Scoutstugorna i Handen Här låg dom! Gillets Olle Flodby skrev för 10 år sedan detta lilla inlägg i vår tidning: SCOUTSTUGOR I HANDEN Stugorna byggdes omkring 1937 för Oscars scoutkår i Stockholm. De låg på platån på östra sidan om lilla (södra) Rudansjön För att finansiera stugbyggandet fick scouterna dela ut små reklampaket med Kellogg s cornflakes bland hushållen i Stockholm. Marken arrenderades av godsägare Braunerhjelm på Sandemar till ett pris av 50 kr per år. Intill den plats där scoutstugorna låg kan man skönja resterna av en mindre jordkällare, som säkerligen kom väl till pass vid förvaring av livsmedel till matfriska pojkar. Själv minns jag många lägerbål på klippan vid södra sidan av sjön berättar Nils-Erik Thorsell, som var kårchef 1948 till 1955. På senare år blev jag bekant med chefen för armèn, generalen Nils Sköld (äldste son till Per Edvin Sköld). Han berättade att han som ung pojke var scout och hade besökt scoutstugorna i Handen. Scoutstugorna revs på 1960-talet
Vi efterlyser mera fakta om detta, kanske finns det bilder i nån låda. Vargklyftan på Kalvsvik.. eller den kluvna stenen! Att egendomliga skapelser ute i naturen vet vi ju alla. det finns
Flyttblock, jättegrytor, raviner och andra märkliga ting. Dessa naturens installationer är ofta väl beskrivna och utredda av forskare och ortsbefolkning. Kalvsviksstenen är dock sparsamt beskriven och är relativt okänt hos gemene man, även i den nära omgivningen. Den ligger några hundra meter öster om Kalvsvik gård, efter den gamla vägen mellan Jordbro och Österhaninge Kyrkby. Denna väg är nu avskuren av den moderna motorvägen och man får gå på vid Solberga Gård om man är bilburen Till fots eller cykel är det enkelt om man följer den s.k. Kulturstigen från Jordbro. Norr om vägen, kanske femtio meter upp i skogskanten finner man stenen, den är c:a 5 meter hög och perfekt kluven i nästan två lika stora delar. Sprickans bas är c:a halvmetern och man kan utan problem gå igenom den. Hur har stenen kluvits? Är det en helt naturlig process eller är den påverkad av människor? Har våra förfäder drivit med oss, eller är det kanske ett modernt påfund?
Om det är naturen själv som åstadkommit klyvningen, kan det vara så att vatten trängt ner i en ursprungligen ganska liten spricka och som sedan frusit till is och tvingat isär stenen? Här kan man avläsa den imponerande höjden! Läs hela artikeln om vargklyftan här Kungastenarna på Sanda Ett oförklarat mysterium!
Del av installationen efter Sandavägen (Klockarlötsvägen). En märklig steninstallation finns på en liten holme några hundra meter NO om Sanda Gård i Österhaninge efter gamla vägen mellan Kyrkan och Berga Backe. Ett antal runda och koniska stenar finns anbringade på kammen av den fasta klippformationen på holmen, förankrade med järntenar som håller stenarna på plats. Det finns mycket lite dokumenterat om denna märkliga installation men rubriken ovan relaterar till några rader av Harry Runqvist i en skrift om Österhaninge socken från 60-talet. Jag har talat med många äldre Österhaningebor som genom åren åkt eller gått denna väg utan att notera vad som döljer sig på den lilla holmen. Sommartid döljs verket av grönskan men under vintern är det väl synligt men som sagt märkligt okänt i trakten.
Här finner du stenarna! Harry Runqvist antyder i sin kommentar att verket kommit till som ett minne från ett kungligt besök i trakten, han ger ingen information om vilken kung det kan vara eller ålderssätter det. Vissa rykten antyder att det aktuella kungliga besöket skulle ha lämnat kungliga gener i trakten, att de olika symbolerna skulle referera till söner och döttrar. Kan det handla om 1800-talet och Karl XV som var känd för att sprida sin vildhavre över stora områden, officiellt hade han vid sin död 1872 ingen son i livet
Karl XV, 1826-1872, son till Oscar I, regerade unionen från 1859. Han var sonson till första Benadotten, Karl XIV Johan. eller kanske Fredrik I på 1700-talet, en vällusting till kung, denne tyske lantgreve från Hessen, som enligt de inofficiella historieböckerna hade samma intressen.
Fredrik I, Fredrik av Hessen, 1676-1751, regerade mellan 1720 till 1730. Var gift med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora som blev drottning efter dennes död 1718 men som abdikerade för sin make. Fredrik var gift med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora som han efterträdde som regent, inte heller Fredrik hade någon äkta son vid sin död men väl flera med Hedvig Taube som var hans erkända mätress. Hedvig tillbringade mycket tid på Ornö där fadern amiralen Didrik Taube ägde Sundby Gård. Möjligen stannade Fredrik till vid Gästgiveriet i Sanda under nån färd ut till Ornö, kanske finns det kungligt blod i några gamla Österhaningesläkter? Kanske installationen är värd ett besök nu när löven sakta faller, syns tydligt intill vägen.
Foto: Sune Nilsson, Stefan Jansson Gullringen, torp under Solberga
Stugan på Gullringen Gullringen, ibland Guldringen, finns med i jordeböckerna från 1732 och i husförhörslängder och församlingsböckerna från 1746 in på 1950-talet. Här lite historia i modern tid.
Här låg Gullringen, karta från 1951. Är idag uppodlad åkermark, man kan möjligtvis finna lite spår i kanten på Gullringskärret. År 1903 kommer Johan Alfred Åkerberg hit som torpare med sin hustru och sina fyra söner från Kalvsviks Båtsmanstorp. År 1914 flyttar han till Ribby som arrendator på Skattegården 1:5 åt Johan Fredrik Lindbom. Denne säljer sin gård 1919 och Åkerbergs flyttar till Kvarntäppan i Västerhaninge. Denna fastighet finns fortfarande kvar Åkerbergssläkten. År 1914 kommer som torpare/arrendator Oskar Leandersson med sin familj från sin plats som rättare på Solberga. Han blir kvar till 1931 då han bygger egen villa och ett tvätteri på Ribby 1:55, Solvik, i Västerhaninge. Därefter kommer som torpare Gustaf Olsson med familj från Årsta efter en kort tid dom hyresgäster på Hesslingby. Gustaf Olsson vräktes från Årsta av godsägaren Methz på grund av att sönerna engagerade sig i SSU, socialdemokraternas ungdomsförbund!
Läs om detta märkliga agerande och om de sista 20 åren på torpet i en berättelse av Henry Hall som bygger på samtal med Birgitta Olsson-Kings, född 1929. Gullringen, de sista 20-åren Kalvsvik, en gård med anor Utägorna till Kalvsviks by, kommundelen Jordbros vagga! Flygfoto på Kalvsviks gård 2010. I Bakgrunden motorvägen mot Nynäshamn (åt vänster-söder). Kalvsviks by kom att ligga på sin nuvarande plats först omkring år 1200, men området bär spår av mänsklig aktivitet från både äldre och yngre järnålder. Kalvsvik hade stora arealer mot norr. På en av kartorna till
ägomätningen år 1742 kan man bland annat hitta Jordbro krog, ägd av Mellangårdsägaren, prosten Lennæus. Längre ner på kartan finner man ett qwarnställe, som också ägs av prosten och strax söder om kvarnen ligger ett båtsmanstorp med små åkerlappar och gärdesgård omkring. Ovannämnd bebyggelse ligger som små öar med skog, berg och mossar omkring sig. Hemmanet Kvarntäppan är närmaste granne. Jordbro krog låg vid landsvägen mellan Västerhaninge och Stockholm, ungefär där Svensk Bilprovnings nu har sin kundparkering. Krogen var rastplats för Ösmo- och Sorundabönderna på deras väg till och från Stockholm. På kartan inför storskiftet 1770 finns två krogar inritade. Nu har krogen Glädjen tillkommit alldeles intill på andra sidan vägen. Husförhörslängderna berättar att båda krogarna drevs till 1856, då Jordbro krog stängde. Marken ägdes av kyrkan och brukades av torpare, därav namnet Jordbro torp. Glädjen var krog till 1865, då rättigheterna drogs in, men öl och kaffe serverades i ytterligare många år. Krogen Glädjen, foto från 1971, tillhör Haningegillet. Om man besöker Jordbro i dag, tar vägen förbi Bilprovning till vändplanen bortom sista industrihallarna kan man se rester av byggnaden och de träd som syns på bilden Krögaren Dahlström vid Glädjen var nämndeman. Han var ägare till gården
Kvarntäppan på 1/4 mantal. År 1851 var han inte krögare och nämndeman längre, men han bodde kvar och nu hade han blivit kyrkvärd. Han hade fått nya grannar också. Fabrikör Strömberg hade startat garverirörelse. Strömslund hade därmed tillkommit. Strömslund Hurtigstorp kallas även Kalvsviks båtsmanstorp, eller BT No 5 efter numret på roten i Första Södermanlands Båtmans Companie. Båtsmännen bar under tjänstgöringstiden ett särskilt efternamn förknippat med roten, och på Kalviks båtmanstorp var detta Hurtig. Det finns ett inlägg om Hurtigs Torp på denna blogg, om du vill läsa, klicka här: Hurtigs Torp Hurtigs Torp
Torpet Djuprännilen var närmaste granne till Hurtig. Adressen finns kvar men är numera en del i ett stort radhusområde på platsen. Torpet var under lång tid skogsvaktarboställe. Besöker man platsen i dag finner man samma namn på en vägskylt. Men nu är där radhus i stället Ett litet ställe, Sommarro, tillkom först vid slutet av 1800-talet. Där bodde då en snickare med sin familj. Märkligt nog kallas den moderna bebyggelsen här för Sommarbo. Ett tolkningsfel? Grindsvreten var torp under Nedergården från omkring 1845 till 1910. Stället låg strax söder om nuvarande Kullerstensvägen i Jordbro. Där bodde bygdespelmannen Anders Bergström med sina föräldrar. Vissa kallar platsen Gullvivshagen. Text: Karin Aspberg/Sune Nilsson Jordskredet i Jordbro 1972
Byggarbetsplats och husgrunder gled ner mot ån På denna bild från 2009 syns följderna av 1972 års jordskred som ett skogsparti på åkern. Gropen som uppstod ovanför är nu igenvuxen. År 1972, då Jordbro byggdes ut mot söder, nära Kullerstensvägen, inträffade den 17 oktober ett stort jordskred. Man hade tippat tunga schaktmassor inför bygget och inte tagit reda på att marken var instabil. En natt rutschade byggarbetsplatsen med husgrunder och en grävskopa iväg ner mot Kalvsviksån. Ett område med lövskog, kärr och åker följde med cirka 300 meter. Eftersom raset inträffade på natten skadades ingen människa. På den närliggande gården Kalvsvik visste man på förmiddagen inte om raset. Arrendatorshustrun Ingrid Stavfors krattade löv på tomten. När hon lyfte blicken och såg ut mot åkrarna, kände hon inte igen sig. Hon trodde att hon hade blivit konstig och gick in och vilade sig. Hon blev underrättad om raset efter några timmar och gladde sig då över att hon hade sin mentala hälsa i behåll.
Att en hel fin åker hade blivit obrukbar, kunde man inte göra något åt. Se bilder på raset nedan. Raset med lövskog har skjutit matjorden på den nedanför liggande åkern framför sig. Brukaren Nisse Stavfors plöjde den här åkern dagen innan raset.
Dagen efter raset. Lövskogen, i mitten till höger i bilden, har kanat ner 300 m. och lämnat en stor grop efter sig. Text och bilder ur Gillets Haningebygden Nr 35, Karin Aspberg/SuneNilsson. Skatten i Tjursjön Här ligger silver och guld och väntar..
Tjursjön i Sandemarsskogen, väl värd att vara målet för en stärkande promenad nu på höstkanten. Foto: Gunnel Ilonen 1984, Den vackra skogssjön ligger på Sandemars marker norr om Dalarövägen efter vägen upp mot Mörby. Man når den efter en måttlig promenad från någon av pplatserna på denna väg. En skröna berättar att det ligger en skatt på sjöns botten från 1700-talet. Ryska flottan drog ju härjande fram efter Södertörnskusten år 1719. Denna skröna berättar att slottsherrskapet på Sandemar sänkte sina dyrbarheter i sjön för att rädda dem. Nu skonades Sandemar från skövling och bränning, enligt samma skröna, pga att en av de ryska officerarna var släkt med slottsherren. Ryssen ska ha lämnat ett meddelande på ett bord i det övergivna slottet med texten: Hade jag ej dig känt, så hade jag dig bränt. Om du vill försöka bärga skatten bör du kan läsa en kort artikel via en länk i slutet på detta inlägg. Du bör inledningsvis skaffa dej ett par tvillingtjurkalvar, inte lätt men fullt möjligt.
En modern karta så hittar hit! Tjursjön rotenonsbehandlades hösten 1969, samma vecka som den minnesvärda höststormen. Länna Fvf som arrenderade sjön av Sandemar planterade in regnbåge och en mindre del öring och Tjursjön var ett eldorado för oss sportfiskare under 70-80-talet. Arrendet upphörde, okänt år, nu lär det vara en exklusiv flugfiskeklubb som har fisket!
En bild från sommaren 2014 där redaktören vilar ut på rastplatsen vid sjöns södra sida. Foto Ulf Nilsson. Läs Anders Linells artikel som var införd i Glimtar 1984. Betänk dock att den är skriven för drygt 30 årsedan. Skatten i Tjursjön Torpet Björklund
Björklund från söder. Här de två bostadshusen. Öster om dessa låg ett vagnslider och en torklada och nere vid Gullringskärret en ladugård och stall. Följer man den gamla häradsvägen genom Åby-Mormonkyrkan mot Jordbro passerar man gränsen mellan de båda Haningeförsamlingarna, strax bortom det gamla vattenverket i Loviselund befinner man sig i Österhaninge församling. På höger sida finner man då torpet Björklund, nu för tiden ett modernt boställe med gott om hästar. Torpet tillhörde Solberga Gård, Österhaninge Prästgård, Kalvsviks rote enligt den gamla roteindelningen. Namnet Björklund dyker upp i dokumenten redan under Karl XII:s tid, då med tillägget snuggstuga, troligen en dåtida benämning på fattigstuga. På andra sidan gränsen mot Västerhaninge fanns då Kålängen med samma benämning, de båda socknarna hade sina hjon ute i skogsmarkerna intill varandra.
Från 1731 står Björklund som skattlagt torp under Prästgården och finns med i kyrkböckerna ända in på 1900-talet. År 1900 kommer Karl Leonard Hessling hit med sin stora familj, han har varit statdräng på Strömslund i Jordbro och tar nu ett kliv på den sociala stegen och blir torpare. År 1911 tar mågen Erik Gustaf Olsson, gift med Amalia Elisabeth, över som torpare och blir kvar till 1929 då fyra ogifta syskon Karlsén tar över. De kommer då från Klåvkällan på Sandemar-Småhamra.
Syskonen blev de sista brukarna på Björklund, det är äldste brodern Harry som sköter det lilla jordbruket. Han var svårt invalidiserad efter en olycka under sin militärtjänst och hade ett träben. Han hade en gammal utmönstrad militärhäst som draghjälp och vi kunde se honom med vinkelkärra, alltid med vegamössa på flinten, köra runt i samhället i makligt tempo. Nere i den fallfärdiga ladugården fanns också några mjölkkor och ett par grisar. Systern Astrid skötte hushållet och tvättade som många andra på den här tiden för att dryga ut inkomsterna. Systern Gunhild vårdades mest på olika institutioner. Det fanns två stugor på torpet på var sida av vägen, Astrid bodde i källarstugan mot järnvägen. I en löplina utanför hade hon sin vita samojedspets springande och alltid skällande när vi ungar cyklade förbi upp till det skrämmande men spännande gravfältet vid Jordbro. När hon besökte samhället var det på en överlastad cykel med mjölkflaskor och papperskassar och en ständigt skällande hund. Sonen Einar, som arbetade inne i Stockholm och på Berga åt försvaret, var en mycket speciell person. Vi minns honom som totalt osocial men mycket kunnig i dåtida radioteknik. På vägen till och från station kunde man se honom plocka pinnar och skräp och lägga på hög. Han blev ensam kvar på Björklund, han löste in fastigheten 1981 och avled 1985.
Björklund från norr i början på 2000-talet. T.h. den nybyggda bostaden. T.v. ligger den ombyggda ladugården och däremellan syns den fd torkladan. Läs Lou-Lou Hillstads artikel om bl.a auktionen på Björklund sommaren 1985: Torpet Björklund Klockarsönerna från Österhaninge som blev storbryggare
Anders Bjurholm J:r, 1826-1913 Anders Bjurholm S:r, född på Muskö 1785, deltog i Finska kriget 1808-09 under namnet Anders Toll på en av skärgårdsflottans kanonjollar i åtskilliga strider på Ålands hav denna stränga vinter. P.g.a. otillräcklig beklädnad och utrustning fick han obotliga skador och blev oförmögen till ett rörligt liv. Från år 1811 besätter han tjänsten som klockare i Österhaninge församling fram till sin död 1851. Klockaren Anders blev socknens och traktens betrodde man med bouppteckningar, arvsskiften och auktioner, han blev med tiden en mycket aktad och förmögen man. Han hade två söner Pehr född 1814 och Anders J:r 1826. Båda skulle gå till historien som pionjärer inom svensk bryggerinäring. Anders blev den mest framstående av dem och lanserade den överjästa Portern som senare övertogs av Carnegie och fortfarande är en storsäljare. Han fick t.o.m. en gata och en plan uppkallad efter sig på Södermalm, Bjurholmsgatan och Bjurholmsplan.
Brodern Pehr blev mycket förmögen på sin verksamhet. På sin ägandes krog Björngårdskällaren och senare på Källaren Pelikan vid Brunnsbacken höll den jovialiske bryggaren hov om kvällarna, han var uppskattad som en stor sällskapsmänniska och fick epitetet Kungen på Björngården. Han ägnade sig också åt välgörenhet i det då fattiga Stockholm och blev så småningom även stadsfullmäktig och aktad medlem i Par Bricole. År 1877 får han Wasaorden men efter en elak och ironisk artikel i Söndags-Nisse bar han aldrig synligt denna utmärkelse.
Pehr Bjurholm 1814-1891 Vill du läsa mer om bryggarbröderna från Österhaninge? Bjurholmarna från Österhaninge Karlslund, torp under Årsta Kallades förr Bakom
Det gamla torpet och t.v. skymtar stugan som flyttades dit 1917 Det låg vid den norra utfarten från Årsta Havsbad efter vägen mot Årsta Slott och Handen. Hette från början Stymninge Bakom. Det byggdes 1811 som lägenhet på Årsta. På 1820-talet tog man bort Stymninge och använde bara Bakom som namn på stället. Från omkring 1850 blev det torp och namnet ändrades till Karlslund. Den gamla reveterade stugan var så dålig att man omkring 1917 flyttade en större byggnad till tomten från Årsta Gård. Skymtar t.v. i bilden ovan. Av den ursprungliga stugan finns inget kvar, men grundrester av den gamla ladugården kan man se vid bussarnas vändplan.
En målning av Sune Lundgren på den hitflyttade stugan På fastigheten finns idag en modern villa.
Läs Mauritz Henrikssons artikel om torpet och dess innevånare: Om Bakom-Karlslund på Årsta