Nedskrivning av goodwill

Uppsala universitet Företagsekonomiska institutionen Magisteruppsats HT-10 Nedskrivning av goodwill En studie av hur finansbolag redovisar antaganden i samband med nedskrivningsprövningar av goodwill 2011-01-12 Författare Mattias Kananen Johan Svenbrink Handledare Karin Brunsson

Förord Vi vill ägna ett stort tack till våra opponenter för bra och konstruktiv kritik och vi vill slutligen tacka vår handledare Karin Brunsson för den hjälp vi erhållit fortlöpande under studiens gång. Uppsala 12 januari 2011 Mattias Kananen Johan Svenbrink 2

Sammanfattning Syftet med vår studie har varit att analysera hur finansiella företag redovisat sina antaganden om nedskrivningsprövningar av goodwill. Det har vi gjort genom att studera hur informationen delges i årsredovisningarna. Vi har därmed undersökt hur tydlig företagens information om nedskrivningsprövningar av goodwill varit för intressenter såsom aktieägare och analytiker. För att ta reda på hur företagen har redovisat information av goodwill har vi utgått från den information som de lämnar i sina årsredovisningar. Vår urvalsgrupp var de finansbolag som var listade på Stockholmsbörsen OMX Nasdaq Large Cap åren 2007-2009. I gruppen ingår både banker och investmentbolag. Vår studie grundade sig på två huvudområden; regelverket kring goodwill samt relationen mellan företag och intressenter, och dessa områden var sedan stöd till vår analys. Vår studie visar att företagen inte har varit konsekventa med att redovisa information om goodwill i årsredovisningarna. Det leder till att informationen som delges intressenterna otydlig då de skiftande resultaten försvårar jämförelser och prognoser mellan åren. Vi har i vår studie kunnat konstatera att flera företag haft möjlighet att redovisa mer information och antaganden än vad de valt att göra. Vi ser även att nuvarande regler kan ge företagsledningar möjlighet att agera opportunistiskt genom de tolkningsmöjligheter som nuvarande regelverk gällande goodwill ger utrymme för. Lundbergs är det företag som varit minst benäget att delge information till intressenter. Det medför att dessa inte erhållit ett lika bra och rättvist informationsunderlag som intressenter till företag med en tydligare information om goodwill. Ratos är det företag som vi anser har den bästa redovisningen av goodwill i sin årsredovisning sett ur ett intressentperspektiv.. Nyckelord: finansbolag, goodwill, IFRS/IAS, nedskrivningsprövningar, årsredovisningar 3

Innehåll 1. Goodwill en tillgång som debatteras... 6 1.1 Det är inte första gången som goodwill studerats... 8 1.2 Tidigare fick företag göra löpande avskrivningar av goodwill, men nu måste goodwill nedskrivningsprövas varje år... 9 2. Redovisning av goodwill... 10 2.1 Nya regler för koncernredovisning ska förbättra den finansiella informationen i årsredovisningarna... 10 2.2 Detta är goodwill och så här ska goodwill redovisas... 11 2.3 När ska goodwill skrivas ner?... 13 2.3.1 Beräkna ett återvinningsvärde på goodwill... 13 2.3.2 Sammanfattande tabell över faktorer att beakta vid nedskrivningsprövningar av goodwill:... 15 3. Kvaliteten på den finansiella informationen påverkar relationen mellan företag och intressenter... 16 3.1 Kvaliteten på finansiella rapporter... 16 3.2 Informationsasymmetri... 18 4. Regelverk och intressenter, hur hänger de ihop?... 19 5. Hur har studien genomförts?... 20 5.1 Urvalsgruppen består av finansbolag... 20 5.2 Kvalitativ studie av årsredovisningar... 21 5.3 Förtydliganden av vår studie... 23 6. Goodwill i årsredovisningar under åren 2007-2009... 24 6.1 Rörelseförvärv och redovisad goodwill... 25 6.1.1 Företagens rörelseförvärv åren 2007-2009... 26 6.1.2 Motiveringar till uppkommen goodwill och kvaliten på den finansiella informationen... 27 6.1.3 Genomförda goodwillnedskrivningar... 28 6.2 Använder företagen nyttjandevärde eller verkligt värde vid beräkning av återvinningsvärdet?. 28 6.2.1 Beräkning av återvinningsvärdet... 28 4

6.2.2 Bruttovinstmarginaler... 29 6.2.3 Företagsledningens inblick i bedömningar av goodwill... 30 6.3 Kassagenererande enheter... 31 6.4 Framtida kassaflöden... 31 6.4.1 Antaganden om framtida kassaflöden... 31 6.4.2 Prognosperiod för framtida kassaflöden... 32 6.5 Tillväxttakt... 33 6.5.1 Vald tillväxttakt... 33 6.6 Diskonteringsränta... 34 6.6.1 Redovisade diskonteringsräntor under åren 2007-2009... 34 6.6.2 Diskonteringsräntan anges före eller efter skatt... 35 6.7 Känslighetsanalys... 36 7. Skillnader i företagens information om goodwill i årsredovisningarna... 37 8. Framtida forskning... 39 9. Referenslista... 40 10. Bilagor... 44 10.1 Bilaga 1 Studerade variabler och kategorier... 44 10.2 Bilaga 2 - Sammanställning av studiens resultat... 45 5

1. Goodwill en tillgång som debatteras Revisionsfirman Grant Thornton publicerade i januari 2010 en studie som visade att svenska företag skrivit ner sina goodwillposter i liten omfattning efter finanskrisen 2008. Skillnaden mot hur företag agerat i USA var påfallande, och få svenska företag angav finanskrisen som skäl till de nedskrivningar som de faktiskt gjorde. Resultatet av studien visade också att svenska företag överlag har stora goodwillposter i förhållande till sitt egna kapital. I genomsnitt motsvarade goodwill nästan 30 procent av deras egna kapital. Förändringar av goodwill påverkar företagens resultat och balansräkningar och därmed även aktieägarnas utdelning i och med att resultatet påverkas (Grant Thornton, 2010). Då goodwill är en stor del av rörelseförvärv menar revisionsfirman Pricewaterhousecoopers (PWC) att det är värdefullt för intressenter, såsom aktieägare, att ta del av resonemang som förvärvande företag har kring sin goodwill (PWC, 2008). Goodwill kan definieras på olika sätt men Nationalencyklopedins definition återkommer ofta i sammanhang där goodwill beskrivs: inom företagsvärdering och redovisning, benämning på skillnaden mellan värdet (vid förvärv, priset) på hela företaget och det marknadsmässiga värdet på de enskilda tillgångarna minskat med skulderna Nationalencyklopedin, 2010 Den 1 januari 2005 trädde IASB:s (International Accounting Standards Board) nya regler för koncernredovisning i kraft. Reglerna innebär att alla börsnoterade företag inom EU måste följa samma regelverk. Målet med de nya reglerna är att öka harmoniseringen av företagens redovisning, samt underlätta för intressenter när det gäller att jämföra företagens information (Deegan & Unerman, 2006). Det fanns kritik mot de tidigare reglerna och ett av områdena som kritiserats gällde hur företagen redovisade goodwill. Många intressenter som var beroende av den informationen i årsredovisningarna ansåg att reglerna inte var relevanta och tydliga då värdet på goodwill inte förändrades av omvärldsfaktorer såsom konjunktursvängningar och inflation (Bloom, 2009, s. 383). Det redovisade värdet på goodwill speglade då inte ett aktuellt värde utan återspeglade det värde som uppstod vid det ursprungliga förvärvet. Det gjorde det svårt för intressenter såsom aktieägare, analytiker med flera att använda sig av informationen. 6

Syftet med studien är att undersöka hur finansbolag redovisat antaganden om nedskrivningsprövningar av goodwill genom att studera hur information delges i årsredovisningar. Vi vill undersöka hur tydlig den finansiella information som lämnas av företag angående nedskrivningsprövningar av goodwill är för intressenter. De intressenter som vår studie syftar till är aktieägare och analytiker då de är beroende av informationen i årsredovisningarna när det gäller att fatta beslut om att placera pengar. Vi har valt att studera information om goodwill i årsredovisningarna av framförallt två skäl; dels för att undersöka om IASB:s nya regler uppfyller målen med att öka transparensen av årsredovisningar, genom att det ska vara enklare för intressenter att göra jämförelser av årsredovisningar mellan företag och år. Det är även intressant då goodwill generellt sett är en stor post i förhållande till företagens egna kapital, och förändringar i goodwill kan därmed få stora effekter på företagens resultat, och som i sin tur påverkar intressenter. Den debatt som förts om goodwill och IASB:s mål med sina nya regler har mynnat ut i våra problemformuleringar som är följande: om det framgår vilka antaganden om goodwill företagen gör i årsredovisningarna om nuvarande regler och rekommendationer rörande goodwill leder till tydlighet och jämförbarhet av årsredovisningar ur ett intressentperspektiv. I vår studie kommer vi att fokusera på de finansbolag som haft goodwill och varit noterade på Stockholmsbörsen Nasdaq OMX Large Cap under åren 2007-2009, och som måste följa IASB:s regler för goodwillredovisning. Tidsperioden valde vi för att få ett större urval av årsredovisningar, för att kunna jämföra företagen mellan de tre åren samt studera om förändringar skett i företagens årsredovisningar under de tre åren. De företag som ingår i vår studie är: Handelsbanken, Kinnevik, Latour, Lundbergs, Nordea, Ratos, SEB och Swedbank. Banker är intressanta då deras goodwill debatterats under finanskrisen och investmentbolag är intressanta då de deras verksamhet bygger på förvärv av företag som kan medföra goodwill. Denna grupp av företag har tidigare utelämnats i andra studier vilket också var en anledning till att vi intresserade oss för att studera dessa företag. 7

1.1 Det är inte första gången som goodwill studeras Det har tidigare gjorts studier om hur kvaliteten på finansiella rapporter och företagens nedskrivningsprövningar sett ut och nedan redogör vi ett urval av dem. Carlin och Finch (2008) har tidigare studerat hur nedskrivningsprövningar av goodwill under IASB:s nya regelverk har fungerat. De menar att det är företagens val av diskonteringsränta som har störst inverkan på de nedskrivningsprövningar företagen gör. Carlins och Finchs studie visade att många företag enbart hade använt sig av en diskonteringsränta för hela nedskrivningsprövningen, trots att det förvärvade goodwillen kunde hänföras till olika tillgångsposter, och som därmed borde ha haft olika diskonteringsräntor. Det innebar också att diskonteringsräntan inte var specifik för varje tillgång, utan företag tillämpade oftast en generell ränta. Resultatet av studien visade också att företagen använde sig av alltför låga diskonteringsräntor enligt Carlin och Finch vilket kunde medföra att nedskrivning av goodwill uteblev. Hayn och Hughes (2006) studerade företagsförvärv mellan åren 1998 och 2008. PWC undersökte om intressenter kunde tolka de goodwillnedskrivningar som företagen gjorde, och drog sin slutsats med utgångspunkt från den redovisade finansiella informationen. Resultatet visade att det fanns svårigheter för intressenter att tolka den information som företagen redovisade. Hayn och Hughes menar att den bristande informationen och låga kvaliteten på de upplysningar företagen lämnade var en av orsakerna till den svårtolkade informationen. PWC gjorde en studie 2008 där 81 svenska börsbolag ingick. De studerade om kvaliteten på den finansiella informationen i årsredovisningar blivit bättre efter införandet av IASB:s nya regler. Resultatet av studien visade att det skett en positiv utveckling av informationskvaliteten sedan de nya reglerna trätt i kraft. PWC:s rapport omfattar en genomgång av 15 utvalda förändringar som de nya reglerna medfört. Ett av dessa områden var företagens nedskrivningsprövning av goodwill. När det gäller företagens nedskrivningsprövningar av goodwill visade det sig att även om företagen följde minimikraven, fanns det ändå tydliga skillnader mellan olika företag då de tolkat reglerna på olika sätt. PWC:s slutsats blev att det fanns brister i den information företagen redovisade. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de tre tidigare studierna kommit fram till att IASB:s nya regelverk generellt sett har bidragit till en positiv utveckling av finansiell information i årsredovisningar. Däremot har det som tidigare nämnts framkommit brister angående den 8

information som finns i årsredovisningarna om goodwill. Även om företagen följer IASB:s regler innebär det inte att alla bedömningar de gör om goodwill sedan återges i årsredovisningarna. Då goodwill är betydande för företagens resultat i olika omfattning, är det därför relevant att studera den information som företagen förmedlar. Det är även relevant att studera om det finns stora skillnader mellan hur företagen redovisar informationen, något som ingen av de tidigare studierna undersökt ingående. 1.2 Tidigare fick företag göra löpande avskrivningar av goodwill, men nu måste goodwill nedskrivningsprövas varje år Enligt tidigare regler kunde företag göra avskrivningar av goodwill varje år. De nu gällande reglerna tillåter inte avskrivningar av goodwill, utan företagen måste varje år göra nedskrivningsprövningar för att se om det finns ett behov av att göra en nedskrivning av goodwill (IASB, IFRS 3). Det som skiljer en nedskrivning från en avskrivning är att en avskrivning tar upp en värdeminskning varje år, en nedskrivning däremot görs vid behov. När det gällde goodwill gjorde företagen tidigare en linjär avskrivning av goodwill på exempelvis 20 år (Laux och Leuz, 2009). En nedskrivning blir därmed inte aktuell förrän det bokförda värdet på en tillgång har minskat i värde. Därför ska företag enligt det nya regelverket göra nedskrivningsprövningar varje år för att undersöka om de har bokfört rätt värde på goodwill (IASB, IFRS 3). Tidigare utgick avskrivningsvärdet på goodwill från anskaffningsvärdet på rörelseförvärven, och perioder med hög inflation eller konjunkturfluktuationer avspeglades då inte i den goodwill som redovisades (Laux och Leuz, 2009). Det nya regelverket tar inte hänsyn till anskaffningsvärdet på rörelseförvärv utan baserar istället värdet på goodwill utifrån dess verkliga värde. Med verkligt värde menas det värde goodwill bedöms vara vid en specifik värderingstidpunkt. I fortsättningen kommer vi endast att behandla nedskrivningar av goodwill och inte avskrivningar, då detta inte längre är tillåtet. 9

2. Redovisning av goodwill Här redogör vi för hur goodwill idag ska redovisas enligt gällande regler och rekommendationer. Samt en genomgång över hur företag ska genomföra nedskrivningsprövningar av goodwill. 2.1 Nya regler för koncernredovisning ska förbättra den finansiella informationen i årsredovisningarna IASB:s regler som trädde i kraft den 1 januari 2005 var ett steg i deras föreställningsram (conceptual framework) där tanken var att öka kvaliteten på finansiella rapporter genom att göra dem mer relevanta, förståeliga och jämförbara. I Sverige har även andra regler trätt i kraft för att förbättra kvaliteten på den finansiella informationen. År 2007 fattade riksdagen nya beslut om informationskrav på svenska företag när det gäller finansiella rapporter. Ett av kraven innebär att företagens årsredovisningar ska innehålla intygandemeningar där styrelsen eller verkställande direktören intygar att koncernredovisningen upprättats i enighet med gällande regler (PWC, 2008). I Sverige har Bokföringsnämnden (BFN), en myndighet under regeringen (Finansdepartementet), till uppgift att främja god redovisningssed. BFN ger ut råd och rekommendationer om hur den finansiella rapporteringen bör ske (BFN, 2010). BFN:s rekommendationer fungerar som riktlinjer för företag när det gäller utformning av årsredovisningar enligt Årsredovisningslagen (ÅRL). BFN ger däremot inte ut egna lagförslag utan tolkar och förtydligar gällande regler (BFN, ÅRL, 2010). Tidigare var det Redovisningsrådet (RR) som gick ut med rekommendationer och information men efter att IASB:s regler trätt fyllde RR inte längre någon större funktion och rådet lades ner 2007. Däremot används dessa rekommendationer fortfarande av BFN som underlag för rekommendationer till övriga företag som inte använder IAS/IFRS (BFN, 2010). RR:s rekommendationer får därmed användas så länge de inte strider mot de senaste reglerna från IASB. Syftet med RR:s och BFN:s rekommendationer är att förbättra kvaliteten på den finansiella informationen som återges i årsredovisningar. Vikten av att förbättra kvaliteten beror på att intressenter, såsom aktieägare, normalt sett endast erhåller information om företagens ekonomiska situation i årsredovisningar (Redovisningsrådet, 2001, RR 22, s. 3). 10

En förändring IASB:s nya rekommendationer har bidragit till är att tillgångar och skulder i allt högre grad ska redovisas till sina verkliga värden (fair value). IASB definierar verkligt värde på följande sätt: Verkligt värde är det pris som skulle erhållas vid en försäljning av en tillgång eller betalas för att överföra en skuld under en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer vid värderingstidpunkten IASB, Fair Value Measurement, 2009, s. 14 Det innebär att det verkliga värdet på en tillgång är det pris som ett företag skulle kunna erhålla vid en försäljning av tillgången. Det är inte ett i förväg bestämt pris, utan en uppskattning om vad priset vid försäljningstillfället skulle kunna vara om det skett på en marknad (IASB, Fair Value Measurement, 2009 s. 16). Målet med IASB:s nya regler har varit att den finansiella informationen ska bli mer relevant och bättre återspegla tillgångarnas värde, jämfört med hur det var tidigare när de värderades till anskaffningsvärdet. Denna värderingsmetod har dock fått utstå kritik från flera håll. Glover, Ijiri, Levine och Jinghong Liang, (2005) menar att det kan bli svårt att förlita sig på de värderingsmodeller företagen använder sig av när det gäller verkligt värde. Chorafas (2006) menar att många av tillgångarna idag inte handlas på någon aktiv marknad. Det handlar då om tillgångar som sällan omsätts på marknader där det finns aktiva marknadsdeltagare. Då uppstår svårigheter när det gäller att värdera dessa tillgångar till verkliga värden. Chorafas menar även att företagen kan behöva ta hänsyn till marknadspriser för liknande tillgångar samt göra egna bedömningar för att kunna få fram ett tillförlitligt värde på tillgången. Även Smidt (2005) ser problem med värdering till verkligt värde då företagens beräkningar kan vara subjektiva vilket kan leda till en försämrad tillförlitlighet. Den försämrade tillförlitligheten handlar då om att det är svårt för utomstående, såsom intressenter, att verifiera om företagens antaganden är relevanta när de inte har något att jämföra med. Informationen till ägarna behöver därmed förbättras, detta för att de ska få en djupare förståelse om vad som speglar företagens värderingar av sina tillgångar (Smidt, 2005). 2.2 Detta är goodwill och så här ska goodwill redovisas När det gäller redovisning av goodwill måste företagen ta hänsyn till tre regelverk som behandlar goodwill. Figuren nedan visar att IFRS 3 är det övergripande regelverket och att IAS 38 och IAS 36 innehåller mer detaljerade regler om immateriella tillgångar och nedskrivningsprövningar. 11

IFRS 3 handlar om hur företag skall redovisa rörelseförvärv. IAS 38 handlar om vad en immateriell tillgång är samt hur de ska redovisas. IAS 36 handlar om hur tillgångar ska nedskrivnings-prövas. Figur 1: Tre regelverk som behandlar goodwill. Enligt IAS 38, - Intangible Assets, klassas goodwill som en immateriell tillgång vilket innebär att goodwill är en identifierbar icke-monetär tillgång utan någon fysisk substans (IASB, IAS 38). Goodwill kan beskrivas som det övervärde som uppstår vid ett företagsförvärv då förvärvande företag räknar med att förvärvet ska leda till ett högre värde för det övertagande företaget. Goodwill kan delas in i kategorierna internt upparbetad goodwill samt förvärvad goodwill. Den internt upparbetade goodwillen ska inte tas upp som en tillgång då det kan handla om ett företags goda rykte eller varumärke. Dessa typer av goodwillposter är svåra att värdera vilket gör att de inte tas upp som någon tillgång (Redovisningsrådet, 2000, RR15, s. 3). Den förvärvade goodwillen handlar om det mervärde ett förvärv av ett annat företag kan medföra. Enligt IFRS 3, - Business Combinations, ska goodwillen som uppkom vid ett förvärv redovisas som en tillgång från och med förvärvsdatumet. Företaget som förvärvar ska då redovisa goodwill som den del av kostnaden för förvärvet som överstiger värdet på det förvärvade företagets tillgångar och skulder. Företagen måste sedan i sina årsredovisningar redovisa hur den förvärvande goodwillen uppstått och kan enklast illustreras med ett exempel. Om ett företag förvärvat en annan verksamhet där det förväntade värdet på denna goodwill värderas till 100 miljoner kronor. Företaget har sedan redovisat att 40 miljoner kronor av dessa kan hänföras till arbetskraften. Man har därefter redovisat de synergier som uppstått i och med förvärvet. Företaget har därför hänfört 20 miljoner kronor till kostnadsbesparingar samt ytterligare 10 miljoner kronor till den ökade marknadsandel man nu erhållit. De resterande 30 miljoner kronorna hänför företaget till de nya relationer som uppstår utanför redan etablerade kontaktnät. De synergier som uppstått vid förvärvet ska sedan fördelas mellan de tillgångar som berörs vid förvärvet. De tillgångar som är aktuella är de som tillför verksamheten ingående kassaflöden och de benämns som kassagenererande enheter (KGE). Som exemplet visar har goodwillen inte 12

fördelats på företagets alla kassagenererande enheter utan enbart till dem som berörs av förvärvet (PWC, 2005). 2.3 När ska goodwill skrivas ner? Förvärvad goodwill får enligt IFRS 3 inte skrivas av utan måste nedskrivningsprövas årligen enligt IAS 36, Impairment of Assets. Nedskrivningsprövningar för kassagenererande enheter (KGE) får göras när som helst under året, förutsatt att de genomförs under samma period varje år. Företagen har även möjlighet att använda olika kassagenererande enheter vid olika prövningar. Om däremot all eller en del av goodwillen som fördelats till en KGE förvärvats under året måste nedskrivningsprövningen för den enheten göras i slutet av det året (IASB, IAS 36). 2.3.1 Beräkna ett återvinningsvärde på goodwill Om det finns en indikation på att värdet av en tillgång har minskat ska företag beräkna ett återvinningsvärde för den specifika tillgången (IASB, IAS 36). Återvinningsvärdet är det högsta värdet av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet. Nettoförsäljningsvärde (verkligt värde) är det värdet som kan erhållas vid en försäljning av en tillgång mellan två oberoende parter på en aktiv marknad. Nyttjandevärde är det nuvärde av framtida kassaflöden från en tillgång under dess nyttjandeperiod (IASB, IAS 36, s. 2). När det gäller de antaganden som företaget använt sig av för att beräkna nyttjandevärdet måste företagsledningen reflektera över om företagets antaganden är rimliga (Redovisningsrådet, 2000, RR 17, s. 12). Det ska sedan framgå av årsredovisningen att ledningen för företaget har tagit del av de bakomliggande antaganden som företaget gjort (PWC, 2008). Till skillnad från andra tillgångar som kan värderas till verkligt värde, exempelvis fastigheter, handlas goodwill inte frekvent på en marknad vilken medför att återvinningsvärdet oftast beräknas som nyttjandevärdet. Genom att företagen gör kassaflödesanalyser kan de beräkna inom vilka kassagenererande enheter som goodwillen bör redovisas. Om det sedan visar sig att återvinningsvärdet är lägre än det redovisade värdet ska goodwillen skrivas ner (IASB, IAS 36, s. 4). När företag använder sig av nyttjandevärdet för att beräkna återvinningsvärdet krävs det att företagen tar hänsyn till ett antal bedömningar och nedan redogörs för några av dessa som vi kommer behandla i vår studie: 13

Framtida kassaflöden: Enligt IAS 36 ska företagen göra en uppskattning av de framtida kassaflöden som de förväntas erhålla från respektive tillgång. Kassaflödena ska utgå från tillgångens befintliga skick och hänsyn ska inte tas till eventuella framtida nyinvesteringar och ombyggnationer (IASPlus, IAS 36). Det ska tydligt framgå om företagen har använt sig av extern information eller om de har baserat prognoserna utifrån tidigare erfarenheter. Det innebär också att antaganden om fluktuationer i både tidsperioder och förändrade kassaflöden ska beaktas. Med andra ord ska troliga konjunktursvängningar, inflation och andra externa faktorer vägas in när det gäller framtida kassaflöden (IASB, IAS 36). Även om det inte explicit står i IAS 36 att antaganden om framtida bruttovinstmarginaler måste anges är det ändå ett viktigt antagande som företagen gör angående deras nyttjandevärden (PWC, 2008). Tillväxttakt: Enligt IAS 36 bör prognoser och budgetar gällande beräkningar av tillväxttakt inte sträcka sig längre än fem år. Om prognostiseringar längre än fem år används bör de också göras utifrån gjorda budgetar och prognoser. Företagsledningen ska sedan lämna information i sina årsredovisningar om de prognosperioder som använts för att beräkna framtida kassaflöden (IASPlus, IAS 36). När det gäller tillväxttakten under prognosperioden ska företagens bedömningar enligt IAS 36 hänföras i årsredovisningarna, och om de har antagit en högre tillväxttakt än branschsnittet ska ytterligare motiveringar lämnas. Om företagen är verksamma inom olika branscher och länder bör de redovisa separata tillväxttakter (IASPlus, IAS 36). Känslighetsanalys: IAS 36 belyser vad företag ska göra om deras antaganden om återvinningsvärdet har förändrats i den grad att det redovisade värdet överstiger återvinningsvärdet och därmed medför att en nedskrivning blir aktuell. Företagen måste då upplysa om hur mycket dessa antaganden måste förändras för att denna situation ska uppstå. Detta test benämns känslighetsanalys (PWC, 2008). Diskonteringsränta: Den diskonteringsränta som bör användas enligt IAS 36 ska vara den räntesats före skatt som på bästa sätt återspeglar marknadsbedömningar av pengars värde över tiden samt de risker som finns förknippade med respektive tillgång. När det gäller nedskrivning av en specifik tillgång motsvarar diskonteringsräntan den ränta som företaget skulle behöva betala i under 14

nuvarande marknadstransaktion för att låna pengar till köp av tillgången. Om det inte går att fastställa en specifik räntestats för respektive tillgång bör hänsyn tas till andra faktorer för att räkna ut en tillförlitlig diskonteringsränta (IASPlus, IAS 36). Dessa faktorer berör både intern information inom företagen samt externa faktorer. Nedan redogör vi för två modeller som företagen kan använda för att räkna ut diskonteringsräntan med hänsyn till såväl interna som externa faktorer. Den första metoden för att räkna ut diskonteringsräntan baseras på företagets egna vägda kapitalkostnad, även kallad WACC (Weighted Average Capital Cost). WACC är därmed ett vägt snitt av kostnaderna för de olika kategorierna av kapital som då motsvarar ägarnas avkastningskrav samt företagets låneränta (Berk och DeMarzo, 2007, s. 259). CAPM (Capital Asset Pricing Model) är en annan metod företag kan använda för att beräkna diskonteringsräntan. Genom att använda CAPM kan företagen beräkna marknadens bedömning av avkastningskravet (Carlin och Finch, 2009, s. 329). 2.3.2 Sammanfattande tabell över faktorer att beakta vid nedskrivningsprövningar av goodwill: I. Återvinningsvärde: Det högsta värdet av nettoförsäljningsvärde (verkligt värde) och nyttjandevärde. Om nyttjandevärde används ska nedanstående faktorer beaktas. II. III. IV. Framtida kassaflöden: Beräknade kassaflöden som respektive tillgång i framtiden förväntas inbringa. Prognosperiod: Bör ej vara längre än 5 år, om längre än 5 år bör den utgå från budgetar och prognoser som tagits fram av företaget. Känslighetsanalys: Ska visa på när antaganden om återvinningsvärdet förändrats så att ett nedskrivningsbehov uppstår. V. Diskonteringsränta: Räntesats före skatt som bäst återspeglar marknadsbedömningar av pengars värde över tiden samt risker förknippade med goodwill. 15

3. Kvaliteten på den finansiella informationen påverkar relationen mellan företag och intressenter Här redogör vi för de egenskaper som inverkar på kvaliteten i finansiella rapporter och de kommer sedan att kopplas till relationen mellan företag och deras intressenter. 3.1 Kvaliteten på finansiella rapporter Om företag ska kunna uppvisa finansiell information på ett trovärdigt sätt gentemot sina intressenter menar Gibbins och Loewen (2005) att det finns tre kvalitativa egenskaper att beakta gällande finansiell information. Dessa påverkar kvaliteten på den finansiella informationen och de tre egenskaperna är: Relevans (A) För att informationen som delges till intressenterna ska vara användbar måste den vara relevant då syftet är att de ska kunna fatta beslut och göra avväganden utifrån informationen. Intressenterna måste därför kunna ta del av såväl historiska, nuvarande och prognoser om framtida händelser för att informationen skall vara användbar. Relevansen påverkas och försvåras av två faktorer; möjligheten att använda informationen på olika sätt samt att användarna av informationen är olika. Som aktieägare kan informationen användas för beslut om hur de ska agera med sitt innehav i företaget. Det medför att informationen rörande tillgångar som tillexempel goodwill blir viktig för att beslutsunderlaget ska bli användbart. Att uppnå relevans blir svårare ju fler användare av informationen som finns, det vill säga svårare för större företag med fler intressenter. Delar som kan blir mer komplexa och som måste tydliggöras är exempelvis att informera om vilka metoder som ligger till grund för företagens beräkningar. Värdering till verkligt värde eller anskaffningsvärde avseende företagets tillgångar är beräkningar och bedömningar som exempelvis måste tydliggöras (Gibbins & Loewen, 2005). Tillförlitlighet (B) Företagens bedömningar samt förberedelser av de finansiella rapporterna har en inverkan på hur tillförlitlig informationen blir. Det är därför viktigt att informationen inte innehåller några väsentliga fel som kan ha inverkan på trovärdigheten. Företagen är ansvariga för sina redovisningar och de personer som arbetar på företagen kan inneha olika uppfattningar om vad som ska vara med i redovisningen och de innehar också olika kunskap (Gibbins & Loewen, 2005). Den slutgiltiga kvalitén på informationen till intressenterna blir då beroende 16

av hur väl företagens interna kontroll fungerar, samt av den externa granskningen som utförs av revisorer (Gibbins & Loewen, 2005). Validitet (C) Med validitet som egenskap menas kontrollen över hur företagens rapporter överensstämmer med verkligheten. Företag består oftast av olika enheter som bedriver egna aktiviteter vilket medför att både den interna och externa kontrollen blir svårare att genomföra. Det leder till att företagens storlek och komplexitet påverkar hur viktig informationen blir för användarna. Konkreta exempel är att en större internationell koncern blir svårare att kontrollera medan ett mindre privatföretag med endast ett produktområde blir enklare att kontrollera (Gibbins & Loewen, 2005). Både tillförlitlighet och validitet har inverkan på hur intressenter kan göra jämförande bedömningar av företags redovisningar. Om företag redovisar information på olika sätt blir det uppenbart svårare för intressenter att jämföra information. För att öka jämförbarheten av den finansiella informationen mellan företag anses en ökad harmonisering av redovisningsregler och principer vara en viktig del för att lyckas. Det är även viktigt att informationen är komplett och noga utvald för att den på bästa sätt ska kunna användas av intressenter (Solomons, 1986). Modellen nedan förklarar sambandet mellan de tre kvalitativa egenskaperna som påverkar den finansiella informationen. Figur 2: The complexity-consenus model (Gibbins & Loewen, 2005) 17

The complexity-consenus model: Den mindre boxen i modellen motsvarar en enklare redovisning medan den större yttre boxen motsvarar en komplexare redovisning (Gibbins & Loewen, 2005). Då denna studie är inriktad på större företag och deras redovisning fokuseras den fortsatta teoretiska redogörelsen på den yttre boxen i modellen. Modellen visar att i den större boxen ökar komplexiteten genom att det där finns fler användare av informationen, större variation av företag samt utrymme för fler bedömningar av företagen själva gällande antaganden etcetera. Detta sammantaget kommer att försvåra för företagen att uppnå en redovisning som innehåller lagom mängd av de tre egenskaperna relevans, tillförlitlighet samt validitet (Gibbins & Loewen, 2005). Modellen visar enligt Gibbins och Loewen (2005) att utmaningen för företag är att redovisa information på ett så rättvist sätt som möjligt. Genom att företagen anpassar sig till intressenterna kan informationen som delges dem bli mer relevant. Det krävs en avvägning av vilka redovisningsrekommendationer som krävs för att kunna göra de tre egenskaperna rättvisande. När företagen får mer komplexa strukturer och när antalet intressenter ökar krävs det ytterligare ansträngningar för att den finansiella informationen ska uppnå sitt syfte (Gibbins & Loewen, 2005). 3.2 Informationsasymmetri Trots ansträngningarna som företagen gör för att tydliggöra den finansiella informationen kan det fortfarande uppstå en informationsasymmetri mellan dem och intressenterna. Dilemmat är en av grundtankarna inom agentteorin som har sin grund i att parterna har olika uppfattning om de risker som finns. Jensen och Meckling (1976) fördjupade detta synsätt till att även involvera olika syn och mål med arbete som utförs. De definierar den så kallade agentrelationen som: Ett kontrakt enligt vilket en eller flera (principaler) anlitar en annan person (agent) att utföra vissa tjänster för deras räkning som innebär delegering av beslutanderätt till agenten Jensen och Meckling 1976, s. 308 Fokus i denna teori handlar om relationen mellan principaler och agenter och kan exempelvis handla om relationen mellan chefer (agenter) samt företagets ägare (principaler). Problem kan uppstå då båda parter kan ha skilda mål och drivs av egenintressen (Jensen och Meckling 1976). 18

De skilda målen och begränsad insyn i företaget kan sedan vara en bidragande faktor till att det uppstår asymmetrisk information mellan parterna. Akerlaf (1970) menar att begreppet informationsasymmetri innebär att det finns en part som besitter mer information än motparten. Det medför att förtroende är en viktig faktor vid förhindrandet av att asymmetrisk information uppstår. I de fall där det råder informationsasymmetri mellan parterna finns huvudsakligen två problem som då uppstår (Akerlaf, 1970): Ogynnsamma val (adverse selection) Det första problemet Akerlof (1970) tar upp handlar om att företagets ägare (principaler) inte har all tillgänglig information om de beslut chefen (agenten) fattar. För företag och deras intressenter kan den asymmetriska informationen innebära att företagsledningen har en bättre insikt om framtida risker och eventuella vinster än aktieägarna (Akerlaf, 1970). Moralisk risk (moral hazard) Det andra problemet Akerlof (1970) tar upp handlar om att då individerna drivs av egenintresse kan chefer (agenten) agera till nackdel för företaget. Vidare diskuterar Akerlaf att parterna kan ha olika preferenser om vad de anser vara bäst och att det i sin tur kan bidra till en ökad osäkerhet mellan dem(akerlaf, 1970). Agentens beteende kan även tillämpas när företag gör nedskrivningsprövningar av goodwill. En förklaring till detta ger Zingales (2000) som hävdar att goodwill är en av företagens viktigaste faktorer gällande att kunna påverka deras redovisade resultat. Ramanna (2008) och Jarva (2009) menar att företagsledningens antaganden om makroekonomiska faktorer samt de interna faktorer som speglar nedskrivningar av goodwill kan användas opportunistiskt gentemot intressenterna. Företagsledningens beteende kan då medföra att de inte agerar utefter ägarnas bästa utan är allt för försiktiga eller opportunistiska när det gäller nedskrivningsprövning av goodwill (Ramana 2008, s.254, Jarva 2009, s. 1063). 4. Regelverk och intressenter, hur hänger de ihop? Vi började med att beskriva IASB:s regelverk som infördes 2005 och fokuserade på de specifika regler som berör redovisning av goodwill. Vi beskrevs sedan de bedömningar som företagen måste göra och som sedan rekommenderas att de ska ta med i årsredovisningarna. Exempel på bedömningar är beräkning av framtida kassaflöden för specifika tillgångar och kassagenererandeenheter som goodwill hänförs till. Utifrån dessa regler och 19

rekommendationer kommer vi att studera vilken information företagen valt att redovisa samt om och hur informationen skiljer sig åt mellan företagen. Vi fortsatte sedan med att beskriva tänkbara anledningar till att företagens årsredovisningar innehåller den information som de faktiskt gör genom att beskriva vilka faktorer som inverkar på kvaliteten på finansiella rapporter och vi beskrev sedan relationen mellan företag och intressenter. Med denna del som utgångspunkt kommer vi att studera vilka tänkbara anledningar det finns till att informationen som företagen tar med i årsredovisningarna kan skilja sig från vad som hade varit önskvärt för intressenterna när det gäller att kunna göra jämförelser av information mellan företag och år. Uppdelningen av de två delarna illustreras med figuren nedan: Regelverk och rekommendationer Relationen mellan företag och intressenter Kvaliteten på företags finansiella rapporter Figur 3: Kopplingen regelverk och relationen mellan företag och intressenter samt kvaliteten på företags finansiella rapporter 5. Hur har studien genomförts? Här redogör vi för studiens urval och därefter beskrivs hur studien genomförts. Sedan kommer förtydliganden angående studien. 5.1 Urvalsgruppen består av finansbolag Vår urvalsgrupp består av ett urval av de finansbolag som var listade på Stockholmsbörsen OMX Nasdaq Large Cap under åren 2007-2009 och i gruppen ingår både banker och investmentbolag. Totalt fanns 14 finansbolag listade på Large Cap för studieperioden och åtta av finansbolagen redovisade goodwill vilket innebar att de kom att användas i studien. I de 20

resterande sex årsredovisningarna framgick inte om företagen hade goodwill eller inte och vi uteslöt dem därför från studien. Samtliga företag lyder under regelverket IFRS vilket i sin tur innebär att de måste göra nedskrivningsprövningar varje år, förutsatt att de har någon goodwill. Då alla företag följer samma regelverk kunde vi jämföra den redovisade informationen mellan företagen. Tabell 1 visar de finansbolag som fanns listade på Stockholmsbörsen OMX Nasdaq Large Cap under åren 2007-2009. Tabellen tydliggör de finansbolag som har redovisat goodwill under studieperioden och de som uteslutits från studien då de inte redovisat goodwill. 2007 2008 2009 Har Har ej Har Har ej Har redovisat redovisat redovisat redovisat redovisat goodwill goodwill goodwill goodwill goodwill Tabell 1: Finansiella företag i urvalsgruppen för åren 2007-2009 5.2 Kvalitativ studie av årsredovisningar Har ej redovisat goodwill Företag Castellum x x x Fabegé x x x Handelsbanken x x x Hufvudstaden x x x Industrivärden x x x Investor x x x Kinnevik x x x Latour x x x Lundbergs x x x Melker Schörling x x x Nordea x x x Ratos x x x SEB x x x Swedbank x x x Vi har i denna studie genomfört en kvalitativ studie då vi ansåg metoden var bäst lämpad för att uppnå vårt syfte med studien, det vill säga studera årsredovisningarna från ett intressentperspektiv. Vi hade även behov av att samla in noga utvalda data i form av variabler och samband som studien var uppbyggd kring och det var en anledning till att vi ansåg att metoden vara lämplig att använda i vår studie. Metoden medför också att eftersom de data som insamlas inte automatiskt är standardiserade, måste den kategoriseras av dem som utför analysen (Saunders et al 1997/2009,s. 482). Metoden innebär att användaren själv måste 21

kunna bedöma och analysera materialet (Saunders et al, 1997/2009, s. 488). Vi har i denna studie analyserat primärdata i form av urvalsgruppens årsredovisningar i elektronisk form. En fördel enligt Saunders et al (1997/2009, s 598) med att använda primärdata är att det då är möjligt att behandla insamlad information efter egna önskemål. För att primärdata enklare ska kunna vara föremål för en analys behöver den kategoriseras, antingen efter den teoretiska ramen eller efter uppsatsförfattarnas preferenser. En svårighet med att kategorisera material är att kategorierna blir deskriptiva vilket försvårar syftet med analysen och det resultat man vill få fram (Saunders et al, 1997/2009, s. 492-493). När det gäller insamlandet av data har vi utgått från urvalsgruppens årsredovisningar för undersökningsperiodens år 2007, 2008 och 2009. Att vi valde att studera flera år beror på att vi fick fler årsredovisningar att studera samtidigt som det gav oss en möjlighet att se om företagen förändrat sitt sätt att redovisa information under tidsperioden. Att vi inte studerade en längre tidsperiod beror, som tidigare nämnts på att IASB:s nuvarande regelverk trädde i kraft 2005 och företagen fram till 2007 bör ha haft tid till att anpassa sig efter dessa regler. Därmed kan skillnader i den redovisade informationen mellan företag och år beroende på okunskap om de nya reglerna undvikas. Årsredovisningarna har inhämtats i första hand från BolagsFakta som är ett företag som förmedlar bland annat årsredovisningar, börskurser och pressreleaser. De företag vars årsredovisningar saknades där inhämtades från respektive företags webbplats. Inhämtade årsredovisningar har främst varit utgivna på svenska men i de fall där enbart engelsk version funnits tillgänglig har dessa använts och söktermerna har då varit på engelska. Nordeas årsredovisningar för åren 2007 och 2009 samt Handelsbankens för 2008 har varit skrivna på engelska. I årsredovisningarna för berörda företag har både moderbolagens och koncernernas redovisning funnits med, men vår studie har enbart fokuserat på goodwill redovisad i koncernredovisningen. Att vi valt att studera koncernredovisningen beror på att det är den som är relevant för intressenter samt att den även innefattar goodwill från dotterbolag. Valet att enbart studera företagens årsredovisningar gjorde vi då delårsrapporter inte innehåller lika mycket information och motiveringar bakom antaganden som företagen gör, samt att årsredovisningar är den informationskälla som på bästa sätt speglar den information som delges intressenter (Lapointe-Auntes, Cormier och Magnan, 2008, s. 38). Vårt syfte var att analysera årsredovisningarna ur ett intressentperspektiv och det har därför inte varit aktuellt med intervjuer eller enkäter som metodval då intressenter har oftast inte denna möjlighet utan är beroende av informationen i årsredovisningarna. 22

Ett dokument upprättades med de kategorier och variabler som analysen skulle undersöka (Bilaga 1). Utgångspunkten för dokumentet var de regler som finns rörande goodwill och det anpassades även efter de övergripande teorierna som behandlar hur kvaliteten på årsredovisningar påverkas, samt relationen mellan företag och intressenter. Vi anser att det har varit en bra metod då vårt angreppssätt har bidragit till en mer konsekvent överblick av informationen som sedan kunnat belysas tydligare i analysen. Då det inte alltid är enkelt att bedöma variabler, exempelvis hur företagen har motiverat sina antaganden om nedskrivningsprövningar, har vi utgått från studiens huvudsyfte nämligen att analysera företagens årsredovisningar ur ett intressentperspektiv. Kravet för att vi skulle anse att företagen hade gjort en motivering angående uppkommen goodwill och nedskrivningsprövningar var att det tydligt skulle framgå för en läsare av årsredovisningen. I de fall där tveksamheter uppstod gjordes jämförelser mellan företagen samt mellan åren för att kunna bedöma hur information skulle behandlas. Ett grundläggande perspektiv som vi har använt i vår analys av primärdata från årsredovisningarna är att informationen som tagits med i analysen ska ha en tydlig koppling till goodwill. Antaganden och motiveringar om goodwill som företagen angett men som en utomstående läsare inte kan härleda från årsredovisningarna har inte tagits med i analysen. Sökbegreppen i årsredovisningarna som vi sökte efter var specifika ord såsom goodwill, nyttjandevärde, och diskonteringsränta, men även företagens noter angående immateriella tillgångar studerades. Att även studera noterna gjorde det möjligt för oss att urskilja om det fanns någon post som motsvarade goodwill, trots att den benämndes under annat namn. Då de studerade företagen hade flera dotterbolag där goodwill i sin tur kan ha funnits med har enbart den information som delgivits i koncernredovisningen behandlats. 5.3 Förtydliganden av vår studie En del av företagen, däribland Nordea, har trots att det i goodwillredovisningen funnits en nedskrivning av goodwill på ett mindre belopp beskrivit detta som att ingen nedskrivning genomförts. I denna studie har det räknats som att ingen goodwillnedskrivning är gjord då anledningen till skillnaden inte framgått av företagens kommentarer. När det gäller moderbolagets andelar av goodwill i dotterbolag kan den antingen motsvaras av 100 procent av förvärvet eller ägarandelen som de har i dotterbolag. I denna studie har moderbolagets andelar i dotterbolagen räknats som samma typ för att förenkla studiens genomförande. När vi i studien använder begreppet intressenter, syftar vi på aktieägare och analytiker som är intresserade av information som företagen delger i sina årsredovisningar. I tabellerna som vi 23

redogör för i resultatet har det varit några företag som exempelvis angivit diskonteringsräntan både före och efter skatt, vilket i tabellerna ser ut som summeringsfel då antalet observationer kan se ut att vara större än de i själva verket är, något som inte är fallet. 6. Goodwill i årsredovisningar under åren 2007-2009 I följande del redogör vi för de finansiella företagens antaganden och motiveringar som redovisats om goodwill. Resultatet av studien analyseras utifrån de regler som gäller för goodwill och de teorier som behandlar kvaliteten på finansiella rapporter, samt relationen mellan företag och intressenter. Företag 2007 2008 2009 Goodwill/Ek Goodwill Goodwill/Ek Goodwill Goodwill/Ek Goodwill (%) (Mkr) (%) (Mkr) (%) (Mkr) Handelsbanken 8 % 6032 9 % 6499 8 % 6759 Kinnevik 1 % 621 3 % 799 2 % 836 Latour 7 % 661 12 % 912 10 % 962 Lundbergs 0,2 % 86 0,2 % 86 0,2 % 83 Nordea 14 % 2408 12 % 2144 11 % 2447 Ratos 117 % 16225 112 % 13517 122 % 13902 SEB 20 % 12419 16 % 13692 11 % 10829 Swedbank 27 % 18523 20 % 18711 17 % 17962 Tabell 2: Goodwill i förhållande till eget kapital åren samt goodwill i miljoner kronor 2007-2009 I tabell 2 anges goodwill i förhållande till företagens egna kapital vid årets slut samt värdet på goodwill, uttryckt i miljoner kronor. Tabellen visar på stora skillnader mellan hur stora goodwillposter respektive företag har under åren. Det mest anmärkningsvärda är investmentbolaget Ratos som har en goodwillpost som överstiger hela företagets egna kapital. Ratos är även det investmentbolag som har överlägset störst goodwillpost uttryckt i miljoner kronor. Jämfört med det investmentbolag som har näst störst goodwillpost har Ratos nästan 25 gånger större goodwillpost år 2007. Av bankerna är det Swedbank som sticker ut mest när det gäller det högsta goodwillvärdet i förhållande till eget kapital medan Handelsbanken redovisar de lägsta värdena. När det gäller absoluta tal har däremot Nordea betydligt lägre goodwillpost jämfört med de andra bankerna. År 2009 hade Swedbank cirka sju gånger större goodwillpost än Nordea. 24

En förklaring till den kritik som Swedbank fått på grund av sina låga nedskrivningar av goodwill kan delvis förklaras i denna tabell. Både SEB och Swedbank har haft stora goodwillposter främst bestående av förvärv i Baltikum. SEB har mellan åren 2008 och 2009 minskat goodwillposten med cirka 20 % medan Swedbank har minskat goodwillposten med cirka 4 %. Att bägge företagen trots liknande verksamheter kan skriva ner goodwill på så skiljda vis tyder på att det finns stora tolkningsmöjligheter angående de antaganden företagen måste göra när det gäller nedskrivningsprövningar av goodwill. 6.1 Rörelseförvärv och redovisad goodwill De företagsförvärv och goodwillnedskrivningar som genomförts under studieperioden samt motiveringar till dem beskrivs i en sammanfattande bild nedan. 2007 2008 2009 TOT Hur många förvärv har företagen gjort? 17 21 9 47 Hur många av dessa har medfört goodwill? 13 16 6 35 Hur många företag motiverar vad goodwillposten består av vid förvärven? 4 5 2 11 (t. ex synergier av förvärv, kostnadsbesparingar etc.) Hur många företag har ökat sin goodwillpost under året? 5 7 6 18 Hur många motiveringar finns? 5 6 5 16 Hur många företag har haft oförändrad goodwillpost under året? 2 1 1 4 Hur många motiveringar finns? 1 0 0 1 Hur många företag har gjort nedskrivningar under året? 2 5 3 10 Hur många motiveringar finns? 2 4 3 9 Hur många företag redovisar goodwillposten separat (skiljt ifrån immateriella tillgångar)? 8 8 8 24 Tabell 3: Rörelseförvärv och nedskrivningar av goodwill år 2007-2009. Goodwill är en underpost som räknas till företagets immateriella tillgångar och i princip är den en egen post i företagens balansräkning. I samtliga undersökta årsredovisningar redovisas utveckling av goodwill separat från andra immateriella tillgångar under åren 2007-2009 vilket medförde att det tydligt gick att urskilja utvecklingen av goodwill mellan åren för de olika företagen. Separat redovisad goodwill bidrar enligt Gibbins och Loewen (2005) till att relevansen i årsredovisningarna ökar då målet med finansiell information är att intressenter ska ha möjlighet att jämföra historiska, nutida samt även förväntade framtida händelser. 25

6.1.1 Företagens rörelseförvärv åren 2007-2009 I de undersökta årsredovisningarna framgår det att alla företag förutom Lundbergs gjort förvärv som medfört att goodwill redovisats i balansräkningen. Hälften av företagen har dessutom ökat sin goodwill för samtliga år mellan 2007 och 2009. De motiverar även vilka förvärv den uppkomna goodwillen hänförs till, med undantag av SEB år 2009 och Swedbank år 2008 som inte motiverat varför de lagt till goodwill under de åren. Totalt sett har företagen i urvalsgruppen genomfört 47 förvärv under perioden 2007-2009 och det är endast koncernernas förvärv som är medräknade. Anledningen till det är att vi valde att avgränsa oss till koncernredovisningen i årsredovisningar. Dock har ökningar av ägarandelar i dotterbolag räknats som ett nytt förvärv då det kan medföra en ökning av goodwill. I 35 av de genomförda förvärven, som återges i 16 årsredovisningar, har goodwill redovisats, men det finns enbart motiveringar till den redovisade goodwillen i elva av dessa årsredovisningar (Tabell 3). Citaten nedan är exempel på hur företagen i årsredovisningarna beskrivit både motiveringar till uppkommen goodwill samt vilka kassagenererande enheter den hänförs till, något som också ska anges enligt IAS 36. Företagens redovisade motiveringar skiljer sig åt, både när det gäller utförlighet och vad som motiveras. SEB 2007 har beskrivit hur goodwillen uppstått, men inte motiverat vad goodwillen återspeglar. De största goodwillposterna har uppstått dels vid förvärvet av Trygg-Hansa koncernen 1997 (5,7 miljarder kronor vid utgången av 2007), dels som en följd av koncernens investeringar i bankverksamheten i östra Europa från 1998 (2,0 miljarder kronor), samt vid SEB Korts investeringar i Danmark och Norge (1,1 miljarder kronor) SEB Årsredovisning 2007 Swedbank 2008 har enbart motiverat vad goodwillen återspeglar, men inte vilka kassagenererande enheter som berörs. Uppkommen goodwill återspeglar främst värdet av framtida förväntade affärsvolymer och expansion Swedbank 2008 26