Smittor från kameldjur och jak till animalieproduktionens djur en bedömning av smittrisker och rekommendationer om framtida åtgärder

Smittor från kameldjur och jak till animalieproduktionens djur en bedömning av smittrisker och rekommendationer om framtida åtgärder En översyn på uppdrag av Jordbruksverket Foto: Bengt Röken

Innehållsförteckning 2 Förord. 3 Sammanfattning 4 Uppdraget.. 5 Definition av arter.. 5 Lagstiftning. 6 Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll (SDS) 8 Inventering av djurhållningen.. 8 Införsel/import 11 Beskrivning av djurhållningen. 11 Veterinär verksamhet 12 Obduktionsverksamhet. 12 Kontrollprogram. 13 Hantering i nordiska länder. 14 Sammanfattning smittrisker 14 Slutsatser. 14 Förslag till åtgärder 19

Förord 3 På uppdrag av Jordbruksverket har Svenska Djurhälsovården genomfört en översyn av smittriskerna från kameldjur och jak till animalieproduktionens djur samt föreslagit åtgärder för att minska riskerna. Undertecknad har ansvarat för genomförandet av projektet. Till min hjälp har jag haft en referensgrupp på Jordbruksverket bestående av Ingrid Eilertz, enhetschef, Andrea Ljung och Margareta Tervell, veterinärinspektörer, Art och smittskyddsenheten samt Eva Kjell, jurist, avdelningsledningen. Uppdraget att identifiera och beskriva smittriskerna har utförts av Estelle Ågren, avdelningen för sjukdomskontroll vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Tack till alla som medverkat med konstruktiva synpunkter och information. Ett särskilt tack till: Yvonne Lundell, Naturvårdsverket, Christina Lindgren, Djurskyddsmyndigheten, Susanna Sternberg-Lewerin Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Mats Höggren, Kolmårdens djurpark, Lennart Ljungman, Svenska Alpackaföreningen, Ann-Marie Gerber Santesson, alpacanordica och Anna Ljung, Hejdebyholms gård. Uppsala 2007-04-22 Andrea Holmström

SAMMANFATTNING 4 Under senare år har intresset för uppfödning av vissa arter av domesticerade exotiska hovdjur ökat. Svenska Djurhälsovården har på uppdrag av Jordbruksverket genomfört en översyn vad gäller smittrisker från dessa arter till animalieproduktionens djur. Syftet med översynen var att inventera och sammanställa motiven för djurhållningen, gå igenom gällande lagstiftning, bedöma de djurhälsomässiga riskerna för animalieproduktionens djur samt att ge förslag till framtida åtgärder inom området. Slutsatser: Införseln/importen av alpacka har ökat de senaste åren. Alpackanäringen är på frammarsch i Sverige och övriga europeiska länder. Vad gäller övriga arter i projektet (lama, kamel, dromedar och jak) har ingen ökning av införseln/importen noterats. Bättre statistik över antal importerade/införda djur genom information från TRACES systemet bör tas fram. Inventeringen av djurhållningen i Sverige visar att det finns totalt 66 besättningar fördelat enligt följande: alpacka 24 st, lama 22 st, kamel 10 st och jak 10 st. Ca 1/3 av besättningarna rapporterar kontakt med nötkreatur eller får/getter. EU-lagstiftningen vid införsel/import av exotiska hovdjur bedöms otillräcklig för flera av de sjukdomar som omfattas av svensk epizootilagstiftning och som svensk animalieproduktion är fri från. Risk finns för introduktion av bland annat bovin tuberkulos och paratuberkulos, och därmed risk för vidare spridning till animalieproduktionens djur. Domesticerade exotiska hovdjur som inte hålls för offentlig förevisning bör omfattas av det nationella obduktionsanslaget med motivet att snabbt kunna upptäcka smittämnen som kan spridas till nötkreatur och får/getter. En officiell hälsokontroll för domesticerade exotiska hovdjur, motsvarande den som finns för nötkreatur, svin och får samt med en av Jordbruksverket utsedd huvudman föreslås. Motivet för detta är att hälsokontrollen ska vara öppen för alla djurhållare och den bör minst omfatta: bevakning av hälsoläget hos de arter som omfattas av kontrollen, informationsspridning, rådgivning om smittsamma sjukdomar, allmän djurhälsovård med kontroll av parasiter, subventionerad självrisk vid obduktion (förutsatt att exotiska hovdjur kan omfattas av det nationella obduktionsanslaget). I de fall det är relevant bör reglerna i kontrollprogrammen för klövbärande animalieproducerande djur anpassas så att de även omfattar kontakt med domesticerade exotiska hovdjur. En översyn av lagstiftningen inom områdena djurhållning tillsammans med animalieproduktionens djur, djurskydd, märkning och registrering av djurhållare bör göras. Utvecklingen inom djurhållningen bör följas och om nödvändigt bör särskilda övervakningsinsatser avseende epizootisjukdomar övervägas i dessa besättningar. Detta är särskilt viktigt om domesticerade exotiska hovdjur hålls tillsammans med nötkreatur eller får/getter.

1. Uppdraget 5 Under senare år har intresset för uppfödning av vissa arter av domesticerade exotiska hovdjur, framför allt alpacka, ökat. Samtidigt har Jordbruksverkets införselkrav avseende testning för tuberkulos och brucellos anpassats till EU-regelverket. Jordbruksverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och Svenska Djurhälsovården (SvDHV) har uppmärksammat det ökade intresset och ställt frågan om dessa djur kan utgöra risker för att våra traditionella djurslag drabbas av allvarliga smittsamma sjukdomar. Inom ramen för Jordbruksverkets anslag för bekämpande av tuberkulos beviljades under år 2006 medel till SvDHV för att genomföra en studie avseende riskerna för smittspridning från kameldjur och jak till animalieproduktionens djur. Syftet var att inventera och sammanställa motiven för djurhållningen, bedöma de djurhälsomässiga riskerna, gå igenom gällande lagstiftning, lära känna nätverken kring djurhållningen samt ge förslag till framtida åtgärder inom djurhälsoområdet. Uppdraget omfattade inte exotiska hovdjur som hålls för offentlig förevisning eller cirkusverksamhet. 2. Definition av arter 2.1 Definition hovdjur Definitionen av hovdjur är fastlagt i Direktiv 2004/68/EG. Hovdjur omfattar alla arter som tillhör ordningarna Artiodactyla, Perissodactyla och Proboscidea. Partåiga hovdjur (Artiodactyla) kallas också klövdjur och innefattar de arter som har delad hov, d.v.s. klövar. Ordningen Artiodactyla har tre underordningar: Ruminantia (idisslare), med familjerna giraffdjur, hjortdjur, slidhornsdjur, myskhjortar, gaffelantiloper och mushjortar. Tylopoda, med familjen kameldjur och Suina med familjerna flodhästar, svindjur och pekarisvin. Kameldjuren delas även populärvetenskapligt in i grupperna Old World Camelids som består av arterna kamel och dromedar samt New World Camelids som består av arterna alpacka, lama, vikunja och guanaco. De två senare är viltformer av alpacka respektive lama och det råder viss oenighet om huruvida tamformerna ska klassificeras som egna arter. 2.2 Arter i projektet Arter som omfattas av projektet tillhör alla ordningen Artiodactyla och är alpacka (Vicugna pacos), lama (Lama glama) kamel (Camelus bactrianus), dromedar (Camelus dromedarius) och jak (Bos grunniens). Dessa arter (undantaget dromedar) bedömdes vara vanligast även om andra arter av hovdjur kan förekomma utanför djurparker. I rapporten benämns arterna fortsättningsvis domesticerade exotiska hovdjur.

3. Lagstiftning 6 3.1 Definition vilt Med vilt avses enligt jaktlagen (1987:259) vilda däggdjur och fåglar. Enligt jaktförordningen (1987:905) får vilt hållas i ett vilthägn eller liknande anläggning endast efter tillstånd från länsstyrelsen (41 a ). Tillstånd får inte ges om det finns risk för spridning av smittsamma sjukdomar. Naturvårdsverket bedömer vilka arter som räknas som vilt och som därför måste hållas i vilthägn eller liknande anläggning. Vad gäller vissa hovdjur kan både tamform och viltform finnas, t.ex. alpacka och dess släkting vikunjan. Den senare måste hållas i hägn efter tillstånd från länsstyrelsen, medan alpackan inte behöver detta då den räknas som tamdjur. Länsstyrelsen samråder med Naturvårdsverket innan beslut om vilthägn eller liknande anläggning fattas för nya arter. 3.2 Införsel/import 3.2.1 Tidigare regelverk Fram till sommaren 2005 krävde Jordbruksverket tre tuberkulintester i karantän/isolering vid införsel av alla hovdjur. Motivet för kraven var det svenska tuberkulosprogrammet hos hägnad hjort och de nationella insatser som gjorts för att bekämpa bovin tuberkulos i hjorthägnen. Vidare rekommenderade Jordbruksverket ytterligare provtagning, bl.a. avseende paratuberkulos. Kravet på flera tuberkulinundersökningar vid införsel av alla arter av hovdjur ifrågasattes av EU kommissionens rättsliga service hösten 2004 och då inga rättsliga grunder fanns för Sveriges krav beslutades att upphöra med dessa. Tilläggsgarantier avseende bovin tuberkulos söktes istället för hägnad hjort. Detta ärende ligger fortfarande för handläggning hos KOM. Hjortar som importeras/förs in till Sverige måste fortfarande testas tre gånger avseende tuberkulos. 3.2.2 Gällande regelverk Inom EU används begreppet in- och utförsel vid handel mellan medlemsländerna. Handel med länder utanför EU benämns import/export. Införsel och import av hovdjur regleras genom direktiv 92/65/EEG (Balaidirektivet). Direktivet omfattar inte nötkreatur, svin, får, get eller hästdjur. Allmänna bestämmelser om införsel från EU-länder och import från tredje land finns i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1996:24) om införsel av djur, sperma, ägg och embryon. Vid handel inom EU ska idisslare åtföljas av ett hälsointyg utformat i enlighet med ett i TRACES fastställt formulär och undertecknat av en officiell veterinär. Djuren ska inte vara avsedda för slakt på grund av ett bekämpningsprogram för smittsam sjukdom och ska inte härröra från ett område som lyder under några restriktioner avseende mul- och klövsjuka eller svinpest. De ska härröra från en anläggning som inte lyder under några djurhälsorestriktioner för det berörda djurslaget och de ska ha funnits där sedan födelsen eller de senaste 30 dagarna före avsändandet. För idisslare gäller förutom de ovannämnda kraven att de ska komma från en officiellt tuberkulos och brucellosfri besättning. Om detta krav inte kan uppfyllas ska de komma från en besättning där inga fall av tuberkulos eller brucellos har registrerats under de senaste 42 dagarna före lastning och de ska inom de senaste 30 dagarna före avsändandet testats med negativt resultat avseende tuberkulos och brucellos. I EU:s regelverk finns officiell frihet från tuberkulos och brucellos bara definierat för nötkreatur i direktiv 64/432/EEG, artikel 2. Alternativet komma från en officiellt tuberkulos- och brucellosfri besättning kan därför, enligt Jordbruksverkets bedömning, inte tillämpas vid införsel av exotiska hovdjur.

För handel med länder utanför EU gäller att vissa länder är godkända för export till unionen. Godkända länder framgår av rådets beslut 79/542/EEG bilaga 1. Hälsokraven för godkända länder är definierade och relativt lika de som gäller för handel mellan medlemsländerna. Kraven framgår av intyg M56. Enskilda handelsavtal kan även skrivas med andra länder. 3.3 Djurskydd 3.3.1 Djurskyddskrav Övergripande djurskyddskrav finns i djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (198:539). Detaljföreskrifter för djurhållning avseende alpacka, lama, kamel, dromedar och jak finns inte. Enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:16) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning mm av djur avsedda för sällskap eller hobby, saknr L 80, ska djur som får hållas för sällskap och hobby och som inte omfattas av L 80 hållas enligt de krav som finns i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2004:19) om djurhållning i djurparker m.m., saknr L 108. I dessa djurparksregler finns inget förbud mot hållande av domesticerade exotiska hovdjur tillsammans med nötkreatur och/eller får/get. 3.3.2 Förprövning I djurskyddsförordningen anges i 5 att stall eller andra förvaringsutrymmen för djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar inte får föras upp eller byggas till utan att förvaringsutrymmena på förhand godkänts ur ett djurskydds- eller djurhälsoperspektiv. Förprövning av byggnader gäller alltså i de fall ull- eller köttproduktion sker från domesticerade exotiska hovdjur. 3.4 Märkning och registrering Enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2007:12, SJVFS 2007:12 respektive SJVFS 2007:14) finns märkningskrav för nötkreatur (inklusive bison bison och bubalus bubalus), svin samt får och getter. Övriga arter av hovdjur omfattas inte av märkningskravet. Varken Jordbruksverket eller Djurskyddsmyndigheten kräver registrering av djurhållare som håller tamformer av domesticerade hovdjur utanför djurparker. Vid offentlig förevisning finns krav på journalföring och djurförteckning ( 11-12, DFS 2004:19). Enligt 16 djurskyddslagen gäller tillståndsplikt för den som har yrkesmässig verksamhet eller har djurhållning i större omfattning. Tillståndsplikten gäller hästar, sällskapsdjur och pälsdjur. Enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2004:5, saknr L 120) är domesticerade exotiska hovdjur inte definierade som sällskapsdjur varför tolkningen är att tillståndsplikt enligt 16 inte gäller för hållande av t.ex. alpacka eller lama, även om verksamheten har stor omfattning eller bedrivs yrkesmässigt. Sammanfattningsvis konstateras att domesticerade exotiska hovdjur varken definieras som animalieproduktionens djur, med bl.a. krav på produktionsplatsnummer (PPN), eller omfattas av tillståndsplikt enligt ovan. 7 3.5 Tuberkulinundersökning I Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2003:33) om tuberkulinundersökning av nötkreatur, svin, får, getter och kameldjur anges hur tuberkulinundersökning ska utföras och tolkas på kameldjur.

4. Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll (SDS) Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll är en frivillig importkontroll för nötkreatur, svin, får och get som bildades vid Sveriges EU-inträde 1995. Målet med SDS verksamhet är att bibehålla det goda smittskyddsläget som råder inom svensk animalieproduktion. Huvudmän för SDS är Svenska Djurhälsovården och Svensk Mjölk och bakom kontrollen står slakteri- och mejerinäringen som i sina kvalitetsprogram kräver att SDS regler ska följas. SDS kontaktar alla presumtiva importörer av djur, sperma och embryon och informerar om smittrisker och om vilka provtagningar som är lämpliga att utföra utöver de krav som ställs av Jordbruksverket. Sedan några år tillbaka har SDS även kontaktat importörer av domesticerade exotiska hovdjur och informerat om smittrisker samt rekommenderat extra provtagningar. Några av importörerna har följt SDS rekommendationer, andra inte. 8 5. Inventering av djurhållningen Samtliga länsstyrelser har tillfrågats om att medverka vid en inventering avseende hållande av domesticerade exotiska hovdjur i Sverige. Frågan har också ställts om kontakter mellan dessa djurslag och nötkreatur eller får/getter. Länsstyrelserna har inhämtat uppgifterna från kommunerna på ett i förväg fastställt formulär. Svar har erhållits från 19 av 21 länsstyrelser. 5.1 Svarsfrekvens Län Svarsfrekvens % Kommentar kommuner * Stockholm 20/26 77 % Uppsala 7/8 87 % Södermanland 9/9 100 % Östergötland 9/13 69 % Jönköping 11/13 85 % Kronoberg 8/8 100 % Kalmar 12/12 100 % Gotland - - Lst ej svarat Blekinge 5/5 100 % Skåne 20/33 60 % Halland - - Lst ej svarat V. Götaland 42/49 86 % Värmland 16/16 100 % Örebro 12/12 100 % Västmanland 9/10 90 % Dalarna 13/15 87 % Gävleborg 10/10 100 % Västernorrland 7/7 100 % Jämtland 8/8 100 % Västerbotten 6/15 40 % Norrbotten 13/14 93 % * Antal kommuner som besvarat enkäten av totalantal kommuner i länet

5.2 Antal besättningar /län Län Alpacka Lama Kamel Dromedar Jak Stockholm 3 0 0 0 0 Uppsala 0 0 0 0 0 Södermanland 0 0 1 0 0 Östergötland 1 2 0 0 1 Jönköping 0 0 0 0 0 Kronoberg 0 2 0 0 0 Kalmar 0 2 2 0 0 Gotland - - - - - Blekinge 0 1 1 0 1 Skåne 5 8 1 0 3 Halland - - - - - V. Götaland 4 2 0 0 1 Värmland 4 0 0 0 1 Örebro 1 0 1 0 0 Västmanland 0 0 1 0 0 Dalarna 1 3 2 0 1 Gävleborg 1 0 0 0 0 Västernorrland 1 2 0 0 0 Jämtland 1 0 0 0 1 Västerbotten 1 0 0 0 0 Norrbotten 1 0 1 0 1 Totalt 24 22 10 0 10 9 5.3 Antal djur/län Län Alpacka Lama Kamel Dromedar Jak Stockholm 26 0 0 0 0 Uppsala 0 0 0 0 0 Södermanland 0 0 2 0 0 Östergötland 2 4 0 0 4 Jönköping 0 0 0 0 0 Kronoberg 0 6 0 0 0 Kalmar 0 9 21 0 0 Gotland - - - - - Blekinge 0 2 2 0 5-8 Skåne 94 62 6 0 68 Halland - - - - - V. Götaland 61 3 0 0 4 Värmland 16 0 0 0 1-10 Örebro 6 0 2 0 0 Västmanland 0 0 2 0 0 Dalarna 0 7 1 0 1 Gävleborg 13 0 0 0 0 Västernorrland 7 3 0 0 0 Jämtland 3-4 0 0 0 10 Västerbotten 7 0 0 0 0 Norrbotten 2 0 1 0 1 Totalt 238 96 37 0 94-106

5.4 Kontakter med nötkreatur och får/getter 10 Viss osäkerhet om kontaktuppgifter föreligger. När frågetecken rapporterats har dessa kontakter inte tagits med. Län Kontakter med nötkreatur Kontakter med får/get Övriga kontakter Kommentar Stockholm Inga Inga Uppsala - - Inga bes. i länet Södermanland Inga Inga Östergötland 1 lamabesättning 1 lamabesättning Samma bes. har kontakt med nöt och får Jönköping - - Inga bes. i länet Kronoberg Inga 2 lamabesättningar Kalmar 2 lamabesättningar 1 lamabesättning 1 kamelbesättning Gotland - - Lst ej svarat Blekinge Inga Inga Jak med dovhjort Skåne 4 lamabesättningar 1 blandad besättning* 2 jakbesättning Halland - - Lst ej svarat V. Götaland Inga 1 alpackabesättning Värmland 1 alpackabesättning 1 jakbesättning 1 alpackabesättning 1 jakbesättning Örebro Inga Inga Västmanland Inga Inga Dalarna 1 jakbesättning Inga Gävleborg Inga Inga Västernorrland Inga Inga Jämtland 1 alpackabesättning Inga Jak med kronhjort Västerbotten Inga 1 alpackabesättning Norrbotten 1 jakbesättning Inga Totalt 15 9 2 * Besättningen består av alpacka, lama, kamel och jak och har även getter. Den räknas i detta sammanhang som en besättning med kontakt med får/getter. Av totalt 66 besättningar med domesticerade exotiska hovdjur hade 24 stycken (36 %) kontakt med nötkreatur eller får/get. Två stycken hade kontakt med dov- eller kronhjort.

6. Införsel/import Uppgifter om antal införda/importerade domesticerade exotiska hovdjur har inhämtats från Jordbruksverket och redovisas i tabellen. Jordbruksverket har inte redovisat utförsel/exportland och viss osäkerhet föreligger avseende det exakta antalet importdjur. 1995 4 alpackor 1997 1 alpacka 1999 7 alpackor, 3 kameler och 2 dromedarer 2000 18-23 alpackor 2001 5 alpackor 2003 23 alpackor 2004 22 alpackor 2005 29 alpackor 2006 56 alpackor och 4 lamadjur 11 7. Beskrivning av djurhållningen Uppgifterna är främst inhämtade från intervjuer med uppfödare. 7.1 Alpacka Alpackan är den minsta arten av kameldjuren, den väger 50-80 kg och har en mankhöjd på ca 1 m. Traditionellt används alpackan för ullproduktion. Bedömningen från flera uppfödare är att intresset för alpackauppfödning har ökat kraftigt de senaste åren både i Sverige och övriga Europa. Efterfrågan på djur i Sverige är stor, både för avels- och sällskapsdjur, vilket avspeglas i den ökade importen under senare år. Vissa besättningar säljer livdjur men en hel del djur hålls som hobby- eller betesdjur. Utställningsverksamhet har påbörjats i Sverige och den första alpackautställningen hölls på lantbruksutställningen MILA i februari 2007. Ann-Marie Gerber Santesson, alpacanordica uppskattar att det finns ca 350-400 alpackor i Sverige. 7.2 Lama Laman är större än alpackan, den väger ca 180 kg och blir ca 1,25 m i mankhöjd. Lamor är traditionella packdjur men används även för ullproduktion. I Sverige hålls lamor främst som hobbydjur eller som ett exotiskt inslag i öppen gård verksamhet och liknande. Vissa företag profilerar sig med aktiviteter som t.ex. lamavandring. Under senare tid har det blivit alltmer populärt att hålla lamor för att vakta fårflockar mot rovdjur och hundar. De flesta besättningar består av få djur och lamaimporten har inte ökat de senaste åren. Uppfödare har noterat ett visst ökat intresse för lamadjur under senare tid. 7.3 Kamel och dromedar Kameler och dromedarer används traditionellt främst som packdjur. I Sverige finns en större besättning med uppfödning och turismverksamhet. Några mindre besättningar finns också där djuren hålls för hobby. Från länsstyrelsernas inventering rapporteras ingen förekomst av dromedarer i Sverige. 7.4 Jak Till skillnad från övriga arter i projektet tillhör jaken släktet Bos, oxdjuren. Jaken härstammar från Tibet där de hålls som boskap för produktion av kött och mjölk samt som pack- och dragdjur. I Sverige finns en stor jakbesättning som säljer liv- och slaktdjur och några få mindre besättningar.

7.5 Intresseföreningar/nätverk Det finns idag en intresseförening och ett nätverk för alpackaintresserade. Enligt uppgift från uppfödare saknas motsvarande för andra kameldjur och för jak. 7.5.1 Svenska Alpackaföreningen (SAF) SAF är en ideell förening som bildades 1999. Föreningen har ca 30 medlemmar fördelade över hela landet. Intresset för alpackor är på stark frammarsch och föreningen ser det som en viktig uppgift att verka för en seriös utveckling av avelsbasen. SAF har beslutat att rekommendera medlemmar att ansluta sig till den tyska föreningens (AZVD) register för alpackor. Detta register förutsätter att djuren är id märkta med microchip och DNA testade. 7.5.2 alpaca NORDICA alpacanordica är ett kontakt-, informations- och rådgivningsforum för alpackaägare och intresserade i Norden. Forumet har knappt 100 registrerade användare (medlemmar) och nås via www.alpacanordica.alpacka.se. Via alpacanordica kan registrering i det europeiska lama och alpackaregistret LAREAU (Lama and Alpaca Register Europae) göras. LAREAU, som bildades 2005, tillhandahåller registreringsbevis och stamböcker. alpackanordica har, i samarbete med Österlen Alpacka, viss kursverksamhet och ordnade bl.a. en workshop för veterinärer i september 2006. 7.5.3 British Veterinary Camelid Society Denna informella grupp består främst av veterinärer med intresse för kameldjurens sjukdomar. En årlig workshop anordnas och organisationen uppmuntrar till erfarenhetsutbyte mellan veterinärer. Hemsida: www.camelidvets.org 12 8. Veterinär verksamhet Utöver djurparksveterinärer behandlar distrikts- och privatpraktiserande veterinärer domesticerade exotiska hovdjur. Enligt distriktsveterinärorganisationen (DVO) har antal årliga behandlingar av kameldjur ökat från 38-70 under perioden 1998-2001 till 86-109 under perioden 2003-2006. Inom djurparkssektorn finns mångårig erfarenhet av domesticerade och vilda hovdjur och veterinär kompetens finns inom området. Ett fåtal veterinärer utanför djurparksvärlden har på eget initiativ fortbildat sig. Organiserad hälsokontroll eller rådgivningsverksamhet för domesticerade exotiska hovdjur finns inte idag och SLU och SVA har ingen specialkompetens inom området. 9. Obduktionsverksamhet Kontakt har tagits med de tre största obducerande laboratorierna: SVA (sektionen för patologi respektive viltpatologi), samt Analycen i Skara och Kristianstad med frågeställningen om uppskattat antal obduktioner av arterna i projektet. Patologen SVA uppger att de mellan åren 2002-2006 obducerat 13 alpackor och tre kameler. Viltpatologen uppger att de under samma period obducerat 2 alpackor och inga av de andra arterna. Analycen Skara meddelar att de har två besättningar med alpackor inom upptagningsområdet som har skickat in djur för obduktion. Det uppskattade antalet under de senaste åren är ca 5 djur årligen. Övriga arter har inte obducerats. Analycen Kristianstad uppger att de mellan 2004 och 2006 obducerat 3 jakar, 2 alpackor och 2 lamadjur. Av uppgifterna framgår inte om djuren härrör från djurparker eller från andra djurhållare.

10. Kontrollprogram 13 De i Sverige förekommande kontrollprogrammen för nötkreatur och får anger följande avseende kontakt med exotiska hovdjur. 10.1 BVD 10.1.1 Frivilligt program Ett frivilligt program för kontroll och bekämpning av bovin virus diarré (BVD) hos nötkreatur ingår i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:42) om organiserad hälsokontroll av husdjur. Alla nötbesättningar kan anslutas till BVD programmet men inget är nämnt om anslutning av andra arter. I plan och riktlinjer för programmet finns inget uttalat förbud mot kontakt med domesticerade exotiska hovdjur. Regler finns för kontakter med får och getter. 10.1.2 Obligatoriskt program Ett obligatoriskt program för hälsoövervakning avseende BVD (SJVFS 2002:31) reglerar de nötbesättningar som inte är med i det frivilliga programmet. I föreskriften finns inget uttalat förbud mot kontakt med domesticerade exotiska hovdjur. Regler finns för kontakter med får/getter. 10.2 Paratuberkulos Ett kontrollprogram avseende paratuberkulos hos nötkreatur har funnits sedan 1998. Bestämmelserna baseras på anvisningar från Jordbruksverket Enligt dessa får andra idisslare än får och getter inte hållas i kontrollansluten besättning. Programmet riktas främst till kötttrasbesättningar och baseras på årlig träckprovsundersökning. Tre stickprovsundersökningar har även utförts i mjölkbesättningar under senare år. 10.3 Salmonella I Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:20) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur finns inget förbud mot kontakt med domesticerade exotiska hovdjur. Föreskrifterna reglerar kontakter mellan nöt, svin och fjäderfä. 10.4 Maedi/Visna I Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:126) om organiserad hälsokontroll avseende maedi/visna hos får finns inget förbud mot kontakt med domesticerade exotiska hovdjur. Regler finns för kontakt med getter. 10.5 Tuberkulos hos hjort I Statens jordbruksverks föreskrifter om organiserad hälsokontroll hos kron- och dovhjortar i hägn (SJVFS 1994:76) finns regler om tuberkulinundersökning vid införande av vissa arter av däggdjur till hägnet. Det finns inget specificerat om hovdjur men Jordbruksverket får besluta om åtgärder (underförstått tuberkulinundersökning) för andra arter än de som är uppräknade i föreskriften. Regler finns även för hur andra djur än hjortar får föras ut ur hjorthägn. Motsvarande regler finns i föreskriften om obligatorisk hälsoövervakning avseende tuberkulos hos kron- och dovhjortar samt andra djur i sambete med hjortar i hägn (SJVFS 2003:34). Kontrollprogram avseende tuberkulos finns inte för domesticerade exotiska hovdjur.

Sammanfattning 14 Av befintliga kontrollprogram för nötkreatur, får och hjort i Sverige är det endast paratuberkulosprogrammet och det frivilliga och obligatoriska kontrollprogrammet för hägnad hjort som reglerar kontakt med domesticerade exotiska hovdjur. 11. Hantering i nordiska länder 11.1 Danmark I Danmark får alpacka, lama, kamel och jak hållas tillsammans med animalieproducerande djur. Fødevarestyrelsen har inga krav på märkning och registrering av dessa arter. Balaidirektivet (92/65/EEC) gäller vid införsel och även i Danmark har man uppmärksammat smittriskerna med dessa arter (kontaktperson Pia Vestergaard, Fødevarestyrelsen Danmark). 11.2 Norge I Norge finns krav på märkning av lamadjur i Forskrift om merking, registrering og rapportering av dyr (FOR 2002-09-03 nr 970). Med lamadjur avser man individer av lamasläkten och korsningar som hålls som husdjur. Det finns inget centralt register för lamadjur men det sker en registrering i Mattilsynets märkningsregister när man beställer öronbrickor. Lamadjur ingår i Mattilsynets nationella övervakning för paratuberkulos. Balaidirektivet (92/65/EEC) gäller vid införsel (kontaktperson Tone Kjeang, Mattilsynet, Norge). 11.3 Finland I Finland får kameldjur inte ha direktkontakt med animalieproduktionens djur, men får hållas på samma gårdar. Det finns i dagsläget inget register men ett lagstadgat krav på registrering planeras. Importerade djur måste vara identitetsmärkta. Vid införsel av kameldjur krävs testning avseende tuberkulos, brucellos och IBR. Vidare undersöks importdjuren avseende tuberkulos ett och två år efter ankomst till Finland (kontaktperson Jessica Löfgren-Eriksson, EVIRA, Finland). 12. Smittrisker Som en del i översynen har Jordbruksverket uppdragit åt avdelningen för sjukdomskontroll vid SVA att identifiera smittrisker ur nationellt intresse från importerade/införda domesticerade exotiska hovdjur till nötkreatur och får/getter. Riskbedömningen som helhet presenteras som bilaga till denna rapport (SVA Dnr 2007/279). 13. Slutsatser 13.1 Djurhållningen i Sverige Samtliga länsstyrelser har ombetts att göra en inventering av antal domesticerade exotiska hovdjur i länet samt kontrollera i vilken utsträckning dessa arter hålls tillsammans med nötkreatur eller får/getter. Av 21 länsstyrelser har 19 svarat på förfrågan. Svarsfrekvensen från kommunerna varierar mellan 40-100 %. En viss underrapportering för alla djurslag föreligger troligen, dels beroende på att alla länsstyrelser inte medverkat vid inventeringen och dels beroende på varierande svarsfrekvens från kommunerna. Det kan även misstänkas att kommunerna inte känner till alla djurhållare.

I projektet intar alpackanäringen en särställning. Enligt importstatistik och kontakter med uppfödare är den på starkt frammarsch. Det finns två organisationer/nätverk för alpackaintresserade i Sverige. Enligt en uppfödares bedömning finns idag ca 350-400 alpackor i Sverige. I inventeringen från länsstyrelserna rapporteras ca 240 djur fördelat på 24 besättningar. Vad gäller övriga arter ses ingen trend att djurhållningen ökar, vilket även bekräftas av de större uppfödarna av lama, kamel och jak. Vad gäller lama så finns 22 besättningar rapporterade med totalt 96 djur vilket indikerar att lamadjuren hålls mest som hobbydjur. Tio kamelbesättningar rapporteras med totalt 37 djur. En av besättningarna har ca 20 djur och resterande djur är fördelade på de andra besättningarna. Inga dromedarer rapporteras. Vad gäller jak rapporteras 10 besättningar och totalt ca 100 djur. En större jakbesättning som föder upp djur till liv och slakt finns. Anmärkningsvärt att notera är att 36 % av besättningarna uppges ha kontakt med antingen nötkreatur eller får/getter. 13.2 Sammanfattning smittrisker - rapport från SVA SVA har valt att göra en riskbedömning avseende import av kameldjur från Chile. Riskbedömningen kan även användas som modell för vilka smittämnen som bör beaktas vid införsel/import från andra länder. Det är dock nödvändigt att inför varje import utföra en individuell bedömning avseende sjukdomsläget i det aktuella exportlandet. Nedan sammanfattas utdrag ur rapporten (SVA Dnr 2007/279) vad avser risk för introduktion och spridning av smittämnen till animalieproduktionens djur. Riskerna har definierats som negligerbara, låga, medelhöga eller höga. För konsekvensanalys och utförligare beskrivning av smittriskerna hänvisas till rapporten som helhet. Under förutsättning att ett stort antal djur (>10/år) importeras/förs in och att dessa djur kan komma i kontakt med animalieproduktionens djur har riskerna, vid import från Chile, bedömts enligt nedan. Smittämne Risk för introduktion Risk för spridning Mycobacterium Låg Hög bovis Mycobacterium Medelhög Hög avium subsp paratuberculosis Låg-medelhög Hög Brucella abortus BVDV Låg Låg Ej bedömbar Låg Salmonella spp IBR/IPV Ej bedömbar Medelhög Låg-hög Medelhög Leptospira spp Bluetongue virus Låg Låg Ektoparasiter Hög Medelhög Echinococcus Låg Negligerbar-låg granulosus Negligerbar Låg Bacillus anthracis MK virus Negligerbar Hög Rhabdovirus Negligerbar Låg 15

13.3 Övervakning av smittsamma sjukdomar Övervakning av epizootisjukdomar hos exotiska hovdjur är problematiskt. Slakt förekommer sällan och djuren kan därmed inte ingå i de av Jordbruksverket finansierade nationella screeningar avseende smittsamma sjukdomar som regelbundet utförs vid landets slakterier. Djurhållarna har inte samma kunskaper om smittsamma djursjukdomar som de flesta lantbrukare idag har. Obduktioner är ett bra sätt att övervaka djurhållningen förutsatt att tillräckligt många obduktioner utförs. Övervakningsprogram avseende bovin tuberkulos hos kameldjur, motsvarande det frivilliga eller obligatoriska programmet hos hägnad hjort har diskuterats. Problemen med ett sådant kontrollprogram är många, bl.a. är tuberkulintestens sensitivitet och specificitet inte utvärderad på kameldjur. Vidare är djurhållarna en heterogen grupp, inte organiserade och många har bara ett fåtal djur. Erfarenheter från hjorttuberkulosprogrammet är att kontrollerna är mycket kostsamma och svåra att genomföra. Sammantaget bedöms i dagsläget inte tillräckliga kunskaper finnas om diagnostiken och sjukdomen för att upprätta ett kontrollprogram avseende bovin tuberkulos hos kameldjur. Motsvarande gäller för flera andra sjukdomar hos domesticerade exotiska hovdjur. Jordbruksverket bör följa utvecklingen inom djurhållningen och bedöma om särskilda övervakningsinsatser för vissa smittsamma sjukdomar ska göras i dessa besättningar. 13.4 Obduktionsverksamhet Vid kontakt med de tre största laboratorierna angående antal obducerade domesticerade exotiska hovdjur under den senaste 5 årsperioden uppges att ca 10 djur obduceras årligen. Ur uppgifterna framgår inte hur många av dessa som kommer från djurparker. Eftersom det är av största vikt att allvarliga smittsamma sjukdomar upptäcks så snabbt som möjligt bedöms obduktioner av domesticerade exotiska hovdjur mycket viktiga, dels för att övervaka sjukdomsläget hos aktuella arter och dels för att förhindra vidare spridning till animalieproduktionens djur. Det statliga obduktionsanslaget omfattar inte exotiska hovdjur. Att låta domesticerade exotiska hovdjur ingå bland de djurslag som omfattas av anslaget skulle troligen öka omfattningen av obduktionsverksamheten eftersom djurägare uppger att kostnaderna för obduktioner är för höga. Motivet att dessa djurslag, till skillnad från andra djur som hålls som hobbydjur, skulle omfattas av obduktionsanslaget är att de är potentiella smittspridare till animalieproduktionens djur. Om antal obducerade djur uppskattas att öka till ca 20 stycken/år beräknas det statliga obduktionsanslaget belastas med en extra kostnad på ca 40 000/år (2000 kronor/djur baserat på prissättning 2007). 13.5 Hälsokontroll Organiserad och officiell hälsokontroll med stöd av författningar och delfinansiering genom statliga bidrag finns för nötkreatur, svin och får men inte för domesticerade exotiska hovdjur. Idag finns två huvudmän för den organiserade hälsokontrollen för animalieproducerande djur undantaget fjäderfä; Svenska Djurhälsovården för svin, slaktnöt och får och Svensk Mjölk för mjölkkor. Den organiserade hälsokontrollen är uppbyggd på olika sätt beroende på djurslag. Gemensamt är den veterinära specialkompetensen för djurslagen ifråga och fokus på förebyggande åtgärder, hälsostörningar och smittskydd. Eftersom exotiska hovdjur kan bära på samma sjukdomar som nötkreatur och får/getter föreligger risk för smittspridning mellan djurslagen. Ett koncept för frivillig hälsovård och hälsokontroll för domesticerade exotiska hovdjur skulle öka möjligheten att komma i kontakt med djurhållare och informera om smittrisker, både vid införsel och för djurhållningen som helhet. Riskerna för smittspridning av allvarliga, och för samhället kostsamma, smittsamma sjukdomar till animalieproduktionens djur bedöms då minska. 16

Utan statliga bidrag bedöms kostnaderna för att upprätthålla kunskapen om djurhållningen och dess hälsofrågor att bli så höga för djurhållarna att ett motstånd uppstår. Bedömningen är att statliga bidrag bör utgå för denna typ av djurhållning på samma sätt som till svin, nötkreatur och får. Särskilt viktigt är bidraget under verksamhetens inledande skede och innan djurägarna sett konkret nytta med hälsokontrollen. Vid upprättande av en hälsokontroll måste en plan för verksamhet och budget göras upp men en preliminär bedömning är att omfattningen kan begränsas till en veterinär deltidstjänst om ca 20 % av heltid. Vidare finns behov av kompetenshöjande åtgärder inom veterinärsektorn i Sverige för dessa arter. Förslaget är att hälsokontrollen ska vara organiserad, officiell och därmed öppen för alla uppfödare. Den bör omfatta: Bevakning av hälsoläget hos de aktuella arterna Informationsspridning till medlemmar Rådgivning om smittsamma sjukdomar och smittskydd Subventionerad självrisk vid obduktion (förutsatt att djurslagen omfattas av det nationella obduktionsanslaget) Allmän djurhälsovård inklusive parasitologisk rådgivning 17 13.6 Lagstiftning 13.6.1 Djurhållning tillsammans med animalieproduktionens djur Enligt gällande lagstiftning är det tillåtet att hålla domesticerade exotiska hovdjur tillsammans med animalieproduktionens djur. Enligt den inventering som gjorts inom projektet har 36 % (24/66) av besättningarna kontakt med antingen nötkreatur eller får/getter. Det har inte framgått av inventeringen vilken typ av nötkreaturs- respektive får-/getbesättningar som har kontakt med de mer udda djurslagen, men troligen är det fråga om mindre besättningar. Med hänsyn till smittriskerna bör det utredas vidare om animalieproducerande djur och exotiska hovdjur ska få hållas tillsammans. Utvecklingen över hur dessa djurslag hålls i samröre med animalieproduktionens djur bör följas och särskild övervakning av besättningarna övervägas. Lantbrukare som håller domesticerade exotiska hovdjur tillsammans med traditionella djurslag bör informeras om smittriskerna. 13.6.2 Djurskyddskrav Djurskyddsföreskrifter för domesticerade exotiska hovdjur saknas, istället hänvisas till djurparksföreskrifterna som har en helt annan typ av djurhållning. I takt med att besättningsantalet stiger ökar behovet av djurslagsanpassade föreskrifter för djurhållning utanför djurparker. Djurskyddsföreskrifter, åtminstone för de vanligaste arterna av exotiska hovdjur, bör tas fram. 13.6.3 Registrering och märkning Det finns inget krav på registrering av djurhållare eller id-märkning av domesticerade exotiska hovdjur. Vid utbrott av epizootisjukdom är det av största vikt att snabbt kunna hitta djurhållare med mottagliga djur. Ett centralt register bör finnas så att djurhållare med domesticerade exotiska hovdjur snabbt kan identifieras. I Djurskyddsmyndighetens och Jordbruksverkets rapport till regeringskansliet (regeringsbeslut 20 juli 2006, jo 2006/1968) föreslås införande av ett djurskyddskontrollregister i tre faser enligt nedan (Jordbruksverkets dnr 95-7045/06, Djurskyddsmyndighetens dnr 2006-1613). 1. Tvärvillkorskontroller m.m. inom djurskyddet (omfattar befintliga system inom Jordbruksverket med uppgifter om nötkreatur, svin, får, get och fjäderfä). 2. Övriga befintliga register (djurtransportörer, slakterier, hundar, renar, fiskodlingar, försöksdjur). 3. Övriga kontrollobjekt (bl.a. sällskapsdjur, zoobutiker).

Det föreslås i rapporten att det, med Djurskyddsmyndighetens tidigare utredningsarbete som grund, bör göras en förstudie, d.v.s. en detaljerad utredning om registrets förutsättningar, inriktning och omfattning. Hantering av domesticerade exotiska hovdjur i djurskyddskontrollregistret bör kunna ske i någon av de tre beskrivna faserna. I ovan nämnda förstudie bör utredas hur djurskyddskontrollregistret ska kunna användas i händelse av epizootiutbrott. Ur registret bör också kunna tas fram uppgifter om djurhållare som håller domesticerade exotiska hovdjur tillsammans med nötkreatur och får/getter. Märkningskrav för domesticerade exotiska hovdjur bör utredas vidare. 13.6.4 Kontrollprogrammen I kontrollprogrammen för klövbärande animalieproducerande djur är det endast paratuberkulosprogrammet och tuberkulosprogrammen hos hägnad hjort som förbjuder eller kontrollerar kontakt med domesticerade exotiska hovdjur. Detta är en brist i flera av kontrollprogrammen. I de fall exotiska hovdjur är mottagliga för de sjukdomar programmen kontrollerar bör regelverken ses över och ändras på lämpligt sätt. 13.6.5 Kontroll vid införsel/import De tidigare kraven på tre tuberkulintester medförde att det fanns ett karantäns/isoleringskrav vid införsel av hovdjur. Länsstyrelsen och distriktsveterinärerna var inkopplade för godkännande av isolering samt för provtagning. Det fanns alltså en bra möjlighet att kontrollera antal införda/importerade djur utan att förlita sig på enbart TRACES meddelanden (elektroniskt meddelande från avsändarlandets myndigheter). Karantäns- och provtagningskravet upphörde 2005 och numera är TRACES meddelanden det ända sättet för Jordbruksverket att kontrollera antalet införda/importerade djur. Jordbruksverket bör se över sina interna system så att statistik kan föras baserat på TRACES meddelanden. Enligt uppgift från Jordbruksverket sker stickprovskontroll vid införsel mycket sällan. Denna möjlighet borde utnyttjas mycket bättre. 13.7 Hantering i nordiska länder Domesticerade exotiska hovdjur hanteras annorlunda i Norge och Finland i förhållande till Sverige och Danmark. I Norge måste djuren registreras och märkas och i Finland planeras registrering. Vidare sker i dessa länder en viss övervakning avseende vissa sjukdomar efter import. I alla nordiska länder har man under senare år uppmärksammat smittriskerna till animalieproduktionens djur. Ytterligare kontakter bör tas med de nordiska länderna för att vidare diskuteras hur smittriskerna med domesticerade exotiska hovdjur ska hanteras. En gemensam nordisk ståndpunkt kan underlätta framtida EU-arbete i frågan. 18

14. Förslag till åtgärder för att minska riskerna för smittspridning till animalieproduktionens djur 19 14.1 Obduktion Domesticerade exotiska hovdjur som inte hålls för offentlig förevisning bör omfattas av det nationella obduktionsanslaget. Som för övriga djurslag bör djurägaren stå för självrisken för obduktionen. 14.2 Hälsokontroll En officiell hälsokontroll för domesticerade exotiska hovdjur med en av Jordbruksverket utsedd huvudman bör upprättas. Hälsokontrollen ska vara öppen för alla djurhållare och bör minst omfatta: bevakning av hälsoläget hos de arter som omfattas av kontrollen, informationsspridning, rådgivning om smittsamma sjukdomar och parasiter, subventionerad självrisk vid obduktion (förutsatt att exotiska hovdjur omfattas av det nationella obduktionsanslaget). 14.3 Kontroll vid införsel/import System för bättre kontroll vid införsel/import bör tas fram. Ett enkelt register baserat på TRACES meddelanden bör lätt kunna upprättas. Regelbundna stickprovskontroller bör utföras. 14.4 Djurhållning tillsammans med animalieproducerande djur Jordbruksverket bör utreda om lagstöd finns för att förbjuda hållande av domesticerad exotiska hovdjur tillsammans med animalieproduktionens djur. Om Jordbruksverket bedömer detta omöjligt bör andra åtgärder vidtas för att nå aktuella djurägarkategorier och informera om smittriskerna. Skärpt övervakning avseende vissa sjukdomar bör övervägas för besättningar som håller exotiska hovdjur tillsammans med nötkreatur eller får/getter. 14.5 Registrering och märkning Ett centralt register över domesticerade exotiska hovdjur bör finnas. Det planerade djurskyddskontrollregistret skulle kunna fylla detta behov. Det bör undersökas om detta register kan omfatta domesticerade exotiska hovdjur och hur registret skulle kunna användas i händelse av epizootiutbrott. Vidare bör behovet av id märkning av dessa arter utredas vidare. 14.6 Revidering av kontrollprogrammen Regelverken för kontrollprogrammen för nötkreatur och får bör anpassas så att smittspridning från domesticerade exotiska hovdjur till animalieproduktionens djur minimeras. 14.7 Djurskyddskrav Djurskyddsföreskrifter för de vanligaste arterna av domesticerade exotiska hovdjur bör tas fram.