Helkroppsdonation
Jag vill komma till nytta för läkarvetenskapen För många donatorer innebär beslutet en känsla av meningsfullhet, att kunna bidra till en bättre förståelse av människokroppen till gagn för kommande generationer. OMSLAGSBILD: Genom en ny typ av röntgenteknik (datortomografi) har vi möjlighet att göra högupplösta 3D-bilder av människokroppen. Dessa mycket detaljerade bilder är ett bra komplement i den anatomiska utbildningen vid våra studieprogram och kan också kombineras med röntgenutbildningen. Donatorn är anonym genom hela processen och de bilder som tas används enbart i direkt anknytning till utbildningen. Foto: Erik Cronberg.
Helkroppsdonationer är en ovärderlig resurs för medicinsk utbildning och utveckling. De flesta i Sverige som vill donera sin kropp kan göra det, och på så sätt komma läkarvetenskapen till nytta. Trots stora framgångar inom den tekniska och digitala utvecklingen finns det fortfarande ett stort behov av helkroppsdonationer för medicinsk utbildning och utveckling. Sofistikerade datorsimuleringar eller högteknologiska bildtekniker kan inte ersätta de mervärden som undervisning med en donerad kropp innebär. Dessa studier ger också viktig information och kunskap om skillnader mellan individer, åldrar och kön. I Sverige sker årligen omkring åttio helkroppsdonationer för att främja medicinsk undervisning och forskning. Mottagare är de anatomiska undervisningsavdelningarna vid universiteten i Umeå, Uppsala, Linköping och Göteborg samt vid Karolinska Institutet (KI) i Stockholm. Ur ett internationellt perspektiv har Sverige en relativt låg donationsfrekvens. En anledning till det kan vara att personer i allmänhet inte vet så mycket om helkroppsdonationer. Om fler valde att bli donatorer skulle det bidra till bättre utbildning, forskning och sjukvård. Så används donerade kroppar Vid KI används de flesta donerade kropparna i anatomiundervisning för läkarstudenter, och i något mindre omfattning för blivande tandläkare, fysioterapeuter samt i enstaka fall för andra vårdyrken. För många studenter är också anatomikurserna på en tidig utbildningsnivå deras första möte med en avliden person, vilket kopplas till diskussion, reflektion och riktade utbildningsmoment om de medicinska verksamheternas etik och professionalitet. Hur används donerade kroppar? I anatomiundervisning för läkarstudenter och andra vårdyrken Anatomisk träning på avancerad nivå för kirurger Vid forskning och utveckling av till exempel operationsmetoder
Ett annat viktigt användningsområde är anatomisk träning och förkovran för specialister på avancerad nivå, främst för kirurger. I Sverige är detta inte så vanligt eftersom donationerna är ganska få och inte riktigt räcker till för detta ändamål. Fler donationer skulle ge bättre förutsättningar för ökad kunskap och patientsäkerhet vid operationer i sjukvården. Viktigt att anhöriga är införstådda i beslutet Även om det är ett personligt beslut att ingå avtal om helkroppsdonation så ska eventuella anhöriga till donatorn vara informerade om och införstådda i vad beslutet innebär. I donationsformuläret ingår därför också ett intygande om att saken har diskuterats med anhöriga och närstående personer, och att dessa inte invänder mot donationen. Detta är viktigt dels under beslutsprocessen, och dels efter donatorns bortgång för att förebygga eventuella oklarheter kring vad donationen innebär eller meningsskiljaktigheter om hur kroppen hanteras. Även vid forskning och utveckling spelar helkroppsdonationer en avgörande roll. Det kan röra sig om att utveckla operationsmetoder och ta fram kunskap inom områden där djurförsök är otillräckliga. Forskarna kan också studera kroppens organ och hur de eventuellt hänger ihop med sjukdomar och åldrande. De allra flesta kan donera sin kropp De allra flesta personer i Sverige, som är över 18 år upp till 95 år och själva vill, kan donera sin kropp till medicinsk utbildning och utveckling. En donator samtycker till att den döda kroppen hanteras vid den anatomiska avdelningen, och har tagit detta beslut i samförstånd med sina anhöriga. Inför ett donationsbeslut är det viktigt att en blivande donator djupt och utan reservationer ha kommit fram till att den vill donera sin kropp. Detta uttrycks ofta som att jag vill komma till nytta för läkarvetenskapen. En förutsättning för att en donation ska kunna fullföljas är att kroppen, efter donatorns bortgång, kan hanteras fritt vid den anatomiska avdelningen vid KI. Det innebär bland annat att det inte får finnas några förbehåll av religiös eller existentiell natur rörande vad man vanligtvis gör med en avliden person. För många donatorer innebär beslutet en känsla av meningsfullhet, att kunna bidra till en bättre förståelse av människokroppen till gagn för kommande generationer. Denna inställning måste givetvis bemötas med en seriös och respektfull etisk kod hos den mottagande avdelningen och dess aktörer. Donatorn har gett ett stort förtroende till den medicinska fakulteten och en ovärderlig resurs i form av sin donation. Ett beslut som skapar förpliktelser hos mottagaren av donationen.
Avtal säkerställer donatorns rättigheter Ett avtal ett så kallat donationsformulär ingås av donatorn med den mottagande anatomiska avdelningen vid Karolinska Institutet. Formuläret, med donators bevittnade namnteckning, ifylls i två likadana exemplar och skickas till den anatomiska avdelningen. Där bedöms om donationen kan tas emot, och om de önskemål och förbehåll som donatorn har uttryckt i formuläret är möjliga att uppfylla. Formulären undertecknas i så fall av en ansvarig donationshandläggare eller avdelningschefen. Ett exemplar av donationsformuläret arkiveras vid den anatomiska avdelningen och ett skickas tillbaka till donatorn. Först då är den tilltänkta donationen giltig. Ett avtal (även kallat donationsformulär), säkerställer donatorns rättigheter och lämplighet. Det är viktigt att formuläret blir ifyllt så noggrant som möjligt. Donatorn bör se till att avtalet förvaras på ett känt ställe för närstående och även att eventuella sjukvårdande instanser får kännedom om beslutet. I formuläret anges bland annat önskemål om begravningsform och kontaktpersoner vid dödsfallet. Det är viktigt att formuläret blir ifyllt så noggrant och tydligt som möjligt, och att donatorn kontaktar anatomiavdelningen om något behöver ändras i avtalet. Donatorn kan när som helst och utan motivering bryta avtalet. Kontakta då anatomiavdelningen via brev, e-post eller telefon. Kontaktuppgifter finns i slutet av broschyren. Organdonator och helkroppsdonator I vissa fall är en person intresserad av två olika typer av donationer: att donera organ för livräddande transplantationer respektive av helkroppsdonation för undervisnings- och utvecklingssyften. Personen kan då ha skrivit in sig i donationsregistret och även ha ingått ett avtal om helkroppsdonation. Två olika typer av donationer 1 Donera organ för livräddande transplantationer 2 Helkroppsdonation för undervisningsoch utvecklingssyften I praktiken är det inte möjligt att först bli organdonator för att sedan omhändertas som helkroppsdonator. Grundinställningen hos den medicinska professionen är, i de fall som en livräddande transplantation eller en helkroppsdonation skulle vara möjlig, att en livräddande transplantation har företräde.
När en donator avlidit Den anatomiska avdelningen kontaktas, av anhörig eller sjukvårdspersonal. Sedan kontrolleras att donationen kan fullföljas. Kroppen transporteras till anatomiska avdelningen. Kroppen används i undervisning, inom utvecklingsoch forskningsarbete. Efter ett till två år kremeras kroppen och överlämnas till anhöriga för gravsättning/ spridning. Den som är intresserad av båda typerna av donationerna kan därför skriva in sig i donationsregistret och även ingå ett avtal om helkroppsdonation. Omständigheterna kring bortgången avgör sedan vilken typ av donation som blir aktuell. Vid KI:s Hjärnbank mottas även donationer av vävnad från hjärna och ryggmärg för neurobiologisk och medicinsk forskning. Vad händer när en donator avlidit? Så snart som möjligt efter ett dödsfall ska den anatomiska avdelningen vid KI kontaktas, antingen av en anhörig eller av sjukvårdspersonal. Sedan kontrolleras att donationen fortfarande kan fullföljas. Bland annat undersöks att ansvarig läkare kan fastställa dödsorsak utan att obducera (en obduktion omöjliggör donation), att personen inte bär på eller har avlidit av en smittsam sjukdom eller har allvarliga skador, vilket också kan förhindra att kroppen kan hanteras av anatomiska avdelningen, samt att anhöriga fortfarande är införstådda med och accepterar donationen. Om de anhöriga inte vill gå vidare med donationen så avbryts den, trots att det går emot donatorns vilja. Om donatorn fortfarande är lämplig så transporteras kroppen till anatomiska avdelningen vid KI. Här balsameras kroppen, och används sedan i undervisning, vid förkovran av specialister eller inom utvecklings- och forskningsarbete. Efter cirka ett till två år kremeras kroppen och överlämnas till anhöriga för begravning. Vanligtvis har dock en symbolisk begravningsceremoni hållits tidigare, redan ett par veckor efter bortgången. Om donatorns anonymitet I alla delar av en donationsprocess skyddas donators identitet strikt. Donationsavtal förvaras under hög säkerhet och är endast tillgängliga för ett fåtal behöriga personer. Vid ankomsten till den anatomiska avdelningen byts de sedvanliga ID-banden på den avlidna kroppen mot neutrala koder eller löpnummer. All personal och alla studenter som kommer i kontakt med donatorer är under sträng tystnadsplikt, både vad gäller alla aspekter som kan identifiera en individ och iakttagelser som görs på donatorerna.
Om kroppens avbildas, till exempel genom att fotograferas, får anletsdrag, tatueringar eller andra karaktäristiska som kan kopplas till donators identitet inte tas med. I donationsformuläret finns också punkter där donatorn kan välja att ge sitt medgivande till att kroppen får avbildas, och även meddela gränser för hur eventuella avbildningar får hanteras och delas. Att donatorn i alla avseenden är anonym vid hanteringen i den anatomiska avdelningen innebär också att det inte går att få ut något protokoll över fynd och iakttagelser kring individens medicinska tillstånd. Ekonomiska aspekter En helkroppsdonation är en ideell handling. Det ges ingen kontant ersättning under donators livstid. En fullföljd helkroppsdonation innebär däremot att dödsboet avlyfts vissa kostnader (se faktaruta till höger). Det står anhöriga fritt att lägga till medel för att exempelvis ha en kista av mera påkostat slag än det enklaste, annonser, blommor eller officiant. Kostnader för minnesstund bestås inte av universitetet. I det fall en donator har tecknat en begravningsförsäkring ska denna i första hand täcka kostnaderna medan universitetet svarar för överskjutande belopp. Observera att Karolinska Institutet inte administrerar gravsättning, nedsättning av urna eller spridning av aska på annan plats än begravningsplats i Sverige. För mer information om att sprida aska på annan plats (till exempel till havs), kontakta Länsstyrelsen. Universitetets ekonomiska åtaganden gäller inom Sverige och omfattar: Transportkostnader för den avlidna kroppen till/från anatomiavdelningen. Arvodeskostnader till begravningsentreprenör. Materielkostnader för en enkel men värdig begravning. Kostnader för att kremera och slutligen deponera aska/kvarlevor på begravningsplats i Sverige. Kontakt vid frågor om helkroppsdonation Telefon 08-33 68 55 eller 08-524 869 64 E-post: helkroppsdonation@ki.se
ki.se/helkroppsdonation Telefon 08-33 68 55 eller 08-524 869 64 E-post: helkroppsdonation@ki.se Broschyren är producerad av kommunikationsavdelningen vid Karolinska Institutet 2019.