Jäxås/Jäxviken Torp nr. 248 Först under Bosgården, därefter Härkila Olofsgård Familj 1 Daniel Eliasar Widbom * 27.05.1759 död 28.11.1821 Elin/Eleonora Svensdotter * 11.05.1806 död 2.02.1837 Anders Lorentz *26.03.1794 Övertar torpet.se nedan Carl Magnus *13.03.1797 död 19.03. 1797 Slaget Carl Magnus * 29.01.1798 död 16.02.1819. Drunknad *1 Maria Beata *13.01.1800 död 10.07.1831. Ogift Johanna Christina *16.01.1802 gift Erik Larsson Sätila *1. En vinterdag, för 200 år sedan gick tre grannpojkar ut för att får vi förmoda fiska. Förutom Carl Magnus som då var 21 år var det Peter Larsson från Dahla 22 år och Carl Larsson från Jäxhult 20 år. (Den sistnämnde, Carl Larsson, hade en syster som så småningom flyttar in på Jäxviken, då hon gifter sig med storebror Anders Lorentz Widbom) Detta hände den 16 februari 1819. Alla tre pojkarna drunknade. 12 dagar senare begravs pojkarna.
Från nätet har jag hittat följande skrivning av Christopher von Warnstedt om Medaljer för tapperhet till sjöss: En av svenska krigsmaktens troligen genom tiderna förnämligaste tapperhetsmedaljerade, den legendariske föraren(slutligen fältväxeln) vid Älvsborgs regemente Daniel Elias Widbom (1759-1821), var även sjömedaljerad. Han hade med stor utmärkelse blivit sårad inte mindre än två gånger under ryska kriget 1788-1790, sista gången vid Svensksund.För detta hade han belönats dels med Silvermedalj för tapperhet till fält, och dels med Silvermedalj för tapperhet till sjöss. År 1806 blev han ånyo sårad,nu i Pommern och tilldelades ännu en Silvermedalj för tapperhet till fält. Under det förlustrike utfallet från Stralsund den 12 februari 1807 blev han därefter sårad för fjärde gången, nu svårt. När överbefälhavaren baron Armfeldt efteråt inspekterade slagfältet, kände han igen Widbom. Denna hörde generalen beordra adjutanten att tilldela medalj. Då vände den liggande Widbom på sig, så att de tre medaljerna han redan bar syntes och samt utbrast ungefär: Herr General. Anhåller vördsamt att få den förgylld. Det raska svaret fördes vidare till Konungen, som genast beslöt tilldela Widbom den unika belöningen Medalj för tapperhet i fält i guld. Strängt taget fick han - liksom tidigare den ryske vice rikskanalen - mottaga en medalj som inte fanns(!) Vem var då Daniel Elisar, som var den förste att flytta in i torpet Jäxviken ( i kyrkböckerna benämns alltid torpet som Jäxås) Vi vet att han var född 1759. Han hade en tre år äldre bror Carl Otto som också han blev soldat. Han tjänstgjorde i Horred. Pappan Anders Lorentz Widbom var fältväbel. Detta innebar att han var truppbefäl samt ansvarig för att underofficerarna och soldaterna skötte sin tjänst. Han skulle kunna leda exercisen och fungera som kompanichefens adjutant (uppgiften kommer från Wikipedia). Mamman hette Maria Catharina Lagerqvist. Pojkarna blir tidigt faderlösa. Anders Lorentz dör 1720 och då är barnen bara fyra och ett år gamla. Bouppteckningen finns kvar och hemmet verkar vara relativt välbeställt. Här finns silver och guld och en ladugård som är välfylld med djur. Däremot finns inget hus upptagit. Hade han tjänstebostad? Var låg platsen för hemmet? Vad hände med familjen efter faderns död? Nästa gången vi stöter på Daniel Elisar är han 22 år och här börjar hans liv som soldat med flytt mellan socknar och rotar. 1781-1786 återfinns han i Surteby, 1786-1789 Hyssna, 1789-1801 Sätila, 1801-1803 ny rote i Sätila 1803-1812 okänd ort. Åter till Sätila då han fick slå sig ner som torpare på Jäxviken. Ovan är de fakta om honom som man hittar i de arkiv, men man blir nyfiken på den legendariske Vem var han? Vad kände han? Efter 200 år är hans person inte längre möjlig att fånga. Det finns historier knutna till honom, som vi aldrig kan bekräfta eller dementera. Uppenbarligen var han en mycket duktig soldat. Han blev ju medaljerad inte mindre än fyra gånger, vilket är unikt. Men hur mådde han när han återvände från slagfälten? Inte var väl krig annorlunda förr? Samma hemska upplevelse av död och förintelse. Då fanns ingen bearbetning i form av posttraumatisk terapi. Han skall ha sagt att när jag dör kommer de inte att bli nån klockringning för mej för allt ont jag gjort i kriget. Och så blev det också säger historien, för blixten slog ner i Sätila kyrkas klocktorn. I boken Sätila historia står följande att läsa: År 1821 uppfördes ett torn av sten. Genom en eldsvåda, orsakad av ett blixtnedslag, förstördes detta samma år jämte den närmast liggande delen av kyrkan. Redan följande år återuppbyggdes emellertid tornet och reparerades kyrkan Men en ordentlig begravning fick han. Det kan man se bouppteckningen, familjen betala för likstol med likpredikan (likstol var avgift som betalades till kyrkan. Avgiften var baserad på vars och ens betalningsförmåga)
Daniel Elisars bibel med texten af GöteborgsBibelsällskap tilldelad D.E.Widbom med villkor att denna Bok ej försäljes, pantsättes eller i mät(?) tages
Hade han kroppsliga men efter sin tid i armen? Man kan läsa om skador på soldaterna exempelvis vid Slaget vid Svensksund där Widbom deltog. Soldater blev sårade, lemlästade och brännskadade. En annan historia är att när drottningen såg honom så svimmade hon. Hur såg han ut? Han kan mycket väl ha träffat en drottning, för vad jag läst mig till så var det konungen som delade ut guldmedaljerna. De människor som då levde i Sätila hade de flesta knappt varit utanför den egna socknen. Här har vi en man som varit vida omkring. Han hade varit i Tyskland, stridit i Finska viken mot ryssarna och träffat andra soldater från andra landsändar. Visst måste väl han fått andra perspektiv än grannarna där borta vid Ingsjöns strand? I Widboms bouppteckning, som upprättades 1822 ett par månader efter hans död skriver man att det var en långsam svår sjukdom. Här finns en stuga med en ladugård som hyser familjens ko. Här finns vad som behövs för ett självhushåll. En bössa som förhoppningsvis kan bidra så att det kom kött på bordet. Närheten till sjön gjorde det möjligt till fiske. På en äldre karta uppges att de fiskar som fanns i Ingsjön var gädda, abborre och mört. Även ålfiske förekom men var säkert bara till för de bönder som ägde mark. I bouppteckningen finns förutom 2 bilar också en bok Bastholms Philolosof. Författaren var en dansk teolog. Efter att ha konsulterat Wikipedia så är det troligtvis den bok som gavs ut 1791, med undertiteln Philosophy för olärde, innehållande lärorika betraktelser öfwer Gud, människan och naturen. Widbom var säkert ganska ensam i Sätila på det tidiga 1800-talet äga denna bok. När Daniel Elisar dör 1821 står det antecknat i kyrkboken att hustrun har pension. Det hör ju inte till vanligheten utan måste väl vara kopplat till att mannen tjänstgjort i armen. De sista åren bor hon hos sin dotter som är gift och bor på ett torp vid namn Komslätt i Sätila socken. Nu tar sonen över torpet sonen som Daniel Elisar döpt efter sin Familj 2 Den förres son Anders Lorentz Widbom Anna Helena Larsdotter *26.03.1794 död 22.04.1847 Bröstsjukdom *11.05.1806 död 16.05.1887 brösts. kom fr. gård i Gäckshult Anna Johanna * 3.06.1829 död 10.06.1850 Maria Christina *26.05.1831död 1.09.1905 i Örgryte förs Ogift Britta Lena *16.03.1834 Övertar torpet. Se nedan Carolina *11.07.1836 Gift till Stenkärr Sätila sn m. Aron Eliasson Ellena * 5.02.1841 död 31.12.1896 Lindås Älvsåkers sn Gift Anna Christina *11.04.1845 död 21.03.1939 Havredal Älvsåkers sn. Gift Olsso
Familj 3 Den förres svärson Carl Peter Ericsson Britta Helena Lorentsdr *23.09.1836 död 14.10.1887 hjärnfeber *16.03.1834 död 28.11.1923 i Knipered, Lindome sn Anna Maria *18.08.1859 Gosse *24.03.1862 död samma dag Johanna Augusta * 6.03.1863 död 20.08.1956 i Johanneberg Gbg Gift Hulten Johan Alfred *19.01.1865 död 17.07.1866 Emma Christina *28..07.1867död 10.12.1939 i Gamlestan Gbg Gift Ahlqvist Johan Adolf *25.05.1869 död 2.05.1938 Knipered Lindome Gift Ida Charlotta * 2.04.1872 död 24.12.1957 i Johanneberg Gbg Gift Andersson Alfred * 29.11.1874 död 16.04.1864 Härryda Gift. Tog namnet Hultgren Familj 4 Den förres son Johan Adolf Carlsson *23.05.1869 död 2.05.1938 Knipered, Lindome sn Alfrida Matilda Johansdotter *15.01.1874 på torpet Varpet Sätila sn.död 20.04.1954 Knipered,Lindome sn Paret gifte sig 21.02.1897 Berta Levina *13.05.1897 död 1.01.1970 på torpet Elin Linnea *10.06.1899 död 29.05.1948 Hassungared Lindome sn Gift Eriksson Judit Margareta *18.07.1901död 28.11.1990 Mölnlycke Råda sn Gift Andersson Elof Olof Bertil *10.05.1901 död 18.08.1918 Gustaf Arvid *15.10.1906 *i Lindome sn död 29.03.1984 Knipered Lindome sn Gift Astrid Ingeborg *26.05.1909 * i Lindome sn död 14.08.1991 Knipered Lindome sn Gift Andersson Svea Helena *12.06.1913 * i Lindome sn död 6.02.2004 Lindome sn Gift Johansson Den 14 december 1906 flyttar hela familjen till Lindome. Johan Adolfs mor flyttar också med. En gård har blivit ledig då den gamle ägaren går bort på hösten 1905. I Sätila församlingsbok som sträcker sig mellan åren 1917-1931 ser man att Johan Adolf som ju bor i Lindome församling alltjämt äger Jäxviken och som nu benäms som avstyckningslägenhet. Den som flyttar in är dottern Berta som 1918 flyttar in i samband att hon gift sig
Gården som Johan köpte i Knipered när han flyttade från Jäxviken. År 1919 byggdes en ny mangårdsbyggnad och det gamla huset stod obebott fram till 1946 då det flyttades till Slottsskogen och nu går under namnet Hallandsgården. Familj 5 Den förres måg Gustaf Hjalmar Johansson Berta Levina *17.01.1893 på torpet Källäng död 8.10.1883 Sätila sn *13.05.1897 död 1.01.1970 på torpet Bo Erland Folke * 3.11.1918 död 25.11.2003.Lindome Gift Britt Margareta *14.03.1921 död 8.07.1990 Hassungared, Lindome Gift Eriksson Torsten Harry *19.07.1923 död 24.09.1923 Maj Ann-Mari *23.06.1925 *i Lindome Kerstin Irene *23.03.1927 * i Lindome död 24.03.2009 Lindome. Gift Andersson Yngve Lennart *10.07.1928 död 23.08.2002. Gift Tog sig namnet Jäxvik Hans Olof *16.05.1931 död 2.06.2015 Hans Olof vid Jäxviken.