Flytt av runsten Sö 90

Relevanta dokument
Ledningsförläggning vid Enköping

Schaktning vid S:ta Ursulas kapellruin

Fiberdragning i kvarteret Koppardosan, Sigtuna

Schaktning vid Stora Torget i Sigtuna

Djupa schakt i Stora Gatan, Västerås

Schaktning för avlopp i Årdala

Luftledning till jordkabel i Dunkers-Sundby

En GC-väg vid Sjukarby, Tierp

Trädplantering i Rinmansparken och Rothoffsparken, Eskilstuna

Nya informationsskyltar vid Hemsta naturreservat

Schakt i Eriksgatan i Enköping

Schaktningar för kabel i Gillberga och Berga

En ledningsförläggning inom ett gravfält i Sollentuna

En kabelförläggning vid Årke, Uppland

Torshälla. Gång- och cykelväg längs Ringvägen. Arkeologisk utredning. Torshälla 19:1 Torshälla 5:8 Torshälla socken Södermanland.

Skogs-Ekeby, Tungelsta

Ny brunnskammare till fastigheten Svista 1:7

Fjärrvärmeledning på Korsgatan i Norrköping

Kabelförläggning invid två gravfält

Vallbyleden, Västerås

En gång- och cykelväg i Norra Vallby, Västerås

Schaktningsövervakning i Rotbrunna

Schakt vid korsningen Smedjegatan och Vasagatan

Ett boplatsläge i utkanten av Bålsta

Lista-Åsby i Eskilstuna

Stora gatan i Sigtuna

Schaktning för elkablar och nya belysningsenheter i Vasaparken

Tre gc-vägar i Stockholms län

Utredning vid Kulla. Arkeologisk utredning. Östra Ryds socken Österåkers kommun Stockholms län Uppland. Jonas Ros

En gravkammare i Ytterenhörna kyrka

VA-schakt i Eskilstuna centrum

Lisselberga. Antikvarisk kontroll. Fornlämning Västerås 1371 (f.d. 710, Skerike socken) Lisselberga 3:5 Västerås socken Västmanland

Stadsparken bevattning, Västerås

Schakt i kvarteret Jakob Större 13

VA i C.H:s gata i V-ås

Djulönäs. Schakt intill en stenåldersboplats. Jenny Holm. Arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning

Byte av VA-ledningar i Stora Kyrkogatan, Köping

Schaktning i Söderstaden i Norrköping

Edsvikenstråket. En planerad gång- och cykelväg utmed väg 262. Arkeologisk utredning etapp 2. Väg 262 Danderyds socken Danderyds kommun Uppland

arkivrapport Inledning Länsstyrelsen i Södermanlands län att; Agneta Scharp Nyköping Sörmlands museum, Ingeborg Svensson

Tre gc-vägar i Stockholms län

Rosersberg. Avgränsande av tre boplatser. Arkeologisk utredning

Bytomten Sund. Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning.

Schakt i Rådstugan 6 och 10 i Strängnäs

Lillgården i Sigtuna. Arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning

Kvarteret Stadsträdgården i Sala

Harbo - Eklunda. Ett gränsmärke. Dokumentation av en nypåträffad fornlämning. RAÄ 260 Harbo-Eklunda 1:11 Harbo socken Västmanland. Christina Svensson

Ett hålvägssystem på Finnslätten

En förhistorisk boplats i Rosersberg

Fredsgatan 11 i Sala. Schaktning i samband med oljesanering. Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning

Grisar, gödsel och fordon Framtida planer i Äs

Ljuspunkter i Västerås

Stiftelsen Kulturmiljövå. ård Rapport 2012:35. Fornlämning. Ripsa 127 2:6 Ripsa socken

Strömsholm. Intill boplatsen Sofielund. Arkeologisk förundersökning

Ledningsdragning inför ny skolbyggnad

Fjärrvärme i Östra Långgatan, Köping

Ett dräneringsschakt inom kvarteret Gisle på Kyrkbacken i Västerås

Odalbygden 7. Rapport 2018:106 Arkeologisk utredning, etapp 2. Östergötlands län, Östergötland, Linköpings kommun, Slaka socken.

Förläggning av en el-ledning i Skultunatrakten

Fiberkabel vid Västerås slott

Västra Ekedal. Ellinor Sabel. Arkeologisk utredning. Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2018:12

En el-ledning i Åkers Styckebruk

Under Rocklundas bollplaner

Bergvärmeschakt vid Ängsö slott

Vrå Hölö. Arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning

Schaktning för fjärrkyla i Sturegatan

Hallunda gård Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2011:63

Björksta-Tomta. Schaktning för ny kabel. Maud Emanuelsson och Anna-Lena Hallgren. Antikvarisk kontroll

Ett fjärrvärmeschakt i Brunnsgatan, Sala

Nybyggnation vid Almsta

Rävsnäs. Kabelschakt vid stensättningar. Förundersökning i form av schaktningsövervakning

Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2006:11. Herrevad. Särskild utredning. Herrevad 4:14 Kolbäcks socken Västmanland. Jan Ählström

Fjärrvärme i kv. Färgaren, Sala

Schakt vid Rudbeckianska skolan

Fiberkabel i Ekhammar och Korsängen

Kvarteret Herta Västerås

Crugska gården i Arboga

Fiber till Krokek. Arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning

Det medeltida huset Stekaren i Arboga

Vedbo, Eriksborg. Nybyggnation av småhus. Särskild utredning. Eriksborg, Vedbo 59 Skerike socken Västmanland. Anna-Lena Hallgren

Schaktning för fjärrvärme vid Köpings museum

Arkivstudie Årstaberg

Ledningsbyte i Bråfors bergsmansgård

Schaktning för dagvattenbrunnar i Arboga

Kumla kyrka. Omläggning av kyrkogårdsmur samt markundersökning. Arkeologisk antikvarisk kontroll

Kungsåra kyrka. Arkeologisk antikvarisk kontroll. Fornlämning Kungsåra 189:1 Kungsbyn 12:1 Kungsåra socken Västerås kommun Västmanland.

En hög med sprängsten i Brunna

Tångeråsa kyrka. Särskild arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Nordankyrka 1:5 Tångeråsa socken Närke.

Södertil, Sigtuna. Arkeologisk utredning. Södertil 1:6 och 1:178 Sigtuna stad Sigtuna kommun Uppland. Jan Ählström

En ledningsdragning för fjärrvärme i Sigurdsgatan, Västerås

Tomma ledningsschakt i Stenkvista

Ultuna, hus C4:16. Antikvarisk kontroll

Ledningsdragning vid Torsåkers gamla skola

Nederby Vallby. Schaktningsövervakning vid bytomt. Förundersökning och arkeologisk utredning etapp 2

Hallsbergs sockenkyrka

Fredsgatan i Sala. Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning. RAÄ 62 Fredsgatan Sala stadsförsamling Västmanland.

Tre gc-vägar i Stockholms län

Ny transformatorstation i Östertälje. Rapport 2019:9 Arkeologisk förundersökning

Fallet, riksväg 56. Sträckan Stingtorpet Tärnsjö Uppland; Huddunge socken; Björnarbo 2:1; Huddunge 56:1 Karl-Fredrik Lindberg. uv rapport 2012:53

Hästhage i Mosås. Bytomtsrester och stolphål. Arkeologisk utredning. Mosås 14:2 Mosås socken Närke. Anna Egebäck

Transkript:

Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2018:91 Flytt av runsten Sö 90 Arkeologisk undersökning i form av antikvarisk kontroll Fornlämning Hammarby 8:1, runsten Stora Lövhulta 3:1 Hammarby socken Eskilstuna kommun Södermanlands län Södermanland Maud Emanuelsson

Flytt av runsten Sö 90 Arkeologisk undersökning i form av antikvarisk kontroll Fornlämning Hammarby 8:1, runsten Stora Lövhulta 3:1 Hammarby socken Eskilstuna kommun Södermanlands län Södermanland Maud Emanuelsson Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2018:91

Denna rapport har framställts av ett företag vars miljöledningssystem är certifierat enligt ISO 14001 av Svensk Certifiering Norden AB. Utgivning och distribution: Stiftelsen Kulturmiljövård Stora Gatan 41, 722 12 Västerås Tel: 021-80 62 80 E-post: info@kmmd.se Stiftelsen Kulturmiljövård 2018 Samtliga foton av Maud Emanuelsson. Omslag: Klockaren Carl Gustaf Österbergs avbildning av runstenen Sö 90 från 1888. Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Publik Licens 4.0 (CC BY) http://creativecommons.org/licenses/by/4.0 Lantmäteriets kartor omfattas inte av ovanstående licensiering. Kartor ur allmänt kartmaterial Lantmäteriet. Medgivande 894787 och 894788. ISBN 978-91-7453-761-1 Tryck: JustNu, Västerås 2018

Innehåll Sammanfattning... 5 Bakgrund... 7 Ärendet... 7 Historik... 7 Genomförande... 9 Resultat... 10 Utvärdering... 10 Referenser... 14 Kart- och arkivmaterial.... 14 Muntliga källor... 14 Tekniska och administrativa uppgifter... 15

Figur 1. Platsen för den antikvariska kontrollen är markerad med en blå ring. Utdrag ur Terrängkartan. Skala 1:50 000. 4

Sammanfattning Stiftelsen Kulturmiljövård (KM) har genomfört en arkeologisk kontroll vid flytt av runsten Sö 90 inom fastigheten Stora Lövhulta 3:1 i Eskilstuna kommun. Runstenen är registrerad som fornlämning Hammarby 8:1 i Kulturmiljöregistret (tidigare FMIS) och står inte på ursprunglig plats utan har flyttats två gånger tidigare, 1888 och 1961. Uppdraget föranleddes av att runstenen stod i utkanten av Trafikverkets arbetsområde för en ny gång- och cykelväg längs Mälarvägen mellan Eskilstuna och Sundbyholm, väg 953. Länsstyrelsen i Södermanlands län beslutade därför att flytta runstenen och dess skylt till en mindre utsatt plats. Beslut om den nya placeringen togs i samråd med Trafikverket. Flytten genomfördes den 5 september 2018 av Stenkonservatorn Skanska. 5

l Sö 90, 1961 2018 Hammarby 8:1 0 100 200 Meter Figur 2. Runsten Sö 90, Hammarby 8:1, markerad på Fastighetskartan. Kartan är kompletterad med registrerade lämningar ur Kulturmiljöregistret. Skala 1:10 000. l Sö 90, 1889 1961 0 100 200 Meter Figur 3. Runsten Sö 90:s placering åren 1889 1961. Utdrag ur ekonomiska kartan 1956. Skala 1:10 000. 6

Bakgrund Ärendet Trafikverket har för avsikt att bygga en gång- och cykelväg utmed Mälarvägen, väg 953, mellan Eskilstuna och Sundbyholm. Syftet är att öka trafiksäkerheten. Eftersom gångoch cykelvägens sträckning berör platsen för runstenen Sö 90, registrerad i Kulturmiljöregistret som fornlämning Hammarby 8:1, beslutade Länsstyrelsen i Södermanlands län att ändra dess placering. Detta var möjligt då runstenen inte står på ursprunglig plats (figur 2 3). Vid en besiktning utförd av Stenkonservatorn Skanska den 3 maj 2018 konstaterades det att stenen trots skador (rostiga järnklamrar och lagningar som börjat spricka upp) var i sådant skick att den var möjlig att flytta. Stenens storlek ovan mark var cirka 1,6 meter hög och 1,0 meter bred och 0,60 meter som tjockast. Den uppskattades väga cirka 3,6 ton. Den antikvariska kontrollens uppdrag vara att övervaka flytten av runstenen så att den inte skadades, att den placerades stabilt samt att undersöka mindre anläggningar av boplatskaraktär, i händelse att sådana framkom där runstenen tidigare stått. Flytten genomfördes den 5 september 2018. Kostnadsansvarig var Trafikverket. Historik I juni månad 1888 fick jordägaren Andersson nog. Den stora stenen i åkern, som länge varit ett hinder för jordbruket, skulle bort. Men den var för stor och tung för att lyftas upp. Därför sprängde han den med trenne skott i högra klyften. Då Andersson vid uppbrytningen av stenen vände på delarna fann han till sin stora ledsnad att stenen var ristad med runor, varpå han sände bud efter klockaren Carl Gustaf Österberg. Andersson, Österberg och kyrkovärden Lundqvist sammanfogade alla delarna på en berghäll i närheten. Runstenen rengjordes och avbildades skalenligt av Österberg (figur 4). Runstenen lagades med cement och järnkrampor och ett år senare, 1889, restes stenen. Platsen blev vid berghällen invid stora landsvägen, jämte åkern där den blev påträffad (brev ATA) (figur 3). År 1961 rätades vägen mellan Eskilstuna och Sundbyholm. Eskilstuna museum föreslog att runstenen skulle flyttas eftersom man ansåg att de stora vägomläggningarna hade gjort platsen för runstenen mindre fördelaktig. På den nya platsen skulle runstenen vara väl synlig för vägfararna men även omgiven av grönska. Den 18 augusti 1961 flyttades således runstenen cirka 200 meter norr om den tidigare platsen (figur 2). Arbetet ansågs vara tekniskt väl utfört av Vägförvaltningen, även om lagningen från 1889 åter gick upp och fick lagas igen och stenen fick en alltför stor lutning bakåt. Men man ansåg att det var för vanskligt att göra om arbetet för att räta upp runstenen (brev ATA). Den exakta platsen där runstenen påträffades är okänd. I det äldsta dokumentet från 1888 beskrivs fyndplatsen vara uti en åker vid Lövhulta i Hammarby socken, några alnar från stora landsvägen till Torshälla, där den delar sig till Sundby socken. I dokument från 1961 uppges att den nya uppställningsplatsen låg ungefär lika långt från 1880-talets fyndplats ute på åkern som den nuvarande eller möjligen något närmare (brev ATA). 7

Figur 4. Klockare Carl Gustaf Österbergs avbildning av runsten Sö 90, upprättad i juni 1888. Inskriptionen lyder Andvät reste sten (denna) efter Est, sin fader, en kraftkarl. 8

Genomförande Det praktiska arbetet med att flytta runstenen ombesörjdes av underkonsult Stenkonservatorn Skanska. Runstenen frilades från vegetationslager och jord med spade. I samband med detta konstaterades det att runstenen förankrats i ett fundament av cement och makadam samt murats fast mot en bakomliggande sten (vilket förklarade runstenens bakåtlutning). Runstenen frigjordes från cementfundamentet med spett och hacka. Runstenen säkrades med två spännband, för att säkerställa att lagningarna inte gick isär, och lyftes sedan med två spännband som var för sig hade kapacitet att lyfta fem ton. Med hjälp av en kranbil från Sten Säfströms Åkeri AB (underkonsult till Stenkonservatorn Skanska) flyttades runstenen 17 meter åt sydväst (figur 5 och 7). Runstenen placerades i en grop som förberetts av Trafikverkets entreprenör Tranab, efter mått av Stenkonservatorn Skanska. Gropen var 1 1 1 meter stor. Upp till 0,70 meter var gropen fylld med sten i fraktion upp till 0,15 meter (figur 5). Gropen fylldes sedan för hand med ytterligare cirka 0,15 meter med sten i fraktion upp till 0,02 meter. Därefter placerades runstenen i gropen och riktades mot gång- och cykelvägen och Mälarvägen. Gropen fylldes upp med grus som trycktes och jämnades till. Den tillhörande skylten grävdes upp och placerades intill runsten med texten vänd mot trafiken. Den grop som bildats efter att runstenen flyttats efterundersöktes av arkeolog. Schaktväggarna rensades med handverktyg. Flytten av runstenen dokumenterades fortlöpande med digitalfotografier. Runstenens nya plats och gropen där runstenen stått mättes in med RTK-GPS. Den antikvariska kontrollen redovisades genom sedvanlig anmälan om genomförd undersökning med KML-beslut, inklusive digitala shaper, till Riksantikvarieämbetet. Figur 5. Platsen där runstenen skulle placeras var förberedd av Trafikverkets entreprenör Tranab. I bakgrunden syns två medarbetare från Stenkonservatorn Skanska i färd med att frigöra runstenen. Avståndet mellan de två platserna är 17 meter. 9

Resultat Flytten av runstenen Sö 90 genomfördes på ett tekniskt väl sätt. Runstenen, som av stenkonservator Daniel Kwiatkowski uppges ha en sådan konstruktion att den är självstående, är stabilt placerad i en fundamentsgrop, på en skapad platå uppbyggd av Trafikverket och Tranab. Runstenens nya placering är väl synlig från gång- och cykelvägen samt har en god exponering över och från de östra omgivningarna i landskapet (figur 7, 8 och 14). Runstenen har också fått den lutning som den ursprungligen bör ha haft. Inga nya skador uppkom på runstenen. Dock finns rester av cement och makadam kvar under stenen (figur 6). Skylten från Riksantikvarieämbetet med information om runstenens ristning, upptäckt samt öde med att vara ett hinder i jordbruket innehåller i och med flytten inaktuell information då skylten har textraden och restes 1961 på sin nuvarande plats. Vid en jämförelse mellan 1888 års avbildning av runstenen och runstenen i frigjort, svävande läge framgår att stenen är avsevärt kortare nu än då. Om Carl Gustaf Österbergs teckning från 1888 är korrekt har runstenens rot, vid okänt tillfälle, huggits av (figur 6). Figur 6. Vid en jämförelse mellan 1888 års avbildning och ett fotografi av runstenen 2018 syns en stor storleksskillnad. Om den äldsta avbildningen är korrekt har runstenens rot vid ett senare tillfälle avhuggits och jämnats till. Montage Maud Emanuelsson. Inga lämningar framkom i gropen efter runstenen. Gropen var 1,70 1,40 0,25 0,60 meter stor. Merparten av gropen bestod av det kvarliggande cementfundamentet, 1,10 0,60 0,15 (minst) meter stort. Ovanpå fundamentet låg upp till 0,20 meter med makadam. Utvärdering Den antikvariska kontrollen har genomförts enligt undersökningsplan. 10

y590160 l x6587250 E y590160 ( Fd placering i RAÄ:s register Fd placering Ny placering x65877000 E 0 50 100 Meter Figur 7. Fastighetskartan kompletterad med olika placeringar och uppgift om placering för runsten Sö 90. Skala 1: 4 000. Figur 8. Runstenen på sin nya plats längs Mälarvägen. Fotot är taget ungefär från den plats där stenen var placerad mellan 1889 och 1961 (inzoomat). 11

Figur 9. Runstenen före flytten. För att inte skadas av det pågående vägarbetet var runstenen temporärt inhägnad. Figur 10. Runstenen frigjordes manuellt med handredskap, vilket tog en dryg timme för stenkonservatorerna. Figur 11. Runstenen hade 1961 monterats fast på ett synnerligen starkt fundament av cement och makadam. 12

Figur 12. Runstenen är lossad och på väg till sin nya plats (bakom grushögen). Figur 13. Runstenens oglamorösa baksida och 1889 års lagningar med järnkrampor. Figur 14. Runstenen och skyltens nya placering. 13

Referenser Kart- och arkivmaterial Ekonomiska kartan, J133-10G7i58, 1956. Brev från C. G. Österberg till Oscar Montelius 1888. ATA. Brev från G. M. Silfverstolpe, Eskilstuna stads museer, till Riksantikvarieämbetet 1961. ATA dnr 182/61. Brev från G. Larson, Vägförvaltningen, till Riksantikvarieämbetet 1961. ATA. Brev från Silfverstolpe, Eskilstuna stads museer, till Riksantikvarieämbetet 1961. ATA dnr 260/61. Muntliga källor Daniel Kwiatkowski, stenkonservator, Stenkonservatorn Skanska, telefonsamtal 2018-05-21. 14

Tekniska och administrativa uppgifter Stiftelsen Kulturmiljövård projektnr: KM18099 Länsstyrelsen dnr, beslutsdatum: 431-7707-2017, 2018-05-18 Typ av undersökning: Arkeologisk undersökning i form av antikvarisk kontroll Undersökningsperiod: 5 september 2018 Personal: Maud Emanuelsson (projektledare) Landskap: Södermanland Län: Södermanland Kommun: Eskilstuna Socken: Hammarby Fastighet: Stora Lövhulta 3:1 Fornlämning: Hammarby 8:1, runsten Fastighetskartan: 65F IN Torshälla Koordinater: X6587140/Y589906 Koordinatsystem: Sweref 99 TM Höjdsystem: RH 2000 Inmätningsmetod: RTK-GPS Dokumentationshandlingar: Inga dokumentationshandlingar utöver denna rapport. Fynd: Inga fynd påträffades. 15