DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 16 september 1999 *

Relevanta dokument
DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 16 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 januari 2000 *

DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 3 december 2001 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 juli 1999 *

DOMSTOLENS DOM av den 26 januari 1993 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 1999 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 2004 * angående talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, väckt den 20 mars 2003,

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 februari 2004 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 5 juni 1997 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 28 oktober 1999 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 29 november 2007 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 november 1998

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 oktober 1987 *

DOMSTOLENS DOM av den 22 juni 1989*

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 mars 2005*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 maj 2002 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 20 maj 2010 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 2 juni 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 8 november 2002,

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 oktober 2001 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 september 1997

DOMSTOLENS DOM av den 4 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 24 september 1998

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 10 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 16 februari 1995 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 5 februari 1981*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 januari 2001 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 december 1987*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 25 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 20 juni 1991 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 29 april 2004 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 24 oktober 1996*

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 21 juli 2005 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 december 1997*

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 24 november 2005 *

DOMSTOLENS DOM den 15 januari 1998

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 23 maj 1996 *

BRT MOT SABAM OCH FONIOR DOMSTOLENS DOM. av den 21 mars 1974* har Tribunal de première instance i Bryssel till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 7 september 2006 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 17 juli 1997*

DOMSTOLENS DOM av den 3 februari 1982*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 november 1999 *

och processindustrin tillhörande ISIC-huvudgrupperna (industri och

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 30 september 2004 *

DOMSTOLENS DOM den 13 januari 2004 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 14 februari 1985*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 17 december 1998 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 17 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 3 oktober 2000 *

DOM AV DEN MÅL 139/85 DOMSTOLENS DOM av den 3 juni 1986* I mål 139/85 har Raad van State i Haag till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 30 mars 2006 (*)

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 14 september 2004 *

Rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 18 juni 2002 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 4 oktober 2001 *

DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 1juli 2004 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 15 januari 2002 *

DIATTA MOT LAND BERLIN DOMSTOLENS DOM av den 13 februari 1985* I mål 267/83 har Bundesverwaltungsgericht (den högsta förvaltningsdomstolen i

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 11 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 23 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 10 november 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 28 januari 2004,

Kriminalvården./. TeliaSonera Sverige AB angående överprövning enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 13 januari 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 26 februari 2003,

DOMSTOLENS DOM den 14 mars 2000 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 18 oktober 2007 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 18 mars 2004 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 11 oktober 2007 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 10 november 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 30 april 2004,

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 december 2003 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 7 december 2000 *

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 13 juli 2017 * i

DOMSTOLENS DOM den 2 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM den 29 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 16 januari 2003 *

av den 4 april 1974* Sohier, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos kommissionens

DOMSTOLENS DOM den 6 april 1995 *

DOMSTOLENS DOM av den 18 maj 1982*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 1997 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 november 2000 *

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 15 december 2015, George Karim, genom I. Aydin, advokat, och C. Hjorth, jur. kand.

EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för framställningar MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 18 december 2007 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 3 juli 1997 *

DOMSTOLENS DOM den 4 juni 2002 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 22 oktober 1998*

DOMSTOLENS DOM den 11 maj 1999 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 april 2008 (*)

DOMSTOLENS DOM den 30 juni 1998 *

DOMSTOLENS DOM den 22 april 1997 *

DOMSTOLENS DOM den 4 oktober 1995 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 26 september 1996 *

DOMSTOLENS DOM av den 22 juni 1993 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 19 juni 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 22 januari 2002 *

GILLAN BEACH DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 mars 2006 * I mål C-114/05, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG,

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 2003 *

Transkript:

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 16 september 1999 * I mål C-27/98, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (numera artikel 234 EG), från Bundesvergabeamt (Österrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Metalmeccanica Fracasso SpA, Leitschutz Handels- und Montage GmbH och Amt der Salzburger Landesregierung für den Bundesminister für wirtschaftliche Angelegenheiten, angående tolkningen av artikel 18.1 i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 199, s. 54), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/52/EG av den 13 oktober 1997 om ändring av direktiven 92/50/EEG, 93/36/EEG och 93/37/EEG om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av tjänster, varor samt bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 328, s. 1), meddelar * Rättegångsspråk: tyska. I - 5709

DOM AV DEN 16.9.1999 MÅL C-27/98 DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden PJ.G. Kapteyn (referent) samt domarna J.L. Murray och H. Ragnemalm, generaladvokat: A. Saggio, justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl, med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Metalmeccanica Fracasso SpA och Leitschutz Handels- und Montage GmbH, genom advokaten Andreas Schmid, Wien, Amt der Salzburger Landesregierung für den Bundesminister für wirtschaftliche Angelegenheiten, genom rådgivaren Kurt Klima, Finanzprokuratur Wien, i egenskap av ombud, Österrikes regering, genom Wolf Okresek, sektionschef, regeringskansliet, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Hendrik van Lier, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten Bertrand Wägenbaur, Bryssel, med hänsyn till förhandlingsrapporten, efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 28 januari 1999 av: Amt der Salzburger Landesregierung für den Bundesminister für wirtschaftliche Angelegenheiten, företrädd av Kurt Klima, Österrikes regering, företrädd av I - 5710

Michael Fruhmann, regeringskansliet, i egenskap av ombud, Frankrikes regering, företrädd av Anne Bréville-Viéville, chargé de mission, utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud, och kommissionen, företrädd av Hendrik van Lier, biträdd av advokaten Bertrand Wägenbaur, och efter att den 25 mars 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande, följande Dom 1 Bundesvergabeamt har genom beslut av den 27 januari 1998 i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (numera artikel 234 EG) ställt en fråga om tolkningen av artikel 18.1 i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av byggoch anläggningsarbeten (EGT L 199, s. 54), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/52/EG av den 13 oktober 1997 om ändring av direktiven 92/50/EEG, 93/36/EEG och 93/37/EEG om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av tjänster, varor samt bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 328, s. 1). 2 Frågan har uppkommit i en tvist mellan bolagen Metalmeccanica Fracasso SpA och Leitschutz Handels- und Montage GmbH (nedan kallade Fracasso och Leitschutz), å ena sidan, och Amt der Salzburger Landesregierung für den Bundesminister für wirtschaftliche Angelegenheiten (nedan kallat Amt), å andra sidan, på grund av att Amt hade återkallat ett meddelande om upphandling för ett kontrakt avseende bygg- och anläggningsarbeten som Fracasso och Leitschutz hade givit ett anbud på. I - 5711

DOM AV DEN 16.9.1999 MÅL C-27/98 Tillämpliga bestämmelser 3 Genom direktiv 93/37 kodifierades rådets direktiv 71/305/EEG av den 26 juli 1971 om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 185, s. 5). Artikel 18.1 i direktiv 93/37, i dess lydelse enligt direktiv 97/52 (nedan kallat direktiv 93/37), har följande lydelse: "Kontrakt skall tilldelas med utgångspunkt i de kriterier som fastställs i kapitel 3 i denna avdelning med hänsyn till artikel 19, efter det att de upphandlande myndigheterna kontrollerat lämpligheten hos de leverantörer som inte skall uteslutas enligt artikel 24 i enlighet med kriterierna i artiklarna 26 29 för ekonomisk och finansiell ställning liksom teknisk förmåga." 4 Enligt 56 första stycket i Bundesvergabegesetz (förbundslag om offentlig upphandling, nedan kallad BVerG) avslutas upphandlingsförfarandet genom att ett avtal ingås (tilldelning) eller genom att anbudsinfordran återkallas. I BVerG föreskrivs inte något annat sätt genom vilket upphandlingsförfarandet kan avslutas. 5 I 52 första stycket BVerG föreskrivs följande: "(1) Innan ett anbud väljs för tilldelning av kontraktet, skall den upphandlande myndigheten på grundval av prövningen välja bort följande anbud: 1. Anbud från anbudsgivare som saknar tillstånd, ekonomisk, finansiell eller teknisk förmåga eller nödvändig trovärdighet. I - 5712

2. Anbud från anbudsgivare som är uteslutna från anbudsgivningen enligt artikel 16 tredje stycket eller 16 fjärde stycket. 3. Anbud vars totala pris inte har satts på ett trovärdigt sätt...." 6 I 52 andra stycket BVerG föreskrivs följande: "Anbudsinfordran kan återkallas om det efter att anbud valts bort enligt 52 endast kvarstår ett anbud." 7 I 16 femte stycket BVerG klargörs följande: "Ett anbudsförfarande skall endast genomföras om det verkligen kan förväntas att kontraktet kommer att tilldelas." I - 5713

DOM AV DEN 16.9.1999 MÅL C-27/98 Tvisten i målet vid den nationella domstolen 8 Under våren 1996 publicerade Amt en anbudsinfordran avseende beläggningsarbeten, däribland installering av ett skyddsräcke i betong på mittremsan längs en del av Westautobahn Al. Kontraktet tilldelades bolaget ARGE Betondecke- Salzburg West. 9 I november 1996 beslutade Amt av tekniska skäl att mittremsan på den ovannämnda motorvägssträckan skulle utrustas med ett skyddsräcke av stål och inte av betong, vilket hade angivits i anbudsinfordran. Amt publicerade därvid en ny anbudsinfordran enligt ett öppet förfarande avseende installeringen av ett skyddsräcke av stål för mittremsan. Tilldelningsförfarandet inleddes i april 1997. 10 Fyra bolag eller bolagssammanslutningar inkom med anbud, däribland den sammanslutning som utgjordes av Fracasso och Leitschutz. 11 Efter att Amt granskat samtliga anbud och valt bort tre andra anbudsgivares anbud enligt 52 första stycket BVerG kvarstod endast anbudet från Fracasso och Leitschutz. 12 Amt beslutade till slut att inte uppföra skyddsräcket på mittremsan i stål utan i betong, och att återkalla den relevanta anbudsinfordran i enlighet med 55 andra stycket BVerG. Amt informerade Fracasso och Leitschutz om dessa båda beslut genom en skrivelse. 13 Fracasso och Leitschutz begärde att Bundes-Vergabekontrollkommission (den federala kommissionen för kontroll av upphandling) enligt 109 första stycket första punkten BVerG skulle genomföra ett förlikningsförfarande för att klargöra I - 5714

om Amts beslut att återkalla anbudsinfordran samt dess avsikt att publicera en ny anbudsinfordran avseende skyddsräcket var förenligt med bestämmelserna i BVerG. 14 Den 19 augusti 1997 träffade parterna en överenskommelse i godo avseende en ny anbudsinfordran som förlikningsmannen föreslagit, och som avsåg uppförande av ett skyddsräcke av stål längs motorvägens sidor. Detta kontrakt skulle bli föremål för ett selektivt förfarande vilket i princip skulle omfatta samtliga anbudsgivare som hade deltagit i det återkallade anbudsförfarandet. 15 Fracasso och Leitschutz begärde då att Bundes-Vergabekontrollkommission skulle komplettera förlikningsförfarandet och gjorde gällande att tvisten avseende lagenligheten av återkallandet av anbudsinfordran av ett skyddsräcke på mittremsan inte hade bilagts. 16 Eftersom Bundes-Vergabekontrollkommission förklarade sig obehörig väckte Fracasso och Leitschutz talan vid Bundesvergabeamt om ogiltigförklaring av Amts beslut att återkalla anbudsinfordran. 17 Bundesvergabeamt, som var tveksam om huruvida 55 andra stycket BVerG var förenlig med artikel 18.1 i direktiv 93/37, beslutade att vilandeförklara målet och att ställa domstolen följande tolkningsfråga: "Skall artikel 18.1 i direktiv 93/37/EEG, enligt vilken kontrakt skall tilldelas med utgångspunkt i de kriterier som fastställs i kapitel 3 i denna avdelning med hänsyn till artikel 19, efter det att de upphandlande myndigheterna kontrollerat lämpligheten hos de leverantörer som inte skall uteslutas enligt artikel 24 till följd av kriterierna i artiklarna 26 29 för ekonomisk och finansiell ställning liksom teknisk förmåga, tolkas på så sätt att den upphandlande myndigheten är skyldig att godta ett anbud, även om detta är det enda anbud som återstår? Har I - 5715

DOM AV DEN 16.9.1999 MÅL C-27/98 artikel 18.1 i direktiv 93/37/EEG en så konkret och precis innebörd att en enskild kvarvarande anbudsgivare i ett upphandlingsförfarande enligt inhemsk rätt kan åberopa nämnda bestämmelse och göra gällande att denna bestämmelse som del av gemenskapsrätten har företräde framför inhemsk rätt?" Den första delen av frågan 18 Den hänskjutande domstolen har ställt den första delen av frågan för att få klarhet i huruvida direktiv 93/37 skall tolkas så, att den upphandlande myndighet som har inlett ett anbudsförfarande är skyldig att tilldela kontraktet till den ende anbudsgivare som har ansetts vara lämpad att delta i förfarandet. 19 Enligt Fracasso och Leitschutz framgår det av artiklarna 7, 8, 18 och 30 i direktiv 93/37, såsom sökandena anser att domstolen har tolkat artiklarna i fråga, att den upphandlande myndighetens befogenhet att avstå från att tilldela ett offentligt upphandlingskontrakt eller att börja om ett förfarande måste inskränkas till undantagsfall och inte kan utövas annat än av allvarliga skäl. 20 Amt, den österrikiska och den franska regeringen samt kommissionen har däremot huvudsakligen gjort gällande att direktiv 93/37 inte förbjuder den upphandlande myndigheten att inte fullfölja ett anbudsförfarande. 21 Det är ostridigt att direktiv 93/37 inte innehåller någon bestämmelse som uttryckligen ålägger den upphandlande myndighet som har inlett ett anbudsförfarande att tilldela det aktuella kontraktet den ende anbudsgivare som har ansetts lämpad att delta i förfarandet. I - 5716

22 Trots att det inte finns någon sådan bestämmelse, är det nödvändigt att kontrollera om den upphandlande myndigheten enligt direktiv 93/37 är skyldig att slutföra ett förfarande avseende offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten. 23 Vad beträffar de bestämmelser i direktiv 93/37 som Fracasso och Leitschutz har åberopat skall för det första påpekas att det i artikel 8.2 i direktiv 93/37, enligt vilken de upphandlande myndigheterna åläggs att så snart som möjligt underrätta de anbudssökande och anbudsgivarna om skälen till att de har beslutat att avstå från en upphandling för vilken anbud begärts eller att upprepa förfarandet, inte föreskrivs att en sådan återkallelse skall begränsas till undantagsfall eller nödvändigtvis skall grundas på allvarliga skäl. 24 Vad beträffar artiklarna 7, 18 och 30 i direktiv 93/37, vilka syftar till att reglera förfarandena för tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt avseende byggoch anläggningsarbeten samt till att ange tillämpliga kriterier för tilldelningen, är det tillräckligt att konstatera att det av dessa bestämmelser inte följer någon skyldighet att genomföra upphandlingen, om bara ett bolag har den lämplighet som krävs. 25 Därav följer att den upphandlande myndighetens befogenhet, att avstå från en upphandling för vilken anbud begärts eller att upprepa förfarandet, vilken implicit medges enligt direktiv 93/37, inte förutsätter att det föreligger allvarliga omständigheter eller undantagsfall. 26 För det andra skall erinras om att enligt tionde övervägandet i direktiv 93/37 avser detta att utveckla en effektiv konkurrens inom området för offentlig upphandling (se även, i fråga om direktiv 71/305, dom av den 20 september 1988 i mål 31/87, Beentjes, REG 1988, s. 4635, punkt 21). 27 Det skall i detta avseende påpekas, som kommissionen med rätta har gjort, att artikel 22.2 i direktiv 93/37 uttryckligen har detta syfte, enär det i sagda I - 5717

DOM AV DEN 16.9.1999 MÅL C-27/98 bestämmelse föreskrivs att då de upphandlande myndigheterna genomför en upphandling enligt ett selektivt förfarande skall under alla omständigheter antalet kandidater som tillåts lämna ett anbud vara tillräckligt för att garantera en verklig konkurrens. 28 Dessutom föreskrivs i artikel 22.3 i direktiv 93/37 att då de upphandlande myndigheterna genomför en upphandling enligt ett förhandlat förfarande i de fall som avses i artikel 7.2 i samma direktiv, får det antal kandidater som tillåts delta i förhandlingen inte understiga tre, i den mån det finns ett tillräckligt antal lämpade kandidater. 29 Det skall även påpekas att det i artikel 18.1 i direktiv 93/37 föreskrivs att kontraktet skall tilldelas på grundval av de kriterier som föreskrivs i avdelning IV, kapitel 3, i direktivet. 30 Bland bestämmelserna i sagda kapitel 3 finns artikel 30, i vars första punkt föreskrivs vilka kriterier den upphandlande myndigheten skall beakta för att tilldela kontrakten, nämligen antingen enbart det lägsta priset eller, om tilldelningen sker till det ekonomiskt sett förmånligaste anbudet, olika varierande kriterier beroende på marknaden i fråga, exempelvis priset, genomförandetiden, användningskostnaderna, lönsamheten eller det tekniska värdet. 3i Därav följer att direktiv 93/37, för att uppfylla syftet att utveckla en effektiv konkurrens inom området för offentlig upphandling, avser att organisera tilldelningen av kontrakt på sådant sätt att den upphandlande myndigheten kan jämföra olika anbud och välja det förmånligaste på grundval av objektiva kriterier såsom de som anges som exempel i artikel 30.1 (se i det avseendet, i fråga om direktiv 71/305, domen i det ovannämnda målet Beentjes, punkt 27). I - 5718

32 När det vid utgången av ett av de förfaranden avseende offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten som definieras i direktiv 93/37 endast kvarstår ett anbud, kan den upphandlande myndigheten inte jämföra priser eller andra kännetecken hos olika anbud för att tilldela kontraktet i enlighet med de kriterier som avses i avdelning IV, kapitel 3, i direktiv 93/37. 33 Av det ovanstående framgår att den upphandlande myndigheten inte är skyldig att tilldela kontraktet den ende anbudsgivare som har ansetts vara lämpad att delta i förfarandet. 34 Svaret på den första delen av frågan blir således följande. Artikel 18.1 i direktiv 93/37 skall tolkas så, att den upphandlande myndigheten inte är skyldig att tilldela kontraktet den ende anbudsgivare som har ansetts vara lämpad att delta i förfarandet. Den andra delen av frågan 35 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra delen av frågan för att få klarhet i huruvida enskilda kan åberopa artikel 18.1 i direktiv 93/37 vid nationella domstolar. 36 Det är i det avseendet tillräckligt att konstatera att eftersom inga särskilda genomförandeåtgärder är nödvändiga för att uppfylla de krav som anges i artikel 18.1 i direktiv 93/37, är de skyldigheter som följer av detta för medlemsstaterna ovillkorliga och tillräckligt precisa (se i det avseendet, i fråga om artikel 20 i direktiv 71/305 som i stort sett motsvarar artikel 18.1 i direktiv 93/37, domen i det ovannämnda målet Beentjes, punkt 43). I - 5719

DOM AV DEN 16.9.1999 MÅL C-27/98 37 Svaret på den andra delen av frågan blir således följande. Enskilda kan åberopa artikel 18.1 i direktiv 93/37 vid nationella domstolar. Rättegångskostnader 38 De kostnader som har förorsakats den österrikiska och den franska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 27 januari 1998 har ställts av Bundesvergabeamt följande dom: 1) Artikel 18.1 i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/52/EG av den 13 oktober 1997 om ändring av direktiven 92/50/EEG, 93/36/EEG och 93/37/EEG om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av tjänster, varor samt I - 5720

bygg- och anläggningsarbeten skall tolkas så, att den upphandlande myndigheten inte är skyldig att tilldela kontraktet den ende anbudsgivare som har ansetts vara lämpad att delta i förfarandet. 2) Enskilda kan åberopa artikel 18.1 i direktiv 93/37, i dess lydelse enligt direktiv 97/52, vid nationella domstolar. Kapteyn Murray Ragnemalm Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 september 1999. R. Grass Justitiesekreterare P.J.G. Kapteyn Ordförande på fjärde avdelningen I - 5721