under hösten 1999 en försöksverksamhet med vittnesstöd genom att erbjuda vittnesstödsutbildning för juridikstuderande vid Umeå universitet. Vittnesstödsgruppen utgörs idag av både juriststudenter och medlemmar i Umeå Brottsofferjour, som också ansvarar för verksamheten. I Uppsala inledde Brottsoffermyndigheten ytterligare ett pilotprojekt under våren 2000. Där rekryterades vittnesstöd bland juridikstuderande vid Uppsala universitet. En av studenterna samordnar vittnesstödsverksamheten och projektet drivs fortfarande av Brottsoffermyndigheten. Under våren 2001 startade Brottsoffermyndigheten ännu ett pilotprojekt, denna gång i Östersund. Inledningsvis riktades utbildningarna först och främst till socionomstudenter men i ett senare skede har rekrytering även skett bland allmänheten. Verksamheten bedrivs idag av den lokala brottsofferjouren. Brottsoffermyndigheten bedrev under 2001-02 ett projekt med lokal brottsoffersamverkan i Östergötlands län och som en del i detta ingick att medverka till att vittnesstödsverksamhet inrättades vid tingsrätten i Linköping. en avlänkades därefter till den lokala brottsofferjouren. 20