% Kronofogden 1(10) RÄTTSLIG STÄLLNINGSTAGANDE Invändning om preskription Detta ställningstagande ersätter Kronofogdemyndighetens ställningstagande 4/07/IND - Ställningstagande avseende preskriptionsfrågor vid krav och utmätning. Detta ställningstagande har beslutats av kronodirektörerna Maria Mindhammar och Sven Kihlgren vid föredragning den 9 september 2013. Vid föredragningen deltog även kanslicheferna Christina Forsberg och Karin Berglöf Hedar samt verksjuristen Olof Dahnell, föredragande. Maria Mindhammar 1. Sammanfattning Har en borgenär i samband med invändning om preskription visat att gäldenären fått minst fyra påminnelser om fordran till sin vid varje tid gällande folkbokföringsadress/korrekta adress under ordinarie preskriptionstid, utan att komma i retur, får han därmed anses ha styrkt att preskriptionsavbrott uppkommit beträffande den aktuella fordran. Detta dock under förutsättning att gäldenären inte kunnat anföra någon tänkbar förklaring till att samtliga kravbrev förkommit under postbefordran eller någon förklaring till att han av annat skäl inte fått del av dem. Om uppgifterna i ett utdrag ur sökandens datasystem är tillräckligt tydliga och det går att utläsa att skickade krav avser den aktuella fordran och att kraven utformats som en påminnelse om denna torde detta räcka för preskriptionsavbrott. Har minst fyra försändelser sänts till svaranden inom ordinarie preskriptionstid anses preskriptionsavbrott ha skett genom den fjärde försändelsen. Ny preskriptionstid beräknas däremot ha uppkommit redan från datumet för den första av fyra försändelser. En gäldenär anses underrättad om fordran i enskilt mål när utmätning skett i målet. Har det förekommit gäldenärskontakt (t.ex. invändning mot verkställighet av fordran, förteckning, bostadsförrättning m.m.) i målet anses gäldenären underrättad om fordran. Ny preskriptionstid i sådant mål börjar löpa först när målet slutligt avslutas genom återredovisning till borgenären. Webbplats: www.kronofogden.se E-postadress: kronofogdemyndigheten@kronofogden.se Postadress Besöksadress Telefon Telefax Rosenlundsgatan 8 0771-52 94 00 031-15 11 66 405 16 Göteborg
% Kronofogden 2(10) 2. Bakgrund och frågeställning Invändning om preskription i enskilda mål 1 är den vanligaste invändningsgrunden enligt 3 kap. 21 utsökningsbalken (UB) om hinder mot verkställighet. Eftersom gällande lagstiftning ger utrymme för olika tolkningar av bestämmelsen har rättspraxis under senare år varit betydande inom området och flera av avgörandena har tyvärr gett upphov till ytterligare oklarheter och tolkningsmöjligheter. Syftet med detta ställningstagande är att belysa innebörden av den praxis som utvecklats under senare tid och ge vägledning för den praktiska handläggningen av preskriptionsfrågor inom KFM, huvudsakligen vad gäller frågor knutna till vad som gäller antal och utformning av kravbrev från borgenär om verkställighetsfordran för att preskriptionsavbrott ska anses ha uppkommit. 2. Gällande rätt m.m. 2.1 Preskriptionstider Den allmänna preskriptionstiden är tio år. För konsumentfordringar är dock preskriptionstiden tre år. Har en fordran uppkommit mellan näringsidkare gäller alltid en preskriptionstid om tio år. Detta är även fallet om fordran grundar sig på ett borgensåtagande eller ett löpande skuldebrev. Av NJA 1988 s. 503 II framgår att även om huvudfordran anses vara en konsumentfordran löper uppkomna rättegångskostnader med tio års preskriptionstid. Gällande rättspraxis Lägenhetshyra konsumentfordran (RH 1989:102). Trafikförsäkringsavgift inte konsumentfordran (NJA 2012 s. 414 Ö 3142-11). Fordran avseende lantmäteriförrättning konsumentfordran (Mark- och Miljööverdomstolen beslut 2012-02-29, F 8146-11). 1 Preskription av fordran i allmänt mål faller utanför detta ställningstagande.
% Kronofogden 3(10) Arbetslöshetskassas återkrav av ersättning inte konsumentfordran (Högsta domstolens beslut 2013-07-02, T 1390-12). Arbetslöshetskassas fordran på medlemsavgift konsumentfordran (Svea hovrätts beslut 2012-02-23, FT 8225-11; dock prövningstillstånd av HD 2012-08-27, T 1390-12). Övertrassering av bankkonto inte konsumentfordran (Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2010-08-12, ÖÄ 3437-10; dock är banklånefordran konsumentfordran enligt samma rättsfall). 2.2 Preskriptionsavbrott Enligt 5 preskriptionslagen (1981:130) (PL) avbryts preskriptionstiden genom att 1. gäldenären utfäster betalning, erlägger betalning på fordran eller ränta eller på annat sätt erkänner denna gentemot borgenären 2. gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären eller 3. borgenären väcker talan mot gäldenären eller annars åberopar fordringen mot gäldenären vid domstol, hos KFM eller i skiljeförfarande, konkursförfarande eller förhandling om offentligt ackord. 2.2.1 Krav från borgenären Enligt 5 punkt 2 PL avbryts preskriptionstiden genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig påminnelse om fordringen från borgenären. Det föreligger således krav på skriftlighet och det förutsätts att kravet eller påminnelsen kommer från borgenären. Genom rättsfallet NJA 1996 s. 809 har HD funnit att ett kravbrev, som ostridigt sänts till gäldenärens adress utan att komma i retur, inte innebär att preskriptionsavbrott uppkommit beträffande den aktuella fordran. I rättsfallet uttalade HD vidare principen att det är borgenären som står risken för att kravbrev enligt denna bestämmelse inte når gäldenären och att det därmed är denne som måste styrka att
% Kronofogden 4(10) preskriptionsavbrott ägt rum. Jämför även rättsfallet NJA 1998 s. 750 där borgenären hade skickat kravbrev till två gäldenärer i rekommenderade försändelser. Bara den ena försändelsen kom i retur, men HD fann att det inte var visat att någondera av gäldenärerna hade fått del av kravet. HD uttalade att det som regel krävs att borgenären visar att gäldenären har löst ut den rekommenderade försändelsen för att preskriptionen ska anses avbruten. Borgenären behöver dock inte visa att gäldenären efter att tagit emot brevet också rent faktiskt har tagit del av dess innehåll. HD har i rättsfallet NJA 2007 s. 157 lättat på beviskraven för borgenären när det gäller att styrka preskriptionsavbrott. Målet gällde en konsumentfordran. Inom ordinarie preskriptionstid hade borgenären skickat fem kravbrev och därefter ytterligare nio kravbrev till gäldenärens folkbokföringsadress. Borgenären uppvisade utdrag ur ett datasystem som utvisade datum då breven skulle ha skickats jämte kopior av vissa av de brev som påstods ha skickats. Kopiorna uppgavs vara hämtade ur den datafil som hade skickats till Posten för utskrift och befordran till gäldenären. Gäldenären förnekade att han skulle ha mottagit något krav- eller påminnelsebrev. HD godtog borgenärens påstående om att de nämnda kravbreven hade skickats samt antecknade att det inte hade gjorts gällande annat än att gäldenären under den aktuella tiden hade varit bosatt på folkbokföringsadressen. Det fanns dock inte någon bevisning om att gäldenären hade nåtts av något av kravbreven. I denna del anförde HD att kraven på bevisningen, att gäldenären mottagit brev med en preskriptionsavbrytande verkan, har brukat ställas högt. Att det är utrett att enstaka brev har skickats har normalt inte godtagits som tillräcklig bevisning. HD fann dock, med hänvisning till omständigheterna i fallet, att när ett flertal brev hade skickats fick möjligheten att inte åtminstone något av breven skulle ha nått gäldenären anses vara försumbar. Den tidigare principen att borgenären står risken för att kravbrevet når gäldenären har således fått vika för en sannolikhetsbedömning. Preskriptionsavbrott anses dock inte uppkomma om gäldenären i det enskilda fallet kan anföra någon tänkbar förklaring till att samtliga aktuella kravbrev skulle ha förkommit under postbefordran eller någon förklaring till att han av annat skäl inte fått dem. I rättsfallet NJA 2012 s.172 har HD, med hänvisning till 2007 års fall, funnit att borgenären genom företeende av utdrag ur sitt dataregister visat att nio kravbrev skickats till gäldenärens vid var tid gällande folkbokföringsadress inom ordinarie preskriptionstid på sådant sätt att preskriptionsavbrott uppkommit. HD har vidare konstaterat att eftersom breven skickats till gäldenärens folkbokföringsadresser har han haft anledning att bevaka sin post där, oavsett han bott på adresserna eller inte. Även om han inte bott på adresserna, ska en försändelse som delats ut på
% Kronofogden 5(10) dessa anses kommit honom till handa. Borgenären behöver då inte visa att gäldenären faktiskt har läst breven. I en doktrin har förts resonemang kring i vad mån två kravbrev till gäldenärens folkbokföringsadress och som inte kommer i retur skulle kunna vara tillräckligt för att bryta preskriptionsavbrott. 2 Resonemanget bygger på den hänvisning till förarbetena till propositionen om förenklad delgivning som HD gjorde i 1997 års avgörande. Vid förenklad delgivning anses mottagaren delgiven om handlingen har skickats och en upplysning om att handlingen skickats tidigast dagen efter skickas till mottagaren och inget av försändelserna kommer i retur. Med ett sådant synsätt skulle två kravbrev till gäldenärens folkbokföringsadress inom ordinarie preskriptionstid som inte kommer i retur vara tillräckligt för att bryta preskriptionen om inte gäldenären kan visa på någon omständighet som talar mot att han/hon fått försändelsen. 2.2.2 Utmätningsförfarande Enligt 5 punkt 3 PL förutsätter preskriptionsavbrott endast att borgenären åberopar fordringen gentemot gäldenären hos KFM. Preskriptionsavbrottet uppkommer alltså redan i och med att utsökningsmålet tas upp till handläggning hos KFM. Konsekvenserna av avbrottet framgår av 7 PL. Om preskription har avbrutits genom att talan har väckts eller genom att fordringen annars har åberopats enligt 5 punkt 3 PL, löper enligt 7 första stycket PL en ny preskriptionstid 3 från den dag dom eller slutligt beslut meddelas eller det rättsliga förfarandet avslutas på annat sätt. Om det rättsliga förfarandet avslutas utan att gäldenären har delgivits eller på annat sätt underrättats om borgenärens framställning, beräknas dock preskriptionstiden som om något avbrott inte hade skett, 7 andra stycket PL. En fordran vars preskriptionstid infaller under handläggningen preskriberas likväl tidigast ett år efter det att förfarandet avslutas, men då definitivt utan möjlighet till ny förlängning. 2 Ingemar Persson, Som ett brev på posten eller vad menas med försändelsefrekvens, uppsats i Festskrift till Gertrud Lennander. Göran Millqvist, Förmögenhetsrätten i Högsta domstolen 2007 Ny rättspraxis, Stockholm Centre for Commercial Law Årsbok 1 2008 s. 113 ff. under rubriken Högsta domstolen lättar på beviskravet för preskriptionsavbrott genom enkelt brev. 3 Med tre eller tio år, beroende på fordringens art se 2 PL.
% Kronofogden 6(10) 3. Kronofogdemyndighetens bedömning 3.1 Krav/påminnelse om fordran från borgenären Antal kravbrev Av avgörandena från 2007 och 2012 kan inte dras några säkra slutsatser hur många kravbrev som en borgenär måste ha skickat under preskriptionstiden för att gäldenären ska anses ha nåtts av borgenärens krav. Det kan dock noteras att det i det aktuella rättsfallen hade skickats fem kravbrev under den första treårsperioden (2007) och nio kravbrev under den första tioårsperioden (2012). Efter 2007 års rättsfall har ett flertal försändelser tolkats lite olika av våra hovrätter. Hovrätten över Skåne och Blekinge har ansett att fler än tre försändelser krävs när preskriptionstiden varit tio år (Beslut 2009-06-24, ÖÄ 827-09) medan samma hovrätt ansett att det räcker med tre försändelser när preskriptionstiden varit tre år (Beslut 2011-04-05, ÖÄ 311-11). Göta hovrätt har ansett att fyra försändelser inom en tioårsperiod är tillräckligt (Beslut 2010-04-10, ÖÄ 557-10). I doktrinen har hävdats att det kanske är tillräcklig bevisning om två korrekt adresserade försändelser, som inte returnerats, har skickats till gäldenären. Detta antagande har gjorts med utgångspunkt från att HD i domskälen till 2007-års fall hänvisat till bestämmelserna om förenklad delgivning i dåvarande 3 a delgivningslagen där det för formell delgivning räckte med att två brev skickats om mottagaren delgivits upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas. Dock har Göta hovrätt genom beslut 2012-12-07, ÖÄ 2872-12, konstaterat att två försändelser inom preskriptionstiden inte är tillräckligt. I beslutet har inte bara hänvisats till tidigare nämnda rättsfall från Hovrätten över Skåne och Blekinge där minst tre försändelser krävts, utan även till tidigare nämnda artikel av Ingemar Persson (se not 2) där denne med hänvisning till bl.a. Göran Millqvists uppfattning i frågan ifrågasätter om inte två inte returnerade brev korrekt adresserade till gäldenären bör utgöra tillräcklig bevisning för preskriptionsavbrott. Hovrättens beslut har överklagats till Högsta domstolen som inte beviljade prövningstillstånd. Eftersom någon enhetlig rättspraxis saknas är KFM för närvarande inte beredd att uttala hur många försändelser som ska ha sänts för att kriteriet ett flertal försändelser enligt 2007-års fall ska anses vara uppfyllt och därmed kunna ligga till
% Kronofogden 7(10) grund för preskriptionsavbrott. HD godtog i det fallet fem försändelser men eftersom samtliga hovrättsfall godtagit minst fyra torde detta vara en godtagbar utgångspunkt för hur många försändelser som ska krävas vid KFM:s bedömning av om preskriptionsavbrott har uppkommit eller inte. Den fortsatta rättsutvecklingen får sedan utvisa om så få försändelser som två ska anses vara tillräckligt. KFM anser vidare att antalet försändelser bör vara samma oavsett om det är fråga om en preskriptionstid om tre eller tio år, eftersom svaranden i båda fallen ska anses ha fått del av påminnelse om fordran. Bevis för att kravbrev skickats I 2007-års fall har HD godtagit ett av borgenären åberopat utdrag ur anlitat inkassobolags datasystem, där det i utdraget hade noterats fem datum inom treårsfristen, namn på inkassohandläggaren och förkortningen BETALPÅ. På grund av detta godtog HD borgenärens påstående att inkassobolaget hade skickat fem påminnelsebrev. Handlingarna visar inte annat än att gäldenären endast hade en skuld till borgenären. I 2012-års fall godtogs utdrag ur sökandens dataregister jämte kopior utav 16 av de brev som skickats till gäldenären. Av den praxis som utvecklats på senare tid framgår att det torde räcka om det datautdrag som åberopas innehåller noteringar om vidtagna åtgärder avseende aktuell fordran med angivande av bl.a. datum för åtgärd, typ av försändelse, ärendenummer och skuldbelopp, se bl.a. Svea hovrätts beslut 2010-10-05, ÖÄ 7222-10. Svea hovrätt har i beslut 2012-07-06, ÖÄ 4567-12 (HD meddelade inte prövningstillstånd) funnit att preskriptionsavbrott inte uppkommit när sökanden inte gett in någon kopia av åberopade kravbrev eller något exempel på hur sådana brev varit utformade samt att det av åberopad datalogg inte framgått vilken fordran som avsetts och inte heller hur uppgiften om fordran beskrivits i de olika formerna av kravbrev. Det är vanligt förekommande att borgenärer åberopar rekonstruerade utskrifter av kravbrev från sina eller ombudens datasystem. Detta synes genomgående ha godtagits i rättspraxis, se bl.a. RH 2008:70. Om uppgifterna i ett utdrag ur sökandens datasystem är tillräckligt tydliga och det går att utläsa att skickade krav avser den aktuella fordran och att kraven utformats som en påminnelse om denna torde detta räcka för preskriptionsavbrott. Det krävs då inte att sökanden även uppvisar kopior utav de skickade breven eller mallar utvisande hur de olika breven utformats. Om så ändå sker innebär detta normalt en förstärkning av bevisningen för att preskriptionsavbrott uppkommit.
% Kronofogden 8(10) De kravbrev som sökanden åberopar ska ha skickats till gäldenärens korrekta adress. Högsta domstolen har i 2012 års avgörande slagit fast att folkbokföringsadressen alltid ska anses vara korrekt adress. Gäldenären har anledning att bevaka post som kommer till folkbokföringsadress. Av sökandens yttrande ska framgå vilka adresser som kravbreven har skickats till. Ett blankt påstående att kravbrev har skickats till svarandens folkbokföringsadress utan närmare uppgift om adress ska inte godtas. Om gäldenären inte invänder mot de adresser sökanden anger ska sökandens uppgift godtas. I annat fall ska sökanden styrka att det är svarandens korrekta adress/folkbokföringsadress. Från när räknas ny preskriptionstid KFM har tidigare 4 ansett att om man inte vet vilket av kravbreven som nått gäldenären bör den nya preskriptionstiden kunna beräknas från den tidpunkt då gäldenären kan antas ha mottagit det sista kravbrevet. Denna tillämpning har ifrågasatts, men ifrågasättandet har ännu inte gett avtryck i rättspraxis. Däremot har flera hovrätter vid bedömningen av om preskriptionsavbrott uppkommit utgått från hur många krav som skickats under varje isolerad treårs- respektive tioårsperiod, utan att direkt ange när preskriptionsavbrott skett och varifrån ny preskriptionstid börjat löpa, se bl.a. Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2011-03- 28, ÖÄ 311-11 och Hovrätten för nedre Norrlands beslut 2011-03-30, FT 24-11. Utifrån ett sådant synsätt skulle man kunna utgå ifrån att preskriptionsavbrott uppkommit under den första ordinarie preskriptionsperioden och att ny preskriptionstid börjar löpa först vid ingång av den andra perioden. Ett annat sätt att se på frågan är att, beroende på hur många kravbrev man anser att det krävs för att preskriptionsavbrott ska uppkomma, avbrott uppkommer genom det sista avsända kravet, men ny preskriptionstid beräknas löpa redan från tidpunkten för det först avsända kravet. Ett sådant synsätt stämmer överens med tankarna bakom förenklad delgivning där delgivning sker genom att det andra brevet skickas men delgivningstiden räknas från första försändelsen. KFM förordar numera denna modell för fastställande av preskriptionsavbrott när borgenären inte kunnat styrka att gäldenären delgetts kravbrev avseende fordran. Har således minst fyra försändelser sänts till svaranden inom ordinarie preskriptionstid anses avbrott ha skett genom den fjärde försändelsen, men ny preskriptionstid beräknas ha uppkommit redan från datumet för den första av fyra försändelser. Exempel: A har en fordran på B. Fordringen är fastslagen i dom 1990 och omfattas av tioårig preskriptionstid. A skickar kravbrev till B:s folkbokföringsadress 4 KFM:s ställningstagande nr 4/07/IND
% Kronofogden 9(10) 1992, 1993, 1994 och 1995. Därigenom avbryts preskriptionstiden 1995 med ny preskriptionstid från brevet 1992. A skickar därefter kravbrev 1996. Detta bryter preskriptionstiden och ger ny preskriptionstid från brevet 1993. Efter detta skickas brev 2001 (ger ny preskriptionstid från brevet 1994) och 2002 (ny frist från brevet 1995). Nästa brev dröjer till 2007 respektive 2008. Detta är för sent för att bryta preskription eftersom det under perioden 1997-2007 endast skickats tre brev. År Åtgärd 1990 dom 1991 1992 kravbrev 1993 kravbrev 1994 kravbrev 1995 kravbrev 1996 kravbrev 1997 1998 1999 2000 2001 kravbrev 2002 kravbrev 2003 2004 2005 2006 2007 kravbrev 2008 kravbrev 3.4 Utmätningsförfarande Gäldenärskontakt I ett flertal rättsfall har fastställts att gäldenären ansetts underrättad om utmätning verkställts i målet, se NJA 1991 s. 647 (överskjutande skatt), Göta hovrätts beslut 2012-08-09, ÖÄ 1536-12 (lön) och Svea hovrätts beslut 2011-06-27, ÖÄ 1622-11
% Kronofogden 10(10) (lön och överskjutande skatt). I det senast angivna fallet fann Svea hovrätt att enbart det förhållandet att KFM i företedd redovisningshandling till sökanden angett att gäldenärskontakt förevarit i målet inte var tillräckligt för att visa att gäldenären underättats om fordran på sådant sätt att preskriptionsavbrott uppkommit. Dock fann hovrätten det visat att KFM varit skyldig att inte enbart skicka underrättelse till gäldenären om när målet inkom, utan även i samband med de företagna utmätningarna och att det därmed framstår som uteslutet att samtliga dessa försändelser skulle ha förkommit under postbefordran. Preskriptionsavbrott fick därför anses ha uppkommit i målet. Om det i sådant fall framgår att gäldenären vid kontakt med KFM fått kännedom om det tidigare målet, har en ny ordinarie preskriptionstid börjat löpa från tidpunkten för det senare målets redovisning. Om kontakt med gäldenären ägt rum i flera enskilda mål samtidigt måste det framgå att gäldenären vid kontakten fått kännedom om att den borgenär, mot vars fordran han nu gör preskriptionsinvändning, var med bland sökandena. Tidpunkten för ny preskriptionstid I exekutiv verksamhet börjar en ny preskriptionstid löpa från och med den dag då KFM fattar beslut om att redovisa utsökningsmålet till borgenären under förutsättning att gäldenären underrättats om målet, dvs. att gäldenärskontakt förevarit under handläggningstiden. Denna princip har fastslagits i NJA 1991 s 647 och bekräftats i NJA 1994 s 553. I det sistnämnda fallet var dock två justitieråd skiljaktiga i denna fråga och ansåg att tiden skulle räknas från den tidpunkt då tillgångsundersökningen faktiskt avslutades. Majoritetens mening får anses vara gällande rätt. Fallen är hänförliga till tiden före möjligheten till förnyelseansökan infördes 1996 och införandet av avgiftsår 2007. Konsekvensen av HD:s resonemang måste bli att ny preskriptionstid börjar löpa först när målet, efter eventuella förlängningar, slutligt avslutas genom redovisning.