KULTURUTSKOTTETSBETÄNKANDE 5/2000 rd

KuUB 5/2000 rd - KULTURUTSKOTTETSBETÄNKANDE 5/2000 rd Regeringens proposition med förslag tilllag om granskning av bildprogram samt vissa lagar som har samband med den INLEDNING Remiss Riksdagen remitterade den 8 februari 2000 regeringens proposition med förslag till lag om granskning av bildprogram samt vissa lagar som har samband med den () till kulturutskottet för beredning. Utlåtande I enlighet med riksdagens beslut har grundlagsutskottet och lagutskottet lämnat utlåtanden i saken. Utlåtandena (GrUU 14/2000 rd) och (LaUU 6/2000 rd) ingår som bilagor till betänkandet. sakkunniga Utskottet har hört - kulturminister Suvi Linden - regeringsrådet Erkki Norbäck och kultursekreterare Leena Laaksonen, undervisningsministeriet - lagstiftningsrådet Jukka Lindstedt, justitieministeriet - överkommissarie Matti Rinne, imikesministeriet - överinspektör Tuulikki Nurmi, social- och hälsovårdsministeriet - specialforskare Marjatta Bardy, Forskningsoch utvecklingscentralen för social- och hälsovården ST AKES - generalsekreterare Vesa Mauriala, Delegationen för ungdomsärenden - regeringsrådet Jarmo Törneblom, Statens filmnämnd - regissören Jouko Aaltonen, Statens filmkonstkommission - direktör Matti Paloheimo, Statens filmgranskningsbyrå - EV- och medieutvecklingschefen Martti Soramäki, Rundradion Ab - planeringschef Leena Närekangas, MTV Oy - kanaldirektör J orma Sairanen, Oy RuutunelonenAb - utvecklingschef Marja-Liisa Virtanen, Sonera Abp - ombudsmannen Mauri Upanne, Centralförbundet för barnskydd - juristen Jaana Meklin, Mannerheims Barnskyddsförbund - verkställande direktör Raija Nurmio och ordförande Juha Mäkelä, Finlands Filmkammare rf - direktör Matti Lukkarila, Finlands filmarkiv - verkställande direktör Jouni Mykkänen, Finlands Filmstiftelse - ordförande Timo Mänty, Finlands Biografförbund SEOL rf ordförande Jouko Jämsä och vice ordföranden Leif Lindblad, Finlands Filmbyråers förbund rf - vicehäradshövding Pirjo Aalto, Förbundet för kommersiella televisioner i Finland rf - ombudsmannen Anja Lehtijärvi, Finlands Föräldraförbund rf - barnpsykiater, MD Tytti Solantaus. 201021

KuUB 5/2000 rd- PROPOSITIONEN Propositionen Regeringen föreslår en lag om granskning av bildprogram och en lag om statens filmgranskningsbyrå. Vidare föreslås ändringar i strafflagen och i lagen om televisions- och radioverksamhet Bestämmelserna om granskning av filmer och andra bildprogram föreslås bli sammanförda i lagen om granskning av bildprogram. Bestämmelserna om granskningsmyndigheten skall ingå i lagen om Statens filmgranskningsbyrå. Lagarna skall ersätta den gällande lagen om filmgranskning, lagen om granskning av videoprogram och andra bildprogram och lagen om förrättande av filmgranskning. Bestämmelserna om förhandsgranskning av bildprogram skall samordnas. Samtidigt tas vissa bestämmelser som hittills utfärdats genom förordning i behövliga delar in i lagen. Lagstiftningen om förhandsgranskning om bildprogram skall samordnas med bestämmelserna om yttrandefrihet i den nya grundlagen, som trädde i kraft den l mars 2000. På grund av synpunkter som hänför sig till särskilt skydd av barn begränsas förhandsgranskningen av bildprogram enbart till offentlig visning och spridning av bildprogram bland minderåriga. Ett bildprogram skall inte få visas offentligt eller spridas bland personer under 18 år, om det inte har granskats och blivit godkänt för visning och för spridning bland dem. Förbudet skall i likhet med granskningsbeslutet gälla både offentlig visning och spridning av ett bildprogram på lika villkor. Förbudet gäller var och en som avser att offentligt förevisa eller sprida bildprogram. Brott mot förbudet blir en straffbar gärning. Ett bildprogram får inte godkännas för visning för och spridning bland personer som är under 18 år, om programmet på grund av sina våldsinslag eller sitt sexuella innehåll eller genom att inge skräck eller på annat jämförbart sätt är ägnat att inverka skadligt på barns utveckling. Granskningsmyndigheten kan godkänna ett bildprogram för visning och spridning bland minder- åriga, om de avsnitt som bedömts som skadliga för barns utveckling avlägsnas. Granskningsmyndigheten kan godkänna ett bildprogram för visning och spridning bland personer som fyllt 15, 11 eller 7 år eller personer i alla åldrar. Det är också tillåtet att visa ett bildprogram för barn som högst två år underskrider den föreskrivna åldersgränsen för programmet, om barnet är i sällskap av en person som fyllt 18 år. Interaktiva program, som video- och datorspel samt vissa bildprogramstyper som specificerats till innehåll och användning i lagen skall vara befriade från förhandsgranskning. Program som har befriats från granskning kan dock förordnas för granskning, och granskningsmyndigheten kan förbjuda att program som är skadliga för barns utveckling visas och sprids bland minderåriga. Granskningsmyndigheten kan ge tillstånd att visa ogranskade bildprogram för personer under 18 år vid särskilda tillställningar som ordnas för visning av bildprogram. Bildprogram som befriats från granskningsskyldighet skall anmälas till granskningsmyndigheten innan de visas och sprids. Den föreslagna lagen om granskning av bildprogram gäller också bildprogram och deras programinnehåll som hålls tillgängliga för allmänheten via telenätet. Den som tillhandahåller tjänster av detta slag får när det gäller personer under 18 år bara ha sådana bildprogram och programinnehåll tillgängliga som enligt den föreslagna lagen godkänts för visning och spridning bland dem eller som befriats från granskning. Den som erbjuder tjänster skall alltså på samma sätt som andra som sprider bildprogram se till att ogranskade program i de tjänster han erbjuder är tillgängliga bara för användare som uppnått myndig ålder. I televisionssändningar får bildprogram också i framtiden visas utan att de har granskats i förväg enlighet vad som föreskrivs i lagen om televisions- och radioverksamhet 2

Motivering KuUB 5/2000 rd - statens filmgranskningsbyrå skall fortfarande vara granskningsmyndighet Den har också nu hand om granskningen av både filmer och andra bildprogram. Granskningsmyndigheten skall föra ett register över de bildprogram som anmälts till den och de program som den granskat. Var och en har rätt att få uppgifter ur registret. Granskningsmyndigheten skall med jämna mellanrum publicera en förteckning över granskade program. För granskning av bildprogram tas fortfarande ut en granskningsavgift Ändring i granskningsmyndighetens beslut i saker som gäller granskning, godkännande och utsättande av åldersgränser samt i tillståndsärenden som gäller särskilda förevisningar får sökas genom besvär hos statens filmnämnd. Nämndens beslut får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. På själva bildprogrammet som skall visas eller spridas eller i anknytning till det skall en tydlig anteckning göras om de viktigaste uppgifterna för att identifiera programmet och om innehållet i granskningsmyndighetens beslut om bild programmet. Lagen om granskning av bildprogram föreslås innehålla en straffbestämmelse om att den skall dömas som för minderåriga uppsåtligen visar eller bland dem sprider ett bildprogram som inte har godkänts för visning och spridning enligt lagen eller som det med stöd av den föreslagna lagen är förbjudet att visa och sprida bland personer under 18 år. Det är också straffbart att visa och sprida bildprogram som inte anmälts för granskningsmyndigheten i enlighet med lagen eller som saknar de anteckningar som avses i lagen. straffhotet är böter. straffbestämmelsen om spridning av våldsskildring i strafflagen skall justeras i överensstämmelse med den nya lagen. I strafflagen tas också in en straffbestämmelse om olaglig visning eller spridning av bildprogram bland minderåriga. Vidare föreslås att lydelsen i bestämmelsen om program som är skadliga för barns utveckling i lagen om televisions- och radioverksamhet ändras i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i lagen om granskning av bildprogram. Lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt sedan de har antagits och blivit stadfästa. UTSKOTTETSSTÄLLNINGSTAGANDEN Allmän motivering Regeringens proposition om granskning av bildprogram avser att samordna lagstiftningen om förhandsgranskning av program med bestämmelserna om yttrandefrihet i grundlagen. Yttrandefriheten är tryggad som en grundläggande rättigheter i 12 l mom. grundlagen. Där förbjuds både förhandsgranskning av meddelanden i traditionell mening och andra ingrepp i yttrandefriheten som innebär hinder i förväg. Men bestämmelsen ger en uttrycklig fullmakt att utfärda bestämmelser genom lag om sådana begränsningar i fråga om bildprogram som är nödvändiga för att skydda barn. Utskottet understryker att våld, skräck och andra inslag i vuxenlivet som uttryckligen förmedlas genom bildprogram inte hör ihop med barndomen. Trots att föräldrarna bär det primära ansvaret för barnens uppfostran, är det svårt för föräldrar i dagens samhälle att ensamma bära det tunga uppfostringsansvaret I många fall är det just de barn som måste tillbringa mycket tid på egen hand eller vars uppfostran ingen i tillräcklig grad har befattat sig med som är allra mest utsatta för intryck, och de har ett allt större behov av skydd. Därför finner utskottet det nödvändigt att också granskningen av bildprogram i praktiken tar hänsyn till barnets intresse. Alla de parter som är med och beslutar vilket slag av material som är tillgängligt för barn i olika kanaler bör också ta sitt ansvar oberoende av de förpliktelser som lagstiftningen ställer. Utskottet anser att propositionen är nödvändig och tillstyrker den. 3

KuUB 5/2000 rd - Motivering Utskottet menar att reformen klarlägger och samordnar regleringen om granskning av bildprogram. Visning och spridning av bildprogram bland myndiga befrias från förhandsgranskning och i stället införs efterhandsgranskning. I framtiden kommer skyldigheten att verkställa förhandsgranskning bara att gälla offentlig visning och spridning av bildprogram bland personer under 18 år. Ett bildprogram får inte godkännas för visning och spridning bland personer under 18 år om programmet på grund av sina våldsinslag eller sitt sexuella innehåll eller genom att inge skräck eller på annat jämförbart sätt är ägnat att inverka skadligt på barns utveckling. Granskningsmyndigheten kan också förordna en åldersgränsklassificering för ett bildprogram. I praktiken granskas en stor del av bildprogrammen fortfarande på lika bedömningsgrunder både för visning och spridning. Enligt 8 i den föreslagna lagen om granskning av bildprogram är det möjligt att ställa en åldersgräns på 15, 11 eller 7 år för ett bildprogram. Med tanke på barnets rättigheter finner utskottet det viktigt att programmet blir granskat och inplacerat i åldersgränsklassificeringen. För barnet är det viktigt att få se program som är lämpliga just för hans eller hennes ålder. Också därför bör granskningsavgifterna vara skäliga. Interaktiva bildprogram I 4 i den föreslagna lagen om granskning av bildprogram bestäms om bildprogram som är befriade från granskning. För program av detta slag gäller anmälningsskyldighel Regeringen utgår från att bildprogram av detta slag är lämpliga för alla åldrar eller uttryckligen avsedda för barn. Därför är det inte nödvändigt att förhandsgranska dem för att skydda barnen. Utifrån anmälningsplikten uppgörs ett register som också tjänar efterkontrollen. Utskottet påpekar att granskningsmyndigheten kan ta upp ett program med anmälningsplikt till granskning, om det finns skäl att misstänka att programmet innehåller stoff som är ägnat att inverka skadligt på barns utveckling. Anmälningsplikten omfattar bland annat interaktiva bildprogram. Utskottet har uppmärksamgjorts på att de bör underställas förhandsgranskning. Utskottet har fått utredning om problematiken kring denna fråga, bland annat de problem som tillgången till Internet ger upphov till, och anser att interaktiva bildprogram inte bör omfattas av förhandsgranskning i detta sammanhang. Utskottet anser dock att frågan är allvarlig. Dataspel och andra liknande interaktiva program inverkar mycket starkt på barns utveckling. Därför anser utskottet att regeringen nödvändigt bör låta utreda möjligheterna att utsträcka förhandsgranskningen till interaktiva spel. Utskottet understryker dock att det faktum att självregleringen i branschen småningom blir heltäckande och fungerande är ägnat att minska behovet av lagstiftning. Efterhandskontroll Kulturutskottet omfattar grundlagsutskottets bedömning och framhåller att utvecklingen när det gäller den straffrättsliga efterhandskontrollen och myndigheternas kontroll i efterhand släpar efter i Finland och att polisens efterhandskontroll är helt otillräcklig. Orsaken är delvis bristande resurser. Om förhandsgranskningen slopas måste efterhandskontrollen bli effektivare och eventuellt ett helt nytt system för efterhandskontroll byggas upp. Det bör satsas betydligt mera på efterhandskontroll Grundlagsutskottet uppmärksammar att skyddet av barn kan komma i riskzonen, eftersom upptagningar som är förbjudna för minderåriga sprids bland dem. Vidare påpekar utskottet att registrering av företagare som sprider videofilmer och spelprogram och bättre reglering av deras reklam- och försäljningsmetoder kunde göra det lättare att få bort olagligt material från marknaden. Åtgärder inom Europeiska unionen Utskottet välkomnar uppgiften om att också EU har vidtagit åtgärder för att förebygga att material som är skadligt för barn sprids via olika kanaler, däribland Internet. Detta förutsätter att 4

Motivering KuUB 5/2000 rd - inte bara bestämmelserna utan också datasäkerheten utvecklas. Utskottet ser sådana åtgärder som absolut nödvändiga och menar att Finland bör påskynda förberedelserna inom EU. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande l). Detaljmotivering 1. Lag om granskning av bildprogram 2. Definitioner. Utskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande och föreslår en justering i lydelsen i 2 punkten. Ändringen påverkar inte den svenska lagtexten. 4. Bildprogram som är befriade från granskning. Hänvisande tilllagutskottets utlåtande har utskottet delat upp l mom. till två separata moment. Utskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och kompletterar l mom. l och 3 punkten. Eftersom paragrafen har omstrukturerats har utskottet ändrat hänvisningsbestämmelsen i 3 mo m. 7. Program som är skadliga för barns utveckling. Grundlagsutskottet uppmärksammar att de generella kriterierna för godkännande av bildprogram inte framgår klart av 3, 4, 7 och 8. Syftet med propositionen är emellertid att ett bildprogram får godkännas för att visas och spridas, om det inte inverkar skadligt på barns utveckling i den mening som 7 avser. Av konstitutionella skäl anser grundlagsutskottet det nödvändigt att denna huvudregel framgår av lagen. Lagutskottet framhåller i sin tur att kriterierna för godkännande av bildprogram har spritts över 7 och 8 på ett besvärligt sätt. Utskottet föreslår att 7 och 8 omformuleras så att 7 förvandlas från en begränsningsbestämmelse till en definitionsbestämmelse och att bestämmelser om granskningsmyndighetens befogenheter skrivs in i 8. Kulturutskottet anser att lagutskottets förslag är ändamålsenligt och föreslår ändringar i 7 och 8. 8. Åldersgränsklassificering. Utskottet hänvisar till det som anförts om 7. Vidare menar grundlagsutskottet att skillnaderna mellan åldersgrupperna kunde beaktas bättre i kriterierna för begränsningarna till exempel genom att 8 2 mom. inte ger granskningsmyndigheten prövningsrätt utan i stället föreskriver att granskningsmyndigheten är skyldig att ta hänsyn till skillnaderna mellan åldersgrupperna. Il. Anmälningsskyldighet. Kulturutskottet hänvisar tilllagutskottets utlåtande och föreslår att bestämmelsen skrivs om. 12.Anteckningar. På grund av de ändringar som utskottet föreslagit i 7 och 8 har det ändrat hänvisningsbestämmelsen i 5 punkten. Trots att utskottet inte har stannat för att föreslå att förhandsgranskningen skall utsträcks till interaktiva bildprogram, föreslår det dock att en tydlig anteckning som bland annat anger åldersgränserna enligt 8 också skall göras på ett sådant bildprogram eller i anknytning till det. 14.Granskning av bildprogram. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande har utskottet preciserat l mom. Lagutskottet anser i sitt utlåtande att majoriteten av granskarna bör vara förtrogna med frågor som gäller barns utveckling. Kulturutskottet anser dock att det räcker och är lämpligt om bestämmelsen preciseras så att en del av granskarna är förtrogna med frågor som gäller barns utveckling och andra med visuell kommunikation. 18. Sökande av ändring i granskningsmyndighetens beslut. Lagutskottet har i den allmänna motiveringen till sitt utlåtande gjort en samlad bedömning av besvärssystemet, men det föreslår inga större ändringar i det. För att klarlägga sambandet mellan besvärssystemen i denna lag och lagen om grunderna för avgifter till staten föreslår lagutskottet att paragrafen skrivs om. Med hänvisning tilllagutskottets utlåtande föreslår kulturutskottet att 18 ändras. 19. Statens filmnämnd. Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att ställföreträdarordningen 5

KuUB 5/2000 rd - Förslag till beslut i 19 5 mom. om nämndens ordförande och vice ordförande är förhindrade inte stämmer överens med bestämmelsen i 21 2 mom. grundlagen om rättvis rättegång. För att lagförslaget på denna punkt skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning, måste förfarandet med ställföreträdare enligt utskottet läggas fast direkt i lag för att frågan inte skall behöva avgöras från fall till fall. Lagutskottet föreslår i sin tur att 5 mom. stryks. Det finner inte bestämmelsen lämplig, även om den rättas på det sätt som grundlagsutskottet föreslår i sitt utlåtande, eftersom det är fråga om ett besvärsorgan vid sidan av den regionala förvaltningsdomstolen. Kulturutskottet omfattar lagutskottets ståndpunkt och föreslår att 5 mom. stryks. I sitt utlåtande har lagutskottet också behandlat statens filmnämnds sammansättning, jäv och verksamhet. Kulturutskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande och föreslår behöriga ändringar i paragrafen. 21.Avgifter. Med hänvisning till lagutskottets utlåtande föreslår kulturutskottet att paragrafen ändras. 22. Bildprogramupptagningars offentlighet. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår kulturutskottet att paragrafen formuleras noggrannare än regeringens förslag. 23. straffbestämmelse. Med hänvisning till lagutskottets utlåtande föreslår kulturutskottet att l punkten preciseras. 24.Närmare bestämmelser. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår kulturutskottet en precisering i paragrafen. 2. Lag om Statens filmgranskningsbyrå Grundlagsutskottet påpekar att de allmänna kriterierna för statens filmgranskningsbyrå är okla- ra i lagförslaget, särskilt när det gäller befogenheterna. Kulturutskottet påpekar att granskarna vid filmgranskningsbyrån är tjänstemän och att deras befogenheter bestäms utifrån detta och 14 i det första lagförslaget. Kulturutskottet föreslår en precisering i 3. Vidare har utskottet preciserat l, 2 och 3 när det gäller befogenheten att utfärda förordningar. 3. Lag om ändring av 17 kap. strafflagen 18 a. Olaglig visning eller spridning av bildprogram bland minderåriga. På grund av den straffrättsliga legalitetsprincipen i 8 grundlagen och 3 i det första lagförslaget menar grundlagsutskottet att bestämmelsen måste preciseras för att gälla offentlig visning av bildprogram. Lagutskottet anser i sin tur att lydelsen i paragrafen måste förtydligas och samordnas med bestämmelsens syfte. Med hänvisning till lagutskottets utlåtande föreslår kulturutskottet att paragrafen ändras. Enligt vad utskottet har erfarit är meningen dock inte att 3 punkten skall utesluta ett ogranskat bildprogram som skulle ha förbjudits med stöd av den ändrade 8. Därför föreslår utskottet en precisering om detta i 3 punkten. Förslag till beslut På grundval av det ovan sagda föreslår kulturutskottet vördsamt att det fjärde lagförslaget godkänns utan ändringar, att lagförslagen l, 2 och 3 godkänns med ändringar (Utskottets ändringsförslag), och att ett uttalande godkänns (Utskottets förslag till uttalande). 6

Förslag till beslut KuUB 5/2000 rd - l. I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: Lag om granskning av bildprogram l kap. Allmänna bestämmelser l och 2 (Som i RP) 2 kap. Granskning och klassificering av bildprogram 3 (Som i RP) 4 Bildprogram som är befriade från granskning Vad som föreskrivs i 3 gäller inte interaktiva bildprogram. (Utesl.) Visnings- och spridningsbegränsningarna gäller inte heller bildprogram som l) har framställts uteslutande för utbildning eller andra kulturrelaterade ändamål, vetenskaplig forskning eller fritidsssysselsättning (2 punkten som i l mom. i RP) 3) uteslutande eller huvudsakligen innehåller musikframföranden eller återgivningar av kultur-, idrotts- eller motionsevenemang eller andaktsstunder eller andra likartade tillställningar och evenemang, ( 4-----6 punkten som i l m om. i RP) (Nytt 2 mom.) Granskningsmyndigheten kan dock förordna att ett bildprogram som avses i l och 2 mom. skall granskas och ålägga programframställaren, importören eller den som visar eller sprider bildprogrammet att lämna in en kopia av programmet till granskningsmyndigheten, om det finns skäl att misstänka att bildprogrammet innehåller stoff som på ett i denna lag avsett sätt är ägnat att inverka skadligt på barns utveckling. ( 4-----5 m om. som 3 och 4 m om. i RP) 5 och 6 (Som i RP) 7 Program som är skadliga för barns utveckling Såsom bildprogram som är skadligtför barns utveckling betraktas ett program som på grund av sina våldinslag eller sitt sexuella innehåll eller genom att inge skräck eller på något annat jämförbart sätt är ägnat att inverka skadligt på barns utveckling. Vid bedömningen enligt l mom. av ett bildprogram skall beaktas i vilket sammanhang och på vilket sätt händelserna i programmet skildras. (3 mom. utesl.) 8 Godkännande av granskade bildprogram Granskningsmyndigheten skall godkänna ett bildprogram för visning för och spridning bland personer i alla åldrar, om det bedömt utifrån 7 inte är skadligt för barns utveckling, eller föreskriva en åldersgräns för visning och spridning. Enligt grunder som bestäms i 7 kan förbud mot visning för och spridning bland personer under 18 år utfärdas eller en åldersgräns på 15, 11 respektive 7 år fastställas utifrån programmets innehåll. 7

KuUB 5/2000 rd - Förslag till beslut Granskningsmyndigheten kan som villkor för godkännande av ett bildprogram ålägga sökanden att från programmet avlägsna avsnitt som enligt grunderna i 7 kan bedömas vara skadligaför barns utveckling. Ett bildprogram för vilket fastställts en åldersgräns får visas även för ett barn som med högst två år underskrider den åldersgräns som har godkänts för programmet, om barnet är i sällskap med en person som har fyllt 18 år. 9 och 10 (Som i RP) 3 kap. Anmälningar och anteckningar som gäller bildprogram 11 Anmälningsskyldighet Framställaren eller importören av ett bildprogram skall göra en anmälan om ett ogranskat program till granskningsmyndigheten innan programmet visas eller sprids, när en ansökan enligt 9 om granskning inte har lämnats till granskningsmyndigheten. (Utesl.) (2-4 mom. som i RP) 12 Anteckningar På ett bildprogram som skall visas och spridas eller i samband med det skall göras en tydlig anteckning, av vilken framgår (1-4 punkten som i RP) 5) att sådana avsnitt som avses i 8 3 mom. har avlägsnats, (utesl.) 6) att anmälan om ett ogranskat bildprogram har gjorts till granskningsmyndigheten, och 7) den rekommenderade åldersgränsen för ett interaktivt bildprogram med beaktande av åldersgränserna enligt 8. (Ny) (2 mom. som i RP) 4kap. Granskningsmyndighet 13 (Som i RP) 14 Granskning av bildprogram Granskningsmyndigheten förordnar en eller flera granskare att granska ett bildprogram enligt vad som närmare bestäms genom förordning av statsrådet. (2 mom. som i RP) Vissa av granskarna skall vara förtrogna med frågor som gäller barns utveckling och vissa med visuell kommunikation. ( 4 m om. som i RP) 15-17 (Som i RP) 5 kap. Ändringssökande 18 Sökande av ändring i granskningsmyndighetens beslut Ändring i granskningsmyndighetens beslut som gäller granskning, visning och spridning av bildprogram samt i beslut som gäller förevisningstillstånd enligt 6 får sökas hos statens filmnämnd genom besvär. Om sökande av ändring i övrigt gäller förvaltningsprocesslagen (58611996). Ändring i avgifter för granskningsmyndighetens eller statens filmnämnds beslut söks på det sätt som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten ( 150! 1992 ). (3 mom. som i RP) 8

Förslag till beslut KuUB 5/2000 rd - RP 212000 rd 19 Statens filmnämnd (l mom. som i RP) På jäv för nämndens medlemmar tillämpas bestämmelserna om jäv för domare. Nämndens ordförande och vice ordförande skall ha av lagt juris kandidatexamen. A v de andra medlemmarna och suppleanterna skall vissa var förtrogna med frågor som gäller barns utveckling och vissa med visuell kommunikation. Nämnden kan anlita sakkunniga. Nämnden är beslutför då ordföranden eller vice ordföranden, en medlem som är förtrogen med frågor som gäller barns utveckling och minst en annan medlem är närvarande. Som nämndens beslut gäller den åsikt som flertalet av medlemmarna omfattar och, om röstema faller lika, den åsikt som är förmånligare för den som söker ändring. (5 mom. utesl.) 20 (Som i RP) 6 kap. Särskilda bestämmelser 21 Avgifter För granskningsmyndighetens och statens filmnämnds beslut enligt denna lag kan en avgift tas ut, vars storlek bestäms med iakttagande av lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) och en förordning av undervisningsministeriet som utfärdats med stöd av den. 22 Bildprogramupptagningars offentlighet Ett bildprogram som sänts till granskningsmyndigheten skall hållas hemligt, om det inte är uppenbart att utlämnande av uppgift om detta inte kränker upphovsrätten till programmet eller vållar den som lämnat in ansökan om granskning eller någon annan som har del i saken ekonomisk skada eller äventyrar syftet med granskningen. På granskningsmyndighetens handlingar tillämpas i övrigt lagen om offentlighet myndighetemas verksamhet (62111999). 23 straffbestämmelse Den som uppsåtligen l) för personer under 18 år visar eller bland dem sprider ett bildprogram innan det har godkänts för visning för och spridning bland minderåriga på det sätt som föreskrivs i denna lag, (2 och 3 punkten som i RP) skall, om inte gärningen är straffbar enligt 17 kap. 17, 18 eller 18 a strafflagen (3911889) eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot bestämmelserna om granskning av bildprogram dömas till böter. 24 Närmare bestämmelser Närmare bestämmelser om filmnämndens sammanträden, ordförandens uppgifter, undertecknandet av beslut och utlåtanden, medlemmarnas arvoden, om att medlemmarna skall svära domareden samt om beredningen i övrigt av ärenden i filmnämnden utfärdas genom förordning av statsrådet. 2 201021 9

KuUB 5/2000 rd- Förslag till beslut 7 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser 25 och 26 (Som i RP) 2. I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: Lag om statens filmgranskningsbyrå l (l mom. som i RP) statens filmgranskningsbyrå sköter uppgiften som granskningsmyndighet enligt lagen om granskning av bildprogram ( l ). Dessutom skall filmgranskningsbyrån sköta de övriga uppgifter som särskilt åläggs den i lag eller förordning av statsrådet. 2 Filmgranskningsbyrån har en direktion vars uppgifter, sammansättning och tillsättning bestäms genom förordning av statsrådet. 3 Närmare bestämmelser om filmgranskningsbyråns uppgifter, tjänster och behörighetsvillkoren för dem, tjänstemännens uppgifter och förvaltningen i övrigt utfärdas genom förordning av statsrådet och med stöd av den i en arbetsordning. 4 (Som i R) 3. Lag om ändring av 17 kap. strafflagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i strafflagen av den 19 december 1889 (39/1889) 17 kap. 17 2 mom., sådant det lyder i lag 563/1998, samt fogas till 17 kap. en ny 18 a som följer: lo

KuUB 5/2000 rd - 17 kap. Om brott mot allmän ordning 17 (Som i RP) 18 a Olaglig visning eller spridning av bildprogram bland minderåriga Den som offentligt l )för personer under 18 år visar eller bland dem sprider ett bildprogram som inte har godkänts för visning eller spridning med stöd av 8 lagen om granskning av bildprogram, 2) visar eller sprider ett bildprogram i strid med den åldersgräns som fastställts med stöd av 8 i nämnda lag eller 3) för personer under 18 år visar eller bland dem sprider ett o granskat bildpro gram, som enligt 8 i nämnda lag borde ha förbjudits eller för vars visning eller spridning borde ha fastställts en i förhållande till personens ålder högre åldersgräns, om bildprogrammet hade granskats, skall för olovlig visning eller spridning av bildprogram bland minderåriga dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Denna lag träder i kraft den Utskottets förslag till uttalande Riksdagen förutsätter att Finland skyndar på åtgärder på EU-nivå, som gör det möjligt att förhindra att material som är skadligt för barn sprids över olika kanaler, Internet inkluderad. Helsingfors den 13 juni 2000 I den avgörande behandlingen deltog ordf. Kaarina Dramberg /saml vordf. Jukka Gustafsson /sd medl. Tapio Karjalainen /sd Tanja Karpela /cent Jyrki Katainen /saml Inkeri Kerola /cent Ossi Korteniemi/cent (delvis) Irina Krohn /gröna Markku Markkula /saml sekreterare vid sammanträdet var utskottsrådet Marjo Hakkila. ers. Margareta Pietikäinen /sv Osmo Puhakka /cent Leena Rauhala /fkf Säde Tahvanainen /sd Ilkka Taipale /sd Irja Tulonen /saml (delvis) Unto Valpas /vänst (delvis) Pia Viitanen /sd Lauri Oinonen /cent (delvis). 11

KuUB 5/2000 rd - Reservation RESERV ATION Motivering Utgångspunkter Proposition med förslag till lag om granskning av bildprogram avser att rätta till brister i det nuvarande systemet. I detta avseende är förslaget helt riktigt. Reformen utgår från 12 grundlagen. Däremot är till exempel10 grundlagen av sekundär betydelse. Den nya lagstiftningen tillmötesgår på en bred front kraven på yttrandefrihet och tar väl tillvara på kommersiella syften men åsidosätter många socialt viktiga värderingar. Regeringen har inte bemödat sig att granska dem. Ett flertal forskare och experter har kommit fram till att våldsprogram klart och tydligt korrelerar med ett våldsamt beteende inte bara hos barn utan också hos vuxna. Det som lagen innebär i praktiken är definitivt ingen petitess med tanke på det moraliska klimatet och kulturen i vårt samhälle. Samhället bör förfoga över instrument, som gör det möjligt att åtminstone i någon mån sålla bort faktorer som är skadliga för det mänskliga psyket. statistik som ger belägg för stört beteende bland barn och unga i samhället är alarmerande. Att begränsa förhandsgranskningen till bildprogram för personer under 18 år kan tolkas som en välment policy där såväl yttrandefriheten som barnskyddsaspekter vägs in. Med tanke på målen för barnskyddet är detta emellertid inte nog, eftersom videoprogram för vuxna lätt råkar i händerna på barn och unga som tillbringar rätt mycket tid hemma eller hos kompisarna utan sällskap av föräldrar och andra vuxna. Dessvärre kommer propositionen att leda till att grovt våld och pornografi allt oftare kommer att ligga inom räckhåll för barn och unga. Om regeringens förslag genomförs kommer förhandsgranskningen av bildprogram de facto att bli mycket begränsad. Övervakningen blir mestadels avhängig av de möjligheter till efterhandskontroll som strafflagen erbjuder. Metoderna och resurserna för efterhandskontroll är obefintliga, alltså kommer förändringen att vara stor. En civiliserad stat bör på förhand försäkra sig om att lagstridiga eller etiskt och moraliskt skadliga program inte kommer i omlopp. Lagförslaget strider mot strafflagen. Enligt 8 i den gällande lagen om granskning av videoprogram kan spridning av ett program förbjudas om det är uppenbart lagstridigt eller osedligt eller förråande eller är ägnat att inverka skadligt på den psykiska hälsan. Nu föreslår regeringen att dessa kriterier skall strykas i den nya lagstiftningen. Exempelvis bildprogram som behandlar drogmissbruk eller uppviglar till rasism kontrolleras inte förrän i efterhand. Med tanke på den situation vi befinner oss i är detta ett synnerligen allvarligt problem. För en så här kraftigt kommersialiserad bransch räcker det inte med efterhandskontroll i den omfattning regeringen föreslår. Enligt propositionen gäller granskningen inte interaktiva spel. En majoritet av datorspelen bygger på våld. Värderingarna i spelen är ofta mycket sexistiska och rasistiska. I takt med den tekniska utvecklingen har exempelvis rollgestalterna i kampspelen blivit allt mer människolika. I vissa spel har videosnuttar ympats in för att öka autenticiteten. Det som gör våldet i spelen särskilt problematiskt är att spelare under skolåldern har en begränsad förmåga att skilja fiktion från verklighet. Det går inte att svälja påståendet att ett bildprogram där man själv kan påverka förloppet är mindre skadligt för brukarens utveckling än det är att titta på filmer och videor. Tvärtom är ett aktivt virtuellt dödande mer förråande än att titta på det. I Sverige och i Norge och också i de flesta andra europeiska länder är förhandsgranskningen av bildprogram betydligt mera omfattande än i Finland, om den föreslagna lagstiftning godkänns. Enligt artikel l O i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna kan ytt- 12

KuUB 5/2000 rd - randefriheten inskränkas bland annat för förebyggande brott och för att skydda hälsa och moral. Enligt Förenta Nationernas konvention om medborgerliga och politiska rättigheter kan det bestämmas i lag om inskränkning bland annat i syfte att skydda hälsovården och sedligheten. Dessa konventioner, som alltså inte innehåller några ålders begränsningar, kan också tolkas som rekommendationer. Finland håller nu på att bryta sig loss från dessa riktigt rejält. De internationella konventionerna och lagstiftningen i andra länder skulle förutsätta en bredare lagstiftning hos oss än den regeringen föreslår. Framför allt kräver de snabbt ökande psykiska problemen bland barn och unga samt den tilltagande och allt mer råa brottsligheten en konsekvent och internationellt motiverad granskning av bildprogram också i Finland. Ä ven om riksdagen blev tvungen att stifta lagen i grundlagsordning bör den innehålla en granskningsskyldighet inte bara för att skydda barn utan också med hänsyn till andra saker, typ psykisk hälsa, allmän lagenlighet och moral. Granskningsskyldigheten skall också gälla bildprogram för personer över 18 år. Regleringen kunde lämpligen ske genom att en bestämmelse mostvarande 8 l mom. i den gällande videolagen tas in i den nya lagen. Därtill bör interaktiva program omfattas av granskningen. Bestämmelserna skall också gälla TV -sändningar, eftersom det inte finns någon särskild anledning att särbehandla de olika spridningssätten. Televisionen är den viktigaste kanalen för spridning av bildprogram och följaktligen är behovet av lagstiftning på den fronten minst lika stort som för andra spridare. Propositionen uppfyller synnerligen dåligt reglerna i EG: s televisionsdirektiv. Kontrollen över spridningen av bildprogram vilar på en mycket bräcklig grund i propositionen. Ett förfarande som enbart bygger på en egen anmälan förenad med hot om lindrigt bötesstraff gör att hela systemet blir tandlöst. Utöver bötesstraffet i 23 i lagförslaget borde fängelsestraff övervägas. I Finland bör enligt svenskt mönster med det snaraste utredas om ett regionalt kontrollsystem kunde införas. Då skulle inte polisen belastas utan spridningen skulle övervakas av särskilda regionala inspektörer och utgifterna täckas med granskningsavgifterna. Dessutom bör man försöka få till stånd en på anmälan baserad registreringsskyldighet för dem som sprider, säljer eller hyr ut bildprogram och interaktiva program. På så sätt går det att nå målet att inte heller en fullvuxen mot sin vilja skall utsättas för osedligt eller kränkande bildmaterial. Utskottets uttalande om att påskynda förarbetena inom EU är ett förslag som enligt vår åsikt är värt understöd. Förslaget Med stöd av det ovan sagda och med avvikelse från utskottsmajoritetens åsikt anser vi att det andra lagförslaget skall godkännas enligt betänkandet och att lagförslagen l, 3 och 4 skall godkännas med ändringar (Reservationens ändringsförslag) l. Lag om granskning av bildprogram I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 13

KuUB 5/2000 rd - l kap. Allmänna bestämmelser l Tillämpningsområde Innan bildprogram visas och spridas skall de granskas på det sätt som anges i denna lag för att begränsningar som behövs för att skydda barn och övrigt skall kunna göras i dem. 2 (Som i KuUB) 2kap. Granskning och klassificering av bildprogram 3 Visnings- och spridningsbegränsningar Ett bildprogram får inte visas offentligt eller spridas (utesl.) förrän det har godkänts för visning och spridning enligt denna lag, om inte något annat bestäms nedan. Den som erbjuder beställ-tv får (utesl.) hålla endast sådana bildprogram och deras programinnehåll tillgängliga som enligt denna lag har godkänts att visas för eller spridas bland dessa personer samt sådana bildprogram som har befriats från granskning. 4 Bildprogram som är befriade från granskning (1-3 mom. som i KuUB) Granskningsmyndigheten skall förbjuda att ett bildprogram som förordnats för granskning visas (utesl.) eller sprids (utesl.), om programmet enligt bestämmelserna i denna lag inte får godkännas för visning för och spridning (utesl.). (Utesl.) Bestämmelser om program som sänds i television finns i lagen om televisions- och radioverksamhet (744/1998). 5 Bildprogram som med hänsyn till förevisningsarrangörens verksamhet är befriade från granskning Ä ven andra bildprogram än sådana som avses i 4 får utan att ha granskats visas (utesl.) inom verksamheten vid universitet, högskolor och andra läroanstalter som står under offentlig tillsyn, vid allmänna bibliotek samt vid Finlands filmarkiv liksom vid vetenskapliga kongresser eller kongresser som behandlar konstnärliga frågor samt vid vetenskapliga föreningars sammanträden och med demjämförliga tillställningar. 6 Tillstånd att visa o granskade filmer Granskningsmyndigheten kan ge tillstånd till att bildprogram som inte har granskats på förhand visas (utesl.) vid särskilda evenemang som ordnas för förevisning av bildprogram. (2 och 3 mom. som i KuUB)) 7 (Som i KuUB) 8 Godkännande av granskade bildprogram Filmer eller andra bildprogram får inte godkännas för visning eller spridning, om de är osedliga eller förråande eller om de är ägnade att inge skräck eller på något annat sätt skada den psykiska hälsan eller om de har ett innehåll som strider mot strafflagen. (Nytt) Enligt de grunder som bestäms i 7 kan förbud mot visning för och spridning bland personer under 18 år utfärdas eller en åldersgräns på 15, 11 respektive 7 år fastställas utifrån programmets innehåll. (3 och 4 mom. som 2 och 3 mom. i KuUB) 14

KuUB 5/2000 rd - 9 Ansökan om granskning Ansökan om godkännande av ett bildprogram för visning (utesl.) och spridning (utesl.) skall göras till granskningsmyndigheten. (2 mom. som i KuUB) 10 (Som i KuUB) 3 kap. Anmälningar och anteckningar som gäller bildprogram 11 (Som i KuUB) 12 Anteckningar (l mom. som l och 2 punkten i KuUB) 3) uppgift om huruvida programmet har godkänts enligt denna lag för visning (utesl.) och spridning (utesl.), ( 4-7 punkten som i K u UB) (2 mom. som i KuUB) 4kap. Granskningsmyndighet 13 (Som i KuUB) 14 Granskning av bildprogram (l och 2 mom. som i KuUB) Granskarna skall vara förtrogna med frågor som gäller barns utveckling och med visuell kommunikation. Därtill skall granskarna i mån av möjlighet vara förtrogna med psykisk hälsa och etiska och samhälleliga värderingar. (4mom. som i KuUB) 15-17 (Som i KuUB) 5 kap. Ändringssökande 18-20 (Som i KuUB) 6kap. Särskilda bestämmelser 21 och 22 (Som i KuUB) 23 straffbestämmelse Den som uppsåtligen l) (utesl.) visar eller(utesl.) sprider ett bildprogram som inte har godkänts för visning för och spridning bland minderåriga på det sätt som föreskrivs i denna lag, (2 och 3 punkten som i KuUB) (2 mom. som i KuUB) 24 (Som i KuUB) 7 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser 25 och 26 (Som i KuUB) 15

KuUB 5/2000 rd - 3. Lag om ändring av 17 kap. strafflagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i strafflagen av den 19 december 1889 (39/1889) 17 kap. 17 2 mom., sådant det lyder i lag 563/1998, samt fogas till 17 kap. en ny 18 a som följer: 17 kap. Om brott mot allmän ordning 17 (Som i KuUB) 18 a Olaglig visning eller spridning (utesl.) (1-3 punkten som i KuUB) skall för olaglig visning eller spridning av bildprogram (utesl.) dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Ikraftträdelsebestämmelsen (Som i KuUB) Den som offentligt visar eller sprider 4. Lag om ändring av 19 lagen om televisions- och radioverksamhet I enlighet med riksdagens beslut ändras i lagen den 9 oktober 1998 om televisions- och radioverksamhet (744/1998) 19 l mom. som följer: 19 gen omförhandsgranskning av bildprogram (l) Visningsbegränsningar fö r televisionsprogram får visas i televisionen. Bara bildprogram som har godkänts för offentlig visning och spridning i enlighet med la- Ikraftträdelsebestämmelsen (Som i KuUB) 16

KuUB 5/2000 rd - Helsingfors den 13 juni 2000 Leena Rauhala /fkf Ossi Korteniemi/cent Inkeri Kerola /cent. 3 201021 17

KuUB 5/2000 rd- 18

Bilaga l - GrUU 14/2000 rd KuUB 5/2000 rd - GRUNDLAGSUTSKOTTETSUTLÅTANDE 14/2000 rd Regeringens proposition med förslag tilllag om granskning av bildprogram samt vissa lagar som har samband med den Till kulturutskottet INLEDNING Remiss Riksdagen remitterade den 8 februari 2000 en proposition med förslag till lag om granskning av bildprogram samt vissa lagar som har samband med den () till kulturutskottet för beredning och bestämde samtidigt att grundlagsutskottet skalllämna utlåtande om propositionen till kulturutskottet. Under behandlingen var medlemmarna i tillfälle att titta på valda delar av förbjudna filmer. statens filmgranskningsbyrå stod för urvalet. sakkunniga Utskottet har hört - regeringsrådet Erkki Norbäck, undervisningsministeriet - lagstiftningsrådet Risto Eerola, justitieministeriet - regeringsrådet Liisa Ero, trafikministeriet - professor Mikael Riden - professor Olli Mäenpää - filosofie doktor Markku Nenonen - juris licentiat Riitta Ollila - professor Teuvo Pohjolainen - professor Veli-Pekka Viljanen. PROPOSITIONEN I propositionen föreslår regeringen en lag om granskning av bildprogram och en lag om statens filmgranskningsbyrå. Vidare föreslås ändringar i strafflagen och i lagen om televisionsoch radioverksamhel Bestämmelserna om förhandsgranskning av bildprogram ändras i överensstämmelse med bestämmelserna om yttrandefrihet i den nya grundlagen. Förhandsgranskningen skall bara gälla offentlig visning och spridning av bildprogram till minderåriga. Ett bildprogram får inte godkännas för att visas offentligt eller spridas bland personer under 18 år, om programmet på grund av sina våldsinslag eller sitt sexuella innehåll eller ge- nom att inge skräck eller på något annat jämförbart sätt är ägnat att inverka skadligt på barns utveckling. Ett bildprogram får visas i televisionssändningar utan att ha granskats på förhand. Bestämmelser om program som sänds i television finns i lagen om televisions- och radioverksamhel De föreslagna lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt sedan de har antagits och blivit stadfästa. Enligt avsnittet om lagstiftningsordningen står förslaget till lag om granskning av bildprogram i samklang med begränsningsklausulen i l O l room. Regeringsformen ( 12 l m om. 19'

KuUB 5/2000 rd- Bilaga l - GrUU 1412000 rd grundlagen). Lagförslagen konstateras också i övrigt stämma överens med bestämmelserna i grundlagen och kan därför stiftas i vanlig lagstiftningsordning. I och med att propositionen gäller en begränsningsklausul för de grundläg- gande fri- och rättigheterna finner regeringen det önskvärt att utlåtande inhämtas av grundlagsutskottet UTSKOTTETSSTÄLLNINGSTAGANDEN Motivering Förhandsgranskning av bildprogram Yttrandefriheten är en grundläggande fri- och rättighet som garanteras i 12 l mom. grundlagen. Lagrummet förbjuder dels traditionell förhandsgranskning av meddelanden, dels annat intrång i yttrandefriheten som i förväg hindrar den. Vidare föreskriver lagrummet att begränsningar i fråga om bildprogram som är nödvändiga för att skydda barn kan utfärdas genom lag. Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna kan de nuvarande åldersbaserade begränsningarna i spridningen av filmer och andra bildprogram bibehållas (RP 309/1993 rd, s. 61, andra spalten). För närvarande finns det två permanenta lagar med undantag från yttrandefriheten, som har stiftats i grundlagsordning. De gäller förhandgranskning: Lagen om filmgranskning och lagen om granskning av videoprogram och andra bildprogram. Begränsningen av yttrandefriheten i 12 l mom. grundlagen har en mindre räckvidd än dessa lagar, eftersom bemyndigandet gäller en begränsning som är nödvändig för att skydda barn. Genom denna föreslagna lagen om granskning av bildprogram upphävs de två undantagslagarna. Förhandsgranskningen i undantagslagen ersätts med ett förfarande som går ut på att bildprogram som visas för eller sprids bland personer som är yngre än 18 år måste godkännas i förväg. Följaktligen slopas förhandsgranskningen av bildprogram som visas för och sprids bland myndiga personer. Målet är detsamma som i 12 l mom. grundlagen. Enligt propositionen gäller den nya lagen också spelprogram, även om de inte behöver för- hands granskas. Utskottet har noterat att grundlagen tillåter begränsningar i visning och spridning enligt 3 av spelprogram för att skydda barn. I 7 ingår kriterierna för varför ett bildprogram inte får visas för eller spridas bland personer under 18 år. Förbuden i l mom. gäller fyra olika omständigheter. I det sista fallet är bestämmelsen öppen och talar om något annat jämförbart sätt. De andra fallen gäller våldsinslag, sexuellt innehåll och skräckingivande scener. I alla dessa fall är det generellt förbjudet att visa eller sprida dessa bildprogram med hänvisning till att de är ägnade "att inverka skadligt på barns utveckling". De föreslagna förbudskriterierna sträcker sig längre än bara till förråande våldsinslag som i förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna nämndes som ett möjligt alternativ för begränsningsbefogenheten. Detta motiveringsuttalande var inte avsett som en uttömmande beskrivning av acceptabla begränsningar, utan avgörande med avseende på grundlagen är om begränsningarna avser att skydda barn eller inte. Sett i detta perspektiv finns det enligt utskottet ingenting att anmärka mot lagförslaget i konstitutionellt hänseende. Förbudskriterierna har flexibla formuleringar, vilket dock är ofrånkomligt med tanke på sakens natur. Det sista förbudsvillkoret, som talar om någon jämförbart sätt, preciseras enligt utskottets uppfattning i tillräckligt hög grad utifrån det generella förbudskriteriet I vilket fall som helst bör det i likhet med propositionen (s. 46, första spalten) understrykas att den likställande bestämmelsen måste tolkas snävt. En brist med de föreslagna bestämmelserna om förhandsgranskning är att de generella krite- 20

Bilaga 1- GrUU 14/2000 rd KuUB 5/2000 rd - rierna för godkännande av bildprogram inte framgår klart av 3, 4, 7 och 8. Syftet med propositionen är emellertid att ett bildprogram får godkännas för att visas och spridas, om det inte inverkar skadligt på barns utveckling i den mening som 7 avser. Av konstitutionella skäl anser utskottet det nödvändigt att denna huvudregel framgår av lagen. Kompletterande åtgärder Information som är ägnad att inverka skadligt på barns utveckling har vanligen ingenting att göra med den innersta kärnan av yttrandefriheten, alltså friheten att ha och uttrycka egna åsikter. Lagstiftarens rätt att med stöd av 12 l mom. grundlagen föreskriva om nödvändiga begränsningar i yttrandefriheten när det gäller bildprogram i syfte att skydda barn skall inte tolkas så att rätten bara gäller förhandsgranskning. Det får och måste finnas olika metoder för efterhandskontroll. Finland släpar, enligt utskottet, efter i utvecklingen när det gäller den straffrättsliga efterhandskontrollen och myndigheternas kontroll i efterhand. Adekvata instrument och tillräckligt stora resurser för efterhandskontroll spelar en viktig roll. Om förhandsgranskningen av bildprogram inte ger ett tillfredsställande resultat med avseende på skyddet av barn kan lagstiftaren överväga att införa ett sådant komplex av lagstiftningsåtgärder som behövs för att målet skall nås. Skyddet av barn kan komma i riskzonen, eftersom upptagningar som är förbjudna för minderåriga sprids bland dem. Utskottet påpekar att man kan försöka bryta denna trend genom registrering av företagare som sprider videofilmer och spelprogram och genom att bättre re~lera deras reklam- och försäljningsmetoder. Atgärder av detta slag kan också göra det lättare att få bort olagligt material från marknaden. Detta har också den fördelen att vuxna inte mot sin vilja utsätts för opassande programutbud. Övriga omständigheter i fråga om det första lagförslaget Åldersgränsen 18 år har i propositionen i princip ansetts motsvara definitionen av barn i be- gränsningsbestämmelsen i 12 grundlagen. I denna målgrupp ingår det individer av mycket varierande mognadsgrad. skillnaderna mellan åldersgrupperna kunde beaktas bättre i kriterierna för begränsningarna till exempel genom att 8 2 mom. inte ger granskningsmyndigheten prövningsrätt utan istället föreskriver att granskningmyndigheten är skyldig att ta hänsyn till skillnaderna mellan åldersgrupperna. Formuleringen i l mom. bör preciseras för att den inte skall ge intryck av att bildprogram för vuxna godkänns i förväg. I 4 l mom. räknas de bildprogram upp som visnings- och spridningsbegränsningarna inte gäller. Enligt utskottet kunde l punkten kompletteras med bildprogram för andra kulturella ändamål. Dessutom kan den uttömmande förteckningen i 3 punkten eventuellt kompletteras med ett tillägg om andra liknande tillställningar och evenemang. På så sätt omfattar bestämmelsen åtminstone också allmänna sammankomster och offentliga tillställningar enligt lagen om sammankomster. Om utnyttjandet av de grundläggande fri- och rättigheterna görs anmälningspliktigt, kan det innebära att de grundläggande fri- och rättigheterna samtidigt begränsas. Förfarandet i 11 innebär trots allt inte något väsentligt hinder för att utnyttja yttrandefriheten. I detta fall hänger anmälningsskyldigheten samman med visningsoch spridningsbegränsningarna för bildprogram i syfte att skydda barn. Statens filmnämnd kommer fortfarande att vara besvärsinstans. Ä ven om det är oklart om nämnden kan betraktas som ett oberoende lagskipningsorgan är propositionen inget problem med avseende på 21 l mom. grundlagen, eftersom beslut av statens filmnämnd utan restriktioner kan överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen Ufr GrUU 711994 rd). Enligt 19 5 mom. förordnar undervisningsministeriet en annan medlem till ställföreträdande för ordföranden, om nämndens ordförande och vice ordförande är jäviga eller tillfälligt förhindrade. Bestämmelsen innebär att ministeriet har inflytande på i vilken sammansättning ett anhängigt besvärsärende avgörs. Detta stämmer 21

KuUB 5/2000 rd - Bilaga l - GrUU 14/2000 rd inte överens med bestämmelsen i 21 2 mom. grundlagen om rättvis rättegång, anser grundlagsutskottet. För att lagförslaget på denna punkt skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning, måste förfarandet med ställföreträdare läggas fast direkt i lag för att frågan inte skall behöva avgöras från fall till fall. Med stöd av 21 är granskningen av bildprogram avgiftsbelagd. Granskningsskyldigheten är omfattande, vilket betyder att yttrandefriheten i själva verket är avgiftsbelagd i mycket stor omfattning. A v gifterna skall enligt lagen om grunderna för avgifter till staten i första hand bestämmas utifrån självkostnadsvärdel Undervisningsministeriets befogenhet begränsas dessutom av 12 grundlagen. Grundtanken i bestämmelsen är att storleken på granskningsavgiften inte får utgöra något hinder för någon att utnyttja sin yttrandefrihet. Enligt 22 tillämpas inte lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet på bildprogram som innehas av en myndighet. I strid med sitt syfte leder förslaget till att denna typ av bildprogramupptagningar på grund av 12 2 mom. grundlagen som regel är offentliga. Intentionen i propositionen, att upptagningar som innehas av en myndighet inte skulle omfattas av offentlighetsbestämmelserna, kan inte genomföras på detta summariska sätt. Paragrafen måste antingen strykas eller skrivas om. En omformulerad paragraf skall överensstämma med syftet i propositionen och innebära en med tanke på grundlagen tillräckligt exakt avgränsad bestämmelse om en inskränkning i offentligheten för bildprogramupptagningar. Utskottet påpekar att 24 l mom. 15 punkten lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet bland annat gäller begränsningar i offentligheten för inspektioner. Det andra lagförslaget Med stöd av 119 2 mom. grundlagen skall de allmänna grunderna för statsförvaltningens organ regleras genom lag, om deras uppgifter omfattar utövning av offentlig makt. Med de allmänna grunderna avses här främst namnet på en enhet, dess bransch och huvudsakliga uppgifter samt dess behörighet (RP 1/1998 rd, s. 174, an- dra spalten). Därtill måste det beaktas att 124 grundlagen föreskriver att uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt bara får anförtros myndigheter. Som betydande utövning av offentlig makt kan enligt förarbetena till grundlagen i denna bemärkelse anses en på självständig prövning baserad rätt att ingripa i enskilda personers grundläggande fri- och rättigheter (RP 111998 rd, s. 180, första spalten). Lagförslaget är oklart när det gäller de allmänna kriterierna för statens filmgranskningsbyrå, särskilt när det gäller befogenheterna. A v 14 i det första lagförslaget framgår det visserligen att bildprogram skall granskas och godkännas av granskare som förordnas särskilt. Men deras roll slås inte entydigt fast i propositionen. Bestämmelserna måste därför preciseras på denna punkt. Det tredje lagförslaget Den föreslagna 18 a i 17 kap. strafflagen måste preciseras för att gälla offentlig visning av bildprogram. Detta på grund av den straffrättsliga legalitetsprincipen i 8 grundlagen och 3 i det första lagförslaget. Befogenhet att utfärdaförordning Utskottet har funnit det befogat med en praxis där statsrådet anges i lagamas fullmaktsbestämmelser som den som utfärdar förordning, då detta avses (GrUU 1511999 rd, s. 4, första spalten). Följaktligen måste det första och det andra lagförslaget ändras (exempelvis 24 i det första lagförslaget: "... utfärdas genom förordning från statsrådet"). Dessutom måste 3 i det andra lagförslaget preciseras genom att de omständigheter enligt motiveringen till propositionen som kan bestämmas genom lag nämns direkt i paragrafen. U tuttande Grundlagsutskottet anför vördsamt som sitt utlåtande att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning, men det första lagförslaget bara om utskottets konsti- 22

Bilaga l - GrUU 14/2000 rd KuUB 5/2000 rd- tutionella anmärkning tilll9 5 mom. beaktas på behörigt sätt. Helsingfors den l O maj 2000 I den avgörande behandlingen deltog ordf. Ville Itälä /saml vordf. Riitta Prusti /sd medl. Tuija Brax l gröna Klaus Hellberg /sd Esko Helle /vänst Gunnar Jansson /sv (delvis) Jouko Jääskeläinen /fkf Paula Kokkonen /saml sekreterare vid sammanträdet var utskottsrådet Jarmo Vuorinen. ers. Jouni Lehtimäki /saml Pekka Nousiainen /cent Heli Paasio /sd Osmo Puhakka /cent Petri Salo /saml Arto Seppälä /sd Veijo Puhjo /vänst Pekka Ravi /saml. 23

KuUB 5/2000 rd- Bilaga l - GrUU 14/2000 rd 24

Bilaga 2- LaUU 6/2000 rd KuUB 5/2000 rd - o LAGUTSKOTTETS UTLATANDE 6/2000 rd Regeringens proposition med förslag tilllag om granskning av bildprogram samt vissa lagar som har samband med den Till kulturutskottet INLEDNING Remiss Riksdagen remitterade den 8 februari 2000 en proposition med förslag till lag om granskning av bildprogram samt vissa lagar som har samband med den () till kulturutskottet för beredning och bestämde samtidigt att lagutskottet skall lämna utlåtande om förslaget till kulturutskottet. sakkunniga Utskottet har hört - regeringsrådet Erkki Norbäck och kultursekreterare Leena Laaksonen, undervisningsministeriet - lagstiftningsrådet Jukka Lindstedt och lagstiftningsrådet Risto Eerola, justitieministeriet - överkommissarie Mikko Lampikoski, inrikesministeriet - förvaltningsdomstolsdomare Olli Tammelin, Helsingfors förvaltningsdomstol - specialforskre Pirkko Kiviaho, delegationen för jämställdhet - ordförande Ulla Lång, Statens filmnämnd - direktör Matti Paloheimo, Statens filmgranskningsbyrå - chefen för företagsverksamheten Vesa Artman, Computer 2000 - försäljningschef Samuli Katainen, Hot Lips - planeringschef Leena Närekangas, MTV Oy - kanaldirektör J orma Sairanen, Oy Ruutunelonen - verkställande direktör, ekonomiemagister Harri Ruohola och butikschef Sami Puustinen, Videofirma Makuuni - ombudsmannen Mauri Upanne, Centralförbundet för barnskydd - juristen Jaana Meklin, Mannerheims Barnskyddsförbund - verkställande direktör Jouko Jämsä, Suomen elokuvatoimistojen liitto ry vicehäradshövding Pirjo Aalto, Suomen kaupallisten televisioiden liitto ry - ombudsmannen Maarit Hohtokari, Suomen audiovisuaalisen alan tu ottajat SA TU ry - professor Raimo Lahti - mediepsykolog, doktor Anu Mustonen professor Olli Mäenpää. Dessutom fick medlemmarna i utskottet under behandlingens gång titta på en del förbjudna filmer som valts ut av Statens filmgranskningsbyrå. Samband med andra dokument Utskottet har haft tillgång till grundla,xsutskottets utlåtande (GrUU 14/2000 rd) till kulturutskottet. 4 201021 25

KuUB 5/2000 rd - Bilaga 2 - LaUU 6/2000 rd PROPOSITIONEN I propositionen föreslår regeringen en lag om granskning av bildprogram och en lag om statens filmgranskningsbyrå. Vidare föreslås ändringar i strafflagen och i lagen om televisionsoch radioverksamhel I enlighet med grundlagen skall förhandsgranskningen bara gälla offentlig visning och spridning av bildprogram bland barn utifrån det särskilda skyddet av barn. Ett bildprogram får inte visas offentligt eller spridas bland personer under 18 år, om programmet på grund av sina våldsinslag eller sitt sexuella innehåll eller genom att inge skräck eller på något annat jämförbart sätt är ägnat att inverka skadligt på barns utveckling. Den som bryter mot detta förbud gör sig skyldig till brott. Interaktiva program, till exempel video- och dataspel, och vissa bildprogram som preciseras närmare till innehåll och ändamål befrias från förhandsgranskning. Granskningsmyndigheten skall kunna tillåta att ogranskade bildprogram visas för personer under 18 år vid särskilda tillställningar. Innan dessa program får visas och spridas måste de anmälas till granskningsmyndigheten. I televisionssändningar skall bildprogram också i framtiden visas utan förhandsgranskning i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om televisions- och radioverksamhel Också efter reformen skall Statens filmgranskningsbyrå vara granskningsmyndighel Granskningsmyndighetens beslut i ärenden som gäller granskning, godkännande och utsättande av åldersgränser och tillståndsärenden som gäller särskilda visningar får överklagas genom besvär hos statens filmnämnd. Beslut av nämnden får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. Lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt sedan de har antagits och blivit stadfästa. UTSKOTTETSSTÄLLNINGSTAGANDEN Allmän motivering I enlighet med sitt kompetensområde har lagutskottet koncentrerat sig på bestämmelserna om överklagande och straff och på de bestämmelser som påverkar innehållet och utformningen av dessa bestämmelser. I utskottets kompetensområde ingår att behandla den så kallade allmänna lagstiftningen och därmed också att värna god lagskrivning. Utskottet går därför också in på vissa svårbegripliga lagrum och föreslår att de ses över. Utskottet tillstyrker lagförslagen beträffande sitt eget kompetensområde och lägger fram följande anmärkningar och ändringsförslag. Förhandsgranskningens räckvidd Den gällande lagstiftningen om förhandsgranskning av bildprogram är stiftad i grundlagsordning och ger Statens filmgranskningsbyrå stora befogenheter att förbjuda och begränsa visning och spridning av bildprogram. Utöver program som är skadliga för barn får byrån förbjuda bl.a. filmer med ett innehåll som sannolikt strider mot lag eller god sed, om visning av filmen äventyrar den allmänna ordningen eller säkerheten eller försvaret eller försämrar rikets relationer till främmande makter. Nu skall reglerna i enlighet med den nya grundlagen bara förhindra visning och spridning av program som inverkar skadligt på barns utveckling. Detta är en stor förändring. Förhandgranskningen av bildprogram ändras både till sitt syfte och sitt innehåll. Ändringen inverkar också på i vilken omfattning filmgranskningsbyrån i framtiden kan beakta den allmänna laglydnaden och till exempel förbjuda bildprogram som strider mot strafflagen. Enligt propositionen får ett bildprogram inte godkännas för visning och spridning bland personer under 18 år, om programmet på grund av sina våldsinslag eller sitt sexuella innehåll eller 26

Bilaga 2- LaUU 6/2000 rd KuUB 5/2000 rd - genom att inge skräck eller på något annat jämförbart sätt är ägnat att inverka skadligt på barns utveckling. Ett bildprogram kan strida mot strafflagen oavsett om det inverkar skadligt på barns utveckling eller inte. Förhållandet mellan bildprogrammen och straffbestämmelserna redovisas närmare nedan i detta utlåtanden. Men den föreslagna lagstiftningen ger inte statens filmgranskningsbyrå någon rätt att på dessa grunder förbjuda visning av bildprogram eller att kräva att andra inslag än de som inverkar skadligt på barns utveckling skall tas bort. Därmed stämmer inte påståendet i motiveringen (s. 47, första spalten) att filmgranskningsbyrån inte får godkänna bildprogram för visning och spridning bland minderåriga, om de strider mot strafflagen. När ett bildprogram har granskats på behörigt sätt och eventuellt fått en åldersgräns alternativt när de inslag som inverkar skadligt på barns utveckling har tagits bort har den som sprider eller visar programmet grundad anledning att anta att innehållet i bildprogrammet inte strider mot lag. Därför kan inte den som sprider eller visar ett sådant program dömas till straff för att ha handlat uppsåtligt på grund av sitt misstag. För att förhindra att olagliga bildprogram visas och sprids är det, enligt utskottets mening, viktigt att Statens filmgranskningsbyrå upplyser dem som visar och sprider ett program om sin uppfattning, om det finns grundad anledning att anta att bildprogrammet har ett olagligt innehåll. Klassificering av interaktiva program och rekommendationerna för åldersgränser Enligt förslaget skall interaktiva bildprogram, främst video- och datorspel, inte omfattas av förhandsgranskningen. Enligt motiven till propositionen behövs inte förhandsgranskning för att skydda barn eftersom interaktiva bildprogram vanligen är tänkta för människor i alla åldrar eller särskilt för barn. I stället för förhandsgranskning krävs det anmälan om spelprogram. Programmen skall anmälas till filmgranskningsbyrån innan de får visas och spridas. Byrån kan granska och i förekommande fall förbjuda att spelen visas och sprids bland minderåriga. Detta innebär samtidigt att spel som tidigare inte har omfattats av granskningsplikten nu får en begränsad granskningsplikt Ute i Europa är det bara Storbritannien som har en heltäckande förhandsgranskning av video- och dataspel I Tyskland är förhandsgranskning frivillig. De som tillverkar och sprider spel har frivilligt börjat klassificera spelprogrammen i olika kategorier, till exempel sport-, äventyrs-, action- och rollspel. Dessutom har den europeiska organisationen för producenter av datorspel för fritiden infört frivilliga rekommendationer för åldersgränserna. Grundlagsutskottet säger att grundlagen tillåter förhandsgranskning av spelprogram för att skydda barn. Enligt vad lagutskottet har erfarit kräver en heltäckande förhandsgranskning av spel betydande tids- och resursuppoffringar från filmgransknings byråns sida. Ändå skulle en stor del av dataspelen vara ogranskade, eftersom de köps på nätet. A v dessa orsaker finner utskottet det inte lämpligt att på detta stadium införa en heltäckande förhandsgranskning av spel. Däremot vore det att rekommendera att de som tillverkar, importerar och sprider bildprogram också i Finland kompletterar sin förhandsgranskning av spelprogram på frivillig väg. Förpackningarna bör märkas med tydliga och exakta uppgifter om spelets karaktär och åldersrekommendation både på finska och svenska. Filmgranskningsbyrån bör vidare noga följa upp vilken typ av spel det finns på marknaden och granska ett tillräckligt stort antal och i förekommande fall förbjuda att de visas och sprids bland minderåriga. Ejterhandsgranskning Myndigheternas efterkontroll och straffbestämmelserna är ägnade att stödja och effektivisera förhandsgranskningen av bildprogram. Grundlagsutskottet säger att Finland fortfarande släpar efter i utvecklingen när det gäller den straffrättsliga och myndighetsbaserade efterhandskontrollen. I propositionen kompletteras 17 kap. strafflagen som innehåller straffbestämmelser i fråga 27

KuUB 5/2000 rd- Bilaga 2 - LaUU 6/2000 rd om bildprogram på grund av reformen av förhandsgranskningen. Lagrummet har setts över genom en ändring som trädde i kraft 1998. Bestämmelserna motsvarar således tidens krav. I sitt betänkande om revideringen av 17 kap. strafflagen (LaUB 3/1998 rd - RP 6 och 117 l 1997 rd) säger lagutskottet att lagen om granskning av videoprogram och andra bildprogram inte harmonierar med bestämmelserna i strafflagen om pornografi och spridning av våldsskildringar. Avsikten med den föreliggande propositionen är att undanröja de motstridiga inslagen. Att efterkontrollen som grundlagsutskottet säger är så ineffektiv beror bland annat på att lagen om filmgranskning och lagen om granskning av videoprogram inte har enhetliga förbud eller åldersgränser. Ett problem i kontrollen har varit att videofilmer inte får godkännas för spridning över huvud taget, om programmet bara får tillåtas för visning bland personer över 18 år. Samma program har däremot fått visas på biografer för myndiga och i televisionen för människor i alla åldrar. De nya enhetliga och tydligare bestämmelserna om bildprogram tillåter i kombination med lämpliga straff- och tvångsmedelsbestämmelser enligt lagutskottets uppfattning effektivare efterkontroll från myndighetemas sida och lämpligare inriktning. Därmed kommer de tillgängliga resurserna sannolikt att bättre räcka till för efterkontroll. Straffbestämmelserna För att den nuvarande förhandsgranskningen skall harmoniera med bestämmelserna om yttrandefrihet i grundlagen måste de förbudskriterier som inte är nödvändiga för att skydda barn undanröjas. Det har funnits farhågor för att klandervärda, bildprogram, till exempel med rasistiska inslag och uppmaning till brott, får spridning. Utskott vill påminna om att också andra bestämmelser i strafflagen än de nya i denna proposition tillämpas på visning och spridning av bildprogram. Bland dessa straffbestämmelser märks: 11 kap. 8, hets mot folkgrupp 17 kap. l, offentlig uppmaning till brott 17 kap. 10,brott mot trosfrid 17 kap. 17, spridning av våldsskildring 17 kap. 18, spridning av pornografisk bild 17 kap. 19, innehav av barnpornografisk bild 17 kap. 20, sedlighetssårande marknadsföring, 20 kap. 6, sexuellt utnyttjande av barn och 20 kap. 7, grovt sexuellt utnyttjande av barn. Grundlagsutskottet påpekar att reglerna för reklam och försäljning video- och spelprogram bör förbättras. På så sätt kan man bland annat undvika att vuxna mot sin vilja utsätts för olämplig marknadsföring. Utskottet påpekar att sedlighetssårande marknadsföring är en straffbar gärning enligt 17 kap. 20. Paragrafen omfattar delvis den verksamhet som grundlagsutskottet avser. Enligt strafflagen gör fden som i förvärvssyfte till en person som inte har fyllt 15 år överlåter, offentligt ställer ut till allmänt påseende, utan mottagarens samtycke tillställer någon eller på ett sätt som väcker allmän anstöt offentligt i annons, broschyr, affisch eller annan reklam bjuder ut till försäljning eller förevisar bilder, bildupptagningar eller föremål som är sedlighetssårande och därigenom ägnade att väcka allmän anstöt skyldig till brott. För att effektivisera lagstiftningen om granskning av bildprogram föreslår regeringen straffbestämmelser i två olika lagar, i lagen om granskning av bildprogram och i strafflagen. Förseelser finns inskrivna i 23 lagen om granskning av bildprogram. Paragrafen gäller visning och spridning av bildprogram som innehållsligt är klanderfria. Det är fråga om att effektivisera tillämpningen av till sin natur administrativa bestämmelser och därför är böter ett tillräckligt strängt straff. När visning och spridning av bildprogram är klandervärt hotas gärningsmannen av fängelse. Dessa straffbestämmelser är placerade i 17 kap. strafflagen, där det redan nu finns bestämmelser om till exempel spridning av våldsskildring 28

Bilaga 2- LaUU 6/2000 rd KuUB 5/2000 rd - (17 )och spridning av pornografisk bild (18 ). straffen för alla dessa gärningar bygger på innehållet i bildprogram. Principen att dela upp straffbestämmelserna på särlagstiftning och strafflagen stämmer överens med principen i totalrevideringen av strafflagen att gärningar som är förknippade med fängelsestraff koncentreras till strafflagen. I 5 kap. l l mom. föreskrivs om förutsättningarna för husrannsakan. Husrannsakan är tilllåten för att utreda brott och för att söka föremål som kan tas i beslag, om det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts för vilket det strängaste straffet är minst sex månaders fängelse. Husrannsakan får således tillämpas för att utreda alla de strafflagsbrott som nämns ovan. Däremot kan husrannsakan inte tillämpas för att utreda brott enligt 23 lagen om granskning av bildprogram eftersom lagen bara tillåter bötesstraff. Med hänsyn till att det i detta fall företrädesvis handlar om en förseelse, att någon låter bli att följa administrativa föreskrifter kan det anses att de straffprocessuella tvångsmedelsbefogenheterna räcker till. Enligt lagutskottets uppfattning stämmer förslaget överens med grundlagsutskottets syn på begränsning av befogenheterna för husrannsakan till mindre allvarliga brott (GrUU 6/1998 rd- RP 242/1997 rd). Sökande av ändring Regeringen föreslår två olika sätt för överklagande av beslut som fattas på grundval av den nya lagstiftningen. Hur ett beslut skall överklagas beror på innehållet i beslutet. Enligt 18 l mom. lagen om granskning av bildprogram får ändring sökas genom besvär hos statens filmnämnd i säskilt uppräknade beslut av granskningsmyndigheten: Beslut som gäller granskning, visning och spridning av bildprogram samt beslut som gäller förevisningstillstånd enligt 6. I övrigt gäller förvaltningsprocesslagen för sökande av ändring. Beslut av statens filmnämnd skall överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som förvaltningsprocesslagen föreskriver. Utskottet påpekar att de ovan nämnda besluten inte kan kombineras med förvaltningstvång (vite, avbrott i verksamheten, hot om tvångsutförande) på den sökande indirekt från granskningsmyndigheten själv. Om skyldigheten måste sanktioneras med indirekt förvaltningstvång är granskningsmyndigheten med stöd av länsstyrelselagen tvungen att anhålla om att länsstyrelsen förordnar om vite för att sanktionera skyldigheten. Ändring i beslut av länsstyrelsen skall sökas hos förvaltningdsdomstolen. Detta förfarande resulterar i att det finns två beslut som får överklagas. Granskningsmyndighetens ovan nämnda beslut, som inte är förknippat med indirekt förvaltningstvång, är ett förvaltningsbeslut som får överklagas. Besvärsmyndighet i detta fall är statens filmnämnd. Om skyldigheten förenas med vite eller avbrott i verksamheten skall länsstyrelsens beslut överklagas hos den regionala behöriga förvaltningsdomstolen. Den föreslagna regleringen är exceptionell i och med att den delvis leder till dubbelt ändringssökande. Enligt 18 2 mom. lagen om granskning av bildprogram gäller i fråga om sökande av ändring i övriga beslut på grundval av lag det som förvaltningsprocesslagen föreskriver. Besluten skall överklagas hos den behöriga förvaltningsdomstolen. Besvärsvägen kan leda till förvaltningsdomstolen antingen för att besvärsprocessen följer 18 2 mom. lagen om granskning av bildprogram eller för att annan lagstiftning måste följas. Så består till exempel en del av uppgifterna i bildprogramregistret av personuppgifter som avses i personuppgiftslagen. Därför måste också personuppgiftslagen tillämpas på registret när det gäller behandling av personuppgifter. Beslut av datasekretessnämnden och dataombudsmannen skall i enlighet med förvaltningsprocesslagen överklagas hos förvaltningsdomstolen. Vissa av de sakkunniga som utskottet hörde var av den åsikten att ändringssökande helt och hållet måste följa principerna i förvaltningsprocesslagen. Detta innebär att ett beslut först måste överklagas hos förvaltningsdomstolen. Förvaltningsprocesslagen kom till 1995. Fram till dess hade bestämmelserna om överklagande varit utspridda i många lagar men samla- 29

KuUB 5/2000 rd- Bilaga 2 - LaUU 6/2000 rd des nu i en och samma lag. Syftet var att beslut alltid skulle överklagas hos en domstol om inte någon annan lag föreskriver någonting annat. När lagen antogs förutsatte riksdagen i sitt svar i överensstämmelse med betänkandet från lagutskottet att det för att syftet med förvaltningsprocesslagen skull nås och principerna i den genomföras inom varje förvaltningsområde i samråd med förvaltningsdomstolskommissionen och justitieministeriet utreds vilka gällande lagar och författningar som föreskriver om besvärsförfarande. Bestämmelserna skall antingen samordnas med förvaltningsprocesslagen, strykas eftersom de inte behövs eller ändras på nödvändiga punkter till hänvisningar till förvaltningsprocesslagen. Det föreslagna besvärsförfarandet avviker från principerna i förvaltningsprocesslagen men regeringen anför motiv till vägvalet. Dessutom anför utskottet följande. Att granska filmer kräver expertis både när det gäller barns utveckling och visuell kommunikation inom olika sektorer. För att ändringssökande i frågor som kräver särskild sakkunskap vid förvaltningsdomstolarna behövs det bestämmelser antingen om att förvaltningdsdomstolarna har tillgång till deltidsanställda ledamöter med kompetens inom dessa områden eller att förvaltningsdomstolarna i förekommande fall kan begära yttrande från någon expertmyndighet Dessutom bör det övervägas om besvären kunde centraliseras till en och samma förvaltningsdomstol. När regeringen utgår från att det nuvarande väl fungerande besvärssystemet inte skall ändras i någon högre grad, har man inte heller ägat någon tanke åt hur förvaltningsdomstolarna skall ordna med expertis, ett behov som följer av förvaltningsprocesslagen. På detta stadium går det inte längre att göra några radikala ingrepp i besvärssystemet. Enligt utskottet är detta inte heller nödvändigt eftersom förslaget lämpar sig för överklagande av förvaltningsärenden. Också förslaget att i den andra besvärsfasen slussa över sökanden direkt från filmnämnden till högsta förvaltningsdomstolen passar in i sammanhanget. Därigenom blir besvärsvägen inte oskäligt lång för sökandena. Detaljmotivering l Lag om granskning av bildprogram Lagrubriken. Utskottet konstaterar i den allmänna motiveringen att granskningsmyndighetens befogenheter kringskärs rejält och inbegriper inte nödvändigtvis allt det som myndigheten antas granska. För att de nya bestämmelserna skallleda in läsaren på rätt spår och ge en riktig bild av granskningsmyndighetens behörighetsområde, bör av lagrubriken framgå att lagen handlar om förhandsgranskning, menar utskottet. Lagutskottet föreslår att kulturutskottet överväger om lagrubriken eventuellt kunde ändras till lag om förhandsgranskning av bildprogram. l. Tillämpningsområde. Med hänvisning till den allmänna motiveringen anser utskottet att tillämpningsområdet, som till följd av grundlagen skiljer sig från lagstiftningen i övrigt, skall framgå tydligare i paragrafen. Utskottet föreslår att bestämmelsen om tillämpningsområde ändras exempelvis på följande sätt: Innan bildprogram visas och sprids skall de granskas på det sätt som anges i denna lag för att begränsningar som behövs för att skydda barn skall kunna göras i dem. 2. Definitioner. I paragrafen ingår vissa med tanke på lagens innehåll relevanta definitioner. Först definieras bildprogram och därefter undergruppen interaktivt bildprogram. Det är dock inte lätt att ur definitionen utläsa detta för laginnehållet så viktiga subordinationsförhållandet Därför föreslår utskottet en språklig ändring i den finskspråkiga texten. Ändringen påverkar inte den svenska lagtexten. 30

Bilaga 2- LaUU 6/2000 rd KuUB 5/2000 rd - 4. Bildprogram som är befriade från granskning. Precis som rubriken anger har paragrafen bestämmelser om bildprogram som är befriade från granskning. I l mom. räknas de typer av bildprogram upp som inte berörs av 3. I den första meningen i det inledande stycket finns en självständig bestämmelse om aktiva bildprogram. Därefter följer i andra meningen det egentliga inledande stycket till förteckningen. För att göra paragrafen tydligare föreslår utskottet att kulturutskottet överväger om l mom. kunde delas upp på 2 moment som följer: Vad som föreskrivs i 3 gäller inte interaktiva bildprogram. (Utesl.) Visnings- och spridningsbegränsningarna gäller inte heller bildprogram som (1-6 punkten som i l mom. i RP) (Nytt 2 m om.) 7. Program som är skadliga för barns utveckling och 8. Åldersgränsklassificering. Paragraferna utgör en helhet, som anger granskningsmyndighetens befogenheter. Grundlagsutskottet anser i sitt utilåtande att kriterierna för godkännande av bildprogram inte klart framgår av paragraferna i fråga. Dessutom menar grundlagsutskottet att det av lagen klart och tydligt bör framgå att ett bildprogram skall godkännas om det inte inverkar skadligt på barns utveckling. Lagutskottet instämmer i grundlagsutskottets ståndpunkt. Utskottet har konstaterat att kriterierna för godkännande av bildprogram på ett otympligt sätt splittrats upp på 7 och 8. Först kommer 7 med generella begränsningar för när och under vilka förutsättningar ett program får godkännas för visning och spridning bland personer under 18 år. Därefter medger 8 diverse åldersgränser, som bestäms utifrån barnens genomsnittliga utvecklingsnivå. Och ändå är exempelvis möjligheten enligt 7 att klippa bort bitar som är skadliga för barns utveckling förknippade med åldersgränsen när det gäller hur mycket som skall klippas bort. Utskottet föreslår att 7 och 8 omformuleras så att 7 i stället för begränsningar innehåller definitioner och 8 får bestämmelser om granskningsmyndighetens befogenheter. Paragraferna kunde då lyda exempelvis som följer: 7. Program som är skadliga för barns utveckling Såsom bildprogram som är skadligt för barns utveckling betraktas ett program som på grund av sina våldsinslag eller sitt sexuella innehåll eller genom att inge skräck eller på något annat jämförbart sätt är ägnat att inverka skadligt på barns utveckling. Vid bedömningen enligt l mom. av ett bildprogram skall beaktas i vilket sammanhang och på vilket sätt händelserna i programmet skildras samt för hur gamla barn det visas och sprids. (3 mom. utesl.) 8. Godkännande av granskade bildprogram Granskningsmyndigheten skall godkänna ett bildprogram för visning för och spridning bland personer i alla åldrar, om det bedömt utifrån 7 inte är skadligt för barns utveckling, eller föreskriva en åldersgräns för när det går visas och spridas. Bedömningen av åldersgränsen skall ske utifrån grunderna i 7, varvid det kan tillåtas att ett bildprogram visas bara för personer över 18 år eller att åldersgränsen 15, 11 eller 7 år fastställs för programmet beroende på dess innehåll. Granskningsmyndigheten kan som villkor för godkännande av ett bildprogram ålägga sökanden att från programmet avlägsna avsnitt som med stöd av grunderna i 7 kan bedömas vara skadliga för barns utveckling. Ett bildprogramför vilketfastställts en åldersgräns får visas även för ett barn som med högst två år underskrider den åldersgräns som har godkänts för programmet, 31

KuUB 5/2000 rd - Bilaga 2- LaUU 6/2000 rd om barnet är i sällskap med en person som har fyllt 18 år. 11. Anmälningsskyldighet. I paragrafen föreskrivs att en anmälan skall göras till granskningsmyndigheten om alla bildprogram. Anmälan behövs dock inte om en granskningsansökan för godkännande av ett bildprogram för visning för och spridning bland personer under 18 år gjorts. Utskottet menar att formuleringen inte är lyckad; först bestäms om en ovillkorlig anmälningsskyldighet och därefter kommer undantaget i en ny mening. Undantaget visar sig vara det regelkomplex som behandlats ingående redan före denna paragraf. Utskottet föreslår att kulturutskottet överväger om bestämmelsen kunde formuleras något smidigare, exempelvis på följande sätt: Framställaren eller importören av ett bildprogram skall göra en anmälan om ett ogranskat program till granskningsmyndigheten innan programmet visas eller sprids, i det fall att en ansökan enligt 9 om granskning inte har lämnats till granskning s myndig hete n. (U tes l.) 14.Granskning av bildprogram. I paragrafen föreslås ingå bestämmelser om statens filmgranskningsbyrås uppgifter. Bestämmelserna är generellare än de nuvarande. I dagsläget skall Filmgranskningsbyråns medlemmar utses med hänsyn till att medlemmarna företräder sakkunskap i fråga om mentalhygieniska, pedagogiska och samhälleliga frågor samt filmkonst. Framdeles skall granskarna enligt det föreslagna 3 mom. vara förtrogna med frågor som gäller barns utveckling eller med visuell kommunikation. Ändringen är en logisk följd av att granskningsmyndighetens kompetens kringskurits. Också det faktum att cirka 70 procent av alla bildprogram numera granskas av en enda granskare leder i samma riktning. Utan att gå närmare in på saken vill lagutskottet dock göra kulturutskottet uppmärksamt på att bestämmelsen, som den nu är formulerad, kan leda till ett mycket smalspårigt granskningsorgan. Enligt bestämmelsen är det helt möjligt att alla granskare är förtrogna med en och samma sektor. Eftersom syftet med förhandsgranskningen är att ta reda på vilka program som är skadliga för barns utveckling, måste majoriteten av granskarna vara förtrogna med barns utveckling. 18. Sökande av ändring i granskningsmyndighetens beslut och 20. Sökande av ändring i statens filmnämnds beslut. Utskottet har ovan under den allmänna motiveringen behandlat hela besvärsordningen och ansett den vara i sin ordning. Här i detta sammanhang vill utskottet gå in bara på små detaljer. Under utskottsbehandlingen framgick det att det kommer att uppstå olika tolkningar om hur 18 2 mom. och 20 i lagförslaget förhåller sig till systemet för sökande av ändring enligt 11 b lagen om grunderna för avgifter till staten, om saken inte rättas till. Huvudregeln enligt 11 b lagen om grunderna för avgifter till staten är att en betalningsskyldig som anser att ett fel har begåtts när en offentligrättslig prestation har påförts inom sex månader från det avgiften påfördes kan yrka på rättelse hos den myndighet som har påfört avgiften. Ändring i ett beslut på ett rättelseyrkande får sökas genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den myndighet som påfört avgiften är belägen. I förvaltningsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom bevär. Som 18 2 mom. i förslaget är formulerat innebär det, under förutsättning att bestämmelsen åsidosätter besvärsordningen enligt lagen om grunderna för avgifter till staten, att också beslut om avgifter överklagas direkt hos förvaltningsrätten och att det är möjligt att söka ändring ända upp i högsta förvaltningsdomstolen. Avsikten har inte varit att erbjuda denna möjlighet, och därför föreslår utskottet att paragrafen kompletteras med en särskild bestämmelse om sökande av ändring i avgifter med exempelvis följande innehåll: Ändring i granskningsmyndighetens beslut som gäller granskning, visning och spridning av bildprogram samt i beslut som gäller förevisningstillstånd enligt 6 32

Bilaga 2 - LaUU 6/2000 rd KuUB 5/2000 rd - får sökas hos statens filmnämnd genom besvär. Om sökande av ändring i övrigt gäller förvaltningsprocesslagen (58611996). Ändring i avgifter för granskningsmyndighetens eller statens filmnämnds beslut söks på det sätt som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (15011992 ). (3 mom. som i RP) 19. Statens filmnämnd. I paragrafen ingår bestämmelser om sammansättningen och tillsättandet av besvärsmyndigheten, dvs. Statens filmnämnd. Enligt 2 mom. handlar filmnämndens medlemmar under domaransvar. Uttrycket är något ålderdomligt och undviks så vitt möjligt numera i lagtext. Innehållsligt uppfattas "under domaransvar" vanligen som ett krav på att en medlem bör handla oberoende och opartiskt. Det centrala är att ta hänsyn till bestämmelserna om jäv, vilket bör noteras i bestämmelsen. Eftersom det är fråga om förvaltningslagskipning, bör bestämmelserna om jäv för domare i 13 kap. rättegångsbalken tillämpas beträffande jäv. Paragrafens 3 mom. anger behörighetsvillkoren för medlemmarna av filmnämnden. Precis som i fråga om 14 krävs också här av medlemmar och suppleanter att de är förtrogna med frågor som gäller barns utveckling eller med visuell kommunikation. Förtrogenhetsvillkoren har formulerats så att de möjlggör att varje nämndemedlem har samma branschförtrogenhet Utskottet menar att det i besvärsorganet måste finnas både medlemmar som är förtrogna med frågor som gäller barns utveckling och medlemmar som är förtrogna med visuell kommunikation. Detta bör framgå direkt av paragraftexten. I 4 mom. ingår bestämmelser om beslutförhet för nämnden. Uttrycket sammanträdets ordförande har visat sig ge upphov till ovisshet. Därför anser utskottet att det är bättre att de tillgängliga alternativen skrivs ut i bestämmelsen, dvs. ordföranden eller vice ordföranden. Med tanke på förhandsgranskningen av program är det nödvändigt att åtminstone den ena av de två medlemmar som krävs för att nämnden skall vara beslutför är förtrogen med frågor som gäller barns utveckling. Om ordföranden och vice ordföranden enligt 5 mom. inte är närvarande vid ett sammanträde, kan en tillfällig ordförande utses. Behörighetsvillkoren i 2 mom. leder till att sammanträdets ordförande i en sådan situation vanligen inte vore en jurist. I praktiken har bestämmelsen inte behövts på många år. Utskottet finner inte bestämmelsen lämplig även om den rättades på det sätt som grundlagsutskottet anför i sitt utlåtande, eftersom det är fråga om ett besvärsorgan som fungerar jämsides med den regionala förvaltningsdomstolen. Utskottet menar att 5 mom. bör strykas. Utskottet föreslår att paragrafen ändras till exempel på följande sätt: (l mom. som i RP) På jäv för nämndens medlemmar tillämpas bestämmelserna om jäv för domare. Nämndens ordförande och vice ordförande skall ha avlagt juris kandidatexamen. De andra medlemmarna och suppleanterna skall vara förtrogna med frågor som gäller barns utveckling eller med visuell kommunikation sålunda att den del av medlemmarna ochs uppleanterna är förtrogna med frågor som gäller barns utveckling och andra med visuell kommunikation. Nämnden kan anlita sakkunniga. Nämnden är beslutför då ordföranden eller vice ordföranden, en medlem som är förtrogen med frågor som gäller barns utveckling och minst en annan medlem är närvarande. Som nämndens beslut gäller ' den åsikt som flertalet av medlemmarna omfattar och, om rösterna faller lika, den åsikt som är förmånligare för den som söker ändring. (5 mom. utesl.) 5 201021 33

KuUB 5/2000 rd - Bilaga 2 - LaUU 6/2000 rd 21.Avgifter. Enligt den föreslagna paragrafen bestämmer undervisningsministeriet storleken på de avgifter som skall tas ut för granskningsmyndighetens beslut enligt vad som bestäms i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Meningen är att det skall bestämmas närmare om avgifter genom beslut av undervisningsministeriet. Med hänsyn till 80 grundlagen, som trädde i kraft efter det att propositionen lämnats, skall rättsnormer numera utfärdas genom förordning av undervisningsministeriet Utskottet föreslår därför att paragrafen ändras som följer: För granskningsmyndighetens och Statens filmnämnds beslut enligt denna lag kan en avgift tas ut, vars storlek bestäms med iakttagande av lagen om grunderna för avgifter till staten (15011992) och en förordning av undervisningsministeriet som utfärdas med stöd av den. 23. straffbestämmelse. Enligt l punkten är det straffbart att för personer under 18 år visa eller bland dem sprida bildprogram som inte har godkänts för visning och för spridning bland minderåriga. I motiveringen avgränsas tillämpningen av bestämmelsen till brott mot bestämmelserna i 3, dvs. till att ett bildprogram visas eller sprids bland minderåriga innan det har lämnats in för granskning och godkänts. Utskottet anser att lydelsen i l punkten nödvändigt måst preciseras. Därmed klarnar också det inbördes sambandet mellan straffbestämmelserna, med andra ord sambandet mellan denna paragraf och föreslagna 17 kap. 18 a strafflagen. Utskottet föreslår att 23 ändras som följer: Den som uppsåtligen l) för personer under 18 år visar eller bland dem sprider ett bildprogram innan det har godkänts för visning och för spridning bland minderåriga på det sätt som föreskrivs i denna lag, 2) visar eller sprider ett bildprogram för vilket inte har gjorts anmälan till granskningsmyndigheten enligt 11, eller 3) visar eller sprider ett bildprogram på vilket eller i samband med vilket inte finns anteckningar i enlighet med 12, skall, om inte gärningen är straffbar enligt 17 kap. 17, 18 eller 18 a strafflagen (3911889) eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot bestämmelserna om (förhands)granskning av bildprogram dömas till böter. 3. Lag om ändring av 17 kap. stramagen 17.Spridning av våldsskildring. Ändringen i 2 mom. är lagteknisk till sin natur och utskottet har ingenting att anmärka i fråga om sakinnehållet. I paragrafen måste dock tas hänsyn till den föreslagna ändringen i lagens rubrik i det första lagförslaget. 18 a. Olaglig visning eller spridning av bildprogram bland minderåriga. Meningen är att det skall bli straffbart att visa och sprida bildprogram bland minderåriga om programmet inte har godkänts för visning eller spridning för personer under 18 år, en åldersgräns har fastslagits för visning och spridning av programmet och det visas i strid med denna åldersklassificering, om programmet inte har granskats och det vore förbjudet att visa det för och sprida det bland personer under 18 år, om det hade blivit granskat. Den föreslagna paragrafen är inte lyckad i lagtekniskt hänseende och innehållet svarar inte emot syftet. Utskottet menar att lydelsen måste förtydligas och formuleras i överensstämmelse med syftet. Också gärningsformerna är enligt denna straffbestämmelse bör skrivas i form av en förteckning i tre punkter. I paragrafen föreslås en hänvisning till 4 3 mom. lagen om granskning av bildprogram. Momentet gäller dock bara bildprogram som befriats rån granskning och som granskningsmyndigheten har förordnat för granskning och sedan förbjudit för visning och spridning bland perso- 34

Bilaga 2- LaUU 6/2000 rd KuUB 5/2000 rd - ner under 18 år. På grund av hänvisningen omfattar bestämmelsen inte visning för minderåriga av ett bildprogram som i normalt granskningsförfarande skulle förbjudas för personer under 18 år. I bestämmelsen som skall skrivas in som en l punkt måste i stället för 4 3 mom. hänvisas till 8, som innehåller förbuds grunderna. Den föreslagna paragrafen innehåller ingen klar straffbestämmelse om visning och spridning av bildprogram i strid med åldersklassificeringen. Utskottet menar att en bestämmelse om detta för konsekvensens skull bör tas in som en 2 punkt. Till 3 punkt föreslås en bestämmelse om ogranskade bildprogram. Det är straffbart att visa och sprida sådana program med stöd av 8 lagen om (förhands)granskning av bildprogram borde ha föreskrivits en högre åldersgräns än de behöriga personernas ålder, om bildprogrammen hade varit inlämnade för granskning. Tillämpningen av den föreslagna lagen om granskning av bildprogram har avgränsats till offentlig visning och spridning av bildprogram. I 17 kap. 18 a strafflagen som gäller sanktionskriminaliseringen i lagen ingår dock ingen motsvarande begränsning. Utskottet anser i likhet med grundlagsutskottet att straffbestämmelsen för konsekvensens skull bör preciseras till att gälla offentlig visning och spridning av bildprogram. Utskottet föreslår att paragrafen ändras som följer: 18 a. Olaglig visning eller spridning av bildprogram bland minderliriga Den som offentligt visar eller sprider l) ett bildprogram som inte har godkänts för visning och spridning enligt 8 lagen om (förhands )granskning av bildprogram bland personer under 18 år, 2) ett bildprogram i strid med den åldersgränsklassificering som föreskrivits för det enligt 8 i nämnda lag eller 3) ett ogranskat bildprogram, för vars visning och spridning enligt 8 i nämnda lag borde hajöreskrivits en högre åldersgräns än de berörda plersonernas ålder, om programmet hade granskats, skall för olaglig visning eller spridning av bildprogram bland minderåriga dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Utilitande Lagutskottet anför vördsamt som sitt utlåtande till kulturutskottet att kulturutskottet beaktar det ovan framförda. 35

KuUB 5/2000 rd - Bilaga 2 - LaUU 6/2000 rd Helsingfors den 6 juni 2000 I den avgörande behandlingen deltog ordf. Henrik Lax /sv vordf. Matti Vähänäkki /sd medl. Sulo Aittoniemi /alk Leena-Kaisa Harkimo /saml Toimi Kankaanniemi /fkf Paula Lehtomäki l cent Kari Myllyniemi /cent ers. Kirsi Ojansuu /gröna Veijo Puhjo /vänst Tero Rönni /sd Mauri Salo /cent Marja Tiura /saml Esko Kurvinen /kok (delvis). Sekreterare vid sammanträdet var utskottsrådet Kaisa Vuorisalo. utskottsrådet Timo Tuovinen. 36

Bilaga 2 - LaUU 6/2000 rd KuUB 5/2000 rd- AVVIKANDE MENING Motivering Utgångspunkter Regeringens proposition med förslag tilllag om granskning av bildprogram syftar till att rätta till brister i det nuvarande systemet. I detta avseende är förslaget riktigt. Utgångspunkten för reformen är 12 grundlagen. Däremot är till exempel l O grundlagen av sekundär betydelse. Den nya lagstiftningen tar väl vara på kommersiella syften men åsidosätter många socialt viktiga värden. Regeringen har inte satt sig in i en granskning av dessa. Om regeringens förslag genomförs inskränks förhandsgranskningen av bildprogram i själva verket i stor utsträckning. Övervakningen blir huvudsakligen avhängig av de möjligheter till efterhandsövervakning som strafflagen erbjuder. Metoderna och resurserna för efterhandsövervakning är obefintliga vilket betyder att det är fråga om en stor förändring. I en civiliserad stat bör man på förhand i tillräckligt hög grad säkerställa att program som strider mot lag eller är etiskt eller moraliskt skadliga inte sprids. Lagförslaget strider mot bestämmelserna i strafflagen. Enligt 8 i den gällande lagen om granskning av videoprogram kan spridning av ett program förbjudas på grund av att programmet är uppenbart lagstridigt eller osedligt eller förråande eller är ägnat att inverka skadligt på den psykiska hälsan. Till exempel sådana bildprogram som behandlar användningen av narkotiska medel eller uppviglar till rasism blir beroende av efterhandsgranskning. Med tanke på dagens läge i vårt land är detta ett mycket allvarligt problem. En bransch som har kommersialiserats så kraftigt skall inte göras beroende endast av granskning efterhand i den omfattning som regeringen föreslår. I Sverige och i Norge och också i de flesta andra europeiska länder är förhandsgranskningen av bildprogram betydligt mera omfattande än i Finland i fall den lagstiftning som föreslås i regeringens proposition godkänns. Enligt artikel l O i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter kan yttrandefriheten inskränkas bland annat för förebyggandet av brott och för att skydda hälsa och moral. I Förenta Nationernas avtal om medborgerliga och politiska rättigheter kan bestämmelser göras om inskränkning bland annat för att skydda hälsovård och moral. Dessa avtal som alltså inte innehåller några åldersbegränsningar kan också tolkas som rekommendationer. Finland tar nu verkligen avstånd från dessa. De internationella avtalen och lagstiftningen i andra länder skulle förutsätta en mera omfattande lagstiftning än den regeringen föreslår också i Finland. Bland annat framför allt de kraftigt ökande mentala problemen bland barn och unga samt den ökande och mera brutala brottsligheten kräver konsekvent och internationellt motiverad granskning av bildprogram också i Finland. Trots att lagen skall stiftas i grundlagsordning skall den innehålla en granskningsskyldighet inte bara för att skydda barn men också av andra orsaker såsom ~ental hälsa, allmän lagstiftning och moral. A ven i fråga om bildprogram som är avsedda för 18 år gamla eller äldre skall genom lag fortfarande bestämmas om granskningsskyldighet till exempel genom att i den nya lagen inta en bestämmelse som motsvarar 8 l mom. videolagen. Utöver bildprogrammen skall också interaktiva program omfattas av granskningen. Dessutom skall bestämmelserna också gälla TV -sändningar eftersom det inte finns grunder för olika behandling av de olika spridningssätten. Televisionen är den viktigaste kanalen för spridning av bildprogram varför behovet av lagstiftning är minst lika stor som i fråga om andra spridningssätt Målet för barnskydd nås inte heller om inte samma bestämmelser gäller för televisionen som för andra spridare. Regeringens proposition uppfyller synnerligen dåligt bestämmelserna i EG:s televisionsdirektiv. 37