Favoritserien Berwaldhallen onsdag 8 maj 2002 kl 18.00 Konsertmästare: Ulrika Jansson Stefan Solyom, dirigent Torbjörn Näsbom, nyckelharpa Zoltán Kodály (1882-1967) Háry János-svit -Introduktion -Wiener spielwerk -Visa -Napoleons slag och nederlag -Intermezzo -Det kejserliga hovets intåg Sven-Eric Johanson (1919-1997) Konsert för nyckelharpa -Sats 1 -Andante -Polska Presentatör:Niklas Lindblad Konserten spelas in. Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalietet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvik att hosta. Om det är nödvändigt gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av mobiltelefon, personsökare mm! Erik Satie (1866-1925) Parade -Koral- -Röda ridåns preludium- -Direktörernas entrée- -Kinesiska trollkarlen- -Liten amerikansk flicka -Paquebots Ragtime -Akrobaterna -Final Beräknad sluttid 19.15 3
Orkester Tempo, balans, klangfärg, rytm, och naturligtvis känsla. I Sveriges Radios Symfoniorkester finns en svindlande musikalisk kreativitet samlad i en enda stor klangkropp. De över hundra medlemmarnas såväl individuella som kollektiva kompetens gör de musikaliska möjligheterna i princip outtömliga och inspirerar varje år dirigenter, musiker och solister till unika prestationer. har sitt ursprung i "Waldimirs orkester" (Radiotjänst Dansorkester) som bildades 1936 och som 1948 antog namnet Radioorkestern. Orkestern utvidgades successivt under första delen av 1960-talet för att 1967 i och med sammanslagningen med den dåvarande Underhållningsorkestern bli en ensemble på över 100 musiker under namnet Sveriges Radios Symfoniorkester. Sedan dess har orkestern utvecklats under internationellt kända och starka dirigentprofiler som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt, Esa-Pekka Salonen och Evgenij Svetlanov till en ensemble i världsklass. på orkesterns prestationer. Dessutom besöker varje år ytterligare några av världens främsta solister och dirigenter orkestern och bjuder publiken på sina tolkningar ur en repertoar som spänner över flera musikaliska stilar och sekler. Musik som de förmedlar till sin publik inte bara vid de många konserterna på hemmascenen Berwaldhallen, utan också genom sin omfattande turnéverksamhet och de många konserter som sänds i radio och TV. Orkestern har alltid tagit ett särskilt ansvar för nyskriven musik och uruppför årligen ett antal nya verk av både svenska och utländska kompositörer. Något som fått orkestern att utveckla en alldeles särskild förmåga att tolka samtidens musikaliska strömningar. Nu får den unge österrikaren Manfred Honeck förvalta arvet, och som tidigare bidrar 1:e gästdirigenten Mark Wigglesworth till den höga nivån 4
Stefan Solyom Dirigent Stefan Solyom är född 1979 och uppvuxen i Stockholm, där han studerade dirigering och horn vid Kungliga Musikhögskolan. Därefter fortsatte han sina studier vid Sibelius-akademien i Helsingfors och tog 2000 sin dirigentexamen för bl.a. professorerna Jorma Panula och Leif Segerstam. I början av 1998 blev Solyom inbjuden till workshop med Esa-Pekka Salonen och Jorma Panula i Carnegie Hall, New York. Senare samma år vann han första pris i en dirigenttävling som anordnades av Helsingborgs Symfoniorkester. Två år senare erövrade han i hård internationell konkurrens tredje pris vid Internationella Sibeliustävlingen för dirigenter i Helsingfors. Ett drömspel, vilka följdes av balettpremiären På svenska samt Mozarts Trollflöjten. Hösten 2000 ledde han det svenska förstagångsframförandet av Aribert Reimanns Spöksonaten samt premiären av Carl Unander-Scharins opera Hummelhonung. Till våren är Solyom inbjuden att dirigera uppsättningar av Barberaren i Sevilla och Strauss Läderlappen på Komische Oper i Berlin. På kort tid har Stefan Solyom etablerat sig hos alla de stora svenska orkestrarna - Sveriges Radios Symfoniorkester, Kungliga Filharmonikerna, Göteborgs symfoniker m.fl. Han har även hunnit dirigera runt om i Norden, t ex Stavangers symfoniorkester, Helsingfors filharmoniker och Själlands symfoniorkester. I maj 1999 debuterade Solyom vid Kungliga Operan med en rad föreställningar av Ingvar Lidholms 5
Torbjörn Näsbom Nyckelharpa Torbjörn Näsbom växte upp med musik runtomkring sig med bröder som spelade och en pappa som var musiklärare. Han började spela fiol när han var 7 år och började fara runt till storheter som Viksta-Lasse och Eric Sahlström, som blev hans läromästare i låtspel. Efter studier i Härnösand på Kapellsbergs musikskola och fem år på Sveriges Radios musikskola på Edsbergs slott för Endre Wolf och Lars Frydén, avslutade han sina musikstudier med två år på Kungliga Musikkonservatoriet i Bryssel. foniorkester. Han har också framfört Bachs violinkonsert i a-moll på nyckelharpa tillsammans med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Näsbom har också uruppfört ett verk av Jan Ferm för solonyckelharpa och kör med Erik Westbergs Kammarkör på Musikaliska akademien i Stockholm. Förutom ett flertal soloframträdanden med mindre orkestrar, har han också framträtt i barockkonsert med Roy Goodman och Sebastien Dubé på Umeå Kammarmusikfestival. Sedan 1984 har Näsbom arbetat i Umeå Symfoniorkester. Där började han att spela nyckelharpa. I början under kontrollerade former, säger Torbjörn Näsbom, men har allteftersom tappat kontrollen och missbruket kan nog i dag kallas för gravt. Tillsammans med nyckelharpsbyggaren Enar Magnusson har han utvecklat instrumentet och har nu också klassisk musik på sin repertoar. Sedan tre år arbetar Näsbom uteslutande som nyckelharpist. Torbjörn Näsbom har tidigare uruppfört Jan Ferms nyckelharpskonsert med Umeå Symfoniorkester och spelat Sven-Erik Johanssons nyckelharpskonsert med Petrozavodsk Sym- 6
Zoltán Kodáy Háry János-svit Det är inte fel att betrakta Zoltán Kodály som den moderna ungerska musikens fader. Det var han som byggde vidare på forskningen i den ungerska folkmusikskatten, vilken Liszt hade påbörjat. 1905 började Kodály sitt livsverk med att samla in folkvisor, och Bela Bartók blev mycket imponerad av hans arbete. Denna beundran ledde till att de två tillsammans publicerade en mängd folkvisor. Kodály formulerade sitt arbete på följande sätt: Varje land, som har något budskap att ge resten av världen, kommer att överleva. Enligt honom låg hans eget lands budskap i den stora ungerska folkmusikskatten. När Kodály komponerade sitt sagoinspirerade sångspel Háry János 1925, använde han folkmusiken även i sceniska sammanhang. Sångspelets handling utgår ifrån påhittade äventyr av den före detta soldaten János, som skaffar sig berömmelse genom sina fantasiberättelser. Det hela är en komedi, men som med alla större komedier finns det många bottnar. Berättelsen börjar med att Kejsarinnan Marie Louise, Napoleons fru, får upp ögonen för Háry János, en snygg soldat som hon en dag får syn på när hon passerar hans by. Kejsarinnan faller för hans charm och tar honom med sig till Wien, obekymrad om att Háry redan är förlovad med en flicka, Örzse. Väl i Wien blir Háry en populär person som trivs utmärkt och som uppskattar alla sevärdheter. Speciellt intresserad blir han av ett ovanligt musikspelande ur, på vilket soldatfigurer visar tiden. Napoleon, å sin sida, är mindre nöjd med tillvaron och utvecklingen, och han bestämmer sig för att invadera Österrike endast för att bli besegrad av Háry. På något underligt sätt lyckas Háry själv driva Napoleons trupper på flykten. Trots denna triumf återvänder Háry hem till den troget väntande Örzse, och kan nu i stället för strider ägna sig åt sin teatraliska berättargåva. Háry János orkestersvit färdigställdes 1927 och är ett utdrag från sångspelet. Redan från början blev sviten mycket populär, vilket kanske inte är så underligt med tanke på de medryckande melodierna och den fantastiska orkestreringen. Kodály blandar träblås, stråkar, brass och slagverk i en mängd olika ljudmönster. Särskilt 7
Zoltán Kodáy Háry János-svit framträdande är det ungerska instrumentet Cimbalom, ursprungligen ett zigenskt instrument. Kodály eftersträvar ett eget självständigt tonspråk med rötter i den ungerska traditionen. Han ville med sin musik skapa en förbindelselänk mellan den europeiska musiken och den ungerska musikens österländska folkliga tradition. den mest kända satsen i orkestersviten. En obunden och lyrisk sats med en härlig orkestrering, vilken leder fram till ett storartat klimax. Sista satsen beskriver det kejserliga hovets intåg. Skrytfull musik med en antydan till lätt ironi. Bengt Arwén Háry János-sviten består av sex satser. De första ackorden i första satsen ger oss en illusion av en stor nysning, strax innan Háry börjar sin berättelse. En nysning talar om för oss, i överrensstämmelse med ungerska legender, att vi kanske inte ska ta berättelsen på fullt allvar. I andra satsen får vi en livfull beskrivning av den spelande klockan, vars militärfigurer är tecknade i en passande, lätt ironisk ton. Tredje satsen är en orkesterversion av duetten mellan Háry och Örzse. En vacker melodi som frammanar bilden av den lantliga scenen när kejsarinnan stjäl den skrytsamme soldaten. Den fjärde satsen är en tondikt om Napoleons slag och nederlag, en livlig kontrast till den föregående satsen. Det följande intermezzot är kanske 8
Sven-Eric Johanson Konsert för nyckelharpa Det berättas om en nyckelharpspelare som tyckte att det var tråkigt att han aldrig kunde vara med och musicera tillsammans med spelmännen på Skansen. Fiolerna spelade låtar i alla möjliga tonarter men nyckelharpan var tvungen att på grund av sin konstruktion spela endast i C-, G-, och F-dur. Mannen hette August Bohlin och han började bygga om sin nyckelharpa så att den omfattade fiolens tonomfång. Nu kunde han äntligen få vara med och komma loss i alla låtar tillsammans med de andra spelmännen. Året var 1925. Andra musiker tog sedan vid och fortsatte att utveckla nyckelharpan, ett instrument som just nu är föremål för en motion i riksdagen. I den argumenterar man för att göra nyckelharpan till Sveriges nationalinstrument eftersom nyckelharpan har en klang av den svenska själen. Förmodligen kommer det väl andra motioner som vill argumentera för dragspelet eller fiolen som nationalinstrument. Det kanske blir en valfråga? Hursomhelst är nyckelharpan, som riksspelmannen Styrbjörn Bergelt säger, ett för Sverige unikt folkinstrument. Nyckelharpans musikaliska användningsområde har med tiden vidgats och det finns flera exempel på när konstmusiken har använt nyckelharpan, t ex i verk av Bo Nilsson på 60-talet. Men det var 1971 som den första konserten för nyckelharpa och stråkar skrevs. Tonsättare var den framförallt i Göteborg verksamme Sven-Eric Johanson (1919-1997). Johanson var huskomponist vid ett flertal sommarkurser på Wiks slott utanför Uppsala på 70-talet. Kurserna hade ett 30-tal elever i åldern 10-16 år från olika musikskolor. På kurserna fanns också Mälarkvartetten som lärare vars primarie Mats Kuoppola (Liljeholm), förutom att vara en förnämlig violinist, också var en duktig nyckelharpspelare. Till traditionen hörde att Johanson på kursen skulle skriva ett stycke för både lärare och elever som skulle kunna spelas nästan på direkten. Han lyssnade på vad eleverna kunde, och inte kunde, och så skrev han Konsert för nyckelharpa på två dagar. Särskilt stolt var Johanson över att han hade skrivit en solostämma som kunde läras in av skickliga nyckelharpspelare som inte kan läsa noter utan lär sig på gehör. Konserten är skriven i tre satser och har en traditionell form. Den första satsen går i en lättsam stil, den andra har en visform i folkton som ger solisten möjlighet att ge prov på nyckelhar- 9
Sven-Eric Johanson Konsert för nyckelharpa pans klangeffekter. Här finns också ett vackert duettspel med cellon. Sista satsen är en polska som bygger på folkmusikaliska rytmer med fotstamp av orkestern och varianter i nyckelharpstämman. Sven-Eric Johansons Konsert för nyckelharpa gav honom mersmak och han skrev senare tre andra verk för samma instrument; Omaggio a Boccaccio, Tema och variationer samt 1 stycke för nyckelharpor. Recensenten i Uppsala Nya Tidning avslutade sin anmälan efter att ha hört Konsert för nyckelharpa med orden: Det var som tusan, vad han kan den gode f d Uppsalakomponisten Sven- Eric Johanson. Bengt Arwén 10
Erik Satie Parade Den s.k. realistiska baletten Parade samlade några av sin tids allra största konstnärer; Ryska balettens impressario Sergej Diaghilev beställde det hela, Jean Cocteau stod för scenariot, Picasso gjorde den kubistiska dekoren och kostymerna, Léonide Massine koreografin och Erik Satie musiken. Cocteau ville med Parade skapa ett stycke folklig underhållning, lättsam och annorlunda. Han ville spegla den kommersialism som genomsyrar det moderna livet och lyfta fram poesin i det grova och enkla. Han sa: Att skratta är naturligt för fransmän. Det är viktigt att hålla det i minnet och inte vara rädd för skrattet även i dessa svåra tider. Parade hade urpremiär 1917 på Théâtre du Châtelet i Paris med Ryska baletten. Den låg sist i ett program med Sylfiderna, Petrusjka och en ganska konservativ, folkbaserad ny balett som hette Le Soleil de nuit. Det blev ett ramaskri. Fullständig skandal. Men den här gången handlade det inte om att baletten var för svårsmält. Tvärtom. Man tyckte att den var alldeles för simpel. Varietéteater och cirkuskonster hörde verkligen inte hemma på balettscenen. En vaudevillehäst, eldslukning och akrobatik var inte konst. Francis Poulenc beskrev det så här: För första gången invade- rade music hall Konsten med stort K. One-step dansat av baletten! När det började bröt publiken ihop i bu-rop och applåder. Det var rena kalabaliken. Det påföljande bråket resulterade i ett ärekränkningsmål mot Satie. Han blev dömd till fängelse ett straff som han på något sätt lyckades undgå att avtjäna. Erik Satie (1866-1925) var totalt egensinnig både som människa och konstnär. Han var visionären som ofta fick se hur tiden hann ifatt honom. Ravel, Debussy och tonsättargruppen Les Six tog stora intryck av hans idéer och förde dem vidare. Själv tog han just inte intryck av någon. Med tiden skapade han en image av sig själv som långhårig bohem i rock och hatt. Han blev något av en kuf. Han läste mycket och var intresserad av mystisk religion och gotisk konst. Han var grundare och enda medlem i Église Métropolitaine d Art de Jésus Conducteur. Han bodde ensam i en liten skruffig lägenhet en mil från Paris centrum. Varje dag gick han till fots in till Paris och stannade på varje krog längs vägen för att ta ett glas och komponera. Parade är ett av de verk som i stort sett kommit till på krogen. Musiken i Parade är en salig blandning av varieté och konstmusik. Där 11
Erik Satie Parade finns den första europeiska ragtimen men där finns också fugor och andra traditionella konstmusikgrepp. Bland instrumenten hittar man fyra skrivmaskiner, ett lotterihjul, en pistol, en siren och vad som i partituret beskrivs som en flaskofon (numera framförs de här ljuden på vanliga musikinstrument). Handlingen utspelar sig på en marknad, utanför ett affärsstånd. Grundidén är hämtad från vanlig, verklig gatuteater som skruvats till en helt surrealistisk berättelse. Personerna är några affärsinnehavare iklädda 3 meter höga kubistiska Picasso-konstruktioner - och gatuartister, som konkurrerar om de förbipasserandes uppmärksamhet. Det börjar med en Koral följt av Den röda ridåns preludium och den första affärsinnehavarens entré. Den kinesiske trollkarlen gör trick med ett ägg och slukar eld till omedelbar fara för omgivningen, som måste släcka de kringflygande eldsgnistorna. Den lilla amerikanska flickan imiterar en stumfilm av Charlie Chaplin. Hon skjuter en tjuv, dansar till en ragtime, går under på Titanic och njuter av en vårmorgon. Akrobaterna gör entré, de ser ut som Picassos sorgsna clowner. En kärv siren avbryter showen och det hela slutar med en kort repetition av det som varit. En glimt av verkligheten har passerat. Katarina Lindblad 12
VIOLIN I Ulf Forsberg 1:e konsertmästare Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Lars Stegenberg Christian Bergqvist Per Sporrong Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen VIOLIN II Per Sandklef Torsten Nilsson Tore Jonsen Anders Nyman Eva Jonsson (tjl) Bo Söderström Tomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell (tjl) Veneta Zaharieva Blendulf (tjl) Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén Annette Mannheimer (vik) Dag Alin (vik) Roger Jonsson (vik) VIOLA Lars Arvinder Håkan Olsson Ingegerd Kierkegaard (tjl) Mikael Sjögren Leopold Rapoport Håkan Roos Mona Bengtsson (tjl) Hans Åkesson Kristina Arvinder (tjl) Elisabeth Arnberg Ranmo Tony Bauer Ann Christin Ward Karin Dungel (vik) Annette Maxe (vik) Åsa Karlsson (vik) Catharina Skoog (vik) CELLO Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström, Alt solocellist Helena Nilsson Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid KONTRABAS Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Maria Johansson Peter Lysell FLÖJT Tobias Carron Susanne Hörberg Anu Jämsä (även piccolaflöjt*) Per-Olof Sköld (även altflöjt*) OBOE Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén KLARINETT Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*) Mats Wallin (även bas-klarinett*) FAGOTT Henrik Blixt Maj Widding Olle Eriksson (även kontrafagott*) Fredrik Ekdal (vik) VALTHORN Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist Bengt Ny TRUMPET Mark Schrello Joakim Agnas Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg TROMBON Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink John Lingesjö (tjl) Mikael Lundqvist (vik) TUBA Lennart Nord PUKA OCH SLAGVERK Tomas Nilsson Jan Huss Seppo Asikainen Mats Nilsson Pelle Jacobsson (vik) HARPA Lisa Viguier PIANO Mårten Landström *Huvudansvarig för biinstrument 13
Kommande konserter Maj 2002 To 16/5 Torsdagsserien Fr 17/5 Fr 24/5 Manfred Honeck, dirigent Ruth Ziesak, sopran Mahler: Symfoni nr 4 Torsdag 16 maj kl 18.00 Berwaldhallen Biljetter: 40-170:- fr 2/5 Klassikerserien Manfred Honeck, dirigent Ruth Ziesak, sopran H Larsson: Symfoni nr 2, uruppförande Britten: Les Illuminations Mahler: Symfoni nr 4 Fredag 17 maj kl 19.30 Berwaldhallen Biljetter: 50-245:- fr 2/5 Evenemangsserien Eiji Oue, dirigent Håkan Rosengren, klarinett Barber: Essay nr 3 J Sandström: Klarinettkonsert, uruppförande Copland: Symfoni nr 3 Fredag 24 maj kl 19.30 Berwaldhallen Biljetter: 50-245:- fr 6/5 Lö 25/5 Körserien Radiokören Stefan Parkman, dirigent B Britten: Hymn till S:ta Cecilia H Gefors: Botanistens tillfredställelse, uruppförande av Berwaldhallens beställningsverk L Edlund: ur Paradiso S Gubajdulina: Hyllning till Marina Tsvetajeva Lördag 25 maj kl 15.00 Berwaldhallen Biljetter: 120:- fr 6/5 Fr 31/5 Juni 2002 Fr 7/6 Fr 8/6 Diplomkonsert Göran W Nilsson, dirigent Hanna Mertell, violin Jonas Wiklund, klarinett B Byström: Sera Françaix: Klarinettkonsert Bartôk: Violinkonsert nr 2 Fredag 31 maj kl 19.00 Berwaldhallen Fri entré, inga biljetter behövs Evenemangsserien Radiokören Herbert Blomstedt, dirigent solister meddelas senare Beethoven: Symfoni nr 9 Fredag 7 juni kl 19.30 Berwaldhallen Biljetter: 75-360:- fr 21/5 Matinéserien Radiokören Herbert Blomstedt, dirigent solister meddelas senare Beethoven: Symfoni nr 9 Lördag 8 juni kl 15.00 Berwaldhallen Biljetter: 75-360:- fr 21/5 14