Doktor Tretow, något reaktionär provinsialläkare Erik Tretow, kontroversiell som person och läkare kom till Västerhaninge 1919. Prästsonen Erik Tretow var född i Landskrona 1875, blev med.lic. 1904. Tjänstgjorde bl.a. i Växjö och Göteborg och under första världskriget på Krigssjukhuset i Wien, Han kom 1919 till Västerhaninge från en tjänst i Söderhamn. Läkaren Tretow Han kom som hyresgäst till Sunnebo i Håga 1919. Då läkarvillan på Ribby blivit folkhögskola år 1917 fanns ingen egen läkarbostad med mottagning utan hyrdes
av detektivkommissarien Gustaf Ahlborg. Han har med sig hustrun Agnes, dotter till f.d. statsrådet Ernst Meijer, och dottern Annika, blivande skådespelerska, får senare sonen Göran. Erik Tretow som nytillträdd provinsialläkare. Erik Tretow köpte 1922 en tomt av LP Larson på Håga, Ribby 1:16. Han flyttar in i sin nybyggda stora villa 1924 och döper den till Solåkra, Den låg mellan järnvägen och Tungelstavägen vid nuvarande Ringvägens utfart och blir senare känd som ortens BB.
Villa Solåkra, med Bror Marklunds elefanter i trädgården, blev senare förlossningshem och administrativa lokaler för Sjukkassan och kommunen. Revs när flerfamiljshusen på Tungelstavägen byggdes. Erik Tretows agerande som läkare var speciella och kontroversiella, lavemang tycktes vara en genomgående behandling mot alla åkommor. Han får under sin tid många anmälningar på sig, bl.a. tillskriver en förtvivlad far kommunalnämnden om en märklig undersökning av sin sjuke son som senare avlider. Tretow varnas i detta och flera andra sammanhang. Det kanske dock borde nämnas att hans verksamhet prisades av vissa besökare och samhällsgrupper. Han blev också uppskattad för gåvor och insatser i samhället, bl.a. till den nystartade idrottsföreningen. Han skulle nog också kallas mecenat, ett äldre ord för sponsor, till skulptören Bror Marklund i Tungelsta. Doktor Tretow gör sig dock alltmer omöjlig som provinsialläkare och pensionerar sig själv i slutet på 30-talet då han avlöses av Ivar Wallerström. Paret Tretow blir dock kvar till slutet på 1944 då man flyttar till Högalid och Villa Solåkra säljs till Västerhaninge kommun. Sonen Göran avlider 1943. Författaren och agitatorn Tretow Få tycks känna till att han framför allt i yngre dagar också var en flitig skribent och agitator i politiska ämnen. Författaren Tretows politiska hållning åtminstone fram till 35 års ålder sammanfattas i boken med den något märkliga titeln Höger och venster om eller Den Stora Dufvan som gavs ut 1908. Han hyllar där den ungsvenska rörelsen med dess konservativa och nationella inställning. Citat: Ungsvenskarna sträfva efter att med fredliga och väpnade medel göra vårt land rikt och blomstrande, mägtigt och ointagligt att prästerna skall förbli självskrivna som skolrådsordförande i socknarna. tanken skrämmer att någon socialistisk ordförande för Folkets Husföreningen skulle kunna bli politiskt tillsatt som skolrådsordförande i något av de stora fabrikssamhällena:
Han kämpade också mot feministerna och arbetade mot kvinnlig rösträtt, några citat:..feminismen, kvinnosaksrörelsen, är ett negativt, men icke förthy, det allra säkraste beviset på det manliga slägtets förfall, och derigenom också ett lika säkert bevis på en hela folket hotande undergång, ty mannen är den tongifvande skaparen av folkets kynne. ännu sämre går det om kvinnan får chefsplatser i offentliga inrättningar. Hon blir då småsint mot sina underlydande, är hon sjelf gammal och inte längre vacker, blir hon bitter och afvundsjuk mot sina kvinnliga underordnade, i fall de ser bra ut. för en tid sedan läste jag att en läkare funnit sinnessjukdomar särskilt vanliga hos gifta folkskollärarinnor i en trakt av Finland, där det är mycket vanligt, att folkskollärarinnorna tredskas med att sköta sin skoltjenst äfven sedan de gift sig. Han var också motståndare till barnbegränsning:...stora yrkesgrupper skulle drabbas av lägre förtjänster: barnmorskor, strumpstickerskor, blöjsömmerskor, snickare och målare som förfärdigar vaggor och sängar, privatlärare, sagoboksförfattare och barnspecialister. kort sagdt, alla yrkesutöfvare skulle förlora på systemet med barnbegränsning alla med undantag försigtighetsartiklar. af tillverkare af franska
Detta är Erik Tretows exlibris. Det föreställer en cigarettrökande eremitkräfta som tagit skydd i ett snäckskal, under vilken läses: CONSILIA PETERE PRUDENTIS EST, CONSILIA NON SEMPER SEQUI PRUDENTIORIS. Det betyder: Den råd söker är vis, men den råd icke alltid följer är visare. Sådan var han, vår provinsilläkare under 20 år, dock tycks hans kontroversiella synpunkter minskat med åren. Han synes inte ha deltagit i den lokala politiken här utom i de rent medicinska sammanhangen. Han avlider i Stockholm 1948 och hustrun 1964. Fakta ovan om Tretows verksamhet före Västerhaningetiden bygger på en artikel av Gillets Lars Olof Persson i tidningen Glimtar år 2001. Läs hans artikel här: Doktor Tretow
Kan ett skolkort från Västerhaninge på 40-talet intressera? Vi kan väl göra ett försök! Detta är ett foto från slutet på 40-talet där jag finns med. Det är taget vid dåvarande Norra Skolan, sedermera Åbyskolan och idag Åbygården. Den som nu är rivningshotad. Taket i bakgrunden är entrén på Klockargårdens östra gavel, då vaktmästarbostad där jag bodde med mina föräldrar. Jag hade alltså inte så långt till skolan. Övre raden: Ulla-Britt Svensson, Hagar Andersson, Laila Karlsson, Anne-Marie Carlsson, Marianne Andersson(?), Ove Nordén, Jörgen Nilsson, Siv Andersson, Annhild Krantz, hennes mor, lärarinnan Alice Krantz, Bertil Gustavsson, Eva Johansson, Birgitta Svensson, Göran Andersson, Gunnar Huge. Mittre raden:
Göran Andersson, Bengt Gerlofsson, Anders Söderström, Sten Andersson, Göran Hjalmarsson, Sven Jönsson, Jan Andersson, Bengt Berg, Sune Nilsson, Gunnar Lundqvist, Arne Åkerberg. Nederst: Sonja Hagman, Gull Arvidsson, Anna-Greta Eriksson, Anne-Marie Öbrink, Monika Vidlund, Laila Hägerstrand, Gunbritt Karlsson, Gunbritt Runeborg, Birgit Persson. Här finns lite påminnande kompletterande kommentarer: Ulla-Britt, dotter till Klara Svensson på Parkvägen, Hagar, dotter till snickaren Harry Andersson på Tungelstavägen, Laila dotter till korgmakaren och folkdansaren Hilding Karlsson i Lida. Anne-Marie, dotter till Edvin Karlsson, Slaktar-Kalle, Ove, son till golfbaneägare Johan Nordén, Jörgen, son till läraren Gottfrid Nilsson på Kyrkvägen, Siv, dotter till Ragnar Andersson på Björkvägen, Bertil, son till Sten Gustafsson på Hörnvägen, Eva Johansson, dotter till trädgårdsmästaren Fritz Johansson i Rosenhill, Birgitta, dotter till Stig B Svensson, känd lokalpolitiker, Göran, son till vägarbetaren Holmfrid Andersson i Ribby, Gunnar, son till stinsen Nils Huge. Göran, Jajja, son till postiljonen Sigge Andersson i Gylden, Bengt, tvättarson från Dåntorp, Anders, son till landsfiskalsassistenten Sten Söderström på Parkvägen, Sten Stesse, son till trädgårdsmästaren Harald Andersson i Ribby, Göran, son till åkaren Gustav Hjalmarsson, Sven, son till Martin Jönsson i Lugnet, Jan, son till åkaren Folke Andersson på Sturevägen, Bengt, son till tvättaren Eskil Berg från Elinslund-Lyngsta, Sune, son till skolvaktmästaren Mauritz Nilsson, Klockargården, Gunnar, son till verkmästaren Nisse Lundqvist på Tungelstavägen, Arne, son till timmermannen Erik Åkerberg på Aspvägen. Sonja, från Håga, Gull, dotter till köpmannen Göte Arvidsson på Parkvägen, Anna-Greta, dotter till Erik Eriksson på Ribbyholm, Ann-Marie, dotter till Hugo Öbrink på Granlunda, Monica, dotter till Sven Vidlund på Aspvägen, Laila, dotter till målaren Tore Hägerstrand på Stationsvägen, Gunbritt, dotter till rörmokaren Walle Karlsson på Björkvägen, Gunbritt, dotter till Torbjörn Runeborg, Birgit, dotter till styckmästaren Algot Persson i Lugnet. Hoppas det är till glädje för nån gammal Västerhaningebo!
Familjen Hedén på Åby Familjen Hedén på trappan till arrendatorsbostaden på Åby i mitten på 30-talet. Längst fram Lovisa och Frans, bakom fr.v. Greta, Anders och Hanna. Huset finns kvar idag i ombyggt skick och används av Mormonkyrkan Ny arrendator på prästgården Åby i Västerhaninge blev år 1932 Anders Hedèn, född 1905 i Visnum i Värmland. Med sig hade han sina föräldrar Franz och Amalia Lovisa samt systrarna Hanna född 1907 och Greta född 1910. Familjen kom från gården Hammarsgård i Husby-Sjutolft öster om Enköping, ägd av fadern Frans sedan 1923.
Frans Hedén, 1872-1955, i sin krafts dagar, oljemålning okänt årtal. Fram till början av 1900-talet var det prästen i församlingen som själv brukade prästgårdens marker som en del av eller hela lönen. Detta skedde med hjälp av anställd rättare eller inspektor, drängar och pigor. Det var kyrkoherden Atle Fahlborg som 1910 slapp bekymret att ägna sig åt agrar verksamhet, första arrendator under stiftsnämnden blev då Karl Johan Hauffman. Det var stor omsättning på arrendatorer på prästgården fram till 1932 då Anders Hedèn kom. Han blev den siste brukaren av arealerna som successivt minskade
då samhället Västerhaninge krävde mark för utveckling av bostadsbyggande och kyrkan överlät områden till kommunen. Anders Hedèn blev ganska snart engagerad i både i borgerlig och kyrklig lokalpolitik och var som representant för dåvarande högerpartiet bl.a. kommunalnämndens ordförande i Västerhaninge under många år. Anders Hedén år 1977. Foto Arne Collmo. Både han och systrarna förblev ogifta, yngsta systern Greta skötte hushållet, Hanna arbetade inom vården, bl.a. på Ulleråker men tillbringade ofta sin tid i Västerhaninge. Modern avled redan 1938 men Frans var aktiv in på 50-talet och skötte gårdens svinhus, han avled 1955.
Anders avled 1997, Greta 1983 och Hanna 2001 Arrendatorsbostaden innan mormonernas ombyggnad. Ribbyholm
Gåramålning från 1917 av Olof Olsson, tillhör familjen Eriksson. Ribbyholm, i södra delen av samhället på gränsen mot Fors, är en avstyckning från frälsehemmanet Ribby 2 år 1880. Fastigheten såldes på auktion i Tingshuset samma år av änkan Charlotta Lidström till Karl Gustaf Gustafsson från Kvarntorp i Österhaninge för 2.910 kronor. Karl Gustaf avlider dock av lunginflammation innan inflyttningen så det blir hans änka Anna Maria och hennes fosterson Karl Johan, makens från förra giftet, som flyttar in på Ribbyholm 1882. Hon avlider 1888 och Ribbyholm tas över av Karl Johan Karlsson och dennes hustru Anna Christina, Familjen flyttar från Ribbyholm i november 1893 till backstugan Fridalund på Stav, Karl Johan skrivs här som arbetskarl. I mars 1893 kommer från Lilla Kisala i Huddinge Anders Eriksson, f 1831, med hustrun Maria Magnusdotter samt barnen Hilda, (hans i föreg.äktenskap), Anna, (hennes före äktenskapet) samt gemensamme Erik Leander.
Anders Eriksson avlider redan i dec. 1894 och änkan Maria brukar hemmanet tillsammans med dottern Annas make, Johan Larsson. Johan kommer från Stadsberga i Österhaninge. Detta äktenskap blir barnlöst. I kyrkboken år 1900 skriver prästen Johan som arrendator och svärmodern som hemmansägare och tvätterska.
Bild av gamla bostadshuset på Ribbyholm, enl. uppgifter är personerna t.h. på bilden från granngården Skarplöt. Maria och dottern Anna drev som komplement tvätteri i ett gårdshus, torkladan finns ännu kvar. Vattnet togs ur en källa på gården. Tvätten fraktades till stan med häst och vagn. Det var oftast Anna som skötte detta. Manglingen lejdes bort, vilket medförde en hel del tidskrävande mellantransporter.
Familjen Erikssons tvättstuga, längst tv med yxan, Johan Larsson, Maria Eriksson, Erik Leander, Hilda Eriksson och Anna Larsson. Erik Leander Eriksson var född 1885, årtalet för bilden kan kanske uppskattas till omkring 1895. Från 1904 bodde Erika Hammarström här som piga med sin dotter Karin. De flyttade till Tungelsta 1907 och 1913 till häradstjänaren och kyrkvakten, änklingen J.F. Hägerstrand i tingshuset. I december 1916 flyttade J.F. Hägerstrand med barn in som hyresgäst på Ribbyholm i samband med att hans tjänst som häradstjänare i tingshuset upphört. Med sig hade han också som hushållerska Erika och hennes dotter, som båda alltså kom tillbaka hit efter nio år. Familjen Hägerstrand flyttade på 1920-talet till sin nybyggda villa på Ribby 1:70, snett mittemot tingshuset. Anna på Ribbyholm skötte nu efter moderns bortgång ensam tvätteriet. Brodern Erik flyttade efter några års frånvaro tillbaka 1928. Han gifte sig 1933 med Greta Holmström och de fick sönerna Karl Erik och Anders samt dottern Anna-Greta. De odlingsbara markerna arrenderades ut till Skarplöt från mitten av 1930-talet. I
början av 1940-talet tog Greta över tvättandet efter svägerskan Anna. Ribys åkeri anlitades för transporterna till Stockholm, men när äldste sonen Karl Erik tog körkort 1952 skaffade de en liten lastbil och körde själva. Tvätteriverksamheten upphörde 1958. Erik och Gretas tre barn bor kvar på Ribbyholm på avstyckade tomter. Övriga markerna är sålda till kommunen. (Fakta till största delen från Gillets bok, Gårdarna i Ribby 2015) Kvarntäppan i Västerhaninge Kvarntäppan är idag en välskött idyll med en fantastisk miljö intill Hågaåns reglerade damm.
Utanför trappan ligger en gammal kvarnsten, troligen från nån av kvarnarna efter Hågaån. År 1919 kommer Alfred Åkerberg hit med sin hustru Matilda och sönerna Kalle och Erik. De kommer då från Fredrik Lindboms Ribbygård som man arrenderat i fem år. När Lindboms dödsbo säljer gården klarar man inte av att köpa den utan köper det lilla lantbruket Kvarntäppan, Lida 1:6, av Erik Hallberg på Nedersta.
Alfred Åkerberg med hustrun Matilda utan för det gamla huset på Kvarntäppan. Bilden tillhör Jan-Åke Åkerberg. Ganska omgående kompletteras jordbruket med tvätteriverksamhet, vatten saknas inte, fastigheten gränsar till dammen för Håga Kvarn & Såg. Dessutom byggs ett nytt tvåvånings bostadshus.
Nedre delen av kvarndammen med dammluckorna. Vid arvsskiftet år 1956 övertas Kvarntäppan och tvätteriverksamheten av sonen Kalle, sedan 1932 gift med Greta Ingeborg Karlsson. De har barnen Evert och Gertrud. Evert avlider 1957 och dottern Gertrud övertar när fadern avlider 1974 och är ägare idag 2015. Många Västerhaningebor var s.k. landstvättare, här typiska trälådor som användes vid transport till kunderna i huvudstaden. Sonen Erik har gift sig 1930 med Svea Svensson och bygger senare eget hem på Aspvägen, de har döttrarna Ulla och Inga och två söner, Arne och Jan-Åke.
Skyttestenen vid Tingshuset Stenen på Tinghustomten kom dit 1984. Ett vackert monument över skytteröresen från slutet på 1800-talet. Utanför Tingshuset i Västerhaninge står denna stentavla som användes som måltavla av Skyttegillet då skjutbanorna fanns uppe på Ribbys utmarker i väster, någonstans i trakterna vid nuvarande Norrskogs-Furudalsvägen under sent 1800tal. Fronten beströks med tjära eller beck och efter varje skottserie avläste man poängen och tavlan tjärades igen. Olle Numan, delvis uppväxt i Fors med föräldrarna Ragnar och Sigrid, var stor skytteentusiast och jägare och engagerad i Skyttegillet från 30-talet. Han skriver en artikel 2002 om hur stenen, som varit förvunnen i många år,
återfinns 1947 och flyttas till dåvarande banan vid Kyrkvreten i Fors. Under en promenad 1947 genom Norrskog, norr om Västerhaninge järnvägsstation, återfann vägmästare Edvin Fredriksson (mästerskytt i skyttegillet) den gamla stentavlan. Stenen transporterades från Norrskog till Kyrkvreten, Fors. Ett antal medlemmar hjälptes åt med transporten, prästgårdsarrendatorn Anders Hedén på Åby höll med traktor, några av deltagarna Valdemar Karlsson, Olle Karlsson, Sten Gustavsson, Lennart Fahlström, Edvin Fredriksson, Edvin Ljungkvist m.fl. År 1984 stängdes skyttebanan vid Kyrkvreten, Fors. Hembygdsgillets dokumentationsgrupp var ute och fotograferade och tittade på Fors by och dess kringmarker och undertecknad visade gruppen till stentavlan. Vi började fundera om inte detta kulturminne skulle kunna bevaras på lämpligt ställe på Tingshustomten. Kontakt togs med Västerhaninge Skyttegille och på deras årsmöte 1984 beslöts att hembygdsgillet skulle få ta hand om dyrgripen. Efter ansökan hos kommunen beviljades bygglov och placering på Tingshustomten. Transport och gjutning av fundament ombesörjdes av Hans Cederlund på ett förnämligt sätt. På dokumentationsgruppens dag den 25 november 1984 klarades några frågetecken upp angående platsen där stentavlan hittades. En besökare, vilken som barn bodde i Norrskog, Sven Eskil (Andersson) Thorenius och nu boende i Brandbergen, berättade att hans moder jämnt grumsade över den stora stenen som låg i vägen. Platsen vet vi nu exakt, Ribby 2:45.
Kaffepaus hos Ester och Ernst Nilsson vid Tittut i samband med transporten av stentavlan. Foto: Olle Numan. Här kan du läsa lite mer om skjutbanorna: Skyttet i Västerhaninge Lite om idrotten i Västerhaninge, förr! Här VIF:s A-lag i början på 1950-talet.
Stående fr.v. Rune Spånga Nilsson, Alf Lantz, Henning Putte Lundqvist, Lennart Saxen Andersson, Gunnar Orra Pettersson, Bosse Bengtsson, Pelle Berglund. Knästående: Roffe Svensson, Svenne Kings, Olle Nilsson, Kurt Erngren, Lennart Kings Idrotten i Västerhaninge är synonymt med Västerhaninge IF, VIF! Och kanske ffa fotboll! Föreningen bildades i juli 1925 av en samling entusiaster under ledning av Edvin Pettersson i Vallby, Idrotts-Pelle, tillsammans med bl.a. Erik Åkerberg och Einar Hultman.
Problemet var att man inte hade nån idrottsplats! På tidiga 20-talet spelades fotboll under mera informella former på ängen väster om kyrkan där nu den nya kyrkogården finns!
Fotbollsspelare från 20-talets Västerhaninge. Bilden tagen vid den gamla planen som låg där den nya kyrkogården nu finns. I bakrunden det gamla gravkapellet som revs på 50-talet. Fjärde man frv, i övre raden, Kalle Åkerberg, f 1893 År 1929 kunde man efter vissa bekymmer köpa marker efter Tungelstavägen (mittemot nuvarande ICA) från Hem på Landet, säljaren godkände inte föreningen som köpare utan ett par av grundarna fick träda in. Köpet finansierades med lån och borgen från medlemmarna. Föreningen utvecklades genom åren, det gällde i första hand fotbollen men man sysslade även med friidrott, bandy och skidor.
Spjutkastning och annan friidrott utövades på fotbollsplanen Skidans dag på 50-talet, vi ser bl.a. Evert Plåtis Karlsson, Kalle Ottosson och skidgeneralen Hilding Karlsson. Läs en mera utförlig artikel på: Den tidiga idrotten
Oskar- Pelle, ett original Döpt till Johan Oskar Pettersson Denne stilige unge man är statarsonen från Årsta, Johan Oskar Pettersson. Han var född den 8 oktober 1882 i en statarstuga på Sanda i Österhaninge under arrendatorn Anders Cederström. Han var äldste son till statdrängen Johan Olof Pettersson, f 1856. och dennes hustru Emma Matilda Åkerberg, född samma år, båda i Österhaninge. Han får 1884 en bror Johan Arvid. Familjen flyttar 1890 till Åby i Västerhaninge där ribbybonden August Pettersson arrenderar prästen Fahlborgs ägor.
Föräldrarna och Oskar flyttar år 1900 till Ribbylund och J.A. Pettersson. Oskar flyttar sedan 1903 ensam tillbaka till Österhaninge, nu som dräng på Husby, men är åter i Västerhaninge, nu på Fors, efter ett år och gifter sig 1904 med pigan hos Robert Hallberg på Ribby, Alma Nilsson, f 1883 i Västerhaninge. De får barnen Tora Sigrid 1905, Karl Oskar 1906, Johan Arvid 1908 och Ester Kristina 1910. Han flyttar med familjen till Årsta år 1914 där sonen Johan Arvid avlider 1919 och Tora Sigrid flyttar till slottet som husjungfru 1922. Här på Årsta får man 1925 ytterligare en son, Gunnar. År 1924 köpte han av Olof Persson en tomt i det område som Ribbybönderna i århundraden kallat Samuelsvreten och ligger efter nuvarande Villavägens östra sida. Han bygger en mindre stuga som han hyr ut de första åren men 1927 flyttar han själv in med hustrun och sönerna Karl Oskar, Gunnar och dottern Ester Kristina. Oskar-Pelle var en känd person i samhället, en tusenkonstnär i byggfacket. Han försörjde sig under tiden i Västerhaninge på olika jobb åt privatpersoner och åt vägföreningen. Folkhögskoleläraren Anton Sörlin berättar i boken Villa på landet om när OskarPelle reser en flaggstång på Sörgården men också när han skulle bygga en ny stuga åt sig och hustrun. Han hade själv byggt den gamla, men sedan dess hade en mängd kommunala regleringar tillkommit vilket gav upphov till en del komplikationer i hans kontakter med myndigheterna.
Detta är en tavla, tillhörig sonsonen Bengt Pettersson, av Oskar-Pelles första stuga på Villavägen. Han var inte nöjd med, rev den och byggde en ny i slutet på 40-talet. Han hann precis flytta in innan han avled i november 1951.
Denna charmiga teckning finns i Anton Sörlins bok. Det är Oskar-Pelle på äldre dar, tydligt märkt av ett liv av slit men kanske också påverkad av ohälsa, Gamla Västerhaningebor känner igen profilen, väl fångad av tecknaren. Läs artikeln som bygger på fakta(?) ur Anton Sörlins bok: Oskar-Pelle, välkänd Västerhaningeprofil
Granelund, familjen Öbrink och hyresgästerna Österberg
Granelund finns kvar idag 2015, ligger efter gamla Tungelstavägen i korsningen med Aspvägen. Foto från 1967. Erland Österberg, som på lite äldre dar och som utflyttad Västerhaningebo, skrev många intressanta berättelser om vår hembygd på 30-50 talet berättar här om när han 1932 tillsammans med föräldrarna kom till Granelund vid Granebo. De kom från Lena i Uppland där Erland var född. Granelund var en stor fastighet med en tvåvåningsbyggnad och några mindre stugor som sedan 1930 ägdes av frånskilde fartygsmaskinisten Knut Öbrink. Familjen Österberg hyrde undervåningen medan övervåningen var reserverad för sjömannen Knut som dock inte flyttade till sin villa förrän 1933 då han mönstrade av för gott.
Tre välklädda karlar på Granelund, Hugo Öbrink, Joel Österberg och Knut Öbrink. Erland skriver om de tre åren man bodde här innan pappa Joel byggde egen villa i Jägartorp. Bl.a. om den bestämde hyresvärden som delade in folk i två kategorier, Svenskar och Kulier. Också om Knuts brorson Hugo, även han sjöman, som kommer dit och blir kvar på Granelund i många år, gift med Ingeborg och med barnen Anne-Marie och Arne. Läs Erlands berättelse här, bl.a. med en vackert ritad tomtkarta. Granelund på 30-talet
Vingar över Horsfjärden Märsgarns Flygstation 1923 Marinens flygstation vid Märsgarn. Tälthangarer och flygplan S 2 Hansa typ 31, 32. Flygvapenmuseums bildarkiv. Sommaren 1914 organiserar Marinen en flygskola vid Märsgarn, Hårsfjärden, med löjtnant Olle Dahlbeck som chef. Flygplan som användes var Bryggarkärran och tre sjöflygplan, inköpta för överskottet på den av biskop Manfred Björkquist organiserade s.k. pansarbåtsinsamlingen.
Bryggarkärran var en Nyrop-Blêriot, byggd i Landskrona 1911. Planet inköptes av bryggaren Otto-Emil Neumüller samma år och skänktes senare till Marinflyget, till stor del troligen på att löjtnanten Dahlbecks var gift med hans dotter. OttoEmil var också far till agronomen Johan Emil Neumüller som några år senare köper Hesslingby gård i Österhaninge. Bryggarkärran på uppdrag 1915 Det flygande materialet var tydligen inte i bästa skick så när order utgick från högre ort att de fyra planen på Märsgarn skulle bogseras intill Stockholm för teknisk undersökning fick de unga marinflygarna nog och sade upp sig. De ansåg sig själva som de mesta experterna på sina maskiner och kände sig överkörda. Dock utbröt första världskriget och för att inte missa chansen till mer flygning, anmälde de sig genast till tjänstgöring igen! Om detta och mycket annat berättar Richard Roosvall i en artikel du kan läsa här: Vingar över Horsfjärden