M %. l.nikt Februari I. Original-Af hand ling*.

BOTAIMSKA NOTISER f A L. r.a. ITGIKNE AF IIMBBIOM. M %. l.nikt Februari 1841. I. Original-Af hand ling*. Bidrag ork anmärkningar till Skandinaviens Flora, af Utf/ifiHtren. (Forts, från N:o 1.) Weraciuni. Delia polyrnorfa slägtct kan med allt skal hänföras bland dem, livilka fur Botanisterna utgöra en slags pröfvo- och stöle-sten. Ty under det några äro färdiga alt till rang, heder och värdighet af egen art uphöja hvarje af de så hogs! talrika former, livilka inom delta sliigtc framte sig, så halva andra nog att bestalla med all reducera dessa till nigra få ursprungliga Slägtet erbjuder följaktligen elt ypperligt föll så vfil fur dem, livilka genom fabricerande af Vya' aiter vilja göra sitt namn odödligt. som för dem, hvilka mera se på fördelen att hafva bestämbara och begränsade arter Men likaså svårt som del är for de förra alt utfinna karakterer, genom hvilka de af dem upstalda arter kunna så skiljas från hvarandra. alt del för andra forskare blir möjligt alt i nalurcn återfinna dem, likså mycken möda kostar del de sednare, att till sina behöriga stallen återföra hvarje bland de amlibola former, hvarpå delta slagle ar så rikt, saml alt icke förblanda analoga former med affina, helst som hybriditeler inom delta liksom inom flere större slägten förekomma, hvilka försvära arternas begränsning I Linna;a for 1830 p. 'i47 följ. har Lasch afhandlat en del dylika hybrida former inom afdelnmgcn Vdosella. Man kan således icke undra derofver, alt Botanisterne annn icke aro ense om hvad, S^ å k

IS som inom detta slägtc skall betraktas som art eller såsom blott varietet eller form. Skulle man döma efter frhotta antalet af de i systemet nptagna arter, voro få eisropeiiska slägten som kunde skryta af att proportionsvis hafva fått större tillökning; ty då Linné hade allenast 32 arter, biland hvilka flera i scdnare tider blifvit hänförda till andra slägten, så finnas ensamt i Tyskland enligt Ko chs Synopsis 45, enligt Tteicho.nbar.hs Flora excursoria 65 arter; i Will denows edition af Spec. Plantaruin uplagas 70 arter ooh i Dec andolles prodromus 133 säkra och 55 mindre siukra arter, bland hvilka den relativt största delen har hemmia i Europa; men bland denna massa äro också icke så fåi, hviilka, bestämda efter ett eller annat torrt eller odladt exempltar, endast med svårighet kunna återfinnas i den lefvande vilda naturen, liar man i denna studerat slägtel, sett de måinga tvetydiga former, som framställa sig och bilda liksom öfwergängar mellan andra former, hvilka sedda livar för sig synas i högsta grad åtskiljda, så kan det vara förlåtligt, om nnan stundom betviflar gränsorna mellan vissa arter eller rättare möjligheten att finna dessa gränsor och med ord kunna karakterisera de särskilda arterna betraktade i alla deras fornner; jag vill hör allenast nämna II. alpimim och //. mit ror tum, II. boreale och II- pr enant höides - ja älven //. anritcuta och II. c;/mosiim. Vi sälla ingen af dessa vexlers arlrälilighet i fråga; men former finnas om hvilka man sladnar i villrådighet till «vilkendera bland de närstående de böra hiiinföras. Den väg Prof. Fries, i fråga om detta sä väl som om många andra invecklade slägten, gått, är ulan tvifvel den rättaste och den enda, som leder till något sannt resultat; men dervid är den olägenhet att den i närvarande period svårligen vinner gehör, således icke ens bringar stadga bland de arter han behandlat; ty det har blifvit modernt (för en stor del till följe af den massa vextcr, som från alla verldsändar sammanhopas), att de, hvilka uplräda som författare med anspråk på auktoritet, icke bry sig om alt studera vex-

lera» i naturen, ulan endast i hcrbaricr eller trädgårdar, hvatretnott de, som i naturen samla vextcrna, itkc der studera derm, knapt med tillbörlig noggrannhet anteckna lokalerna der de vexa; att undanlag gifvas å båda sidor, vill jag ej förneka; men de synas blifva allt sällsyntare, och oftare företagas forskningarne med ett sinne, som icke är fritt och opartiskt, ulan insnarjdt af förut fatlade meningar; man radfrågar icke naturen för alt på ett passhl salt och nr en objektiv s} rtpunkt upfatta dess svar; man gör det ofta allenast för att få sina subjektiva meningar sladfaslade, och livad som dermed icke sammanstämmer, förbigår man antingen med lystnad eller ock söker man vrida det i harmoni med ens egen favoritrdé. Jag vill ej till styrko härföre, anföra några exempel, ty "exempla sunt odiosa"; men det bör jag niimna, ad de svenske naturforskarne sjnas vara de, som mest slräfva alt frän objektiv sida upfatta naturen. Det är icke min afsigl att anslalla någon kritisk granskning af flieretcu arterna; dcrlill får jag tillslå, att jag innu icke (iläråckligl och med nog omsorg granskat dem i naturen, ulan jag vill allenast omnsimna några bland den mängd former, hmlka jag liufvudsiikligrn i ^igc sjell samlat eller derifrån erhållit. De arter, Imlka i delta land synas isynnerhet erbjuda en slor mängd former äro /7. cytnosum, II. alphmm, II. borrajr; äfvenledes fiamstå //. rvlyaliim och //. prettfnitlioitlc,-, under flera lemligen olika skepnader. Men förrän jag olvergar fill framslållningcn af dessa former, torde jag bora nanina några ord om slaglets indelning. Den af Froelich i Decandolles Prodromus Vol. 7 begagnade indelning kan svårligen godkännas ehvad man sej pä ofver- eller undcr-afdclningarnc-, ly karaktererna äro hämtade från sådane delar, hvilka äro underkastade mycken loränderlighet och mera bero af olika lokaler, än på några i sjelfva arternas vegetationshistoria och utveckling grundade forhålland er, hvarigenoin de särskilda indelningslederna blifva högst artiliciela och arter skiljas långt ifrån lnarannan samt II

20 hänföras till olika afdelningar, hvilka af andra förfallane Betraklas bio It såsom former af samma art.. Sjelfva huvudindelningen i Copholepida eller Oxijlepida, alh efter som de inre svepefjällcn äro trubbiga eller spetsiga, är icke alltid lätt att unna, isynnerhet på torra exemplar. (I förbigående torde jag få anmärka ett tryckfel i karakteren på iiiuderafdelningen Pulmonarcce i. e. p. 208 rad. 3, hvarcsl står ''/fortius nu/lis" 1 i stället för.stelonibus niil/ix}. Den älsu indelningen i Pihsella och Pulmonarea (de gamle fiörfattarne gjorde häraf tvenne slägten, af hvilka Pulmomweakallades Hieractum) synes äfven vara den bästa såsom grundad på arternas olika vegetations-förhållande; det är äfven sällan som man, vid vexternas undersökning, af den leronas i sticket, ehuru visserligen någon gång former framt<e sig. om hvilka man f särdeles i fall de undersökas i torrt tilllshånd, kan stadna i villrådighet, hvarlhan.de böra hänföras. Bland karaklerer, som npgifvits för alt skilja dessa båda afdeuningar, har Fries tnovit. Mänt. alt. p. 43, 44} äfven anfört fästets beskaffenhet: detta skulle hos Pilosella vara "praniclato-areolatum, ceterum lane et contiguum ;' ' deremcit hos Pulmonarea "alveolatum, interstitiis fimbrillifero-dentatis." För min del har jag hos båda afdelningarne funnit det alldeles likadant, nemligen alveolatum interstitiis membranaceis dentalis så att den fläck på fästet, der hvarje frö är fästad t, är omgifveu af en hinnaklig krona af 4- till en linies lhöjd, livarigenom frön skiljas från hvarandra. Jag vill nu anföra en del af de former jag anmärkt; att npräkna dem alla är likså föga intressant, som det är Ihardt nära omöjligt, att söka hänföra dem till några bland den mängd arter och former, hvilka Tausck och Froelic/t uptagit, så snart tillgång saknas till dessas originalexemplar. 1. 11. Pilosella L. Denna art visar sig mindre mångformig än öfriga; den varierar med och utan rotskott, äfvensomi till storlek och beklädnad (från Kristiania har jag en form med

den siljcrnlika luddcnhelen >ä bladens undra sida slutligen försvinnande), o. s. v. Något märkligare är- //. Pelrterianmn DC. med stora mycket, långhåriga blad, få och,korta rotskott, många stjelkar. stora blomster med ludet svepe och blekgula pa båda sidor nästan lika färgade blommor. Samlad nära Krisliania och meddelad af Bly 11. Imgenstädcs frän Skandinavien har jag sett någon form med sä stora blomster och så beskaffade s\epefjäll, som de hos Ii. pilosetucfvrmp Hoppe, Inilken all döma afsallzburgska exemplar synes utgöra en ganska utmärkt form eller måhända egen art. 2. //. Auricula ],. Denna art framträder under (lera former, genom h\ilka den gränsar till de närslående arterna. De norska former jag egcr kunna bringas under följande tvenne nn der arter, af hvilka hvardera äter har åtskilliga alarter. Jag vill här arven anföra några bland dessa, af hvilka säkerligen Dera species hos en del nyare förfaltare äro bildade- Vid delta tillfälle lorde bora anmärkas det löjliga missforstånd, som Frölic h i DC. prod. 7 p 201 begått, då han vid en form af /A auricula säger all del i Va his herb, förvarade exemplar ar "lectum circa Langelbladet Ornoja" M «. glaticescens: folia glaucescentia, margine sparsim sctoso ciliata, pube stellata dcsliluta, sublmgulala Caulis scapilormis plerumquc basin versus glaber, decetero pilis mollibus horizonlalibus simplicibus raris aliisque brevioribus glanduliferis apicem versus crebrioribus vestitus pube brevi cana slellala demum immixla. macrocpplialiim: caule scapiformi 2-cephalo. capitulis magnis, involutris hemisphsncis In subalpinis ad Ojlo Vang Valders IS'onv. d. 10.luli ISiii). pilostim: caule usque a basi pilis horizonlalibus pellucidis vestilo, capitulis 3 5 subcorynibosis confertis 1. unico longius distante longiusque pedicellato. Frequens in Norvegia; in Hieckfjeld; Valders, l.om Gudbrandsdalia; etc. SI

22 ipse; ad C.liristiania, Stavanger B lytt. (Ktiam in Scoaniact Blekingia Sueciic). stoloniflorum: slolonibus elongalis adscendenfibbus floriteris, capitulis 3 3 aggregatis. (Optimum ad Kund Snieciie"). majtts Fr. Ko v.: caule scapiformi 1 IT ped. ptilis horizontalibus sparsis apicein versus raresccntibus ifsque a basi veslito, capitulis 4 8 subcorymbosis-. foliis radio, oobovalo lanceolatis acutiusculis, margine et carina pilosis, sa*pius denlicnlalis; slolonibus paucis. In alpinis ad Driivsliicn Dovrefjeid Norv. B lytt, qui etiam e flora Christianenssi dedit. Hue perlinet // collimun Aucl. Norv. saltim proo optima parte. p. virescens: folia virescenlia parum I. vix glaacea, oblongo-lanceolala, acutiuscula, denliculata, margine el carina albido I. fulvescenti pilosa, subtus priesertim inn carina pube minutissima stellata demum cvancscenle parce a«dspersa; caulis scapiformis l i 4^ ped. 2 3 furcalus i 8 ccphalus, capitulis subcorymbosis, sxpius elongato pedhcellatis. setosnm: foliis late oblongo I. suboboivalo lanceolatis, caule usque a basi setis honzontalibus apicem versus orebrioribus diametrum subicqnantibus \estilto. In subalpinis ad Opdal Örkedaliie Blytt; in inferal[pinis in Toten Som mer felt. Ilapc quoqne forma pro //. eol/ino venditatnr. seabrum: foliis angustc 1. oblongo lanceohutis pilis brevibus margine et carina vestitis, caule usque a biasi p»be slellata brev i et pilis simplicibus nigris raris scabrro. In subalpinis inter Morkedal Voss et Vig Sogn d. 4 Auug 1889. Hasc forma foliis et caule fere //. cymo&i L. Iloribius \ero //. auricula, inter utrumque media ad //. auric, cyimo.su auricula Fr forsan referenda. 3. II. pra>al/um Vill Fr. Nov. mänt. 1. p. la, manil alt. p. 4S, 44. Af denna art, livilken hittills icke blifvitt funnen i Svergc, förekomma i Norge åtminstone Ivennc forrmer, af

hvilka jag crliållil den ena ax Blytt oeh sett den andra i Somnverfnlts herbarium «. //. obscurum Reirhb. Iconogr. fig. 115. Exc. p. 26.1. Rhizoima obliquum crassum fibras mullas emitlens. Folia glauca ereeta, radicalia exteriora obovato lanceolala basi attenuatta apice rotnndalo obtusa denticulata, interiora angustalo lanceolata sublinearia basi anjualitcr attenuata apice acuta, omnia margine et carina 1. eliam interdiim ulrittque I. lantuim subtus selis longis rigidis albidis adspersa. Slolones (in nostris speciminibus) null i. Caulis scapiformis fere pedalis gracilis stiictiuscnliis teres, folio unico lineari lanceolaito acuminalo semiamplectenle margine et carina sctoso cilialo ornatus, selis rigidis albidis diamelrum subiequanlibus ussque a basi veslitus, interne de celero glaber, apicem versus ipilis brevioribus glanduliferis aliisque raris minulissimis s;(ellatis immixtis. Inflorescentia cymoso corymbosa raimo (lorifero 1 2 poll, infra cymam interdum cxserto, cuijusloco sallim adest bractea linearis mimita. Pedunculi patentcs 2 4 flori pcdicellique bracleati glanduloso et slellailo pilosi. Capiltila.l 12 parva s;epiusconfer!a, pedicellos superanlia 1. a'quantia. Involucra cylindracea, atro- \ircntia ; squamis lanceolalo linearibus carina glandulosis- Flores murei concolores quam celerarum specierum minores. In llilorali Telemarkia; infcrioris ad Hclleaascn prope Brcvig et im Långö ad Langcsimd legit Blytt.. qui specimina descripta benigne coiiiintiiiicavii. (Gr. Bol. Not. 1840- p.»). De exemplar af den norska vexlen, hvilka jag sett, skilja sig frän den citerade figuren genom smalare blad (i hvilket hänscemdc de mera likna//, piloselloidps Dg. 80, 81), lägre mera fa.bladig sljelk och fäblommigare vippa; blomskaften äro icke; heller så båglikt böjda. ti. ywrvi/lorunt Fr. I. c. H. piloselloides Uurlm. isk. fled. 3. pi. ISO. II. dubium var Somf. Suppl. Fl. Ixtpp. p- 31 (ob locum). Till den af Ilart man lemnade beskrif- 23

u ning har jag ej annat all tillägga, än att vippan påå det i Sommerfelts herb, forvarade exemplar har IS bllomster, hvilkas skaft äro utstående. Detla exemplar är. enlig?! Sommerfelts egen upgift, taget i Salldalen och han ssade sig icke annorstädes hafva samlal denna form, hvaraf Inan ville erinra sig hafva siindt exemplar till Hartrnan; huru det af denne i 2:a upl af Skandinaviens flora och derelteralf Fries i Mänt. Nov. uptagna vextstäflet '"Overdalen" tillkommiil, kunde Sommerfclt icke förklara. Jag inser icke hcllerr något skäl, hvarföre icke //. dubium <c Suppl. Fl. Lapp. Ikan hit föras; den beskrifning, som der meddelas, tyckes miig tverlom ganska val passa, om man undanlager de små stljernlika hår, hvilka npgifvas förekomma på de yngre bladen;: cn'omständighet hvarpå icke någon vigt bör läggas; sjelfvaa fl. auricula har stundom dylika hår, som slutligen försvirnna ; de öfriga karaktererna "folia lanceolala basi attenuate pjilis albis ad margincm el nervum crebris in pagina superiore raris simis; Pubes stellata sub apieem modo caulis et in pedunculis parcissima obscrvatur; Florcs corymboso paniiculati," öfverensslämma förlräffligt; då deremot alll som s;\'ges om II. dubium [i till punkt och pricka passar in på II. crijmosum. Sommerfelt har förblandat båda arterna, hvilkel. är lemligen ursäktligt, då han ej egde tillgång till några talrikare och nyare arbeten och planchverk; de af honom Hinder //. dubium a anförda synonymer måste alla uteslulass, såsom icke hörande hit, utan till //. cymosum och dess foinner. 4.//. ci/mosum L. Fr. Bland de arter, som höra ttill afdelningen Vilosella är knappast någon, hvilken i htigjre grad än denna framstår under olika former eller gifvit ainledning till bildandel af ett större antal nya arter ; och ser iman endast ytterligheterna, så kan man visserligen vara fnestad alt betrakta dem såsom egna väl skiljda arler; men lhar man tillgäng till den mängd mellanformer, som lurekomima och hvarigenom dessa ytterligheter sinsimellan rurbinidas, så måste man öfvergifva nyssnämnda mening, och kanskto snarare.

kanna fa.llenhcl, alt an längre utsträcka omfånget af närvarande sp-ecies; så (ill ex. finnas former med ända till 50 blomslrig, med fä - och med en blomstrig sljelk, med blomstern i d en mest reguliera ryma och oregelbundet spridda, med lemlligen stora och mycket smä blomster : med stjelk hispid af länga utstående hår och endast straf af nästan omärkligt ludd, mångbladig och nästan bladlös; bladen varierande till form och bärighet; äfvensom till (arg; sloloner ofla inga. stundom langa rolslående. Alt bestamma några gransor mellan dessa former synes mig omöjligt; jag vill dock här nedanför uptaga dem jag eger från Norge, icke såsom jag ansåge slkiljandet. upraknandet och beskrifvandet af en mängd former c;ga särdeles varde, utan endast for alt ådagalägga mangfornnighelen och lemna rnaterialier till den, som skulle fa lust rom sig med att vidare bearbeta dem. Med hänseende till den geografiska utbredningen inom Skandinavien ar denna arit anmärkningsvärd, i det att den i Sverge liksom i Norge synes undfly grannskapet med veslerhafvet; således är den ingalunda sällsynt i Sverges östliga provinser, men saknas alidclles i dem, hvilka ligga utmed Kattegat På samma satt synes den i Norge allrnan kring kristiania fjorden samt i hela miellersta delen af landet, hvarest den stiger temligen till fjälls; deremot saknas den helt och hållet på vestkusten, under min vandring i sydvestra Norge 182«såg jag den ingenstädes, likaså litet som i den del af veslliga Norge, som jag besökte 1837 och 1839; icke heller ar den uptagen i Blytts forteckning ofver vexterna i Voss, ej heller har jag funnit dem af någon annan antecknad från de vestra trakterna forran vid de djupa fjordarne norr om Tiondhjem t. ex. vid Thynajs i Skogn i Ya?rdalen funnen af Zettersledt och i Saltdalen funnen af Sommrrfplt. Den trakt af Norge, der den tyckes visa sig mest föränderlig, ar dels kring Krislianiafjoirden, dels isynnerhet Valdcrs och tillgransande trakter. De af mig kända former från Norge skulle kunna bringas undeir fyra underarter, mellan hvilka likval så många of- -M

M vergångar och mellanformer finnas, att det synes ^möjligt, alt,såsom fiere nyare författare gjort, skilja dem såsom egna arter. Någon med //. eckioides fullt, ofverensstammande form har jag från Norge icke sett, ej heller någon fullkomligt lik H. fallax, ehuru åtskilliga, som till den bilda öfvergångar, a. pnbesceiis: foliis sublanceolatis, aciilis, pube stellata brevi scabris, setis brevibus margine et carina inlerdum ciliatis; caulc paucifolio setis brevibus raris 1. nullis adsperso, unacum pedunculis pedicellis el involucris subcylindraceis pube brevi stellata vcslito ; inflorescentia subcymosa, glandulosa, (loribus numerosis I. paucis, quoad magnituduicm vananlibus. cymigernm: foliis oblongo lanceolatis, caulc elato capitulis dense cymosis breviter pedunculatis mediocribus sicpius numerosis (rarius subternis)-, Kristiania Schilbler, Sommerfelt; Drivsluen Dovrefjeld #/?/*/,-Hadeland ipse. Vaillantii. H. Vaillantii Tausch Flora 1828 Ergiinz. Bl. p. -57: foliis elongato lanceolatis sparse breve setosis, caulc elato scabro, coryrnbo subcymoso multifloro, pedunculis elongatis glanduloso et stellato pilosis, capitulis mediocribus pedicellos <equantibus, involucris glandulosis et stellato pubescentibus pilis rarionbus longionbus sirnplicibus basi immixtis. stolonibus elongatis apicem versus fulvo villosis. Hurdalen Övre Romerige leg. et ded. Sommerfelt. Reich. Iconogr. fig. 116 defeclu slolonum priori, inflorescentia vero huic cpnveniens medium inter nlrumqiie tenet locum; e JJlekingia habeo specimina. quae cum ea opfime congruunt. congcstum: radice sape mullicipite astolonosa, foliis oblongis 1. oblongo lanceolatis acutiusculis margine (sursumsa?piusnudo) et carina setosis de cetero glabris pube stellato parca demum evanescenli; caule vix pedali undique stellato pubescente prsescrtim superne canescente, ad basin setis horizontalibus vestito, 2 3 phyilo, cyma congesta paucis (3-8 ) flora, capitulis parvis quam pedicelli subsiinpiices

pube sfcellata albida dense vcsliti subduplo longionbus-, invohicris primum canis demum nigricantibus glanduloso et stellalo pilosis. - Husbergso propc Krislianiam legit et dedit Blytt. microcrphulum: radice astolonosa, foliis angusle oblougio lanceolatis acutis I. acuminatis undiquc pube brc\i stellata vestitis setis rarioribus mterdum cilialis, caiile ultrapedali gracili rigidnlo 2 4 phyllo pube brevi slellala scabro setis horizontalibus sparsis basin versus inlerdum vestilo, cyma simplici 1. composila, capitulis parvis quoad numerum valde rariis, pedicellis canis varias longitudinis in diversis speciminibus; involucris cano 1. alro viridibns pube stellala el pilis glandulifens undique vestitis. Krisliania, Moe (iudbrandsdalia; Blytt: Ringebo et Sollien Gudbrandsdal Sommerfclt; Thynas Skogn Vasrdalia Zettcrstcdt. Specimina Sommerfclliana cyma magis composila et multiflora, pediinculis pedicellisquc magis elongalis et involucris magis canis a ceteris dilfcrunt. Ad banc formam pertinel Fl. Dan. fiy. SIO, q use exacla est, si involucra minus bene picla cxcipias. oilyocophalurn Hlytt Hcrbar. : radice astolonosa, foliis lanceolatis acutis (cxtcrioribus ut apud omnes // eymosi formas obovato oblongis oblusis) margine carina et pagina superiore setosis subtus parce stellalo pubenlibus caule basi sa;pius purpurascenle gracili pedali et ultra subdiphyllo inferne setis diametrum fequanlibus superne nullis I. valde rarescentibus vestilo, pube stellala basin versus parca superne dcnsiori tecto; cyma simplici, capitulis paucis CI 9) mediocribus, involucris c viridi nigricantibus nee non pedicellis capitula snba>quantibus pube cana slellala et pilis nigris glanduliferis vestitis pilis longioribus paucis immixlis. In calcareis ad Finden Par. Torpen Land legit ct dedit Blytt. H*c forma per formam acutifoliam (vide infra) ad varielatem sequentem viam pandit. (1. setosum: foliis lanceolatis I. lingulalo lanceolatis subacutis margine carina et utraque pagina sclosis pujbe stel-

38 lata pnesertim sublus immixla, cai»le paucilolio lolo selis tongis horizontdlibus et pube slellala \eslilo, inflorescentia corymboso cymosa, capilulis mediocribus, pedunculis podicellisque s&pissimc longe selosis, involucris subcylindraccis basi villosis. Cohmmtr Reich. Iconoyr. fit/.,'ij: radice astolon>osa. foliis exterioribus subobovalis oblusis inlcrioribus lingulatoi lanceolalis aculiusrulis basi longe allenuatis, caule elato'2 4 pedalis subdiphyllo foliis elongalis saepe acuminatis, cyma p<o!ycophala, pedunculis elongatis ramosis pediccllisque pubesslellata pilis nigris glanduliferis aliisquc Iongioribus canis simplicibus veslilis, involucris pedicellos asquantibus 1. brcvioribus fusco virentibus ob pilos longos canos villosis aliis brevioribus nigris glanduliferis ct pubc slellala rariore iinmixlis. Krisliania dedit Blytt. (In Ulekingia Svecia" ad Sulvesborg et Ronneby unacum formis ad var. u pertinent ibus legi). Inter omncs H. cymosi formas hase primaria imilii videtur. sloloui/lorum: radice plures emitlenle stolones adscendenles dense setosos floriferos, foliis oblongo lanceolalis acutis 1. anguste lanceolalis acuminalis, caule crasso ulltrapedali seloso pube stellala et pilis glanduliferis toto et apicem versus dense vestito, cyma densa polycephala, pedunculis pediccllis involucrisque dense glanduloso pilosis, capitulis majusculis, involucris pedicellos superanlibus alro-viridibus vix villosis. Kristiania Blytt. striyosum: radice astolonosa, (oliis ut in forma ('('- lunma marginc et utnnque valde slrigosis sublus pube slellala subcanesccntibus, caule elato prrcserlim basi, interdum toto, setis longis canis vestito foliis 2 a angusle lanceolalis acuminalis undique setosis omalo,!iifloresce - >tia 1. dense cymosa 1 subumbellala, pedunculis ramosis interdum elongalis, juvolucns cano villosis. Passim cira Kristianiam Blytt. Ab //. echioide, cui proximo acccdil, differt fol. radic lati-

onbus cauhnis paucionliiis, pubcsrenlia minus lutesccnlc, cyma magis sparsa capitulis minus villosis. nu/rescens Blyll Herb, radicc astolonosa, foliis pri oris sed paucionbus ncc lam dense setosis pube slellala parca demum cvanescente; caule elalo I A i pedati inferne albido setoso setis apicem versus valde rarescentibus pube slellala parca \eslilo pilis nigris sparsis snperne ornato, corymbo cymoso hand dcnso «- 20 ccphalo pcdunculis simpliribus 1. ramosis pube slellala densa cana el, prsscrtim superne, pilis simpliribus longis veslilis. capitulis mediocribus, involncris mgrescenlibus >illo longo rano et pilis brevionbus glandularis nigris lectis. Ad Drivsluen Dovrefjeld Blt/tt. poliotriehum. H. poliolrichum U'immer Settles. Fl. ed. 2. p. 443: priori proxima, sed tolo caule setis albidis curvatis teclo sublnpliyllo foliis lalionbus, cjma densa capitulis plus minus numerosis, pedunculis ramosis pediuellis involucrisquc pilis longis albis laxis subarachuoideo villosis, pilis glandulosis versus apicem foliolorum involurri fusco virescenlis paucis Ad Nystuen Filefjeld : Blytt. acult/ouum Blylt Herbar.. radicc aslolonosa, foliis lanceolatis I oblongo lanceolalis angustis sa?pius acuminalis, superne, margine (prsserlim basin versus) el nervo dorsali albido-setosis, sublus pube cana slellala plus minus densa vestitis, interdum H. Pilosclla modo candicantibus, caule gracili subpedali tolo 1. basi tantum setis canis gparslm vestito, ob pubem bievem stellatam cancscenle; cymasappius inordinata pauci (;»») flora, pedunculis clongatis pcdicellisque pilis nigris glandulifcris et pube stellata cana dense vestitis, capitulis parvis, involucris e nigro vindibus pilis laxis cams basin versus dcnsioiibus villosis aliis nigris brevis glaudulileri» immixlis Nystuen Filefjeld: Blylt. Formas ougocephaue var. pubescenlis proxima, ob involucra villosa et caulem sa?pc sparsim selosum hue relata pumilum: radice astolonosa, foliis lanceolatis elongatis caulem digitalem I- phyllum subajquanlibus undiquccau- : )

leque dense selosis; capitulis 2 4 dense conl'erlis, involmcris cancsccnlibus pediinculisque brevissirnis glandnloso etsstellalo pilosis selis longioribus immixtis. - Hovedö c;xlra Krlslianiani: Blyll. Il. unyuxlifolio Hoppe proxima vide;lur. sallim si descriptionem in Gmtdin Fl. ft eh. vol. 5 p. 7<V rcspicias, nee multum obstant figura el descriptio ipisius II op pet in Stuvtn Deutschl. Ft. I. Btindch. JO ft. 37. y, laxvm: Meyer chlor. Han. sec. Koch.: foliis angnisle lanceolaiis aculis 1. acuminatis setosis 1. pilosis, caule paiucifolio lolo 1. inferne setoso, prajscrtim superne slellato puibescente; infloresccntia laxa inordinate cymoso -- corymbiosa, capitulis vari» magnitudinis involucris pedunculisque sleillato pubescentibus stepius glandnloso pilosis inlerdum setis adspersis. Hanc varielatem, //. fallax And. comprehcndenitem, ad fl. prfraltvm referunt Koch et Wimmer, quod vero fieri non poles!, nisi omnes limites inter hoc cl ff. cymwsum lollere velis. 11 prataltum e hirsutum Koch Syn. p. 448 in Blckingia in consortio //. cymosi a et (i optimum Ilegi. qua? forma a Norvcgicis differt tota herba canescente, sltolonibus florifcris. involucris villosis. Forma; Imjus varie:latis viam pandunt non modo ad celeras hujus specici varieitates sed etiain ad II. pr&uftum. Sequenles e Morvegia h:abeo formas, qua- omnes stolonibus carent. pubens: foliis oblongo lanceolaiis breviler seitosis subtus slellalis, caule toto slellato pubescens basin versus selis brevibus vestito, cyma minus inordinata, capitulis haud numerosis parvis, involucris alro-viridibus pedicellisquc dctfsius glanduloso pilosis. In Mislberg Far. Eidsvold Komeirige 1 Blytt. Transitum format ad var. «. ramosvm: foliis lanceolaiis ulrinque cauleque setis albidis longioribus sparsim vestitis subtus parce stcllato p ubescentibus, caule ultrapedali pubo stellata apicem versus densiori tecto supra medium ramos 1 2 exserente, unde ccyma agis quam ceterarum inordinata evadil; capitulis parvis, ffé-

dunciilis pedicellisque elongalis involucrisque glanduloso pilosis slellato pubescenlibus cl sclosis. - Froen Gudbrandsdalifo et Rejen Par. Slidre Valders: Bly It. Specimina e Slidre dfffermnl involucris cano viridibus magis s&tosh minus gland miosis. ffrandiflotum: foliis angusle lanceolalis albido sclosis vix stcllaio pubescenlibus, caiilc pra;ser(.im basin versus setis albidis borizontalibus (cclo pilts stcllalis aliisqnc nigris glanduliferis interne rarioribus supeme densioribus veslito, cyma inordinala baud mulliflora, capinilis majusculis late ovatis, pedunculis pedicellisque cano slellalo pilosis immixlis pilis nigris glandulifcris. pales etiani oblegnnt involuera atro viridia parce setosa. Ringcbo Gudbrandsdaliae: Sommerfelt. Quoad folia //. praalto, quoad /lores var. subsequent! proxima. if. macroccphalum; radice sspius stolouifera, slolonibus lloriferis, foliis obloneo lanceolalis aculis dcnticulatis plus minus strigosis et slellato pubescenlibus; caule stellato pubescente scabro selis nullis 1. vage sparsis 1 2 phyllo; inllorescenlia corymboso cymosa, capitulis majoribus quam pirecedentium, alabaslris licmisplwcricis, involucris late ovatis basi saepe rolundalis nigricantibus I. vircscenlibus. tkyrsoideum: slolonibus procumbenti adscendentibus spithainam longis demum florileris; foliis anguste oblongo lanceolalis basi «qualiter atlenuatis, maigine et carina subsepsis subtus sparsim slellatis supra glabrescentibus; caule elalo 1 2 pedali undiquc pube stellata lecta pilis glandulifcris immixlis, basin versus setis palenlibus dianielrum vix a:quantibus inlerdum veslito; inflorescenlia subtbyrsoidca pedunculis allernis 3 6 floris pedicellisque breviler cano slellatis subfarinosis et glanduloso pilosis, capitulis mediocribus, involuciis ovalo cylindraceis cancscenlibus slellato et glanduloso pilosis pediccllos superantibus. Prope Tomlevold Land (7 Juli 18S9J j inter Frydenlund et Strand Par. :SI

32 Nordrc Ounlal Valders (<> Juli 1839). Ad Tarietatcin «transilum effioil tmternm: radice aslolunosa, foliis lanceolatis margine (pnr-cipue basin versus) pagina superior! el caiina plus minus setosis, ulrinque I. sublus pube slellala parca s;epe evancscente ailspersis, rarius glaucescentibus; caule gracili vix peiiali toto stellalo pubente inferne siepc seloso, apicem versus prseserlini glanduloso: corymbo denso capitulis ;5_8 ovalis pcdicellos sa;pius superantibus, involucns atro- \iridibus stellalis el glandulosis rarius selosis. - Intra Quamsklev ad Öjlo Par. Vang Valders in consortio //. auravlhri (10 Juli 183«) diibmm Fr. Nov. p. 25«. H. dubinm /7. Dan. t. 1011. H. auricula \ar. Sommrrf. vi May. for Nat. Vid. S. p. 252: stolonibus 3 6 e basi prostrata saepe radicante adseendenlibus florifcris; foliis lanocolalis 1. oblongo lanceolatis undulalo plicalis margine (basin \ersus_> carina et utraque pagina setis sa>pius elongalis canis plus minus conspersis, sublus pube stellata parca evanescenle vcslitis, caule 4- I pedali loto pube slellala el pilis nigns glanduliferis apicem versus densioribus teclo inferne sclis canis horizontalibus diametral!) sequantibus swpius vestilo, inflorcscenlia plus minus laxc corymboso - cymosa interdum dense cymnsa, qualis ex eadem radice varial; capitulis ovalis magnis, involucris alroviridibus unacum pedunculis pedicellisque, ca subaiquantibus 1 brevionbus, pilis canis bre\ibus stellatig et alns longioribus nigris glandulileris dense v ostitis. - In subalpinis ls'umedalia 1 supra Va>geli versus Tind Telemaikias <27 Juni), inter Tonsaasen et Frydenlund Ourdal Valders (7 Juli), Marislucn Fileljeld (25 Juli 1839). Tab. cit. Florae Danioaj hue perlinere dubium baud est; cum spec, nostris e Valders, unde ex mplar depictum est. optime convenit, si excipias selas, qua? in fig. desunt, qua? vero nota tam levis est et fallax. ul in ea haud sit habendum, ipse quoque habeo ejusmodi plantam, a forma jam descripta nullo de ceteio

modo diserepanlem. ~ Tausck in Flora 1828 Erg. Bl. p..')0 luinc figuram ad suum //. pralen.se p referl, nee male cum dingnosi I. c. dala congrnit noslra planta. Quo verb modo Froelich in Decand. Prodr. 7. p. 202 ad II. radiocanle Tauscli eandem figuram a H. pratensi T. remotam contra ipsum auctorem referre potest, liaud pcrspicere valemus. ramosum: omnia ut in priori, sed caulis ramos 1. pcdunculos plures elongatos exserit, quorum infimusinfra medium caulis egreditur; rami iuferi sunt monocephali, supcriores 2- a cephali. Involucra minus glandulosa pilos plores simplices longiuscutos canos gerunt. Infra Grindfjeld ad Vang Valdcrs (Ii Juli 1839). - spharocephalum: cum forma, nomine dubii nupcr descripla, prorsus convenit; caulem vero habet furcalum, capilnla majora pedicellis duplo longiora, involucris hemisphicricis atro canis selis simplicibus canis pilis nigris glanduliferis et pubc parciore stellata veslilis; corolla? magna» subtus Sicpe purpureo liricataj. In subalpinis inter llergesfjold et Vang Valders (12 Juli 1830), Hue forte referendum //. floribundnm Wim. et Grabowsk. Fl. Siles. 2. 2. 1). 20V glaucescens: priori proximum, slolunibus numcrosis adscendentibus floriferis basi purpurascctitc selosis supernc stellalo pubescentibus; loliis spalhulalo 1. late oblongo - lanceolatis glancesccnlibus undulalo pilicatis supra glubresccntibus. margine carina et pagina inferior! setosis pube stellala parce immixla; caule furcalo setis et pube slellala inferue rarioribus supernc densioribus vestito; capitulis prorsus prions, sed minus glandulosis et magis longiusque selosis. In Ölberg ad Slidrc Valders (9 Juli 1830). Nisi adessent forma; dubia et spharoccphala ad If- auriculam polissimum retulissem, ab iis vero separari haud potest. De nu framställda formerna vitsorda tillräckligt den polymorfa beskaffenheten af//. c;/mosum. Hvad synonymien ärigåf, kan det ej sättas i fråga att ju Linnés II rymosum hor till Botaniska Notiser N:u «. - to

34 denna art, äfvensom alt han dcrunder inbegripit åtminstone «fi v; att nyare författare synas tveka hvarl de skola hänföra delta synonym, är ej underligt, då de af den enda arten fabricerat så manga, alt det är snart sagdt omöjligt alt för dem utdela karakterer. Huru Froelich i Decand. Prodr. 7. p. 20«, såsom grund derföre alt Linnés synonym bör hänföras till //. echioides, kan åberopa Fr i ex' auktoritet, är sä myket besynnerligare, som denne (Novit. Fl. Svec. p. 251) uttryckligen säger om denna form: "hfbc non est primaria Limnei". Att Fries under sin var. «. af 11. cymosum innefattar de här förut framstälda varielelerna «och /9 är klart, och de skilja sig egentligen icke genom annat än beklädnaden. Dessa båda >arieteler sammanfallas äfvenledes ar Kock och Wimmer under // Nestlcri. T an se Ii synes vid sin //. cymosum hufvudsakligen afse var.,?., ehuru den af honom citerade figuren ur Fl. Dan. beslämdl hör Ull a; föröfrigt passar 'anlhodium foecundatiini subglobosum" icke in på den hos oss allmännaste. - Af alla de anförda formerna synes var. ä mest utmärkt i men den är genom mellanformer så förenad med de öfriga, alt den ej kan frånskiljas. 3. //. auranliaciim 1.. Fr. TSov. p. 254, Mani. nit. p. 44. Ehuru utmärkt denna arl än visar sig genom blommornas färg. ;.r den dock föga skiljd från föregående; bladen variera icke allenast till formen ulan ock till beklädnaden, så att de yngre nästan alllid äro på undra sidan förseddo med strödda sljernlika hår, hvilka stundom blifva qvarsillande, äfven på de äldre fullt utvuxna; bloinhufvudernes antal är äfven ganska olika; vippan är lill en början lät, men blir slutligen mera utbredd genom det att blomsterskaften förlängas; blommornas färg är äfven föränderlig; formen ined gula blommor, som lär förekomma i Svveitz, har dock ännu ej blifvit anmärkt i Skandinavien, hvarest en annan form deremot är funnen med gula blomkronor, hvilka pä undra sidan äro uptill försedda med en bred pomeransfärgad strimma. Stjelktn

.15 är alltid beklädd dels med stjernlikt ludd, dels med lunga borst, livilka på stjelkens ofre del oftast aro svarta och isynnerhet på blomskaften aro tala och länga Här nedan har jag anfurl de former ar denna art, hvilka jag eger från Isorge. - Hvad artens utbredning inom Skandinavien angår, så saknas den alldeles i Sverge, hvarcmol den synes icke särdeles sällsynt i mellersta Norges fjälltrakter, ehuru den icke här förekommer allestädes. På sydligaste delen af lleekfjeld anträffade jag den år 1826 ymnigt i Aaseralds socken dock allenast på henne stallen nemligen vid Aaseralds kjrkoby och vid I.ysland; den är af\en funnen i Telemarken, Hardanger, Hallingdalen, på Filefjeld, vid Vang i Valders samt på Dovrefjeld: på dessa sistnämnda stallen synes den dock vara sällsyntare. cinerascens: radice saspius astolonosa, foliis oblongo lanceolatis oblnsiusculis, pedunculis involucrisque longe sctosis sparse glanduloso pilosis; involucris atro cinerascentibus, corollis aurantiacis. In lleekfjeld ad Aaserald Dioec Krisliansandensis (Juni 1826): infra Quamsklev ad Öjlo Par. Vang Valdcrs (10 Juli 18;so) forma minor minus selosa corollis pallidioribus. Cum hac lorma quoad folia et caulem opiime comenit All. Ped. T. 14 fig. 1; /lores vero tam magnos ntimquam in hac specie observayj. Caulis variat spilhaniajus et scsquipedalis, cjma plus minus densa 3-20 flora. nigrescens: slolonibiis elongalis prostratis subaphyllis; foliis oblongis aculiusculis, caule superne involucris nigrescenlibus pedunculisque selis alio canis vestilis pilis brevioribus glandulifens immixlis, corollis aurantiacis. Nystuen Filefjeld (22 Juli 1830). - croceum Blylt Herb, stolonibus cm meis speciminibus)nullis; foliis oblongo lanceolatis aculis; vestitu prioris sed setis brevioribus, pedunculis magis elongatis, involucris nigrescenlibus, corollis croccis (Juleis exlus linea lata crocca notaus). Isystuen Filefjeld: Bly ti.

36 obovatum: slolonibus demur» adscendentibus foliosis; foliis radicalibns obovatis 1. obovalo lanceolatis aculis denticulatis interdum subserratis, caulc sétis subcurvalis et pubc slcllata vestito supenie pedunculis et involucris caneseenlibus selosis et sparse glanduloso pilosis. Ad pedera alpis Geteryggen ad Jerkin Dovrefjeld (27 Juli 1S37). Unicum legi specimen floribus non adhuc explicatis cum Tab. 1112 Flora? Dan. prorsus conveniens, si excipias slolones, qui ex collo nee ex inferiori parte radicis exeunt; denies foliorum acuti, in bac forma magis quam in ceteris perspicui in figura quoque desunt. Ob stolones deficientes hue vix referri potest forma a. B lytt ad Drivstuen in Dovrefjeld lecta, de qua cfr. Nyll Magazin for Natur-Vidcnsk. 1-e Bind p. 302. (Fortsattes). ; II. jliteratur. /. Stockholms Flora, eller korrt beskrifning af de vid Stockholm i vildt tillstånd förekommande växter. Med en inledning, innehållande en öfversigt af Stockholms-traktens naturbeskaffenhet. Af J.oh. Em. Wikström. Förra delen. Jemte en charta öfver Stockholms omgifning pä en mils af stånd. Stockholm, Norstedt et Söner, 1840. VIII, 185, 423, 27 sid 8:o h. Ehuru det icke kan annat än medgifvas, alt Svenska floran hörer till de bäst undersökta och bearbetade i Europa, så finnas likväl inom dess gebit flera trakter, om hvilkas vegetations-förhållander man har näslan inga eller åtminstone högst ofullständiga underrättelser. Bland dessa hörer äfven trakten kring ' Sverges hufvudslad. Visserligen ega vi en omkring år 1780 upsatt samt i Göteborgska Vetenskaps och Vitterhcls-Samhällets handlingar för 1808 införd "Flora Stock-

holitiiensis" ar D:r N/ezén, men dels ar den gammal, dels ock både ofullständig och okritisk (så t. ex. äro d-eri uptagna flera vexicr som ej aro Svenska, o. s. v) och elmru mänga och skicklige JJolanister an vistats i Stockholm, har dock ingen skridit till bearbetande af dess flora, ulan nödgas man i deras skrifter sammanleta de deri förekommande strödda anteckningar, som kunna uplysa vegetationen i denna vackra och ingalunda i botaniskt hånseende fattiga eller ointressanta trakt. Redan for flera år sedan berättades det, att Prof. fr Utströ m hade för att fylla denna hicka i kunskapen om fäderneslandets vegetation, utarbetat en flora öfvcr Stockholmstrakten, utgivandet af densamma har man likval förgäfvcs emotsetl anda till dess det arbete, som utgör foremål för nån ärande anmälan, i början af sistforflulna året utkom. Det skulle förr blifvit anmält, om det varit möjligt att i bokhandelsvag erhålla detsamma,- Ref. har måst vanda sig till Förf. for att komma i besittning af detta arbete, hvilket for honom var af så mycket större intresse, som del redogör för externes utbredning i en, for afhaadlandel af de vexlgeograliska forhållandcrne inom Sverge, vigtig trakt. Förrän ref. öfvergår till redogörelsen för sjelfva arbetet (i hvilket afseende han kan \ara så mycket kortare helst redan på ett annat -ställe, neml. i den literära tidningen Studiw Krililpr och Notiser IS It N.o,'i, haraf lemnats en olversigt, till hvilken han får hänvisa), torde det vara på sin plats alt yttra några ord om den norm, som enligt hans förmenande bor följas vid en special-floras utarbetande. Som närmaste afsigten med en sådan flora måste, vara att lemna e*i fullständig och trogen skildring och kännedom om vcgetationsforhällanderne inom den antagua Häkten, hvarvid det vextgeografiska enligt sakens natur i framstå rummet kommer i betraktande, sa bor den innehålla dels en full t saker och tillforlig nomenklatur oiver de inom gebitet verk- >.:

3S ligen funne i vildt tillstånd förekommande vexlcrna, dels ock en noggrann och fullständig upgifl på vexlställen, luvarvid afven särskild! hånseende bör fastas på lokala, vare; sig gcognostiska eller andra vigligare förhållanden Har man derjemle med arbetet någon biafsigt, såsom att lemna en handledning för nybegynnaren (något, som ej gerna kan koniima i fråga så framt icke inom gebitet linnes något läroverk, i hvars. undervisningsämnen naturvetenskaperna ingå), sa böra diagnoser öfver släglen och arter samt i det högsta magra korta habituela beskrifningar meddelas. Hvad synonymicn angår, bör icke mera lemnas, än anvisning på landets allmänna flora, der man kan finna arten vidare beskrifven, samt på de arbeten, som specielt angå den ifrågavarande trakten och hvari något af intresse rörande vexlen förekommer.. Vid vexternes upställning bör helst naluiliga metoden följas, sä framt man icke för åfvan angifna biafsigt vill föredraga, den arlificiela, i hvilkel fall likväl en öfversigt enligt den förra alltid bör lemnas; sedan Prof. Fries börjat ulgifvandiet af Corpus //orariim provincialwn Sveda, bör i alla svenska specialfloror den i Flora Scanica begagnade upslällniingen nyttjas för atl åstadkomma enhet och underlätta jemförelsen. Utom dessa fordringar af sjelfva vexllörteckningen (.i hwilken naturligtvis böra uptagas icke allenast arter, utan oelk utmärktarc under- och af-arter, hvilka, i fall de ej förr äro anmärkta, böra karakteriseras, bör en dylik flora äfvtfn såsom inledning lemna en korl framställning af sjelfva trakten, såvida som vegetationens utseende och beskaffenhet deraf bestämmes, äfvensom dels en historisk öfversigt af hvartl förut för kunskapen om vegetationen inom samma trakt blilvitiillgjordt, dels ock en upräkning af de inom gebilej förekommande naturliga familjer med angifvandc af antalet af de till hvarje familj hörande arter. Slutligen bör äfven en förlcckning öfver de der förekommande förvildade vexler såsom bihang bifogas, enär mycken uplysning öfver vegetalionens historia i «n framlid häraf kan hämtas.

,;! Vilt man vie! bedömandet af nu ifrågavarande fförsta del ar Stockholms flora tillämpa livad här nu är antydit, finner man att deri meddelas snarare förmycket än forlileil. I inledningen (hvaraf, enligt den särskilda titeln, anno en afdelning skall följa) innchålles en mängd saker, som for botanisten sakna allt intresse och utgöra tvertom en onödig barlast. De delar, som äro på sin plats, utgöras af kapitlen om klimatet, om årstiderna och vextliglielens framsteg om våren, om Slockholms-florans historia samt, till en del, om traktens geologiska formation, men äfven delta skulle kunnat vara vida kortare och anda fullständigt. - Ref. vill häraf anföra följande- hela trakten ulgöres af urbergs-formation; årets medeltemperatur nr -f- 5,(»7; v interns 3,45, sommarens -\- 13,7f>, jordskorpans medeltemperatur är -fr- 6,61. Arliaa nederbörden utgör 17. 58 dec. tum. Vårsådden sker öfverhufvud i första hälften i Maj (1802 var den dock slutad redan den 1 April). Trädens löfspriökning vanligtvis i 3:e veckan af Maj. - Kågen mognar i förra hälften af Aug.. hvetel i medio och kornet i sednare hälften al nämnde månad.' Lo Hållningen försiggår vanligen i sednare delen af Oktober. Intressanta underrättelser meddelas om llyltfåglarnes ankomst och om särskilda \exlers blomningstid under särskildta år. I fråga om Stockholms-florans historia anmärkes, att det älsta man i delta afseende känner, är 0^ Bromelii utnämning till ''stadens herborisf 1 år 16fi8 Linné blef Botamcus publieus 1738. Vidare uprakiias icke allenast alla de, som veterligen botaniserat kring Stockholm och lemnat några underrättelser om sina fynd, ulan ock de märkligaste bland de Texter, som en livar bland dem for första gängen i denna trakt anmärkt. Korande sjelfva floran bor först anmärkas alt, enligt hvad i forordet Iillkan nugifves, de 13 första arken (.d. v. s. till ett stycke in pä Pentandria digyn.) redan varit tryckta i 4 år forrau hela delen utkom vidare alt närvarande del sträcker sig lil[ slutet af Polyandria. Yexlerna äro ordnade efter Liuneau-

40 ska systemet; slåglen och arler försedda med diagnoser och i de flesta fall med förklaringar ofver bcnamningarne; artenia derjemte med synonymi ur Svenska floror och ur arbeleu som röra Stockholms-Horan samt rncd hanvisning till någon figur; vidare med utförliga och noggranna vexsfcslallen samt slutligen med korta habituela besknfningar. Delta allt tyckes utvisa, alt arbetet år amnadl till en handbok for den wd Stockholms gymnasium studerande ungdomen: och i så fall ar iugeniing dercmot att anmärka. Diagnoserna åro i allmänhet goda. Förf. har icke alltid varit konsequenl i fråga om alt åtskilja eller sammandraga slaglen och arler, i, många fall har han dock upgifvit skal for sill förfarande. Slutligen följer såsom bihang en forteckning på de i florans gebit förvildade vexlerna. Ref. önskar att andra delen af denna flora snarl måtte utkomma, äfvcnsom alt Förf. dervid ville bifoga en efter naturliga metoden ordnad ofvcrsigt. I händelse något mera ekonomi iakttogs så med afseende på citatcr, som i allmänhet pa hela trycket, skulle arbetet säkerligen vinna vida mer afsallning, än som man i fråga om denna del kan hoppas. 2. Loca parallela plantarum, sen animadversiones physiologicm bolanic/e de. variis plantariiin varialionibus, prmcipue, in Svecia boreali ob~ servalis; quarum conspextum, rum suis eausis atque e/fectibus illustratum, breviter e.rposuit Laurentius Lev. L/estadius Eccles. Karesuandensis in Lapponia Pastor. (Införd i flora arta reyire Societatis scienliarum Upsaliensis. Vol. AV. Ups. 1839- Pag. 205-2903- På ett ställe i Movilias Flora; Sveci» yllrar Prof. Fries: "Quis nobis dabil genuinam theoriam v. c. de alpium vi in vegetationis lacicm mutandam'' 1 Delta yilrande synes haf\a foresvafval Förf. vid nedskrifvandel af nu ifrågavarande af-

handling, ocli i sanning skulle man tycka, att Förf., som tillbragt största delen af sin lefnad i en trakt, der han allestädes var omgifven af fjallvexter, vore mera än de flesta andia q\alilicerad att besvara nämnde fråga, men dettill fordras icke ensamt alt vara förtrogen med sjelfva fjällvegetationen, man måste älven halva observerat vexlerna sädana de visa sig i andra trakter och under andra förhållander; man måste derjemte vara i tillfälle alt rådfråga den i scdnare tider alltmera okade literaluren. Detta har icke varit furhallandet med Fori'.. hulken lefvande i en aflägsen vrå af höga norden, dit endast sällan underrättelser från den literära verlden knnna framtränga, nödgats lefva etl isoleradt lif. Det är derfore ursäktligt, om hans åsigtcr blifvit något ensidiga; man skulle endast önskat, att han icke utsträckt dem längre än hans egen direkta erfarenhet nådde, eller åtminstone alltid gaf tillkanna, huru myckel som är obsenalion och huru mycket är blott teori eller supposition. Dcrigenom skulle ännu mera värde tillkommit hans afhandling, hvilkeu dock icke kan eller bor betraktas såsom annat än en samling af materialier till lusande af den framkastade frågan. En olägenhet vid bedommande af densamma ligger den", alt den, enligt hvad vid dess slut tillkannagihes, är författad 1831, ehuru den först 1S3!) blifvit tryckt, ocli man icke \n om eller i hvad mån Förf. under dessa ar funnit anledning modilicra sina åsigtcr eller att jemfora och kontrollera dem med hvad under denna lid lurande samma eller närslagtade ämnen, särdeles i Tyskland, utkommit. Förf., hos hvilken de flesta Svenska Botanister, fvensom många ullänska, stå i förbindelse for största delen af de 1-applandska vexter, livar ined under mera an ett dccenniium vexlsamlingarne blifvit riktade, hörcr icke till antalet af de arllabrikaiilcr, som börja blifva allt talrikare. Detta Itllkannagifver han afven i det korta förordet, hvari han förklarar del han anser för största äran att noga begränsa arterna och under hvarje sådan hänföra de former, som rätteligen u

12 hora dit. Delia är också hvad han. mod hufvudsakligt afseende pä vcxlerna inom Torneä Lappmark, velat i närvarande afhandling göra, for hvilkel ändamål han tagit i bo- Iraklande de forniforandiingår, som vcxlerna <:ro underkastade tillfolje af yttre momenlers inverkan. Vid framställningen af afhandlingens innehåll vill Ref följa samma ordning, som i densamma iakttages, samt derunder framställa en eller annan anmärkning. Bland de moment er hvilka utöfva silt inllylande på de arktiska \e\tcrna, nämner Förf. i första rummet solen, denna "oculus mundi 1 ', som härstädes under nära två månader icke sänker sig under horisonten. För alt framställa Förf. åsigl om dess inflytande, torde vara bäst hegagna hans egna ord: "Quia vero flores, qui sunt plantarum lumina. qualenus oculoriim vice funguntur, tanlopere prassentia solis alficiunlur, ut sine illo nee rite explicari, tiec florerc possinl: sequilur eos eo grandiores atque ampliores fieri, quo magis splendcat lumen, llinc flores sub areto, non tantnm ampliores, quaiu alibi terrarum, sed eliam colore vivaeissimo, nec non eleganlia longe ornatissimi. Corolla valde speciosa supcrbiunt, idque, in fällor, ob lumen solare perpeluum. rujus vis, ralioiie flornm, in ampliando et colorando sita esl " Har nodgas Ref. genasl göra den anmärkning, all. detta ar yltradl alllfor vidsträckt och allmänt, ly hvem vill val medgifva, alt de arktiska blommorna aro de största och mest glansande i v (Tiden? eller hvad skall man saga om Victoria Regina och alla de ofriga storblommiga tropiska vemerna med deras herrliga färgor? eller, for alt hålla oss inom vårt eget land, finnas väl inom den del af Lappland, der solen om sommaren icke vet af någon ncdergång, några blommor, hvilka, vare sig i storlek eller färgprakt, kunna mata sig med Pu- /«?tw-artcrna, Olaucmm, Ranunculus ilhjricux, ffiympltaa ttlba, Geranium pralrnse, sanyuhicum. Sarolhamnus, m. fl Likaledes har Ref. allt skäl atl betvifla, det vcxlerna ( ex. pa Dovrefjeld eller annorstädes på fjällen i mcllersla eller

sydliga Norge, oaktadt de icke liafva all glädja sfjg al en oalbi utet strålande sol, halva smärre eller mindre glänsande blommor, än de ständigt solbeglansla i Lappland. Dock Författarens mening är väl, att hvad han sagl, ehuru det är uttryckt absolut, skall tagas endast relativt: d. v, s. att sådana vexler, som älven förekomma i det sydligare låglandet, Tå då de vexa på fjällen större blommor, eller måhända rättare.synas halva dem större, emedan hela vexten i allmänhet är kortare och mera hopträngd; och då Förf. påstående så modifieras, vill Kef. lemna det sitt bifall, ehuru äfven härvid flera undantag förekomma; så t. ex. har E;-ilobium oriffcniifotum (enligt Förf. ftsigt blott en form af Ep. alpimim), som vexer i skogsregionen och går djupt nedom fjällen, betydligt större blommor än den på de högsta fjällen vexande egentliga B. alpinrim; likaledes har Primula farinoia så väl i fjälltrakter som på låglandet mera än dubbelt större blommor, änden alpinska/v. strida. Icke heller kan Ref. niedgifva alt den ständigt lysande solen ensamt är orsaken till denna blommornas storlek; ty huru skulle det i sä fall kunna ega rum, att v externas blommor pä Norges sydliga fjäll, för alt ej tala om Alperna, icke äro mindre, utan till och med, för alt döma af (orkade exemplar, stundom större än de rent arktiske (Papaver niidivanle från Spetsbergen har t. ex. mindre blommor an på Dovrefjeld)? Da Fört. i en not pag. 212, med anledning af Myosotis al pest ris, hvilkcn han anser vara en fjällform af M. pa/uslris, påstår all de i sednare lider ålskiljda arterna af detta slägte ingenting annat äro än varietcler af en och samma ari, upkomna. genom olika vextplats, och hvilka, sålängo,llan denna icke förändras, visa sig konstanta, så har hart tvifvel återigen gått alllför långt; ty utan att tala om rotens olika varaktighet, så har Ref. i Bleking samlat M. strida, versicolor och collina på samma ställe och fullkomligt samma lokal, ulan att de visat ringaste öfvergång lill hvarandra. Ville man i alla slägten gå så strängt och diktatoriskt till 43

H väga, som Förf. i fråga om Myosoterna, skulle arternas antal " anska betydligt förminskas. utan all just vetenskapen derpå komme alt i lika grad vinna, och i delta som andra fall bur man belanka del gamla Horatianska: esl modus in rebus, sunt ccrti denique fines. Med anledning af Potentdia alyed ris, som Förf. vill hafva till en varietet af P. venia, bör observeras, dels att den vexer iifven i Skåne, dels ock att man i så fall val måste antaga den förra för hufvudform men den sednare såsom en sammandragen form deraf; åtminstone har Ref- på flera stallen i Korska fjällen sett den nära 1 aln lång med upsligande stjclkar, en storlek hvartil! dfin nedtryckta P- vcrna knappast hinner. Ehuru Kef. just icke har. särdeles mycket att invända mot antagandet af Aira alpina for en alplorm af A. ca-spitosa, bor han dock med anledning af Förf. yttrande, alt han på Helgoland samlat en A. alpina endast genom de axgroende blommorna skiljbar från A. ccbspitom, nämna" alt han i Roinsdalcn i Norge samlat sjelfvaste A. ctespilosa axgroende. Solljuset inverkar iifven i det hänseendet pa vexlenla, all deras vegelationscykel deraf myckel påskyndas, så att i högsta norden långl mindre tid än annorstädes erfordras for deras utveckling och mognad, hvarpå sädesslagen fram te ett allmänt kändt exempel. Lappländska vegetationens beskaffenhet bestämmes vidare deraf, alt en betydlig mängd regn årligen faller, hvarigitnorn en myckenhet backar och floder erhålla näring och vidlyftiga kair upkomma, hvilka gifva älskadt tillhåll for Calamarice. och Amentacece, (egentligen Salices, som i Lappland synes hafva sitt förnämsta hemland). 1 denna omständighet vill Förf. afven finna anledningen dertill, alt lafvarne har aro talrikare än någor annorstädes (till individer men väl icke till arter). Den årliga mängden af regn föranleder vidare, enligt Fori, tanka dels alt åtskilliga vextcr, som annars förekomma i kärr, här v exa på bergen, med anledning af hvilken skiljaktighet man af flera bland dem bildat

sarskiiida varicteter, till och med nya arter (alt Förr. betraktar SlrHaria alpestris såsom blott varielel al St, n/u/hiosa kan Ref ej bifalla); dels ock alt amfibola former up stå genom del alt samma ställe flera gånger ärligen ofversv ammas såsorni exempel hvarpå anfores, alt (lera pilarter, soin vexa vid cjfslranderna, förete en håfaldig form, den ena med de nedra bladen smala glatta och bladiga hangskaft, den andra med ide ofra bladen mera utsträckta på bredden och hängskaft utan blad; upkomslen af den förra förklarar Förf. på det sätt, alt -vattnet, som belackt stallet, hindrat vextens tidiga utveckling, hvilket åler ej varit förhållandet med den sednarc. han anmärker alt man ofia kan observera detta pä en och samma individ, äfvensom att de flesta pilarter förekomma i Lappland med både bladiga och bladlösa hangskaft, så att den härifrån hämtade indelningsgrund synes vara högst osaker. Förf. anser sig bora antaga, all de flesta varieteler hafva sin grund i de yttre momenler, hvaraf de bero. I den tempererade zonen, hvarest klimatet är jemnt och årstiderna lika fördelade, blifva \externa fullkomligare och alla delar lika utvecklade; vaneteterna blifva har afven mera konstanta; i den kalla och heta zonen deremot eger icke cu sådan jemvigl rum, hvadan äfven liksom en vibration formärkes i vex- (ernas utveckling och oväntade former frambringas. Hvad fjällen angår, är vegetationen der liksom undertryckt och kan ej, såsom annorstädes', i lika grad utveckla alla delar, hvaraf (lera liksom sammanföras till en, hvarigenom llpslär en *vegetatio collectiva i. e. ejusmodi ratio, qua non solum magnitude- lolius plantas diminiiilur vel sallem abbrevialur, sed etiam de partium numero aliquid delrahitur. -1 Sålunda hvad som i skogstrakterna ar grenigl och upratt. blir har enkelt och nudhggande; >externa hafva ofta få men slora blommor, liksom voro flera grenar förenade till en och flera blommor till en enda (här synes Förf. sjelf medgifva, att det i.»

u. sländiga solljuset icke. är enda orsaken till fjällvexlcrnes stora blommor). Som vegetationens utveckling påskyndas af V-armen, men hämmas och qväfves af kölden, så betraktar Förf. den skarpa arktiska kölden såsom närmaste orsaken, som föranleder denna kollektiva (eller måhända rättare sammandragna') vegetation; det är isynnerhet i fråga om fruktens mognad, som denna köldens inverkan uppenbarar sig. I Lappland äro också sådane vexler talrikast, hvilkas vegetation och fruklilikation lill sin fulländning behöfva kort tid, eller hos hvilka frukten utgör den minsta delen af örten. En så stor skillnad mellan köld och varma inom den kortaste tid och minsta afstånd visar sig ingenstädes i samma grad som i fjälltrakter, hvarest full sommar norrskar vid fjällens fot under det vintern råder på topparna; detta måste i hög grad inverka j>å vexlerna; häraf dessas föränderlighet i storlek (ofta från 1 tum till 14- fot), i glallhet och hårighet, enkelhet och förgrening. Till slöd för delta anförer Förf. flera exempel. Saxifraya Aizpon betraktar han sålunda som en dylik sammandragen fjällform af den i de lägre regionerna vexande S. Cotyledon. Huru Förf. ännu, ens med frågetecken, kan hänföra den låga enblommiga formen af llanunculii~i acris till R. monlanus Willd. synes besynnerligt, enär denna sednare, som ännu icke veterligen är funnen i Skandinavien, är derilrän mycket utmärkt bland annat genom hårigt fruktfäste. Äfven bland Juncete och Carices anföras flera till slöd lör Förf. sats, hvarvid några sammanträngda former af Carices beskrifvas. Denna inverkan yttrar sig, enligt Förf. åsigt, äfven pa bladen, hvilka frän afläng form öfvergå till rund; på delta sätt upkommer lielula fruticosa (Förf. menar troligen B. humilis Hartm.) af B. albu. Enahanda är förhållandet med e,n mängd Salices, som här vidlyftigare genomgas, hvilken framställning rummet dock tvingar oss att här förbigå utom den ' anmärkning af Förf., atl inga anilra karakterer inom detta slägte äro tillförlitliga än de, som hemtas från längden af fruktämnenas skaft relativt till

\~. nectarium. och stylus. På fjällen öro slarkasle vegclationskraflen ocli varmans inflytande liksom konsenlrcrade vid jordytan och kring rötterna;, härigenom upkomnier en "végetatio radicosa, qua) ad summum in alpibus enixa fasligium, quod radices ibidem maximam vegetationis partem constiluunt non solum perseverantia, sed etiam mole, id inprimis officii, ut plurime species per radices propagarenlur, caulibus etiam ac truncis in radicis speciem mutatis"; sålunda hafva de flesta fjällträd en trunens subterraneus eller åtminstone procumbens, så alt blott greiiarne framslicka tifver jordytan; dessa blifva åfven afkorlade, och bladen, hvilka förhålla sig analogi med stammen och grenarne. utbildas mera på bredden än längden, således mera rundade iin lanselllika, hvilket han bestyrker med exempel hämtade från flera pilarter. Förf. öfvergår derefter till sådana förändringar, hvilkas orsaker öro mindre påtagliga. Härvid anföres först det allmänna förhållandet, all \exler bli håriga på sandiga ställen, men mera glam» pä fuktiga och översvämmade. Bland andra exempel, som hör åberopas, uptages älven Cerastium alpmimi s»m exande i torra bergs-springor blir ludden, men vid bäckar nästan alldeles glatt, i analogi Inarmed Förf. anser, alt många bland de i sednare tider åtskiljde Cerastid', Hieraci«t t Polcntilla:, Myosottdes, Salices upkommit, livilka således ej böra betraktas som egna arter, enär del blott är individer, hvilka, till följe af vexeslället, fött elt något afvikande utseende; hvarvid han tillägger: "quasi species esset in loco, quod idem est, ac si locus facercl speciem, ut, mutatis locis, mutarelur etiam species in alienam speciem", hvilket allt är ganska sant, blott man aktar sig all icke ölver höfvan och endast på grund af tycke eller hugskott utsträcka analogien längre an vederbör. Såsom en hiifviidsaklig orsak till fjällvexlernas hårighet betraktar Furl', vidare de häftiga stormvindar, hvilka rasa i fjälltrakter, äfvensom nattfrosterna och glacicrernas granskap, genom hvilket allt vexteraas evaporation påskyndas och safterna

is liksom förtorkas, till följe hvaraf, enligt Förf. åsigl, hårigheleii upkonimer Till styrko for allt deda anföras många exempel, och hiin \ill Förf. finna orsaken icke allenast till den mörka eller svarta hanghel, som ar så vanlig och derjemle så frappant hos fjällvcxterna, nian ock dertill. alt vissa delar bli mörkare och fä ett liksom svedt utseende, t ex kapslerna hos en del Varices. (Då Förf. anlar Primula strida såsom var. af Pr. farinosa, med det tillagget "glabrescil in Lapponia, quia inundala aqua", torde det tillåtas fråga"; livarfoie dessa båda i Drivdalen på Dovrefjeld i Norge, der de vexa blandade på stallen som om våren ofversvnnimas, bibehålla sig oförändrade och ulan alt visa några öfvergångar, afvensom hvilken anledning kan vara dertill, all Pr. farinosa i södra Sverge, oakladt vexande på stallen, livilka nästan årligen gro utsålla för öfversvämningar, icke \isar någon förändring). (Fortsattes). 111. 11 varjehanda. 1. Bolanices Docenten vid Lunds Universitet Mag. Jo/in Kr hard Arvschouij har den i» sisilidne Januaii blilvit ulnamnd (ill Lärare i JNatur-Velenskaperno vid Goleborgs Gymnasium. 2. Bolanices Docenlerne vid Lunds Universilel Magislrarne J, E, Ar es cltouy och Baron Jll. IV.r. ööéenhafva under förra årel blifvil kallade till Ledamöter af Vetenskapsoch Vilterhets-Samhallel i Goleborg. ;J. Ilar i Lund ulgifves från delta års början en literär tidning under titel. Studier Kritiker och Aotiscr. Den botaniska lileraturen kommer alt deri afven behongen afses. i. Enligt underrättelser ft än Krisliania, låret Professor Blytt på allvare vara betänkt pä utgifvandet af en Flora Sorva/ica, hvaremot han tyckes vilja fördröja publicerandet af sin flora öfver Kristiania-trakten. Siunil, tryckt ti ti Berlingska Boktryckeriet, mii.