GRUVSTUGAN (GRUVSTUGORNA) Äldsta kartmaterialet är från 1782 (Lantmäteriets historiska kartor Akt: 18-LER-50). I dag finns ett fallfärdigt hus på tomten samt skelettet av ett uthus. Det fanns ytterliggare ett bostadshus intill det befintliga. Vi har inte försökt göra en uppdelning av vilka som bodde i vilket av de två husen förrän efter 1870. I beskrivningen nedan nämner vi bara de som bott i stugorna längre tider. GruvstuganHus 1 Rivet. Foto från Bertil Wärner Gruvstugan hus 2 Finns fortfarande, men förfallet. Foto från Siv Pettersson Boende 1777-1833 Av husförhörslängderna framgår att Jonas Pehrsson och hustrun Maja Jansdotter samt Jonas mor Maja Larsdotter bodde i stugan redan före 1777. Fadern hade dött 1786. Modern dog 1811 och Maja dog 1829. Jonas själv dog 1833. Han bodde således där i över 56 år. Boende 1822-1855 Under dessa 33 år bodde Peter Gustavsson Blom och hans hustru Stina Cajsa Jansdotter i stugan. Han kom från Bråten. Vi berättar om Peters levnad under avsnittet om detta torp. Boende 1823-1877 Under dessa 54 år bodde Anders Andersson Björk i stugan. Han flyttade in i dit med hustrun Maja Olsdotter. Maja var född i Bråten. Hennes far var Olof Andersson. Maja bodde i Gruvstugan som piga under åren 1810-20, men hade strax innan hon flyttade in med Anders bott i Hallsberg och Kumla. År 1828 fick de en son Anders Gustav. Maja dog 1843. Anders gifte då om sig året efter med Lovisa Andersdotter. Hon var född i Håkantorp 1808 där hennes far Anders Andersson brukade gården. Han och hustrun Anna Greta Andersdotter - hade kommit dit från Godegård fyra år tidigare. Fadern var därifrån medan modern kom från Tjällmo. Samma år som Lovisa föddes tog de över Runsala och var där några år (husförhörslängderna är oläsliga under denna period). Runt 1820 flyttade familjen till faderns syster i Störtorp som inhyseshjon. Lovisa följde med till Störtorp men tog strax efter tjänst som piga på gårdar i Norra Dalskogen och Västra Ortele, även kallat Ängfallet. 1836 flyttade hon tillbaka till Störtorp och födde där sonen Carl Victor Carlsson. Lovisa gifte sig år 1844 med Anders. De fick tre barn tillsammans: Lovisa Albertina, Sofia Augusta och Carolina Charlotta samt tog en fosterdotter Anna Lisa Persdotter. Anders och Lovisa flyttade tillbaka till Störtorp där de bodde tills de dog. Hon dog år 1884 och mannen dog två år senare. Sonen Carl Victor arbetade några år som dräng i bl.a. Godegård och Norra Björnfall. 1862 gifte sig han med Maja Lena Ersdotter. Hon var dotter till Erik Andersson i Norra Björnfall. De flyttade 1865 till Zinkgruvan där han arbetade som Gruvarbetare. Vi har inte följt familjen ytterligare. Dottern Lovisa Albertina gifte sig med skomakaren Pehr August Olsson. De flyttade till Skirfallet i Mariedamm. Trots efterforskningar har vi inte kunnat lokalisera var detta ställe låg. De bodde där till år 1900 då de sista av de 12 överlevande barnen flyttade ut ( två barn dog som spädbarn). Vi har inte följt familjen vidare då de alla flyttade från trakten. Dottern Sofia gifte sig 1866 med Victor Andersson som fyra år tidigare kommit från Godegård och nu arbetade som dräng i Norra Björnfall. Hon flyttade till honom och födde en 1
son 1867. De flyttade till Laduvikafallet samma år. Dottern Carolina Charlotta gifte sig och Anna Lisa Persdotter flyttade också från trakten. Boende 1855-1864 Under denna tid bodde Per Victor Persson Fall med hustrun Ewa Lisa Jansdotter med fyra barn på torpet. Per Victor var född i Fallet. Fadern Per Olofsson hade flyttat dit 1813. Han var född i Svarthyttan. Modern kom ifrån Godegård. 1854 gifte han sig med Eva Lisa Jansdotter och flyttade till Vänbygget. Innan dess hade han arbetat som dräng i Håkantorp och Solberga. 1855 flyttade de med ett barn till Gruvstugan. Där föddes ytterliggare tre barn. År 1864 flyttade de till Mariedamm där han arbetade som dräng på herrgården. Eva Lisa dog året efter. 1866 gifte han om sig med Lovisa Albertina Rehnström. Samma år flyttade han till Oretele som rättare. Med Lovisa fick han sju barn varav tre överlevde. Boende 1861-1863 Här bodde då Anders Petter Sundkvist och Stina Lotta Karlsdotter. Vi har berättat om dem i vårt torpvandringshäfte från år 2003 i kapitlet som behandlar Kammaren. Boende 1864-1886 Zacharias Tollin och hustrun Beata Sofia Jansdotter flyttade hit tillsammans med en dotter 1864. Zacharias arbetade som trädgårdsmästare på Mariedams herrgård. Han kom dit från Godegård år 1826 tillsammans med hustrun Beata Sofia och sönerna Peter Johan och Carl Fredrik. De fick ytterligare fem barn. 1864 blev Zacharias pensionerad och fick flytta med hustru och ett barn till Gruvstugan. Familjen hade tjänat in en mindre förmögenhet 3). Han hade detta år en fordran på Grill på 1287 Riksdaler. Detta motsvarar en årsinkomst för honom av ca 8 år (150 Riksdaler/år). Trots detta fick han i gåva ca 70 Riksdaler per år av Grill (gratialier) i form av kontanter och varor. Zacharias dog år 1874. Änkan flyttade år 1886 till Getabo Kvarn. Av räkenskaperna 3) framgår att arvet after Zacharias då i det närmaste var slut. Av barnen var det Peter Johan och Caroline som bodde kvar på trakten en längre tid. Peter Johan gifte sig med Maja Lisa Hagström född och uppväxt i Lilla Björnfall. De bodde där tillsammans några år tills Peter Johan dog år 1848. Maja Lisa gifte om sig. Vi har inte följt familjen vidare. Dottern Caroline arbetade i många år i Björnfall som piga innan hon flyttade 1924 HUS 1 (rivet) Boende 1897-1908 Om familjen Jan Albert Jansson - som bodde här dessa år - berättar vi om i kapitlet om Lilla Blackfärd. Boende 1908 1916 Under dess åtta år bodde Frans August Andersson och hustrun Augusta Charlotta Skog här. Han kom som dräng till Södra Björnfall år 1893 och hon som piga fyra år senare. Hon flyttade in från Godegård där hon var född. År 1899 gifte de sig och flyttade till Norra Björnfall/Lassafall där blev de till 1907. Barnen Hildur Maria, Gunhild Linnea och Karl Ivar föddes där. Efter att familjen flyttat till Gruvstugan där Frans August bl.a. arbetade på torvmossen föddes barnen Frans Erik Harald, Ernst Bertil och Einar. Einar dog knappt ett år gammal. Familjen flyttade till Godegård år 1916. Vi har inte följt familjen vidare med undantag av Erik och Ernst Bertil. Frans Erik Harald bodde under åren 1961-1979 i Karlsborg i Mariedamm. Han var då pensionerad rektor och gift med Karin Andersson f. Björnberg. Vi skriver mer om dem i Hus och Människor i Mariedamm del 1 i kapitlet om Karlsborg. Ernst Bertil gifte sig 1941 med Karin Alva Maria Eriksson (f.1920-10-04 d.1990-12-02). 2
De flyttade i mitten av 40-talet till Blackfärd (nr 1) där de bodde några år. Karin var dotter till statardrängen Johan Oskar Konrad Eriksson (f.1913-07-09 d.1960-06-19) och hustrun Sigrid Anna Dorotea Eriksson (f.1889-02-06 d.1972-04-04). De arbetade på herrgården dit de kommit år 1919 från Askersund. Båda föräldrarna dog på Mariedamms pensionärshem. Boende 1919 början 1950 Karl Rudolf Persson och hushållerskan Hanna Charlotta Persdotter var de sista boende i det av de två Gruvstugehusen som är rivet. Karl Rudolf (kallad Kalle P) var son till gårdssmeden Per Adolph Victor Pehrsson och Gustava Kellberg. Makarna kom till Mariedamm från Gålsjö år 1873 med fyra barn varav Karl Rudolf var ett. De står som boende vid Mariedamms herrgård men vi har uppgifter om att familjen bodde i Smedstugan vid början av 1900- talet. (Huset byggdes ca 1904). Gustava var dotter till Anna Beata Carlsdotter, som vi berättar om i kapitlet som handlar om Lilla Blackfärd. Karl Rudolf och fadern (se foto nedan) arbetade vid masugnen och som kättingsmed så länge Trehörnings kättingsmedja var i drift (driften upphörde i början av 1920-talet). Sedan arbetade han på den intilliggande torvströfabriken. Han var enbent efter en olycka vid masugnen i ungdomen. Hans eka låg vid stranden av Skeppsjön, dit han tog sig med raska kliv och han fiskade gärna och sålde fisk i samhället. Han hade en trehjuling att åka på. Han dog på Lerbäcks ålderdomshem 1956 84 år gammal. Hanna Charlotta var född i Godegård och kom därifrån1909. Hon dog i Gruvstugan 1947 77 år gammal Kalle P Ca:1933. fr v: hushållerskan Hanna, Kalle P s syster Amanda, grannfrun Astrid (gift m Emil Eriksson), Karin (dotter till Kalle P s bror Anton Berhnard), Kalle P, barnen: Bertil (son till Karin) och Asta, dotter Astrid. Foton från Bertil Wärner 3
Stående fr.v; 1. Joël Johansson (son till Amandus); 2. Harry Johansson (son till Amandus); 3. Kalle Persson; (Kalle P) 4.-?-; 5. Karl Teodor Törnqvist Solbacken; 6. -?-; 7. August Bernhard Qvarnström Smedstugan. Sittande fr. v. 1-?-; 2. Edvard Berg Masugnsstugan;.3. Wilhelm Persson Smedstugan; 4. Amandus Johansson -Solbacken 5. Gottfrid Karlsson Stegehäll; 6. Otto Kron Krons; 7. Karl Adolf Victor Persson (Smedstugan) - far t. Kalle Persson HUS 2 Boende 1875-1894 Familjen Danielsson kom närmast från Skepphult. Vi har berättat om dem i vårt torpvandringshäfte från år 2005. Boende 1896 1969 1896 flyttade Erik Göran Gustavsson in med hustrun Anna Sofia Karlsdotter och med sex barn. Den släkten kom att bli de sista permanentboende i stugan. Erik Göran Gustavsson kom att bo 41 år i stugan. Han dog år 1937 92 år gammal. Hustrun hade då dött 12 år tidigare. Sonen Erik Emil Eriksson gifte sig 1920 med Astrid Alice Larsson. Emil arbetade bl.a. vid Mariedamms torvströfabrik. Nedan finns en intervju med Emil gjord 1965-07-02. Hon och hennes mor Wilhelmina Larsson flyttade in i stugan. År 1967 flyttade de till gården Kongo i Mariedamm. Senare samma år dog Emil. Astrid bodde kvar i Kongo till sin död 1970. Makarna fick tre barn: Erik Ragnar Emanuel, Asta Alice Emelia, och Erna Anna Vilhelmina Erik Ragnar Emanuel gifte sig år 1949 med Vera Maria Gyllgård och flyttar till Lilla Blackfärd där vi följer dem vidare. Asta g. Tidlund flyttade till Zinkgruvan och Erna flyttade till Åsbro. Sonen Erik Emil Eriksson gifte sig 1920 med Astrid Alice Larsson. Emil arbetade bl.a. vid Mariedamms torvströfabrik. Nedan finns en intervju med Emil gjord 1965-07-02. Hon och hennes mor Wilhelmina Larsson flyttade in i stugan. År 1967 flyttade de till gården Kongo i Mariedamm. Senare samma år dog Emil. Astrid bodde kvar i Kongo till sin död 1970. Makarna fick tre barn: Erik Ragnar Emanuel, Asta Alice Emelia, och Erna Anna Vilhelmina Erik Ragnar Emanuel gifte sig år 1949 med Vera Maria Gyllgård och flyttar till Lilla Blackfärd där vi följer dem vidare. Asta g. Tidlund flyttade till Zinkgruvan och Erna flyttade till Åsbro. Astrid Alice Larsson med sonen Erik Ragnar Emanuel Foto från Siv Pettersson. 4
Avskrift från intervju med Emil Eriksson i NA 1965-07-02 Mariedammsbo bröt torv i 60 år men snart ligger mossarna öde Upptagningen av torv på våra myrar är ett arbete som alltmer håller på att försvinna. Jobbet är slitsamt och torven är visserligen efterfrågad men inte livsviktig. Den används främst som täckningsmedel i trädgårdar och strö i ladugårdar. Det vore önskvärt att den kunde användas för byggnadsändamål t-ex. isoleringsmedel. Ännu bättre vore det, om de porösa partiklarna kunde bindas till en sammanhängande massa och ge plattor. Lyckas tekniken kan et betyda en renässans för torvupptagning på våra mossar. E m i l E r i k s s o n, Gruvstugan, Mariedamm, pensionär sedan några år tillbaka, har arbetat med torvströupptagning på mosse ett 60-tal år. Redan i 10-årsåldern fick han följa med ut på torvmossen. Första arbetet bestod i att spika ihop grindar till torvströbalar. Givetvis kunde det inte bli fråga om att utföra det tyngre arbetet ute på mossen såsom skärning eller kärrning. Det var alldeles för hårt för en grabb i den åldern. Men efter hand fick jag börja hugga i även med de grövre göromålen, berättar herr Eriksson. TUNGT Vid östgötagränsen på vägen mellan Mariedamm och Godegård pågår fortfarande torvupptagning i mindre skala. Här har Emil Eriksson strävat och arbetat under många ogynnsamma förhållanden. En dags arbete ute på myren kunde suga musten ur kroppen. Armarna kändes som blyklumpar och ryggen som den ville gå av. Och förtjänsten stod inte precis i proportion till slitet. NEDGÅNG Allt annat arbete rationaliseras genom åren men det är inte fallet med torvupptagning. Upptagning och bearbetning pågår fortfarande som det gjort genom alla tidigare år. Det är bara transporterna som i någon mån ändrat karaktär. Förr var det oxar och hästar, som stretade och drog, nu körs torven på traktorer och lastbilar. Någon nyrekrytering inom torvupptagarbranschen föreligger inte. Det tycks inte ligga för folk med nutida möjligheter och standard att slita sig trötta på en mosse. En del feriearbeten förekommer dock. Skolbarnen är med när torven skall torkas på sommaren. Numera rör det sig om en sammanlagd årlig produktion på omkring 15.000 torvströbalar, medan förr i tiden utvanns 70.000 balar per år ur mossen mellan Mariedamm och Godegård 5