Försoningens väg Påskens Via Crucis Korsets väg utmynnar i livets seger över döden.

NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING 1 2012 SOF Altartavla från kapell på Via Dolorosa i Jerusalem. Försoningens väg Påskens Via Crucis Korsets väg utmynnar i livets seger över döden. Vägen är målet På pilgrimsvandring genom Spanien. sid 4 Åsnan, ett tåligt och förnöjsamt djur, har en viktig roll i Bibelns händelser sid 6 Se Pulsgudstjänsterna sid 7

2 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING Val och värderingar Finns det några paralleller mellan valet av republikens president den 5.2 och valet av medlemmarna till kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, som valdes den 13.2? Det är alldeles klart att våra etiska och moraliska värderingar starkt har påverkat båda valen. I en demokrati får man finna sig i att alla inte tycker som man själv. Med jämna mellanrum konfronteras helt motsatta åsikter och alla vill få sin vilja igenom. I vårt kristna och demokratiska land talar vi både med stolthet och tacksamhet om att vi i toleransens namn skall och bör respektera varandras åsikter. Det visar sig i praktiken att det inte alltid är lätt. När åsikterna bryter sig mot varandra går det lätt så att toleransen får vika. Det var visst någon känd finlandssvensk påverkare som har myntat uttrycket: Den nya toleransen kan vara mycket intolerant. Ledare När vi diskuterar värderingar handlar det ju mycket om vad som är rätt och sant och här går ju tolkningarna mycket isär. Frågan inställer sig: Vad är det som formar vårt tänkande? Det är alldeles klart att det finns både skrivna och oskrivna kriterier som formar våra värderingar. Som medlemmar i både staten och kyrkan är vi bundna av både grundlagen och Bibeln men vi påverkas mycket av den allmänna opinionen och diskussionen i medierna. I en demokrati och en rättsstat finns det en vilja och en strävan att göra det som är rätt och sant och som gagnar den enskilde. Det här gäller inte bara just nu utan det har under historiens gång varit en viktig princip. När vi tittar i historiens backspegel ser vi att det har hänt, både en och två gånger, att en stat, dess ledning och intelligentia har gått vilse. Man har skickligt manipulerat folket och den allmänna opinionen. När vi ser på misstagen och de ödesdigra konsekvenserna frågar vi: Hur kunde detta ske? Som exempel kan vi nämna de rätt färska etniska konflikter och utrensningar som vi sett i både Europa, Afrika och Asien under de senaste femtio åren. Eller varför inte nämna våra egna konflikter och övergrepp från vårt eget inbördesoch frihetskrig. Jag tror att ingen nation eller något folk går fri från faran att i toleransens namn förtrycka eller utesluta grupper med vissa åsikter. Både statens och kyrkans riksdag (det nyvalda kyrkomötet) har i dagens läge möjlighet att köra över det som man anser är obekväma åsikter. Här finns en inbyggd konflikt mellan majoritetsbeslut och det som den kristna kyrkan med stöd av skrift och tradition har stått för i århundraden. Sauli Niinistö lovade genast efter att han hade blivit vald till republikens president att han skulle ta sig an den utslagna minoriteten i vårt land. Han sade också att han vill vara hela folkets president trots att drygt en tredjedel av väljarna var av annan åsikt. Månne kyrkan idag står inför samma utmaning. Många medlemmar som inte syns i vår verksamhet hör till dem som har det svårt och behöver vår hjälp. Nu måste vi skrida från ord till handling. Vi som medlemmar i Petrus församling kallas nu mer än någonsin att möta vår nästa. Kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, har också ett stort ansvar: att respektera olika åsikter och samtidigt att hålla fast vid det som sedan århundraden har varit kyrkans tro och bekännelse. Kyrkan och församlingarna är framför allt bundna till Skriften som ju är den högsta normen för tro och lära. Den demokratiska processen kan inte tänja Skriften hur som helst. Må vi leva och lära både i sanning och kärlek. Bengt Lassus kyrkoherde SOF En kosmisk kamp Tuomas Anttila berättar om en av våra påskpsalmer. Han valde psalmen 92 I dödens band låg Herren Krist en medeltida påskvisa med ord av Luther. De kristna har genom alla tider sjungit till Kristus, sin Herre och Frälsare. Före reformationen användes korta andliga visor (tyskans Leis) i samband med kyrkoårets stora högtider, de var riktiga folkvisor i stil med Christ ist erstanden som vi har med i svensk tappning som psalmbokens allra första påskpsalm (Psb 88). Den baserade sig igen på en tidigare latinsk folkvers Victimae paschali laudes Sjung om påskens offer! Sången är en lovsång till Kristus, ett Halleluja-rop! Luther skrev nya ord Reformatorn Martin Luther (1483-1546) hade dessa visor i åtanke när han började nydikta en påskpsalm år 1524. Kyrkoårspsalmer hos Luther belyser frälsningshistorien och Jesu person. Nyckelordet för den sjungande församlingen är ändå att allt som Jesus gjorde, det gjorde han för oss! (v. 1,3,6). Skildringen av Kristi pina och seger är inte rent historiskt på ett avstånd, utan berör den sjungande församlingen genom tron på den korsfäste och uppståndne Herren. Luther hävdade att vi även får ändra på bibelordet i liknande ställen för att tillägna oss frälsningens gåva personligen: Skriv där i stället för oss, skriv där för mig, för dig! Varför måste då Jesus dö för oss människor? Eftersom över oss låg syndens bann, ingen människa är ren och oskyldig inför Guds majestät och döden är en följd av synden (v.2). Jesu död skildras som en ställföreträdande offerdöd, hans blod har försonat oss, d.v.s. skapat frid mellan Gud och människan. Döden vanns med döden Den karolinska psalmboken från år 1695 berättar att Det war en ganska underlig kamp (v. 4) när döden stred mot livet och döden övervanns med döden. Här skildras en kosmisk kamp mellan Gud och Ondskan som gäller hela världsalltet, hela det kosmos som hamnade i kaos på grund av syndafallet. Hänvisningen till vad Skriften har sagt (märk väl den gamla auditiva kulturen, det är högläsning och hörandet som gäller i äldre tider) går till första Korintierbrevet 15: Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Blodets skydd har blivit något svårförståeligt i moderna översättningar. Ännu i den karolinska psalmboken sjunger man om påskalammet vars blod stänktes på wår dörr (v. 5). Man talar alltså om åminnelsen av den första judiska påsken. Inför uttåget från Egyptens slaveri gick dödens ängel runt i landet och dödade alla förstfödda som straff. Men dödens ängel vek undan när offerlammets blod var bestänkt på dörrkarmen hos de judiska bosättningarna. Blodet skyddade konkret mot döden, Jesu blod bestänkt på vårt hjärtas dörr skyddar från den eviga döden. Livets fest Vi har här i Finland vårt till fastan tillhörande osyrade bröd i memma, men efter påsknatten gäller festmaten, den sista bortlämnade versen påminner oss om detta, nämligen Jesu uppståndelses kraft och det nya livet i hans gemenskap. Festmaten är bäst uttryckt i nattvardsgemenskapen med Jesus och våra medkristna nu på påsken och alla söndagar: Wi äte nu och lefwe wäl / i dessa sötebrödsdagar / den gamla surdeg vare ej till / som oss till synden drager / Christus är den rätta kost / som själene gifwer styrka och lust Halleluja! Tuomas Anttila, TM, fil.stud. Pro Lukas rf Pro Lukas rf är en förening som försöker hitta innovativa och effektiva sätt att sprida Guds rike i Helsingfors*. En del projekt startar vi själva, andra är vi med och finansierar. Den största delen av finansieringen kommer från enskilda understödsmedlemmar. Nyliga projekt inkluderar Lärjungaskolan Bli som Jesus, New Wine-konferensen med Bill Johnson 2010, Puls, The Quest på Svenska Teatern, diakonin i Petrus församling, Förbön och tack-verksamheten och tv-program på TV7. Ifall du vill veta mer om Pro Lukas rf:s verksamhet kan du kontakta föreningens sekreterare Ben Fernström på tfn 040 844 3252, eller sekr@prolukas.net. *Ursprungligen fokuserade Pro Lukas (som namnet lite antyder) på f.d. Lukas församlings område, men har på senare år breddat sitt fokus till att omfatta hela stan. Pro Markus rf Östra delen av Petrus församling (det som förut var Markus församling) har en egen stödförening, Pro Markus församling. Med föreningens medel kan man snabbt och utan långsam byråkrati ordna medel åt diakonin vid nödsituationer. Med föreningens medel kan man även stöda olika delar av församlingens verksamhet t.ex. barn- och ungdomsarbete. Föreningen kan ta emot donationer och testamente diakonissorna och församlingskansliet kan ge uppgifter. Det är även möjligt att vid t.ex. födelsedagsuppvaktningar ordna med bidrag till föreningen i stället för blommor och andra gåvor. Om man vill att de medel man betalar in skall gå t.ex. till julutdelning åt hjälpbehövande, kan man särskilt nämna detta i textrutan. Föreningens kontonummer finns på sista sidan i denna tidning. Om man skriver Pro Markus referensnummer (1478) vid inbetalningen tar banken inte avgift för att förmedla pengarna. Det här är bra att tänka på då man betalar medlemsavgiften.

NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING 3 Majvor Sjövall om värdinnejobbet i Petrus: Det här är mitt drömjobb! Redan i trappan upp till Hagasalen doftar det nygräddat kaffebröd, och mycket riktigt, i köket står Majvor Sjövall, församlingens värdinna, omgiven av kakformar. MARIA HEDENGREN Det blir alla möjliga samlingar och möten nästa vecka, församlingsrådet, medarbetarnas arbetskonferens, Pro Lukas ska samlas och några till, räknar hon upp. Kaksituationen är alltså under kontroll. Ville alltid höra mera Majvor är hemma i Vasa. Hennes pappa arbetade som lärare på tekniska skolan och var lekmannapredikant på fritiden. Jag har fått växa upp i ett kristet hem, säger Majvor glad. En viktig plats blev också Evangeliska folkhögskolan med sitt rika utbud av kurser och annan verksamahet. Avgörande för mig personligen var bland annat att höra den svenska teologen Seth Erlandsson, som var gästtalare på folkhögskolan. Jag deltog också flera gånger i olika bibeldagar som arrangerades i Sverige. Det kändes så att jag alltid ville få mera! Resor lockade söderut Majvor utbildade sig till kartritare och byggnadsritare och arbetade först på lantmäterikontoret i Vasa och därefter i ett privat företag. Det sittande jobbet tog på ryggen, så jag började se mig om efter något annat. Blickarna riktades mot Helsingfors och Finnair. Majvor erkänner utan Självständigt och kreativt, säger Major Sjövall om sitt arbete som värdinna. omsvep att hon lockades av möjligheten att kunna resa. 1989 lämnade hon Vasa. Det nya jobbet blev på Finnairs catering, där man tillredde och packade in passagerarns matportioner i de små förpackningarna som skulle rymmas på en liten bricka. Det var ett petgöra. Varje paprikabit och persiljekvist skulle placeras exakt enligt föreskrifterna så att det såg bra ut. Hon trivdes, men allt förändrades när Finnair plötsligt beslöt utlokalisera den ena avdelningen efter den andra. Majvor sökte då till Finnairs telefonväxel, vilket emellertid visade sig vara ett stressjobb med cirka 1000 samtal per person och dag. Det gällde att hålla i minnet flygets mångskiftande vokabulär på svenska, finska och engelska. När sedan telefonväxeln gavs över till Elisa, blev det ännu tuffare. Samma växel betjänade ett trettiotal företag och ämbetsverk. Dessutom var Elisas ledningsstil byggd på ständig kontroll och tävling mellan de anställda, hur många samtal man haft per dag, hur lång tid samtalet varat, koll per dator varje gång man tog en paus. Självklart mådde folk dåligt. Majvor lyser upp. Det blev omkring femton år på Finnair. Efter det fick jag mitt drömjobb! Självständigt och kreativt När Majvor blev värdinna i församlingen var hon redan bekant med många av de anställda och aktiva församlingsborna i synnerhet på Markussidan. Det var som att komma hem. Alla färdigheter var nu till nytta. Majvor är van att planera och organisera, att kocka, baka bröd, bullar och kakor samt att duka smakfullt. Hon avlastar de andra medarbetarna genom att samordna anskaffningar av allt från tvål till kyrkvin, kontaktar samfälligheten när något ska granskas eller fixas, sköter om tvätten och organiserar städningen och så vidare. Jag gillar självständigheten att få planera min tid som jag vill. Jag kan baka till sent på kvällen om det passar mig bäst den dagen! Kvinnobruncher och tempeltjänare Det var Majvor som lanserade de populära kvinnobruncherna i vår Majvor Sjövall Bor: I Ladugården i Vik. Äter helst: Goda sallader. Hobbyn: Promenader i naturen, simning. Gillar: Sovmorgnar! Framtidsdrömmar: Att få resa på en litet längre Israelvistelse, en månad helst. församling. Idén fick hon Filadelfiaförsamlingen som kört med konceptet i många år. Också i Petrus blev bruncherna med detsamma väl mottagna. Det är en fröjd att sätta sig vid vackert dukade bord, träffa gamla och nya bekanta och lyssna till dagens inbjudna talare. Alla uppskattar Majvors insats, att hon bemödar sig att skapa en tilltalande och trivsam miljö för att inte tala om allt det goda hon dukar fram. Bruncherna fortsätter att samla Hagasalen full med kvinnor. Majvor skickar en hälsning till yngre årgångar att också komma med i större antal än hittills. Kom med och koppla av! En annan nyhet av ännu färskare datum är tempeltjänarna, frivilliga medhjälpare som, när de har möjlighet, ställer upp som kyrkvärdar, kaffevärdar eller nattvardsassistenter i Munksnäs och Kårböle. De glada tjänarna träffas en gång i månaden till en bit mat och samvaro och ett ord på vägen av kaplanen Ronny Thylin. Ett trettiotal finns med i systemet, men det skulle behövas många fler, säger Majvor och uppmanar intresserade att ta kontakt och komma med och se vad det hela går ut på. Varm Israelvän Bilden av Majvor skulle inte bli komplett om man glömde att nämna Israel. Det var 1987 jag begav mig till kibbutzen Kirjat Anavim och efter det arbetade jag som volontär för Finska Missionssällskapet i Haifa. Det blev sammanlagt ett par år. Och det har blivit många besök i landet efter det. Vår kristna tro har sina rötter det landet, därför är det så speciellt. Majvor använde också sin alterneringsledighet här om året till att hjälpa till på ett kristet hem för flickor i miljonstaden Kairo. Det var berikande, det också! Kristina Fernström

4 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING Caminon till Santiago de Compostela Pilgrimsvandring att traska med Gud Vad var det bästa med era två pilgrimsvandringar? frågade en bekant. Var det naturen? Eller människorna? Nej, ingendera. Det bästa var känslan av Guds ledning, himmelsk frid och gudomlig trygghet, ja, egentligen allt det som psalmen Hela vägen går han med mig (Psb. 395) uttrycker. Herrens ledning ser jag i det att avfärden våren 2010 inför vår första vandring blev uppskjuten med nio dagar på grund av askmolnen från Island. I min kommande vandringsdagbok hade jag skrivit ett bibelord utan att då förstå att det var en profetia: Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att styra sina steg. (Jer 10:23). Tack vare den försenade starten tänkte vi om vår rutt och startade från Zamora, ca 400 km söder om Santiago de Compostela. Vi ville nå målet det året eftersom det var ett jubelår, d.v.s. Jakobs namnsdag den 25.7 inföll på en söndag. Nästa jubelår infaller år 2021. Vi hade ursprungligen planerat att starta från Sevilla fastän vi visste att vi inte hinner gå hela den 1000 km långa vägen till Santiago de Compostela på 37 dagar. Därför hade vi tänkt ta buss eller tåg på vissa etapper. Men då vi satt i Zamoras kyrka och vår vandring inte vår busseller tågfärd välsignades, förstod jag att pilgrimsvandrar man så pilgrimsvandrar man! Våren 2011 vandrade vi sedan också sträckan mellan Sevilla och Zamora. Herrens ledning ser jag också i det att jag hade blivit bekant med Leena som hade pilgrimsvandrat i Spanien sju gånger. Hon gick igenom vår utrustning. Tätä sä et tarvitse. Kumman otat molempia et tarvitse o.s.v. Jag fick ner rinkans vikt till 5,4 kg. Till det här kom dessutom vattnet och en magväska med pengar, pass, kamera och lexikon. Av Leena fick jag det bästa rådet inför vandringen. Jag hade läst i Tom Tiainens bok hur han kom till ett härbärge som var fullt och måste fortsätta till följande som också det var fullt. På den väg vi valt att vandra, Via de la Plata, ligger härbärgena rätt glest så jag frågade vad vi ska göra om vi inte ryms in. Det ska du inte bekymra dig för, sa Leena, utan be till Herren varje morgon att ni hittar ett ställe att sova på så ordnar Han det nog. Och hon hade alldeles rätt. Himmelsk frid, gudomlig trygghet uti honom har min själ. Dagen före vår avfärd skickade hon ännu ett bibelord åt oss: Se, jag sänder en ängel framför dig, och han ska föra dig till den plats som jag har förberett. (2 Mos 23:20). Jag började varje dag under vandringen med att tacka för natten som gått och sedan be för en trygg plats att sova på nästa natt. Cirka 90 km före Santiago de Compostela satt vi och pratade med några pilgrimer. En av dem förklarade hur hemskt det är att komma fram till Santiago, hur där är så förskräckligt mycket folk, hur dyrt allt är och hur man blir bestulen på de stora Skyltar av det här slaget hör till undantagen. Vanligtvis följde vi gula pilar målade på träd, hus, stenar... När vi kommit fram till pilgrimshärbärget, reserverat en säng, duschat oss och tvättat våra kläder hade vi tid att skriva dagbok. härbärgena. Vidare fortsatte han med att berätta hur härbärgena är överfulla mellan Santiago och Finesterre. Finesterre, världens ände, är den västligaste udden av fasta Europa och dit har pilgrimer i alla tider fortsatt från Santiago de Compostela. I allmänhet är det jag som oroar mig och Micke som tar det lugnt, men den här gången blev Micke smittad av mannens pessimism. Vi hade vandrat snabbare än planerat och trodde i det skedet att vi skulle nå Santiago lördagen den 22 maj. Vårt tåg till Madrid skulle gå först tisdag kväll. Vad skulle vi göra däremellan? Det var för kort tid för att fortsätta till Finesterre vilket ju inte heller lät så lockande på mannens beskrivning. Jag tröstade Micke med orden och jag vet: vadhelst mig möter, gör dock Jesus allting väl allt ordnar sig nog på bästa sätt. Och det gjorde det verkligen. Det gick snabbare än vi hade planerat och vi anlände till Santiago de Compostela redan på torsdagen. Härbärget var tryggt. Varje säng var försedd med låsbart skåp där vi kunde lämna våra saker medan vi var ute på stan. Där var inte alls så mycket folk som vi trott. Följande dag började vi vandra till Finesterre och i alla tre härbärgen rymdes vi bra in och fick dessutom bäddar bredvid varandra. I Finesterre, som är en pittoresk liten stad vid Atlanten med fiskehamn och en två kilometer lång sandstrand, kunde vi sedan hålla vår enda vilodag innan vi påbörjade hemresan. Bättre tajmning kunde vi inte ha haft. Eftersom man bara får bo en natt på samma härbärge måste vi för den andra natten i Finisterre hitta ett rum åt oss men vi hade knappt hunnit gå ut och börja se oss omkring då en man kom och erbjöd oss ett rum med wc och dusch för 25 euro natten. Dessutom hade vi havsutsikt! Förra vårens vandring från Sevilla till Zamora förlöpte inte lika smärtfritt. Redan efter den första dagsetappen möttes vi av ett fullt härbärge. Ortens enda hostal/hotell hade bara ett enkelrum ledigt så vi måste dela säng med Micke. Vi blev också sjuka. I Fuente de Cantos måste vi stanna två nätter på grund av att vi båda kastade upp och i Mérida blev vi tre nätter på grund av att min diarré. Visserligen kan man se Herrens ingripande här också. I Fuente de Cantos var härbärget ett s.k. turisthärbärge där vi kunde stanna två nätter. Vi hade dessutom anlänt i så god tid att vi fick ett eget rum. Mérida igen är en historisk stad med mängder av romerska lämningar som Micke kunde besöka medan jag låg till sängs. Jag har ibland funderat på om jag blivit för högfärdig efter den första vandringen. Kanske Gud ville sätta mig på plats. Menar du att Gud var närmare dig där på

NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING 5 Vägen är målet Pilgrimsvandrandet började tidigt i fornkyrkan då man gick till apostlarnas och helgonens gravar för att be. De viktigaste kristna pilgrimsmålen var och är Jerusalem, Rom och Santiago de Compostela. Den 25 juli ca 813 hittades vid Galiciens kust en grav med tre kroppar, varav en var halshuggen. Då de kristna i norra Spanien behövde ett skyddshelgon i sin kamp mot morerna utfärdade påven Leo III ett intyg på att det var fråga om aposteln Jakob, Sebedeus son. Eftersom vikingarna härjade längs kusten flyttades relikerna till den plats där Santiago de Compostela ligger. Första kända pilgrimen som vandrade Jakobsvägen var Gottskalk, biskop av Le Puy år 950. Under 1100- och 1200-talet var Santiago t.o.m. populärare än Rom. Bl.a. den heliga Birgitta och hennes make Ulf Gudmarsson företog sig en pilgrimsfärd till Santiago de Compostela 1341-43 Efter reformationen minskade intresset för pilgrimsvandringar för att i slutet av 1900-talet igen öka i popularitet. Gamla staden i Santiago de Compostela blev 1985 uppsatt på UNESCO:s världsarvslista. Även pilgrimsleden genom Frankrike och Spanien, Camino Francés, finns med på Världsarvslistan. Den är den bäst kända leden av 272 135 pilgrimer år 2010 hade 190 212 vandrat längs Camino Francés medan endast 14 197 vandrade längs Via de la Plata. Andra spanska pilgrimsleder är Camino Aragónes, Camino del Norte, Camino Sanabrés, Camino Portugués, Camino Primitivo och Camino Inglés. Också i Norden har man pilgrimsvandrat sedan medeltiden och intresset för vandringarna har igen ökat Bland annat ordnas vandringar till minne av biskop Henrik. På finlandssvenskt håll är det främst Sibbo svenska församling som återupplivat traditionen med pilgrimvandringar. caminon än här hemma frågade en av mina väninnor då jag beskrivit för henne känslan av Guds ledning. Nej, det tror jag absolut inte. Gud är lika nära oss här i Finland. Det är bara det att vi här omger oss med så många prylar och med så mycket att göra att vi inte lyssnar på Honom. Det är vi som är annorlunda, inte Gud. Tom Tiainen avslutar sin bok med att konstatera att en pilgrimsvandring är ett traskande i bön. Medan man går har man tid att be. Be och tacka. Vacker natur har alltid fått människan att stämma upp med lovsång till Gud och det gäller också på caminon. Man har inga ägodelar att bekymra sig för eller distraheras av eftersom man bara bär det allra nödvändigaste med sig. Inte heller har man en massa saker som man måste göra. Det enda man behöver göra är att traska, traska under bön. Att be och tacka blir speciellt viktigt då man under en pilgrimsvandring inte på samma sätt som hemma har koll på sin dag. Man har ingen aning om hur den kommer att se ut. Man kan inte bestämma sig för att den och den tiden äter vi det och det, för man vet aldrig var det finns en butik eller ett matställe som är öppet. Inte heller vet man var man kommer att sova nästa natt. Man vet inte om man kommer att rymmas in på det härbärge man tänkt stanna vid eller om härbärget ens existerar fastän man läst på Internet att det borde finnas. Det här bidrar till att göra vandringen till ett traskande i bön. Många undrar, både här hemma och under vandringarna, varför vi begav oss iväg. Det har jag svårt att svara på. Sedan jag första gången i slutet av 1980-talet i ett radioprogram hörde om en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela har jag haft en längtan att själv få vandra. En annan fråga som jag fått är om pilgrimsvandringarna förändrat mig. Det tror jag inte de gjort. Min livsstil ändrades under själva vandringen, men här hemma när allt rullar på som förut är jag nog samma Aicka som tidigare. Möjligtvis är jag mer medveten om Guds ledning i mitt liv men det borde jag ju nog ha varit redan före våra vandringar. Kari Selen har i sin bok Simpukan tähden ett kapi- Snäckan med Jakobskorset är pilgrimens kännetecken. tel med rubriken Kannattiko?, lönade det sig? Utan vidare, jag rekommenderar åt alla som har möjlighet till det att göra en pilgrimsvandring i Spanien. Den spanska landsbygden håller tyvärr på att avfolkas och jag undrar hur det är att vandra i framtiden då alla vänliga gummor och gubbar, för att inte tala om alla kor, får, åsnor och andra husdjur, är borta. Om Gud så vill och vi får leva vandrar vi Camino del Norte detta år. Aicka Nyström Bl.a. följande Internetsidor hjälpte oss att planera våra vandringar: www.mundicamino.com och www.godesalco.com.

6 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING Jesus rider in i Jerusalem När Jerusalems invånare såg Jesus komma ridande på en åsna associerade de blixtsnabbt till Sakarjas profetia och hela staden kom i rörelse. Åsnan är ett djur som verkar vara utvalt av Herren. Hon var med då Abraham skulle offra Isak. Abraham sadlade åsnan men antagligen fick hon bära veden (1 Mos 22). Då Herrens ängel hindrade Bileams färd, den gången han skulle förbanna Israel, kunde hans åsna se ängeln med draget svärd som spärrade vägen. Herren lät åsnan tala till Bileam (4 Mos 22). Men bilden av den höggravida Maria sittande på en åsna, som är så välbekant för oss, finns faktiskt inte belagd i Bibeln. Åsnan ses på avbildningar blicka ner på det nyfödda Jesusbarnet. Troligt är att den Heliga Familjens flykt till Egypten skedde med åsna. Alla fyra evangelierna beskriver hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsninnas föl. Påskens händelser Jesus rider in i Jerusalem. Golvet vid ingången till Sagrada Familia kyrkan i Barcelona. började med att Jesus närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget där han enligt Matteus (21:1 f) sade till lärjungarna: Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. Utan besvär fick lärjungarna ta åsnorna med sig då de sade Herren behöver dem och de förde åsnan och fölet till Jesus och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Uppfylld profetia Det judiska folket var mycket väl insatta i sina profeters profetior och de väntade innerligt på Messias. Vid synen av Jesus komma ridande på en åsna associerade de blixtsnabbt till Sakarjas ord Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl. (Sak 9:9). Man stämde spontant upp med konungahälsningen: Hosianna (Herre fräls eller Herre låt väl gå), Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! Nästan tumultartat bredde hosiannaropen ut sig och folkskaran som var mycket stor lade ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden som de strödde på vägen. Den högt ärade skulle inte behöva smutsa ner sig i landsvägsdammet utan få skrida fram på en matta av kläder och löv. Att Markus, Lukas och Johannes talar om ett åsneföl, i sigularis, utesluter ju inte att lärjungarna också tog stoet med sig som Matteus skriver. Tvärtom var det säkert en ganska stressig situation för ett åsneföl att första gången ridas i en högljudd folkskara så mamma-stoets lugnande närvaro var säkert helt nödvändig. En åsna skenar aldrig, om den blir rädd så blir den som fastklistrad i marken. Stoet var tydligen en vanlig arbetsåsna vilket ytterligare underströk profetian: en arbetsåsnas föl. Speciellt barn har ibland reagerat på att det var för tungt för ett litet åsneföl att bära en vuxen man. Men här var det nog fråga om en närmare fyra år gammal åsna som redan var färdig för ridning, annars hade det varit onödigt att påpeka: som ännu ingen har suttit på. En åsna behöver inte ridas in på samma sätt som en häst. Uthållig och förnöjsam Människan har använt åsnan som last- och dragdjur sedan urminnestid. Det var inget nedsättande att rida på en åsna och både män och kvinnor red dem. Om tex domaren i Israel Abdon, Hillels son, berättas det att Han hade fyrtio söner och trettio sonsöner, som red på sjuttio åsnor (Dom 12:13). Att rida på en åsna kunde ändå ses som en ödmjuk och fredlig gest eftersom kungar och krigare ofta red den större och snabbare hästen. Åsnorna på Bibelns tid lär ha varit litet kraftigare och större än de som man nu ser i dag. Ett förnöjsamt djur är åsnan som håller till godo med dåligt bete. Den är uthållig och lika intelligent som andra djur men kanske ofta envisare. Då Jesus närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden! Några fariseer i folkmassan sade då till Jesus: Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga! Jesus svarade: Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa. När Jesus drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: Vem är han? Folket svarade: Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen (Luk 19:37-40). Med Profeten åsyftade man den som skulle komma som en ny Moses (5 Mos 18:15), dvs Messias. Välsignad påsk till alla i Petrus Micke Nyström Att tro är mitt enda hopp Därför tror jag Jag tror, därför förundrar jag mig inför tillvaron. Ju mer jag upplever livets innersida desto mer hemlighetsfull och fascinerande blir Gud, ty Han är grunden för allt som är till. Gud kommer till oss från en utlovad framtid med hopp och frälsning (Rom 15:13). Jag tror, därför hör jag. Tron kommer av ordets hörande (Rom 10:17). Bibeln är Guds tilltal till oss på ett mänskligt språk och Hans indirekta uppenbarelse av sig själv för oss. Gud älskar världen och gav oss sin Son. När jag öppnar mig för Honom och erkänner vem jag är, får jag höra förlåtelsens ord i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Genom att höra evangelium och avlösningen vederkvicks samvetet och fattar tröst. Jag tror, därför talar jag (2 Kor 4:13). Jag talar inte om mig själv utan om Gud och Hans befriande sanning: Den ursprungliga enheten av sanning och frihet i Gud. Den får vi inte hantera vårdlöst utan endast vila i. Att vila är att förtrösta på hans löften även i det djupaste mörkret. Jag tror, därför tänker jag. Jag tror för att förstå det otroliga: Att livet har en mening och det är livet självt som gåva av Gud. Tro och reflektion kompletterar varandra till en större för-ståelse av hel(ig)heten: Gud som alltings ursprung och slut. Jag tror, därför ser jag skillnaden mellan himmel och jord. Vi skall vara människor och inte Gud, säger Luther. Guds Ande genomsyrar både himmel och jord så att vi kan ana något av det som för oss är omöjligt att begripa. Andens frukt är att tro löftet om: Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Petr 3:13). Jag tror, därför har jag hopp. Tro är att låta Kristus gå före oss i världens nödlägen och ända in i evigheten. Jag tror, därför handlar jag. Tron ger kraft att handla och ta ansvar där det mänskligt sett är hopplöst. Jag tror, därför är jag en ny skapelse (2 Kor 5:17). Jag är en del av de heligas gemenskap där jag varje dag får leva av syndernas förlåtelse och får kraft att växa i tron. Jag tror, därför lider jag. Jag lider när jag ser bristen på kärlek och omsorg orsakad av själviskhet och otro. Jag lider när det som ska vara gemenskap utesluter de svaga. Jag tror, då det är mitt hopp. Jag tror inte av egen förmåga utan den Helige Ande har kallat och upplyst mig att se vem Jesus är och vad han gjort för mig i sitt liv, i sin död och uppståndelse. Därför får jag varje dag ny nåd att stiga upp och möta dagens utmaningar. Att inte tro verkar omöjligt för mig. Att tro är mitt enda hopp. Ola Byfält

NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING 7 Att hjälpa till skapar gemenskap Man mår bra av att behövas Det är inne att engagera sig i olika former av verksamhet där stommen består av frivilliga snarare än anställda. Också i vår församling har vi en stor skara frivilliga som gör en viktig insats i olika uppgifter. En del engagerar sig mera regelbundet, andra föredrar att göra olika projektoch punktinsatser, men gemensamt för alla är att de har funnit sin plats i församlingen och gör sådant som är motiverande och givande. Här kommer några exempel på frivilliginsatser. Högläsning på Berthahemmet Civiltjänstgörare trivdes i Petrus När Erik Abbor, 20 år, besökte England tillsammans med KAUL (Kyrkans akademi för unga ledare) kom han på idén att i stället för att göra militärtjänstgöring arbeta som ungdomsledare i någon församling. Han tyckte sig kunna göra mest nytta på det sättet. Som blivande slöjdlärare skulle han ju ha nytta av den praktik i ledarskap som följer med arbetet. Det gäller att i mångt och En gång i veckan är det högläsning på Bertahemmet i samband med eftermiddagskaffet. Församlingsaktiva Eva Björklöf och Siv Lindholm väljer litteratur och läser för dem som önskar vara med. Deltagarantalet varierar, det är inte alltid alla orkar möta upp, men läsestunden är uppskattad. Eva och Siv berättar att det inte endast är Berthahemmets invånare utan också de själva tycker att stunden är givande. Det är intressant att diskutera texterna och få olika synpunkter på dem och samvaron med de äldre är betydelsefull. Att vara två om uppgiften är också bra, det är det trevligt att förbereda sig tillsammans och så behöver man inte ställa in en läsning ifall någondera skulle få förhinder. Tempeltjänarna Siv är också aktiv i Tempeltjänarna, en grupp som består av kyrk- och kaffevärdar samt nattvardsassistenter aktiva i västra Petrus. Tempeltjänarna samlas några gånger under terminen i Hagasalen, och den kvällen jag besökte dem bjöds det på ångande ärtsoppa. Att samlas kring en bit mat och ett kort anförande är viktigt, det är då man lär känna varandra och gemenskapen byggs upp. När jag frågar vad det är Solveig Järnmark, aktiv i frivilligarbetet. mycket delegera uppgifter även åt andra. Sagt och gjort: Erik lämnade in sin ansökan till Petrus församlingsråd, som hösten 2010 enhälligt beslöt att anställa honom, i synnerhet som kostnaderna för församlingen skulle bli minimala. Erik är från Kronoby, född i ett hem där den kristna tron var naturlig. Han följde tidigt med sina föräldrar till kyrkan, där han trivdes och mognade med åren. Tempeltjänarna laddar upp i Hagasalen. som motiverar till fortsatt engagemang är gruppen enig: Det är viktigt att hitta sin plats, en uppgift som sitter. Man mår bra av att märka att man behövs. Man får också mycket av att ge ut av sig själv och göra något för andra. En del har varit med och hjälpt till sedan 1970-talet, medan andra har varit med något år, medbjudna av en aktiv bekant. Tröskeln skall hållas låg och man skall göra saken enkel, då är det lättare för andra att komma med, anser tempeltjänarna. Tidvis har det varit svårt att engagera nya, men sedan församlingens värdinna Majvor Sjövall börjat hålla i trådarna löper verksamheten smidigt och har och fått sitt nya namn, Tempeltjänarna. Kyrkkaffe i Åggelby Också i östra Petrus sköts kyrkkaffet av frivilliga. I Åggelby gamla kyrka har man sedan 1980-talet efter avslutad gudstjänst samlats kring en kopp kaffe i kyrkans bakre del. Kaffestunden är en möjlighet att träffas och att växla några ord med både nya och gamla gudstjänstbesökare. Under många år var det Solveig Järnmark som koordinerade kokandet, en uppgift som hon nu gett vidare. Under åren har hon hunnit med att sitta i Markus församlingsråd, läsa för åldringar och vara med i de praktiska arrangemangen i samband med församlingens Alfakurser. Björkebo sommarhem ligger henne varmt om hjärtat. Gemenskapen som byggts upp bl.a. under Björkebotalkon är en viktig orsak till att hon varit med år efter år, säger Solveig Under åren är det många som tagit del i arbetet och gemenskapen kring Björkebo, det syns på nya tape- Han började spela trumpet som liten och redan i 10-års ålder medverkade han i gudstjänsten med olika uppföranden. Erik upplever att det kanske viktigaste han gjorde i Petrus var att ordna med uppföljning för konfirmanderna och få dem att trivas i församlingen. Han bildade bland annat lovsångsteam och i dessa grupper delegerade olika uppgifter vidare. Lovsången är en del av det som ingår i Pulsgudstjänsterna i Månsas kyrka. Hösten 2011 ordnades en skolungdomsvecka i Munksnäs högstadium, där Erik hade en viktig roll. Erik säger att han trivdes i sitt arbete i Petrus församling. Särskilt uppskattade han att få jobba med erfarna församlingsarbetare, av vilka han har lärt sig mycket. Efter årsskiftet övergick han igen till civila uppgifter. Göran Lindén Puls våren 2012 Puls är en ny slags gudstjänst för alla åldrar. Tillsammans söker vi svaret på frågan: Vad innebär det att vara en efterföljare till Jesus i Helsingfors år 2012? Vi behöver varandra för att kunna leva det liv som Jesus kallar oss till. Under den här våren har vi därför utmanat varandra att satsa fullt ut på Jesus under 100 dagar, genom att överlåta oss till gudstjänst, hemgrupp, gudtid och att visa kärlek mot andra. Kom med du också! Gud är din pappa. Att få komma hem igen är en fantastisk resa. Datum för Puls fram till sommaren Vad sade Jesus? 11.3 Se sonen Betydelsen av att tro på Jesus Vad gjorde Jesus? 18.3 Över alla gränser Möte vid en brunn kl 11 obs! 25.3 Lidandets problem Jesus uppväcker Lasaros Död och uppstånden! 1.4 Se Guds lamm Jesus dog för att befria oss 8.4 Uppståndelsen En ny verklighet kl 17 obs! 15.4 Det är fullbordat Jesus har gjort det som krävs Vad händer nu? 22.4 Vårt uppdrag: Älska varandra! 29.4 Vårt uppdrag: Tjäna varandra! 6.5 Att leva fylld av Anden 13.5 En ny livsberättelse Som Fadern sänt mig Söndag kl 15.30 Månsas kyrka, Skogsbäcksvägen 15 ter och gardiner, målade väggar och andra förnyelser av det gamla huset med tillhörande kapell. Det är viktigt att inte bara se varandras ryggar i kyrkbänken, utan att göra tillsammans, konstaterar Solveig. Hon får medhåll av både Ralf Hildén och Urda Nyqvist som båda har varit aktiva under många år bland annat i Björkebosammanhang. För dem alla är den otvungna gemenskapen, som vuxit fram, viktig. Ralf kom i tiden med i Markus kyrkokör via sin dotter och blivande svärson som båda var aktiva och han tänker fortsätta sjunga så länge rösten inte är alltför kraxig. Sin sakkunskap och sina praktiska händer har Ralf ställt till förfogande under de senaste åren när köket och sockeln på Björkebo förnyats. Urda, som tidigare regelbundet besökte ett åldringshem, har många järn i elden. Hon hjälper till där det behövs, handlar åt en gammal dam, deltar i äldreboendes utedagar och skjutsar dem som behöver transport till kyrkan. Möjligheten att hjälpa är för henne en stor glädje, hon gör det av hjärtat så länge krafterna räcker till. Det här var några glimtar av frivilligarbetet i församlingen. Vill du mera aktivt ta del i det? Ta då gärna kontakt med oss. Smått blir stort, tillsammans! Tove Monnberg facebook.com/petruspuls

8 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING Medarbetare i Petrus församling Påskens program Palmsöndag 1.4 Munksnäs kyrka kl. 10 Åggelby gamla kyrka kl. 10 Kårböle kapell kl. 10 Puls gudstjänst i Månsas kyrka kl. 15.30 Måndag 2.4 Passionsandakt i Åggelby gamla kyrka kl. 19 Tisdag 3.4 Passionsandakt i Åggelby gamla kyrka kl. 19 Onsdag 4.4 Passionsandakt i Åggelby gamla kyrka kl. 19 Skärtorsdag 5.5 Kvällsmässa i Norra Haga kyrka kl. 17 Kvällsmässa i Kårböle kapell kl. 18:30 Kvällsmässa i Munksnäs kyrka kl. 18.30 Vårterminen Kvällsmässa i Åggelby gamla kyrka kl. 19 Långfredag 6.4 Gudstjänst i Munksnäs kyrka kl. 10 Gudstjänst Åggelby gamla kyrka kl. 10 Passionsmusik i Kottby kyrka kl. 15 Lördag 7.4 Påskvigilia i Åggelby gamla kyrka kl. 23.30 Påskdagen 8.4 Påskdagens festhögmässa i Munksnäs kyrka kl. 10 Påskdagens festhögmässa i Malms kyrka kl. 12 Puls gudstjänst i Månsas kyrka kl. 17 Annandag påsk 9.4 Gudstjänst i Åggelby gamla kyrka kl. 10 Petrus församling förbehåller sig rätten till ändringar. Följ annonseringen i Kyrkpressen! Präster Björk Daniel, församlingspastor 2340 7128 050 432 3305 Bonde Niklas, församlingspastor 2340 7124 050 591 8795 Kass Fredrik, församlingspastor 2340 7127 050 380 3552 Lassus Bengt, kyrkoherde 2340 7110 050 551 4807 Sandell Halvar, kaplan 2340 7221 050 380 3920 Thylin Ronny, kaplan 2340 7121 050 380 3548 Kantorer Hilli Peter 2340 7224 040 831 4876 Söderström Olav 2340 7123 040 547 5356 Varho Kaj 2340 7117 050 3795 705 Diakoniarbetare Monnberg Tove, projektarbetare inom diakonin 2340 7228 050 358 9310 Nybergh Nina, diakonissa 2340 7126 040 821 5983 Riska Gunilla, diakonissa 2340 7125 050 576 8643 Sandell Bodil, diakonissa 2340 7227 050 380 3925 Barnledare Elo Benita, hjälpledare i Lukasgården 2340 7141 050 323 2909 Fagerholm Nina, fritidshemsledare i Sockenbacka 2340 7142 050 381 5952 Leskinen Susanna, ledare för barnarbetet 2340 7230 050 560 9157 Lundström Marianne, fritidshemsledare i Lukasgården 2340 7141 050 323 2909 Martikainen Anne-Marie, ansvarig barnledare, fritidshemsledare i Tallkotten 2340 7140 050 409 0601 Sinko Alice, dagklubbsledare 2340 7232 050 5296 464 Ulfvens Gunilla, hjälpledare i Sockenbacka 2340 7142 050 381 5952 Sekreterare Bonde Annabella, ekonomisekreterare 2340 7113 Lindqvist Monica, församlingssekreterare 2340 7112 Hedengren Rufus, informationssekreterare 2340 7135 050 436 7406 Perret Christoffer, projektsekreterare 2340 7213 050 379 5703 Gudstjänster (till den 13.5): Munksnäs kyrka, söndagar kl. 10; 8.3, 25.3 och därefter varje söndag. Åggelby gamla kyrka, söndagar kl. 10; 11.3, 18.3, 25.3 och därefter varje söndag. Malms kyrka, en söndag i månaden kl. 12; 18.3, 8.4, 22.4. Kårböle kyrka, en söndag i månaden kl. 12; 1.4, 22.4, 6.5. Munkshöjdens kyrka, konfirmationsmässa 6.5 kl. 13.30. Konfirmation och konfirmandernas första nattvardsgång (Lekholmenlägret 2011). Förbön och tack Tisdagar kl. 19 i Munkshöjdens kyrka: 13.3, 27.3, 10.4, 24.4, 8.5, 22.5. Petruskören Övar på onsdagar kl 18.30 i Lukascentret fram till 16.5. Lukasklubben för män: Samling 23.4 och 21.5 kl. 19 i Lukascentret. Kvinnobrunch Kvinnobrunchen som hålls i Lukascentret (Vespervägen 12 A) ordnas följande gång 28.4 kl. 10.30. Bibelns röda tråd Kursen som har varit en succé på olika håll i Finland både på svenska och finska kommer att arrangeras i Månsas kyrka 30 31 mars 2012. Kursen leds av Henrik Perret och Leif Nummela. Reservera tid i Din kalender för fredagskvällen och hela lördagen! Kyrkhelg i Helsingfors 16 18.3.2012 i Munksnäs kyrka och församlingssal. Gästtalare Olof Edsinger (Sverige). Mera information: www.kyrkhelg.fi Månsas kyrka Bibelträff måndagar kl. 18; 26.3, 23.4 och 7.5. Vi fortsätter vår vandring genom Gamla Testamentet. Litteraturkväll tisdagar kl. 19; 20.3 och 24.4. Missionskrets fredagar kl. 13; 30.3 och 27.4. Sopplunch fredagar kl. 13; 16.3, 13.4 och 11.5. Kristna martyrer i världen idag 12 mars kl. 18. Medverkar gör Bob Fu (Kina), Johan Candelin och Halvar Sandell. Arr. Petrus församling och Martyrkyrkans vänner (som fyller 30 år). Mariamusik 25 mars kl. 18. Petruskörens konsert. Medv. Söderström, Hilli, Lotta Wollsten, Manfred Gräsbeck. Jesus Power Night ungdomssamling kl. 19; 17.3, 31.3, 14.4, 28.4 och 12.5. Malms kyrka Pensionärskrets tisdagar kl. 13; 13.3, 27.3, 10.4, 24.4 och 8.5. Bibelstudier om Uppenbarelseboken söndagar kl. 18; 1.4, 15.4, 29.4 och 13.5 Bibeldagar i Houtskär i Houtskär 16 20 juni. Huvudtalare: bibelläraren Ingmar Rönn. Övriga medverkande: Ulla- Christina Sjöman, Olav Söderström, Paavo Norkko m.fl. Info och anmälningar: kansliet Ungdomsledare Sandell Benjamin, ungdomssekreterare 2340 7136 050 577 8998 Sandell Eva-Lina 2340 7136 050 577 8998 Lindholm Sofia 2340 7207 050 379 5704 Övriga Fernelius Taru, vaktmästare 2340 5350 Elzohary Salme, vaktmästare 050 584 6468 Sjövall Majvor, värdinna 2340 7131 050 343 5990 Petrus församling Tfn (09) 2340 7100, Fax (09) 2340 7101 E-post petrus.fors@evl.fi Hemsida www.petrusforsamling.net E-post till anställda: fornamn.efternamn@evl.fi (inte åäö) Kansliet öppet må-ti 9 13, on 13 17 och to-fr 9 13. Dessutom kvällstid enligt överenskommelse. Adress Vespervägen 12 A, 00320 Helsingfors. Förböns-e-post pray.petrus@evl.fi Förbönsämnen ti 10 12 förbönskvällar 18 18.45 tfn 2340 7171 Pro Markus församling rf 134730-412282 Björkebo sommarhem rf 209220-110115 Pro Lukas rf 405515-227669 Pro Lukas referenser enligt sektorer: Förbönstjänst: 25043, Barn och familjearbetet 25302, Där stödet bäst behövs 25315, Ungdomsarbetet 25373, Diakonin 25399 Pro Lukas tillhandahåller på kansliet kondoleans- och hyllningsadresser. Verksamhetspunkter Baggis, Baggbölev. 17 Björkebo sommarhem, Nummela Grindis, Skaldestigen 2 Kottby kyrka, Metsolav. 14 Kånala kapell, Plöjarv. 4 Kårböle kyrka och kapell, Gamlasv. 6 Lukascentret, Hagasalen, Vesperv. 12 A, vån 2 Lukasgården, Munkstigen 2 Malms kyrka, Kommunalv. 1 Munkshöjdens kyrka, Raumov. 3 Munksnäs kyrka, Tegelstigen 6 Månsas kyrka, Skogsbäcksv. 15 Norra Haga kyrka, Tolariv. 1 Seuris, Månsasv. 21 Sockenbacka kyrka, Sockengränden 4 Södra Haga kyrka, Vepserv. 12, vån 3 Viks kyrka, Agronomg. 5 Åggelby gamla kyrka, Brofogdev. 12 Nyheter från Petrus, årgång 4, nr 1/2012 Utgivare: Petrus församling, Vespervägen 12 A, 00320 Helsingfors. Ansvarig utgivare: Bengt Lassus. Redaktion: Amanda Audas-Kass, Kristina Fernström, Stig-Olof Fernström, Rufus Hedengren, Göran Lindén, Mikael Nyström. Layout: Jaagon Ab/Jenni Signell. Församlingen förbehåller sig rätten till ändringar. Följ med annonseringen i Kyrkpressen.