Förord. Linköping december 2004. Sigrid Gustafsson ekolog

Förord Ett par av de naturtyper som betyder mest för människan är sjöarna och vattendragen. Ofta har vi en sjö som slutmål för vår naturutflykt och vattnet erbjuder också många möjligheter till rekreation bad, båtfärder, fiske, skridskoåkning och mycket annat. Sjöarna har genom historien varit mycket viktiga för människans försörjning och transporter. De har tidigare utsatts för stor påverkan, såsom dämning och dikning av stränderna, medan de idag oftare drabbas av utsläpp av olika skadliga, gödande och försurande ämnen. I denna Naturinventering av sjöar i Linköpings kommun sätts fokus på sjöarnas naturvärden. Av den skatt om ca 220 sjöar över en hektar i storlek som kommunen rymmer har 53 stycken besökts, beskrivits och klassats. Projektledare har varit Peter Gustafsson, sötvattensbiolog. Rapporten ska ses som en komplettering till Naturvårdsprogram för Linköpings kommun från 2003, där sjöar och vattendrag endast behandlas översiktligt. Publiceringen av denna rapport innebär att en av de i Naturvårdsprogrammet prioriterade åtgärderna kan bockas av. En inventering av vattendrag publiceras i en separat rapport. Naturvärdesklassningen av sjöarna följer den i Naturvårdsprogrammet, det vill säga nationellt, regionalt, kommunalt och lokalt naturvärde. En femte klass har använts för de sjöar som ingick i inventeringen men visade sig ha för låga naturvärden för att ingå i ett naturvårdsprogram. Förhoppningen är att rapporten ska bli ett viktigt underlag för fysisk planering, praktiska skötselåtgärder samt information till markägare och besökare. Sammanfattningsvis kan man konstatera att Linköpings kommun hyser en mängd värdefulla sjöar av olika typer. Först och främst måste Roxen nämnas, en stor slättsjö med rik fiskfauna och vidsträckta, växt- och fågelrika strandängar, varav några hör till Sveriges finaste fågellokaler. Stora och Lilla Rängen, Drögen och Järnlunden är stora klarvattensjöar medan Ärlången är en stor och mångformig sjö alla är de av regionalt intresse. Även bland de mindre sjöarna finns pärlor. Norrbysjön genomfluten av Motala ström, den lilla Hallebysjön som Linköpings kommun delar med Norrköping och Söderköping, Losjön nära Björsäter med sin rika undervattensflora samt den halvt igenvuxna Norra Teden nära Ekenäs slott är bara några exempel. Till betydelsen av våra sjöar som mål för rekreation och friluftsliv kan vi nu alltså tillföra kunskapen om deras stora biologiska naturvärden. En kunskap som inte gör naturupplevelsen mindre! Linköping december 2004 Sigrid Gustafsson ekolog

Sammanfattning I Linköpings kommun finns ca 220 sjöar större än en hektar. År 2003 valdes 53 av dessa ut för att inventeras. Syftet med undersökningen var att kartlägga miljön och naturvärdena samt att naturvärdesbedöma sjöarna. Urvalet av sjöar syftade till att de värdefullaste sjöarna skulle ingå, men i viss mån skulle även Norra skogsbygden, Slättbygden, Mellanbygden och Södra skogsbygden vara representerade i någorlunda rättvis proportion. Det som undersöktes var bland annat naturtyper, påverkansgrad, vattenvegetation samt sjöns allmänna karaktär. Detta sammanställdes med befintlig information och med en fågelinventering. Sjöarna klassades i fem naturvärdesklasser, nationellt, regionalt, kommunalt och lokalt intresse för naturvården samt den lägre klassen allmänt naturvärde. En sjö bedömdes vara nationellt intressant, nio sjöar bedömdes vara regionalt, 26 kommunalt och 15 lokalt intressanta. Två sjöar bedömdes ha ett allmänt naturvärde. De värdefullaste sjöarna visas nedan. Roxen var den enda sjön som bedömdes vara av nationellt intresse för naturvården. Värdet ligger i stor grad i Roxens fågelrika strandmiljöer, men även i sjöns mångformighet och artrikedom. Av de regionalt intressanta sjöarna utgör Stora Rängen, Drögen och Järnlunden stora, mångformiga klarvattensjöar. Lilla Rängen är en mindre, men intressant klarvattensjö. Ärlången är en stor och mångformig sjö längst ned i Stångåsystemet där den sällsynta fisken asp lever. Norrbysjön är en klarvattensjö som präglas av att den tillförs Vätterns rena vatten. Hallebysjön, Losjön och Norra Teden är grunda sjöar som bland annat har stora värden för fågellivet. Nationellt intresse Roxen Regionalt intresse Drögen Lilla Rängen Norrbysjön Hallebysjön Losjön Stora Rängen Järnlunden Norra Teden Ärlången Kommunalt intresse Bjärkasjön Limmern Stora Mörken Bjärsen Ljusgölen (62) Storsjön Blågölen Ljusgölen (127) Sträp Bosgölen Opplången Svalhanen Dammsjön Sibborpesjön Svinstadsjön Förlången Skiren Tarmsjön Gransjön Skärsjön Värnässjön Humlegölen Stensjön (32) Åsgölen Hövern Stensjön (132) 2

Innehållsförteckning Del I Bakgrund Inledning...6 Material och metod...6 Sjöar i Linköpings kommun...10 Sammanställning av resultat... 10 Sjötyper och näringsstatus... 16 Sjöar i skogsbygd, mellanbygd och slättbygd... 16 Växt- och djurliv... 18 Värdefulla miljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag...20 Miljöproblem...23 Rekreation och friluftsliv...27 Bevarandeåtgärder...27 Förslag på fler undersökningar...29 Skyddad natur...30 Del II Beskrivning av sjöar 67 Motala ströms huvudavrinningsområde... 31 67-11 Svartåns avrinningsområde... 31 67-11-1 Lillåns avrinningsområde... 31 67-11-1-3 Humpåns avrinningsområde 31 25 Bosgölen 644928-147679 32 38 Rudgölen 33 33 Kalven 645948-147610 34 40 Storsjön 646044-147659 36 35 Lillsjön 646174-147602 38 67-11-1-1 Lillåns (biflödet) avrinningsområde 40 15 Lilla Farsbosjön 644417-147288 40 21 Värmlången 644323-147255 42 22 Ösjön 644537-147278 43 16 Förlången 644615-147369 45 19 Skärsjön 644633-147390 46 67-11-1 Fettjestadsåns avrinningsområde 49 39 Stensjön 645113-147950 49 45 Åsgölen 645253-147849 50 24 Bjärsen 645870-147850 51 29 Gransjön 645981-147883 54 3

67-10 Stångåns avrinningsområde... 56 67-10-4 Storåns avrinningsområde... 56 73 Svalhanen 644164-147588 56 62 Ljusgölen 644167-147716 58 79 Ämtefallsjön 644167-147790 59 67-10-2 Drillaåns avrinningsområde... 61 132 Stensjön 644209-148137 61 127 Ljusgölen 644320-147940 63 120 Drögen 644635-148471 65 118 Blågölen 644989-148436 68 67-10 Stångåns huvudfåra... 69 107 Humlegölen 645119-148251 69 110 Limmern 645430-148265 70 115 Tobogölen 645885-148555 72 113 Rödsjön 645679-148755 73 112 Målasjön 645644-148614 74 114 Sträp 645433-148822 75 105 Tarmsjön 645483-149365 78 104 Sätrasjön 645532-149697 79 98 Nässjösjön 645442-149520 81 108 Järnlunden 645406-149164 82 99 Lilla Rängen 645830-149160 85 96 Stora Mörken 645789-149700 88 100 Stora Rängen 646137-149595 89 86 Ärlången 646891-149744 92 67-9 Stjänorpebäckens avrinningsområde... 96 151 Bjärkasjön 649385-147528 96 167 Sibborpesjön 649410-147975 97 67-8 Sviestadsån avrinningsområde... 99 Biflöde 67-8-2... 99 148 Värnässjön 646953-150510 99 147 Svinstadsjön 647213-150153 102 67-7 Kumlaåns avrinningsområde... 105 67-7-1 Kumlaåns avrinningsområde (biflödet)... 105 140 Hallebysjön 647789-151024 105 67-7 Kumlaåns avrinningsområde (huvudfåran)... 107 141 Losjön 647165-151295 107 143 Norra Teden 647171-151011 109 67-5 Hällestadsåns avrinningsområde... 111 67-5-3 Trosbyåns avrinningsområde... 111 217 Ölången 649656-148175 111 180 Dammsjön 650147-147921 112 201 Opplången 650267-147637 115 67-5-2 Sätraån... 116 193 Julern 649983-148269 116 192 Hyttesjön 650017-148309 117 207 Stensjön 650087-148743 119 4

67 Motala ströms huvudfåra... 121 2 Norrbysjön 649061-147685 121 168 Skiren 649118-148632 123 150 Bjän 649333-148778 125 165 Roxen 648779-150974 127 68 Söderköpingsåns huvudavrinningsområde... 132 220 Hövern 647235-151670 132 Tack... 134 Referenser... 134 Bilagor... 137 Bilaga 1. Alfabetisk sjöförteckning... 137 Bilaga 2. Gränsvärden... 138 5

Inledning Sjöar har en stor betydelse i vårt samhälle. Många människor upplever att sjöar har en nyckelroll i deras liv, inte minst som källa till rekreation. Bad, fiske och båtliv, men även fågelskådning hör till en del av livet hos oss svenskar. Sjöarna och stränderna har också en stor funktion som livsmiljö för många vattenknutna, mer eller mindre sällsynta, organismer. För att sjöarnas och strändernas viktiga livsmiljöer skall gå att bibehålla för framtida generationer är det viktigt att ha en bra bild av vilka värden som finns och vilka åtgärder som är motiverade som skydd och förbättring av miljön. Syftet med denna undersökning var att kartlägga miljön och naturvärdena hos en fjärdedel av Linköpings kommuns sjöar samt att naturvärdesklassa sjöarna. Urvalet av sjöar skulle i första hand syfta till att de värdefullaste sjöarna togs med, men i viss mån skulle även Norra skogsbygden, Slättbygden, Mellanbygden och Södra skogsbygden vara representerade i någorlunda rättvis proportion. Material och metod År 2003 undersöktes 53 sjöar i Linköpings kommun. Först gjordes ett urval av vilka sjöar som skulle ingå i undersökningen och därefter inventerades de i fält under junioktober. Resultatet sammanställdes med befintlig information och slutligen naturvärdesbedömdes sjöarna och klassades från klass 1-5. Sjöarna inventerades och kartlades i stort sett enligt "Naturinventering av sjöar och vattendrag" (Naturvårdsverket 1989). Följande sju punkter kartlades i fält och med hjälp av befintlig information: - Storlek - Biotisk och abiotisk mångformighet - Naturlighet, orördhet - Representativitet - Raritet - Nyckelområde - Särprägel, märklighet - Funktion, betydelse Urval Av de ca 220 sjöar som finns i kommunen skulle ca 50 st väljas ut. Syftet var att dessa 50 skulle vara de värdefullaste, men i viss mån skulle urvalet också vara representativt för kommunen och åtminstone någon sjö från varje del av kommunen finnas med. Kriterierna i urvalet var att de skulle ha kända naturvärden eller på något annat sätt misstänktes vara intressanta ur naturvårdssynpunkt. Sjöar som misstänktes ha värden var t ex sådana med litet avrinningsområde som skulle kunna utgöra intressanta källsjöar. Flikigheten beräknades och användes också i urvalet. En sjöinventering som utförts av Miljökontoret, Linköpings kommun (Linköpings kommun arbetsmaterial) under åren 1986-1987 användes också i urvalet. Materialet innehåller vattenkemidata och allmänna beskrivningar om de flesta av kommunens sjöar. Roger Björk (Miljökontoret) anlitades för konsultation i urvalsprocessen. Urvalsprocessen ledde fram till att 53 sjöar skulle inventeras. Eftersom en hel del bakgrundsdata fanns är det osannolikt att sjöar av klass 1-2 missats, men däremot kan flera av klass 3-4 ha missats. 6

Sammanställning Inventeringsresultat sammanställdes med befintlig information. Exempel på information och material som användes var följande: - Miljökontorets sjöinventering, vattenkemidata m m (Linköpings kommun arbetsmaterial) - Linköpings kommuns naturvårdsprogram (Linköpings kommun 2003) - Sjödatabas, avrinningsområdesinformation och vattenkemidata (Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial a, Länsstyrelsen i Östergötland 2004) - Data på fågelobservationer (Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial b) - Information om växter, undersökta och sammanställda av Genberg (1977) - Information om sällsynta fiskar (Delling et al 2000) - Information från Motala ströms vattenvårdsförbund (MSV 2004) - Data från undersökningar 1924-1953 av Tideman (arbetsmaterial) - Databas för miljö och natur (DMN 2004) - Miljöövervakningsdata från Riksinventeringen 1972-2000, Svensk-Norska inventeringen 1981, Referenssjöar m m (SLU 2003) - Flygbilder - Häradskartan En konsult anlitades för en översiktlig fågelinventering som komplement till undersökningen (Göthberg 2003). I första hand skulle informationen om småsjöarna och de ej allmänt kända fågellokalerna bli bättre. Syftet var att få en bättre bild av fågellivet, men ej att göra en exakt kartläggning. Anders Göthberg besökte sjöarna en gång på morgonen under mitten av maj till början av juni. Ytterligare en konsult inventerade Ärlången samt levererade data som han hade sedan tidigare (Carlander 2003). Vattnets kemi har som regel inte provtagits i så stor utsträckning att Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2000) går att använda på föreskrivet vis. Bedömningsgrunderna har ändå använts som stöd i bedömningen och sammanvägts med helhetsbilden av sjön vid bedömning av t ex syretäring eller näringsstatus. Benämningar som måttligt hög TOC-halt i beskrivningen av sjöarna refererar till gränsvärdena i bedömningsgrunderna även om datan inte är tillräcklig för bedömning. Samma sak gäller artrikedom hos fiskfauna, växtlighet och annat som finns upptaget i bedömningsgrunderna. I Bilaga 1 visas gränsvärden och benämningar för de vanligaste parametrarna. I övrigt hänvisas till källitteraturen. Inventering i fält Sjöarna inventerades i fält, undantaget Hallebysjön som redan var inventerad (Edlund 1996, Gustafsson 2003). Sjöarna inventerades ifrån strandkanten, men Ärlången och Losjön inventerades även med båt. I stort sett var det följande punkter som undersöktes i fält, i den mån det gick: - Förekommande biotoper samt sjöns allmänna karaktär - Djupförhållanden (bedömning) - Vattnets färg, grumlighet (bedömning) - Inlopp, utlopp (påverkan, dämning, sänkning m m) - Reglering 7

- Dikning i avrinningsområdet/närområdet - Störning i hydrologi - Markslag i närmiljö (upp till ca 30 m från stranden) - Utsläpp eller motsvarande - Fauna (främst fågel och fisk) - Flora (främst undervattens- och flytbladsväxter samt friflytande växter) - Åker, vägar eller förekomst av liknande påverkanstyper i stranden - Besökare - Påverkan i allmänhet - Landskapsbild - Förekomst av intressanta geologiska formationer - Kulturmiljövärden - Möjlighet till rekreation (endast översiktlig kontroll) - Hur värdet kan bibehållas eller ökas Vattenväxterna inventerades tämligen noggrant för att karaktärisera sjöarna. I första hand var det flytblads- och undervattensväxter samt friflytande växter som kartlades. När det var motiverat användes lutherräfsa eller kratta. I första hand har den strandnära vegetationen undersökts, men i så hög grad det gått har hela sjöns växtsammansättning kontrollerats. Ibland användes kikare vid artbestämning på långgrunda bottnar. Arbetsinsatsen var olika i olika sjöar. Arbetsinsatsen har generellt varit hög. När arbetsinsatsen avvikit kommenteras det under respektive beskrivning av sjön. Kransalgerna artbestämdes av Dr Irmgard Blindow, Biologische station Hiddensee, University of Greifswald. Naturvärdesbedömning Sjöarna klassades i 5 klasser enligt nedan. De klassades från lokalt intressanta till nationellt intressanta för naturvården och det fanns ytterligare en klass som kallades allmänt naturvärde. I allmänt naturvärde placerades de som hade måttliga värden. Naturvärdesbedömningen gjordes enligt Naturvårdsverkets (1989, 2003) rekommendationer. De grundläggande kriterierna i bedömningen är i sammanfattande drag naturlighet, representativitet, raritet, mångformighet och artrikedom. Dessa kriterier bedömdes var för sig och slutligen gjordes en sammanfattande bedömning som gav naturvärdesklassen. Även två andra viktiga aspekter vägdes in, förekomst av limniska naturtyper utpekade inom Natura 2000 och förekomst av limniska nyckelbiotoper. Se rubriken Värdefulla miljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag för detaljer om bedömningen. Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Nationellt intresse för naturvården Regionalt intresse för naturvården Kommunalt intresse för naturvården Lokalt intresse för naturvården Allmänt naturvärde 8

Begreppsförklaringar Sjöarna inom kommunen har ett internt nummer som används inom kommunen, t ex Stensjön 132. Detta används för att skilja sjöar med samma namn åt. Nedan följer en förklaring över några av de begrepp som ingår under rubriken "Beskrivning av sjöar". Det första i sjöbeskrivningen är det interna numret. Varje sjö har även ett identifieringsnummer (t ex 645870-147850) som bestämts av SMHI (1983) och som motsvarar utloppskoordinaterna. När klass nämns i samband med naturvårdsprogrammet motsvarar det samma klasser som beskrivits ovan d v s lokalt till nationellt intresse. Skyddsmotivet beskiver vilken typ av värden som finns och motsvarar Naturvårdsverkets (1998) klasser: Bi G K F L Biologi Geovetenskap Kulturmiljö Friluftsliv Landskapsbild Delavrinningsområdets beteckning (t ex 67-10-1) motsvarar de avrinningsområden som angetts av SMHI (1994). Delavrinningsområdet benämns efter det namn som vattendraget har närmast sjöutloppet enligt SMHI (1994), t ex Storån. Under rubriken Rekreation och mänskligt nyttjande beskrivs möjligheter till rekreation och hur sjön nyttjas, men bara mycket översiktligt. Bibehållande av värden beskriver hur sjöns naturvärden bibehålls. Ytterligare kunskap beskriver vad som behöver undersökas mer. När rödlistade arter nämns görs det på följande sätt enligt de kategorier som finns omnämnda under rubriken Rödlistade arter: bandnate (sårbar, VU). 9

Sjöar i Linköpings kommun Sammanställning av resultat I Figur 1 och 2 a-c visas översiktskartor över alla sjöar och avrinningsområden. I Tabell 1 sammanfattas allmänna karaktären och naturvärdesklassen för varje undersökt sjö. 10

Figur 1. Översiktskarta över sjöar och avrinningsområden i Linköpings kommun. Naturinventering av sjöar i Linköpings kommun, 2004. 11

Figur 2a. Sjöar och avrinningsområden i sydvästra delen av Linköpings kommun. Naturinventering av sjöar i Linköpings kommun, 2004. 12

Figur 2b. Sjöar och avrinningsområden i sydöstra delen av Linköpings kommun. Naturinventering av sjöar i Linköpings kommun, 2004. 13

Figur 2c. Sjöar och avrinningsområden i norra delen av Linköpings kommun. Naturinventering av sjöar i Linköpings kommun, 2004. 14

Tabell 1. Sjöar undersökta och naturvärdesbedömda år 2003-2004 i Linköpings kommun. Klass 1 Nationellt intresse Klass 2 Regionalt intresse Klass 3 Kommunalt intresse Klass 4 Lokalt intresse Klass 5 Allmänt naturvärde Sjönamn Klass Allmän karaktär Roxen 1 Eutrof, mycket stor sjö Drögen 2 Oligotrof, stor och flikig klarvattensjö med rosettväxter Hallebysjön Eutrof, grund, vegetationsrik, fågelrik sjö Järnlunden Oligotrof, stor heterogen klarvattensjö Lilla Rängen Oligo-mesotrof klarvattensjö Losjön Eutrof, grund fågelsjö med relativt klart vatten och rik växtlighet Norra Teden Eutrof, grund, sänkt fågelsjö Norrbysjön Oligotrof klarvattensjö genomströmmad av Motala ström Stora Rängen Mesotrof, stor, heterogen, klarvattensjö Ärlången Mesotrof, stor, variationsrik sjö Bjärkasjön 3 Eutrof liten sjö med betad strand Bjärsen Eutrof-mesotrof, variationsrik sjö med strandbete Blågölen Relativt opåverkad myrgöl Bosgölen Oligotrof klarvattensjö Dammsjön Mesotrof, grund, humös, vegetationsrik sjö Förlången Oligotrof, relativt klar skogssjö Gransjön Liten källsjö med klart vatten Humlegölen Relativt opåverkad myrgöl med intressant strandflora Hövern Oligo-mesotrof, stor, heterogen sjö Limmern Mesotrof sjö Ljusgölen (62) Liten källpåverkad sjö med relativt klart vatten Ljusgölen (127) Oligotrof, liten sjö med relativt klart vatten Opplången Utpräglad sprickdalssjö Sibborpesjön Eutrof, ganska variationsrik sjö med strandbete Skiren Klarvattensjö med rosettväxter Skärsjön Relativt klar skogssjö med mycket lång omsättningstid Stensjön (39) Humös representativ skogssjö Stensjön (132) Oligotrof klarvattensjö med rosettväxter och lång omsättningstid Stora Mörken Relativt klar skogssjö med lång omsättningstid Storsjön Humös, flikig och varierad sjö Sträp Sänkt fågelsjö Svalhanen Varierad skogssjö med relativt klart vatten Svinstadsjön Hypertrof, relativt stor sjö med grumlat vatten Tarmsjön Oligotrof, relativt opåverkad klarvattensjö Värnässjön Hypertrof, relativt stor sjö med grumlat vatten Åsgölen Humös dödisgrop Bjän 4 Humös skogssjö Lilla Farsbosjön Liten grund sjö med strandbete Kalven Sänkt liten sjö kantad av våtmark Lillsjön Humös sjö med nissöga Målasjön Sänkt sjö med liten vattenspegel Nässjösjön Eutrof liten sjö Rudgölen Liten myrgöl, omgiven av medelrikkärr Rödsjön Sänkt, vegetationsrik sjö Stensjön (207) Humös, flikig skogssjö Sätrasjön Eutrof sjö Tobogölen Liten källsjö med klart vatten Värmlången Oligotrof, humös sprickdalssjö Ämtefallsjön Eutrof liten sjö med betad strand Ölången Oligotrof, humös skogssjö Ösjön Liten, eventuellt fisktom, göl med gungflyn Hyttesjön 5 Oligotrof, liten, grund, humös skogssjö Julern Oligotrof, liten, grund, humös skogssjö 15

Sjötyper och näringsstatus Det finns många olika typer av sjöar i kommunen och man brukar dela in sjöar i kategorier, i första hand beroende på näringsstatus. Totalfosforhalten brukar användas som mått på näringstillståndet. Kvävehalten påverkar också miljön, men ej på samma sätt eftersom det ofta finns i överskott i sjövatten. Fosforhalten beror främst på tre faktorer. Olika berggrund och jordmån ger olika förutsättningar och i brunjordsområden på lättvittrad berggrund är fosforn mer tillgänglig. I podsoljordar finns mindre fosfor, men det är också hårdare bundet till mineral i marken. Avrinningsområdets storlek spelar in och långt upp i ett avrinningsområde är det näringsfattigast miljö. Eutrofiering är den tredje faktorn och det innefattar mänskligt tillförda begränsande näringsämnen. Eutrofa sjöar Denna sjötyp kallas även näringsrik och förekommer främst i slättlandskap, men även i andra miljöer. De flesta eutrofa sjöar är påverkade av näringsläckage från jordbruket. De flesta sjöar som ursprungligen varit eutrofa p g a de naturliga förutsättningarna har tillförts näring och blivit ännu näringsrikare (eutrofierade). Även en hel del av de sjöar som tidigare varit näringsfattiga har tillförts näring och blivit eutrofa. Naturligt näringsrika sjöar som ej tillförts näring är en sällsynt naturtyp. Om en sjö får en ökad näringsstatus leder det till förskjutningar i sjöns ekosystem, vilket resulterar i förändrad fauna och flora. Förutsättningarna i kommunen innebär att det naturligt finns gott om eutrofa sjöar. Dessa är mer eller mindre eutrofierade. Det finns även flera före detta oligotrofa skogssjöar och mellanbygdssjöar i kommunen som blivit eutrofa på mänsklig väg. Eutrofa sjöar kan utgöra bra fågelmiljöer och ett bra exempel på detta är Hallebysjön. Exempel på andra eutrofa sjöar är Svinstadsjön och Roxen. Svinstadsjön är hypertrof, som man kallar en mycket näringsrik sjö. Mesotrofa sjöar Dessa kallas även måttligt näringsrika sjöar och har en näringsstatus som ligger mitt emellan eutrofa och näringsfattiga sjöar. Ofta är förutsättningarna för artrikedom hög i dessa sjöar. Oligotrofa sjöar En oligotrof sjö är en näringsfattig sjö. Ofta är vegetationen gles och miljön karg. I vissa fall är vattnet klart eller bara lite färgat, men som regel är vattnet brunt. En del oligotrofa sjöar har ett litet avrinningsområde i förhållande till sjöytan och vattenvolymen. Det leder till att ämnen (t ex humus) från omgivande marker förekommer i låg halt i sjön. Detta ger ett klart vatten och en ganska opåverkad vattenkemi. Många av dessa sjöar ligger i kuperad terräng och är ofta källpåverkade, vilket bidrar till en god vattenkvalitet. I de humösa oligotrofa sjöarna består avrinningsområdet vanligen av myr eller barrskog, vilket gör att mycket humus hamnar i sjön. Klarvattensjöarna har för det mesta hög artrikedom, men de humösa brukar vara fattigare. Exempel på klarvattensjö är Drögen. Sjöar i skogsbygd, mellanbygd och slättbygd I kommunen finns allt från källsjöar och myrgölar till hypertrofa slättsjöar och försurade skogssjöar. Vilken typ av sjö man hittar beror på var i kommunen man befinner sig. Kommunen kan delas in i tre naturgeografiska regioner (regioner med enhetliga naturrelaterade förutsättningar), Norra skogsbygden, Slättbygden och Södra 16

skogsbygden. Dessutom brukar man utskilja Mellanbygden i norra delen av Södra skogsbygden. Sjöarna och miljön skiljer sig påtagligt inom dessa områden. Norra skogsbygden Ovanför förkastningsbranten norr om Roxen finns Norra skogsbygden. Typiskt för området är bl a att det finns flera framträdande dalgångar, mycket barrskog och endast småskaligt jordbruk. De flesta sjöarna är humösa och präglade av skogslandskapet. Dessutom är det vanligt med försurningsproblem och flera av sjöarna kalkas. Skiren skiljer dock ut sig från mängden. Den har ett klart vatten och de för sjötypen så speciella rosettväxterna. Även Bjärkasjön och Sibborpesjön som ligger i utkanten av skogsbygden i ett mer småbrutet landskap skiljer ut sig från de typiska sjöarna i området. Här är miljön mer näringsrik och ph-värdena goda. Förutom dessa sjöar undersöktes i området några vanliga humösa skogssjöar, en utpräglad sprickdalssjö samt en grund sjö som kan vara intressant för fåglar. Slättbygden Väster och söder om Roxen breder Slätten ut sig med sin jordbrukspräglade miljö. På slätten finns bara de två sjöarna Norrbysjön och Roxen. Norrbysjön skiljer sig i vattenkemi från de typiska slättsjöarna eftersom den får sitt vatten från Vättern. Roxen har däremot typiska slättkaraktärer med flacka stränder, näringsrikt vatten och hävdade strandmader, men i norr präglas sjön också av att den kantas av förkastningsbrantens stränder. Mellanbygden Längre söderut får slätten ett successivt ökande inslag av kuperad skogsmark. Detta område kallas Övergångsbygden eller Mellanbygden. I norr finns däremot ingen markerad övergångsbyggd mot Skogsbygden, där skiljs miljöerna ganska tvärt av förkastningsbranten. I Mellanbygden finns olika sjötyper, inte sällan mellanting mellan typiskt näringsfattiga skogssjöar och näringsrika slättsjöar. Ofta är eutrofieringen påtaglig som i Svinstadsjön, men det finns även näringsfattigare miljöer. Stångån och dess ingående sjöar Järnlunden, Lilla Rängen, Stora Rängen och Ärlången korsar det unika eklandskapet i Mellanbygden. Järnlunden och Rängensjöarna utgör oligotrofa till mesotrofa sjöar med klart vatten, rosettväxter och en varierad miljö med uddar, näs, öar och klippor. Ärlången har högre näringsstatus och här finns inte rosettväxter. Hövern som ligger i kommunens utkant har liknande förutsättningar. Förutom Stångåsystemets större sjöar och Hövern undersöktes några eutrofa sjöar, några eutrofa fågelsjöar samt två klarvattensjöar i Mellanbygden. Södra skogsbygden Den södra delen av kommunen kännetecknas av höga höjder med ett storkuperat landskap och området hör till de norra delarna av sydsvenska höglandet. Området når som regel över högsta kustlinjen och har inte påverkats av svallning. Vanligen är miljön påfallande blockrik. Här finns också en del av kommunens större ytliga grundvattenmagasin och det finns goda förutsättningar för källpåverkade miljöer. Området korsas av små dalar och här finns många, ofta förhållandevis små, sjöar av olika typ. Som regel saknas försurningsproblem och här finner man såväl klarvattensjöar som humösa myrgölar. Flera klara eller endast måttligt färgade sjöar ingick i inventeringen. De största utgjordes av Drögen och Stensjön (132) som båda hade rosettväxter. De andra klara sjöarna hade inte rosettväxter, men de flesta hade en tät matta av kransalger. Även flera humösa sjöar ingick i undersökningen. Längst norrut 17

i Södra skogsbygden övergår miljön till att ha ett alltmer inslag av jordbruksmarker. Precis i övergången mellan skogsbygd och mellanbygd finns några mellanformer mellan skogssjöar och mellanbygdssjöar som också ingick i undersökningen, t ex Bjärsen. Växt- och djurliv Kunskapsläget Kunskapsläget för limniska växter och djur i kommunen är generellt bristfällig. Bottenfaunan i sjöarna får anses som i princip okänd. Fågellivet i de allmänt kända fågelsjöarna är bra undersökt och Göthbergs (2003) fågelinventering som utfördes inför denna undersökning bättrade på kunskapen betydligt om de mindre intressanta, men ändå betydelsefulla lokalerna. Fisklivet är ganska bra känt, men mer kunskap behövs för att känsliga bestånd ska förvaltas optimalt. Exempelvis behöver den rödlistade aspens reproduktionslokaler och livsmiljöer kartläggas för att det ska gå att gynna den. Kunskapsläget för makrofyterna blev bättre med denna inventering och tidigare fanns mest äldre spridda uppgifter. Det finns endast lite uppgifter om plankton- och påväxtalger i kommunen. Information om förekomsten av glacialrelikta kräftdjur är bristfällig och endast opublicerad information från Linköpings universitets studentundersökningar från Stora Rängen finns, men inget från Järnlunden. Rödlistade arter Arter som finns på den s k rödlistan är arter utsatta för olika grad och typ av hot (Artdatabanken 2004). De delas in i nedanstående kategorier: Försvunnen Akut hotad Starkt hotad Sårbar Missgynnad RE, Regionally Extinct CR, Critically Endangered EN, Endangered VU, Vulnerable NT, Near Threatened Det finns gott om rödlistade sjöknutna organismer i kommunen. Det beror i hög grad på Roxens artrika fågelmader. Där finns t ex arter som skedand, skäggmes, storspov, snatterand, stjärtand, mindre strandpipare, flodsångare (missgynnade, NT), rödspov, småfläckig sumphöna, rördrom, årta, pungmes, svarttärna (sårbara, VU) och kornknarr (starkt hotad, EN). Flera av dessa arter går även att se vid andra sjöar i kommunen. Dessa fåglar gynnas bl a av hävdade strandmader och förekomst av stora vassar. Kungsfiskaren (sårbar, VU) är också värd att nämna. Den uppehåller sig bl a vid Norrbysjön och bygger bo i strandbrinkar. Den sällsynta fisken asp (sårbar, VU) lever i Roxen och Ärlången samt anslutande vattendrag (Gustafsson 2004a). Den leker som regel i strömmande vatten, t ex i Svartån. Nissöga (missgynnad, NT) finns på ganska många platser i kommunen i både sjö och vattendrag. Flodkräfta (sårbar, VU) lever bara i en av sjöarna. I länet finns ca 34 kända sjöar med flodkräfta (arbetsmaterial, tillhandahållet av Per-Erik Larson Länsstyrelsen i Östergötland). Till vattenvegetationen hör bl a den smalbladiga natearten bandnate (sårbar, VU) som hittades i stora bestånd i Norrbysjön samt i måttlig mängd i Järnlunden. Den har tidigare 18

också hittats i Stora Rängen (Genberg 1977). Till de äldre fynden hör styvnate (starkt hotad, EN) i Sträp och uddnate (sårbar, VU) i Drögen (Genberg 1977), men det är inte känt om de finns kvar. Spetsnate (sårbar, VU) finns på en av Roxens strandmader, men om den finns i själva sjön vet man ej (Gustafsson 2004b). Där har även Styvnate hittats förr (Genberg 1977). Strandlummern (missgynnad, NT) har hittats i stranden vid Hyttesjön och Ämten förr (Genberg 1977), men det är okänt om den finns kvar. Utter (sårbar, VU) rör sig bl a vid Norrbysjön. För mer information om dessa och andra rödlistade arter samt deras miljökrav rekommenderas Artdatabankens hemsida: http://www.artdata.slu.se Vegetation Vid sjöundersökningen skapades en ganska bra bild av flytblads- och undervattensvegetationens samt de friflytande växternas förekomst. De arter som hittades vid inventeringen visas i Tabell 2. Tabell 2. Flytblads- och undervattensväxter samt friflytande växter funna vid sjöinventeringen i Linköpings kommun 2003. Nymphaea alba Vit näckros Juncus bulbosus Löktåg Nuphar pumila Dvärgnäckros Ranunculus circinatus Hjulmöja N. lutea Gul näckros R. peltatus Sköldmöja Persicaria amphibia Vattenpilört Sagittaria sagittifolia Pilblad (submers) Hydrocharis morsus-ranae Dyblad Littorella uniflora Strandpryl Spirodela polyrrhiza Stor andmat Isoetes lacustris Styvt braxengräs Lemna minor Andmat I. echinospora Vekt braxengräs L. trisulca Korsandmat Limosella aquatica Ävjebrodd (?) Sparganium sp Igelknopp obest Lobelia dortmanna Notblomster Sparganium erectum Stor igelknopp Subularia aquatica Sylört S. ermersum Igelknopp Utricularia vulgaris Vattenbläddra S. natans Dvärgigelknopp (?) U. intermedia Dybläddra S. gramineum Flotagräs U. vulgaris/australis Vatten-/sydbläddra Potamogeton sp Nate Myriophyllum spicatum Axslinga Potamogeton natans Gäddnate M. verticillatum Kransslinga P. perfoliatus Ålnate M. alterniflorum Hårslinga P. filiformis Trådnate Stratiotes aloides Vattenaloe P. obtusifolius Trubbnate Elodea canadensis Vattenpest P. crispus Krusnate Hottonia palustris Vattenblink P. lucens Grovnate Ceratophyllum Hornsärv P. praelongus Långnate demersum P.alpinus Rostnate Hippuris vulgaris Hästsvans P. berchtoldii Spädnate/gropnate Nitella opaca Mattslinke P. gramineus Gräsnate N. flexilis/opaca Glans-/mattslinke P. compressus Bandnate (VU) Chara delicatula Papillsträfse Eleocharis acicularis Nålsäv C. globularis Skörsträfse 19

Värdefulla miljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag Sjöarnas värden kan klassificeras efter tre grunder. En typ av värdefull vattenmiljö är den som uppfyller något eller flera av de traditionella naturvärdeskriterierna naturlighet, artrikedom, mångformighet, representativitet eller raritet. Andra värdefulla naturmiljöer är de som klassats som limniska naturtyper inom Natura 2000 och limniska nyckelbiotoper. Nedan beskrivs några av dessa begrepp för att belysa naturvärdesbedömningen samt ge allmän information om värdefulla miljöer. Naturlighet, hydrologi, hävd och vattenkvalitet Höga naturvärden i och i anslutning till sjöar är ofta kopplade till en ostörd hydrologi med naturligt varierande vattenstånd samt en låg påverkansgrad i omgivningarna. Med andra ord är låg andel skogs- och jordbruk, dikningar m m i avrinningsområdet eller vid utloppet en bra förutsättning för mångfald i sjön. Betydelsen av naturlighet har framgått när man nyligen gått igenom rödlistade arters krav på livsmiljö (Naturvårdsverket 2003). Vattnets naturliga dynamik har stor betydelse för många av de hotade arterna. Även faktorer som intakt strandmiljö (t ex strandstruktur och substrat) är viktig. Vissa värdefulla livsmiljöer upprätthålls också av långvarig hävd och skötsel, t ex hävdade mader. En annan förutsättning för arternas fortlevnad i sjöar är vattenkvaliteten. God vattenkvalitet betyder olika för olika arter och generellt är det en opåverkad vattenkvalitet som ska eftersträvas. Exempel på naturlig sjö är Tarmsjön som har relativt ostörd hydrologi och vattenkvalitet. Exempel på sjö där hävd är grundläggande är Roxen, vilket har gynnat arter som exempelvis strandbräsman (sårbar, VU). Förr slog man de flacka strändernas vegetation och gav som vinterfoder till djuren. Många arter trivs i denna miljö, t ex många kärlväxter och fåglar. Denna miljötyp var förr mycket vanlig och fanns vid nästan varje sjö. Idag är maderna delvis igenväxta p g a utebliven hävd eller används till något annat ändamål. Det finns dock kvar många fina hävdade mader. Nu för tiden sker hävd främst med bete på sjöarnas mader. Hävdade mader är dessutom av kulturhistoriskt värde med ibland en hävdkontinutet på flera tusen år. Naturliga störningar som t ex ishyvling har dämpats av människan och bete utgör idag en viktig ersättning för det, eftersom det gynnar arter som kräver öppna stränder. Artrikedom, biologisk och abiotisk mångformighet Hög biologisk mångformighet är värdefullt och innebär att det finns många arter och organismgrupper. En rumsligt mångformig sjö med många olika habitat är värdefullt eftersom det är en bra grund för biologisk mångformighet. Exempelvis kan flera arter leva i en exponerad strand med många mikrohabitat, men om sjön är sänkt eller reglerad kan stranden växa igen av bladvass och lämpa sig för färre arter. Raritet En sjö med hög raritet kan vara en med många rödlistade arter som t ex Roxen eller en med sällsynta biotoper, t ex en källpåverkad sjö. Det finns vissa biotoper som är sällsynta antingen p g a att miljötypen har påverkats mycket (t ex är opåverkade slättsjöar ovanligt) eller att miljötypen är ovanlig av naturliga anledningar. 20

Representativitet En representativ sjö kan t ex belysa landskapets utveckling och ha en för miljötypen representativ flora. Exempel på sjö som pekades ut som representativ i undersökningen var Humlegölen som var en bra representant för en opåverkad myrgöl, med intressanta arter på sina gungflyn. Natura 2000 Bland de limniska naturmiljöerna i Habitatdirektivet finns både de som ur ett svenskt perspektiv har höga värden och de som har lägre värden (Naturvårdsverket 2003). Dystrofa sjöar anses generellt ej ha så stort värde i Sverige eftersom de inte är speciellt artrika och eftersom det finns gott om dem. I denna undersökning utpekades Humlegölen och Blågölen ut som värdiga representanter för den kategorin, eftersom de är relativt opåverkade. De andra sjötyperna som utpekats stämmer bra in på de naturtyper som även tidigare bedömts viktiga i Sverige. Drögen, Norrbysjön, Järnlunden, Stora och Lilla Rängen är sjöar som stämmer väl överens med flera av nedanstående sjötyper. Följande miljötyper har utpekats som limniska naturtyper i det europeiska nätverket Natura 2000 (Naturvårdsverket 2003): - Oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden - Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder - Kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska alger - Naturligt eutrofa sjöar med nate- eller dybladsvegetation - Dystrofa sjöar och småvatten - Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ - Alpina vattendrag med örtrik strandvegetation - Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor Nyckelbiotoper Nyckelbiotoper är områden där rödlistade arter förekommer eller kan förväntas förekomma. Limniska nyckelbiotoper har identifierats genom analys av livsmiljökrav hos vattenknutna rödlistade arter (Naturvårdsverket 2003). De biotoper som utpekats som nyckelbiotoper har strukturer eller funktioner som är viktiga för flera rödlistade arter. Nedan följer nyckelbiotoper som finns i och i anslutning till sjöar och vattendrag: - Översilade klippor - Källor och grundvattenmatade utströmningsområden - Strandbrinkar med blottade branter - Öppna stränder (orsakade av ishyvling, vattenståndsfluktuationer eller bete) - Sandstränder (minerogena stränder) - Hävdade strandängar, å- och sjöstränder - Översvämningsskog - Bäckraviner - Forsar och vattenfall - Kvillområden - Blockrika vattendragssträckor - Mynningar och deltan - Småvatten och temporära vatten - Fisktomma sjöar 21

Exempel på nyckelbiotoper i Linköpings kommun är inloppen i Roxen och Norrbysjön, Roxens öppna hävdade stränder och källpåverkade sjöar i Mellanbygden och Södra skogsbygden, t ex Gransjön eller Ljusgölen (62). Roxens hävdade stränder är en mycket värdefull miljö för både fåglar, vattenväxter och andra organismer. Många mader har varit hävdade i fler tusen år och är med sin speciella flora och fauna ett livs levande kulturminne. Övriga intressanta miljöer En annan miljö som bör nämnas är vassar. Större och äldre vassar bestående av bladvass är inte helt vanligt. Många arter är beroende av denna miljö, t ex rördrom (sårbar, VU), skäggmes (missgynnad, NT) och flera spindlar och insekter. Denna miljö finns bl a i Roxen. Okalkade sjöar i försurningsdrabbade områden kan vara utarmade av försurningseffekter, men många arter är kalkskyende och vi vet idag inte exakt vilka effekter kalkningen haft. Ölången är ett exempel på en okalkad sjö norr om Roxen. Sjöar med litet avrinningsområde i förhållande till sjöns yta/volym och med lång omsättningstid har ofta relativt opåverkad vattenkvalitet och kan ha en hög biologisk mångfald. Flera sådana finns i kommunen, exempelvis Gransjön, Skärsjön och Drögen. Sänkta eutrofierade sjöar är vanligen mycket påverkade, men kan ändå hysa en rik fauna och flora. I flera fall är det sjöar som intagit något av den roll som de idag utdikade våtmarkerna och småvattnen spelat. Exempel är Hallebysjön påtagligt påverkad, men har en artrik fågelfauna. 22

Miljöproblem För naturmiljöerna i sjöar och vattendrag har människan haft en stor negativ påverkan. Förändring av landskapet har gjort att många limniska miljöer har minskat i utbredning, fragmenterats och isolerats. Vattenkvaliteten har förändrats och reglering, exploatering samt markanvändning har gett fysisk påverkan av strand- och vattenmiljöer. De flesta av samhällets verksamheter innebär någon form av påverkan på limniska miljöer. I många fall är påverkan indirekt via effekter på vattenkvaliteten och genom t ex vattenreglering. Miljöproblem kan delas in i kemisk påverkan, fysisk påverkan samt främmande arter. Den kemiska påverkan utgörs framför allt av försurning och övergödning, medan den fysiska framförallt innefattar störningar i hydrologin, vandringshinder, exploatering av stranden m m. Främmande arter innefattar t ex insättning av signalkräftor eller ofrivillig introduktion av arter som vattenpest. Vattenkvaliteten är en avgörande faktor för bevarandet av många arter och livsmiljöer och man har också gjort mycket för att förbättra detta med reningsverk, minskad mängd av försurande ämnen, kalkning och åtgärder mot näringsläckage. Påverkad vattenkvalitet innebär fortfarande ett allvarligt hot mot många vattenmiljöer, men påverkan i den fysiska miljön har fått för lite plats i miljödebatten och måste få en mer framträdande plats i naturvården. Påverkan på fysiska miljöer i och vid sjöar och vattendrag innebär ofta en störning på de funktioner och strukturer som behövs för att upprätthålla vattenmiljöernas ekologiska funktion och dess kvalitet som livsmiljö för vattenberoende arter. De allvarligaste hoten i vattensystemen utgörs av de som påverkar vattenföring, strandzoner, bottnar, vattenkvalitet och artsammansättning (Naturvårdsverket 2003). Nedan belyses problem med verksamheter som kan hota vattenmiljöers naturvärden. Skogsbruk Skogsbruket har en stor påverkan på de fysiska livsmiljöerna, inte minst p g a att det är så storskaligt i den skogsmiljö många sjöar finns. Exempel på problem är (Naturvårdsverket 2003): - Avverkning av den strandnära skogen ger ökad instrålning och temperatur i vattnet, fysisk störning i strandmiljön, förändrat lokalklimat och hydrologi samt minskad mängd död ved i vattnet - Markavvattning och skyddsdikning ger ökad avrinning, risk för erosion, grumling, igenslamning av bottnar och förändrad hydrologi i närmiljön - Vandringshinder vid skogsbilvägar och överfarter - Försämrad vattenkvalitet p g a humus, surt markvatten, näringsämnen, eller eventuellt också bekämpningsmedel De flesta sjöarna i kommunen påverkas av skogsbruk på något vis. Jordbruk Jordbrukets fysiska påverkan på vattenmiljöerna är påtaglig och effekterna av de senaste 200 årens jordbrukslandskap med dräneringar m m kommer att kvarstå en lång tid. Bibehållande av de införda förändringarna samt ytterligare effektivisering utgör ett hot mot kvarvarande vattenmiljöer. Det skall ändå nämnas att djurhållning och långvarig 23

hävd av strandmiljöer är en förutsättning för många hotade arter. Bete och slåtter är vanligen en bra mänsklig påverkan för strand- och vattenmiljön. Hot mot livsmiljöerna kan t ex vara följande (Naturvårdsverket 2003): - Invallning och uppodling av översvämningsområden - Kanalisering av vattendrag eller rensning påverkar vattnets naturliga fluktuation - Röjning av skyddande vegetation, buskar och träd vid stranden - Minskad djurhållning och hävd ger igenväxning i strandzonen - Försämrad vattenkvalitet, läckage av näringsämnen och bekämpningsmedel Dessa problem finns vid många av kommunens sjöar, men det finns också kvar många hävdade miljöer i jordbrukslandskapet som har höga naturvärden. Vattenkraft, sänkning och reglering En ostörd hydrologi och naturliga fluktuationer i vattenstånd är en av de viktigaste faktorer som skapar det mångformiga organismsamhället som kan finnas i sjö och strand. Förändras detta minskar mångfalden. Vanliga förändringar är sänkningar, dikning i avrinningsområde, förändrad hastighet i avrinning m m. Mindre än 10% av de undersökta sjöarna har opåverkade utlopp och ännu färre har helt eller nästan helt ostörd hydrologi. Humlegölen är en av få sjöar som ej har sänkts eller påverkats på annat sätt i utloppet. På gungflyna har man hittat orkidén ängsnycklar. Ostörd hydrologi är viktigt för många arter i stranden och i vattnet. 24

Flera av de större sjöarna i kommunen påverkas av vattenkraftsreglering, medan de mindre sjöarna i först hand är sänkta och/eller har ett dikat avrinningsområde. Vattenkraftsreglering kan leda till t ex dränkning/torrläggning av våtmarks- och strandområden, torrläggning av vattendragssträckor med förlust av naturliga lekplatser för t ex fisk, fragmentering av miljön och vandringshinder. Ändrad flödes- och vattennivårytmik innebär förlust av miljöer som skapas av vattenståndsfluktuationer och utarmar mångfalden. Inom kommunen finns vattenkraftsrelaterade problem främst i Motala ströms huvudfåra och i Stångåsystemet. Exploatering Exploatering av strand- och vattenmiljöer medför en påtaglig påverkan på natur i och i anslutning till sjöar och vattendrag. Bland hoten från exploatering kan nämnas vägar, vandringshinder, dagvatten, bostadsbyggen, bryggor, badanläggningar, grus-, torv- eller vattentäkt, muddring av sjöbottnar eller åmynningar som ger grumling och förändrad bottenstruktur, ökat slitage i anslutning till t ex bostäder eller badanläggningar, buller och fysisk störning från trafik, båtar, vattensport eller annan verksamhet, försämrad vattenkvalitet, utsläpp, minskade flöden, förändrad strandmiljö vid t ex förstärkningar, anläggning av gräsmattor, eller borttagande av vegetation. Detta problem finns på flera håll i kommunen, från trädgårdsdammar som hindrar uppvandring av lekfisk till muddringsverksamhet. Exempelvis kan muddring för båttrafik i mynningsområden vara olämpligt eftersom de områden som har lagrats på med sediment ofta utgör en nyckelbiotop (se rubriken Värdefulla miljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag). Fiske Fiske innebär exempelvis hot som inplantering av främmande arter och stammar med ändrade konkurrensförhållanden och spridning av sjukdomar, överfiske på eller bifångst av känsliga stammar eller arter samt överfiske med nät. Utsättning av kräftor i småvatten och sjöar kan slå ut flodkräfta och sprida sjukdomar. Sjöfart och båtliv Sjöfart och båtliv kan i vissa fall innebära hot mot sötvattensmiljöer, t ex: - Bryggor, marinor och hamnanläggningar (exploatering) - Muddring i farleder och hamnar orsakar grumling och förändrad bottenstruktur - Ökat slitage i vattensystem med kraftig turism - Störning, buller från båtmotorer och vattensport, mänsklig störning vid strandhugg - Försämrad vattenkvalitet, läckage från båtmotorer, risk för avloppsutsläpp och föroreningar Vandringshinder Vandringshinder är ett fysiskt problem som är till stort förtret för bl a fisk. Exempel på arter som försvunnit från kommunen eller påverkats negativt av vandringshinder är lax (sårbar, VU), öring, harr, asp (sårbar, VU) och färna (missgynnad, NT). Vandringshinder hindrar fisk att nå sina lekplatser och minskar spridningsmöjligheter för fisk och många smådjur som inte har något flygstadium i sin livscykel. 25

Försurning När surt nedfall faller över land och vatten kan det neutraliseras med kalk som finns i jord eller vatten. Om det är fattiga jordar, som norr om Roxen, kan inte det sura nedfallet neutraliseras och det blir risk för skador. Effekten av försurning blir att mångfalden utarmas. Exempel på försurningskänsliga arter är mört, dagsländor, kräftdjur, musslor och snäckor. Hos många arter är det reproduktionen som störs först. För att dämpa försurningseffekten kan man kalka en sjö, men det har inte bara goda effekter. Kalk i sig kan ge störning i ekosystemet. I kommunen är det i princip bara norr om Roxen det finns problem med försurning och några sjöar kalkas idag. Ungefär en tredjedel av kommunens 220 sjöar ligger i ett försurningsdrabbat område och troligtvis är alla dessa påverkade på något vis. Vandringshinder utgör en stor påverkan. På bilden visas Järnlundens utlopp. Eutrofiering Eutrofieringseffekter uppstår när näringsrikt vatten med framförallt fosfor sköljs ut i sjöar. Läckage från åkrar är en av de stora bidragande orsakerna. Eutrofiering ger generellt en minskad mångfald. Artsammansättning hos plankton, fiskar och andra djurgrupper förändras och generellt får man en mer ensartad sjö. Planktonproduktionen ökar och när dessa bryts ned kan syrebrist uppstå. Syrebrist leder till en ogästvänlig miljö för såväl fiskar som andra djur och växter. Syrebristen i sig ger dessutom på kemisk väg ett ökat läckage av näring från bottensediment. Detta och andra mekanismer gör så att eutrofiering kan bli en ond cirkel. Av de undersökta sjöarna är ca en tredjedel opåverkade av eutrofiering och resten mer eller mindre påverkade. Det är inte helt lätt att åtgärda eutrofiering. Exempel på åtgärder är att minska läckage från jordbruksmark och att förbättra avlopp. Inom jordbruket kan man använda fånggrödor, ha skyddszon mot sjöar och vattendrag, ha en bra gödselhantering m m. Man kan även använda biomanipulation för att minska näringens effekter. T ex kan man gynna stora vattenväxter som nate och hornsärv som tar upp näring och stabiliserar sedimenten så att läckage från bottnar blir mindre. Även om man tillför mindre näring till en sjö kan den fortsätta att vara gödd i många år. Fosfor kan finnas kvar i sedimenten och läcka långt efter att tillförseln av näring avstannat. 26

Humus Humus kan sköljas ut i sjöar efter en skogsavverkning, vilket påverkar växter och djur i sjön. Troligtvis påverkas de flesta av kommunens sjöar av detta, men den biologiska effekten är svår att bedöma. I första hand är det klarvattensjöarna som är känsliga för detta. För att lindra detta bör skogsbruket ske försiktigt i sjöarnas omgivning och avrinningsområde, i synnerlighet i anslutning till klarvattensjöar. Påverkan och förändring i stranden Olika typer av ingrepp i stranden är inte bra eftersom det vanligtvis är den artrikaste delen i en sjö och precis i övergången land-strand har många organismer förlagt en viktig del av sin livscykel. Igenväxning av strandmiljön med växter som inte hör hemma där är inte heller bra. Främmande arter Introduktioner av främmande arter är inte bra eftersom det rubbar ekosystemet i en sjö eller kan medföra sjukdomar. Introduktion av signalkräfta har lett till en kraftig tillbakagång av vår inhemska flodkräfta. I övrigt är effekten av introduktion av främmande arter inte alltid överblickbar och konsekvenserna är svåra att förutspå i förväg. Rekreation och friluftsliv För friluftslivet är det Järnlunden, Rängensjöana, Ärlången, Drögen, Hövern, Sätrasjön och Roxen som bedömts ha betydelse för flest personer, i form av möjlighet till t ex bad, fiske, vistelse i oexploaterad natur, fågelskådning, båtliv med mera. Även Svinstadsjön och Storsjön är viktiga och Sträp kommer troligtvis att bli populär efter den restaurering som ska ske. Alla de andra sjöarna anses också betydelsefulla för friluftslivet, men spelar kanske inte riktigt lika stor roll för den breda allmänheten. Under rubriken Rekreation och mänskligt nyttjande under sjöbeskrivningarna nämns rekreationsmöjligheter sporadiskt. Endast uppenbara möjligheter har tagits med, t ex badplats och fågeltorn. Alla sjöar erbjuder rekreation, men olika människor har olika syn på detta. Somliga föredrar att fiska eller bara vistas i en orörd natur, medan andra människor föredrar något annat. Bevarandeåtgärder Under rubriken Bibehållande av värden under varje sjöbeskrivning nämns sådant som kan gynna sjöns naturvärden. Ett antal punkter som identifierats är följande: - Hydrologin får aldrig störas eftersom det har allvarliga effekter på den biologiska mångfalden. - Hävdade stränder (främst betade) behöver fortsätta att hävdas och ibland behöver hävden öka. Hävdade mader är värdefulla och i många fall kan miljön förbättras genom att t ex djuren tillåts gå längre ut mot vattnet, viden röjs eller betestrycket höjs. Det finns flera tidigare hävdade mader som håller på att växa igen och flera av dessa bör också hållas öppna. Störd hydrologi, eutrofiering och utebliven hävd hotar dessa, men med bl a hävd kan detta åtgärdas och miljötypen bibehållas. 27

- Skogsbruk behöver bedrivas med hänsyn till sjöarna. De flesta sjöarna påverkas av att humus och andra ämnen tillförs sjön samt av brist på naturlig skog i standzonen. En skyddszon bör alltid lämnas vid sjön eftersom stranden som regel är bland den viktigaste miljön i hela sjön. Läckage av humus bör i synnerlighet undvikas i klarvattensjöars omgivning. - Näringsläckage bör undvikas vid främst jordbruk. Opåverkade sjöar bör aldrig tillföras näring på mänsklig väg, eftersom effekten ej är reversibel. - En mildrad reglering av sjöarna samt att undvika att störa hydrologin är viktigt eftersom bibehållen naturlig vattennivå samt naturliga fluktuationer i vattenstånd är bland de viktigaste faktorerna för sjöns och strandens ekologi. - Stranden bör ej påverkas av utfyllnad eller motsvarande eftersom det förstör habitatheterogeniteten och påverkar det som lever i strandzonen. Av samma anledning ska man aldrig gräva i stranden. Observera att det dessutom är förbjudet att göra ingrepp i strand eller vatten utan tillstånd. - Bladvass bör undvikas där den inte hör hemma. Vattenreglering kan påskynda bladvassutbredningen eftersom det ger arten konkurrensfördelar. Det gör att artrikedomen på t ex gungflyn eller i strandzonen blir fattigare. - Fisk bör ej sättas in i fisktomma sjöar, eftersom det är en biotop som saknas idag. Fisk som t ex karp bör ej introduceras i vegetationsrika sjöar. Karp sätts ibland in för att reducera vegetation. Problemet är att den äter de känsliga arterna eller rariteterna som t ex kransalger. Karp råder ej bot på bladvass och de andra växterna som leder till den egentliga igenväxningen, men den minskar mångfalden hos växter och fåglar. - Vandringshindren bör åtgärdas eftersom de påverkar fiskfaunan. Många hinder används inte längre eller utgörs av t ex fellagda vägtrummor och kan därför lätt och billigt ordnas. Det finns även större hinder som skulle vara bra att åtgärda. - Flera sjöar skulle behöva skötas/förbättras på något vis. En utredning av möjligheterna till förbättring hos sjöar som Norra Teden skulle behövas. - Främmande arter utgör stora hot och introduktion ska aldrig ske utan konsultation med kunnig person. Tillstånd krävs som regel. 28

Förslag på fler undersökningar Bottenfauna och växter i klarvattensjöar En undersökning av bottenfauna i de relativt opåverkade klarvattensjöarna skulle ge en bättre grund för naturvärdesbedömningen. En ytterligare undersökning av växtligheten i dessa vore också intressant. Växtligheten i stranden undersöktes noggrant vid inventeringen, men några kontroller längre ut i sjöarna vore bra. Hävd och skötsel Värdet och behovet av ökad hävd eller skötsel vid framförallt näringsrika sjöar och mader bör utredas. Vid t ex Sibborpesjön, Värnässjön och Norra Teden skulle detta behövas och kunna leda till att värdefulla miljöer återskapas eller skapas. Allmänna inventeringar Norrbysjön skulle behöva en allmän biologisk undersökning för att dess värden ska kartläggas bättre och därmed gå att gynna. En utökad växtinventering skulle vara värdefullt eftersom vattenkvalitet, ljusklimat och flodmynningsmiljön ger speciella miljöer och eftersom det uppenbarligen finns intressanta växter. Roxen är mycket stor och kunde inte kartläggas helt inom denna inventering. En noggrannare undersökning behövs för att miljön skall kunna skötas eller bibehållas. En växtinventering vore bra eftersom sjön har speciella förutsättningar för ett intressant växtliv. Järnlunden, Rängensjöarna, Roxen och Ärlången bör undersökas närmare som ett helt system för att det ska gå att gynna och skydda befintliga värden. Även Drögen och Hövern bör undersökas mer. Norra Teden undersöktes ej så mycket vid inventeringen eftersom tillgängligheten var något begränsad. En närmare undersökning behövs för att värdena ska kartläggas tillräckligt bra och åtgärdsbehov identifieras. Vattendrag Betydelsen av anslutande vattendrag som t ex lekplatser och spridningskorridorer bör utvärderas ytterligare eftersom denna inventering visade att det finns problem med reglering och vandringshinder. Växtliv I Östergötlands flora (Genberg 1977) finns äldre uppgifter om rödlistade arter, t ex styvnate (starkt hotad EN), spetsnate (sårbar, VU), uddnate (sårbar, VU) och strandlummer (missgynnad, NT). Uppgifterna bör följas upp och verifieras för att miljön ska skyddas bättre där de finns kvar. I flera fall rör det sig om utsatta bestånd och en sådan undersökning bör prioriteras. Glaciala relikter Förekomsten av glacialrelikter bör undersökas i Järnlunden och Stora Rängen. Anledningen till att de ej hittades vid senaste undersökningen i Stora Rängen bör utredas. Fåglar En närmare kontroll av fågellivet i flera sjöar, bl a Losjön och Nora Teden, vore bra. 29

Kalkning Effekten och behovet av kalkning i sjöarna norr om Roxen bör utredas. Med hjälp av denna undersökning och ytterligare undersökningar kan man sannolikt optimera kalkanvändningen för att få en bra effekt på rätt ställe. Reglering Regleringens effekter bör ses över och utvärderas, t ex vid Storsjön. Reservat I de naturreservat som vatten ingår bör de limniska värdena belysas i skötselplanen. Noggrannare undersökningar av de limniska värdena i Viggeby reservat skulle kunna ge en god möjlighet till bra förvaltning av viktiga vattenmiljöer. Fisk Aspen (sårbar, VU) samt dess livsmiljö bör undersökas mer för att den skall gå att gynna. Andra fiskar och deras livsmiljö kan med fördel också undersökas mer. Skyddad natur Under rubriken Skydd i beskrivningarna av sjöarna nämns hur sjön är skyddad. Generellt gäller strandskydd om 100 m på varje sida om strandlinjen. I Roxen, Norrbysjön, Ärlången, Stora Rängen och Järnlunden gäller ett utökat skydd om 150 m. Vid några sjöar finns natur-, kulturreservat och/eller Natura 2000-områden (Tabell 3). Endast vid Järnlunden, Stora Rängen, Roxen och Stensjön ingår vatten i reservaten, men totalt sett är ca hälften av reservatsytan vatten. Natura 2000-områdena består också av en del vatten. I övrigt är det stranden som är skyddad. Tabell 3. Natur- och kulturreservat vid stranden och i sjöarna i Linköpings kommun samt sjöar som har Natura 2000-område vid stranden eller i sjön. Naturreservat Sjödel Natura 2000 Drögen Kottebo naturreservat Järnlunden Järnlunden Viggeby 370 ha Lilla Rängen Lilla Rängen Brokinds naturreservat Sätrasjön Sätrasjön Sätravallen Stora Rängen Stora Rängen Vessers udde 7,5 ha Ärlången Ärlången Sturefors naturreservat Roxen Roxen Kungsbro naturreservat 43 ha Sibborpesjön Svartåmynningen 145 ha Värnässjön Farsboviken Kulturreservat Stensjön Öna kulturreservat 5,8 ha 30

Del II Beskrivning av sjöar Nedan presenteras varje delavrinningsområde och de undersökta sjöarna. Se förklaringar under Material och metod för betydelsen av olika begrepp. 67 Motala ströms huvudavrinningsområde Avrinningsområdet samlar upp sitt vatten från i huvudsak tre delområden innan vattnet kommer till Roxen. Motala ström utgör huvudfåra och får sitt vatten från främst Vättern-området innan den når Roxen. Även Stångån och Svartån har stora avrinningsområden som tillsammans utgör ungefär lika stor yta som Motala ströms avrinningsområde ovanför Roxen. Förutom dessa stora vattendrag bidrar Kumlaån och Svieastadsån med en betydande mängd vatten till Roxen. 67-11 Svartåns avrinningsområde Svartåns avrinningsområde är 3430 km 2 stort och vattnet rinner till Roxens västra strand. Av kommunens sjöar i avrinningsområdet rinner nästan alla via Lillåns delavrinningsområde. Avrinningsområdet består av 55 % skog och 8 % sjö. 67-11-1 Lillåns avrinningsområde Lillån mynnar i Svartån vid Ledberg och har ett tillrinningsomåde på 525 km 2. Från Ledberg sträcker sig avrinningsområdet söderut drygt 4 mil till de högst belägna sjöarna som finns i Ulrikatrakten. Lillåns avrinningsområde består av Lillån längst ned, men snart förgrenar den sig i Kapellån och Lillån, där Kapellån utgör huvudfåra eftersom den har störst avrinningsområde. Kapellån delar i sin tur upp sig i Humpåns, Fettjestadsåns och Slakaåns avrinningsområde där Fettjestadsån är huvudfåran. Längst ned består avrinningsområdet av slätt, men längre upp i området är det skogsbygd. 45 % av ytan består av skog och 2 % av sjö (SMHI 1994). Marken och vattnet i området har som regel god buffertkapacitet. Nedan presenteras de sjöar som undersökts i Humpåns, Fettjestadsåns och Lillåns (biflödet till Lillåns huvudfåra) vattensystem. I Slakaåns system finns inga sjöar. 67-11-1-3 Humpåns avrinningsområde Humpåns avrinningsområde är ganska långsmalt. Det sträcker sig från Humpåns mynning vid Kapellån (och tillika sammanflöde med Fettjestadsån) ca 2,5 mil söderut och har sin sydligaste del ungefär vid Ulrika. Storleken är 82 km 2, varav skog 65 % och sjö 3 % (SMHI 1994). Ånneboån rinner rakt genom avrinningsområdet och innan sammanflödet med Fettjestadsån övergår den till att kallas Nykvarnsån och Humpån, även om det i stort sett är samma å. Längst ned i avrinningsområdet är det slättbygd, men längre upp tar övergångsbygden vid för att sedan övergå i Södra skogsbygden som dominerar i avrinningsområdet. 31

25 Bosgölen 644928-147679 Klass 3 Oligotrof klarvattensjö Sjöyta 8,9 ha Delavrinningsområde 67-11-1-3 Yta avrinningsområde 60 ha Humpån Höjd över havet 167,7 m Besöksdatum 2003-09-29 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 075 95 Naturvärdesbedömning Den värdefulla Bosgölen är en oligotrof skogssjö med ovanligt klart vatten och kransalgsvegetation. Sjöytan utgör en stor del av avrinningsområdet (15 %), vilket bidrar till god vattenkvalitet. Sjön är ostörd av eutrofiering, men fullständiga uppgifter om ph saknas. Bosgölen är relativt opåverkad och en av den värdefulla Ånneboåns källsjöar. Beskrivning Bosgölen ligger i skogsbygden 5 km norr om Ulrika och är en oligotrof skogssjö med klart vatten. Sjön har sitt utlopp i söder och är en av källsjöarna i Ånneboåns, Humpåns och Kapellåns avrinningsområde. Sjön utgör en stor del av avrinningsområdet som i övrigt består av skog. Delar av sjön gränsar till isälvsavlagringarna som norrut hänger ihop med Åsarpsområdet (Linköpings kommun 2003). Sjön kantas av barrdominerad produktionsskog och en mindre del hygge. En stor del av sjön har en liten zon med gungfly eller sumpartad skog närmast vattnet, oftast av skvattram-tallrismossetyp eller med vitmossa. Det finns även gott om torrare mark vid vattnet. Utmed större delen av stranden består botten av detritus, men det finns även mycket fint grus, block och hällar. På några partier finns sammanhängande sandbottnar. Vanligtvis blir vattnet djupt nära stranden, men på några ställen går grundbotten ut längre. Sjöutloppet går via ett dike. Sjön är sannolikt sänkt något, men det var svårt att bedöma graden av detta. Sjöstrandsvegetationen är mycket gles och består främst av starr, med ett visst inslag av vattenklöver. Undervattensväxterna består av hårslinga som växer glest, men tämligen frekvent. Kransalgerna glans-/mattslinke (steril) och papillsträfse finns rikligt i sjön och det finns även inslag av syd-/vattenbläddra och löktåg. På främst norra och östra sidan växer kransalger bitvis i stora mattor, men det finns även en stor del av sjön där de finns mer sparsamt. Flytbladsväxterna består av gul näckros som endast förekommer mycket sparsamt. Storlom (på bo?) och fiskmås (på bo?) sågs vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Fiskfaunan består enligt boende av gädda, mört, abborre och det finns äldre uppgifter om ruda (Linköpings kommun arbetsmaterial). Även signalkräftor finns. Kemiska/fysikaliska egenskaper ph-mätningar har visat på värden mellan 5,5 och 6,9 (6 tillfällen) (mycket surt till nära neutralt) under tiden 1980-1992. Alkaliniteten har varit 0,14-0,18 mekv/l (5 tillfällen) (god buffertkapacitet) under samma period. Sjön har ett klart vatten och färgtalet har varit 15-25 mg Pt/l (svagt färgat vatten). Tillrinningen är 0,1 Mm 3 /år. Information från 32

Linköpings kommun (arbetsmaterial) och Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a). Sjöytan utgör 15 % av avrinningsområdet. Påverkan Sjön är påverkad av att utloppet dikats, men det är tveksamt om det påverkat sjönivån påtagligt. ph-mätningar har tidvis visat på surt vatten, men det finns ej så många mätningar att en fullständig bedömning kan göras. Signalkräfta är en introducerad exot. Sjön omges av produktionsskog. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön besöks enligt boende frekvent av bl a badare. Det finns två gårdar nära sjön och en liten stuga vid vattnet. Det finns två bryggor och två båtar. Vid ena gården har man enligt uppgift kräftfisketurism. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Skogsbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Utloppet bör lämnas orört. Ytterligare kunskap En undersökning av bottenfauna och ytterligare undersökning av växtlighet skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. 38 Rudgölen Klass 4 Liten myrgöl, omgiven av medelrikkärr Sjöyta 0,3 ha Delavrinningsområde 67-11-1-3 Yta avrinningsområde Humpån Höjd över havet 124,6 m Besöksdatum 2003-10-08 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 15 Naturvärdesbedömning Rudgölen är en värdefull liten myrgöl som omges av gungflyn och kärrmiljöer. Det omgivande kärret och gungflyna är artrika med arter som, snip, hirsstarr och kärrsälting samt ovanliga arter som ängsnycklar och granbräken. Floran skiljer sig från den genomsnittliga myrgölen, vilket beror på ett visst inslag av kalk eller andra basiska bergarter i marken. Sjön är ostörd av eutrofiering och bebyggelse. Beskrivning Rudgölen är en liten myrgöl omgiven av gungflyn och kärrmiljöer. Den ligger en halvmil söder om Nykil, strax söder om Storsjön och rinner av till densamma. Avrinningsområdet består av skog och myrmark. Även Övarpegölen ingår i avrinningsområdet. 33

Gölen är avlång och kantas av gungflyn av myrtyp med bl a vitmossa, tranbär och sileshår. Närmast vattnet växer gott om bunkestarr, men även lite bredkaveldun. Enligt Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram är det omgivande kärret och gungflyna artrika med bl a ängsnycklar, granbräken, snip, hirsstarr samt kärrsälting. Floran skiljer sig från den genomsnittliga myrgölen, vilket beror på ett visst inslag av kalk eller andra basiska bergarter marken. I vattnet växer sjösäv, syd-/vattenbläddra, gäddnate, vit näckros och skörsträfse i måttliga mängder. Botten består av dy. Sjöutloppet går via ett litet dike, vilket torde påverka hydrologin. Sjön ligger ostört, men det finns en lågtrafikerad grusväg ca 50 m från sjön och kärret. Kemiska/fysikaliska egenskaper Vattnet är påtagligt humöst, men mätvärden finns ej. Påverkan Utloppet är dikat. Rekreation och mänskligt nyttjande Bibehållande av värden Gölen och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Avvattna inte området och låt diket växa igen. Lämna sumpskogen orörd. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 33 Kalven 645948-147610 Klass 4 Sänkt liten sjö kantad av våtmark Sjöyta 9 ha Delavrinningsområde 67-11-1-3 Yta avrinningsområde 70 ha Humpån Höjd över havet Ca 110 m Besöksdatum 2003-09-09 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 15 Naturvärdesbedömning Kalven är en liten sänkt skogssjö som omges av f d strandäng. Sjön är ostörd av eutrofiering samt helt ostörd av bebyggelse. Sjön har med sin grundbotten och vassar en viss betydelse för fågellivet. Beskrivning Kalven är en liten sänkt skogssjö som ligger i utkanten av skogsbygden strax väster om Storsjön och 5 km sydväst om Nykil. Endast en zon på 150 m skiljer Kalven från Storsjön och sjön rinner även av till densamma. Avrinningsområdet består av skogsmark, men även sjön utgör en stor del. Närmast sjön är marken flack och består 34

mestadels av mer eller mindre sumpig skog samt lite myrmark, men även lite torrare partier. Dessa marker har förr varit öppna strandängar. Utloppet består av ett dike som börjar växa igen. Botten består främst av dy. Vattenvegetationen består främst av gul och vit näckros som växer i ett bälte runt sjön. Där finns även mycket kransslinga och inslag av gäddnate, vattenbläddra samt enstaka stor andmat. På de få platser där substratet är hårt finns näckmossa. Hela sjön kantas av en bård av övervattensväxter som bildar vassar. Vassarna består av främst smalkaveldun och bladvass, men även sjösäv. Runt större delen av sjön finns det en tät bård, i väst ganska flikig mot vattnet. Endast på en sträcka i sydöst där stranden kantas av en torr kulle är vassbältet tunt. I väst finns lite myrartad mark med bl a starr, vattenklöver, kråkklöver och vitmossa. Sannolikt är sjön grund, inte minst i väst där vattenvegetationen ser ut att vara mest utbredd. Rörsångare, brun kärrhök (eventuellt häckande), kanadagås, gräsand och fiskmås observerades vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Fisk sågs vid inventeringen. Kemiska/fysikaliska egenskaper Vattnet är humöst. Sjön är sannolikt mycket grund. Sjön utgör 13 % av avrinningsområdet. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ostört och besöks sannolikt mycket sällan. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 35

40 Storsjön 646044-147659 Klass 3 Humös, flikig och varierad sjö Sjöyta 142,3 ha Delavrinningsområde 67-11-1-3 Yta avrinningsområde 5655 ha Humpån Höjd över havet Ca 110 m Besöksdatum 2003-09-09 Skyddsmotiv Bi, F Ekonomiskt kartblad 085 25 Naturvärdesbedömning Storsjön är en ganska stor och rumsligt varierad sjö, vilket är en bra förutsättning för biologisk mångfald. Sjön är ostörd av försurning och relativt ostörd av eutrofiering och bebyggelse. Sjön är mycket flikig och varierad med t ex öar, skär, vassar, vikar, uddar och såväl flacka som branta stränder. Storsjön rinner av till de värdefulla vattendragen Nykvarnsån/Humpån och Kapellån, ligger längst ned i den värdefulla Ånneboåns vattensystem och har ett stort avrinningsområde. Vid inloppet finns en värdefull strandäng. Sjön utgör en värdefull miljö för friluftslivet, bl a på grund av den låga exploateringsgraden. Beskrivning Storsjön ligger strax sydväst om Nykil i utkanten av skogsbygden och är en relativt stor, oligo-mesotrof sjö med humöst vatten. Sjön är flikig och rumsligt variationsrik med t ex öar, skär, vassar, vikar, uddar och såväl flacka som branta stränder. Sjön har sitt utlopp i norr och rinner sedan vidare genom Lillsjön och Nykvarnsån (som även kallas Humpån) innan vattnet mynnar i Kapellån. Avrinningsområdet domineras av skogsmark, men det finns även jordbruksmark och flera sjöar. Sjön har ett stort avrinningsområde. Storsjön kantas mestadels av lövskog, men även barrskog. Det finns en del översvämningsskog med bl a al och viden. En liten del av stranden består av värdefull lövskog, klassad till klass 2-3 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. Vid inloppet finns en värdefull (klass 3) tidigare hävdad strandäng. Utmed stranden finns vanligtvis sten och block som bottensubstrat, men det finns även många partier som domineras av organiskt material. Det finns även en hel del grus och sand. Bitvis finns små naturliga sandstränder och större klippor i stranden. Det finns tre öar samt flera stora och små skär. Sjöutloppet går via en grävd kanal fram till ett dämme ca 250 m från sjön. Kanalen är djupare än ursprungsfåran och dämmet reglerar sjönivån. Vattnet rinner under ena luckan. Någon form av kraftanläggning (såg?) ligger nedströms dämmet, men vattnets kraft nyttjas ej idag. Påverkan på utloppet gör så att avrinningen varierar på ett onaturligt vis, men det är osäkert hur mycket den genomsnittliga vattennivån avviker från den ursprungliga. Dämmet utgör ett definitivt vandringshinder. Efter dämmet finns en strömsträcka ned till Lillsjön. Vid inloppet finns översvämningsmark i form av f d hävdad strandäng som börjat växa igen. Undervattensvegetation hittades inte vid besöket. Däremot fanns gul och vit näckros, vattenpilört samt gäddnate vid stränderna. I grunda vikar fanns igelknopp. Övervattensvegetation består främst av bladvass, smalkaveldun och sjösäv och finns i 36

en bård av varierande bredd runt en stor del av sjön. Dessa breder ut sig i ganska stora vassar i flera av vikarna, men växer annars i glesare bård. Det finns även en del starr i strandlinjen. En stor del av sjön har också nakna stränder som mest består av block, sten och hällar. Storlom, fiskmås, fisktärna, gråtrut, rörsångare, kanadagås och sävsparv observerades vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Abborre, braxen, gädda, gös, mört, sarv och signalkräfta lever i sjön (Linköpings kommun 2003). Signalkräfta har satts in 1989 och gös 1973, 1984 och 1995 enligt Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a). Bäver har setts i sjön (Göthberg 2003). Kemiska/fysikaliska egenskaper Det finns mätdata från 1970 t o m 1991. ph har legat på 7,0-7,6 och alkalinteten på 0,39-0,86 mekv/l (neutralt-över neutralt och mycket god buffertkapacitet). Färgtalet har varit 50-100 mg Pt/l (måttligt-betydligt färgat vatten). Vid besöket var vattnet påtagligt humöst. Siktdjupet har varit 1,5-3,2 m (litet-måtttligt siktdjup). 1976, -81 och -91 mättes totalfosforhalten till 19, 10 och 16 µg/l (låg-måttlig hög halt). Det finns enstaka uppgifter om att syrefattigt vatten förekommit. Förhöjda, måttligt höga halter av kvicksilver har mätts upp i gäddor. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial), SLU (2003) och Länsstyrelsen i Östergötland (2004b). Maxdjupet uppges av en sportfiskare vara ca 9 m. Storsjön bedöms idag vara oligo- eller mesotrof, eventuellt eutrofierad. Påverkan Sjön är påverkad av regleringen samt homogeniseringen av utlopp. Sjön är sannolikt något eutrofierad. Förhöjda halter av kvicksilver i gädda har påvisats. Gös och signalkräfta har satts in. Signalkräfta är en introducerad exot. Det finns vandringshinder på nedströmssidan. Rekreation och mänskligt nyttjande Vid sjön ligger flera hus och en hel del småbåtar, men en stor del av stranden är oexploaterad. Sjön är viktig för friluftslivet i form av t ex bad och fiske. Fiskekort försäljes. Badplats finns vid Kristineberg. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Regleringen kan med fördel ses över och vandringshinder åtgärdas. Ängen vid inloppet bör hållas öppen och fri från bladvass. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Ytterligare kunskap I Lillsjön finns nissöga (missgynnad, NT) och det vore intressant att se om den finns i Storsjön. Skydd Strandskydd 100 m. 37

Storsjön är en flikig och varierad sjö med både branta och flacka stränder. Foto från en hög brant i östra delen av sjön. 35 Lillsjön 646174-147602 Klass 4 Humös sjö med nissöga Sjöyta 51,9 ha Delavrinningsområde 67-11-1-3 Yta avrinningsområde 6060 ha Humpån Höjd över havet 103,2 m Besöksdatum 2003-09-05 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 25 Naturvärdesbedömning Lillsjön är en mindre sjö med stort avrinningsområde och ingår som en länk i det värdefulla Ånneboåns-Nykvarnsån-Humpåns-Kapellåns vattensystem. I Lillsjön lever det rödlistade nissögat (missgynnad, NT) och i stranden har hartmansstarren (missgynnad, NT) hittats. Sjön är ostörd av försurning. Vid utloppet finns en, ej helt ointressant, högstarrsstrandäng. Att Ånneboån rinner genom sjön bidrar till sjöns variation. Beskrivning Lillsjön är en humös liten sjö som ligger i övergångsbygden mellan skogsmarkerna och slätten, vid Duseborg sydväst om Nykil. Sjön får vatten från Storsjön via Ånneboån och rinner av via Nykvarnsån som snart övergår i Humpån och Kapellån. Sjön är sannolikt oligo- eller mesotrof. Avrinningsområdet domineras av skogsmark, men det finns även jordbruksmark och flera sjöar. Sjön har ett stort avrinningsområde och hög genomströmning. 38

Sjön kantas övervägande av barr- och lövskog. Det finns även ett visst inslag av mindre våtmarker runt sjön, bl a alsumpskog samt vid utloppet en ohävdad högstarrsstrandäng. Innanför strandängen finns en lövskog med björk, ek och hassel med en ännu kvardröjande karaktär av hagmark (Linköpings kommun 2003). Enligt Länsstyrelsen (arbetsmaterial b) har hartmansstarr (missgynnad, NT) hittats utmed norra stranden. Det finns betesmarker på några partier utmed sjön, men vid besöket var det inte mycket betat i stranden. En värdefull hage med vidkroniga ekar finns i anslutning till sjön (Linköpings kommun 2003). I sydväst ligger en mindre väg och på andra sidan vägen har en våtmark skapats (sannolikt viltvatten). Bottensubstratet i strandkanterna består av sand, grus och block samt ett betydligt inslag detritus. På norra sidan finns en naturlig sandstrand som nyttjas till badplats. Det finns en liten ö. Sjöutloppet går via en våtmark i norr och vattnet ringlar sig fram ca 250 m till ett betongdämme med luckor där vattnet faller ca 60 cm. Dämmet fungerar som definitivt vandringshinder. Efter dämmet kommer en svagt strömmande sträcka där vattendraget är djupt sänkt och uträtat. I och med att det finns ett dämme med fall påverkar inte sänkningen av vattendraget vattenståndet lika mycket och det går inte säga säkert om och hur mycket sjöns nivå är påverkad. Inloppet består av en strömsträcka. Strömsträckan rinner genom trädgårdsmiljö och är påverkad, men strömmar ändå på ett relativt naturligt sätt. 250 m från inloppet finns ett vandringshinder. Runt större delen av sjön finns en bård av bladvass, av varierande bredd. Endast på några korta sträckor saknas bladvass och där är övervattensvegetationen glest bestående av främst starr, sjösäv och lite topplösa. Det finns även inslag av sjöfräken och en hel del smalkaveldun i sjön. Flytblads- och undervattensvegetationen består mestadels av glest växande gul näckros, vattenpilört samt hårslinga. Rörsångare, sävsångare, sävsparv, enkelbeckasin samt flertalet gräsänder observerades under fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Vid besöket sågs många gräsänder. Fiskfaunan består bl a av det rödlistade nissögat (missgynnad, NT) som hittades 1999 (Delling et al 2000). Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har mätts till 6,5-7,41 (måttligt surt-över neutralt) och alkaliniteten har mätts till 0,46-0,89 mekv/l under 1975-1981 (mycket god buffertkapacitet). Vattnet är humöst och uppmättes till 70-90 mg Pt/l (betydligt färgat) på 1980-90-talet. Siktdjupet har varit 1,3-1,8 m (litet siktdjup). 1975 och 1976 uppmättes dock endast 40 mg Pt/l (måttligt färgat) samt siktdjupet 2,3-2,9 m (måttligt siktdjup). 24, 13 och 28 µg/l totalfosfor mättes upp 1976, -81 och -91 (måttligt hög-hög halt). Total-Hg har mätts till 0,54-1,3 mg/kg i 5 gäddor under 1987, vilket är måttligt hög till mycket hög halt. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial) och Länsstyrelsen i Östergötland (2004b). Maxdjupet är ca 5-6 m enligt en sportfiskare. Det stora avrinningsområdet ger hög genomströmning eftersom sjön ej är speciellt stor. Påverkan Sjöns hydrologi och avrinning är påverkad av ett dämme vid utloppet. Nära sjön finns vandringshinder. 1987 uppmättes förhöjda halter av kvicksilver i gädda. Sjön är sannolikt eutrofierad. 39

Rekreation och mänskligt nyttjande En gård, några bryggor och småbåtar ligger vid sjön. Några sommarstugor finns i anslutning. Det finns en allmän badplats. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Vandringshindren bör åtgärdas. Om vissa partier betas kan attraktionen för fåglar samt den strandnära vattenmiljön förbättras. Hartmansstarren bör gynnas, vilket bäst görs med strandängsslåtter. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 67-11-1-1 Lillåns (biflödet) avrinningsområde Lillåns (biflödet) avrinningsområde sträcker sig från sammanflödet med Kapellån ca 4 mil söderut och har sin sydligaste del några km sydväst Ulrika. Storleken är 204,5 km 2, varav skog 54 % och sjö 2 % (SMHI 1994). Längst ned i systemet är det en sjöfattig slättbygd, men söderut tar skogsmarkerna vid. 15 Lilla Farsbosjön 644417-147288 Klass 4 Liten grund sjö med strandbete Sjöyta 3,6 ha Delavrinningsområde 67-11-1-1-1 Yta avrinningsområde Lillån Höjd över havet 177,8 m Besöksdatum 2003-06-24--06-25 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 075 84 Naturvärdesbedömning Lilla Farsbosjön är en liten, grund och näckrosrik sjö som kantas av en bård av våtmarksmiljöer. I väster finns betade strandmader, vilket är en värdefull naturtyp. Sjön är ej försurningspåverkad. Beskrivning Lilla Farsbosjön ligger i skogslandskapet väster om Ulrika, ca 350 m från Farsbosjön och är en liten humös, grund och näckrosrik sjö som kantas av en bård av våtmarksmiljöer samt en liten betad mad. Sjön rinner av via ett dike mot Kvarnsjön och vidare mot Lillån. Avrinningsområdet består mestadels av skogsmark. Det finns även lite åker och betesmark. Sjön kantas av ett våtmarksbälte som varierar i bredd, från bara några meter till ca 50 m. Mestadels finns gungflyn. Innanför våtmarksbältet finns löv- och barrskog med en lövridå vid vattnet. Det finns även inslag av sumpartade partier med björk och al. Våtmarksmiljön är mestadels öppen närmast sjön och växelvis starr- eller bladvassdominerad. Bitvis växer också en hel del bredkaveldun, kråkklöver, 40

vattenklöver och viden. Utmed västra stranden finns en knappt 200 m lång och ca 20 m bred strandmad som vid besöket betades av häst. Betestrycket var ganska lågt. Maden ingår i ett odlingslandskap som klassats till klass 3 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. Botten består av dy och djupet är sannolikt litet (<2 m?). Sjön har sänkts, bedömningsvis 0,7 m, vilket påskyndar bladvass- och videutbredningen. Utloppet består av ett dike. På häradskartan kan man se att sjön suttit ihop med Farsbosjön via ett sund. Det finns två småinlopp, det ena består av en liten bäck och det andra är tillflödet från Farsbosjön. Uppströms bäckinloppet ligger ett gammalt stendämme. I betesmarken i sydväst finns en liten vik som genom sänkningen isolerats från resten av sjön. Sjön är till ca 50 % täckt av gul och vit näckros samt gäddnate. Undervattensvegetation hittades ej. Vanliga arter som rörsångare, sävsparv och knipa med ungar observerades vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). I närhet av sjön (ca 60 m från vattnet) går en lågtrafikerad grusväg, men bebyggelse finns inte vid sjön. Kemiska/fysikaliska egenskaper ph runt 7 (neutralt) och mycket god buffertkapacitet har mätts upp både i denna sjö och i Farsbosjön som ligger uppströms. Sjön är humös och 1986 uppmättes 100 mg Pt/l (betydligt färgat). Näringsrikt vatten och syretäring har tidvis påvisats i Farsbosjön. Information från Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a) och SLU (2003). Påverkan I närhet av sjön (ca 60 m från vattnet) går en grusväg. Sjön har påverkats av sänkningen och är eventuellt något eutrofierad. Rekreation och mänskligt nyttjande Det finns en båt vid vattnet, i övrigt besöks sjön sannolikt ej frekvent. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Ett ökat betestryck samt bete utmed en större strandlängd skulle eventuellt skapa bra strandmiljöer. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 41

21 Värmlången 644323-147255 Klass 4 Oligotrof, humös sprickdalssjö Sjöyta 18 ha Delavrinningsområde 67-11-1-1-1 Yta avrinningsområde 430 ha Lillån Höjd över havet 175,8 m Besöksdatum 2003-06-25--06-26 Skyddsmotiv G Ekonomiskt kartblad 075 84 Naturvärdesbedömning Värmlången är en utpräglad sprickdalssjö och därmed av ett visst geologiskt intresse. Värmlången rinner av till den värdefulla Lillån. Beskrivning Värmlången är en oligotrof, humös utpräglad sprickdalssjö som ligger i skogslandskapet en halvmil väster om Ulrika på Gränsen till Boxholms kommun. Sjön avvattnas norrut i sprickdalens förlängning och rinner av mot Lillån. Avrinningsområdet består av barrskog och myrmark. Värmlången är mycket smal, i snitt ca 100 m bred och ca 1,5 km lång och omges av ganska branta kanter. Närmiljön domineras helt av barrskog samt lite hygge. Någon enstaka procent av närmiljön består av våtmark. Närmast vattnet växer en smal bård av löv, främst björk, men nästan bara unga träd. På en 400-meters remsa på östra sidan, utmed en brant, finns det däremot kvar mer varierad och äldre skog med äldre samt liggande och stående döda träd. Där finns viktiga strukturer kvar, men dessa ligger idag inte i vattenlinjen eftersom sjön är sänkt. Utmed större delen finns ett smalt översvämningsområde i strandlinjen med främst flask- och bunkestarr samt en del pors, sjöfräken, kråkklöver, topplösa och bredkaveldun. Sjön har sänkts uppskattningsvis 1,6 m och utloppet består av ett dike. Det går att skönja en strandlinje 0,8 m och ytterligare en strandlinje ca 1,6 m från nuvarande vattennivå. Det finns en ö, men den har via gungflyn växt ihop med land. Sjön har två småinlopp (flöden på några liter per sekund vid inventeringen) som är homogeniserade. Även ett mindre inflöde samt flera källor på bergskanterna rinner till sjön. Bitvis finns utströmningsområden nedan strandkanten. I stranden finns som regel grunda partier som sträcker sig ett tiotal meter ut i vattnet. Där består botten främst av findetritus, men på några sträckor finns också sand, grus, sten och block. Vattenvegetationen domineras av gul och vit näckros samt gäddnate som växer i ett ganska glest bälte strax utanför stranden. Andra växter är igelknopp (ej artbestämd, troligtvis "vanlig" och dvärgigelknopp), syd-/vattenbläddra, löktåg och svalting. Det finns även ett litet inslag av skörsträfse och rostnate. Bitvis växer bladvass, men bestånden är inte kraftiga. Sjösäv finns fläckvis. Enligt en sommarstugeägare ses storlom frekvent vid sjön, men han tror inte att de häckar. Till fiskfaunan hör enligt honom gädda, abborre och mört, men inte ål. Han tror han fått något som kan ha varit en lake. 42

En lågtrafikerad grusväg går strax söder om sjön. En skogsbilsväg går utmed ca 10 % av stranden på västra sidan. Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har varit 6,0-6,8 (svagt surt- surt) under perioden 1980-1992 (4 mätningar). Alkaliniteten har varit 0,22 och 0,28 mekv/l (mycket god buffertkapacitet) 1980 och 1986, men bara 0,09 mekv/l (svag buffertkapacitet) 1992. Sjön har visat på färgtalen 90-150 mg Pt/l (betydligt-starkt färgat vatten). Största kända djup är 10 m och medeldjupet ca 5 m. Tillrinningen är 0,8 Mm 3 /år. 1929 var siktdjupet ca 2 m och vattnet uppgavs vara brunt. Information från Tideman (arbetsmaterial), Linköpings kommun (arbetsmaterial), Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a) och Linköpings kommun (2003). Påverkan Att låg alkalinitet uppmätts innebär att sjön kan vara påverkad av försurning. I övrigt har sänkningen och den fysiska påverkan i in- och utlopp påverkat sjön. Rekreation och mänskligt nyttjande I norra delen av sjön ligger några bryggor och småbåtar samt ett litet sommarstugeområde och en mindre gård. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 22 Ösjön 644537-147278 Klass 4 Liten, eventuellt fisktom, göl med gungflyn Sjöyta 5 ha Delavrinningsområde 67-11-1-1-1 Yta avrinningsområde 50 ha Lillån Höjd över havet 181,0 m Besöksdatum 2003-10-04 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 075 94 Naturvärdesbedömning Ösjön är en liten, oligotrof, sänkt sjö kantad av gungflyn. Sjön är ostörd av eutrofiering och försurning samt relativt ostörd av bebyggelse. Eventuellt är sjön fisktom, vilket är en biotop som är ovanlig nuförtiden. Biotopen kan fungera som häckningsplats för t ex svarthakedopping (sårbar, VU), men är även viktig för andra organismer, t ex predationskänsliga smådjur. Svarthakedopping observerades under häckningstid 2003. 43

Beskrivning Ösjön ligger i västra Ulrikas skogslandskap och är en oligotrof, liten sänkt sjö kantad av gungflyn. Det är en av källsjöarna i Lillåns avrinningsområde och den har sitt utlopp via ett dike som rinner av mot Förlången. Avrinningsområdet består av skog. Sjön kantas av främst barrskog, men närmast finns en bård av våtmarksmiljö med gungflyn. Bitvis är bården några meter, men på vissa partier stor. I söder finns mycket bladvass, men annars är våtmarksmiljön myrartad med bl a starr, pors och vitmossa. Botten består av dy. Sjöutloppet går via ett djupt dike. Det finns mycket övervattensväxter runt sjöns kanter, främst sjöfräken. I söder finns bladvass, ganska kraftiga strån. Det finns även lite bredkaveldun och kråkklöver. Undervattensvegetationen kontrollerades bara i liten grad och då hittades trubbnate. I övrigt finns en hel del gul och vit näckros. År 2003 sågs tre svarthakedoppingar (sårbar, VU) och en knipa vid häckningstid (Göthberg 2003). Häckningen tycktes dock ej lyckas (enligt boende). Enligt uppgift har sjön varit fisktom, men det är osäkert om den är det nu. Abborre har återintroducerats tidigare. En väg som torde vara lågtrafikerad går vid ena kanten. Enligt uppgift har vattnet från utloppsdiket luktat svavelväte ganska ofta de senaste åren. Kemiska/fysikaliska egenskaper Färgtalet mättes till >150 mg Pt/l (starkt färgat), ph till 6,7-7,3 och alkaliniteten 0,72 mekv/l (svagt surt-över neutralt, mycket god buffertkapacitet) år 1986 (Linköpings kommun arbetsmaterial, Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial a). Enligt uppgift är maxdjupet runt ca 5 m. 1929 var maxdjupet 6 m, medeldjupet 4 m, siktdjupet 3 m och vattenfärgen svagt brun (Tideman arbetsmaterial). Sjöytan utgör 10 % av avrinningsområdet. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen samt homogeniseringen av utlopp. En lågtrafikerad väg går nära. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ganska ostört med en sommarstuga, en mindre brygga och en liten båt. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Fisk bör ej sättas in. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 44

16 Förlången 644615-147369 Klass 3 Oligotrof, relativt klar skogssjö Sjöyta 18,4 ha Delavrinningsområde 67-11-1-1-1 Yta avrinningsområde 275 ha Lillån Höjd över havet 176, 7 m Besöksdatum 2003-09-11 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 075 94 Naturvärdesbedömning Den värdefulla Förlången är en relativt opåverkad, oligotrof skogssjö med relativt klart vatten och kransalgsvegetation. Sjön är ostörd av försurning och eutrofiering samt relativt ostörd av bebyggelse. Bottentopografi och bottensubstratet är förhållandevis varierade. I sjön lever ett rödlistat leddjur (sårbar, VU). Detta är den enda kända förekomsten inom kommunen. Till de häckande fåglarna hör storlom. Beskrivning Förlången ligger i en flack del av västra Ulrikas skogslandskap och är en oligotrof, ganska djup skogssjö med relativt klart vatten. Sjön har sitt utlopp mot kärrmarker i norr och är en av källsjöarna i Lillåns avrinningsområde. Avrinningsområdet utgörs av skog, främst barrskog, men även den lilla Ösjön. Sjön kantas mestadels av barrskog. Det finns en hel del ungskog och näraliggande hyggen, men nya hyggen finns bara i mindre grad nära stranden. Större delen av stranden är ganska brant och bitvis finns klippor. Även flackare stränder finns och i norr finns en dränerad tallrismosse som klassats till klass 3 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. Översvämningszoner förekommer i liten grad. Den strandnära botten består övervägande av grus, sten och block samt en del hällar. På flera partier finns det block och sten som varvas med ytor av finkornigt grus. Den bottentypen finns bitvis över relativt långrunda områden. Det finns även partier med mycket findetritus. En stor del av grundbotten består av hårt bottenmaterial och stundtals sticker små skär upp över ytan. Sjön är djup, men det fins ändå en hel del grundbotten. Bottentopografin är sannolikt varierad. Sjöutloppet går via en liten sumpskog med al och björk. Något tydligt dike gick ej att finna, men det finns uppgifter om att våtmarksmiljön vid utloppet har sänkts (Linköpings kommuns 2003). Sjön bedömdes ha sänkts ca 0,8 m. Inloppet går via en gammal slåtteräng som inte längre brukas, men en av ägarna till en stuga strax intill håller undan sly. Ängen har klass 4 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram och till floran hör bl a slåttergubbe. Vattnet till inloppet kommer från Ösjön och enligt boende brukar vattnet vara färgat och lukta svavel. Vegetationen kring stranden är gles och består av starr (bl a flaskstarr), sjöfräken, bredkaveldun och endast lite bladvass. Flytblads- och undervattensvattenvegetationen domineras av syd-/vattenbläddra som förvisso inte täcker stora ytor, men ändå förekommer tämligen frekvent. Man kan även finna pappillsträfse (fertil) och bitvis täcker de en stor del av grusbotten. Enligt boende är bläddran en nyetablerad art. Andra arter är gul och vit näckros samt gäddnate som främst växer i vikarna. Till de häckande fåglarna hör bl a storlom och fiskfaunan består av gädda, mört och abborre (enligt boende). Göthberg (2003) observerade storlommar, häckande fiskmåsar, knipa och 45

häger vid fågelinventeringen 2003. Här lever dessutom ett rödlistat leddjur. Enligt boende har den minskat i omfattning under de senaste 35 åren. Kemiska/fysikaliska egenskaper 1986 uppmättes ph 6,7 (svagt surt) och alkaliniteten 0,40 mekv/l (mycket god buffertkapacitet). Förlången har ett relativt klart vatten och det finns en uppgift från 1986 om färgtal på 50 mg Pt/l. (måttligt färgat vatten). Boende tycker att färgen ökat. Största kända djup är 16 m och medeldjupet 5 m. Siktdjupet var 3,5 m år 1929 och färgen svagt brun. Informationen från Tideman (arbetsmaterial), Linköpings kommun (arbetsmaterial) och Linköpings kommun (2003). Sjöytan utgör 7 % av avrinningsområdet och omsättningstiden är 2 år. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen och den stora mängden omgivande produktionsskog. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ostört med bara ett hus, som numera används som fritidshus. Det finns en båt vid huset samt ytterligare en båt. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Skogsbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Utloppet bör lämnas orört. Åtgärder som kan påverka faunan negativt bör ej ske, exempelvis får introduktion av signalkräfta inte förekomma. Ytterligare kunskap Förändringar i faunan bör följas upp. En undersökning av bottenfauna och ytterligare undersökning av växtlighet skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. 19 Skärsjön 644633-147390 Klass 3 Relativt klar skogssjö, med mycket lång omsättningstid Sjöyta 18,6 ha Delavrinningsområde 67-11-1-1-1 Yta avrinningsområde 130 ha Lillån Höjd över havet 177, 1 m Besöksdatum 2003-06-27 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 075 94 Naturvärdesbedömning Den värdefulla Skärsjön är en oligotrof, relativt opåverkad, djup sjö med relativt klart vatten och kransalgsvegetation. Sjön är ostörd av eutrofiering och sannolikt ostörd av försurning samt relativt ostörd av bebyggelse. Sjöytan utgör en stor del av avrinningsområdet och omsättningstiden är mycket lång, hela 9,5 år, vilket bidrar till god vattenkvalitet. Botten är förhållandevis varierad. 46

Beskrivning Skärsjön ligger i en flack del av västra Ulrikas skogslandskap och är en oligotrof, djup sjö med måttligt färgat vatten. Sjön har sitt utlopp mot kärrmarker i norr och är en av källsjöarna i Lillåns avrinningsområde. Avrinningsområdet består av skog, men även sjöytan utgör en stor del. Sjön kantas främst av barrdominerad produktionsskog. Det finns även inslag av lövskog. Utmed barrskogen finns som regel en tunn lövridå mot vattnet, men på torrare mark kantas sjön helt av tall. Utmed en liten del av stranden finns översvämningszoner bestående av sumpartad skog och öppna våtmarksartade miljöer med bl a starr, pors och vitmossa. Bitvis finns gungflyn. Vid utloppet finns större översvämningszoner, men de har dikats. Våtmarken som tar vid i utloppet har klassats till klass 3 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. Utmed stranden består botten övervägande av grus, sten och block samt en hel del större hällar och lite sand. Bitvis finns klippor i strandszonen. Det finns även partier dominerade av organogent material. Bitvis är det ganska långgrunt och grundbotten är förhållandevis utbredd. Det finns även platser där landstranden består av höga klippor med djupt vatten direkt utanför. En stor del av grundbotten består av hårt bottenmaterial och stundtals sticker små skär upp över ytan. Grundbottentopografin är relativt varierad. Sjöutloppet går via en våtmark och består av ett dike. Sjön bedöms ha sänkts ca en meter. Endast ett litet inlopp (flöde på någon/några liter per sekund vid besöket) finns och det är också påverkat. Vatten- och sjöstrandsvegetationen är mycket gles, förutom i bladvassbevuxna grundare vikar i sydost, nordväst och nordost. Bladvassbestånden är inte speciellt kraftiga. I övrigt består sjöstrandsvegetationen av glest växande starr (bl a flaskstarr), topplösa, vattenklöver och sjöfräken. Vattenväxterna består av hårslinga, vit och gul näckros, rostnate, skörsträfse, igelknopp och löktåg. Hårslinga är dominerande art och ruskor av denna växer tämligen frekvent runt hela sjön. Vid besöket sågs tre storlommar och häckande fiskmås. Vid fågelinventeringen 2003 sågs storlom, fiskmås och häger (Göthberg 2003). Fiskfaunan består bl a av mört och abborre. Kemiska/fysikaliska egenskaper ph mättes 1986 till 6,8 (svagt surt) (Linköpings kommun arbetsmaterial). Skärsjön har ett relativt klart vatten och samma år mättes färgtalet till 35 mg Pt/l (måttligt färgat). Maxdjupet är 23 m och medeldjupet 11 m (Tideman arbetsmaterial). Tideman uppgav siktdjupet 3,5 m och att vattnet var svagt brunt år 1929. Sjöytan utgör 14 % av avrinningsområdet och omsättningstiden 9,5 år. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen, den stora mängden omgivande produktionsskog samt homogeniseringen av utlopp. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ostört med bara ett hus (troligtvis sommarstuga), två bryggor och tre småbåtar. 47

Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Skogsbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Utloppet bör lämnas orört närmast sjön. Ytterligare kunskap En undersökning av bottenfauna och ytterligare undersökning av växtlighet skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. Skärsjön är en oliogtrof sjö med lång omsättningstid, klart vatten och kransalgsvegetation. 48

67-11-1 Fettjestadsåns avrinningsområde Fettjestadsåns avrinningsområde sträcker sig från Fettjestadsåns övergång till Kapellån (och tillika sammanflöde med Humpån) ca 2,5 mil söderut och har sin sydligaste del ungefär vid Ulrika. Storleken är 94 km 2, varav skog utgör 48 % och sjö 3 % (SMHI 1994). Fettjestadsån börjar vid Bjärsens utlopp och uppströms Bjärsen finns två huvudsakliga vattendrag som kallas Humlebäcken/Fågelkullabäcken och Eksjöbäcken. Efter sammanflödet med Humpån kallas vattendraget för Kapellån. Efter Bjärsen är det en sjöfattig slättbygd och övergångsbyggd och detta område utgör hälften av avrinningsområdet. Söderut tar skogsbygden vid alltmer. 39 Stensjön 645113-147950 Klass 3 Humös representativ skogssjö Sjöyta 12,4 ha Delavrinningsområde 67-11-1 Yta avrinningsområde 95 ha Fettjestadsån Höjd över havet 166,7 m Besöksdatum 2003-09-29 Skyddsmotiv Bi, K Ekonomiskt kartblad 085 05 Naturvärdesbedömning Stensjön är en mycket god representant för en relativt opåverkad humös skogssjö och ansluter till ett natur- och kulturhistoriskt intressant område samt värdefull våtmarksmiljö. Sjön är ostörd av eutrofiering och troligtvis ej påverkad av försurning. Utloppet är till synes opåverkat vilket är ovanligt och bidrar till naturlig avrinning. Delar av sjön ingår i ett kulturreservat. Beskrivning Stensjön ligger mitt i kommunens södra skogsbygd, en mil nordost om Ulrika och är en typisk dystrof skogssjö delvis omgiven av tallrismosse. Sjön avvattnas via våtmarker till den intressanta Humlebäcken/Fågelkullabäcken som rinner norrut till Bjärsen. Avrinningsområdet domineras av skogs- och myrmark, men även sjön utgör en stor del. Sjön ingår delvis i kulturreservatet Öna som är ett värdefullt kulturpräglat landskap med både biologiska och kulturhistoriska värden. Området är ett välbevarat exempel på hur ett litet jordbruk i Södra skogsbygden kunde te sig omkring år 1920 (Linköpings kommun 2003). Halva sjön (5,8 ha) ingår i reservatet. En del av den våta stranden har tidigare varit äng. Sjön kantas till stor del av en tallrismosse med höga naturvärden (Linköpings kommun 2003). Ofta finns gungflyn i stranden. I sydöst finns gårdsmiljöerna och betesmarkerna vid Öna och där är marken mer stenig och sluttar mot vattnet. Utmed stranden består botten övervägande av dy. Det finns även hällar, grus, sten och block. Det finns en liten ö som sticker upp som ett stort block över ytan. Sjöutloppet går först via gungfly, sedan ungskog och sedan ett alkärr. Det sågs inga tecken på att utloppet påverkats fysiskt. Angränsande våtmarker uppges dock som delvis dikade (Linköpings kommun 2003). 49

Övervattensvegetationen består av sjöfräken, starr, kråkklöver, topplösa, smalkaveldun och vattenklöver i måttliga mängder. Bitvis bildar smalkaveldun bestånd. Det finns ett litet inslag av bladvass och lite bredkaveldun. Vattenvegetationen består av gul och vit näckros. I anslutning till kärrmarkerna finns bland annat slåtterblomma, vattenklöver, rosling, kärrspira, kallgräs, vitag, sileshår och ängsull (Linköpings kommun 2003). En gammal (1978) uppgift säger att det finns gädda, abborre, vitfisk, dammussla och kräftor (Linköpings kommun arbetsmaterial). Kemiska/fysikaliska egenskaper ph 6,6 (svagt surt) mättes upp 1986, ph 7,0 och alkaliniteten 0,17 mekv/l uppmättes 1980 (neutralt, god buffertkapacitet). Färgen var 150 mg Pt/l 1980 (starkt färgat). Tillrinningen är ca 0,18 Mm 3 /år. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial). Påverkan Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ganska ostört med bara fåtalet hus, ett par bryggor och båtar. Vid kulturreservatet Öna sker en del guidningar m m. Östgötaleden passerar sjön och reservatet. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. Halva sjön och stranden ingår i kulturreservatet Öna. 45 Åsgölen 645253-147849 Klass 3 Humös dödisgrop Sjöyta 3,2 ha Delavrinningsområde 67-11-1 Yta avrinningsområde Fettjestadsån Höjd över havet 164,3 m Besöksdatum 2003-10-08 Skyddsmotiv Bi, G Ekonomiskt kartblad 085 05 Naturvärdesbedömning Åsgölen är en sjö med hydrologiska och geologiska värden. Det är en typisk dödisgrop och den ligger strax intill det värdefulla Tyrsbo Åsnät. Vattnet från sjön rinner genom en ås och ger speciella förutsättningar för floran där det strömmar ut i anslutning till åsen. Beskrivning Mellan Nykil och Ulrika ligger Åsgölen precis intill Tyrsbo Åsnät, som har klass 2 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram och sjön utgör en representativ dödisgrop. Sådana har bildats när inlandsisens kvarlämnade isblock smälte av och 50

lämnade gropar efter sig. Sjön rinner via ett dike fram till Eksjöbäcken som senare mynnar i Bjärsen. Sjön kantas av barrskog med en liten ridå av löv. Botten består övervägande av dy och sjön har sänkts med ett dike. Vatten- och sjöstrandsvegetationen består av främst måttliga mängder sjöfräken, gäddnate och gul näckros. Det finns även en del starr i vattenlinjen samt topplösa. På och i anslutning till åsen tränger vatten från Åsgölen ut, vilket påverkar floran på åsen och i en hagmark (klass 1). Kemiska/fysikaliska egenskaper ph mättes 1986 till 6,3 (måttligt surt) (Linköpings kommun arbetsmaterial). Vid besöket var vattnet humöst. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ganska ostört med bara ett näraliggande hus, en båt och en brygga. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 24 Bjärsen 645870-147850 Klass 3 Eutrof-mesotrof, variationsrik sjö med strandbete Sjöyta 133,1 ha Delavrinningsområde 67-11-1 Yta avrinningsområde 5295 ha Fettjestadsån Höjd över havet 106,0 m Besöksdatum 2003-09-10 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 15 Naturvärdesbedömning Bjärsen är en ganska stor och flikig sjö med ett stort avrinningsområde och är på det hela taget ganska variationsrik med såväl betade stränder och grundbottnar som öar, uddar och vikar. Uppströms sjön ansluter de värdefulla vattendragen Eksjöbäcken och Humlebäcken och norrut rinner sjön av till den värdefulla Fettjestadsån där det bl a finns en skyddsvärd fiskfauna. Till de häckande fåglarna hör bl a storlom. Bjärsens betade stränder och grundområden utgör en värdefull miljö för såväl vattenväxter som andra organismer. Variationsrikedomen i sjön utgör en del av naturvärdet och ger bra förutsättningar för biologisk mångfald. Sjön är opåverkad av försurning. 51

Beskrivning Bjärsen ligger i gränsen mellan Mellanbygden och Skogsbygden söder om Nykil och är en relativt stor eu-mesotrof sjö med flikig strandlinje och måttligt till betydligt färgat vatten. Det är den (ca) tionde största sjön i kommunen och den har ett stort avrinningsområde som sträcker sig söderut. Bjärsen har sitt utlopp i norr och där börjar också Fettjestadsån. Avrinningsområdet domineras av skogsmark (76 %), men det finns även en betydande andel åkermark och lite sjö (5 %). I söder ansluter två intressanta vattendrag, Humlebäcken och Eksjöbäcken. Dessa rinner genom jordbruksmark närmast sjön. En stor del av sjön kantas av löv- och barrskog, men det finns även en del åker i anslutning till sjön. I nordöst ligger ett stugområde och överlag finns en hel del stugor, bryggor och båtar vid stränderna. En stor del av stränderna är ganska brant sluttande mot vattnet. Det finns totalt ca 750 m strandbeten vid sjön. Flacka betade mader förekommer sällan, men i viss grad. Betet håller vattenmiljön öppen från övervattensväxter som bladvass, vilket gynnar växter, insekter och fåglar. I sjön finns flera småvikar, småöar och skär. Den strandnära botten består mest av sten, grus och block, men det finns även gott om dy, inte minst i grunda vikar. Det finns gott om sand och bitvis bildas större sammanhängande sandpartier. Bitvis finner man lerbottnar i stranden och det finns även klippor. Strandbotten är ganska varierande. Inloppen är omgrävda och består av diken närmast sjön. Humlebäcken och Eksjöbäcken har ett betydande stort avrinningsområde och utgör därför ett intressant bidrag till sjöns miljö. Sjön sänktes 1923 (SMHI 1995) och utloppet består av ett dike. I södra delen av sjön vid inloppet från Humlebäcken finns en betat strand utmed ca 250 m. Större delen av stranden var välbetad, men på västra sidan av inloppet var trycket lägre. Övervattensväxter saknades förutom i västra delen där det finns ett litet bladvassbestånd plus lite bredkaveldun. Botten hålls öppen av betet och här finner man en vidsträckt sandbotten där många växtarter kan hittas. Maden utgör ca 5-30 m av stranden. På maden finns t ex starr, gåsört, kråkklöver, kabbeleka, förgätmigej och andra arter. Det finns även trädvegetation och en del viden. I öst ligger en betad strand som ser ut att vara under återställning med röjning av buskar och träd samt bladvass. Den blöta maden utgör några meter av stranden. Botten består mest av dy. Det finns en hel del smalkaveldun, men annars är stranden öppen. Även i norr finns betade partier, men med mest hårdbotten, lite sand och lera och endast ett litet inslag av mad. Där finns främst stor igelknopp samt lite starr i stranden. Runt sjön kan man se hårslinga och gul näckros tämligen frekvent. Vid maden vid inloppet från Humlebäcken är hårslinga dominerande på grundbotten och botten är fläckigt varierad av denna och öppen sand. Där finns även mycket gul näckros och en del vattenpilört, gäddnate, skörsträfse (rikligt fertil), nålsäv, ålnate, gropnate/spädnate, trubbnate, stor igelknopp, dvärgigelknopp (?), igelknopp (ej artbestämd) och svalting. Vid maden i öst finns hårslinga, gul näckros, gäddnate och syd-/vattenbläddra. Flera av arterna finns på fler platser i sjön, men i första hand finns de vid de betade stränderna med grundbotten. Övervattensvegetation förekommer utmed en stor del av sjön, men det finns även mycket nakna stränder eller stränder med lite starr. Övervattensvegetationen är mer talrik i grunda vikar och består främst av bladvass och 52

smalkaveldun. Sjösäv finns bitvis. Till de häckande fåglarna hör bl a storlom och fiskmås. Storlom, fiskmås, kanadagås, rörsångare och drillsnäppa observerades vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Enkelbeckasin sågs vid besöket på betesmarken i sydöst. Fiskfaunan består (minst) av mört, gädda, sutare, braxen, gös och abborre (enligt en sportfiskare). Gös har satts in på 1970-talet och gädda 1956 (Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial a). Det finns även signalkräfta. Kemiska/fysikaliska egenskaper Vattenkemin har mätts 1970-2001. ph har som regel legat på ca 7,5-8 och alkaliniteten runt 0,69 mekv/l (mycket god buffertkapacitet). Siktdjupet har varit strax under 2 m. Vattnet har varit ungefär på gränsen mellan måttligt-betydligt färgat. Totalfosforhalten har varit ca 24 µg/l, på gränsen mellan eutrofi och mesotrofi. 1970 mättes ett syrefattigt tillstånd upp (1,5 mg/l). TOC har mätts 1996, 1998 och 2001. Proverna visade på hög till mycket hög halt 1996 (två prov) och mycket hög halt 1998 (ett prov) samt hög halt 2001 (ett prov). Information från Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a), (SLU 2003) och Länsstyrelsen i Östergötland (2004b). Volymen är 6 Mm 3, medelvattenföringen i utloppet ca 280 l/s och omsättningstiden 0,7 år (Linköpings kommun 2003). I gädda har förhöjda halter av kvicksilver uppmätts (endast prov på tre fiskar) (Linköpings kommun arbetsmaterial). Årtal uppgavs ej i dokumentet. 1944 lodades sjön till maxdjupet 10 m och medeldjupet ca 7 m. Siktdjupet var 2,5 m och vattenfärgen grågrön (Tideman arbetsmaterial). Påverkan Bjärsen är påverkad av sänkningen och homogeniseringen av in- och utlopp. Sjön är eutrofierad. Signalkräfta är en introducerad exot. Rekreation och mänskligt nyttjande Vid sjön finns en hel del stugor, bryggor och småbåtar. Sjön används av boende och sommarstugeägare, men för icke-boende är tillgängligheten något begränsad. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Betet bör fortgå och gärna utökas. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. En minskad näringstillförsel vore bra. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 53

29 Gransjön 645981-147883 Klass 3 Liten källsjö med klart vatten Sjöyta 9,6 ha Delavrinningsområde 67-11-1 Yta avrinningsområde 40 ha Fettjestadsån Höjd över havet 117,4 m Besöksdatum 2003-09-12 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 15 Naturvärdesbedömning Gransjön är en liten källsjö med klart vatten. Sjöytan utgör hela 25 % av avrinningsområdet och omsättningstiden är lång, vilket är ovanligt och bidrar till god vattenkvalitet. Sjön är ostörd av försurning. Denna sjötyp är inte vanlig i området. Till häckfåglarna hör storlom. Beskrivning Gransjön ligger i övergångsbygden 3 km söder om Nykil, strax norr om Bjärsen och är en liten källsjö med klart vatten. Sjön har sitt utlopp mot gölen Igelpotten och rinner därefter av till Fettjestadsån. Avrinningsområdet domineras av skog, men även sjöytan utgör en mycket stor del. Det finns även lite åker. Sjön kantas till största delen av barrskog. Det finns även inslag av tomtmark vid stranden. Bottenmaterialet består i stranden av grus, sten och block samt dy. Det finns inslag av klippor. Utloppet består av ett litet dike och sjön är sannolikt sänkt något. Nyligen har utloppet lagts igen strax efter sjön vilket gjort att ytan höjts något. Det är oklart hur ytnivån skiljer sig mot sin ursprungliga. Sjön är sannolikt källpåverkad. Runt ca tre fjärdedelar av sjön växer en bladvassbård som inte är speciellt kraftig. Boende kring sjön uppger att de upplever att det skett en igenväxning. Resten av sjön kantas av vegetationsfattiga stränder med mer eller mindre starr i kanten. Det finns även en del smalkaveldun. Vattenväxterna undersöktes bara utmed en del av sjön. De domineras helt av hårslinga som, så långt ut det går att se, täcker stora delar av botten. Det finns även vit och gul näckros samt löktåg. Till de häckande fåglarna hör enligt boende storlom. Häger och diverse änder uppträder frekvent. Fiskmås, storlom och rörsångare observerades vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Fiskfaunan består enligt uppgift av mört, gädda och abborre samt ytterligare någon cyprinid. Det finns även signalkräfta. Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har varit 6,75-7,9 (svagt surt-över neutralt), och alkaliniteten 0,39-0,57 mekv/l (mycket god buffertkapacitet) vid 4 tillfällen 1981-1992. Gransjön har ett klart vatten och färgtalet 20-25 mg Pt/l (svagt färgat vatten) har uppmätts 1986 och 1992. En undersökning av algfloran 1986 indikerade mesotrofi. Data från Linköpings kommun (arbetsmaterial) och SLU (2003). 54

Maxdjupet uppges av boende ligga på ca 10 m. Sjöytan utgör 25 % av avrinningsområdet. Omsättningstiden torde vara lång, men går ej att räkna ut utan data på medeldjup. Påverkan Hydrologin är påverkad. Signalkräfta är en introducerad exot. Eventuellt påverkas sjön av tillförda näringsämnen. Rekreation och mänskligt nyttjande Det ligger några fritidshus, bryggor och båtar vid sjön. En väg leder till sjön, men den spärras av en vägbom. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. En viss röjning av bladvass skulle sannolikt gynna strandnära arter. Skog- och jordsbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Fisk som t ex karp bör ej introduceras. Ytterligare kunskap En undersökning av bottenfauna och ytterligare undersökning av växtlighet skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. 55

67-10 Stångåns avrinningsområde Stångåns avrinningsområde är 2462 km 2 stort och vattnet rinner till Roxens södra strand. Ån har sina upprinnelse ca 10 mil söderut i områdena kring Vimmerby. Avrinningsområdet består till 69 % av skog och 10 % sjö (SMHI 1994). De undersökta sjöarna tillhör Drillåns och Storåns avrinningsområden eller till huvudfåran. 67-10-4 Storåns avrinningsområde Storån rinner till Åsunden och avrinningsområdet sträcker sig över ett parti beläget väst och sydväst om sjön. Storleken på avrinningsområdet är 383 km 2, varav skog utgör 78 % och sjö 8 % (SMHI 1994). En del av avrinningsområdet sträcker sig till ett parti runt Ulrika och avvattnas söderut via Bringesån och Kisaån som slutligen övergår till Storån en bit innan Åsunden. Sjöarna som undersökts ligger i ett område med bra buffertkapacitet i mark och vatten. 73 Svalhanen 644164-147588 Klass 3 Varierad skogssjö med relativt klart vatten Sjöyta 20,7 ha Delavrinningsområde 67-10-4 Yta avrinningsområde 240 ha Bringesån Höjd över havet 186, 0 m Besöksdatum 2003-09-15 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 075 85 Naturvärdesbedömning Svalhanen är en skogssjö med måttligt färgat vatten och flikig strandlinje. Sjön är ostörd av försurning och vattnet relativt klart. Omsättningstiden är förhållandevis lång. Betade stränder finns och är ett värdefullt inslag, även om dessa inte har några breda mader. Sjön är relativt rumsligt varierad vilket bidrar till goda möjligheter för hög biologisk mångfald. Beskrivning Svalhanen ligger i västra Ulrikas skogslandskap, har flikig strandlinje och är en relativt varierad sjö med såväl flacka stränder och klippor som uddar, öar, några småskär och strandbeten. Sjön är sannolikt mesotrof och har endast måttligt färgat vatten. Sjön har sitt utlopp i väst och är en av källsjöarna som rinner av mot de intressanta vattendragen Bringesån och Kisaån. Avrinningsområdet domineras av skogsmark, men det finns även betesmark och åker strax söder om sjön. Sjön kantas av barrdominerade skogar, men det finns även lövträd. I sydväst ligger en gård och där finns betade stränder på en sträcka av ca 400 m. Själva maden är dock mycket smal. Vid besöket var det inte speciellt hårt betestryck i stranden. Utmed sjöns stränder finns översvämningszoner på några partier, men endast i låg grad. Ett litet inslag av gungflyn finns. I söder rinner ett litet dike från åkern ut. Utmed stranden består botten övervägande av dy, men det finns även smågrus, sten och block samt lite hällar. Bitvis finns klippor i strandszonen. På många platser sticker block 56

och skär upp lite varstans. Bitvis är grundbotten förhållandevis utbredd. Grundbottentopografin torde vara varierad. Sjöutloppet går via ett dike. Sjön bedöms ha sänkts något. Övervattensvegetation finns i riklig mängd utmed stränderna och består av främst starr och sjöfräken. Det finns även bladvass, främst i norra delen av sjön, men bladvassbården är inte så kraftig. Det finns även lite pors, topplösa, bredkaveldun och kråkklöver. Lutherräfsa användes inte vid undervattensväxtskontrollen. Flytblads- och undervattensvegetationen domineras av vattenpest samt näckrosor. Det finns både vit som gul näckros, men den vita tycks vara talrikast. Dessa finns frekvent runt sjön, men det finns även gott om igelknopp, hårslinga, och gäddnate. Ålnate sågs i enstaka exemplar. Ett fiskmåspar, eventuellt häckande, sågs vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har varit 6,7-7,3 under 1980- och -90-talet (svagt surt-över neutralt) och alkaliniteten har varit 0,38-0,46 mekv/l (mycket god buffertkapacitet) (4 respektive 3 prov). Vid provtagning av vattenfärg år 1992 uppmättes 30 mg Pt/l (måttligt färgat), men 1980, 1982 och 1986 har 50-70 mg Pt/l uppmätts (måttligt-betydligt färgat). Vid besöket bedömdes vattnet vara måttligt färgat. Informationen från Linköpings kommun (arbetsmaterial) och Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a). Svalhanen har ett maxdjup på 12 m och medeldjup på 5-7 m (Tideman arbetsmaterial). Siktdjupet var 3 m och vattenfärgen uppgavs vara brun år 1929 (Tideman arbetsmaterial). Sjöns yta utgör 9 % av avrinningsområdet och omsättningstiden är 3 år. Sjön tillförs sannolikt en del näringsämnen från intilliggande gård. Påverkan Svalhanen är sannolikt något eutrofierad och omges av produktionsskog. Sjön är påverkad av sänkningen, samt homogeniseringen av utlopp. Vattenpest är en exot. Rekreation och mänskligt nyttjande Vid gården i södra delen av sjön finns några boningshus. Där finns även ett par bryggor och båtar. I norr finns ytterligare några båtar samt en brygga. Det finns en liten körväg invid en liten bit av stranden på västra sidan. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Skogs- och jordbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. En minskad näringstillförsel vore bra. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 57

62 Ljusgölen 644167-147716 Klass 3 Liten källpåverkad sjö med relativt klart vatten Sjöyta 3,3 ha Delavrinningsområde 67-10-4 Yta avrinningsområde Bringesån Höjd över havet 178,6 m Besöksdatum 2003-06-23 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 075 85 Naturvärdesbedömning Ljusgölen är en liten oligotrof skogssjö. Sjön är källpåverkad och har ett relativt opåverkat, klart vatten. Vattenkvaliteten är mycket god utan vare sig försurning eller eutrofiering. Till vattenvegetationen hör kransalger. Beskrivning Ljusgölen ligger i skogslandskapet 2,5 km söder om Ulrika och är en liten oligotrof källpåverkad sjö med relativt klart vatten. Avrinningsområdet består av skog. Sjön avvattnas österut mot Ämtefallsjön och ligger långt upp i de intressanta vattendragen Bringesåns och Kisaåns vattensystem. Sjön ligger i kuperad terräng med barrskog och bitvis finns klippstränder. Utmed hälften av strandlängden finns en grusväg samt en körväg intill vattnet. Sjöns utlopp är något omgrävt och homogeniserat. Vattennivån är sänkt, antagligen någon halvmeter. Botten utmed stränderna består av en del block, sten och grus, men mestadels av dy. På flera ställen kan källor och utströmningsområden ses i strandkanten. I nordvästra delen finns en liten vik med grundområden, men i övrigt blir det ganska snart djupare vid stranden. Vid körvägen har en viss mängd antropogent bottenmaterial tillförts. I sjön växer glesa bestånd av gul näckros. Hårslinga förekommer frekvent utmed stränderna. Bitvis finns ganska stora bestånd av skörsträfse och mattslinke (hanplantor i provet). Det finns även lite gäddnate, rostnate och syd-/vattenbläddra i vattnet. Bitvis växer lite vattenklöver, sjöfräken, starr och vid utloppet finns lite glest växande bladvass. Gädda, signalkräfta och tre knipor sågs vid besöket. Kemiska/fysikaliska egenskaper Färgtalet var 40 mg Pt/l år 1986 och ph mättes till 6,6 (svagt surt) (Linköpings kommun arbetsmaterial). Ett annat tillfälle samma år uppmättes ph 7,1 (nära neutralt) och alkaliniteten 0,48 mekv/l (mycket god buffertkapacitet) (Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial). Siktdjupet var 2 m och vattenfärgen uppgavs vara brun år 1929 (Tideman arbetsmaterial). Sjön har ett maxdjup på 7 m och medeldjup på 5 m (Tideman arbetsmaterial). Påverkan Sjön är i viss mån påverkad av sänkning, omgivande produktionsskog samt homogeniseringen av utlopp. Strandmiljön och den strandnära botten är fysiskt påverkad. En väg går utmed norra stranden. Signalkräfta är en introducerad exot. Rekreation och mänskligt nyttjande Vid vattnet ligger en liten badbod, en båt och en brygga. 58

Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Skogsbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Utloppet bör lämnas orört närmast sjön. Ytterligare kunskap En undersökning av bottenfauna och ytterligare undersökning av växtlighet skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. 79 Ämtefallsjön 644167-147790 Klass 4 Eutrof liten sjö med betad strand Sjöyta 9 ha Delavrinningsområde 67-10-4 Yta avrinningsområde 2505 ha Bringesån Höjd över havet 168,9 m Besöksdatum 2003-07-23 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 075 85 Naturvärdesbedömning Ämtefallsjön är en liten sjö med värdefulla betade stränder. Sjön ligger långt upp i de värdefulla vattendragen Bringesåns och Kisaåns vattensystem och har ett ganska stort avrinningsområde. Beskrivning Ämtefallsjön ligger i en dalgång i skogslandskapet söder om Ulrika och är en sannolikt eutrof, humös sjö med bl a betade stränder. Sjön ansluter i norr till jordbruksmark, men i söder till skog. Sjön har sitt utlopp i söder och rinner av mot de intressanta vattendragen Bringesån och Kisaån. Avrinningsområdet är ganska stort och består mest av skog, men det finns även en betydande andel åker samt flera sjöar. Även Ulrikas samhälle och reningsverket ingår. Sjön har en snabb vattenomsättning. Ämtefallsjön består av två delar som sitter ihop via ett smalt sund. I den norra delen omges sjön mestadels av betesmark och vid vattnet finns en betad strand som klassats till klass 3 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. Strandmaden domineras av tuvstarr, men det finns även hirsstarr, knagglestarr och darrgräs (Linköpings kommun 2003). Närmast vattnet växer även bredkaveldun, sjösäv, utglesad bladvass och lite vattenklöver. Förutom bete finns det lite skog kantad av en smal bård av bladvass, sjösäv, sjöfräken, bredkaveldun och starr. Det finns även lite översvämningsmark med starr, björk, viden och al. Runt denna del av sjön växer en bård av flytbladsväxter dominerat av vit näckros följt av gul näckros. Det finns även lite igelknopp. I östra delen täcker flytbladväxterna en stor del av ytan. Den södra delen omges av brantare stränder, ibland med stora klippor och i stranden växer en bård av övervattensväxter som omväxlande består av bladvass, sjösäv, bred- 59

och smalkaveldun samt starr. Innanför detta finns barr- och lövskog. Som regel finns en översvämningszon, antingen bevuxen av nämnda övervattensväxter eller av viden, al och björk. Utmed sjökanterna växer ett bälte av vit näckros med inslag av gäddnate och lite gul näckros. Bitvis förekommer dessa i ganska stora bestånd. Botten består främst av dy och sjön är antagligen ganska grund. Sjöutloppet går via ett dike och sjön har sänkts. I norr ligger inloppet som består av ett dike som mynnar vid betesmarken. En liten bäck från Ljusgölen ansluter i väst. Vid besöket fanns det gott om kanadagäss vid betesmarken. En enkelbeckasin sågs vid strandmaden och i sjön en knipa. Vid fågelinventeringen sågs kanadagås (Göthberg 2003). Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har varit strax över 7 (neutralt) och alkaliniteten har visat på mycket god buffertkapacitet. Vattnet har varit betydligt till starkt färgat. Totalfosforhalten mättes till 66 µg/l 1995 och till 17 µg/l 2000 (mycket hög halt, måttlig hög halt). TOC-halten var 11,5 mg/l och 20,1 mg/l vid samma mätning (hög och mycket hög halt). Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial) och SLU (2003). Vid besöket var vattnet humöst och ej grumlat. Vid inventeringen år 1986 (Linköpings kommun arbetsmaterial) uppgavs sjön vara starkt eutrofierad och igenväxt, men vid besöket bedömdes sjön ej vara extremt näringsbelastad. Sjön torde i alla fall påverkas av näringsämnen och bedömdes vara eutrof. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen samt homogeniseringen av in- och utlopp. Sjön är eutrofierad. Rekreation och mänskligt nyttjande Vid sjön ligger ett par bryggor och tre småbåtar. Ett par sommarstugor och en gård ligger stax intill. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Utlopp och inlopp bör lämnas orörda närmast sjön. Hävden bör fortgå. En minskad näringstillförsel vore bra, inte minst för att vattnet rinner vidare till värdefulla miljöer efter sjön. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 60

67-10-2 Drillaåns avrinningsområde Drillaån mynnar i Järnlunden och kallas längre upp i systemet för Jonsboån. Avrinningsområdet löper ungefär mellan Ulrika och Rimforsa. Storleken är totalt 96 km 2 varav 60 km 2 ligger uppströms Drögens utlopp. Området ligger i Södra skogsbygden, 82 % består av skog och 14 % sjö (SMHI 1994). Motsvarande uppströms Drögens utlopp är 74 % och 19 %. Marken och vattnet har som regel god buffertkapacitet. 132 Stensjön 644209-148137 Klass 3 Oligotrof klarvattensjö med rosettväxter och lång omsättningstid Sjöyta 49,7 ha Delavrinningsområde 67-10-2 Yta avrinningsområde 365 ha Jonsboån Höjd över havet 182,8 m Besöksdatum 2003-09-15 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 075 86 Naturvärdesbedömning Stensjön är en relativt opåverkad, rumsligt varierad, flikig och oligotrof klarvattensjö med rosettväxter. Sjön är ostörd av eutrofiering och försurning samt relativt ostörd av bebyggelse. Det finns bara två sjöar av denna typ i kommunen, undantaget de stora klarvattensjöarna. Sjön rinner av via en värdefull efemär bäck. Sjöytan utgör en stor del av avrinningsområdet (14 %) och omsättningstiden är lång, ca 6 år, vilket bidrar till god vattenkvalitet. Den goda vattenkvaliteten och den rumsliga variationen ger bra förutsättning för hög biologisk mångfald. Till de häckande fåglarna hör bl a fiskgjuse. Beskrivning Stensjön ligger i skogslandskapet, ca 1 km väst om Drögen och rinner via en efemär (ibland uttorkad) bäck av till densamma. Det är en relativt opåverkad, rumsligt varierad och oligotrof klarvattensjö med rosettväxter. Avrinningsområdet består av barrdominerad skog, men även sjöarna Ösjön och Pätorpsgölen ingår. Sjöytan utgör en stor del av avrinningsområdet. Sjön ligger på något av en högplatå i barrskogslandskapet och har såväl flacka som sluttande kanter. Sjöstranden kantas övervägande av barrskog, sannolikt främst produktionsskog. Det finns även några hyggen samt stugor runt sjön. Ofta är det bergigt i stranden och ibland större eller mindre klippor. Sjön besöktes främst i norr och öst. Nedanstående om botten och växter gäller främst det området. Botten består övervägande av olika typer av hårt material. Runt stränderna finns grus, block och sten plus ett visst inslag av sand. Ofta sticker skär och block upp över ytan. Dy förekommer i liten grad på detta område, men finns antagligen mer på läsidan. Bitvis är det ganska långgrunt, inte minst i småvikarna, men ibland blir det djupt fortare. Grundbottentopografin är sannolikt varierad. Det finns två öar i sjön. 61

Sjöutloppet går via ett grävt dike som leder fram till ett raserat dämme. Där kan man se grunden av en gammal såg som vattnet drivit. Därefter fortsätter vattnet i en bäck med höga naturvärden (klass 3 i naturvårdsprogrammet, Linköpings kommun 2003). Antagligen är diket en ny företeelse och det gör så att sjön blivit sänkt något. Sänkningen bedömdes till ca 0,5-1 m, men bedömningen är osäker. Vegetationen vid stränderna är mycket gles och består av sjösäv, starr, topplösa, bredkaveldun, sjöfräken, lite svalting och lite bladvass. Vattenväxterna består av hårslinga, ålnate, vit och gul näckros, långnate, igelknopp (ej artbestämd), styvt braxengräs, notblomster, vattenpest, gäddnate och löktåg. Notblomster är dominerande art och förekommer i stor mängd. Ålnate förekommer frekvent, men de andra arterna är inte riktigt lika vanligt förekommande. Till de häckande fåglarna hör bl a fiskgjuse, enligt en skogsarbetare. Fiskfaunan består av mört, gädda och abborre enligt samma person. Enligt honom sattes flodkräfta in på 1930-talet eftersom det inte fanns där tidigare, men de försvann för ca 30 år sedan. Storskrake, gräsand, drillsnäppa, knipa och storlom har setts/hörts vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Kemiska/fysikaliska egenskaper Det finns gott om mätdata från 1996-2001 med 4 prov/år, undantaget siktdjupet och år 1996 (SLU 2003). Det finns även några uppgifter från 1980-talet (Linköpings kommun arbetsmaterial, Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial a). ph har som regel varit strax över 7 (neutralt) och buffertkapaciteten mycket god. Siktdjupet har under 1996-2001 varit i snitt 3,1 m (måttligt siktdjup) och absorbansen i snitt 0,09 (måttligt färgat vatten). 1986 uppmättes 35 mg Pt/l. Totalfosforhalten var i snitt 9,6 µg/l (låg halt) och TOC-halten 11 mg/l (måttligt hög halt) under 1996-2001. Klorofyllhalten har i snitt legat på 5,6 µg/l (måttligt hög halt). Djupet anges till max 12 m och medeldjupet 7 m av Tideman (arbetsmaterial). Enligt Tideman var siktdjupet 4,5 m och färgen gulbrun 1929. Sjöytan utgör 14 % av avrinningsområdet och omsättningstiden är ca 6 år. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen, omgivande produktionsskog samt homogeniseringen av utlopp. Vattenpest är en exot. Några stugor finns vid vattnet. Rekreation och mänskligt nyttjande Vid sjön ligger ett tiotal båtar och ett antal fritidshus. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Skogsbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Ytterligare kunskap En undersökning av bottenfauna och ytterligare undersökning av växtlighet skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. 62

Skydd Strandskydd 100 m. Goda ljusförhållanden gynnar rosettväxter som braxengräs, strandpryl och notblomster. På bilden syns även hårslinga som också trivs i denna miljö. Foto från Stensjön. 127 Ljusgölen 644320-147940 Klass 3 Oligotrof liten sjö med relativt klart vatten Sjöyta 3,5 ha Delavrinningsområde 67-10-2 Yta avrinningsområde Jonsboån Höjd över havet 181,6 m Besöksdatum 2003-06-24 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 075 85 Naturvärdesbedömning Ljusgölen är en oligotrof skogssjö med relativt klart vatten. Sjön är ostörd av eutrofiering, sannolikt källpåverkad, sannolikt ej försurningspåverkad och har med andra ord god vattenkvalitet. Beskrivning Ljusgölen ligger i skogsbygden, 2 km sydöst om Ulrika och är en oligotrof, relativt klar skogssjö. Sjöns avrinningsområde består av skog och sjön ligger överst i ett litet vattensystem som mynnar i Drögen. Sjön omges av barrskog, främst tall. Som regel är det brukad produktionsskog ända ned till vattenbrynet. Bitvis finns det även en liten lövridå. Skogsmiljön övergår i strandlinjen direkt till vatten och översvämningsområden saknas i princip. 63

Grundbotten och den strandnära botten består mest av dy, men det finns även ett litet inslag av sand, grus, sten, block och häll på främst östra sidan. I viken i nordöstra delen och vid utloppet i västra delen finns lite grundare partier. Troligtvis är sjön källpåverkad, men inga källor eller utströmningsområden hittades vid besöket. Vattenvegetationen är ganska gles och består främst av vit och gul näckros med inslag av gäddnate. Det finns även en hel del topplösa, vattenklöver och sjöfräken utmed stranden. Enstaka igelknopp (ej artbestämd, troligtvis dvärgigelknopp) finns också. Undervattensvegetation eftersöktes, men gick ej att finna. Bitvis förekommer lite starrtuvor i kanten och i nordöstra delen av sjön fanns ett litet glest bladvassbestånd. En ensam knipa observerades vid besöket. Kemiska/fysikaliska egenskaper Vattnet var klart och något humöst vid besöket. 40 mg Pt/l (måttligt färgat) och ph 7,1 (nära neutralt) uppmättes 1986 (Linköpings kommun arbetsmaterial). Påverkan Sjön är påverkad av den stora mängden omgivande produktionsskog. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ganska ostört med bara en båt vid vattnet samt två bryggor. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Utloppet bör lämnas orört. Skogsbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Ytterligare kunskap En undersökning av bottenfauna och ytterligare undersökning av växtlighet skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. 64

120 Drögen 644635-148471 Klass 2 Oligotrof, stor och flikig klarvattensjö med rosettväxter Sjöyta 1040 ha Delavrinningsområde 67-10-2 Yta avrinningsområde 5805 ha Jonsboån Höjd över havet 155,1 m Besöksdatum 2003-09-14 Skyddsmotiv Bi, F Ekonomiskt kartblad 075 96 Naturvärdesbedömning Drögen är en stor, endast måttligt påverkad, djup, flikig och mångformig oligotrof klarvattensjö med rosettväxter. Sjön är ostörd av försurning och relativt ostörd av eutrofiering. Sjöytan utgör en stor del av avrinningsområdet (18 %) och omsättningstiden är mycket lång vilket bidrar till god vattenkvalitet. Den goda vattenkvaliteten och rumsliga heterogeniteten gynnar hög biologisk mångfald i sjön. Det är den största av Stångåsystemets källsjöar och den avvattnas via den värdefulla Jonsboån till Järnlunden. Drögen är dessutom en av de största sjöarna och en av få klarvattensjöar med rosettväxter i kommunen. Sjön har en mycket artrik fiskfauna med mindre vanliga inslag som sik. Inplanterad röding (sårbar, VU) har funnits i sjön, men den tycks ej finnas kvar. Vattenvegetationen är mångformig och artrik. Rariteter som uddnate har hittats (sårbar, VU). Till häckfåglarna hör bl a fiskgjuse och storlom. Sjön är viktig för friluftslivet. Drögen stämmer in på minst en av de naturtyper som pekats ut i det europeiska nätverket Natura 2000. Exploateringsgraden är låg och det bidrar till både naturvärdet och värdet för friluftslivet. Beskrivning Drögen ligger i Södra skogsbygden 5 km öster om Ulrika och är en stor, djup, flikig och mångformig oligotrof klarvattensjö men rosettväxter. Sjön är den största av Stångåsystemets källsjöar och den avvattnas via den värdefulla Jonsboån till Järnlunden. Halva sjön tillhör Linköpings och halva Kindas kommun. Avrinningsområdet är stort och består av skog (74 %) och flera sjöar (19 %) samt ett litet, men betydelsefullt, inslag av jordbruksmark. Drögens yta utgör en stor del av avrinningsområdet. Sjön kantas främst av barrskog och det finns flera hyggen. Ofta är stränderna branta och bergiga. Strandlinjen är flikig och varierad med många näs, uddar, skär och öar. En liten del av sjön kantas av Kottebo naturreservat som har värdefulla barrskogsbranter. Vid sjön ligger flera bostadshus, troligtvis mest sommarstugor, flera bryggor och småbåtar, men det finns mycket oexploaterade områden kvar. Botten består invid stranden av sand, grus, sten, block och hällar. Dessa material finns i varierande grad över sjön. Det finns alltifrån större naturliga sandbottnar till kraftiga hällbottnar och sjön erbjuder en mycket heterogen botten. Organogent material finns i mindre grad. Vanligen finns klippor i strandszonen. Bitvis är det ganska långgrunt och grundbotten förhållandevis utbredd, men ibland är den strandnära botten desto brantare. En stor del av grundbotten består av hårt bottenmaterial. Bottentopografin är sannolikt mycket varierad. Utloppet är reglerat och homogeniserat. Sjön uppges som sänkt år 1910 (SMHI 1995). 65

Sjöstrandsvegetationen består bl a av sjöfräken, starr, topplösa och en hel del sjösäv. På vissa partier är det ganska gott om bladvass, men över lag förekommer övervattensvegetation bara i låg grad. Vattenväxterna består av gräsnate, hårslinga, gul näckros, notblomster, vattenblink, styvt braxengräs, ålnate, papillsträfse (fertil), igelknopp (ej artbestämd), vattenpest, vattenaloe, nålsäv, trubbnate, strandpryl och syd/vattenbläddra. Gräsnate är dominerande art och den finns tämligen frekvent. Även om vattenvegetation förekommer frekvent täcker de inte stora ytor. Uddnate (sårbar, VU) har hittats förr (Genberg 1977). Bl a fiskgjusar och storlommar häckar vid sjön (Linköpings kommun 2003). Vid besöket sågs ca 20 storlommar. Fiskfaunan är mycket artrik och innehåller abborre, braxen, gädda, gös, lake, löja, ål, mört, sutare, sik och siklöja (Linköpings kommun 2003). I sjön finns två former av sik varav den ena är småvuxen. Siklöjan som sattes in 1944 har givit upphov till ett rikt bestånd. Röding (sårbar, VU) inplanterades 1914-18, vilket gav ett självreproducerande bestånd. 1944 utsattes ytterligare röding för att bättra på det då utglesade beståndet. Sannolikt var materialet från Sommen. På 1970-talet uppgavs rödingen vara utdöd från Drögen (ovanstående uppgifter om sik, siklöja och röding från SNV 1976). Röding sattes åter ut 1975 (Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial a). Signalkräfta har satts in på 1980-talet, ål på 70-talet och gös på 80-talet. En planktonanalys i mitten av 70- talet visade på en viss eutrofiering i norra delen av sjön (SNV 1976). Det finns flera diken som avvattnar produktionsskog och åkermark. Flera vägar finns intill sjön, men ingreppen får ändå anses som ringa. Sjön används som exkursionsobjekt av Linköpings universitet. Ej sammanställd information finns att tillgå, bl a bottenfaunaprov. Kemiska/fysikaliska egenskaper Mätningar har gjorts 1969-2001 vid 11 tillfällen ganska jämnt fördelat över perioden, men alla parametrar har ej mätts varje gång (SLU 2003 och Länsstyrelsen i Östergötland 2004). ph har varit ca 7-8 och alkaliniteten 0,5 mekv/l (neutralt-över neutralt och mycket god buffertkapacitet). Vattnet har som regel varit svagt färgat, i snitt 20 mg Pt/l (delvis omräknad absorbans). Siktdjupet har varit runt 5,5 m (2,5-12 m). Totalfosforhalten har varit runt 9 µg/l (låg halt). TOC-halten har varit runt gränsen för låg och måttligt hög halt under 1990, -95, -98, -00, -01 (7,1-9,9 mg/l, 1 prov/år). En planktonanalys i mitten av 70-talet visade på en viss eutrofiering i norra delen av sjön (SNV 1976). Sjöytan utgör en stor del av avrinningsområdet (18 %) och omsättningstiden är mycket lång. Tillrinningen är 9,4 Mm 3 /år och maxdjupet 36 m (Linköpings kommun arbetsmaterial, Linköpings kommun 2003). Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen samt homogeniseringen av utlopp. Sannolikt påverkas sjön i viss mån av näringsämnen samt skogsbruk. Fiskfaunan är förändrad och signalkräfta är en introducerad exot. Vattenpest är en exot. 66

Rekreation och mänskligt nyttjande Vid sjön ligger flera bostadshus, troligtvis mest sommarstugor, flera bryggor och småbåtar. Det finns möjlighet till naturnära rekreation i form av t ex fiske, kanoting eller bad och sjön besöks frekvent. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Skogs- och jordbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. En minskad näringstillförsel vore bra. Ytterligare kunskap En noggrannare undersökning av sjöns biologi och biotoper skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Det skulle även ge bättre kunskap för bedömning av behov av eventuella åtgärder. Regleringen bör ses över. Skydd Strandskydd 100 m. Delar av stranden ingår i Kottebo naturreservat. I Drögen finner man en varierad miljö med såväl grunt som djupt vatten, uddar, vikar, öar och skär. 67

118 Blågölen 644989-148436 Klass 3 Relativt opåverkad myrgöl Sjöyta 3,1 ha Delavrinningsområde 67-10-2 Yta avrinningsområde Jonsboån Höjd över havet 159,8 m Besöksdatum 2003-10-08 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 075 96 Naturvärdesbedömning Blågölen är en oligotrof myrgöl omgiven av en tallrismosse. Både sjön och omgivningen har relativt ostörd hydrologi, vilket är ovanligt, men värdefullt. Sjön är ostörd av eutrofiering samt helt ostörd av bebyggelse. Blågölen är en mycket god representant för en opåverkad typisk myrgöl med bibehållen hydrologi. Beskrivning Blågölen ligger i skogslandskapet, en halvmil väst om Järnlunden, knappt en halvmil norr om Drögen och är en oligotrof, humös typisk myrgöl belägen på en tallrismosse. Avrinningsområdet består av skog och myrmark. Närmast sjön finns ett smalt gungfly. I öster finns även lövkärr. Gungflyna är bevuxna av främst vitmossa. Närmast vattnet finns även starr. I södra delen finns inslag av bladvass. Bestånden är små, men stråna grova. Sjön ligger helt ostört från bebyggelse. Botten består av dy. Sjön är inte sänkt och omgivningen bedöms vara odikad. Vattenvegetationen kontrollerades översiktligt. Vit näckros, sjöfräken och gäddnate förekommer i måttlig mängd. Fisk finns. Kemiska/fysikaliska egenskaper Blågölen har ett humöst vatten och 1986 mättes färgtalet 100 mg Pt/l (betydligt färgat) (Linköpings kommun arbetsmaterial). ph mättes till 7,1 (nära neutralt). Påverkan Rekreation och mänskligt nyttjande Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Myren bör undantas från skogsbruk. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 68

67-10 Stångåns huvudfåra Inom Linköpings kommun passerar huvudfåran genom sjöarna Järnlunden, Stora och Lilla Rängen samt Ärlången. Även ett antal mindre sjöar som ligger bredvid dessa sjöar innefattas av huvudfåran. Den del av avrinningsområdet som finns i kommunen karaktäriseras av Mellanbygden och eklandskapet, men några av de mindre avsides belägna sjöarna är riktiga skogssjöar. Avrinningsområdet är 1923 km 2 vid Järnlundens inlopp, 11 % består av sjö och 75 % av skog. Motsvarande efter Ärlången är 2342 km 2, 11 % sjö och 72 % skog. Marken och vattnet har som regel god buffertkapacitet i det undersökta området. 107 Humlegölen 645119-148251 Klass 3 Relativt opåverkad myrgöl med intressant strandflora Sjöyta 2,2 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde Stångån Höjd över havet ca 160 m Besöksdatum 2003-10-08 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 06 Naturvärdesbedömning Humlegölen är en relativt opåverkad oligotrof myrgöl omgärdad av sumpskog och öppen våtmark. Sjön är ostörd av eutrofiering samt bebyggelse. Utloppet är ej omgrävt eller motsvarande, vilket är synnerligen ovanligt och värdefullt. Till strandfloran hör enligt gamla uppgifter bl a ovanliga arter som granbräken och ängsnycklar, vilket signalerar om värdefull naturmiljö. Närmiljön som helhet tycks vara relativt naturlig, med flera skogliga signalarter. Humlegölen är en mycket god representant för en relativt opåverkad myrgöl. Beskrivning Humlegölen ligger i skogslandskapet mellan Nykil och Ulrika och är en oligotrof myrgöl omgärdad av sumpskog och öppen våtmark. Sjön har sitt utlopp via kärrmarker och rinner av mot Svensbokärret i öst som i sin tur avvattnas i Limmern. Avrinningsområdet består av skog och myr. Sjön kantas av våtmarker, främst tallrismossar, med lövinslag. I nordöst och i söder finns även öppna starrdominerade våtmarker med inslag av vitmossa och små träd av al, björk, tall och lite gran. Det finns även inslag av lövsumpskog. Runt sjön finns gungflyn med bl a vitmossa eller starr. Våtmarken söder om sjön har förr slåttrats. I anslutning till sjön finns inslag av senvuxen gran och klibbal med signalarterna kattfotslav, gammelgranslav och skriftlav (Linköpings kommun 2003). Det finns uppgifter från 1970-talet om granbräken och ängsnycklar (Linköpings kommun 2003). Grundbotten finns bara i liten utsträckning och botten består av dy. Sjöutloppet går via en starrdominerad halvöppen våtmark med få små björkar, alar, tallar och lite gran. Utloppet är inte fysiskt påverkat och sjön är inte sänkt. Diken i närmiljö hittades ej heller. Vattenvegetationen är ganska gles, men runt sjöns strand förekommer gul och vit näckros samt gäddnate. I en flik i gungflyet finns igelknopp (troligtvis dvärgigelknopp). 69

Runt en stor del av sjön finns starr närmast vattenlinjen. I öst finns en sträcka med bladvass (mest på land), det finns även några strån här och var runt sjön. Lite bredkaveldun finns. Fisk finns. Kemiska/fysikaliska egenskaper Humlegölen har ett humöst vatten med litet siktdjup. Påverkan Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ostört med bara ett hus med tillhörande lada (troligtvis numera sommarstuga) en bit ifrån. Vid vattnet finns en båt. Östgötaleden passerar ganska nära sjön. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Utloppet bör lämnas orört och både sjön och avrinningsområdet undantas från markavvattning. Ytterligare kunskap Information om förekomst av ängsnycklar och andra intressanta arter bör uppdateras. Skydd Strandskydd 100 m. 110 Limmern 645430-148265 Klass 3 Mesotrof sjö Sjöyta 45,9 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 1070 ha Stångån Höjd över havet 115, 2 m Besöksdatum 2003-09-11 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 06 Naturvärdesbedömning Limmern är en avlång, flikig, relativt rumsligt varierad, mesotrof sjö. Bitvis har sjön grunda vegetationsrika bottnar och i öster finns en betad strandmad, vilket är värdefulla naturtyper. Den rumsliga variationen bidrar till värdet. Sjön är ostörd av försurning. Beskrivning Limmern är en avlång, flikig, mesotrof sjö och ligger på gränsen mellan skogs- och övergångsbygd i södra delen av Linköpings kommun, knappt en mil söder om Nykil och Skeda udde. Sjön har sitt utlopp mot norr och avvattnas till Törneviken i Järnlunden via ett dike som närmst järnlunden övergår i en fin bäck. Större delen av avrinningsområdet består av skog, men närmast sjön ingår även en betydande mängd åkermark. Sjön kantas till största delen av ganska branta stränder och mestadels av löv-, barr- och blandskog. Det finns även flacka partier, varav en del utgörs av åker samt lite 70

betesmark. Det finns ett visst inslag gammelskog, men p g a sänkning finns den inte längre i strandzonen. I norr finns ett lövskogsområde och i sydöst angränsar lite av en rasbrant, båda områdena är värdefulla (klass 3) enligt Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. I östra delen av sjön finns en liten betad strandmad. Där växer bl a darrgräs, knägräs och hirsstarr och betesmarken har klassats till klass 3 (Linköpings kommun 2003). Vid besöket var maden igenväxt av bl a bladvass och betestrycket var lågt. Utmed stranden består botten övervägande av block med ett betydligt inslag av grus och sten. Bitvis är det storblockiga stränder. Det finns även mycket organogent material på vissa partier. I den nordvästra delen av sjön finns mycket grundbotten. Sjöutloppet går via ett 3 m brett dike. Sjön sänktes 1928 enligt SMHI (1995) och bedöms ha sänkts 1 m. Det finns ett litet, relativt naturligt, bäckinlopp i söder. I öst finns ett 1,5 m brett dike med näringsrikt vatten (andmat i stor mängd). Även i nordväst finns ett dike som sannolikt bidrar med näring. En stor del av sjön kantas av en bård av övervattensväxter, främst bladvass och smalkaveldun. Det finns även en hel del sjösäv och lite topplösa. I söder finns det även gott om block- och stenrika stränder med gles övervattensvegetation. Där finner man mest starr, topplösa och sjöfräken. Flytblads- och undervattensväxterna består av vit och gul näckros, två ej artbestämda igelknoppsarter, trubbnate, nålsäv, gräsnate, grovnate, axslinga och syd-/vattenbläddra. Ingen art dominerade. I nordväst finns större grundområden med tät växtlighet. Vid besöket sågs tre storlommar och två knölsvanar. Göthberg (2003) har sett storlom, kanadagås, knipor och häckande fiskmås vid fågelinventeringen 2003. Fiskfaunan består enligt en sportfiskare av gädda, abborre, mört och braxen. Det finns även signalkräfta. Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har varit ca 7-8 och alkaliniteten 0,61-0,85 mekv/l (nära neutralt-över neutralt, mycket god buffertkapacitet) under tiden 1983-92. Vattnet har varit måttligt färgat och visat på färgtalen 35-60 mg Pt/l. Vid besöket var vattnet relativt klart. Siktdjup har varit ca 3 m (måttligt) 1981 och -91. Totalfosforhalten har varit 16 µg/l (måttligt hög halt) 1981 och-91. Avrinningen är 2,0 Mm 3 /år. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial), Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a) och Länsstyrelsen i Östergötland (2004b). Djupet har vid vattenprovtagning mätts till minst 8,5 m och en sportfiskare tror att maxdjupet är 10-12 m. Sjön bedömdes vara mesotrof och eutrofierad. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen, förändring av utloppet och eutrofierad. I viss mån är stranden exploaterad. Signalkräfta är en introducerad exot. Rekreation och mänskligt nyttjande Vid sjön ligger flera hus och en scoutgård. Det finns flera båtar vid sjön. Det finns en badplats. 71

Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Maden bör hävdas. Fiskarter som karp bör inte sättas in. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 115 Tobogölen 645885-148555 Klass 4 Liten källsjö med klart vatten Sjöyta 1,6 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde Stångån Höjd över havet ca 120 m Besöksdatum 2003-09-26 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 17 Naturvärdesbedömning Tobogölen är en liten källsjö med klart vatten. Sjön är ostörd av försurning och har ett ovanligt klart vatten. Beskrivning Tobogölen är belägen i övergångsbygden 1 mil nordväst om Järnlunden och är en liten källsjö med klart vatten. Sjön rinner av till Gårasjön vars vatten slutligen mynnar i Järnlunden. Avrinningsområdet består av skog och jordbruksmark. Sjön kantas till tre fjärdedelar av barrproduktionsskog och till resten av betesmark. Betesmarken går inte ända fram till stranden. En stor del av stranden består av en liten översvämningsmark och det finns en bård av gungfly runt en stor del av sjön. Botten består av dy. Som regel går stranden direkt över till ganska djupt vatten via gungflyna och grunda områden finns således i begränsad grad. Sjön har sänkts och utloppet går via ett dike. Runt större delen av stranden växer en bladvassbård, som regel på gungflyn. Bladvassen är medelmåttigt tät. Det finns även lite sjösäv och starr i kanterna. Halva ytan täcks av gul och vit näckros. Det finns även lite gäddnate, näckmossa och i främst västra delen en del grovnate. En gård ligger vid sjön och från gården rinner ett dike som sannolikt göder sjön (andmat i diket). Smådiken avvattnar skogen mot sjön. Kemiska/fysikaliska egenskaper Vattnet är klart och 1986 mättes färgtalet till 20 mg Pt/l samt ph 7,5 (svagt färgat vatten och över neutralt) (Linköpings kommun arbetsmaterial). 72

Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen, samt eutrofiering. Rekreation och mänskligt nyttjande En gård ligger nära sjön och vid vattnet finns en brygga och en liten båt. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Det vore bra att undvika ytterligare läckage av näring. Skogs- och jordbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Ytterligare kunskap En undersökning av bottenfauna skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. 113 Rödsjön 645679-148755 Klass 4 Sänkt, vegetationsrik sjö Sjöyta 3,2 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 810 ha Stångån Höjd över havet 107,0 m Besöksdatum 2003-09-26 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 17 Naturvärdesbedömning Rödsjön är en grund, vegetationsrik, eutrof, sänkt sjö. Sjön erbjuder en miljö intressant för bl a fåglar. Beskrivning Rödsjön ligger i en dalgång i övergångsbygden norr om Järnlunden och är en liten grund, vegetationsrik, eutrof, sänkt sjö. Sjön har sin tillrinning från Gårasjön och rinner söderut mot sjön Sträp. Avrinningsområdet är skogsdominerat, men det finns även mycket åker samt ett par sjöar. Sjön kantas till stor del av barrskog som växer i sluttningar mot sjön, men även en hel del hagmark som betas av får samt lite lövskog. Fåren betar ej den bladvassbevuxna stranden. Botten består sannolikt av dy. Sjöutloppet går via ett dike och sjön bedömdes ha sänkts ca 1,5 m, enligt SMHI (1995) år 1934. Runt sjön finns som regel breda bälten av bladvass, men bitvis är bältet tunnare. Det finns även viden, bredkaveldun och starr. Den öppna vattenytan är bevuxen av bladvass och sjösäv i ett relativt mosaikartat mönster. Bladvassen har en varierad grovlek från medelmåttigt till påtagligt grov. Näckrosor täcker halva ytan. Det finns även lite 73

gäddnate och korsandmat. Undervattenvegetationen undersöktes bara på några platser och där täcktes hela botten av en tät matta av glans-/mattslinke. Exempel på andra arter är vattenpest och syd-/vattenbläddra, men de tycktes bara finnas i liten grad. Göthberg (2003) observerade knipa, gräsand och sothönor vid fågelinventeringen 2003. Vid besöket sågs ett antal andfåglar. Kemiska/fysikaliska egenskaper Större delen av sjön är sannolikt <1 m djup. Vattnet var ej grumlat. Vattenkemidata finns inte, men sjön bedömdes som eutrof, möjligtvis mesotrof. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen samt eutrofierad. Vattenpest är en exot. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ostört med bara två hus i närheten (troligtvis en sommarstuga och ett permanentboende), inga bryggor eller båtar syntes till. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fisk som t ex karp bör ej introduceras. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Ytterligare kunskap En noggrannare undersökning av vattnets växtartssammansättning och fågelliv skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. 112 Målasjön 645644-148614 Klass 4 Sänkt sjö med liten vattenspegel Sjöyta 0,8 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 390 ha Stångån Höjd över havet 112,8 m Besöksdatum 2003-09-26 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 17 Naturvärdesbedömning Målasjön är en eutrof, grund, igenväxt, sänkt liten sjö med mycket vattenvegetation. Sjön utgör en liten, men intressant miljö för bl a fåglar. Beskrivning Målasjön ligger i en dalgång med jordbruksmarker i övergångsbygden knappt en halvmil nordväst om Järnlunden och är en eutrof, grund, igenväxt, sänkt sjö med mycket vattenvegetation. Idag finns mindre än ett halvt hektar öppet vatten, i övrigt består forna botten av vass. Sjön rinner av till sjön Sträp. Avrinningsområdet består av en stor andel jordbruksmark samt skog. 74

Målasjöns vattenspegel omges av ett vasshav på den f d sjöbotten som nu utgör en våtmark. Det finns även en del viden. Utanför vassen finns bitvis betesmark, men djuren är utstängslade från sjön. Botten består av dy. In- och utloppet består av diken. Den öppna vattenytan kantas av bladvass som har en svagt flikig övergång mot vattnet. Det finns även sjösäv och bladvass ute i det öppna vattnet. Flytblads- och undervattensvegetationen förekommer mycket tätt, men arterna kontrollerades bara på en plats. Där dominerades den av hornsärv och gul näckros. Det fanns även en hel del trådalger och andmat. Vanliga arter som rörsångare och sävsparv lever vid sjön (Göthberg 2003), men sjön borde kunna hysa fler intressanta arter. Svarthakedopping (sårbar, VU) har observerats, men häckningar är ej kända (Länsstyrelsen arbetsmaterial b). Sjön kan mycket väl vara fisktom. Kemiska/fysikaliska egenskaper Sjön är grund och bedömdes vara max 0,5-1 m. Vattnet var ej påtagligt grumlat. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen samt eutrofiering. Rekreation och mänskligt nyttjande Målasjön ligger ganska ostört utan bryggor och är svårtillgänglig. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. En viss skötsel skulle sannolikt förbättra fågelmiljön. Fisk bör ej sättas in. Ytterligare kunskap Behovet och värdet av skötsel och eventuellt strandbete bör utvärderas. Skydd Strandskydd 100 m. 114 Sträp 645433-148822 Klass 3 Sänkt fågelsjö Sjöyta 1,3 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 1390 ha Stångån Höjd över havet 102,4 m Besöksdatum 2003-09-26 Skyddsmotiv Bi, F Ekonomiskt kartblad 085 07 Naturvärdesbedömning Sprickdalssjön Sträp är en sänkt och grund sjö som genom sänkningen delvis bildat ett kärr. Sjön med omgivande kärrmark utgör en värdefull miljö för bl a fågellivet. Till fågelfaunan hör bl a den rödlistade skedanden (missgynnad, NT). Den hotade och sällsynta styvnaten har hittas tidigare (starkt hotad, EN). Sjön ska restaureras av markägarna i samarbete med Linköpings kommun. 75

Beskrivning Sprickdalssjön Sträp är en sänkt, grund sjö som ligger i övergångsbygden strax nordväst om Järnlunden. Endast lite av vattenspegeln återstår och resten av sjön har genom sänkning bildat ett kärr. Sjön har sitt utlopp i söder och rinner av mot Järnlunden via en värdefull bäck. Avrinningsområdet består mestadels av skog och åker. Den långsträckta sjön ligger i en dalgång och kantas främst av skog, men även åker och betesmark. Nära intill och utmed en del av sjön finns även värdefulla skogsmiljöer och betesmarker (Linköpings kommun 2003). Botten består av dy och vattnet är mycket grunt. Vid besöket tycktes djupet aldrig vara mer än 0,5 m, men sjön besöktes vid ganska lågt vattenstånd. Sjön sänktes år 1865 och 1914 eller 1915 (SMHI 1995, Calluna AB 2003) och utloppet går via ett dike. Totalt är den sänkt ca 3-3,5 m (Calluna AB 2003). Ett delvis uträtat vattendrag rinner till sjön i väster och i norr ansluter ett dike. De två tillflödena för sannolikt med sig en hel del näringsämnen till sjön. Sänkningen har lett till att ett kärr uppstått och endast lite öppet vatten finns kvar. Kärret består bl a av bladvass, bredkaveldun, sjösäv, starr och viden. Runt det öppna vattnet finns gungflyn bevuxna av främst bladvass, men även starr, bredkaveldun och andra växter. Bladvass och sjösäv bildar i vattnet en mosaikartad miljö. Vattenytan är till stor del täckt av gul och vit näckros. Det finns mycket näckmossa som täcker större delen av botten samt inslag av vattenpest, andmat och korsandmat. Vattenvegetationen kontrollerades bara noggrant på enstaka platser, men tycktes vara av ungefär likadan sammansättning i övrigt också. Styvnate har hittats (starkt hotad, EN) (Genberg 1977). Vid en inventering 2001-2002 observerades häckande tranor, sothöns, tofsvipa, sångsvan, brun kärrhök och eventuellt bivråk (Hjelm, stencil). Även sparvhök, ormvråk och fiskgjuse sågs, men häckning kunde ej konstateras (Hjelm, stencil). Dessutom sågs/hördes vattenrall, sävsparv, rörsångare, skogssnäppa, och enkelbeckasin. Sävsparv och rörsångare uppgavs vara karaktärsarter för sjön. Det finns även uppgift om häckande skedand (missgynnad, NT) och kricka (Linköpings kommun 2003). Vid besöket sågs flera andfåglar och en sångsvan. En fornborg finns i anslutning till sjön. Kemiska/fysikaliska egenskaper 1986 uppmättes färgtalet 90 mg Pt/l (betydligt färgat) och ph 6,9 (nära neutralt) (Linköpings kommun arbetsmaterial). Vattnet var inte grumlat vid besöket. Påverkan Sjön är i första hand påverkad av sänkningen och sannolikt tillförs en del näringsämnen till sjön. Vattenpest är en exot. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ostört från bebyggelse. Det är möjligt att besöka sjön och tillgängligheten kommer att öka efter restaureringen. 76

Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening och inplantering av främmande arter. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Sjön skall restaureras av markägarna i samarbete med kommunen. Den skall höjas och bete skall införas. Ytterligare kunskap Styvnateförekomsten bör följas upp före och efter restaurering. En uppföljning av hur andra organismer (t ex fåglar och vattenvegetation) reagerar på restaureringen vore lämpligt och skulle bidra till ökad kunskap om restaureringsarbeten. Skydd Strandskydd 100 m. Sjön Sträp är sänkt och igenväxt, men har ett rikt fågelliv. Snart ska sjön restaureras till gagn för fåglar och andra organismer. 77

105 Tarmsjön 645483-149365 Klass 3 Oligotrof, relativt opåverkad klarvattensjö Sjöyta 6,1 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 55 ha Stångån Höjd över havet 121,7 m Besöksdatum 2003-10-09 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 08 Naturvärdesbedömning Tarmjsön är en relativt opåverkad och representativ källpåverkad oligotrof liten skogssjö med bra vattenkvalitet. Tarmsjön är ostörd av försurning, eutrofiering och bebyggelse och har ett klart vatten. Utloppet är opåverkat, vilket är ovanligt, men bra eftersom det bidrar till ostörd hydrologi. Sjön utgör en ganska stor del av avrinningsområdet (11 %) vilket bidrar till god vattenkvalitet. Sjön är för sin ringa storlek relativt rumsligt heterogen med bl a två öar och varierad strandmiljö. Beskrivning Tarmjsön ligger 2 km söder om Stora Rängen, 2 km öster om Brokind och är en relativt opåverkad oligotrof liten skogssjö med klart vatten. Sjön är, för sin ringa storlek relativt variationsrik med olika närmiljö, två öar och i viss mån varierad botten. Avrinningsområdet utgörs av skogsmark och sjön rinner av norrut till Stora Rängen. Sjön utgör en ganska stor del av avrinningsområdet. Sjön kantas växelvis av klippor, torrmark och sumpartad skog. Bitvis är stranden karg med nakna eller tallbevuxna klippor. I övrigt är något försumpad tallskog vanligast, men det finns även lövsumpskog. Gungflyn saknas. Även hyggen finns runt sjön, men skyddszon har som regel lämnats. Det finns relativt gott om döda träd i vattnet. Utmed stranden består botten övervägande av dy, men det finns även en betydlig mängd grus, sten och block samt en hel del större hällar och lite sand. Sjöutloppet går via en liten alsumpskog. Något dike finns ej vid utloppet och sjön bedöms ha tämligen ostörd hydrologi. Källor finns på grundbotten. Sjöstrandsvegetationen är gles och består av sjöranunkel, starr och lite kråkköver. Lite bladvass finns i landmiljön. Runt sjön växer hårslinga ganska frekvent samt måttliga mängder vit och gul näckros. I nordöst hittades även lite av skörsträfse och strandpryl. Kanadagås häckar (Göthberg 2003). Kräfta observerades vid inventeringen. Kemiska/fysikaliska egenskaper 1986 uppmättes ph 6,6 och 7,1 samt alkaliniteten 0,21 mekv/l (två respektive en mätning, svagt surt-nära neutralt, mycket god buffertkapacitet) (Linköpings kommun arbetsmaterial, Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial a). Vattnet är klart och det finns en uppgift från 1986 om färgtal på 20 mg Pt/l (svagt färgat) (Linköpings kommun arbetsmaterial). Sjön utgör 11 % av avrinningsområdet. 78

Påverkan Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön är oexploaterad och har ett ostört läge, undantaget tre småbåtar. Det finns en lågtrafikerad väg nära sjön, spärrad av vägbom. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Utloppet bör lämnas orört. Skogsbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Ytterligare kunskap En undersökning av bottenfauna och ytterligare undersökning av växtlighet skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. 104 Sätrasjön 645532-149697 Klass 4 Eutrof sjö Sjöyta 56,4 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 1600 ha Stångån Höjd över havet 89, 6 m Besöksdatum 2003-09-25 Skyddsmotiv Bi, F Ekonomiskt kartblad 085 19 Naturvärdesbedömning Sätrasjön är en eutrof sjö och till faunan hör det rödlistade nissögat (missgynnad, NT). Sjön är viktig för friluftslivet och ligger vid Sätravallens fritidsanläggning. I sydväst ansluter Sätravallens naturreservat. Sjön är ostörd av försurning. Beskrivning Sätrasjön ligger ca 2 km sydost om Stora Rängen och Bestorp och är en eutrof sjö. Sjön har sitt utlopp i norr och rinner via Nässjösjön ut i Stora Rängen. Sjöns avrinningsområde består av åker och skogsmark samt lite bebyggelse och även några sjöar ingår. Sjön kantas på östra sidan av åker och ett stugområde. Det finns som regel en liten vegetationszon mellan åker och sjön. På västra sidan ligger Sätravallens friluftsanläggning. I sydväst ligger Sätravallens naturreservat (utgör ca 1/5 av stranden) med värdefull skog och värdefull lav- och mossflora (klass 1 i naturvårdsprogrammet, Linköpings kommun 2003). Området ingår i Natura 2000. Även vid utloppet finns lite värdefull skog (klass 1). Utmed stranden består botten till stor del av organogent material. Det finns även lera och sand samt grövre material. I sydvästra delen är stranden storblockig. 79

Sjöutloppet går via ett dike och sjön är sänkt 1901 (SMHI 1995). En bäck rinner genom reservatet och där finner man en torpruin och resterna av en såg (Linköpings kommun 2003). Större delen av sjöns strand är bevuxen av en bladvassbård. Vid den blockiga stranden i sydväst samt vid fritidsområdena är övervattensvegetationen glesare. Det finns även sjösäv. Flytbladsväxterna består av gul och vit näckros som förekommer frekvent i sjön. Undervattensvegetation tycks saknas i större delen av sjön. Endast en art, krusnate, hittades vid en båtbrygga vid fritidsområdet på västra sidan. Höga mängder planktonalger har förekommit. Vid besöket sågs några skäggdoppingar och flera änder. Rörsångare, skäggdopping, fiskmås, skrattmås, knipa, och gräsand sågs vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Till fiskfaunan hör bl a gädda, det rödlistade nissögat (missgynnad, NT), abborre och mört (Delling et al 2000). Signalkräftor sattes in 1987, ål 1974 och abborre 1973 (Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial a). Kemiska/fysikaliska egenskaper Det finns vattenkemiska data från 1970-2001. ph har varit mellan 6,8 och 9,64 och alkaliniteten 0,54-1,44 mekv/l (svagt surt-över neutralt och mycket god buffertkapacitet). Färgtalet har legat mellan 40-70 mg Pt/l (måttligt-betydligt färgat vatten). Grumligheten har varit 4,4-75 FTU-enheter (betydligt grumlat-starkt grumlat). Siktdjupet har varit 0,4-1,4 m (mycket litet-litet siktdjup). Totalfosforhalten har mätts till 31-97 µg/l (hög-mycket hög halt). TOC-halten mättes 1998 och 2001 och var hög och mycket hög (ett mättillfälle). Syrehaltmätning har tidvis visat på syrefritt/nästan syrefritt vatten. S k algblomningar har uppträtt i sjön. Data från Linköpings kommun (arbetsmaterial) och Länsstyrelsen i Östergötland (2004b). Maxdjupet är 7,5 m och medeldjupet 5 m enligt Tideman (arbetsmaterial). Tideman (arbetsmaterial) uppgav siktdjupet 1,5-2 m år 1924. Vid besöket var vattnet något grumlat och humöst. Påverkan Sjön är eutrofierad och påverkad av sänkningen. Utloppet är homogeniserat. Signalkräfta är en introducerad exot. I viss mån är stranden exploaterad. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön nyttjas flitigt av stugägare och campingbesökare. Det finns flera båtar och bryggor. Vid sjön finns en badplats, fritidsanläggning, camping och skidbacke. Östgötaleden passerar sjön och fritidsanläggningen. Det finns möjlighet att hyra kanot och att köpa fiskekort. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Ytterligare kunskap 80

Skydd Strandskydd 100 m. Delar av landmiljön ingår i Sätravallens naturreservat och Natura 2000. 98 Nässjösjön 645442-149520 Klass 4 Eutrof liten sjö Sjöyta 13,3 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 1985 ha Stångån Höjd över havet 88,0 m Besöksdatum 2003-09-29 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 09 Naturvärdesbedömning Nässjösjön är en eutrof liten skogssjö. Sjön har eventuellt ett relativt stort djup. Nässjösjön är ostörd av försurning samt relativt ostörd av bebyggelse. Nissöga (missgynnad, NT) har hittats längre upp i vattensystemet. Beskrivning Nässjösjön är en eutrof liten skogssjö 2 km söder om Stora Rängen. Sjön omges av kuperad terräng och eventuellt har sjön ett relativt stort djup. Det största tillflödet rinner från Sätrasjön och sjön rinner av mot Stora Rängen via ett litet vattendrag. Avrinningsområdet består mest av skog, men även av en betydande andel åker och sjö samt en mindre del bebyggelse. Sjön har hög genomströmning. Sjön kantas mestadels av barrdominerad produktionsskog. Utmed stranden består botten övervägande av detritus, men även av hårdare substrat. Sjöutloppet går via ett nyrensat dike och sjön är enligt SMHI (1995) sänkt 1901. I öst finns inloppet från Sätrasjön i form av ett dike. Vattnet från diket såg näringsrikt ut vid besöket m a p vegetationen. I norr växer mycket bladvass och södra sidan är tunt bevuxen av främst starr, men även av sjösäv och bladvass. Vattenvegetationen kontrollerades i låg omfattning och bestod bl a av gul och vit näckros. Vid fågelinventeringen såg Göthberg (2003) ett par storskrakar i sjön. Enligt en uppgift från 1986 finns gädda, mört och abborre samt dammussla (Linköpings kommun arbetsmaterial). Uppströms sjön, i Sätrasjön, finns det rödlistade nissögat (missgynnad, NT). Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har varit över neutralt och buffertkapaciteten mycket god. Färgtalet har varit runt 50-70 mg Pt/l (måttligt-betydligt färgat). Totalfosfor-mätning har visat på eutrofi. TOChalten har varit hög och mycket hög (två prov). Djupet har angetts till 13 m. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial), Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a) och SLU (2003). Påverkan Sjön är påverkad av eutrofiering, sänkning samt homogenisering av in- och utlopp. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ostört med bara ett hus (troligtvis sommarstuga), tre bryggor och tre småbåtar. 81

Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Ytterligare kunskap Det vore intressant att undersöka om det finns nissöga även här. Skydd Strandskydd 100 m. 108 Järnlunden 645406-149164 Klass 2 Oligotrof, stor, heterogen klarvattensjö Sjöyta 1600 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 212650 ha Stångån Höjd över havet 86, 2m Besöksdatum 2003-09-17 Skyddsmotiv Bi, F Ekonomiskt kartblad 085 08 Naturvärdesbedömning Järnlunden är en biologiskt och abiotiskt mångformig oligotrof sjö med klart vatten. Sjön är stor (kommunens näst största), flikig, djup, har flera öar, vikar och varierad bottentopografi. Den goda vattenkvaliteten samt den rumsliga variationen skapar goda förutsättningar för biologisk mångfald. Järnlunden är ostörd av försurning, har ett mycket artrikt växtsamhälle och en mycket artrik fiskfauna. Till undervattensväxterna hör bl a bandnate (sårbar, VU) och rosettväxter. Fågelfaunan är rik med bl a måsfågelkolonier på öarna och vigg, storlom samt ibland häckande havsörn (sårbar, VU). En stor del av stranden består av eklandskapets värdefulla miljöer. Järnlunden är mycket viktig för friluftslivet. Sjön stämmer in på minst en av de naturtyper som pekats ut i det europeiska nätverket Natura 2000. Beskrivning Järnlunden är en stor mångformig oligotrof sjö med klart vatten. Totalt sett är sjön näringsfattig, men lokalt har näringstillförsel skapat en näringsrikare miljö. Sjön är mycket flikig, djup, har flera öar, skär, vikar och en varierad bottentopografi. Sjön rinner av till Lilla Rängen vid Brokind och har sitt inlopp från Åsunden vid Rimforsa. Det är ingen fallhöjd mellan Åsunden och Järnlunden. Det är kommunens näst största sjö, men halva sjön hör till Kinda kommun. Avrinningsområdet är mycket stort och domineras av skog (75 %), men det finns även en hel del sjö (11 %) och jordbruksmark. Sjön genomströmmas av Stångån och har en snabb vattenomsättning. Sjön kantas av både bland- och lövskog samt en mindre andel barrskog. Det finns ett visst inslag av betesmark och även hävdade artrika stränder. En stor del av sjön kantas av branta marker och ofta är både landstranden och grundbotten stenig och blockig. Bitvis finns stora klippor och hällar. Det finns en hel del bebyggelse (bl a stugområden), båtar, bryggor och småvägar runt sjön, men det finns även kvar mycket orörda områden. Bottenmaterialet består av sand, grus, block, stenar och hällar. Organogent material 82

finns i mindre grad. Bitvis finns naturligt stora områden med sandbotten. Botten är mycket varierande i både substrat och topografi. En betydande del av sjön ingår i Viggeby naturreservat. Naturreservatet innehåller en mängd miljötyper och bland annat ingår flera av Järnlundens öar och stränder. Några öar är fågelskyddsområden. Även Brokinds naturreservat ansluter till sjön. Hela Brokinds och en liten del av Viggebys reservat ingår i Natura 2000. Utanför kommunen ligger Hallstads ängars naturreservat precis bredvid Drillaåns inlopp. En stor del av Järnlunden kantas av värdefulla miljöer bestående av bl a artrika ekhagar och skogsmiljöer som klassats till klass 1-3 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. Sjöutloppet går via ett dämme, men lite vatten rinner även via en kvarn i två fåror. Naturfåra finns ej. Dämmena utgör vandringshinder för uppvandrande djur. Sjön är sänkt 1854 enligt SMHI (1995). Inloppet är kanaliserat, men det finns inget vandringshinder. Drillaån som rinner till sjön är ett intressant vattendrag med ett avrinningsområde på 96 km 2. En mindre, men intressant, strömmande bäck rinner från Sträp och mynnar vid Sandvik. Här gick förr mycket gädda upp för lek, enligt en markägare. Även bäcken som rinner från Limmern är intressant. Sjön är djup och det finns ett djupt område ungefär mitt i sjön. Utanför Törnevikens mynning finns ett område på ca 25 meters djup och med en största notering på 27,5 meter i Kinda kommun (Hökhult). Det djupa stråket fortsätter mot sydost till norr om Bromön där det också är 20-25 meter djupt (Linköpings kommun 2003). I stranden växer främst bladvass, sjösäv och sjöfräken som glesa vassar lite här och var, men ofta är stränderna ganska nakna. Exempel på andra vattenöverståndare är topplösa och pilblad. Bitvis är dock bladvass mer rikligt förekommande. Vattenvegetationen förekommer frekvent över en stor del av grundbottnarna och bitvis blir den relativt tät. Stora bestånd av grovnate och hårslinga är ganska vanligt. Det finns minst 23 arter av undervattens- och flytbladsvegetation, vilket är mycket. Hårslinga, grovnate, långnate, spädnate/gropnate, bandnate, ävjebrodd (?), styvt braxengräs, notblomster, ålnate, gräsnate, vattenpilört, gäddnate, gul och vit näckros, glans/mattslinke, skörsträfse (fertil), trubbnate, sylört, strandpryl, syd-/vattenbläddra, pilblad (submers form), nålsäv samt hornsärv var de arter som hittades vid inventeringen. Vegetationen kontrollerades i första hand på två platser och 18 respektive 22 arter hittades lätt inom ett litet område, vilket tyder på ett mycket mångformigt växtsamhälle. Det gick inte att se vilka arter som var dominerande eftersom inventeringen var översiktlig, men hårslinga och grovnate tycktes vara vanligast. Syd-/vattenbläddra och hornsärv tycktes bara förekomma sparsamt. Övriga växtarter täckte inte så stora ytor, men var vanliga och förekom frekvent. Fågelfaunan är rik med bl a måsfågelkolonier på öarna, häckande häger, fikgjuse, vigg och storlom. Det finns även en skarvkoloni och periodvis häckar havsörn (sårbar, VU) invid sjön. Småskrake ses regelbundet och har häckat förr. Sjöns fisksamhälle är mycket artrikt med över 10 arter. Enligt främst äldre data på fisk ska den bestå av abborre, gös, braxen, gädda, gärs, lake, mört, nors, sarv, siklöja, benlöja, sik, sutare och ål (Linköpings kommun 2003). I Åsunden som är kopplad till Järnlunden utan vandringshinder finns öring. I Drillaån finns öring som sannolikt är stationär, eventuellt temporärt vandrande (Per-Erik Larson, Länsstyrelsen i Östergötland muntligen). I dagsläget sker vissa åtgärder i Drillaån för att gynna dessa. Enstaka öringar fångas i Järnlunden. Enligt uppgifter från 1898 har öring satts ut vid Brokind, 83

Lilla Rängen och har kommit Järnlunden till godo (Linköpings kommun 2003). Sjön har förutsättningar att hysa glacialrelikter, men det har ej undersökts. En stor väg (väg 34) skär rakt genom sjön i öst, delvis på en utfyllnad och utgör ett betydelsefullt ingrepp i den fysiska miljön. Kinda kanal passerar sjön. Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har legat på 7-7,5 och alkaliniteten på ca 0,5 mekv/l (nära neutralt, över neutralt, mycket god buffertkapacitet). Järnlunden her ett klart vatten och mätningar har som regel visat på ett svagt färgat vatten. Under de senaste 10 åren har totalfosforhalten i snitt varit 13 µg/l vid utloppet, vilket ungefär motsvarar gränsen för oligo- och mesotrofi. Sannolikt är sjön något eutrofierad, främst lokalt. TOC har legat på 10-11 mg/l de senaste åren (måttligt hög halt). Information från MSV (2004). Sjöns volym är 100 Mm 3, ytan utgör 0,8 % av avrinningsområdet och omsättningstiden är endast 0,3 år. Maxdjupet är 27,5 m. Information från Linköpings kommun (2003). Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen, samt homogeniseringen av in- och utlopp. Det finns en större väg som går över sjön samt flera småvägar runt sjön. Det finns bebyggelse kring stränderna, samt flera båtar och bryggor. Det är mycket båttrafik i sjön. Kinda kanal med båttrafik passerar genom sjön. I viss mån påverkas Järnlunden av tillförda näringsämnen. Vid utloppet och i Drillaån finns vandringshinder. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön nyttjas flitigt för bad, fiske, båtliv m m och är mycket båtrik. Öarna är frekvent besökta och nyttjade som rastplatser. Det finns en hel del bebyggelse (bl a stugområden), båtar och bryggor vid sjön. Kinda kanal, som pekats ut som riksintresse för friluftslivet, passerar sjön. Det går bra att sätta ned kanot vid Viggeby naturreservat och det finns en kanotled utmed Kinda kanal med kanotupptag vid slussarna. Gästhamn finns vid Skälstorp. Badplats finns vid Viggeby, Hulta och Norra Fjälla. Östgötaleden passerar vid in- och utloppet samt vid Hallstad ängars naturreservat. Ett stickspår från leden går till Viggebys naturreservat. Vid Viggeby och Hallstads ängar finns vindskydd, badplats, eldplats och torrklosett. Fiskekort försäljes. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Fria vandringsvägar till Lilla Rängen vore bra. I Viggebys naturreservats skötselplan bör limniska motiv tas med. Ytterligare kunskap En noggrannare undersökning av sjöns biologi och biotoper och gärna hela systemet från Järnlunden till Ärlångens utlopp skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant samt underlätta bibehållandet av värdena. Den biologiska betydelsen av de tillrinnande vattendragen (exempelvis som lekplats för fisk) samt möjligheterna/behoven av att skapa bättre miljöer i dem bör undersökas. En inventering av glaciala relikter vore värdefullt och intressant. 84

Skydd Utökat strandskydd 150 m. 370 ha av sjön samt en halvmil strand ingår i Viggebys naturreservat och några öar är fågelskyddsområden. Delar av stranden hör till Hallstads ängars och Brokinds naturreservat. En del av stranden ingår i Natura 2000. Järnlunden är en stor och rumsligt varierad sjö med uddar, vikar, varierat djup m m. På denna plats växer ca 20 olika flytblads- och undervattensväxtsarter, bl a den rödlistade bandnaten (sårbar, VU). 99 Lilla Rängen 645830-149160 Klass 2 Oligo-mesotrof klarvattensjö Sjöyta 180 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 215000 ha Stångån Höjd över havet 84, 6 m Besöksdatum 2003-09-19 Skyddsmotiv Bi, F Ekonomiskt kartblad 085 18 Naturvärdesbedömning Lilla Rängen är en ganska stor, men grund, flikig oligo-mesotrof klarvattensjö som genomströmmas av Stångån och kopplar ihop Järnlunden med Stora Rängen. Den goda vattenkvaliteten samt rumslig variation skapar goda förutsättningar för biologisk mångfald. Sjön är ostörd av försurning och visar upp ett artrikt fisk- och vattenväxtsamhälle. Vid in- och utlopp finns förutsättningar för vinteröppet vatten. Bitvis finns goda fågelmiljöer och ett rikt fågelliv med arter som t ex vigg och skäggmes. En stor del av stranden består av eklandskapets värdefulla miljöer. Sjön är viktig för många människors friluftsliv. Sjön stämmer in på minst en av de naturtyper som pekats ut i det europeiska nätverket Natura 2000. 85

Beskrivning Lilla Rängen ligger i övergångsbygden invid Brokinds samhälle och är en relativt stor och grund, mycket flikig oligo-mesotrof klarvattensjö som genomströmmas av Stångån. Sjön är långsmal och kopplar ihop Järnlunden med Stora Rängen. Mestadels är sjön ganska näringsfattig med främst steniga stränder, men i norr finns en näringsrik vik med mycket bladvass. Det mycket stora avrinningsområdet består mest av skog (ca 73 %), men det finns även en hel del jordbruksmark och sjö (11 %). Sjön kantas av både barr- och lövskog samt hagmarker. Halva stranden utgörs av lövskog och hagmark som klassats till främst klass 1, men även klass 3 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. Det finns en hel del bebyggelse vid Brokind och en del åker runt sjön, men sällan i strandlinjen. Som regel är det sluttande marker runt sjön. Det finns en betad mad i nordväst, men med en rejäl obetad bladvassbård vid vattnet. Översvämningszoner förekommer till viss del. Brokinds naturreservat som även ingår i Natura 2000 finns vid inloppet. Utmed stranden består botten övervägande av sten och block. Det finns även grus och sand samt en hel del större hällar och klippor. Organogent material förkommer i mindre mängder. Naturliga större sandbottnar går att finna. På enstaka platser finns det klippor i strandszonen och även inslag av grundbottnar. I Sjögesättersviken i norr finns ett större område med grundbotten. Enstaka skär förekommer. Sjöutloppet går via en delvis rensad sträcka av Stångån fram till Stora Rängen. I viss mån kan strömmande vatten uppstå på den sträckan, men ej som det tidigare torde ha varit. Vattenytan ligger på samma nivå som stora Rängen. Vattnets utflöde regleras i Stora Rängens utlopp där vattnet rinner ut via Hovetorps kraftverk. Inloppet går via ett dämme vid Järnlunden där det mesta vattnet passerar dammluckorna. En del vatten går via en gammal kvarn som tagits ur bruk. Naturligt inlopp eller naturfåra finns ej kvar. Dämmena och kraftverket utgör vandringshinder. Sannolikt uppstår vinteröppet vatten en stor del av vintern vid inloppet och eventuellt vid utloppet. Sjön är enligt SMHI (1995) sänkt 1863. Eftersom sjön är smal uppstår sannolikt strömdrag i de smalare partierna. Större delen av sjön kantas av en vassbård som domineras av bladvass. Det finns även sjösäv och smalkaveldun samt lite sjöfräken. Som regel är bården inte så bred och vassen gles, men i Sjögesättersviken är det desto större och kraftigare vassar. Det finns även topplösa och pilblad i strandkanterna samt lite bredkaveldun. Där det inte växer vass är stränderna ganska nakna, men som regel med en artrik flytblads- och undervattensvegetationen som förekommer frekvent och är måttligt tät. Större bestånd av grovnate och hårslinga är vanligt. Det finns även vattenpilört, vanlig igelknopp, ej artbestämd igelknopp (dvärgigelknopp?), hornsärv, ålnate, syd-/vattenbläddra, gul och vit näckros, spädnate/gropnate, gäddnate, löktåg, nålsäv, vattenpest, strandpryl, styvt braxengräs, notblomster, trubbnate, skörsträfse (steril, övergång till papillsträfse), skörsträfse och gräsnate. Vid besöket (ej häckningstid) sågs skäggdopping och vid utloppet sågs blå kärrhök (sårbar, VU), brun kärrhök och kungsfiskare (sårbar, VU). Vid Sjögesättersviken finns bra förutsättningar för fågel. Det förekommer t ex häckande skäggdopping, knölsvan, gräsand, vigg, knipa, storskrake, brun kärrhök, sävsparv, rör- och sävsångare, sothöna 86

och ibland skäggmes (missgynnad, NT) (Linköpings fågelklubb 2004). Även sångsvan, kanadagås, bläsand, snatterand (missgynnad, NT) och kricka har observerats (Linköpings fågelklubb 2004). Tidigare har öring funnits i Rängensjöarna, men reproduktionslokaler saknas idag. I sjön finns ett mycket högt antal fiskarter. Antaget att fiskfaunan är samma som i Stora Rängen, finns abborre, björkna, braxen, gädda, gärs, gös, id, lake, löja, mört, nors, ruda, sarv, siklöja, sutare och ål (Linköpings kommun 2003). Det finns även signalkräfta. Det finns flera stugor, hus och bryggor med båtar runt sjön. I söder finns samhället Brokind. Brokind är anslutet till det kommunala avloppsnätet och ledningen går på botten. Kinda kanal passerar sjön. En större väg (väg 34) passerar rakt över sjön via en bro. Vid utloppet finns en mindre trafikerad vägbro. Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har legat på ca 7-7,5 och alkaliniteten på ca 0,5 mekv/l (nära neutralt-över neutralt, mycket god buffertkapacitet). Vattnet är klart och mätningar vid inloppet har som regel visat på ett svagt färgat vatten. Under de senaste 10 åren har totalfosforhalten i snitt varit 13 µg/l vid inloppet, vilket ungefär motsvarar gränsen för oligo- och mesotrofi. Sjön är något eutrofierad. TOC har legat på 10-11 mg/l vid inloppet de senaste åren (måttligt hög halt). Data från MSV (2004). Maxdjupet är 6 m (Linköpings kommun 2003). Påverkan Sjön är påverkad av sänkning, reglering samt homogeniseringen av in- och utlopp. Naturliga lekplatser för strömvattenlekande fisk har förstörts. I inloppet finns vandringshinder. Sjön är eutrofierad. Kinda kanal med båttrafik går genom sjön. Signalkräfta är en introducerad exot. Rekreation och mänskligt nyttjande Det finns flera stugor och hus runt sjön och den nyttjas flitigt i form av t ex fiske, båtliv och bad. Kinda kanal, som pekats ut som riksintresse för friluftslivet, passerar sjön. Det finns en kanotled utmed Kinda kanal med kanotupptag vid slussarna. Badplats finns vid Brokind och Västerby. Östgötaleden passerar vid inloppet. Fiskekort säljes. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Ytterligare bladvassutbredning på stenbotten är inte bra för känsliga arter som t ex rosettväxter. Ytterligare kunskap En noggrannare undersökning av sjöns biologi och biotoper och gärna hela systemet från Järnlunden till Ärlångens utlopp skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant samt underlätta bibehållandet av värdena. Skydd Strandskydd 100 m. Delar av stranden är naturreservat och Natura 2000-område. 87

96 Stora Mörken 645789-149700 Klass 3 Relativt klar skogssjö med lång omsättningstid Sjöyta 49,9 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 525 ha Stångån Höjd över havet 108, 3 m Besöksdatum 2003-09-23 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 19 Naturvärdesbedömning Stora Mörken är en flikig skogssjö. Sjön är ostörd av försurning, har ett relativt klart vatten, stort djup och en lång omsättningstid vilket bidrar till god vattenkvalitet. Beskrivning Stora Mörken ligger i utkanten av eklandskapet, 3 km sydost om Bjärka Säby och ett par km öster om Stora Rängen. Det är en flikig, sannolikt mesotrof skogssjö med relativt klart vatten. Stora Mörken har sitt utlopp i väst och rinner av mot Stora Rängen. Sjön har en lång omsättningstid och avrinningsområdet domineras av skog, men det finns även åker-, och betesmark. Södra sidan av sjön sluttar ned mot vattnet, men norra är något flackare. Sjön kantas mestadels av barrskog, ofta med en lövridå mot vattnet. En stor del är produktionsskog. Det finns även ett visst inslag av hygge samt lite bete och bebyggelse. Utmed en betydande del av sjön finns översvämningsmark med t ex al, björk och viden. Det mesta av översvämningsmarken ligger på f d botten. Utmed sjön finns ett parti lövskog samt ett par hagmarker och hasselskog som har klassats till klass 1 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. Utmed stranden består botten övervägande av organogent material, men det finns även inslag av hällar, block, sten, sand och lera. Sjöutloppet går via ett 4,5 m brett dike och sjön bedöms ha sänkts ca 1,7 m. En liten ö finns i östra delen av sjön. Nästan hela norra stranden är bevuxen av en bård av bladvass av varierande bredd (sannolikt främst beroende på sänkningen). Detsamma gäller västra sidan. Andra övervattenväxter i sjön är smalkaveldun, sjösäv, sjöfräken och topplösa. På enstaka platser finns pilblad. Södra sidan är mindre bladvassbevuxen. I grunda vikar finns en hel del näckros och lite större vassar. Flytblads- och undervattensväxterna består av vattenpest, syd-/vattenbläddra, ålnate, grovnate, gul och vit näckros, gäddnate, vanlig igelknopp och krusnate. Näckrosor förekommer frekvent runt sjön och t ex i västra delen finns det mycket av dessa. Övriga flytblads- och undervattensväxter förekommer i måttlig mängd. Vid besöket sågs två storlommar, ett par sångsvanar och två kanadagäss. Kemiska/fysikaliska egenskaper Stora Mörkens ph har mätts till 7,4-7,6 och alkaliniteten till 1,37 mekv/l 1980 respektive 1986 (över neutralt och mycket god buffertkapacitet). Sjön har ett relativt klart vatten och 1986 mättes färgtalet till 35 mg Pt/l (måttligt färgat vatten). Omsättningstiden är 5-6 år, maxdjupet 15 m och volymen 4 Mm 3. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial), Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a) och Linköpings kommun (2003). Sjöytan utgör 9 % av avrinningsområdet. Sjön bedömdes vara mesotrof och något påverkad av näringsämnen. 88

Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen samt homogeniseringen av utlopp. Sannolikt är sjön något påverkad av näringsämnen och en stor del av omgivningen består av produktionsskog. Vattenpest är en exot. Rekreation och mänskligt nyttjande I östra delen ligger några hus, bryggor och båtar. I övrigt finns några båtar utlagda i resten av sjön. Östgötaleden passerar sjön. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Skogs-, jordbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Utloppet bör lämnas orört närmast sjön. En minskad näringstillförsel vore bra. Ytterligare kunskap En undersökning av bottenfauna och skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. 100 Stora Rängen 646137-149595 Klass 2 Mesotrof, stor, heterogen klarvattensjö Sjöyta 1103,5 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 223700 ha Stångån Höjd över havet 84, 6 m Besöksdatum 2003-09-19 Skyddsmotiv Bi, F Ekonomiskt kartblad 085 29 Naturvärdesbedömning Stora Rängen är en stor (kommunens tredje största) mesotrof, djup, mycket flikig, heterogen klarvattensjö med många öar och skär samt varierad bottentopografi. Sjön är ostörd av försurning. Den goda vattenkvaliteten samt rumslig variation skapar goda förutsättningar för biologisk mångfald. Fisk- och fågellivet är rikt och i sjön har glacialrelikterna taggmärla och vitmärla hittats. Till fiskfaunan hör 16 olika fiskarter och till fågelfaunan hör t ex fiskgjuse, storlom, lärkfalk och storskrake. Undervattensoch flytbladsvegetationen är mycket artrik och består bl a av rosettväxter. Sällsyntheter som bandnate har hittats (sårbar, VU). En stor del av stranden består av eklandskapets värdefulla miljöer. Sjön är viktig för friluftslivet. Sjön stämmer in på minst en av de naturtyper som pekats ut i det europeiska nätverket Natura 2000. Beskrivning Stora Rängen är belägen i övergångsbygden och är kommunens största sjö efter Järnlunden och Roxen. Det är en mesotrof, djup och mycket flikig heterogen klarvattensjö med många öar och skär samt varierad bottentopografi. Den ligger långt 89

ned i Stångåns vattensystem och genomströmmas av densamma. Stångån rinner till från Lilla Rängen och Järnlunden i sydväst och rinner av mot Ärlången i nordöst. Avrinningsområdet är mycket stort samt skogsdominerat (73 %), men det finns även jordbruksmark och sjö (11 %). Sjön kantas främst av löv- och blandskog samt betesmark, men även en del barrskog. Flera ekhagar vetter mot sjön och på flera platser betas stranden. Som regel finns ingen egentlig strandmad, men däremot smala blöta partier som påverkas av bete. Djuren kan som regel gå ut och beta av vattenvegetationen. Det finns även enstaka mindre platser med betade strandmader. En del bebyggelse och samhället Bestorp ligger invid stranden. Hälften av strandlinjen består av klass 1-miljöer enligt Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram och i första hand rör det sig om ängs- och hagmark samt lövskog. Vessers uddes naturreservat ligger vid sjön och används till vetenskapliga undersökningar. Reservatet ingår i ett Natura 2000-område som är större än reservatet och löper utmed ca 2 km av stranden. Utmed stranden består botten övervägande av grus, sten och block samt en hel del större hällar och lite sand. Bitvis finns klippor. Det finns även partier med mycket organogent material. Lera förekommer på vissa platser. Sandområden är inte helt ovanliga. På några platser är grundbotten förhållandevis utbredd. En stor del av grundbotten består av hårt bottenmaterial och stundtals sticker små skär upp över ytan. Grundbottentopografin är sannolikt mycket varierad och stranden är flikig med ett stort antal uddar och vikar. Det finns flera öar varav Unö och Skarnö är de två största. Medeldjupet är ganska stort och djup på 10-15 meter är inte ovanligt (Linköpings kommun 2003). I södra delen, norr om Skarnö finns djup på minst 17 meter. I mellersta delen av sjön finns djup på 23 meter väster om Vessers udde och större partier med djup kring 20 meter. I norra delen norr och väster om Tallön finns stora ytor med 18-20 meters djup och med ett största djup på 22 meter. I viken upp mot Labbenäs hålls ett djup av 18 meter ända upp till Stavsätter. Stångån hade tidigare sitt utlopp mitt på sjön i öster vid Bjärka Säby, men sedan 1960- talet rinner vattnet ut i Kinda kanals sträckning i nordöst fram till Hovetorps kraftverk som är ett definitivt vandringshinder. Endast en minimitappning släpps i den halvmils långa naturfåran och även i den finns vandringshinder. Inloppet består av en fysikt påverkad del av Stångån mellan Lilla och Stora Rängen. Första vandringshindret på inloppssidan finns vid Järnlundens utlopp. Sjön bedöms ha sänkts ca 1 meter och den sänktes på 1850-talet när kanalen byggdes. Sjöstrandsvegetationen består främst av bladvass, men även sjösäv, sjöfräken och bredkaveldun. Det finns även topplösa och pilblad samt ett litet inslag vattenklöver. Kalmus och jättegröe hittades i enstaka bestånd. En stor del av sjön har bara mindre och spridda bestånd av bladvass och stränderna är ganska nakna, men det finns även många områden där bladvassen är tämligen utbredd. Flytblads- och undervattensvegetationen består av hårslinga, gul näckros, papillsträfse (steril), skörsträfse (steril), igelknopp (dvärgigelknopp och vanlig?), gäddnate, hornsärv, vattenpilört, axslinga, styvt braxengräs, strandpryl, gräsnate, grovnate, ävjebrodd(?), späd-/gropnate, notblomster, ålnate, trubbnate, nålsäv, vatttenpest samt pilblad av undervattenstyp. Det finns enstaka platser med näckmossa. Det gick ej att bedöma om någon speciell art var dominerande, men vatttenpilört var mycket vanlig. Flytblads- och undervattensvegetationen förekom måttligt tätt, men frekvent. På vissa platser i grunda vikar var dock vattenvegetationen mycket tät. Vid Unöns nordöstra del har bandnate (sårbar, VU) hittats (Genberg 1977). 90

Till fågelfaunan hör fiskgjuse, storlom, skäggdopping, gråtrut, fiskmås, skrattmås, tärnor, storskrake och kanadagås (Linköpings kommun 2003). Lärkfalk häckar på en av öarna (Gunnnar Ölvingsson, Linköpings kommun muntligen). Fiskfaunan är mycket artrik och består av abborre, björkna, braxen, gädda, gärs, gös, id, lake, löja, mört, nors, ruda, sarv, siklöja, sutare och ål (Linköpings kommun 2003). Det finns även signalkräfta. Insjööring har funnits. Den fångades fortfarande i mitten av 1960-talet och kallades Rängenlax (Linköpings kommun 2003). Det finns en uppgift i Länsstyrelsens arkiv från 1898 att Asp uppgives finnas i Rengen med det går ej fiskaren där med på (Linköpings kommun 2003). I sjön har glacialrelikterna taggmärla och vitmärla hittats (Anders Göthberg, Linköpings universitet, muntligen). Under 2004 gjordes en eftersökning av dessa på en kurs på Linköpings universitet, men de gick inte längre att finna. I södra delen av sjön finns flera fritidshus och samhället Bestorp. På västra sidan ligger Svartmåla fritidshusområde vilket sträcker sig ut på Unön via en liten bro. Brokind, Bestorp och Svartmåla fritidshusområde är anslutna till det kommunala avloppsnätet och ledningen går på botten. Vid flera tillfällen har ledningen läckt ut påtagliga mängder avloppsvatten i sjön (Roger Björk, miljökontoret Linköpings kommun, muntligen). Kinda kanal passerar sjön. Kemiska/fysikaliska egenskaper Mätdata från sjön saknas i stor grad. Mätdata från de närliggande sjöarna Ärlången och Lilla Rängens inlopp (MSV 2004) har använts i bedömningen. Vattnet är svagt färgat och ph och alkalinitetsvärden goda. Sjön är sannolikt mesotrof. Sjön har en förhållandevis hög genomströmning. Maxdjupet är 23 m. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen samt homogeniseringen av in- och utlopp. Det finns vandringshinder upp- och nedströms sjön. Sannolikt är fisklivet påverkat av detta. Signalkräftan är en introducerad exot. Öringen har försvunnit och fiskfaunan är förändrad. Eventuellt har glacialrelikterna försvunnit. Sjön påverkas av näringsläckage. Avloppsvatten har flera gånger läckt ut i sjön från ledningen på botten. Det är mycket båttrafik i sjön. Kinda kanal med båttrafik passerar sjön. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön erbjuder möjlighet till friluftsliv i form av t ex bad och fiske. Utmed en del av sjön finns fritidshus samt samhället Bestorp. Kinda kanal, som pekats ut som riksintresse för friluftslivet, passerar sjön och det finns en kanotled utmed kanalen med kanotupptag vid slussarna. Badplats finns vid Kallvik, Bestorp, bredvid KFUM-gården, Stavsätter, Stiftsgården och Svartmåla. Östgötaleden passerar vid både gamla och nya utloppet samt nära badplatsen vid KFUM-gården. Fiskekort säljes. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. En minskad näringstillförsel vore bra. Ytterligare kunskap 91

En noggrannare undersökning av sjöns biologi och biotoper och gärna hela systemet från Järnlunden till Ärlångens utlopp skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant samt underlätta bibehållandet av värdena. En noggrannare inventering av glaciala relikter och en uppföljning av att de inte hittades vid senaste undersökningen är viktig. Skydd Utökat strandskydd 150 m. En del av stranden samt 7,5 ha vatten ingår i Natura 2000 och Vessers uddes naturreservat. 86 Ärlången 646891-149744 Klass 2 Mesotrof, stor, variationsrik sjö Sjöyta 520 ha Delavrinningsområde 67-10 Yta avrinningsområde 234230 ha Stångån Höjd över havet 56,7 m Besöksdatum 2003-09-30 Skyddsmotiv Bi, F Ekonomiskt kartblad 085 39 Naturvärdesbedömning Ärlången är en flikig, stor, mesotrof, variationsrik sjö längst ned i Stångåsystemet. Sjön har en artrik fiskfauna med bl a den rödlistade aspen (sårbar, VU) och ett rikt fågelliv med flera ovanlighter, t ex rördrom (sårbar, VU). Bottensubstratet och topografin är varierad och det är en relativt djup, rumsligt heterogen sjö med olika miljötyper och en variationsrik strand. En stor del av stranden är oexploaterad och produktionsskog förekommer i relativt låg grad. Sjön ligger insprängd i ett område med värdefulla landoch strandmiljöer. Variationsrikedomen och de naturliga stränderna ger goda förutsättningar för hög biologisk mångfald. Betade mader och vinteröppet vatten finns, vilket är värdefulla naturtyper. Sjön är opåverkad av försurning. Sjön är viktig och värdefull för friluftslivet, bl a på grund av den låga exploateringsgraden. Beskrivning Ärlången ligger i övergångsbygden, i en sprickdal med bitvis branta kanter, 0,5 mil söder om Linköping och är den sista sjön i Stångåns vattensystem. Sjön är mesotrof, variationsrik, flikig stor och en av kommunens största sjöar. Södra delen tillhör Åtvidaberg. Stångåns inlopp ligger mitt på sjön vid västra stranden och vattnet genomströmmar norra delen av sjön på sin resa mot utloppet längst upp i norr. Ärlångens mycket stora avrinningsområde domineras av skog (72 %), men det finns även en hel del sjöar (11 %) och jordbruksmarker. Sjön kantas mestadels av skog, men även av åker och betesmark. Det finns ett påtagligt inslag av betad strand och mad. En stor del av sjön kantas av ickeproduktionsskog. Ofta är det branta eller sluttande stränder, men det finns även översvämningsmark i t ex vikar. En stor del av stranden kantas av Sturefors naturreservat och där finns en av de största samlade arealerna ekskog i eklandskapet söder om Linköping. Här finns betesdrift, gamla och mycket grova hagmarksekar, branter och skogar med senvuxna ekar och lönnar, sötvattensstrandängar m m. Området ingår i Natura 2000. Strax intill ligger Sturefors slott med en biologiskt och kulturhistoriskt värdefull parkmiljö. Det finns även ett påtagligt inslag av urskogsartade ekskogar, ekhagmarker, gamla tall- och granskogar och andra spännande miljöer i stranden. Hälften av stranden inom 92

Linköpings kommun har klassats till klass 1-3 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram, varav den större delen utgör klass 1. Naturvärdena är som regel inte direkt vattenknutna, men utgör en bra förutsättning för mångfald i övergångszonen mellan land och vatten. En del av stranden är bebyggd av bl a sommarstugor, men det finns mycket oexploaterad strand. Förutom Stångån rinner flera, ej helt ointressanta, rännilar och bäckar till sjön, bl a en liten bäckravin med små strandbrinkar och meanderbildningar. Ärlångens stränder kantas till stor del av block- och stenrika bottnar, men det finns även ett stort inslag av finare substrat, inte minst i norr närmast utloppet. På några mindre platser hittar man större sandbottnar i områden där det mest är sten. Det finns även inslag av lerbotten. Vanligen blir vattnet djupt ganska snart utanför land, men bitvis är grundområdena ganska utbredda. Det finns även platser där landstranden består av riktigt höga klippor med djupt vatten direkt utanför. Bitvis finner man mycket död ved i vattnet eftersom skogen bitvis är naturskogsartad. Det finns gott om äldre träd i strandmiljön. Sjöutloppet går via en bro och en omgrävd botten till Stångån. Stångån rinner vidare ca 3 km till Slattefors kraftverk och där ligger första vandringshindret nedströms sett. Utloppet är homogeniserat och har troligtvis tidigare erbjudit en god strömvattenmiljö. Även idag strömmar det lite, men inte i samma grad och bara tidvis p g a att flödet regleras. Vid inloppet ligger ett kraftverk som har sitt utlopp direkt i sjön. Något naturligt å-inlopp finns ej kvar, men bredvid kraftverksutloppet och sidoluckorna finns en naturlig botten i viss mån kvar. Inloppet är kraftigt homogeniserat, men en liten strömvattenmiljö erbjuds ändå när vatten släpps, vilket gynnar strömvattenlekande fisk. En minimitappning om 100-500 l/s släpps via en lucka. Båda kraftverken påverkar genomströmningen. Sjön har vinteröppet vatten. Djupet i nordvästra delen är runt 6-7 m och det är 15-16 m längs södra stranden i större delen av sjön. Längs norra stranden är det ca 9-11 m. Största uppmätta djup är 18 m mellan Billinge udde och Göktorpsviken (Linköpings kommun 2003). I mitten av sjön finns ett par öar varav den ena är belagd med tillträdesförbud 1/4-10/7 för fåglarnas skull. Längre söderut finns ännu en ö. Närmast sjöutloppet finns stora bladvassbestånd, som regel ganska ensartade. Även vid inloppet och söderut finns stora bestånd. Bladvassen varierar från grov till måttligt grov och det finns både täta och glesa bestånd. Förutom bladvass finns en hel del sjösäv och smalkaveldun. Sjöfräken, starr, jättegröe, kalmus, pilblad, topplösa och bredkaveldun finns i mindre grad. Övervattensvegetationen är glesare utmed den steniga botten på södra sidan öster om inloppet. På norra sidan finns en hel del bladvass, men mindre bestånd och där finns även mycket nakna stränder. Flytblads- och undervattensvegetationen förekommer som regel ganska glest, men är tätare på vissa platser. Det är svårt att bedöma vad som dominerar i en stor sjö, men vattenpilört tycktes dominera följd av ålnate. Det finns även hornsärv, dyblad, igelknopp, trubbnate, rostnate, vattenaloe, vattenpest, möja (ej artbestämd), axslinga, grovnate, krusnate och näckmossa. Enstaka kransalger och långnate har hittats efter inventeringen. Vattenvegetationens sammansättning varierar över sjön vilket beror på dess rumsliga variation. Arter som dyblad hittades mest i områden med högre näringstillförsel, medan de stenigare miljöerna hade mer arter typiska för den miljön. 93

Till fågelfaunan (sannolikt häckande eller häckande) hör skäggdopping, häger, gräsand, knipa, kanadagås, fiskgjuse, brun kärrhök, storskrake, sothöna, drillsnäppa, fiskmås, sävsångare, rörsångare och sävsparv. I övrigt har storskarv, knölsvan, sångsvan, lärkfalk, havsörn (sårbar VU), skrattmås, gråtrut, havstrut, fisktärna (häckande?), gärdsmyg, vigg, och kungsfiskare (sårbar, VU) setts. Sedan gammalt finns det en hägerkoloni på Storön. Storskarv har tillkommit under senare år och tycks öka. Dessutom rastar många fåglar, bl a änder, i sjön. Information från Carlander (2003) som dels inventerade fåglar översiktligt 2003, men som även hade noteringar från 1997-2002. Även skäggmes (missgynnad, NT) och rördrom (sårbar, VU) har observerats (Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial b). Bottenfaunan i utloppet har, mätt som Shannons diversitetsindex och ASPT-index, under 1985-1997 uppvisat måttligt hög till hög mångformighet och måttligt hög till hög förekomst av känsliga arter (MSV 2004). I sjön lever ett mycket högt antal fiskarter, nämligen asp (sårbar, VU), abborre, gös, gädda, benlöja, braxen, gärs, lake, mört, nors, sarv, siklöja, sutare och ål. Enligt Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a) sattes gädda in 1973. In- och utlopp har sannolikt varit betydelsefulla lekplatser för fisk, inte minst asp. Idag erbjuds försämrade, men möjliga lekplatser för fisk vid inloppet och utloppet. Aspen har konstaterats leka vid inloppet, men även i viss mån vid utloppet (Gustafsson 2004a). Se Gustafsson (2004a) för detaljer om aspen i Ärlången. Kinda kanal passerar sjön. På nordöstra sidan av sjön finns en fornborg. Kemiska/fysikaliska egenskaper Mätningar har gjorts av MSV (2004) i både sjön och utloppet. ph har varit ca 7,5 och alkaliniteten ca 0,6-0,7 mekv/l (över neutralt och mycket god buffertkapacitet). Siktdjupet har varit runt 3 m (måttligt siktdjup) och absorbansen har som regel visat på ett svagt färgat vatten under de senaste 30 åren. De senaste 10 åren har totalfosforhalten legat på ca 21 µg/l (måttligt hög halt) i både utloppet och i sjön. Tidvis har dock mätvärdet stigit upp till värden som 200 µg/l (extremt hög halt). Fosforhalten har minskat under de senaste 30 åren. Klorofyllhalten och totalfosfor indikerar mesotrofi, men värdena ligger ganska nära mot eutrofi. Under de senaste 10 åren har Ärlången tidvis haft nästan syrefritt tillstånd (som lägst har 0,2 mg/l mätts upp) i bottenvattnet, men tidvis har det varit bättre. TOC har legat runt 10 mg/l under 1999-2002 (måttligt hög halt). Andelen av totalkvävets nitrat/nitrit har tidvis varit ganska hög. Omsättningstiden är bara 0,1 år och sjön utgör bara 0,2 % av avrinningsområdets yta. Största djupet är 18 m och volymen 30 Mm 3. Data från Linköpings kommun (2003). Påverkan Inlopp och utlopp är homogeniserade och det finns vandringshinder vid inloppet och en bit efter utloppet. Vattengenomströmningen är reglerad. Mängden vinteröppet vatten har minskat med utbyggnaden. Sjön är påverkad av näringsämnen. Vattenpest är en exot. Fiskfaunan är förändrad. Det är mycket båttrafik i sjön. Kinda kanal passerar sjön med båttrafik. 94

Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön erbjuder möjlighet till friluftsliv i form av t ex bad, fiske eller strosande utmed stranden i naturreservatet. Det är en välbesökt sjö, inte minst av fiskare. Det ligger många båtar runt sjön. Kinda kanal, som pekats ut som riksinteresse för friluftslivet, passerar sjön och det finns en kanotled utmed kanalen med kanotupptag vid slussarna. Fiskekort säljes. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Aspens livsmiljö bör kartläggas ytterligare och gynnas. Vattenkemiförhållandena med bl a syrefri botten bör följas upp. En minskad näringstillförsel vore bra. Betet i stranden bör fortgå. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Ytterligare kunskap En noggrannare undersökning av sjöns biologi och biotoper och gärna hela systemet från Järnlunden till Ärlångens utlopp skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant samt underlätta bibehållandet av värdena. Aspen bör undersökas mer för att den ska gå att gynna. De låga syrehalterna och de tidvis höga näringshalterna bör följas upp. Skydd Utökat strandskydd 150 m. Fågelskyddsområde och tillträdesförbud på Lillön 1/4-10/7. Delar av stranden är skyddad som naturreservat och ingår i Natura 2000. 95

67-9 Stjänorpebäckens avrinningsområde Avrinningsområdet är ganska långsträckt och går 1,5 mil upp nordväst om Roxen och är 38 km 2. Avrinningsområdet ligger i skogslandskapet ovanför förkastningsbranten, men är småbrutet med inslag av mer jordbruk än det annars är i området. 2 % består av sjö och 51 % av skog (SMHI 1994). Stjänorpebäcken rinner rakt genom området. De undersökta sjöarna liger i ett område med god buffertkapacitet, till skillnad mot andra sjöar inom kommunens norra skogsbygd. 151 Bjärkasjön 649385-147528 Klass 3 Eutrof liten sjö med betad strand Sjöyta 30 ha Delavrinningsområde 67-9 Yta avrinningsområde 180 ha Stjänorpebäcken Höjd över havet 78,9 m Besöksdatum 2003-07-21 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 85 Naturvärdesbedömning Bjärkasjön är en näringsrik liten sjö som bl a omgärdas av betesmark. Sjön rinner av mot den värdefulla Stjänorpebäcken och är ostörd av försurning. I stranden finns betade sötvattensstränder vilket är ett värdefullt inslag. Sjön hyser med sina vassar och grunda vegetationsrika bottnar bra förutsättningar för fågellivet. Sjöns yta utgör en stor del av avrinningsområdet (17 %) och åtminstone tidvis har vattnet endast haft svag infärgning av humus. Beskrivning Bjärkasjön ligger i Norra skogsbygden i något av ett småbrutet landskap med inslag av brukad mark och är en näringsrik liten sjö. Halva sjön ligger i kommunen. Sjön rinner av mot Sibborpesjön och vidare till den värdefulla Stjänorpebäcken. Avrinningsområdet består främst av skogs- och åkermark. Det finns även lite myr- och betesmark. Sjön utgör en stor del av avrinningsområdet. Sjön kantas av åker, bete och skogsmark till ungefär en tredjedel vardera. I nordöst finns en betad strand. Betesmarken sluttar mot vattnet och är ungefär 30 m bred. Mot vattnet växer ett smalt stråk nedbetad starr och utanför det nedbetad och utglesad bladvass. Här finns även andra arter som vattenpilört, igelknopp, pilblad, svalting och vattenklöver. I söder finns ett brett bladvassbälte med en betad flack strandmad innanför. Vid besöket betades maden av får och betestrycket mot sjön var inte speciellt högt. Även i norr finns ett litet betat parti vid vattnet. Bottensubstratet består utmed den nordöstra betade stranden av sand med inslag av findetritus. Bottensubstrat kontrollerades inte utmed resten av sjön. Grundbotten tycks bitvis vara utbredd. Sjöutloppet går via ett dike och sjön har sänkts, enligt SMHI (1995) år 1947. Vattenvegetationen inventerades bara översiktligt, förutom östra sidan som kontrollerades mer noggrant. Runt större delen av sjön finns det ganska gott om flytbladsväxter, främst gul och vit näckros. I en vik på västra sidan och i söder utanför 96

det stora bladvassbältet finns det kraftiga näckrosbestånd. Det finns även en hel del dyblad i sjön. Nästan hela sjön kantas av bladvass undantaget ett skogsparti. Enligt uppgift finns gädda, sutare, abborre, mört och sarv. År 2003 sågs kanadagäss med ungar, knipa, skogssnäppa, skrattmås, fisktärna, gräsand och fiskmås vid fågelinventeringen (Göthberg 2003). Vid besöket var det gott om kanadagäss vid sjön. Fiskmås och fisktärna sågs. Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har varit runt neutralt och buffertkapaciteten mycket god. 1980 uppmättes färgen 65 mg Pt/l (betydligt färgat), men 1992 endast 20 (svagt färgat). Tillrinningen är 0,34 Mm 3 /år. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial) och Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a). Sjöns yta utgör en stor del av avrinningsområdet (17 %). Djupet är ca 6-7 meter enligt en boende. Bjärkasjöns vatten var vid besöket relativt klart, men något grumlat. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen och av näring från jordbruksmarken. Rekreation och mänskligt nyttjande Det finns några hus, en lantbruksgård, några bryggor och båtar vid sjön. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fisk som t ex karp bör ej introduceras. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Ett ökat bete i söder vore bra, i övrigt bör betet fortgå. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 167 Sibborpesjön 649410-147975 Klass 3 Eutrof, ganska variationsrik sjö med strandbete Sjöyta 60 ha Delavrinningsområde 67-9 Yta avrinningsområde 1650 ha Stjänorpebäcken Höjd över havet 72,3 m Besöksdatum 2003-07-21 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 85 Naturvärdesbedömning Sibborpesjön är en eutrof, ganska varierad sjö med bl a strandbeten och vegetationsrika miljöer. Både stranden och vattenmiljön ger goda förutsättningar för fågellivet, inte minst p g a vegetationsrikedomen och de betade stränderna. Betade stränder är en värdefull miljö. Sjön är ostörd av försurning och rinner av till den värdefulla Stjänorpebäcken. 97

Beskrivning Sibborpesjön ligger i utkanten av skogsmarkerna norr om förkastningsbranten i ett småbrutet landskap och är en eutrof, ganska varierad sjö. Sjön har sitt utlopp mot öster och rinner av till den värdefulla Stjänorpebäcken. Avrinningsområdet består främst av skogs- och åkermark. Det finns även lite myrmark och betesmark. Sjön kantas till nästan två tredjedelar av skog och knappt en tredjedel av bete. Det finns även lite åkermark. I öst och söder finns betade stränder med inslag av betad mad. Dessa betesmarker har även andra värden knutna till sig och har klassats till klass 1 resp 2 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. En av betesmarkerna ingår i Natura 2000. De andra betade stränderna har inte riktigt lika utpräglade mader eller är något igenväxta. Sjön är tämligen oexploaterad i stranden. Sjön har en vågformad strand med små inbuktningar och vikar. På flera platser finns en våtmarksartad zon i stranden, med bl a starr, kaveldun, stor igelknopp, kråkklöver, sjöfräken eller med mer bladvassdominerade miljöer. Det finns även trädbevuxna översvämningszoner med bl a al och viden. Det finns gott om flytbladväxter i sjön. Det finns en hel del bladvass, bredkaveldun, starr och andra övervattensväxter i stranden. I öst finns en stor grund vik som har kontakt med resten av sjön via ett grunt sund. I viken växer mycket bladvass i stranden och en stor del av ytan täcks av näckrosblad. Boende upplever att vegetationen, bl a näckrosor ökat i omfattning. Botten utmed stranden består av dy, sand, grus och sten. Bitvis är grundbotten förhållandevis utbredd. Sjöutloppet går via ett brett dike som passerar vid betesmaden i öster. Sjön är sänkt 1925 enligt SMHI (1995). Vatten- och sjöstrandsvegetationen undersöktes bara i låg omfattning. Förutom näckrosor kunde krusnate noteras, men inga andra undervattensväxter hittades. Kanadagås, fiskmås och tranor sågs vid besöket. Vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003) sågs/hördes kanadagäss med ungar, gräsänder, rörsångare, häger, sävsångare, fisktärnor, knipor, tofsvipor, sångsvan, storlom, enkelbeckasin, sävsparv, buskskvätta och fiskmås. Enligt boende fanns det mer av t ex doppingar och sothöns förr. I sjön lever abborre, gädda, brax, mört, ruda och lite sutare, men förr fanns även ål (enligt boende). Kemiska/fysikaliska egenskaper Sjön har mycket god buffertkapacitet och ph har varit 6,0-7,6 (surt-över neutralt). Sibborpesjöns vatten var humöst, men ej grumlat vid besöket. Enligt uppgift kan det ibland vara grumligare. Mätningar 1971-1998 har visat på siktdjupet 0,6-1,4 m (mycket litet-litet siktdjup) och färgen 40-100 mg Pt/l (måttligt-betydligt färgat). Grumligheten var 3,2-4,5 FTU-enheter (betydligt grumlat) och totalfosforhalten 41-62 µg/l åren1976-98 (4 prov), men 95 µg/l år 2001 (hög halt-mycket hög halt). TOC-halten var mycket hög 1998 och 2001 (17 resp 18 mg/l). Tillrinningen är 2,8 Mm 3 /år. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial), Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a) och Länsstyrelsen i Östergötland (2004b). Enligt boende är djupet ca 1,5-2,5 m i östra viken och sannolikt max ca 8 m i resten av sjön. Påverkan 98

Sjön är påverkad av sänkningen, samt homogeniseringen av utlopp. Vattnet är eutrofierat. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fisk som t ex karp bör ej introduceras. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Betet bör fortgå. Värdet skulle sannolikt höjas med ett ökat bete och röjning av viden på väl valda platser, t ex utmed västra stranden. Det skulle bl a gynna fågellivet. Rekreation och mänskligt nyttjande Det finns en kommunal badplats i norr och flera båtar och bryggor. Sjön besöks sannolikt frekvent. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. Delar av stranden ingår i Natura 2000. 67-8 Sviestadsån avrinningsområde Sviestadsån avrinningsområde sträcker sig över ett 217 km 2 stort område sydöst om Roxen och avvattnar mest slätt- och mellanbygd. Området består av 45 % skog och 6 % sjö (SMHI 1994). Området sträcker sig ända till Åtvidaberg och huvudfåran byter namn flera gånger till Huseån, Taforsaån, Kräplingeån, Vårdsbergsån och kallas först vid Linghem för Sviestadsån. Biflöde 67-8-2 Värnässjön och Svinstadsjön undersöktes i detta biflöde som ansluter relativt långt ned i Sviestadsåns avrinningsområde. Avrinningsområdet består av 61 % skog och 8 % sjö och ligger i slätt- och mellanbygd. Buffertkapaciteten i mark och vatten är god i området. 148 Värnässjön 646953-150510 Klass 3 Hypertrof, relativt stor sjö med grumlat vatten Sjöyta 155 ha Delavrinningsområde 67-8-2 Yta avrinningsområde 3160 ha Höjd över havet 53,5 m Besöksdatum 2003-07-31 Skyddsmotiv Bi, K Ekonomiskt kartblad 086 31 Naturvärdesbedömning Värnässjön är en ganska stor, hypertrof, grund sjö. Sjön omges till relativt stor del av värdefulla naturmiljöer och har relativt oexploaterade stränder. Det finns bitvis intressanta betade stränder. Sjön har tämligen bra förutsättningar för fågellivet och här har de rödlistade fåglarna skedand (missgynnad, NT), brunand, rördrom och 99

svarthakedopping (sårbara, VU) setts/hörts. Fornlämningar och värdefull natur/kulturmiljö finns i anslutning och sjön utgör en naturlig del av den miljön. Beskrivning Värnässjön ligger en halvmil sydöst Bankekind och är en relativt stor hypertrof, grund sjö. Sjön har via ett kort dike sitt utlopp mot Svinstadsjön som sedan rinner av mot Vårdsbergsån. Avrinningsområdet är ganska stort och domineras av skog och åkermark, ca hälften vardera. Det finns även några sjöar och lite betesmark. Värnässjön sträcker sig i nordvästlig riktning och kantas av branta till sluttande kanter, ibland stupande. Närmiljön består främst av skog, men det finns även lite åker och ett betydligt inslag betesmark (drygt 10 % av stranden). Skogen består av både löv- och barrskog. I nordväst finns en värdefull ekhage som har klass 1 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram och ingår i Natura 2000. Hagen sträcker sig till vattnet där det finns strandbete. Nästan hela norra stranden (kortsidan) är betad och bevuxen av främst jättegröe, men där finns även arter som svärdslilja, bladvass, fackelblomster, strandlysing, älggräs, starr, smal- och bredkaveldun. Det finns även trädbevuxna partier insprängda vid maden, med täta videbestånd, al och grova pilar. Maden fortsätter utmed utloppsdiket och vidare mot betesmarkerna vid Svinstadsjöns södra del. Utmed utloppsdiket finns större bladvassbestånd och viden. Även på ett litet parti på västra sidan strax söder om utloppet samt på ett litet parti i sydöstra delen av sjön finns betade strandmader med bl a jättegröe och bladvass. I anslutning till det västra partiet finns värdefulla betesmarker med en flora som indikerar mycket lång hävdkontinutet (klass 1). Pil är ganska vanligt förekommande trädslag och i exempelvis sydöstra delen av sjön finns översvämningsskog med al och grova pilar. I övrigt är det vanligtvis skogsmark fram till vattnet eller fram till bladvassen som i stor grad kantar sjön. En stor del (ca en fjärdedel) av sjön kantas av värdefull skog (klass 2 i naturvårdsprogrammet samt en skoglig nyckelbiotop utanför kommungränsen) med bl a gammal tall, senvuxna ekar och en värdefull kryptogamflora. Sydvästra stranden som ligger utanför Linköpings kommun kontrollerades bara sparsamt vid fältbesöket. Utmed stranden består botten till stor del av grus, sten och block, men även till stor del av finare material. Bitvis finns klippor i strandszonen. Utloppet består av ett dike som rinner genom strandmaden. Enligt SMHI (1995) sänktes sjön 1908 och bedömdes som sänkt ca 1 m. En bäck rinner in via ett dike i strandmaden i norr. Det södra inloppet besöktes ej. I anknytning till strandmaden i norr finns stora vegetationsbälten dominerade av gul näckros och den inte helt vanliga dvärgnäckrosen. Dessa finns även i viss omfattning vid södra stranden. Utmed en stor del av sjön växer en bård av bladvass. I övrigt är strand- och vattenvegetation sparsamt förekommande. Vid fågelinventeringen 2003 sågs/hördes gräsand, skäggdopping, brunand (sårbar, VU), sångsvan, fisktärna, häger, rörsångare, skrattmås, knipa, fiskmås och sävsångare (Göthberg 2003). Vid besöket observerades fiskmås, flera hägrar (20-30 st), ett stort antal andfåglar samt ett gäng kanadagäss. Gunnar Ölvingsson (Linköpings kommun, muntligen) har sett/hört skedand (missgynnad, NT), rördrom (sårbar, VU) och svarthakedopping (sårbar, VU). Fiskfaunan består enligt en boende av abborre, gädda, och karpfiskar, men inte ål. Vid besöket sågs flera döda gersar. 100

Det finns två fornborgar utmed stranden och det finns även en vandringsslinga där man kan beskåda mycket intressanta fornlämningar som ingår i klass 1-området och Natura 2000. Sjön har varit en del av en sjöled mellan Östersjön och Roxen under Järnåldern. Kemiska/fysikaliska egenskaper Data finns från 1970 t o m 2000 (Linköpings kommun arbetsmaterial, Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial a, SLU 2003, Länsstyrelsen i Östergötland 2004). ph har vid mätningar legat på 6,7-10,3 och alkaliniteten 0,7-1,2 (svagt surt-över neutralt, mycket god buffertkapacitet). Färgtalet har varit ca 50-125 mg Pt/l (måttligt-starkt färgat). Siktdjupet har varit 0,3-0,4 m (mycket litet siktdjup), undantaget 1970 då 1,1 m uppmättes. Vattnet har varit starkt grumlat. Totalfosforhalten har mätts till 52-700 µg/l (mycket hög-extremt hög halt). TOC-halten har varit hög-mycket hög (få mätningar). Maxdjupet har uppgetts till 2 m. 1991 förekom fiskdöd i sjön. 1926 var siktdjupet 0,3 m och vattenfärgen uppgavs till grå (Tideman arbetsmaterial). Tideman lodade sjön till max 3,5 och medel 2 m. Vattnet var vid inventeringen kraftigt grumlat och siktdjupet mycket litet. Påverkan Sjön är starkt eutrofierad, sänkt och utloppet homogeniserat. Jättegröe är en introducerad exot. Rekreation och mänskligt nyttjande En vandringsslinga leder genom den intressanta natur- och kulturmiljön och från fornborgen kan man skåda ut över sjön. Sjön ligger relativt ostört, men det finns några bryggor, ett antal båtar och i söder ligger en gård. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Ett ökat betestryck samt röjning av viden vore bra på rätt utvalda platser. En minskad näringsbelastning vore bra. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. Delar av stranden ingår i Natura 2000. 101

Värnässjön är ganska oexploaterad och kantas av såväl kulturhistoriskt värdefulla miljöer som spännande ekhagar och betade stränder. Sjön är kraftigt eutrofierad, men har ett rikt fågelliv. 147 Svinstadsjön 647213-150153 Klass 3 Hypertrof, relativt stor sjö med grumlat vatten Sjöyta 191 ha Delavrinningsområde 67-8-2 Yta avrinningsområde 4415 ha Höjd över havet 53,5 m Besöksdatum 2003-07-29 Skyddsmotiv Bi, F Ekonomiskt kartblad 086 40 Naturvärdesbedömning Svinstadsjön är en relativt stor, relativt varierad och flikig hypertrof sjö. I sjön lever ett ganska högt antal fiskarter samt det rödlistade nissögat (missgynnad, NT). Det finns inslag av betade stränder, vilket är värdefullt. I övrigt består delar av stranden av värdefulla skogs- och hagmarker. Sjön är intressant för sjöfågel. Sjön är ostörd av försurning. Den förhållandevis rumsligt varierade miljön samt storleken bidrar till värdet. Sjön är viktig för friluftslivet. Beskrivning Svinstadsjön ligger strax söder om Bankekinds samhälle och är en relativt stor och flikig hypertrof sjö med påtagligt grumlat vatten. Sjön har sitt utlopp mot Vårdsbergsån som senare övergår till Sviestadsån innan inloppet i Roxen. Avrinningsområdet domineras av skog (ca 62 %) och åkermark. Det finns även några sjöar (ca 8 %) och lite betesmark. Sjön har ganska stort avrinningsområde. 102

Svinstadsjön omges mestadels av starkt sluttande till branta kanter. Ibland störtar bergskanterna ned, speciellt på östra sidan. En stor del av stranden kantas av skog, men det finns även ett betydligt inslag av klippor. Skogen består av både löv och barr och sannolikt inte av speciellt mycket produktionsskog. Det finns även åker, men som regel går den inte ända fram till sjön. En stor del av sjön, ca 1/4, kantas av värdefulla löv- och barrskogar samt värdefulla hagmarker, klassade till klass 1 och 2 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. Utmed norra och södra kortsidan finns betesmark med betade mader och den södra av dessa ingår i den värdefulla hagmarken (klass 1). I strandmiljön finns gott om al och asp, men även anmärkningsvärt mycket pil. På norra sidan finns en fornborg. En betydande del av sjön kantas av hus och stugor, men strandmiljön är ändå förhållandevis naturlig. Utloppet består av ett djupt dike, ca 3,5 m brett, som snart rinner ut genom åkermark i nordväst. Sjön är sänkt och SMHI (1995) uppger året 1903 för detta. Inloppet består av ett dike som rinner in via betesmarken i söder. Det finns ett tiotal öar. De är från ett tiotal till nästan 200 m långa. Det finns inte mycket växter i eller utanför strandlinjen, förutom i flera vikar där man vanligtvis finner främst jättegröe som i viss mån är karaktärsart för sjön. Det finns även flera vikar med inslag av både jättegröe och bladvass. Dessa två arter finns i övrigt sparsamt spridda kring sjön. Flytblads- och undervattensvegetation tycks närmast saknas förutom i norr och söder där det finns ett litet inslag av gul näckros och lite vattenpilört. I övrigt finns det ett sparsamt inslag av bl a starr, strandlysing, topplösa, vattenskräppa, fackelblomster och svärdslilja. Vid betesmarken i söder växer rikligt med jättegröe, en bård av bladvass samt växter som bl a svärdslilja, bredkaveldun, älggräs, kabbeleka, och äkta förgätmigej. Bladvassen är nedbetad och bitvis finns öppet vatten fram till stranden. I norr finns också betad strand och mad. Även där är jättegröe vanligast. Det finns en utglesad bladvassbård kring en del av stranden och det växer även en del vattenskräppa, strandlysing, fackelblomster och svärdslilja samt på ett parti mycket al. I norr finns det även torrare betade stränder med annan strandvegetation. Vid besöket sågs fiskmås och enstaka skarv. Vid betesmarkerna fanns häger och diverse andfåglar. I norr huserade ett stort antal kanadagäss. Sävsångare, knölsvan, gräsand, knipa, skrattmås, kanadagås, skäggdopping, sothöna, fiskmås, drillsnäppa och rörsångare har setts/hörts vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). I vattnet finns abborre, gers, braxen, gädda, gös, löja, mört och signalkräfta samt det rödlistade nissögat (missgynnad, NT) (Delling et al 2000, Linköpings kommun 2003). Det finns en fornborg vid vattnet. Kemiska/fysikaliska egenskaper Data finns från 1969-1998. ph har legat mellan 6,6-10,3 (svagt surt-över neutralt). Alkaliniteten har varit mellan 0,8 och 1,3 mekv/l (mycket god buffertkapacitet). Färgtalet har varit 25-140 µg Pt/l (måttligt-starkt färgat vatten). Siktdjupet har som regel varit mindre än 0,5 m (mycket litet siktdjup). Totalfosforhalten har varit mellan 23 och 210 µg/l och oftast en bra bit över 100 (hög halt-extremt hög halt). Vattnet har som regel varit starkt grumlat. Det har rapporterats om kraftiga algblomningar och toxiner 103

har tidvis påvisats. Fiskdöd har uppstått. Höga-mycket höga TOC-halter har mätts upp under senare år (endast 2 prov). Volymen är 4,75 Mm 3, maxdjupet 5,5 m, medeldjupet 2,5 m och medelvattenföringen 0,23 m 3 /s. Omsättningstiden är 0,7 år. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial), Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a), SLU (2003) och Länsstyrelsen i Östergötland (2004b). 1926 var siktdjupet 0,3 m och vattenfärgen uppgavs till grå (Tideman arbetsmaterial). Vattnet var vid besöket extremt grumlat. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen och eutrofieringen samt homogeniseringen av in- och utlopp. Delar av stranden och öarna är exploaterade. Signalkräfta och jättegröe är introducerade exoter. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön är flitigt besökt och används av Bankekindsinvånare och sommarstugeägare. Det finns mycket stugor runt sjön, sannolikt mestadels sommarstugor. Även öarna är bebodda. Det finns många båtar och bryggor. I norr finns en kommunal badplats. Det finns möjlighet till fiske. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Betet bör fortgå. En minskad näringsbelastning vore bra. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 104

67-7 Kumlaåns avrinningsområde Kumlaåns avrinningsområde är 117 km 2 stort, består av 43 % skog och 2 % sjö (SMHI 1994). Kumlaåns huvudfåra har sitt ursprung i området kring Tedensjöarna och avvattnar ett slätt-övergångsbygdsområde sydöst om Roxen. Det vattendrag som kallas Kumlaån börjar vid Hallebysjön, men är per definition egentligen ett biflöde eftersom avrinningsområdet är mindre en området vid Tedensjöarna. Markens beskaffenhet i området innebär att det finns bra buffertkapacitet i mark och vatten. 67-7-1 Kumlaåns avrinningsområde (biflödet) Kumlaåns (biflödets) avrinningsområde avvattnar bara en sjö, Hallebysjön, innan den rinner ut i huvudfåran. Avrinningsområdet är 34 km 2 stort, består av 52 % skog och 1 % sjö. 140 Hallebysjön 647789-151024 Klass 2 Eutrof, grund, vegetationsrik, fågelrik sjö Sjöyta 50 ha Delavrinningsområde 67-7-1 Yta avrinningsområde 1815 ha Kumlaån Höjd över havet 61,1 m Besöksdatum 2002-07-16 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 086 52 Naturvärdesbedömning Hallebysjön är en grund, vegetationsrik eutrof sjö med ett rikt fågelliv. Med sina vassar, kärr, mader, grundområden och täta växtlighet utgör Hallebysjön en fin fågelmiljö och är en mycket viktig lokal för häckande och rastande fåglar, varav flera är rödlistade. Sjön har även ett rikt växtliv. Beskrivning Hallebysjön är en grund, vegetationsrik eutrof sjö med ett rikt fågelliv. Sjön är belägen i Mellanbygden ca 3 km nordöst om Örtomta på gränsen mellan Norrköpings, Linköpings och Söderköpings kommuner. En tredjedel tillhör Linköping. Avrinningsområdet består mest av skog och åkermark, men även hagmark. Gnejsgranit dominerar i området, men inslaget av grönsten är stort (Edlund 1996). De vanligaste jordarterna utgörs av olika finsediment och moräner (Edlund 1996). Avrinningen går via Kumlaån till Roxen. Utloppet består av ett dike och sjön är sänkt år 1923 enligt SMHI (1995). Botten består av lera och detritus. Runt större delen av sjön finns vassar samt kärr och högstarrmader, ibland ganska vidsträckta. Vassarna domineras av bladvass, men det fanns även gott om sjösäv. I övrigt finns ett betydligt inslag av bl a pilblad, vattenskräppa, vass-, slok- och bunkestarr, sprängört, svärdslilja och kråkklöver. Flytblads- och undervattensväxter finns över nästan hela sjön och är tät i kanten, men glesare mitt i sjön. Gul näckros, hornsärv, gäddnate och trådnate dominerar. Det finns även trubbnate, andmat, stor 105

andmat, vattenbläddra, dyblad, ålnate, igelknopp, axslinga, vit näckros, flotagräs samt stor igelknopp (underart mörk). Hallebysjön är en bra fågelsjö med ett rikt fågelliv. Vid en fågelinventering 1982 (Liljedahl & Vuorinen 1982) observerades 30 olika våtmarksarter. Till de arter som bedömdes häcka hörde bl a skäggdopping (3 par), knölsvan (3 par), kanadagås (1 par), kricka (1 par), gräsand (10 par), knipa (några par), brun kärrhök (2 par) och sothöna (4 revir). Andra häckande arter är bl a sångsvan, brunand (sårbar, VU), vigg, vattenrall, tofsvipa och gulärla. Svarthakedopping (sårbar, VU), skäggmes (missgynnad, NT) och rördrom (sårbar, VU) har troligtvis häckat. Under vår och höst rastar stora andflockar. Fiskgjuse och häger besöker regelbundet sjön. Större delen av detta stycke är citerat från Edlund (1996). Även storspov (missgynnad, NT) har eventuellt häckat (Linköpings kommun 2003). En del av maden hävdas med bete. Värdefulla naturmiljöer finns även i anslutning till sjön (Norrköpings kommun 2002, Linköpings kommun 2003). Området kring sjön är fornminnesrikt och i söder finns en fornborg vid stranden. Kemiska/fysikaliska egenskaper Hallebysjön har vid mätning 1971, -82, -91 visat på ph 6,5-8,7, alkaliniteten 0,7-0,95 mekv/l (svagt surt-över neutralt, mycket god buffertkapacitet), betydligt till starkt färgat vatten och ett mycket litet siktdjup, ca 0,5 m. 1982 var totalfosforhalten 86 µg/l (mycket hög halt), men data saknas för de andra åren. Information från Länsstyrelsen i Östergötland (2004b). Sjön har ett syrefattigt tillstånd med tydlig syretäring (Edlund 1996). Djupet är max ca 1 m och medeldjupet ca 0,75 m. Påverkan Sjön påverkas av sänkningen och näringsläckage från omgivande jordbruksmark. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön erbjuder möjlighet till fågelskådning och är inte helt otillgänglig. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fisk som t ex karp bör ej introduceras. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Hävden bör fortgå. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 106

67-7 Kumlaåns avrinningsområde (huvudfåran) Se Kumlaåns avrinningsområde. 141 Losjön 647165-151295 Klass 2 Eutrof, grund fågelsjö med relativt klart vatten och rik växtlighet Sjöyta 45 ha Delavrinningsområde 67-7 Yta avrinningsområde 220 ha Höjd över havet 64,9m Besöksdatum 2003-09-20 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 086 42 Naturvärdesbedömning Losjön är en eutrof, grund fågelrik sjö med relativt klart vatten och tät vattenvegetation. Både fågellivet och växtsamhället är rikt. Den stora förekomsten av vegetationsrika grundbottnar och flacka sumpiga stränder ger goda förutsättningar för fågellivet. Till fågelfaunan hör t ex rördrom (sårbar, VU) och skedand (missgynnad, NT). Låg humushalt och hög förekomsten av grundbotten ger goda förutsättningar för växtlivet som finns på ett förhållandevis stort djup. Avrinningsområdet är litet i förhållande till sjöns yta som utgör 20 %, vilket bl a bidrar till goda siktförhållanden. Någon liknande sjö finns ej i kommunen. Beskrivning Losjön ligger i Mellanbygden 4 km norr om Björsäter, ett par hundra meter från vägen mot Björsäter och är en eutrof, grund fågelsjö med relativt klart vatten och tät vattenvegetation. Sjön har sitt utlopp via ett dike i väst och rinner av till Norra Teden. Avrinningsområdet domineras av skogs- och åkermark följt av sjöns egen yta som utgör en mycket stor del. Enligt F. Ryd (markägare till en del av sjön) ligger åkrarna i träda. Det finns även betesmark i avrinningsområdet. Sjön kantas till lite mindre än hälften av skog och till en fjärdedel av åker. Vid utloppet i den västra delen av sjön, ligger ett litet våtmarksområde och en mad. Det finns en mindre mängd hus-, tomtmark och betesmark vid sjön. Översvämningszoner finns främst invid den västra kortsidan. Våtmarksområdet/maden är ca 50-100 m brett och består närmast vattnet av något mosaikartade gungflyn med bl a bredkaveldun och starr. Det finns även bladvass och sjösäv samt lite viden och al. Betesmarken utgör bara en liten del av stranden och djuren kan bara gå ut till vattnet på en begränsad del. De är utstängslade från den mad som övergår till våtmarksområdet. Botten består mest av lera och findetritus. Det finns även hårdbottnar invid stranden på flera platser. Det finns grund med hårdbotten ute i sjön. Hela sjön består av grundbottnar och som regel är det bara upp till ca 2 m djupt. Större djup än 3 m hittades inte. I västra delen av sjön är det extra grunt. Sjöutloppet går via våtmarken och sedan rinner vattnet vidare i ett dike. Sjön är sänkt, men det är oklart hur mycket. 107

Runt större delen av sjön växer en bård av övervattensväxter av varierande bredd. Som regel är det bladvass, men det finns även gott om sjösäv och bredkaveldun. Bladvassen är bitvis grov. Det finns även en hel del sjöfräken och ett visst inslag av starr. Undervattenvegetationen förekommer i stor mängd. I princip hela sjöbotten täcks av hornsärv med ett stort inslag trubbnate. Det finns även mycket vita och gula näckrosor i sjön, främst i västra delen. Andra vanliga arter är hjulmöja, gäddnate, axslinga, vanlig igelknopp, näckmossa samt ytterligare en ej artbestämd igelknopppsart. Vatten/sydbläddra, vattenblink, vattenpest, matt-/glansslinke, krusnate, samt långnate förekom i lite mindre mängd. Någon enstaka dyblad fanns invid våtmarksområdet. Hjulmöja är en ovanlig art. Vattenvegetationen undersöktes noggrant. Vid besöket sågs två sångsvanar med sex ungar, många skäggdoppingar och rikligt med andfåglar. Vid fågelinventeringen 2003 sågs/hörde rörsångare, häger, rördrom (sårbar, VU), gräsand, knipa, fisktärna, skäggdopping, sävsparv, vigg, skedand (missgynnad, NT), sångsvan, sothöna och skrattmås (Göthberg 2003). Fiskfaunan består minst av gädda, mört och abborre och det finns signalkräftor. Kemiska/fysikaliska egenskaper PH 6,55 och alkaliniteten 0,93 mekv/l har mätts upp 1981 (svagt surt, mycket god buffertkapacitet) (Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial a). Avrinningsområdet är litet och sjön utgör 20 %. Losjön hade vid besöket ett klart vatten med siktdjup på minst 2,5 m. Enligt Ryd brukar vattnet vara relativt klart. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen samt tillförda näringsämnen. Vattenpest och signalkräfta är exoter. Rekreation och mänskligt nyttjande Vid sjön ligger några hus, några småbåtar och bryggor. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Åtgärder som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i omgivningen med hänsyn till floran. Fisk som t ex karp bör ej introduceras. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Vid eventuell rensning av diket bör försiktighet råda. Växtligheten bör ej reduceras. Ytterligare kunskap En noggrannare fågelinventering skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. 108

Losjön har tät vattenvegetation, mycket näring och relativt klart vatten, vilket borgar för ett artrikt växt- och djurliv. Här finns intressanta och känsliga fåglar som t ex skedand (missgynnad, NT) samt ovanliga växter som hjulmöja. 143 Norra Teden 647171-151011 Klass 2 Eutrof, grund, sänkt fågelsjö Sjöyta 115 ha Delavrinningsområde 67-7 Yta avrinningsområde 2740 ha Höjd över havet 61,4 m Besöksdatum 2003-07-28 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 086 42 Naturvärdesbedömning Norra Teden är en ganska stor, näringsrik och mycket grund sjö omgiven av vassar och kärr. Sjön har ett stort värde för bl a fågellivet och flera rödlistade fågelarter har observerats, t ex brunand, svarthakedopping, rördrom och årta (sårbara, VU). Runt sjön finns inslag av värdefulla betesmarker och lövskogar. Sjön har goda förutsättningar att förbättras, vilket bidrar till naturvärdet. Sjön rinner av till Kumlaån, där fisken asp (sårbar, VU) har haft eller har sin lekplats. Beskrivning Norra Teden ligger i ett jordbrukslandskap mellan Ekenäs slott och Björsäter. Det är en näringsrik och mycket grund sjö omgiven av vassar och kärr. Sjön avvattnas via ett kärr och ett dike förbi Ekenäs slott och vidare mot Kumlaån. Skog är dominerande markslag i avrinningsområdet (53 %), men det finns nästan lika mycket åkermark. Det finns även flera sjöar (7 %), samt en del betesmark och samhället Björsäter. 109

Sjöarna Norra och Södra Teden är resultatet av en sänkning av sjön Teden. Sänkningen skedde enligt SMHI (1995) år 1904 och idag är sjöarna bara sammankopplade via ett dike. Norra Teden är mycket grund och omges av främst kärrmiljöer, men även åker, betesmark och skog. Runt sjön finns ett stort inslag av bladvass och viden. Omkring sjön finns värdefulla betesmarker och lövskogar, klass 1 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. En stor del av värdena är kopplade till hävd, men där det är beteshävd är det inte alltid djuren har möjlighet att beta i stranden. Botten består sannolikt övervägande av dy. Ute i sjön finns en ö. Sjön hyser goda förutsättningar för fågellivet och vid besöket sågs sothöna, sångsvan och diverse andfåglar. Det finns gamla uppgifter om bl a brun kärrhök, brunand (sårbar, VU), vigg, svarthakedopping (sårbar, VU), häger och fiskgjuse (Länsstyrelsen 1986). Rördrom (sårbar, VU), häger, årta (sårbar, VU) och sångsvan har setts/hörts (Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial b) Flytblads- och undervattenvegetationen ute i sjön undersöktes inte. I Kumlaån har asp (sårbar, VU) lekt förr, men det är osäkert om den gör det ännu (Gustafsson 2004a). Kemiska/fysikaliska egenskaper ph över neutralt och mycket god buffertkapacitet har mätts upp. Data på näring finns ej, men Södra Teden har påvisats vara hypertrof. Björsäters reningsverk har sitt utsläpp i Södra Teden. Tidvis har vattnet i utloppsdiket varit syrefattigt och luktat svavelväte. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial), Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a), SLU (2003), Länsstyrelsen i Östergötland (2004b) och MSV (2004). Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen samt näringstillförsel. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön erbjuder en bra lokal för fågelskådning. Sjön ligger ostört. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Bete på rätt platser kan förbättra miljön. Att låta djuren beta stranden på flera platser vore bra. En minskad näringstillförsel vore bra. Ytterligare kunskap Behov och möjlighet till förbättrande åtgärder bör utredas. Möjligheten och värdet av förändring av hur stranden hävdas med bete bör utvärderas. En noggrannare inventering av sjöns biologi och en fågelinventering skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. 110

67-5 Hällestadsåns avrinningsområde Hällestadsåns avrinningsområde sträcker sig över ett 1288 km 2 stort område väst om Glan och mynnar vid Dovern. I Linköpings kommun avvattnas ett antal sjöar i Norra skogsbygden norrut till detta område. Avrinningsområdet består till 77 % av skog och 7 % av sjö. 67-5-3 Trosbyåns avrinningsområde Avrinningsområdet sträcker sig ned en bit i skogsbygden i nordvästra hörnet av kommunen och avvattnar ett antal sjöar innan vattnet mynnar i Stora Tron. Avrinningsområdet är 66 km 2 stort och består till 80 % av skog och till 6 % av sjö. Området är försurningskänsligt. 217 Ölången 649656-148175 Klass 4 Oligotrof, humös skogssjö Sjöyta 17,8 ha Delavrinningsområde 67-5-3 Yta avrinningsområde 115 ha Trosbyån Höjd över havet Ca 85 m Besöksdatum 2003-07-09 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 96 Naturvärdesbedömning Ölången är en oligotrof humös skogssjö. Sjön är ostörd av eutrofiering och bebyggelse samt ej påverkad av kalkning. Sjön är något varierad, jämfört med många andra sjöar i området, men i övrigt är denna sjötyp vanlig i området. Fiskgjuse häckar på en ö. Beskrivning Ölången ligger i skogslandskapet norr om Roxen, 500 m från vägen mot Tjällmo och är en avlång oligotrof humös skogssjö. Sjön avvattnas till ett dike som ansluter till Dammsjöbäcken. Avrinningsområdet består av skog, med inslag av myrmark. Sjön utgör en stor del av avrinningsområdet. Sjön kantas delvis av hygge med bara lite skyddszon (<5 m) och av barrproduktionsskog som domineras av gran. Våtmark utgör några få procent av närmiljön. Utmed barrskogen finns som regel en tunn lövridå mot vattnet. Utmed en stor del av stranden finns en smal zon med starr (bl a flask-, bunkestarr), vitmossa, topplösa, kråkklöver och missne och en stor del av detta består av gungflyn. Utmed stranden består botten övervägande av dy, men även av ett litet inslag häll, block, grus och sand. På ett par korta sträckor finns större klippor. Det finns två öar, en 200 m lång och en som bara är ett tiotal m lång. Sjöutloppet består av ett homogent dike och sjön är sänkt uppskattningsvis 1 m. Fyra mer eller mindre påverkade bäckar eller rännilar rinner till sjön. I ett av tillflödena finns en bäverdamm. Vattenvegetationen är mycket gles och består av utströdda vita näckrosor främst runt kanterna. Det finns även lite gäddnate. Runt större delen av sjön finns övervattensväxter 111

i form av glest växande starr, sjösäv och topplösa. På några få platser finns mindre bladvassbestånd. Sjön nyttjas flitigt av bäver som samlar föda runt stränderna. Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre, vitfisk, ål och kräftor. Småfisk observerades. Vid besöket kretsade en fiskgjuse runt sjön och enligt Göthberg (2003) häckar fiskgjuse på ön. Även skogssnäppa, knipa och gräsand sågs vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Kemiska/fysikaliska egenskaper Ölången har tidvis haft mycket surt vatten och svag buffertkapacitet. Sjön är okalkad. Ölången har starkt färgat vatten. 1987 uppmättes kvicksilverhalten i gädda till 0,28 mg/kg (låg halt). Tillrinningen är 0,22 Mm 3 /år. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial). Sjön utgör 15 % av avrinningsområdet. Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen, den stora mängden omgivande produktionsskog och hyggen samt homogeniseringen av utlopp. Sjön har påverkats av försurning. I norr går en väg ganska nära. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön är lättillgänglig i norra och västra delen om man t ex vill skåda bäver. Sjön ligger ganska ostört med bara en brygga och tre småbåtar. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fiskgjusarna bör ej störas under häckning. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 180 Dammsjön 650147-147921 Klass 3 Mesotrof, grund, humös, vegetationsrik sjö Sjöyta 4 ha Delavrinningsområde 67-5-3 Yta avrinningsområde 1700 ha Trosbyån Höjd över havet Ca 70 m Besöksdatum 2003-07-14 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 095 05 Naturvärdesbedömning Dammsjön är en mesotrof, mycket grund och vegetationsrik sjö med humöst vatten. Sjön har en utbredd växtlighet och grundbotten samt förhållandevis goda förutsättningar för fågellivet vilket skiljer den från de flesta andra sjöarna i området. Beskrivning Dammsjön ligger i skogslandskapet norr om Roxen intill vägen mot Tjällmo och är en sannolikt mesotrof, mycket grund och vegetationsrik långsmal sjö med humöst vatten. 112

Sjön har sitt utlopp i norr och rinner av via Trosbyån som rinner till Stora Tron. Avrinningsområdet består av skogs- och myrmark samt lite jordbruksmark. Avrinningsområdet på 1700 ha bidrar till hög vattengenomströmning. Sjön kantas av barrskog och hygge. Som regel har endast en liten skyddszon lämnats vid hygget, men bitvis mer. Oftast finns barrskog ända fram till vattnet och endast bitvis finns en lövridå. Bitvis finns öppen starrvåtmark i stranden, men annars går skogen ända fram till vattnet. Vid inloppet i söder finns en barrsumpskog. En liten del av sjön kantas av väg (Tjällmovägen). Det går också en körväg vid utloppet. En stor del av sjön kantas av en bård av döda träd, främst gran. De flesta är inte påtagligt grova och det finns ännu inte mycket lågor, undantaget vid södra delen av sjön. Där finns en översvämningsskog bevuxen av främst gran och en hel del skogssäv. Värdefull skogsmiljö finns i anslutning i södra delen av sjön (Linköpings kommun 2003). Botten består övervägande av dy, men bitvis i stranden finns hårdbotten. Sjöutloppet går via en ståltrumma som går under en körväg. Ståltrumman är 1 m i diameter och i inloppet till den finns ett dämme som håller sjöns yta 60 cm ovanför trummans botten. Dämmet är av trä och tycks vara av provisorisk karaktär. Vid högflöden passerar vattnet bredvid trumman vilket har skadat vägen. Utloppet fungerar som vandringshinder. Bäcken är grävd de första 75 m, men det är osäkert hur sjöns nivå är påverkad mot den ursprungliga. På en karta från 1800-talet har sjön två utlopp. I söder finns inloppet som består av ett 3 m brett dike. Vatten- och strandvegetationen är tämligen riklig och växer över en stor del av sjöns yta. Runt och över en stor del av sjön växer starr i ett mosaikartat mönster. I mitten av sjön finns ett stort parti med mycket bladvass. Bladvass finns även i mindre bestånd fläckvis runt sjön. I söder finns ett stort område där sjöfräken är dominerande art. Exempel på andra vanliga arter är sjösäv, topplösa, kråkklöver, svalting och bredkaveldun samt en mindre mängd missne och vattenklöver. Ungefär hälften av det öppna vattnet är bevuxet av flytbladsväxter, främst gul näckros, men även en hel del gäddnate. Även dyblad är vanligt förekommande. Exempel på andra vattenväxter är syd-/vattenbläddra, stor igelknopp (enstaka), dvärgigelknopp (?) och näckmossa. Vid besöket sågs häckande sångsvan och knipa samt diverse andfåglar. Vid fågelinventeringen 2003 sågs/hördes sångsvan, skogssnäppa, gräsand, knipa, kanadagås, rörsångare, kricka, sävsparv och grågås (Göthberg 2003). Fiskfaunan består åtminstone av gädda, men är i övrigt okänd. Kemiska/fysikaliska egenskaper Sjön ligger i ett försurningskänsligt område, men uppgifter om ph saknas. Några av sjöarna uppströms kalkas. Dammsjön har ett humöst vatten och siktdjupet är lågt. Sjön är sannolikt något påverkad av näring som rinner till via inloppet. Sjön är mycket grund och troligtvis är maxdjupet 1-1,5 m. Påverkan Sjöns hydrologi samt in- och utlopp är påverkade. I utloppet finns vandringshinder. Sjön påverkas sannolikt av näringsämnen och eventuellt har sjön påverkats av försurning. Några av sjöarna uppströms kalkas. 113

Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ostört, förutom att en väg går ganska nära. Man kan blicka ut över fågellivet från en kulle i nordöst. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. Inloppet bör lämnas orört närmast sjön. Eftersom dämmet vid utloppet tycks vara något provisorisk bör dess funktion säkerställas och det bör åtgärdas så att det ej hindrar fisk eller andra djur. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. Dammsjön erbjuder grundbottnar och mosaikartade vattenmiljöer till gagn för bl a fåglar. Från en kulle kan man blicka ut över sjön. 114

201 Opplången 650267-147637 Klass 3 Utpräglad sprickdalssjö Sjöyta 11 ha Delavrinningsområde 67-5-3 Yta avrinningsområde 405 ha Trosbyån Höjd över havet Ca 60 m Besöksdatum 2003-07-18 Skyddsmotiv Bi, G Ekonomiskt kartblad 095 05 Naturvärdesbedömning Opplången är en långsmal, tydligt utpräglad sprickdalssjö. Trots att Östergötland är rik på sprickdalssjöar finns knappast någon mer med så extrema proportioner och sjön har därför ett geologiskt värde. Sjön ligger dessutom ganska ostörd av bebyggelse. Beskrivning Opplången ligger i skogslandskapet norr om Roxen och är en grund långsmal, tydligt utpräglad sprickdalssjö med humöst vatten. Den är ca 1800 m lång, men maxbredden är endast 100 m. Sjön har sitt utlopp i norr och ansluter till Trosbyån som rinner till Stora Tron. Avrinningsområdet består av skogs- och myrmark samt lite betesmark. Sjön omges av sluttande och branta stränder. Närmiljön består mestadels av barrproduktionsskog, men det finns även inslag av lite mer varierad skog. I anknytning till produktionsskogen finns ibland en lövbård mot vattnet. Utmed stranden består botten övervägande av dy, men det finns även partier med hällar och block. Bitvis finns natursköna klippor i strandszonen. Sjöutloppet går via ett 2 m brett dike. Sjön bedöms ha sänkts ca 1,5 meter, men bedömningen är något osäker. I söder och sydväst rinner tre diken till. De för eventuellt med sig näringsrikt vatten, med avseende på växterna vid inloppen (dyblad m m). Utmed större delen av stranden finns en liten översvämningszon eller en bård av övervattensväxter. Där växer starr, sjöfräken, bredkaveldun, kråkklöver, sjöranunkel, topplösa, vattenklöver, missne och sjösäv. Det finns också en hel del partier med klippor och där är vegetationen som regel mer sparsam. Längst ned i söder blir sjön allt smalare och övergår successivt till en öppen våtmark bevuxen av bl a starr, sjöfräken, bredkaveldun och vitmossa. Bladvass finns i norr och i viss mån på västra sidan. Utmed större delen av stranden växer flytbladsväxter. Gul näckros är vanligast, men det finns även gott om gäddnate. Även dyblad finns tämligen frekvent. Igelknopp, vit näckros och gräsnate (osäker artbestämning, gick ej samla in naten) finns i mindre grad. Knipa, gräsand och ett par sångsvanar med bo sågs vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Även bäver har setts i sjön (Göthberg 2003). Vid besöket sågs ett sångsvansbo i södra delen och en fiskgjuse kretsade kring sjön. Fisk av okänd art observerades. Det finns en gammal (1977) uppgift om gädda, abborre, vitfisk och ål (Linköpings kommun arbetsmaterial). Kemiska/fysikaliska egenskaper Vattnet har tidvis varit mycket surt och buffertkapaciteten låg. Sjön har kalkats. Vattnet är starkt färgat (125-400 mg Pt/l har påvisats). Sjön har endast ett medeldjup på 2,4 m. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial). 115

Påverkan Sjön är påverkad av sänkningen samt homogeniseringen av utlopp. Sjön har påverkats av låga ph och av kalkning. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ganska ostört, men det finns en väg samt en grusplan i norr. Sjön ligger inom militärt område, men är annars tillgänglig via vägen. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 67-5-2 Sätraån Sätraån avvattnar ett område på 170 km 2 innan den mynnar i Hällestadsån. Södra delen av avrinningsområdet sträcker sig ned i skogslandskapet i norra delen av kommunen. Området består av 84 % skog och 4 % sjö (SMHI 1994). De undersökta sjöarna rinner till sjön Långbogen som senare avvattnas i Hammarån, som Sätrån heter längre upp. Området är försurningskänsligt. 193 Julern 649983-148269 Klass 5 Oligotrof, liten, grund humös skogssjö Sjöyta 3,7 ha Delavrinningsområde 67-5-2 Yta avrinningsområde Hammarån Höjd över havet ca 65 m Besöksdatum 2003-07-01 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 96 Naturvärdesbedömning Julern är en sänkt, liten, grund sjö omgiven av våtmarksmiljö. Sjön ligger ostört från bebyggelse och vägar och har betydelse för fåglar som t ex sångsvan. Beskrivning Julern är belägen i skogslandskapet norr om Roxen och är en sänkt liten grund oligotrof, humös skogssjö. Sjön täcks av näckrosor och omgärdas av en våtmarksartad strand. Avrinningen sker norrut mot Hyttesjön. Avrinningsområdet domineras av skog och myr. Grundområdena är utbredda. I princip hela botten består av dy. Sjön är sänkt och in- och utlopp är omgrävda. Sjön omges av öppna våtmarker eller våtmarksartade zoner (ca 5-30 m breda) med bl a starr, sjöfräken, missne, svärdslilja, hästsvans, bredkaveldun, kråkklöver, vitmossa och topplösa. I våtmarksmiljön finns också andmat och dybläddra 116

där det är riktigt blött. Bitvis finns gungflyn. Sjön kantas av barrskog, som regel med en lövridå mot sjön. I Julern finns en hel del sjösäv och även några sävruggar. Över hela vattenytan växer flytbladsväxter, men bestånden är inte speciellt täta. De domineras av vit och gul näckros, men det finns också en del gäddnate. Syd-/Vattenbläddra förekommer tämligen frekvent samt ett visst inslag av igelknopp (ej artbestämd). Filamentösa alger finns bitvis. Gädda sågs vid besöket och signalkräfta sågs nedströms i diket. Gädda, abborre, vitfisk och sutare finns enligt gamla uppgifter (1983?) (Linköpings kommun arbetsmaterial). Ett sångsvanspar med flera ungar sågs vid besöket. Ormvråk, enkelbeckasin, fisktärna och skogssnäppa observerades vid fågelinventeringen 2003 (Göthberg 2003). Kemiska/fysikaliska egenskaper Låga ph har förekommit och som lägst har 4,4 uppmätts. Sjön är kalkad. Vattnet är starkt färgat och som mest har 225 mg Pt/l uppmätts. Max- respektive medeldjup är ca 1,7 m och 1,2 m. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial). Påverkan Sjön har påverkats av försurning och kalkning. Sjön är påverkad av homogenisering av in- och utlopp och är sänkt. Signalkräfta är en introducerad exot. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ostörd av bebyggelse och vägar. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 192 Hyttesjön 650017-148309 Klass 5 Oligotrof, liten, grund, humös skogssjö Sjöyta 3,6 ha Delavrinningsområde 67-5-2 Yta avrinningsområde Hammarån Höjd över havet ca 65 m Besöksdatum 2003-07-01 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 095 06 Naturvärdesbedömning Hyttesjön är en sänkt liten grund oligotrof, humös skogssjö omgärdad av våtmarksmiljö. Sjön har en viss betydelse för fåglar som t ex sångsvan. Det finns äldre uppgifter om den rödlistade strandlummern (missgynnad, NT), men det är okänt om den finns kvar. 117

Beskrivning Sjön är belägen i skogslandskapet norr om Roxen och är en sänkt liten grund, oligotrof, humös skogssjö. Sjön täcks av näckrosor och omgärdas delvis av en liten våtmarksmiljö. Avrinningsområdet består av skog, myr och endast lite åkermark. Avrinningen sker norrut mot Långbogen. Sjön omges till en tredjedel av öppna våtmarker (upp till ca 45 m breda) med skog innanför. Till två tredjedelar omges sjön av skog, men mellan skogen och vattnet finns som regel en våtmarksartad zon på 5-15 m. Bitvis finns gungflyn. En lågtrafikerad grusväg går i nordväst, ca 30 m från vattnet, utmed ca 200m. Endast på en liten del av stranden är det skog direkt. Skogen består av löv- och barrskog. En del av lövskogen är något försumpad och översvämmas tidvis. Det finns ett mycket litet inslag av åker i stranden. Den våtmarksartade zonen och våtmarken är bevuxen av bl a flaskstarr, sjöfräken, bredkaveldun, missne, vitmossa, kråkklöver och topplösa. Bitvis växer bladvass, men bestånden är inte så grova. På en mindre del finns hydrofila träd. Det finns en gammal uppgift om strandlummer (missgynnad, NT) (Genberg 1977). Strandlummer växer normalt sett i stranden och är kalkskyende (Artdatabanken 2003) och den har även hittats i den näraliggande sjön Ämten. I princip hela botten består av dy. Grundområdena är utbredda. Sjön är sänkt, minst en meter. Sjön har sannolikt använts som damm till en hytta som ligger strax nedströms utloppet. Hyttan är från 1600-talet och vissa rester finns kvar. Utloppet är grävt/sprängt och homogeniserat. Inloppet är också rätat. Över hela sjön växer flytbladsväxter, men bestånden är inte speciellt täta. De domineras av vit och gul näckros, men det finns också en del gäddnate. Vatten-/sydbläddra förekommer tämligen frekvent i sjön. Andra vattenväxter är igelknopp (ej artbestämd), trubbnate och näckmossa. I våtmarksmiljön finns också andmat, hästsvans och dybläddra där det är riktigt blött. Vid besöket fanns ett visst inslag av filamentösa alger. Nära stranden växer gott om sjösäv som bitvis bildar ruggar. Vid besöket sågs gädda och i inloppsdiket sågs signalkräfta. Det finns en gammal uppgift om gädda, abborre, sutare och vitfisk (Linköpings kommun arbetsmaterial). Vid fågelinventeringen 2003 sågs/hördes rörsångare, en sångsvan med bo, ett knippar, ett gräsandspar och två gräsandshonor (Göthberg 2003). Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har mätts till 4,5 som lägst och alkaliniteten till 0,08 mekv/l (mycket surt och svag buffertförmåga). Sjön är kalkad. Vattnet är starkt färgat och som mest har 180 mg Pt/l mätts. Maxdjupet är 2 m och medeldjupet 1,5 m. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial). Påverkan Sjön har påverkats av försurning och kalkning. Sjön är sänkt. En lågtrafikerade grusväg går nära sjön. Signalkräfta är en introducerad exot. Rekreation och mänskligt nyttjande Det finns en båt samt en brygga vid sjön. Några hus ligger en liten bit bort. 118

Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Ytterligare kunskap Kontrollera strandlummerns förekomst. Skydd Strandskydd 100 m. 207 Stensjön 650087-148743 Klass 4 Humös, flikig skogsjö Sjöyta 21,8 ha Delavrinningsområde 67-5-2 Yta avrinningsområde 1215 ha Hammarån Höjd över havet Ca 80 m Besöksdatum 2003-10-21 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 095 07 Naturvärdesbedömning Stensjön är en oligotrof skogssjö. Sjön är ostörd av eutrofiering och bebyggelse. Sjön är flikig och har en ganska varierad botten och strand jämfört med många av skogssjöarna i området. I övrigt är denna sjötyp vanlig i området. Beskrivning Stensjön ligger i skogslandskapet norr om Roxen och är en sannolikt oligotrof, kalkad, humös, relativt varierad skogssjö. Stranden är flikig med små vikar, klippor, uddar och botten är till synes varierad med olika substrat och djup. Sjön har sitt utlopp i väster och rinner till Djurshyttesjön och Långbogen som senare övergår i Hammarån. Avrinningsområdet består av skogs- och myrmark, med inslag av små sjöar. Sjön kantas av barrskog, främst tall, men det finns även inslag av löv. Översvämningszoner finns i låg grad. Gungflyn finns sällan. Utmed stranden består botten av sand, grus, sten, block och dy samt en hel del större hällar. Bitvis finns klippor. Det finns även områden som domineras av sand. Mitt på sjön finns en midja som gör att sjön nästan delas upp i två delar. På några platser, främst i vikar, är grundbotten utbredd, men även stränder med branta bottnar finns. En ö finns. Bottentopografin kan sannolikt vara varierad. Sjöutloppet går via ett dämme med ett litet fall och därefter rinner vattnet i en rensad fåra och ett dike. Det är oklart om och i så fall hur ytan skiljer sig från den ursprungliga nivån. Dämmet är byggt av stenblock och fungerar som vandringshinder. En trälucka ser till att vattnet stannar och det rinner ut i botten av den. Det finns ett bäckinlopp i väst som består av ett dike som strax innan sjön sprängts ned i backen. Närmast sjön finns en meanderslinga kvar som mynnar ut via en öppen liten gräs-starröversvämningsmark. Övriga tillflöden kontrollerades ej. 119

Runt en stor del av sjön växer en liten bård av starr och sjösäv, men stränder utan övervattensväxter finns också i betydlig grad. Flytblads- och undervattensväxterna domineras av löktåg samt gul och vit näckros. Det finns även gäddnate, igelknopp (ej artbestämd) och en mindre mängd vattenblink och näckmossa. En undervattensväxt som inte gick att artbestämma säkert hittades. Enstaka notblomster finns, vilket är ovanligt för denna sjötyp. Fiskfaunan består enligt en gammal (1977) uppgift av abborre, gädda och vitfisk (Linköpings kommun arbetsmaterial). Bottenfaunaprov finns från utloppsbäcken år 2003. Det fanns 29 taxa (måttligt högt). Diversitetsindex, ASPT-index och Danskt faunaindex var lågt-mycket lågt. Surhetsindex var måttligt högt (Länsstyrelsen i Östergötland 2004a). Kemiska/fysikaliska egenskaper Buffertkapaciteten har tidvis varit svag till obefintlig. Sjövattnet har tidvis varit mycket surt och som lägst har ph 4,4 mätts upp (1979). Sjön är numera kalkad. Vattnets färg har mätts till betydligt färgat-starkt färgat. Totalfosforhalten var 18 µg/l 1999 (måttligt hög halt). Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial) och DMN (2004). Bottenfaunan i utloppsbäcken bedömdes som ej eller obetydligt försurningspåverkad 2003, men surstötar kunde ej uteslutas (Länsstyrelsen i Östergötland 2004a). Påverkan Utloppet och i alla fall ett inlopp är homogeniserade. Det finns vandringshinder i utloppet. Sjön är påverkad av förändring i hydrologi bl a p g a utloppet. Sjön har varit mycket sur och är nu kalkad. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ostört utan hus. Det finns ett par båtar vid vattnet. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 120

67 Motala ströms huvudfåra Huvudfåran får sitt vatten från Vättern och vattnet rinner vidare mot Bråviken via Boren, Norrbysjön, Roxen och Glan. Avrinningsområdet är 6630 km 2 uppströms Roxen, 13243 efter Roxen och 15480 vid havet. Avrinningsområdet består av 35, 22 och 20 % sjö samt 38, 48 och 51 % skog på samma punkter. I kommunen börjar huvudfårans lopp i Norrbysjön och lämnar kommunen via östra delen av Roxen. Även Bjän och Skiren m fl sjöar strax norr om Roxen räknas in i huvudfåran. 2 Norrbysjön 649061-147685 Klass 2 Oligotrof klarvattensjö genomströmmad av Motala ström Sjöyta 630 ha Delavrinningsområde Tillhör huvudfåran 67 Yta avrinningsområde 659090 ha Höjd över havet 66,3 m Besöksdatum 2003-09-01 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 85 Naturvärdesbedömning Norrbysjön är en oligotrof, grund klarvattensjö som genomströmmas av Motala ströms rena vatten. Sjön uppvisar såväl värdefulla grundområden och vassar som exponerade stränder med känsliga växter som sylört. Det klara näringsfattiga vattnet ger goda förutsättningar för en rik undervattensvegetation och till växtligheten hör bl a sylört och bandnate (sårbar, VU). I sjön finns värdefulla fågelmiljöer, bl a i form av vassar och här finns flera rödlistade fågelarter. Motala ströms inloppsområde utgör en ovanlig och värdefull miljötyp. Inloppet bidrar dessutom till den rumsliga variationen och skapar vinteröppet vatten, till gagn för t ex fågellivet och utter (sårbar, VU). Den goda vattenkvaliteten samt förekomsten av värdefulla miljötyper ger goda förutsättningar för hög biologisk mångfald. Utterspår har setts. Sjön stämmer in på minst en av de naturtyper som pekats ut i det europeiska nätverket Natura 2000. Beskrivning Norrbysjön ligger mellan skogsbygden och slätten en halvmil nordväst om Ljungsbro mellan Boren och Roxen, strax nedanför förkastningsbranten. Det är en oligotrof, grund, klarvattensjö som genomströmmas av Motala ströms rena vatten. En tredjedel tillhör Linköpings kommun och det är bland kommunens största sjöar. Norra sidan kantas av förkastningsbranten, men söderut blir marken flack. Sjön har sitt utlopp i öst och går där via en kort slinga av Motala ström fram till Ljungsjön som är en kraftverksdamm, dämd över ursprungsfåran. Norrbysjöns mycket stora avrinningsområde omfattar en mängd marktyper i den del som ligger uppströms inloppet. Sjöns egna avrinningsområde domineras av skog och åker, ca hälften vardera. Sjön tillförs näringsfattigt vatten från Motala ström, men jordbruksmarken torde ha lokala effekter på näringsstatusen. Norrbysjön kantas främst av åker, men även en stor del betesmark, skog och stugområden. I nordöst kantas sjön av starkt sluttande skogsmark som direkt avlöses i block-, grus-, stenrika renspolade och exponerade stränder. Där kan man även bitvis finna inslag av sandbottnar. Utmed större delen av det området finns en relativt gles bladvassbård. På flera partier saknas bladvassen. Det finns även lite sjösäv. På nordöstra sidan finns även översvämningsskog, men mestadels är det ungskog. På en sträcka finns 121

flera sommarstugor samt några åretruntbostäder. Även på sydöstra sidan finns hårdbottnar, men mest med utbredda bladvassbälten. Innanför dessa kan man finna bete och ett sommarstugeområde. På sydvästra sidan och området kring inloppet finns också stora och stundtals mosaikartade vassområden. Vissa strandpartier är invallade från sjön. Sjön är grund och grundbotten utbredd. Sjöutloppet går via Motala ströms ursprungliga fåra, men vattenflödet regleras vid den nedströmsliggande Ljungsjön. Inloppet går via en relativt naturligt strömmande del av Motala ström som övergår till ett intressant grundområde. Vattenföringen är dock reglerad vid Borensbergs kraftverk. Sannolikt är det öppet vatten här en stor del av vinterhalvåret. Vandringshinder finns ca 1,5 km uppströms och 4 km nedströms sjön. Vid inventeringen hittades bandnate (sårbar, VU), hornsärv, ålnate, axslinga, hårslinga, gul och vit näckros, vattenpest, vattenpilört, grovnate, sylört, igelknopp, glans- /mattslinke och skörsträfse. I vissa "laguner" i bladvassen finns även dyblad, syd- /vattenbläddra och andmat. Axslinga, hårslinga, ålnate, hornsärv, bandnate och vattenpest tycktes vara de vanligaste arterna, men de andra arterna var också vanliga. Bitvis fanns det påtagligt mycket trådalger och ibland växte dessa över kransalgerna. Arbetsinsatsen vid inventeringen av växterna var endast måttlig, men ändå hittades många arter. Sjön erbjuder en bra fågelmiljö med bl a vassar, grundområden och vinteröppet vatten. Vid besöket observerades knölsvan och storlom. Vid inloppet fanns många sjöfåglar. Exempel på fåglar som hör till sjön eller bara besöker den är årta (sårbar, VU), rördrom (sårbar, VU), pungmes (sårbar, VU), kungsfiskare (sårbar, VU), skäggmes (NT, missgynnad) och salskrake (missgynnad, NT) (Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial b). Fiskfaunan består bl a av mört, abborre, sutare och gädda, enligt boende. Signalkräfta har satts in i slutet av 1980-talet (Länsstyrelsen i Östergötland arbetsmaterial a). Vid besöket sågs utterspillning på norra stranden (sårbar, VU). Nedströms sjön finns en större dricksvattentäckt. Kemiska/fysikaliska egenskaper Norrbysjön har en mycket god buffertkapacitet och bra ph-värden. Vattnet har som regel varit obetydligt färgat de senaste åren. Totalfosforhalterna har sedan 1996 legat på i snitt ca 10 µg/l vilket innebär att sjön är oligotrof. TOC-halten har varit mycket låg till låg de senaste åren. Information från MSV (2004). Sjön har en snabb vattenomsättning. Sjön har ett klart vatten, men kan enligt boende grumlas vid blåst. Påverkan Sjön är påverkad av vattenkraftsreglering. Den är något exploaterad i form av stugbyggen. Sjön är lokalt eutrofierad och del av sjöstranden invallad. Vattenpest är en exot och signalkräfta är en introducerad exot. Vandringshinder isolerar sjön. Rekreation och mänskligt nyttjande Vid sjön ligger flera sommarstugor, några permanentbostäder och fritidsbåtar. 122

Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Regleringen bör vara så mild som möjligt, d v s inte avvika allt för mycket från den naturliga rytmen. Bladvassen bör inte få breda ut sig för mycket på de exponerade stränderna för då minskar habitatheterogeniteten och många organismers livsrum. Ytterligare kunskap En noggrannare undersökning av sjöns biologi och biotoper skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Utökat strandskydd 150 m. 168 Skiren 649118-148632 Klass 3 Klarvattensjö med rosettväxter Sjöyta 58,4 ha Delavrinningsområde Tillhör huvudfåran 67 Yta avrinningsområde 505 ha Höjd över havet 68,1 m Besöksdatum 2003-09-03 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 87 Naturvärdesbedömning Skiren är en oligotrof klarvattensjö med rosettväxter. Sjön har en rik växtplankton- och vattenväxtsammansättning samt en rumslig mångformighet. Sjöytan utgör en ganska stor andel av avrinningsområdet och omsättningstiden är förhållandevis lång, vilket bidrar till bra vattenkvalitet. Klara sjöar med rosettväxter är ovanliga i kommunen, undantaget de stora klarvattensjöarna och sjön skiljer sig markant från de typiskt humösa sjöarna som finns i området norr om Roxen. Skiren förser en värdefull bäck med vatten. Beskrivning Skiren ligger i en nordväst-sydöstlig sprickdal i skogslandskapet norr om Roxen och är en oligotrof klarvattensjö med rosettväxter. Sjön avvattnas via en liten intressant bäck till Roxen. Avrinningsområdet består av främst skog, men även myrmark. Det finns även lite igenvuxen f d brukad mark. Sjön utgör en ganska stor del av avrinningsområdet. Området ovanför Tripphult avvattnades förr till Stjänorpebäcken, men sedan 1700-talet rinner vattnet till Skiren eftersom man har sprängt en kanal som leder om vattnet (Calluna AB 1998). Vattnet från utloppet har drivit kvarn och såg (Calluna AB 1998). Sjön är undersökt med System Aqua-metoden 1997, se Calluna AB (1998) för mer detaljer om sjöns biologi. Sjön kantas av ganska branta kanter med barrdominerad skog och på ett litet avsnitt finns även några stugor. Sannolikt är det mestadels ren produktionsskog. En stor del av skogen är relativt nyavverkad. På några partier i väst finns även inslag av lite öppen våtmarksmiljö i stranden. 123

Utmed stranden består botten av grus, sten, sand och findetritus. Det finns även några klippor i strandszonen. I sjön finns två öar, varav den ena har landförbindelse. Ett djupt stråk på 10-12 meter finns mitt i sjön söder om Storön och det största djupet uppges ligga 20 m väster om Storön (Linköpings kommun 2003). I övrigt tycks botten vara ganska flack och jämnt stigande mot stränderna. Vid utloppet finns en damm som höjer ytan någon halvmeter och utgör vandringshinder. Vatten- och strandvegetationen är ganska gles. Bladvass förekommer ganska frekvent i östra delen av sjön, men bestånden är inte kraftiga. Även på några fler delar av sjön finns en hel del vassar, men i övrigt finns inte så mycket övervattensväxter i sjön. Andra vanliga arter i strandzonen är topplösa, smalkaveldun, sjösäv och sjöfräken. Svalting förekommer bitvis i enstaka exemplar. Flytblads- och undervattensväxter inventerades översiktligt. I strandzonen finns bitvis gott om rosettväxter av arterna styvt braxengräs, vekt braxengräs, strandpryl och notblomster. Flytbladväxter förekommer i måttlig mängd och består av vattenpilört, gäddnate samt vit och gul näckros. Andra arter som förekommer i glesare bestånd, men ändå är vanliga är vanlig igelknopp, hårslinga, vattenpest, och sköldmöja. Vid inventeringen 1997 hittades även bläddra (ej artbestämd), trubbnate, ålnate och näckmossa. Totalt har 16 flytblads- och undervattensväxter hittats om man räknar med näckmossan. Detta är många arter om man jämför med andra sjöar i området. Sjön hade vid inventeringen 1997 ett diverst och rikt planktonsamhälle med 59 taxa. Det fanns lika mycket eutrofi- som oligotrofiindikatorer vilket indikerade mesotrofi (Calluna AB 1998). Vid besöket sågs häger och 1997 sågs storlom, storskarv och fiskgjuse. Fiskfaunan består av gädda, gers, braxen, sutare, abborre, mört och ål (Calluna AB 1998) Kemiska/fysikaliska egenskaper Mycket svag buffertkapacitet samt mycket surt vatten har mätts upp, men numera är sjön kalkad. Färgtalet har i snitt visat på ett svagt till måttligt färgat vatten (ca 30 mg Pt/l i snitt), men enstaka värden har avvikit, eventuellt p g a försurningen. Siktdjupet har varit mellan 3 och 10,65 m under tiden 1970-1997 (6 mättillfällen) och var senast 5,1 m. Totalfosforhalten har varit runt 10 µg/l (4-18) under 1972-1997 (5 provtillfällen, lågmåttligt hög halt). Syre mättes till 2,6 mg/l i bottenvattnet (syrefattigt tillstånd), COD till låg halt och TOC till måttligt hög halt år 1997. Ej anmärkningsvärda metallhalter mättes upp 1997. Maxdjupet är ca 11 m och medeldjupet 5 m. Omsättningstiden är 3 år och tillrinningen 1,0 Mm 3 /år. Ovanstående från Linköpings kommun (arbetsmaterial), Calluna AB (1998) och Länsstyrelsen i Östergötland (2004b). Påverkan Sjön är påverkad av dämningen och förändrad hydrologi. Avrinningsområdet har dubblats, vilket bl a påverkar vattenkvaliteten och omsättningstiden. Utloppet är påverkat och utgör vandringshinder. Sjön är försurnings- och kalkningspåverkad. Sjön påverkas av stor mängd omgivande produktionsskog. Vattenpest är en exot. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön ligger ganska ostört. Det finns några hus vid vattnet (sommarstugor?), några bryggor och småbåtar. Sjön är vattentäkt till ca 15 hushåll i Stjärnorp. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av 124

främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Skogsbruksåtgärder eller andra aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klarvattensjöars omgivning. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 150 Bjän 649333-148778 Klass 4 Humös skogssjö Sjöyta 29,1 ha Delavrinningsområde Tillhör huvudfåran 67 Yta avrinningsområde 720 ha Höjd över havet 77, 9 m Besöksdatum 2003-07-09 Skyddsmotiv Bi Ekonomiskt kartblad 085 87 Naturvärdesbedömning Bjän är en flikig, oligotrof, skogssjö. Sjön är ganska rumsligt varierad jämfört med andra sjöar i området och intressant för fågellivet. En växtplanktonanalys har visat på hög artrikedom. Bjän försörjer den värdefulla Bjäbäcken med vatten. Beskrivning Bjän ligger i en sprickdal i skogslandskapet norr om Roxen och är en långsmal kalkad, sannolikt oligotrof, flikig skogssjö med humöst vatten. Sjön vattnas av via den intressanta Bjäbäcken ned till Roxen. Avrinningsområdet domineras av barrskog, men det finns även mycket myrmark samt ett visst inslag jordbruksmark. Även några små sjöar ingår. Sjön är undersökt med System Aqua-metoden 1997, se Calluna AB (1998) för mer detaljer om sjöns biologi. Västra delen av sjön kantas av mycket brant sluttande till stupande stränder beväxta av barrskog med inslag av lövträd. Skogen består mestadels av ganska gammal skog, vilket torde bero på den begränsade tillgängligheten. Det finns gott om gamla träd och död ved, men sällan i strandlinjen. En bit av landstranden kantas av värdefull skog, klass 3 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. Bitvis finns klippor och ibland störtar berget ned mot vattnet. Östra delen av sjön består också av ganska branta stränder, men bitvis är det flackare. Där finns löv- och barrskog samt utmed ca 200 m ett sommarstugeområde. En väg går bitvis utmed sjön, men sällan speciellt nära vattnet. Det finns även lite försumpad skog samt ett litet myrartat område insprängt i närmiljön. I norr angränsar lite våtmark mot sjön och där finns dessutom inloppet. Den strandnära botten består mestadels av block och sten, men det finns även sand och grus samt findetritus. Det finns några småskär och ute i sjön finns en större och en mindre ö. Det finns ett visst inslag av grundområden. I söder är sjön uppdämd och där ligger ett betongdämme som vattnet rinner ut via. Dämmet fungerar som vandringshinder. Sjön skall ha gett kraft åt både kvarn och såg förr. En kvarn finns kvar strax nedströms sjön. I norr ligger inloppet som består av en bäck som mynnar ut via en klibbalssumpskog och en liten starrbevuxen våtmark. 125

Vattenvegetationen förekommer på västra sidan i måttliga mängder och består främst av vit näckros med inslag av gul näckros. Det finns även sparsamt med topplösa, starr, sjöfräken, sjösäv, missne och bredkaveldun som främst växer i de små inbuktningar som finns i strandlinjen. Vegetationen består på östra sidan som regel av mer eller mindre glesa näckrosbestånd, lite sjösäv, bredkaveldun, sjöfräken och inslag av igelknopp. I söder finns ett grundområde med en hel del växter som t ex sjöfräken och näckros. En växtplanktonanalys visade på 12 eutrofiindikatorer och 9 oligotrofiindikatorer (Calluna AB 1998). De tolkade planktonanalysen som att Bjän ursprungligen var oligotrof, men att en viss eutrofiering skett. Artrikedomen var hög. De hittade även det s k gubbslemmet (Gonyostomum semen). Det är en art som tycks ha konkurrensfördel vid låga ph (Cronberg et al 1988). 1997 nätprovfiskades Bjän. Man hittade abborre, mört, braxen och gers. Inga småabborrar hittades, viket kan tyda på störd reproduktion. Även sutare skall finnas. Mört och sarv uppges (1997) ha minskat sedan 20 år och abborren ökat i storlek. Flodkräfta har inplanterats, men försvunnit. Ett misslyckat försök med signalkräfta skall ha gjorts cirka 1990. Data i detta stycke från Calluna AB (1998). I utloppsbäcken har elritsa och bäcknejonöga hittats vid elfiske (Tengelin 1996). Båda arterna är känsliga för låga ph, men inte helt bra som bioindikatorer (Degerman & Lingdell 1993). Gammarus har hittats i bäcken nära sjön vilket indikerar goda phvärden i utloppsvattnet. Vid fågelinventeringen 2003 sågs gott om kanadagäss med ungar (även en korsning kanada-/grågås), flera häckande fiskmåsar, en storlom (bo på ön?), ett par gräsänder samt två drillsnäppor (Göthberg 2003). Kemiska/fysikaliska egenskaper Låga alkalinitetsvärden samt mycket surt vatten har mätts upp. Numera har sjön kalkats. Färgtalet har mätts till betydligt färgat-starkt färgat vatten. Siktdjupet var 2 m 1997 (litet siktdjup). Metallhalterna i vattnet mättes 1997 och visade på mycket låga halter (1 provtillfälle). 1997 kunde man inte finna tydlig epilimnion och dessutom var botten syrefri. Sjön är ganska grund, ca 5 m. Information från Linköpings kommun (arbetsmaterial) och Calluna AB (1998). Påverkan Sjön är påverkad av förändring av utloppet samt dämning. I viss mån är stranden påverkad av bebyggelse. Sjön har påverkats av försurning samt kalkning. Sjön påverkas av näringsämnen, men det är oklart om det har någon större betydelse. I utloppet finns vadringshinder. Rekreation och mänskligt nyttjande Det finns en hel del bebyggelse, bryggor och småbåtar invid sjön. Strax söder om sjön rinner Bjäbäcken till en kulturhistoriskt intressant kvarn som hembygdsföreningen har öppen för besökare. Det finns även en vandringsled vid sjön. 126

Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Ytterligare kunskap Skydd Strandskydd 100 m. 165 Roxen 648779-150974 Klass 1 Eutrof mycket stor sjö Sjöyta 9700 ha Delavrinningsområde Tillhör huvudfåran 67 Yta avrinningsområde 1324280 ha Höjd över havet 33,6 m Besöksdatum 2003-09-24--09-25 Skyddsmotiv Bi, F Ekonomiskt kartblad 086 71 Naturvärdesbedömning Roxen är en mycket stor, flikig, eutrof sjö som uppvisar flera former av naturmiljöer såsom uddar, öar, skär, exponerade stenstränder och mycket värdefulla biotoper som unika hävdade mader samt deltaformationer och inloppsmiljöer. Sjön fungerar som knutpunkt för Svartån, Motala ström och Stångån och avrinningsområdet är mycket stort. Sjön har en mycket rik fisk- och fågelfauna samt troligtvis ett tämligen rikt växtliv. Till den rika fiskfaunan hör rariteter som t ex asp (sårbar, VU) och vimma. Till den exceptionellt rika fågelfaunan hör en mängd arter, varav flera rödlistade, t ex, storspov, snatterand, skedand (missgynnade, NT), rödspov, småfläckig sumphöna, rördrom, svarttärna (sårbara, VU) och kornknarr (starkt hotad, EN). Planktonalgsammansättningen är mycket artrik och i genomsnitt har över 100 taxa hittats de senaste åren. Sjönivån är inte sänkt och sjön är ostörd av försurning. Roxen är viktig för friluftslivet och att det finns kvar oexploaterade naturliga stränder och områden bidrar til värdet för friluftslivet. Sjön fick klass 1 i naturvärdesbedömningen, men olika delar av sjön har olika värde. Beskrivning Roxen ligger strax norr om Linköping och kantas i norr av skogslandskapet och förkastningsbranten, men i övrigt av slättlandskapets jordbruksmiljö med åkrar och betesmark. Roxen är en mycket stor, grund, flikig eutrof sjö med såväl unika hävdade mader, uddar, öar, skär, exponerade stenstränder, deltaformationer och inloppsmiljöer som grumlat, näringsrikt vatten och invallade stränder. Sjön fungerar som knutpunkt för Svartån, Motala ström och Stångån och detta vatten rinner sedan av via Motala ström mot Glan. Avrinningsområdet som är mycket stort består främst av Svartåns, Motala ströms och Stångåns vattensystem, men även Sviestadsåns och Kumlaåns avrinningsområden ingår samt en del av området norr om Roxen. Avrinningsområdet består av 48 % skog och 22 % sjö. Västra delen av Roxen utgör ett värdefullt område med grundbottnar och välhävdade sötvattenstrandängar samt omfattande vassområden. Som regel är djupet under 6 meter. Sjön präglas även av att Motala ström, Svartån och Stångån mynnar här vilket har gett 127

deltaformationer och vinteröppet vatten till gagn för fåglarna. Grundområdena och sötvattenstrandängarna hyser ett rikt växt- och djurliv med få eller inga motsvarigheter i Sverige. Området är bl a känt för den stora mängden rastande storskrakar som vanligtvis uppgår till över 10000 under hösten. Vid Svartåmynningen och Motala ströms mynning finns Kungsbros och Svartåmynningens naturreservat. Här finns unika områden för häckande och sträckande fåglar och över 250 fågelarter har setts. Vanliga arter är skrattmås (koloni), fisktärna, tofsvipa, rödbena, enkelbeckasin, gulärla och ängspiplärka, men det finns även arter såsom skäggmes, storspov, snatterand, stjärtand, mindre strandpipare, skedand (missgynnade, NT), rödspov, småfläckig sumphöna, rördrom, årta, pungmes, svarttärna (sårbara, VU), kornknarr (starkt hotad, EN), brun kärrhök, dvärgmås, brushane, och ibland jorduggla (missgynnad, NT). På våren rastar bl a sångsvan, gäss, simänder samt många vadare som grönbena, gluttsnäppa, svartsnäppa och brushane. Under försommaren hörs många sångare som t ex gräshoppsångare, näktergal och kärrsångare. Tack vare betet hålls området öppet och det ger en speciell miljö, inte bara för fåglar, utan även för en mängd limniska växtarter. Även öster om Ekängen finns intressanta översvämningsmarker, hävdade strandmader, grundområden, vassar, öar och skär m m till gagn för flora och fauna, inte minst fåglarna. Här lever bl a skarv (koloni), brun kärrhök, vattenrall, rörsångare, sävsångare, gräshoppsångare, näktergal, kanadagås, snatterand, vigg, storskrake, gråtrut, skäggdopping, sothöna, rördrom, rödbena och strandskata. I sjön finns grund, öar och skär och stranden är flikad. Utmed den sydvästra resp västra stranden är sannolikt lera och findetritus dominerande material på botten och stranden. I norr finns vindexponerade stränder med renspolat material som grus, block och sten. Ibland finns även exponerade sandstränder med blottad sand både på land och vatten, men en stor del av dessa tycks ha växt igen av bladvass. I sydöst finns större bladvassområden blandade med klippor och skär. Vid Ekängen finns renspolade stenbottnar i stranden, men söderut tar bladvassen vid igen. Utloppet går via en slingrande sträcka av Motala ström fram till Älvås kraftverk där vattnet regleras. Sjönivån är inte sänkt. Kraftverket är ett definitivt vandringshinder. Minimitappningen är 20 m 3 /s. Motala ströms inlopp består av en naturlig, men hårt korttidsreglerad strömsträcka. Sträckan avslutas med Kungsbros naturreservat. När vatten släpps bildas naturliga strömsträckor som hade varit optimala för t ex fisklek. Förr gick mängder av fisk, bl a asp (sårbar, VU) upp för lek här, se Gustafsson (2004a) för detaljer om aspen kring Roxen. En bit uppströms Roxen kommer första vandringshindret i form av Nykvarns kraftverk som är nedlagt. Svartån har ett liknande inlopp med en naturlig, men reglerad strömsträcka som avslutas i fågelmader. Svartån är dock inte lika hårt reglerad. Även här finns, bortsett från regleringen, en närmast optimal lekmiljö för fisk och mängder av fisk har förr stigit upp för lek, bl a asp och nors. Asplek konstaterades år 2004 (Gustafsson 2004a). Stångåns inlopp är mer påverkat. Området närmast Roxen består av påverkade partier och första strömpartiet är vid Nykvarns kraftverk. Där finns en mycket liten, påverkad och hårt reglerad strömsträcka och uppströms denna finns första vandringshindret. Platsen kan ha betydelse för strömvattenlekande fisk, men är ej jämförbar med Svartåns eller Motala ströms strömsträckor. Asp som gått upp för lek observerades 2003 och 2004, men lekens utgång var osäker (Gustafsson 2004a). Även vid detta inlopp finns intressanta mader. Vid Sättuna finns ett 2 m brett uträtat vattendrag utan något strömparti vid sjön. Vid Flemma finns ett litet vattendrag som meandrar fint genom en liten ravin och strömmar över grusbottnar. Enligt uppgift går cyprinider upp för lek här. Nära 128

mynningen har två trädgårdsdammar byggts och de hindrar fisk och andra djur att vandra upp längre i vattendraget. Vid Bjäbäcken finns ett fint blockrikt strömmande vattendrag på några meters bredd. Några meter från inloppet ligger vandringshinder i form av en vägtrumma och en liten trädgårdsdamm. Stjänorpebäcken erbjuder en naturlig ström i en ravin, men även här finns vandringshinder nära mynningen. Inloppet är tämligen naturligt. Bonnorpebäcken är ett litet tillflöde utan vandringshinder. Kumlaån och Sviestadsån har tämligen påverkade inlopp, men en bit uppströms finns strömpartier där fisk kan leka. Där har mängder av asp gått upp förr (Gustafsson 2004a). Vid Kumlaån är det osäkert om aspen fortfarande leker, men i Sviestadsån konstaterades lek år 2004 (Gustafsson 2004a). En bit upp i dessa vattendrag finns vandringshinder. Utmed större delen av stranden från Stångåns inlopp till Stjänorp finns som regel en bård av bladvass som varierar från att vara måttligt bred till att bilda kraftiga bestånd. Förutom bladvass finns det exempelvis en hel del jättegröe och sjösäv. På norra sidan öster om Stjärnorp förekommer bladvass mer sparsamt, men längre österut finns det mer. Öster om Ekängen finns stora vassar, men även vassfria miljöer. Vattenvegetationen inventerades ej fullständigt. Vid inventeringen hittades gul näckros, vattenpilört, hornsärv, ålnate, axslinga, dyblad, andmat, korsandmat, syd-/vattenbläddra, vattenpest samt vattenaloe. På exponerade grus-sand-stenbottenar nära Bjäbäckens inlopp kan man även finna strandpryl och nålsäv som annars brukar finnas i klara sjöar. Vid några båtbryggor nära Västra Harg växer en ovanlig nateart som p g a praktiska skäl ej gick att samla in och artbestämma. Det är svårt att säga hur vanliga de olika arterna är över hela sjön, men ålnate tycks vara bland de vanligaste. Planktonalgsammansättningen är mycket artrik och i genomsnitt har över 100 taxa hittats de senaste åren (MSV 2004). Sjön har ett mycket artrikt fisksamhälle med arter som abborre, gädda, mört, gers, braxen, sarv, benlöja, siklöja, lake, nors, björkna, elritsa, vimma, stensimpa, spigg, nissöga (missgynnad, NT), nejonöga, ruda, asp, gös, id, sutare, ål och regnbåge som flytt från odlingen. Historiska uppgifter om främst fisk från bl a 1700-talet finns sammanställt av Björk (1990). Vid bottenfaunaprov har som regel mycket lågt BQI-index (högt index signalerar om rent vatten och bra syrgasförhållande) påvisats samt lågt till högt O/C-index (högt index signalerar låga syrgashalter och/eller hög organisk belastning). I Roxen bedrivs yrkesfiske. Fångststatistik finns att tillgå från en stor del av 1900-talet och t o m dags datum (Björk 1990 och opublicerat material). Yrkesfiskarna uppger att fångsten minskat betydligt de senaste tio åren och att sammansättningen förändrats. Norsen tycks ha försvunnit helt. Landningen är i storleksordningen 50 ton/år. En hel del av stranden är invallad och det finns en hel del sommarstugor och permanentbostäder vid stranden, men det finns ändå gott om opåverkade områden. Göta kanal går genom sjön och Kinda kanal ansluter via Stångån. Vid norra stranden i förkastningsbranten vid Farsboviken finns ett naturreservat som består av värden knutna till ädellövträd i branter, kulturmarker och rikt växtliv (Linköpings kommun 2003), men värdena är inte direkt vattenknutna. Kemiska/fysikaliska egenskaper ph har varit över 7 (neutralt) och buffertkapaciteten mycket god. Roxen har som regel haft ett svagt färgat vatten, ca 20 mg Pt/l. Siktdjupet har varit litet. Klorofyllhalten har 129

varit mycket hög de senaste 10 åren, men ej långt från gränsen för att klassas till hög. Roxen är eutrof och har haft totalfosforhalter på ca 30 µg/l under de senaste 10 åren. De senast 30 åren har värdena sjunkit något från ca 45 µg/l till dagens värden. Vattnet har varit syrefattigt tidvis. Information från MSV (2004). Maxdjupet är 8,5 m och medeldjupet 4,7 m (SMHI 1999). Påverkan Sjön har en påverkad fiskfauna och är eutrofierad. Bitvis är stranden invallad och i viss mån exploaterad. Tillrinnande vatten och utflödet regleras. Göta kanal går genom sjön och Kinda kanal ansluter via Stångån. In- och utlopp är delvis fysiskt påverkade (värdefulla utloppsmiljöer finns dock kvar) och nästan alla tillflöden samt utflödet har vandringshinder. Vattenpest och jättegröe är exoter. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön nyttjas flitigt av olika människor. Roxen är mycket populär för fågelskådning och det finns flera fågeltorn runt stränderna. Det finns möjlighet att bada och fiska. Såväl yrkesfiske som sportfiske och fritidsfiske bedrivs. Campingplats och stugby finns vid Sandvik. Göta kanal går genom sjön och Kinda kanal ansluter via Stångån. Kanalerna har pekats ut som riksintressen för friluftslivet. Badplats finns vid Ekängen, Berg och Sandvik. Fiskekort säljes. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, skogsavverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Vandringshinder bör åtgärdas. Regleringen i tillrinnande vattendrag bör vara mild och fluktuationerna i vattenstånd i sjön bör vara så naturliga som möjligt. Ytterligare kunskap Eftersom sjön är stor kunde denna inventering inte kartlägga hela sjön. En noggrannare undersökning av sjöns biologi och biotoper skulle komplettera naturvärdesbedömningen, förbättra underlaget för eventuella åtgärdsbehov och dessutom vara tämligen intressant. En kartläggning av vattenväxter vore mycket bra och intressant, inte minst i samband med de betade maderna. En kartläggning av miljöer som har nyckelbetydelse för fisklek vore bra, inte minst för sjöns rariteter som aspen. Skydd Utökat strandskydd 150 m. Det finns tre naturreservat, Kungsbros, Svartåmynningen och Farsboviken naturreservat, som även är Natura 2000-områden. Kungsbros och Svartåmynningens reservat består av 43 respektive 145 ha vatten. 130

I Roxen finns en stor variation av miljötyper, exempelvis flacka betade mader med stora områden grundbotten och branta vindexponerade stränder med hårdbotten. 131

68 Söderköpingsåns huvudavrinningsområde Av det 882 km 2 stora avrinningsområdet ingår bara en liten del i kommunen. Den delen rinner till Hövern och det är bara en bråkdel av sjön som ingår i kommunen. Ån mynnar i havet vid Söderköping och avrinningsområdet består av 64 % skog och 9 % sjö. 220 Hövern 647235-151670 Klass 3 Oligo-mesotrof, stor, heterogen sjö Sjöyta 720 ha Delavrinningsområde 68-1 Yta avrinningsområde 6360 ha Storån Höjd över havet 65,1 m Besöksdatum 2003-07-28 Skyddsmotiv Bi, F Ekonomiskt kartblad 086 43 Naturvärdesbedömning Hövern är en stor och flikig oligo-mesotrof heterogen sjö med relativt klart vatten och är bland de största sjöarna i kommunen. Sjön är variationsrik med t ex varierad bottentopografi, många öar och både karga, steniga miljöer och grunda vegetationsrika vikar. Variationsrikedomen bidrar till bra förutsättningar för biologisk mångfald. Det finns intressanta fågelmiljöer, inte minst i de grunda vegetationsrika vikarna. Fiskfaunan är artrik med minst nio arter och här lever bl a det rödlistade nissögat (missgynnad, NT). Sannolikt är växtsamhället artrikt. Avrinningsområdet är stort och att sjöytan utgör en ganska stor del av avrinningsområdet bidrar till god vattenkvalitet. Sjön är ostörd av försurning. Stranden är ganska oexploaterad och det finns värdefulla skogsmiljöer i anslutning till sjön. Sjön är viktig för friluftslivet vilket delvis beror på låg exploateringsgrad. Endast en mindre del av sjön ingick i undersökningen och eventuellt skulle sjön kunna få klass 2 vid närmare undersökning. Beskrivning Hövern som är en av kommunens större sjöar ligger i Mellanbygden öster om Linköping, på gränsen mellan Åtvidabergs och Söderköpings kommuner och endast ca en tiondel ligger inom Linköpings kommun. Det är en stor och variationsrik flikig sjö med varierad bottentopografi och många öar och skär. Sjön är sannolikt oligo-mesotrof med inslag av mer näringsrika partier och vattnet är relativt klart. Sjön rinner av mot öst och är en av källsjöarna i Storåns avrinningsområde. Avrinningsområdet domineras av skog (72 %), men det finns även mycket åker och sjö (12 %). Det finns även betesmark. Avrinningsområdet är stort och sjöytan utgör en ganska stor del av avrinningsområdet. Endast den del som ligger i Linköpings kommun samt den del som ligger längst norrut fältbesöktes och därför gäller följande i första hand för det området. En stor del av sjön kantas av branta bergssidor och mestadels är det skogsmiljöer vid vattnet. Det finns även inslag av åker och strandbete. Det finns områden utmed stranden med värdefull skogsmiljö som klassats till klass 2-3 i Linköpings kommuns (2003) naturvårdsprogram. En stor del av stranden är oexploaterad. 132

Bottentopografin är varierad och bottensubstratet bestod i undersökningsområdet av främst dy, block och sten. Det finns flera öar och skär, men även inslag av grunda vegetationsrika småvikar och större vegetationsrika vikar som omges av bladvass. Dessa bedömdes som intressanta för fågellivet. Vegetationen kontrollerades översiktligt. De arter som sågs var vattenpilört, gul och vit näckros, gäddnate, hårslinga, grovnate, hornsärv, rostnate och igelknopp (ej artbestämd). I stranden växer bl a bladvass, jättegröe, bredkaveldun, starr, svärdslilja och strandlysing. Vid besöket sågs skäggdopping, knölsvan med ungar och fiskmås. I sjön lever ett högt antal fiskarter som abborre, braxen, gädda, gös, lake, mört, sarv, sutare och nissöga (Linköpings kommun 2003). Signalkräfta finns i sjön. Nissögat är rödlistat (missgynnad, NT) och den hittades 1999 vid provfiske intill en badplats (Delling et al 2000). Kemiska/fysikaliska egenskaper Mätdata finns från 1969-2001 (SLU 2003 och Länsstyrelsen i Östergötland 2004). ph har varit ca 7-8 (neutralt-över neutralt) och alkaliniteten ca 0,6-0,7 (mycket god buffertkapacitet). Siktdjupet har varit ca 2,3 m i snitt och färgtalet ca 28 mg Pt/l (måttligt färgat). Vattnet har varit måttligt till betydligt grumlat (4 prov). Totalfosforhalten har varit 13-34, i snitt 21 µg/l (måttligt hög halt) vilket indikerar mesotrofi. Sjön är sannolikt oligotrof eller mesotrof som helhet, men lokalt eutrof (t ex i vikar med näringstillförsel). TOC-halten har mätts upp 4 gånger under 1995-2001 och varit måttlig hög till mycket hög (10,3; 9,8; 12; 20 mg/l). Sjöytan utgör 11 % av avrinningsområdet. Vid besöket var vattnet ganska klart, men något grumlat. Påverkan Sjön påverkas betydligt av tillförda näringsämnen. Signalkräfta och jättegröe är inplanterade exoter. Rekreation och mänskligt nyttjande Sjön nyttjas ganska flitigt och det finns flera båtar och bryggor. Det finns möjlighet till t ex bad och fiske. Allmän badplats finns. Bibehållande av värden Sjön och stranden bör undantas från åtgärder som kan skada naturmiljön, såsom vattenförorening, störning av hydrologin, avverkning nära stranden, inplantering av främmande arter, grävning eller utfyllnad i stranden. Aktiviteter som ger näringsläckage eller läckage av humus bör undvikas i klara sjöars omgivning. Fågellivet bör lämnas ifred under häckningstiden. En minskad näringstillförsel vore bra. Ytterligare kunskap En noggrannare undersökning av sjöns biologi och biotoper skulle komplettera naturvärdesbedömningen och vara intressant. Skydd Strandskydd 100 m. 133

Tack Jonas Edlund, Norrköpings kommun, för hjälpen. Anders Göthberg, Linköpings universitet, för hjälpen. Helene Rydberg för hjälpen. Dr Irmgard Blindow, University of Greifswald, för hjälp med artbestämning av kransalger. Markägare, m fl som hjälpt till eller varit allmänt trevliga. Referenser Artdatabanken (2003) http://www.artdata.slu.se. Utdrag år 2003. Artdatabanken (2004) http://www.artdata.slu.se. Utdrag år 2004. Björk R (1990) Fisk i Roxen och Glan. Sammanställt av Roxen/Glan-projektets arbetsgrupp genom Roger Björk, Miljökontoret, Linköpings kommun. Calluna AB (1998) Naturvärdesbedömning av fyra sjöar enligt System Aqua. Miljö i Linköping 2/1998. Linköpings kommun. Calluna AB (2003) Utredning om miljökonsekvenser för höjning av vattennivån vid restaurering av den gamla fågelsjön Sträp söder om Linköping. Rapport sammanställd av Ekologiska Kunskapsgruppen Calluna AB. Carlander G (2003) Stenciler/fältprotokoll från fågelinventering 2003 samt observationer 1997-2003 i Ärlången. Cronberg G, Lindmark, G, Björk S (1988) Mass development of the flagellate Gonyostomum semen (Raphidophyta) in Swedish forest lakes-an effect of acidification? Hydrobiologia 161:217-236. Citerat av Calluna AB (1998). Dahlberg M & Engström H (2002) Roxen och Glan Utvärdering av standardiserade provfisken sommaren 2001. Fiskeriverket Sötvattenslabboratoriet. Degerman E, Lingdell P-E (1993) phisces - fisk som indikator på lågt ph. Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm, 1993:3. Delling B, Kullander S O och Tengelin B (2000) Sällsynta fiskar i Östergötland. Länsstyrelsen Östergötland 2000:4. DMN (2004) Länsstyrelsernas Databas miljö och natur. http://dmn.lst.se/ Utdrag år 2004. Edlund J (1996) Naturvärdesinventering av 75 sjöar i Norrköpings kommun 1996. Natur i Norrköping 2:96, Norrköpings kommun. 134

Fiskeriverket (2003) Databas: www.fiskeriverket.se Utdrag år 2003. Genberg, E (1977) Östergötlands flora. 2:a upplagan. Svensk Botanisk Tidskrift (SBT), Lund 1992. Gustafsson P (2003) Vattenvegetation i 14 grunda sjöar inom Norrköpings kommun. Natur i Norrköping 2:03, Norrköpings kommun 2003. Gustafsson P (2004a) Aspen (Aspius aspius) inom Linköpings, Norrköpings och Finspångs kommuner. Manuskript. Gustafsson P (2004b) Spetsnatens (Potamogeton acutifolius) förekomst inom Norrköpings kommun Inventering år 2002-2003 och sammanställning av åren 1992-2003. Natur i Norrköping, Norrköpings kommun 2004. Göthberg A (2003) Fältblanketter/stenciler från fågelinventering. Ekologiska kunskapsgruppen Calluna AB. Liljedahl G, Vuorinen J (1982) Inventering av fågelfaunan vid Hallebysjön, Hällerstadssjön och Leonardsberg. Länsstyrelsen i Östergötlands län. Citerat av Edlund (1996). Linköpings fågelklubb (2004) http://hem.fyristorg.com/linkopings.fagelklubb/ Utdrag år 2004. Linköpings kommun (2003) Naturvårdsprogram för Linköpings kommun. Länsstyrelsen i Östergötland (2004a) Bottenfauna i 10 kalkade vattendrag i Östergötland. Miljövårdsenheten, Länsstyrelsen i Östergötland 2003:14. Länsstyrelsen i Östergötland (2004b) Resultat från sommarprovtagningar tillhandahållet av Erik Årnfelt år 2004. MSV (2004) Motala ströms vattenvårdsförbund. Data från hemsida (utdrag 2003-02-03-2004-02-29) eller årsrapport. http://www.motalastrom.org. Naturvårdsverket (1989) Naturinventering av sjöar och vattendrag Handbok. Naturvårdsverket informerar 1989. Naturvårdsverket (1998) Planera för natur. Råd för naturvårdsplanering och naturvårdsprogram. Rapport 4911 Naturvårdsverkets förlag Eskilstuna 1998. Naturvårdsverket (2000) Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag Naturvårdsverket, Rapport 4913. Naturvårdsverket (2001) System aqua. Naturvårdsverket Stockholm 2001. Naturvårdsverket (2003) Vägledning för bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag Vägledning. Rapport 5330. 135

Nilsson O W (1996) Några hotade fiskarter i Sverige, Information från Sötvattenslaboratoriet Drottningholm, Nr 3 1996. Fiskeriverket. Norrköpings kommun (2002). Naturvårdsprogrammet 2002-2006 Norrköpings kommun. SLU (2003) Miljöövervakningsdata: Riksinventering 1972-2000/Svensk-Norska inventeringen 1981/ Referenssjöar. Institutionen för miljöanalys. http://www.ma.slu.se/, utdrag år 2003. SMHI (1983) Svenskt Sjöregister. SMHI Norrköping 1983. SMHI (1994) Avrinningsområden i Sverige. Del 3. Vattendrag till Egentliga Östersjön och Öresund. Nr 50 1994 Svenskt Vattenarkiv. SMHI (1995) Sänkta och torrlagda sjöar. Nr 62 1995 Svenskt Vattenarkiv. SMHI (1999) Sjödjup och sjövolym. http://smhi.se Utdrag år 2004. SNV (1976) Rödingsjöar söder om Dalälven. 1975:9 Stockholm, Liber förlag, Statens naturvårdsverk. Tengelin B (1996) Elfiskeundersökningar i strömmande vatten. D. 2, Linköping, Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Länsstyrelsen i Östergötland 1996:7. Stenciler/arbetsmaterial Hjelm O (Stencil) Häckfågelinventering av sjön Sträp. Linköpings kommun (arbetsmaterial) Två pärmar med arbetsmaterial från Linköpings kommun. Den större delen av materialet är från en sjöinventering i mitten av 1980-talet. Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial a) Arbetsmaterial bestående av sjö-databas och stenciler med data om avrinningsområden och vattenkemi. Tillhandahållet av Erik Årnfelt. Länsstyrelsen i Östergötland (arbetsmaterial b) Information om fåglar och hotade arter i form av datafiler. Tideman M (arbetsmaterial) Sjöar inom Östergötlands län, undersökta och djuplodade av M. Tideman under åren 1924-1953. Stenciler tillhandahållna av Roger Björk, Miljökontoret, Linköpings kommun. 136

Bilagor Bilaga 1. Alfabetisk sjöförteckning Sjönamn Beskrivs på s Sjönamn Beskrivs på s Bjän 125 Opplången 115 Bjärkasjön 96 Roxen 127 Bjärsen 51 Rudgölen 33 Blågölen 68 Rödsjön 73 Bosgölen 32 Sibborpesjön 97 Dammsjön 112 Skiren 123 Drögen 65 Skärsjön 46 Förlången 45 Stensjön (39) 49 Gransjön 54 Stensjön (132) 61 Hallebysjön 105 Stensjön (207) 119 Humlegölen 69 Stora Mörken 88 Hyttesjön 117 Stora Rängen 89 Hövern 132 Storsjön 36 Julern 116 Sträp 75 Järnlunden 82 Svalhanen 56 Kalven 34 Svinstadsjön 102 Lilla Farsbosjön 40 Sätrasjön 79 Lilla Rängen 85 Tarmsjön 78 Lillsjön 38 Tobogölen 72 Limmern 70 Värmlången 42 Ljusgölen (127) 63 Värnässjön 99 Ljusgölen (62) 58 Åsgölen 50 Losjön 107 Ämtefallsjön 59 Målasjön 74 Ärlången 92 Norra Teden 109 Ölången 111 Norrbysjön 121 Ösjön 43 Nässjösjön 81 137

Bilaga 2. Gränsvärden Gränsvärden enligt Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 2000) Totalfosfor (µg/l) Benämning maj okt augusti Beskrivning Låg halt < 12,5 < 12,5 Oligotrofi Måttligt hög halt 12,5 25 12,5 23 Mesotrofi Hög halt 25 50 23 45 Eutrofi Mycket hög halt 50 100 45 96 Eutrofi Extremt hög halt > 100 ej def. Hypertrofi Syre (mg/l) Benämning Syrehalt, årsminimum Syrerikt tillstånd > 7 Måttligt syrerikt tillstånd 5 7 Svagt syretillstånd 3 5 Syrefattigt tillstånd 1 3 Syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd < 1 Organiskt material-syretärande ämnen (mg/l) Benämning Halt av TOC eller COD Mn Mycket låg halt < 4 Låg halt 4 8 Måttligt hög halt 8 12 Hög halt 12 16 Mycket hög halt < 16 Vattenfärg Benämning Absorbans vid 420 nm Färgtal (mg Pt/l) Ej eller obetydligt färgat vatten < 0,02 < 10 Svagt färgat vatten 0,02 0,05 10 25 Måttligt färgat vatten 0,05 0,12 25 60 Betydligt färgat vatten 0,12 0,2 60 100 Starkt färgat vatten > 0,2 > 100 Grumlighet Benämning FNU-enheter Ej eller obetydligt grumligt vatten < 0,5 Svagt grumligt vatten 0,5 1 Måttligt grumligt vatten 1 2,5 Betydligt grumligt vatten 2,5 7 Starkt grumligt vatten < 7 Siktdjup (m) Benämning Siktdjup Mycket stort siktdjup > 8 Stort siktdjup 5 8 Måttligt siktdjup 2,5 5 Litet siktdjup 1 2,5 Mycket litet siktdjup < 1 138

Alkalinitet (mekv/l) Benämning Alkalinitet Mycket god buffertkapacitet > 0,20 God buffertkapacitet 0,10 0,20 Svag buffertkapacitet 0,05 0,10 Mycket svag buffertkapacitet 0,02 0,05 Ingen eller obetydlig buffertkapacitet < 0,02 ph-värde Benämning ph Nära neutralt > 6,8 Svagt surt 6,5 6,8 Måttligt surt 6,2 6,5 Surt 5,6 6,2 Mycket surt < 5,6 139