Påfyllning av lantbruksspruta - plats, utrustning och rutiner

Påfyllning av lantbruksspruta - plats, utrustning och rutiner Filling of pesticide sprayer - location, equipment and routines Johan Nilsson Examensarbete inom teknikagronomprogrammet SLU Alnarp Rapport 2004:3 Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik Report Swedish University of Agricultural Sciences Department of Horticultural Technology ISSN 1652-1552

I denna serie publiceras rapporter från Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik vid SLU Alnarp. This is a publication from the Department of Horticultural Technology at the Swedish University of Agricultural Sciences in Alnarp. En lista på publicerade rapporter i serien finns på www.lt.slu.se. The issues in this series of publications are listed at the homepage www.lt.slu.se. Johan Nilsson har skrivit detta examensarbete som avslutning på sin utbildning till teknikagronom. Sven Axel Svensson är försöksledare vid institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik, SLU Alnarp och har varit Johans handledare. Hans Hagenvall vid Svenskt Växtskydd i Stockholm har fungerat som biträdande handledare. Sven-Erik Svensson är universitetsadjunkt vid institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik, SLU Alnarp och har varit examinator för examensarbetet. Detta examensarbete är utfört vid Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik, SLU Alnarp. Arbetet är genomfört som ett led i teknikagronomprogrammet. Författaren svarar själv för framförda åsikter, slutsatser och resultat. SLU P.O. Box 66 SE-230 53 ALNARP SWEDEN Phone: +46 40 415000 (operator)

FÖRORD Detta examensarbete utgör den avslutande delen i min agronomexamen med teknisk inriktning. Fältarbetet och den huvudsakliga delen av sammanställningen har utförts under 2003. Målet har varit att kartlägga arbete med påfyllning och rengöring av växtskyddssprutor, samt identifiera risker för yttre miljön och för förarens arbetsmiljö. Examensarbetet omfattar 20 poäng på D-nivå inom ämnet teknologi. Min förhoppning är att examensarbetet ska bidra till en vidareutveckling av rådgivning och informationsarbete som bedrivs för att skapa säker hantering av bekämpningsmedel, t.ex. inom Säkert Växtskydd och Greppa Näringen. Examensarbetets beskrivning av den praktiska hanteringen kan också bidra till vidareutveckling av Jordbruksverkets behörighetskurser, samt vara ett verktyg för tillverkare av utrustning för växtskydd. Ett stort tack till de lantbrukare och fruktodlare som tog emot besöken. Arbetet har helt byggt på er vilja att låta mig var med i ert arbete. Hjälpsamheten att samordna gårdsbesöken har också varit värdefull och har underlättat mycket i examensarbetets praktiska del. Jag vill även tacka de personer som lämnade förslag på besöksgårdar. Slutligen vill jag tacka finansiärerna till projektet, d.v.s. Svenskt Växtskydd, Svenska Lantmännen, Hardi International och LRF FoU. Uppsala, februari 2004 Johan Nilsson III

IV

ABSTRACT Pesticide residues are often detected in water. One source of this wasted pesticide could be point-sources that arise from filling and cleaning of sprayers. The objective of this thesis was to investigate practical handling of pesticides and cleaning of spray equipment with respect to operator exposure and environmental risks. The results of this study were obtained by observing sprayer operators. Because 21 separate case studies of actual field operation provided the data reported here, the results are shown mainly with examples and figures, instead of numbers, charts and tables. Results show that pesticide handling areas, previously assumed to be safe (e.g. concrete slabs with sump or biobeds), may still be a source for environmental risks. Spray operators rarely used the advised level of personal protection equipment (PPE), compared to the stated pesticide s safety instructions. However, several good examples of how proper PPE was combined with effective and rational pesticide handling were observed. Many operators experienced risk of their own health due to unsafe practices. These high risk practices mean that the working environment requires much improvement. Cleaning the inside of sprayers was often performed in a safe way. The outside of the sprayer was cleaned less often, usually with increased risk of pesticide residue losses to the water environment. Most operators believed that their individual pesticide handling practices had very little impact on the surrounding environment. The end of the report provides the reader with some suggestions of good pesticide handling practices. The results of this investigation are meant to show the source of possible pesticide losses to the environment and to give information about future research needs. V

VI

SAMMANFATTNING Rester av växtskyddsmedel hittas i yt- och grundvatten. En viktig föroreningskälla kan vara punktutsläpp som uppkommer i samband med påfyllning och rengöring av sprutan. Syftet med examensarbetet var att, genom gårdsbesök i samband med växtskyddsarbete, studera och kartlägga risker för yttre miljön och arbetsmiljön vid påfyllning och rengöring av växtskyddssprutor. Syftet var också att göra en litteraturstudie för att sammanfatta kunskapen inom området och som kan fungera som underlag till diskussion kring resultaten. Totalt 21 gårdar har besökts, varav 16 lantbruk och fem fruktodlingar. Undersökningen har genomförts som en fallstudie. Resultatet i undersökningen syftar till att upptäcka och identifiera risker. Hur och var riskerna uppkommer visas genom exempel och bilder. Att göra generaliseringar, t.ex. jämföra resultatet från olika landsdelar med varandra, kan vara svårt och riskabelt, och är inte heller syftet med en fallstudie. Samtliga besöksgårdar hade avskiljt förråd för växtskyddsmedel och förde sprutjournal. En del brister fanns dock, både i förrådens utformning och i sprutjournalernas omfattning. Platta med uppsamlingsbehållare var den vanligaste påfyllningsplatsen i undersökningen, men även biobädd användes på flera gårdar. Dessa anses vara säkra påfyllningsplatser, men i rapporten har ett flertal risker med systemen identifierats och risken var stor att spill skulle hamna utanför plattan/biobädden. Biobäddarna var dåligt underhållna på fem av sex besöksgårdar, vilket gör att funktionen försämras avsevärt. På de gårdar där påfyllning skedde på mark med normalt matjordslager har, enligt min uppfattning, bedömningen av markens nedbrytningsförmåga i vissa fall överskattats. Ingen förare i undersökningen sög vatten direkt ur vattendrag eller brunn. Vanligast var att använda vattentank som buffert, för att sedan suga ur tanken med sprutans pump. Tre förare uppgav att överfyllning av vatten var ett problem, vilket innebär att det är viktigt att stå parkerad på säker plats, även om bara vatten fylls i sprutan. Påfyllning av preparat utfördes både direkt i tanköppning och genom preparatsluss. Form, funktion och reglage var olika för de olika fabrikaten på preparatslussar, vilket inverkar på förarens arbetsmiljö. Förpackningar sköljdes på de flesta gårdarna, men med varierande teknik och rutiner. Överlag användes lite skyddsutrustning, jämfört med vad som rekommenderas i t.ex. preparatets varuinformationsblad. Intressant var dock att det fanns goda exempel på hur bra personligt skydd kan kombineras med effektivt växtskyddsarbete. Att ha bra rutiner är minst lika viktigt som bra utrustning för att skapa en bra arbetsmiljö och undvika hälsorisker. Flera sprutor var utrustade med spolvattentank. Inre rengöring utfördes vanligtvis i fält i samband med preparatbyte. Yttre rengöring gjordes ofta 2-3 ggr/år eller mer sällan. Många förare upplevde hälsorisker vid hantering av bekämpningsmedel, vilket tyder på att arbetsmiljön behöver förbättras. Alla utom två sprutförare uppgav att deras hantering på gården var säker för att inte bekämpningsmedel ska hamna i yt- och grundvatten. Rapporten ger en bild av hur påfyllnings- och rengöringsarbete kan gå till i praktiken, samt visar på de risker som kan uppkomma. Med hjälp av detta ges en del tips på vad man bör tänka på för att skapa ett säkert hanteringssystem, både för människan och för yttre miljön. Resultaten skapar en grund för vidare forskning, som kan inriktas på de mest kritiska och intressanta momenten i hanteringskedjan. VII

VIII

SUMMARY Pesticide residues are often detected in water. One source of this wasted pesticide could be point-sources that arise from filling and cleaning of sprayers. The objective of this thesis was to investigate practical handling of pesticides and cleaning of spray equipment with respect to operator exposure and environmental risks. This was achieved through visits to farms during normal pesticide application activities. The objective was also to make a literature review concerning handling of pesticides and cleaning of spray equipment, in order to summarize current knowledge and regulation. The results of this study were obtained by observing sprayer operators. Altogether 21 operators were observed during filling, of which five were apple growers and 16 were farmers. Because 21 separate case studies of actual field operation provided the data reported here, the results are shown mainly with examples and figures, instead of numbers, charts and tables. Because of the method and selection in this study, the result can not be used for generalizations (e.g. about operators practice in one county compared to another). All 21 farms had a separate storage area for pesticides and filled in the sprayer s documentation but the storage area/documentation often lack some equipment/information needed according to regulations. A concrete slab with sump was the type of filling area used most frequently by growers surveyed in this study, although a biobed was used at many farms. Results show that these pesticide handling areas, previously assumed to be safe, may still be a source of environmental risks (e.g. spillage outside the concrete slab or the biobed). Five out of six biobeds had been poorly maintained, which will reduce the pesticide degradation activity of the biobed. The farmers that filled the sprayer in an area with normal top soil had, in my opinion, overestimated the soil s ability to break down pesticide residues. No sprayers where filled with water by using the sprayer pump to pump directly from water stream or well. The most common way to fill the sprayer was to fill a water tank with a separate pump and then fill the sprayer by pumping from the water tank with the sprayer pump. Three operators claimed that overfilling sometime occurred, which means that it is important to fill the sprayer in a safe area even if only water is being pumped into the sprayer. Spray operators rarely used the advised level of personal protection equipment (PPE), compared to the stated pesticide s safety instructions. However, several good examples of how proper PPE was combined with effective and rational pesticide handling were observed. To achieve a good working environment it is just as important to use good routines, as it is to use good PPE. Many operators experienced risk of their own health due to unsafe practices. These high risk practices mean that the working environment requires much improvement. Many sprayers had a fresh water tank for cleaning the sprayer after application. Cleaning the inside of sprayers was often performed in a safe way. The outside of the sprayer was cleaned less often, usually with increased risk of pesticide residue losses to the water environment. Most operators believed that their individual pesticide handling practices had very little impact on the surrounding environment. This report shows some examples of how handling of pesticides and cleaning of spray equipment can be done and provides the reader with some suggestions of good pesticide handling practices. The results of this investigation are meant to show the source of possible pesticide losses to the environment and to give information about future research needs. IX

X

INNEHÅLL 1 INTRODUKTION...1 2 SYFTE...1 2.1 Avgränsningar...2 3 LITTERATURSTUDIE...2 3.1 Vatten...2 3.1.1 Livet i vattnet påverkas av bekämpningsmedel...2 3.1.2 Rester hittas i vattnet...3 3.1.3 Nedbrytning av bekämpningsmedel...5 3.1.4 Spridningsvägar...5 3.1.5 Lagstiftning för skydd av vatten...7 3.1.6 Exempel på lösningar för att skydda vattnet....10 3.2 Arbetsmiljö...12 3.2.1 Risker för föraren...12 3.2.2 Förpackningar...15 3.2.3 Lagstiftning för arbetarskydd...15 3.2.4 Exempel på hjälpmedel och lösningar...18 3.3 Kontroll- och kvalitetssäkringsprogram...20 3.3.1 REKO - Resurshushållande konventionellt jordbruk...20 3.3.2 Svenskt Sigill...20 3.3.3 MBO Miljöledning Betodling...21 3.3.4 IP Integrerad Produktion...21 3.4 Tidigare undersökningar om sprutförarnas rutiner...22 3.4.1 NUI (2002)...22 3.4.2 Handbok för utformning av platser för hantering av jordbrukets bekämpningsmedel och för rengöring av bekämpningsutrustning...24 3.5 Sammanfattning av litteraturstudie...24 4 MATERIAL OCH METODER...25 4.1 Fallstudie...25 4.2 Urval av besöksgårdar...25 4.3 Beskrivning av besöksgårdarna...26 4.4 Tidpunkt för besöken...26 4.5 Sprutorna...26 4.6 Diskussion om material och metoder...27 4.6.1 Metoden...27 4.6.2 Material Besöksgårdar och sprutor...28 5 RESULTAT..28 5.1 Förråd...28 5.2 Dokumentation...29 5.3 Påfyllningssplats...29 5.4 Påfyllning av vatten...30 5.5 Påfyllning av preparat...31 5.6 Sköljning av förpackningar...31 5.7 Personlig skyddsutrustning...32 5.7.1 Användning...32 5.7.2 Byte och förvaring...32 5.7.3 Handtvätt och ögonsköljning...32 5.8 Rengöring av sprutan...33 5.8.1 Inre rengöring...33 5.8.2 Yttre rengöring...34 5.9 Intervju..35 5.9.1 Förarnas riskbedömning...35 5.9.2 Faktorer som är viktiga vid investering...35 5.9.3 Rådgivning och kurser...36 5.9.4 Förarnas synpunkter på förpackningar...36 5.9.5 Övriga synpunkter...37 6 DISKUSSION...37 6.1 Förråd...37 6.2 Dokumentation...38 XI

6.3 Påfyllningsplats...39 6.3.1 Platta med uppsamling...40 6.3.2 Biobädd...41 6.3.3 Plats med vanligt matjordslager...42 6.3.4 Fältet...42 6.3.5 Goda råd angående påfyllningsplats...43 6.4 Påfyllning av vatten...43 6.5 Påfyllning av preparat...45 6.6 Sköljning av förpackningar...47 6.7 Personlig skyddsutrustning...49 6.8 Rengöring...50 6.8.1 Inre rengöring...50 6.8.2 Yttre rengöring...52 6.9 Intervjun 52 6.10 Sammanfattning av diskussion...53 6.11 Goda råd för påfyllnings- och rengöringsarbetet...54 7 VIDARE FORSKNING...55 8 REFERENSER...56 8.1 Tryckta referenser...56 8.2 Internetreferenser...60 8.3 Personliga meddelanden...62 BILAGOR Bilaga 1: Checklista Bilaga 2: Intervjuformulär rengöring Bilaga 3: Intervjuformulär övriga frågor XII

1 INTRODUKTION I Miljöbalken definieras bekämpningsmedel så här: Med kemiskt bekämpningsmedel avses en kemisk produkt som är avsedd för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. (kap. 14, 5) Inom jordbruks- och trädgårdsnäringen används bekämpningsmedel för att förhindra att grödorna skadas av ogräs, sjukdomar och skadedjur. Andra kemiska produkter används också, t.ex. för tillväxtreglering, groningshämning och blad- och blastdödning. De bekämpningsmedel som används inom jordbruket kallas växtskyddsmedel och står för ca 20 % av totala mängden kemiska bekämpningsmedel (SCB, 2002). Spridningen sker över stora områden i naturen där det finns risk för att påverka miljön negativt. Rester av växtskyddsmedel hittas allt oftare i yt- och grundvatten, delvis p.g.a. att analysfrekvensen ökat. En viktig källa till att rester hittas i vatten kan vara punktutsläpp i samband med påfyllning och rengöring av sprutan. Spill av koncentrerat preparat och utsläpp av sprutvätska, speciellt på platser med tunt matjordslager och dränerande jord, innebär stora risker för spridning till vattendrag och grundvatten (Asplund & Torstensson, 1997). Genom att använda sig av bra rutiner och utrustning vid påfyllning och rengöring kan riskerna minskas avsevärt (Kreuger, 2000). Olika handlingsprogram och kampanjer, t ex kampanjen Säkert växtskydd, har syftat till att minska halterna av bekämpningsmedelsrester i naturen. Med information och utbildning, samt kontroller av påfyllningsplatser och funktionstester av sprutor, har dessa kampanjer bidragit till säkrare hantering av kemiska bekämpningsmedel både ur miljö- och hälsosynpunkt. Genom förbättrad appliceringsteknik och behovsanpassad bekämpning har man det senaste årtiondet minskat användningen av växtskyddsmedel med ca 65 %, räknat i aktiv substans (Sandrup, 1999; SCB, 2002). Minskad förekomst av bekämpningsmedel i vatten har kunnat konstateras i Vemmenhögsån i Skåne. Kontinuerliga mätningar har där utförts i kombination med rådgivnings- och informationsinsatser (Kreuger, 2000). Publicerade mätresultat från andra områden representerar inte tillräckligt långa tidsperioder för att ligga till grund för bedömning av hur förekomsten av bekämpningsmedel i ytvatten förändrats över tiden. Fler fynd av preparatrester ökar trycket på lantbruket. Hårdare restriktioner sätts in och större områden kring vattentäkter blir skyddade från kemisk bekämpning. Fynden av preparatrester i naturen är resultatet av hur nuvarande bestämmelser och rekommendationer följs, men det behöver inte innebära att bestämmelserna är otillräckliga. Istället kan det bero på att det finns stora skillnader mellan rekommendationer och hur bekämpningsarbetet utförs i praktiken. Vetskapen om de praktiska rutinerna är viktig för att effektivt kunna gå vidare med utveckling av ny teknik, nya bestämmelser och nya rekommendationer gällande hantering av kemiska bekämpningsmedel. Undersökningar gjorda av Näringslivets undersökningsinstitut (NUI, 2002) visar till viss del hur hantering av bekämpningsmedel går till. Men dessa undersökningar bygger på enkäter som skickas ut till lantbrukare och berör bara vissa delar av hanteringskedjan. En mer detaljerad kartläggning av rutinerna kring teknik och utrustning, skulle ge ett bättre underlag för att se var framtida åtgärder gällande säker hantering av bekämpningsmedel ska sättas in. 2 SYFTE Examensarbetets syfte var att kartlägga rutiner och teknisk utrustning i samband med spridning av bekämpningsmedel hos lantbrukare och fruktodlare i Sverige. Plats, rutiner och utrustning studerades i samband med påfyllning och blandning av sprutvätska, och även vid 1

rengöring av växtskyddssprutan. Examensarbetet skedde med inriktning på att identifiera risker för yttre miljön och risker i förarens arbetsmiljö. Syftet innefattade också en litteraturstudie som sammanfattar det kunskapsunderlag som finns inom området, och som behövs för diskussion av resultaten. 2.1 Avgränsningar Gårdsbesök utfördes i Skåne, Västergötland, Jönköpings län och Mälardalen. Besöken begränsades till jordbruk och fruktodlingar och antalet besök var 21. Övriga användare av bekämpningsmedel, t.ex. trävaruproducenter, golfbanor, kommunala förvaltningar och övriga trädgårdsnäringen var inte med i undersökningen. Endast en påfyllning studerades på varje gård. Rengöringsarbetet studerades endast genom intervju. Examensarbetets innehåll begränsades till att belysa frågor kring påfyllning och tillredning av sprutvätska, rengöring av utrustning, förvaring av bekämpningsmedel, samt utformning av dokumentation rörande spridning och förvaring. Arbete med spridning, transporter, bekämpningseffekter etc. behandlades inte. Innehållet skrevs utifrån perspektivet att identifiera risker för yttre miljön och arbetsmiljön, och därför blev andra perspektiv av underordnad betydelse vid utformningen av rapporten. 3 LITTERATURSTUDIE 3.1 Vatten 3.1.1 Livet i vattnet påverkas av bekämpningsmedel Yttre miljön kan skadas både direkt och indirekt. Direkt skadegörelse är när ämnet har en direkt påverkan på t.ex. fiskar och vattenlevande organismer. Indirekt påverkan betyder att balansen i ekosystemet förskjuts. Ett exempel kan vara om nyttoinsekterna slås tillbaka till fördel för skadeinsekterna, som i sin tur skadar växterna. (Hammar, 2002) Livet i vattnet tar skada av bekämpningsmedel. I studier gjorda vid Lunds universitet orsakade engångsdoser om 0,06 och 1,3 µg/l av insektsgiftet fenvalerat (Sumi-Alpha 5 FW, KemI, www2) förändringar i sammansättningen av djurlivet i konstgjorda dammar. Den högre koncentrationen förändrade även sammansättningen av växtsamhället, trots att det rörde sig om ett insektsmedel. Förändringarna kvarstod fortfarande två år efter exponeringen. (Woin, 1995) I Nederländerna har forskare (Crommentuijn m.fl., 1997) tagit fram listor över olika bekämpningsmedels MPC (Maximum Permissible Concentration) och NC (Negligible Concentration). MPC är ett mått på den koncentration av ett ämne som krävs för att ensamt ge upphov till skada på flora och fauna. NC är den koncentration då ämnet kan anses vara ofarligt. D.v.s. om koncentrationen är över NC kan bekämpningsmedlet tillsammans med andra kemikalier ge skador på flora och fauna. MPC kan skilja mycket mellan olika bekämpningsmedel: MPC för cypermethrin är 0,00009 µg/l. Cypermethrin är verksam substans i bl.a. Cyper Plus, CYPERB, Etotal Ekto K, Flectron öronbrickor, Flystar Ezeepour-on, Weibulls Stoppar Ohyra etc (KemI, www1). Av detta ämne skulle det räcka med 1,25 kg i Mälaren för att nå upp till MPC. NC för bekämpningsmedel är 1/100 av MPC och då är alltså mängden för att nå upp till NC 12.5 g. Mälaren innehåller ca 14 km 3 vatten och avrinningsområdet motsvarar 5 % av Sveriges yta (Vänerns VVF, www). 2

För bekämpningsmedlet bentazon (Basagran SG; KemI, www1) är däremot MPC 64 µg/l. Detta är 700 000 gånger högre än för cypermethrin. Metoden som använts för att få fram värdena grundar sig för flera ämnen på matematiska beräkningar med stora säkerhetsmarginaler. Detta kan göra att de framräknade värdena kan skilja från verkligheten och då främst som för låga värden. 3.1.2 Rester hittas i vattnet Under det senaste årtiondet har det skett många mätningar av förekomst av bekämpningsmedel och dess nedbrytningsprodukter i yt- och grundvatten. Här följer några exempel på provtagningar där rester hittats i svenska vatten. 3.1.2.1 Vemmenhögsprojektet Transport av bekämpningsmedel i vatten från Vemmenhögsåns avrinningsområde i södra Skåne har studerats sedan 1990. Information om användningen av bekämpningsmedel har årligen samlats in genom intervjuer med lantbrukarna i området, och transport av bekämpningsmedelsrester och nedbrytningsprodukter har mätts upp genom analys av prover från vattendraget. Vattnet analyserades med avseende på de flesta av de i området använda bekämpningsmedel. År 2001 var första gången glyfosat (t.ex. Roundup) och dess nedbrytningsprodukt AMPA analyserades. 35 Tidsviktad medelkoncentration, µg/l 30 25 20 15 10 5 0 1992 1993* 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Figur 1. Medelkoncentrationen av summa bekämpningsmedel i vatten från en provpunkt i Vemmenhögsområdet under maj-september åren 1992-2002. * 1993 endast maj-juni. (Kreuger, pers. medd., 2004) Sammantaget visar resultaten på en positiv trend med minskade rester av bekämpningsmedel i vattendraget från Vemmenhögsområdet. Uppgången 2001 beror på att det var första gången glyfosat och AMPA analyserades. (Kreuger, 2002) Enligt Kreuger (pers. medd., 2004) kan det positiva resultatet kan vara en återspegling av 3

De åtgärder som vidtagits när det gäller att öka medvetenheten hos lantbrukare och övriga aktörer för att hantera och sprida bekämpningsmedel på ett för miljön korrekt sätt. En viss minskning av antalet lantbrukare i området som hanterar och sprider bekämpningsmedel (minskat antal potentiella punktkällor). 3.1.2.2 Pesticiddatabas Detta är en databas innehållande analyser av bekämpningsmedel i yt-, grund- och dricksvatten i Sverige från åren 1985-2001. Totalt innehåller den data om 5352 st prover från samtliga län och 197 kommuner. Pesticider återfanns i 39 % av proverna tagna i grundvatten. Totalt har 54 olika ämnen hittats i grundvatten minst en gång. De vanligaste substanserna var BAM (nedbrytningsprodukt till diklobenil), atrazin, bentazon och desetylatrazin (nedbrytningsprodukt till atrazin). Bentazon är verksam substans i bl.a. Basagran SG, övriga är rester från Totex Strö som avregistrerades 1989 (KemI, www1). Flest antal fynd gjordes i Skåne län, där också flest provtagningar är utförda. Totalt 49 olika substanser har någon gång hittats i halter över 0,1 µg/l. För åtta vanligt förekommande substanser i grundvatten har antal fynd i halter över 0,1 µg/l sjunkit, med undantag för den allra vanligaste, BAM, där ingen minskning av fyndfrekvensen kan skönjas. För just denna substans har dock antalet analyser ökat kraftigt de senaste åren. Av proverna från ytvatten har det återfunnits bekämpningsmedel i 44 %. De vanligaste substanserna var MCPA, bentazon, diklorprop och mekoprop. Totalt har 51 olika substanser hittats vid minst ett tillfälle. Flest antal överskridande av gränsvärde hade MCPA. Också i ytvatten har antalet fynd med halter över 0,1 µg/l sjunkit över tiden för de åtta vanligast förekommande substanserna. Undantaget här är glyfosat som inte analyserats före 1997. Därför är det svårt att uttala sig om några trender för just glyfosat. I dricksvatten har bekämpningsmedel återfunnits i 26 % av de undersökta proverna. De vanligaste ämnena som har hittats är desamma som i grundvatten, dvs BAM, atrazin, desetylatrazin och bentazon. Totalt 18 substanser har hittats i dricksvatten i halter över Livsmedelsverkets gräns vid ett eller flera tillfällen. I dricksvatten minskade fyndfrekvensen för fyra av de vanligaste substanserna i halter över 0,1 µg/l, medan antalet fynd av BAM är konstant. Även här har antalet analyser av BAM ökat kraftigt över tiden. (Kreuger m.fl., 2002) 3.1.2.3 Uveredsåns avrinningsområde I augusti 2000 hittade Länsstyrelsen i Västergötland rester av glyfosat och AMPA (nedbrytningsprodukt av glyfosat) i Uveredsåns avrinningsområde. Monsanto Agricultural Services S/A tillsatte en oberoende konsultgrupp för att göra en grundlig undersökning. Prover togs i samtliga brunnar på den gård där Länsstyrelsen hittat resterna. I den brunn där man tidigare hittat de högsta resthalterna (0,21 µg/l glyfosat och 0,44 µg/l AMPA) hittade den oberoende gruppen också rester av glyfosat, men dock lägre halter (0,04 µg/l glyfosat och 0,09 µg/l AMPA). I gårdsplanens dräneringssystem och i branddammen på gården hittades dock mycket höga halter av bekämpningsmedel. Branddammen hade 75 µg/l glyfosat och 20 µg/l AMPA, gårdsdräneringen hade 17 µg/l glyfosat och 7 µg/l AMPA. Flera andra aktiva substanser hittades också. De höga halterna antas vara bevis på att det förekommit någon form av punktutsläpp, t.ex. baksug vid vattenpåfyllning eller spill vid blandning. 4

Lantbrukaren medgav att påfyllning av sprutan hade skett på gårdsplanen och inte på gödselplattan som uppgavs till Länsstyrelsen. Dessutom misstänktes att avlopp från bekämpningsmedelsförrådet var anslutet till gårdsdräneringen, som i sin tur var sammankopplat med branddammen. Glyfosat hade också använts för mossbekämpning på taket av byggnaderna, samt för ogräsbekämpning på gårdsplanen. (Bergström m.fl., 2002) 3.1.3 Nedbrytning av bekämpningsmedel Det är inte acceptabelt att bekämpningsmedel anrikas i naturen eller att preparaten försvinner genom urlakning. Inte heller avdunstning till atmosfären kan godtas. Därför måste preparaten kunna brytas ner till ofarliga restprodukter. Nedbrytning kan ske i luften, i växterna och i marken. Vissa nedbrytningsprodukter kan vara farliga, men oftast bryts bekämpningsmedlen efter en tid ner till ofarliga substanser. Nedbrytningen kan ske på tre olika sätt Fotokemisk nedbrytning sker med solljusets ultravioletta strålar, men blir oftast ofullständig. Kemisk nedbrytning sker i regel i markvattnet. Den är starkt beroende av ph-värdet och blir ofta ofullständig. Biologisk nedbrytning sker i växterna och i marken. Det är den vanligaste och klart viktigaste formen av nedbrytning. Nedbrytningen sker med hjälp av mikroorganismer som finns i marken. Lagom fuktigt, lagom luftigt och tillgång till energi gör att mikroorganismerna trivs, förökar sig och effektivt kan bryta ner bekämpningsmedel. Detta innebär att ett bekämpningsmedel bryts ner snabbast i bördig åkermark och långsammare i humusfattiga, lätta jordar. Allra långsammast går det i jordar som nästan helt saknar organisk substans, t.ex. gårdsplaner, industritomter och grusgångar. Risken för att bekämpningsmedel ska urlakas och transporteras till vattendragen och till grundvattnet är därför mycket större på sådana jordar än på bördig åkermark. (Torstensson, 1987) 3.1.4 Spridningsvägar Hur hamnar bekämpningsmedel i yt- och grundvatten? Nedan är listat olika spridningsvägar som gör att bekämpningsmedel hamnar utanför avsett spridningsområde. 3.1.4.1 Diffus spridning Vindavdrift i samband med besprutning har stor betydelse för spridning av bekämpningsmedel till yttre miljön. Huvuddelen av vindavdriften hamnar som regel inom några meter från sprutdraget om sprutning sker under bra väderförhållande. Små mängder kan däremot driva långt även vid svag vid. Vid kraftig vind kan stora mängder driva långt iväg och orsaka skador på omgivningen. Temperatur, vindstyrka, luftfuktighet, vertikala luftrörelser, sprutans utrustning och inställning, är faktorer som påverkar vindavdriften. (Hagenvall, 1990) Rekommendationer från Allmänna råd 1997:3 (Naturvårdsverket, 1997) o Använd låg körhastighet och låg bomhöjd. o Spruta tidiga morgnar och sena kvällar. 5

o Använd Hjälpreda för bestämning av vindanpassat skyddsavstånd. o Förbättra sprutans prestanda. Marktransport: Läckage kan ske genom att bekämpningsmedel följer med vattnet genom markprofilen utlakning. Hur mycket utlakning det blir beror på preparatets vattenlöslighet, jordtyp och vattenmängd, d.v.s. nederbördsmängd. Torra somrar kan det på lerjordar bildas djupgående sprickor som vid nästa regn kan göra att bekämpningsmedel transporteras ner i marken. Detta kan undvikas genom att avvakta med bekämpningen. Ytvattenavrinning kan föra bekämpningsmedel ut i vattendragen dels löst i vattnet, dels bundet till markpartiklar som spolas med vattnet ut i vattendraget. Störst risk för ytvattenavrinning finns vid användning av preparat som binds hårt till markpartiklarna och vid lutande terräng. (Torstensson, 1987) Rekommendationer från Allmänna råd 1997:3 (Naturvårdsverket, 1997) o Håll rekommenderade skyddsavstånd: 1 meter till dräneringsbrunnar, 6 meter till sjöar och vattendrag, 12 meter till dricksvattenbrunnar. o Undvik sprutning vid risk för regn. o Var extra försiktig på lutande mark och lätta jordar. Avdunstning: Olika kemikalier är olika avdunstningsbenägna, men förlusterna vid användning av bekämpningsmedel anses vara ganska små i vårt klimat. Rester har dock hittats i dock regnvatten, vilket tyder på att det har skett avdunstning av bekämpningsmedel (Carter, 2000). Avgörande för avdunstningens storlek är bl.a. sprutvätskans utbredning på och utanför sprutmålet, vindhastigheten, luftens temperatur och fuktighet samt sprutvätskan flyktighet. (Hagenvall, 1990) Jordflykt: Bekämpningsmedel som binds till markpartiklarna följer med vid jordflykt och kan då hamna utanför fältet, t.ex. i vattendragen. Ju mindre jordpartiklar, desto längre bort från fältet ske spridning. (Torstensson, 1987) 3.1.4.2 Punktutsläpp Spill vid påfyllning och blandning: Spill av koncentrerat preparat ger mycket höga doser på liten yta, som marken har svårt att ta hand om. Rekommendationer från Allmänna råd 1997:3 (Naturvårdsverket, 1997) o Påfyllning ska ske på biologiskt aktiv mark, d.v.s. i fält eller på biobädd. o Påfyllning kan också ske på platta med uppsamling, men aldrig på grusplaner, asfalt eller spolplatta utan uppsamling av tvättvattnet. o Håll skyddsavstånd till öppet vatten, brunnar etc. Rengöring: Efter sprutning finns det rester av bekämpningsmedel på sprutan. När sprutan tvättas blir det alltså preparatrester i tvättvattnet (Eriksson m.fl., 2004; Gatzweiler m.fl., 1999). Rekommendationer från Allmänna råd 1997:3 (Naturvårdsverket, 1997) o Rengör tank, traktor och utrustning i fält. o Noggrann rengöring görs på biobädd eller biologiskt aktiv mark. 6

Förvaring av sprutan: Om sprutan förvaras ute kan den ofrivilligt rengöras av regnvatten. Därför bör sprutan förvaras inomhus, på biobädd eller på platta med upp- samling. Eftersom rester även finns på spruttraktorn, ska även den få plats på biobäd- den/plattan. (Eriksson m.fl., 2004; Torstensson, 1995). Sprutning utanför åkern, och speciellt direkt över diken och vattendrag kan snabbt förorena vatten (Carter, 2000). Spill och dumpning av preparatrester: På 60-talet gav dåvarande Landbrugsministeriets Giftnævn i Danmark rådet att större mängder av bekämpningsmedel skulle grävas ner på soptipp, medan rester upp till 1 kg kunde grävas ner på tre spadtags djup där ingen inom den närmaste framtiden kunde tänkas gräva. Undersökningar med enkäter till lantbrukare visar att 25 % har grävt ner mellan 1 och 10 kg. (Brüsch m.fl., 1999) Liknande rekommendationer ges i Kemiska bekämpningsmedel från 1970. Större mängder, 100-tals liter, skulle man försöka returnera till leverantören. Det som gick att bränna skulle brännas, medan rester upp till 1 kg skulle grävas ner minst en halv meter på plats där det inte förelåg någon risk att grundvattnet förorenades. (Bärring m.fl., 1970) Sen 70-talet har det varit förbjudet att gräva ner rester av bekämpningsmedel och dessa ska nu lämnas in för destruktion. Men på många ställen kan det alltså finnas dumpat bekämpningsmedel som kan börja läcka till vattendrag. (Brüsch m.fl., 1999) Rekommendationer från Säkert Växtskydd (Sandrup, 1999) o Omhänderta spill och lämna till destruktion. o Skölj förpackningarna minst tre gånger. o Blanda inte preparatrester. o Lämna rengjorda förpackningar till återvinningssystem. o Icke rengjorda förpackningar är farligt avfall och ska lämnas till destruktion. o Lämna in avregistrerade preparat för destruktion. Läckande utrustning: Om sprutan står parkerad på biobädden, samlar den upp eventuellt läckage och mönstret på gräsbädden kan avslöja läckande pump eller munstycke. (Torstensson, 1995) Rekommendationer från Allmänna råd 1997:3 (Naturvårdsverket, 1997) o Genomför årlig egenkontroll av sprutan. o Funktionstesta sprutan regelbundet. Lera från sprutekipagets däck: När sprutan lämnar fältet kan däcken föra med sig lera innehållande preparat upp på vägen eller på gårdsplanen. Vid nästa regn sköljs preparatet ner i diket eller i dräneringen. (Carter, 2000) 3.1.5 Lagstiftning för skydd av vatten 3.1.5.1 Vattendirektivet EU:s ramdirektiv för vatten antogs i december 2000 och ligger till grund för hur lagstiftning och regler angående vatten kommer att se ut i Sverige (Naturvårdsverket, www1). Genom vattendirektivet kan vi alltså blicka in i framtiden och se vilka regler som kommer att finnas 7

angående vattenskydd. I broschyren Vatten är liv (Naturvårdsverket, www3) sammanfattas direktivet med några punkter. Ramdirektivet skyddar allt vatten vattendrag, sjöar, kustvatten och grundvatten. ställer upp ambitiösa mål för att säkerställa att allt vatten når god status senast 2015. fastställer ett förvaltningssystem inom avrinningsområden, som tar hänsyn till att vattensystem inte slutar vid politiska gränser. kräver gränsöverskridande samarbete mellan länder och alla berörda parter. säkerställer aktivt deltagande kring vattenförvaltningen av alla intressenter, inkl. ickestatliga organisationer och lokala administrationer. säkerställer minskning och kontroll av föroreningar från alla källor, t.ex. jordbruk, industrier och stadsområden etc. kräver prissättningspolitik för vatten och säkerställer att förorenaren betalar. ger balans mellan miljöhänsyn och nyttjandet av den. Miljöbalken som infördes i Sverige 1999 är anpassad till vattendirektivet och därför är stora delar redan genomförda när det gäller lagstiftning. Mycket av förvaltningsarbetet styrs dock idag inom kommunerna och inte i uppdelning efter avrinningsområden. Vilka ändringar som kommer att ske för att införliva direktivets krav är ännu oklart. (Naturvårdsverket, www2) 3.1.5.2 Miljöbalken Miljöbalken har ett kapitel som berör hanteringen av bekämpningsmedel: kapitel 14. Stora delar att detta kapitel handlar om producentens ansvar och förpliktelser. Bekämpningsmedel får inte yrkesmässigt hanteras eller föras in eller ut ur landet utan tillstånd. Medel som ska användas måste alltså ha godkännande från Kemikalieinspektionen. Godkännande lämnas vanligtvis för 5 år. När det gäller spridningen av bekämpningsmedel, anges att den inte får skada människors hälsa eller vålla annan olägenhet. Miljöpåverkan av spridningen ska bli så liten som möjligt. Åtgärder ska vidtas för att motverka att medlet sprids utanför avsett spridningsområde. Bekämpningsmedel får inte spridas med luftfartyg. Hantering av avfall regleras också av Miljöbalken. Vid hantering av bekämpningsmedel är detta främst aktuellt när det gäller förpackningar och överblivet preparat. (Miljöbalken, 1998) 3.1.5.3 Naturvårdsverket (SNFS 1997:2) Naturvårdsverkets föreskrifter behandlar spridning av bekämpningsmedel och andra produkter som står bekämpningsmedel nära, t.ex. blastdödande medel. Föreskrifterna syftar till att reglera användningen av bekämpningsmedel på ett sådant sätt att människor och människors egendom inte skadas och att kvaliteten hos yt- och grundvatten inte försämras samt att den vilda floran och faunan så långt möjligt skyddas mot oavsiktlig påverkan. Det står speciellt angivet att spridningen ska ske utan risk för grundvattenförorening, och att hänsyn ska tas till markförhållanden och till kunskap om medlets rörlighet i marken. Den som sprider eller hanterar bekämpningsmedel, eller rengör utrustning, ska iaktta de skyddsavstånd som med hänsyn till omständigheterna är nödvändiga till skydd för vattentäkter, sjöar och vattendrag samt omgivande mark och annans egendom. Vid bestämning av skyddsavstånd ska hänsyn tas till 8

temperatur och vindförhållanden. spridningsområdets utbredning i vindriktningen. markstruktur och markens lutning mot omgivningen. bekämpningsmedlets egenskaper. omgivningens känslighet. Utrustningen som används för spridning av bekämpningsmedel skall vara anpassad för ändamålet, underhållas väl och vara väl kalibrerad. Används en bogserad eller maskinburen spruta ska det finnas utrustning för att på plats bestämma temperatur, vindriktning och vindhastighet. Vindhastigheten skall kunna bestämmas med en noggrannhet av ± 0,5 m/s. Inom skyddsområde för vattentäkt får spridning av bekämpningsmedel inte ske utan tillstånd från kommunen. Tillstånd för spridning skall sökas av den som skall utföra spridningen eller, efter skriftlig överenskommelse, av den som nyttjar marken. 3.1.5.3.1 Dokumentation Sprutjournal Vid användning av klass 1- eller klass 2-preparat ska bekämpningsåtgärden antecknas. Av sprutjournalen ska det framgå vilket preparat och vilken dos som använts. tidpunkt och plats för spridningen. temperatur och vindförhållanden. vilka skyddsavstånd som hållits till omgivningen. vilka försiktighetsmått som iakttagits till skydd mot miljöpåverkan vid påfyllning och rengöring av utrustningen. Används preparat som är särskilt skadligt för pollinerande insekter, ska det dessutom antecknas vilken gröda som bekämpats. förekomst av blommande växter på fältet, såväl gröda som annan vegetation. (SJV 1999:94) Dokumentationen ska sparas i tre år. 3.1.5.4 Naturvårdsverkets allmänna råd 97:3 Lagar, förordningar och föreskrifter är styrande och måste därför följas. Syftet med allmänna råd är att ge handledning och rekommendationer för att uppfylla de krav som finns i föreskrifterna. De allmänna råden för spridning av kemiska bekämpningsmedel kan hjälpa inspektörer, rådgivare, lärare och lantbrukare att följa och tolka lagtexten, och därmed minska riskerna för miljön. Allmänna råden beskriver olika spridningsvägar för bekämpningsmedel till yttre miljön, och hur föraren praktiskt kan gå till väga för att bedöma tillräckliga skyddsavstånd och skyddsåtgärder vid spridning, påfyllning och rengöring. En del tips ges på utrustning som kan hjälpa föraren att skapa säkrare hantering av bekämpningsmedel, t.ex. tillbehör till sprutan, hjälpmedel för mätning av väderförhållanden och åtgärder för att skapa bra påfyllningsplatser. Goda råd ges på hur arbetet med sprutjournal kan utföras. 9

3.1.5.5 Föreskrifter om dricksvatten Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (SLVFS 2001:30) ställer krav på vattenkvaliteten hos dricksvatten. Föreskrifterna gäller hantering av och kvaliteten på dricksvatten, oavsett om denna ingår i en yrkesmässig verksamhet eller inte. Undantaget är vattenverk som försörjer färre än 50 personer eller producerar mindre än 10 m 3 per dygn, såvida inte vattnet används i kommersiell eller offentlig verksamhet. Bilaga 2 i föreskrifterna anger kvalitetskrav som finns på det utgående vattnet, dvs. det vatten som tappas upp i kranarna. Kvalitetskraven gällande bekämpningsmedel anger att halten av varje enskilt ämne ska vara mindre än 0,1 µg/l och för den sammanlagda mängden bekämpningsmedel är gränsen 0,5 µg/l. För vissa ämnen är dock gränsen lägre: 0,030 mg/l för aldrin, dieldrin, heptaklor och heptaklorepoxid. Dessa ämnen ingår dock inte i preparat godkända av Kemikalieinspektionen (KemI, www1). 3.1.6 Exempel på lösningar för att skydda vattnet. 3.1.6.1 Biobädd Biobädden är en konstruktion som ska hindra läckage av bekämpningsmedel från sprutans påfyllnings- och parkeringsplats. Detta uppnås dels genom att spillet hålls kvar, dels genom att substanserna bryts ner. Biobädden kan enkelt beskrivas som en halvmeterdjup grop som fylls med halm, torv och matjord i förhållandet 50/25/25 volymprocent. Bottnen tätas med lera för att hindra att vatten för med sig bekämpningsmedel genom bädden. Ovanpå blandningen av halm, torv och matjord läggs en körramp och ytan täcks av gräs. Halmens funktion är att stimulera de ligninnedbrytande mikroorganismer som finns i matjorden. Förutom lignin bryter de även ner bekämpningsmedel. Torvens funktion är att binda vatten och att utgöra en buffert vid torka eller när större vattenmängder hamnar i bädden, t.ex. vid regn eller rengöring av sprutan. Matjorden fungerar som en ymp av mikroorganismer till biobädden. Grästäcket ökar transpirationen och för alltså bort överskottsvatten från bädden. Biobäddarnas grästäcke har också en pedagogisk funktion. Vid spridning av herbicider kan man, genom att studera var gräset dör, få en uppfattning om var spill uppkommer. Det höga kolinnehållet gör att den biologiska aktiviteten är hög i biobädden och att materialet snabbt bryts ner. Men det gör också att bekämpningsmedel bryts ner snabbt. Den höga aktiviteten gör att bädden sjunker, kolinnehållet minskar och funktionen försämras. En gammal bädd (äldre än 3 år) har nedbrytningstakt i klass med vanlig åkerjord. Därför är det viktigt att biobädden tillförs nytt material med jämna mellanrum. En bra tumregel är att fylla på när bädden slutat sjunka ihop. Biobädden används alltså för att samla upp spill vid påfyllning. Om sprutan inte förvaras inomhus bör den också stå parkerad på biobädden när den inte används. Regnvatten tvättar nämligen av bekämpningsmedelsrester från sprutekipaget, som då biobädden kan ta hand om. Yttre rengöring kan också ske på biobädden, men då är det viktigt att biobädden dimensioneras efter den ökade vattenmängden. Viktigt att tänka på angående biobädd Gör biobädden tillräckligt stor. Hela sprutan ska få plats. Tänk på att vattentillförseln till biobädden inte får bli för stor. Placera biobädden högt och inte intill ett tak utan hängrännor. Vet man att biobädden kommer att utsättas för stora mängder vatten, antingen regnvatten eller genom att man ofta tvättar sprutan på 10

bädden, bör man dimensionera bädden så att den kan hålla stora volymer vatten. An- nars riskerar man att få läckage av bekämpningsmedel genom bädden. Placera inte biobädden inomhus. Då blir avdunstningen otillräcklig och bädden har svårt att bli av med överskottsvatten. Materialet i biobädden behöver efter en tid bytas ut. Innehållet grävs då ut på våren och läggs på kompost. Komposten täcks med presenning för att behålla fuktigheten. Under sommaren bryts då de sista resterna av bekämpningsmedel ner. Prover har tagits som visar att en biobädd i bra kondition snabbt bryter ner spill av bekämpningsmedel. Vid sena höstbekämpningar kan dock temperaturen vara för låg för att nedbrytning ska ske. Rester kan då finnas kvar till nästa vår. Vid utgrävningar av gamla biobäddar har prover tagits för att se om någon substans kunde ha vandrat nedåt eller ackumulerats. Inget tydde på att bekämpningsmedel hade anrikats i biobädden. (Asplund & Torstensson, 1997; Asplund, 1997; Torstensson, 1995) Däremot har Helweg & Spliid (2003) visat att preparatrester kan passera genom biobädden och att det därför kan ske läckage från påfyllningsplatsen. De preparat som urlakas är de med hög rörlighet, d.v.s. de som inte binds till markpartiklarna, t.ex. bentazon (Basagran SG: Bekämpningsmedelsregistret). Biobädden bör skyddas för stora mängder vatten för att minska risken för urlakning. I boken Säker bekämpning (Hammar, 2002) finns noggrann beskrivning av hur biobädden bör dimensioneras. Här utökas Torstenssons rekommendationer om att hela sprutan ska få plats, till att hela sprutekipaget, d.v.s. både traktor och spruta, ska rymmas. Biobädden ska dessutom vara så väl tilltagen i bredd och längd att allt tvättvatten kan samlas upp och inte skvätter utanför bädden. 3.1.6.2 Platta med uppsamling Påfyllning av sprutan kan ske på hårdgjord yta med uppsamlingsbehållare där spill och spolvatten samlas upp. Detta sprids sen på mullrik mark med liten genomsläpplighet och därmed goda möjligheter att hålla kvar preparatresterna tills nedbrytning skett. (Naturvårdsverket, 1997) En lösning kan vara att påfyllning sker på spolplatta kopplad till flytgödselbrunn. Nedbrytningen av vissa bekämpningsmedel, t.ex. glyfosat och lågdosherbicider, sker långsamt i flytgödseln och därför bör man vara försiktig med var gödseln sprids. Även mycket låga halter av bekämpningsmedelsrester kan påverka en känslig gröda. Helst bör spolvattnet tillsättas ytskiktet för att preparatrester ska kunna brytas ner i flytgödselbehållaren. (Börjesson m.fl., 2001) 3.1.6.3 Sprutans utrustning Rengöring av sprutan, både in- och utvändigt bör helst ske på det bekämpade fältet. För att underlätta rengöringsarbetet finns utrustning att skaffa till sprutan som kan vara till god hjälp. För all rengöring behövs rent vatten. Genom att montera sköljvattentank på sprutan finns rent vatten med vid bekämpning. Sköljvattentank i kombination med tankdiskmunstycke i spruttanken underlättar den inre rengöringen och gör det lättare att göra rengöringen i fält. Lämplig storlek på sköljvattentanken är minst 10 % av spruttankens volym, vilket bör delas 11

på minst tre sköljningar. Tankdiskmunstycke gör det möjligt att spola av tanken invändigt, utan att hela tanken behöver fyllas med vatten. Ändventiler på sektionerna gör att rampen kan sköljas ren och på så sätt undviker man att ha sprutvätska stående som kan skapa beläggningar och stopp. Hjälpmedel för yttre rengöring kan vara t ex hydrauliskt driven högtryckstvätt kopplad till sköljvattentanken. Slang och borste kopplat till sprutans pump finns också. Det finns då en viss risk att få sprutvätska ut i tvättmunstycket, eftersom samma pump används både till sprutvätska och till tvättvatten. Sköljvattentanken bör vara så stor att den räcker till både inre och yttre rengöring. (Sandrup, 2001) Om sprutrampen utrustas med cirkulationssystem, kan rampen enkelt sköljas ren och sprutvätskan spolas tillbaka in i tanken. Dessutom blir koncentrationen rätt ända ut till munstyckena redan när besprutningen startar. (Amazone, www) Läckande munstycke kan skapa spill utanför det tänkta spridningsområdet. Genom att montera droppskydd i anslutning till alla munstycken undviks detta. Säkrast och vanligast förekommande är s.k. membrandroppskydd, som via ett fjäderbelastat membran kan öppna och stänga för sprutvätska. Arbetsmiljön förbättras också eftersom risken för att föraren ska få sprutvätska på sig minskar. (AFS 1998:6) Figur 2. Principskiss över ett system med rampcirkulation. Funktion: När rampen är avstängd leds sprutvätskan till tryckreduceringsventilen och strömmar därefter vidare till strypventilen, som reducerar trycket ytterligare. Sprutvätskan flödar nu "baklänges" förbi munstyckena eftersom trycket är för lågt för att öppna droppskydden. Vätskan leds istället tillbaks till tanken. När föraren slår på rampen, öppnar delavstängningen och sprutvätskan flödar på "rätt" håll genom rampen. Backventilen stänger, trycket i ledningen ökar tills droppskydden öppnar och önskat tryck uppnås i rampen. (Efter Amazone-brochyr; Amazone, www) 3.2 Arbetsmiljö 3.2.1 Risker för föraren Vid kemisk bekämpning arbetar man nära de kemiska preparaten och det finns flera situationer som kan leda till risker för den som arbetar med bekämpningen. Vid blandning hanteras koncentrerade preparat och vid spridning bildas det sprutdimma som kan inandas. 12

Utrustning som behöver repareras kan innehålla sprutvätska eller ha en beläggning av kemiska rester. Vid hantering av behandlade växtdelar kan det finnas rester av bekämpnings- medel. (Matthews, 2002) Ovarsam hantering av kemiska preparat kan ge akut förgiftning hudirritationer illamående skador på lång sikt Akuta förgiftningar på grund av kemiska bekämpningsmedel är idag ovanliga i Sverige. Däremot förekommer det hudirritationer och illamående hos en del av dem som sprutar. Nya preparat testas noggrant av företagen som producerar bekämpningsmedel. Därefter ska preparaten godkännas av Kemikalieinspektionen innan de får marknadsföras. Man bör dock ta hänsyn till att man inte kan utesluta att preparat som idag är tillåtna, senare kan ge skador som vi inte kunnat förutse (Skogs- och lantbrukshälsan, 1991). Skador på lång sikt kan vara t ex skador på arvsmassan, påverkan av fortplantningen, cancer, kroniska skador på viktiga funktioner i kroppen och skador på nervsystemet (Hammar, 2002). Preparatens varuinformationsblad ger information om hur farligt preparatet är och vilken skyddsutrustning som ska användas (KIFS 1998:8). 3.2.1.1 Kroppens upptag av bekämpningsmedel Kroppen kan ta upp bekämpningsmedel genom inandning, förtäring och via hudkontakt. Det är inte så vanligt att man avsiktligt sväljer bekämpningsmedel. Däremot kan man få ner bekämpningsmedel i magen genom att slarva med hygienen vid matraster. (Hammar, 2002) Hudkontakt är den absolut dominerande exponeringsvägen vid hantering av bekämpningsmedel. Risken för inandning av aerosoler under påfyllningsarbetet är liten jämfört med risken för upptag genom huden. Hur stor risken för inandning är beror naturligtvis på vilken utrustning man använder och vilken formulering preparatet har. (Matthews, 2002). 3.2.1.2 Hud Huden fungerar ofta som en effektiv skyddsbarriär, men vissa medel tas lätt upp genom huden, speciellt om bekämpningsmedlet är löst i något organiskt lösningsmedel. Olika delar av människokroppens hud är olika känsliga. På buken, runt könsorganen, i ansiktet och på halsen är huden mer känslig, medan handflatornas hud är motståndskraftigare (Hammar, 2002). Försök i Danmark har visat att ca 90% av mängden preparat en sprutförare får på sig, härstammar från påfyllning, blandning och tillredning av sprutvätska. Cirka 2/3 av preparatet som föraren får på sig hamnar på händerna (Statens Planteværncenter och Statens Jordbrugstekniske Forsøg i Danmark, 2002). 3.2.1.3 Andning Bekämpningsmedel kan andas in i form av aerosol, sprutvätska, pulver eller gas. Lungorna kan effektivt ta upp bekämpningsmedel och ju mindre partiklarna är, desto längre ner i lungorna kan de komma. Partiklar kan ansamlas i lungorna eller transporteras ut i blodet. (Hammar, 2002) 13