DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 september 1999 *

Relevanta dokument
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 juli 1999 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 1999 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 29 november 2007 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 januari 2001 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 november 1998

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 maj 2002 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 17 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 december 1987*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 januari 2000 *

DOMSTOLENS DOM av den 26 januari 1993 *

DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *

DOMSTOLENS DOM den 14 mars 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 5 juni 1997 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 16 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM den 15 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 5 februari 1981*

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 20 maj 2010 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 27 februari 1997 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 16 februari 1995 *

DOMSTOLENS DOM den 4 juni 2002 *

DOMSTOLENS DOM av den 4 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM den 2 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 1juli 2004 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 7 september 2006 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 25 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 14 maj 2003,

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 16 januari 2003 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 30 mars 2006 (*)

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 4 oktober 2001 *

DOMSTOLENS DOM den 29 juni 1999 *

DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 3 december 2001 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 23 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 september 1997

och processindustrin tillhörande ISIC-huvudgrupperna (industri och

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 december 2003 *

DOM AV DEN MÅL 139/85 DOMSTOLENS DOM av den 3 juni 1986* I mål 139/85 har Raad van State i Haag till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM den 13 januari 2004 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 30 januari 1997 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 29 april 2004 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 oktober 1987 *

BRT MOT SABAM OCH FONIOR DOMSTOLENS DOM. av den 21 mars 1974* har Tribunal de première instance i Bryssel till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 9 mars 2000 *

DOMSTOLENS DOM av den 3 februari 1982*

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 10 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 18 oktober 2007 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 23 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 30 september 2004 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 december 1997*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 januari 2001 *

Mål C-298/00 P. Republiken Italien. Europeiska gemenskapernas kommission

DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 16 oktober 2003 *

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 13 juli 2017 * i

DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *

DOMSTOLENS DOM av den 23 mars 1982*

DOMSTOLENS DOM den 11 maj 1999 *

DOMSTOLENS DOM den 17 november 1998

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 13 januari 2000 *

DOMSTOLENS DOM den 6 juni 2000 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 maj 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 1997 *

DOMSTOLENS DOM av den 6 oktober 1982*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 24 oktober 1996*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 30 november 2000 *

DOMSTOLENS DOM av den 10 mars 1993 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 mars 2005*

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 17 mars 2005 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 6 februari 2003 *

DOMSTOLENS DOM den 11 maj 1999*

DOMSTOLENS DOM den 4 oktober 2001 *

DOMSTOLENS DOM (plenum ) den 27 april 2004 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 20 november 2003 *

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 15 december 2015, George Karim, genom I. Aydin, advokat, och C. Hjorth, jur. kand.

DIATTA MOT LAND BERLIN DOMSTOLENS DOM av den 13 februari 1985* I mål 267/83 har Bundesverwaltungsgericht (den högsta förvaltningsdomstolen i

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 februari 2004 *

DOMSTOLENS DOM den 15 februari 2001 *

DOMSTOLENS DOM den 11 mars 1997 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 21 november 2002 *

DOMSTOLENS DOM den 18 december 1997'

DOMSTOLENS DOM den 22 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 14 februari 1985*

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 28 april 1999 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 2004 * angående talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, väckt den 20 mars 2003,

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 14 december 2000 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 8 november 2001 *

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 21 juli 2005 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 3 juli 1997 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 21 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 3 mars 2005*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 22 januari 2002 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 15 januari 2002 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 juni 1998 *

Mål T-112/99. Métropole télévision (M6) m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 13 november 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 6 april 1995 *

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 13 december 2005*

DOMSTOLENS DOM den 28 april 1998 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 november 2000 *

Transkript:

DOM AV DEN 7.9.1999 MÅL C-355/97 DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 september 1999 * I mål C-355/97, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) från Oberster Gerichtshof (Österrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Landesgrundverkehrsreferent der Tiroler Landesregierung och Beck Liegenschaftsverwaltungsgesellschaft mbh, Bergdorf Wohnbau GmbH, i likvidation, i närvaro av: Karl Hacker, angående tolkningen av artikel 70 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 1994, s. 21, och EGT L 1, 1995, s. 1; svensk version, onumrerat specialnummer, ISSN 1022-9256), meddelar * Rättegångsspråk: tyska. I - 4988

BECK OCH BERGDORF DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.-P. Puissochet (referent) samt domarna J.C. Moitinho de Almeida, C. Gulmann, D.A.O. Edward och M. Wathelet, generaladvokat: A. La Pergola, justitiesekreterare: R. Grass, med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Landesgrundverkehrsreferent der Tiroler Landesregierung, genom advokaten Herwig Grosch, Kitzbühel, Beck Liegenschaftsverwaltungsgesellschaft mbh, genom advokaten Klaus Reisch, Kitzbühel, Karl Hacker, genom advokaten Michael Graff, Wien, Republiken Österrikes regering, genom Christine Stix-Hackl, Gesandte, utrikesministeriet, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Viktor Kreuschitz och Maria Patakia, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, med hänsyn till referentens rapport, I - 4989

DOM AV DEN 7.9.1999 MÅL C-355/97 och efter att den 2 mars 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande, följande Dom 1 Oberster Gerichtshof har genom beslut av den 28 augusti 1997, vilket inkom till domstolens kansli den 15 oktober 1997, i enlighet med artikel 177 i EGfördraget (nu artikel 234 EG) ställt en fråga om tolkningen av artikel 70 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 1994, s. 21, och EGT L 1, 1995, s. 1; svensk version, onumrerat specialnummer, ISSN 1022-9256, nedan kallad anslutningsakten). 2 Denna fråga har uppkommit i ett mål mellan Landesgrundverkehrsreferent der Tiroler Landesregierung (tjänsteman i delstaten Tyrolen med behörighet att kontrollera att fastighetsköp och fastighetsförsäljningar är lagenliga, nedan kallad tillståndsmyndigheten), å ena sidan, och Beck Liegenschaftsverwaltungsgesellschaft mbh (nedan kallat Beck) och Bergdorf Wohnbau GmbH (nedan kallat Bergdorf), å andra sidan, vad avser Bergdorfs försäljning av en ägarlägenhet i Fieberbrunn, Tyrolen, till Beck enligt ett avtal av den 14 oktober 1983, vilket ingåtts inför notarien Hacker (nedan kallad den omtvistade försäljningen). Den nationella lagstiftningen 3 Tiroler Grundverkehrsgesetz av den 18 oktober 1983 (LGBl. für Tirol nr 69/1983, delstaten Tyrolens lag om fastighetsförvärv, nedan kallad TGVG 1983) ger i dess lydelse enligt lag av den 3 juli 1991 (LGBL für Tirol nr 74/1991, I - 4990

BECK OCH BERGDORF nedan kallad 1991 års lag), vilken trädde i kraft den 1 oktober 1991, tillståndsmyndigheten rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av köp eller försäljning av fastigheter belägna i Tyrolen, även vad avser avtal som ingåtts innan 1991 års lag trädde i kraft, om det finns anledning att misstänka att det rör sig om en fiktiv eller bedräglig transaktion. 4 TGVG 1983, i ändrad lydelse, har, med verkan från och med den 1 januari 1994, ersatts av Tiroler Grundverkehrsgesetz av den 7 juli 1993 (LGBl. für Tirol nr 82/1993, nedan kallad TGVG 1993). I denna lag utsträcktes tillståndsmyndighetens behörighet att väcka talan om ogiltigförklaring av fiktiva eller bedrägliga fastighetstransaktioner till att även avse avtal som ingåtts innan den nya lagen trädde i kraft, varvid det föreskrevs att bestämmelserna i TGVG 1983, i dess sista gällande version, fortfarande var tillämpliga på avtal som ingåtts före den 1 januari 1994. 5 Även TGVG 1993 har ändrats, med verkan från och med den 1 oktober 1996, genom Tiroler Grundverkehrsgesetz av den 3 juli 1996 (LGBl. für Tirol nr 61/1996, nedan kallad TGVG 1996), i vilken det i 35 första stycket bekräftades att tillståndsmyndigheten har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av fiktiva och bedrägliga transaktioner samt föreskrevs att TGVG 1983, i dess sista gällande version, fortfarande var tillämplig på förfaranden avseende avtal som ingåtts före den 1 januari 1994. 6 40 andra stycket TGVG 1996 har följande lydelse: "TGVG 1983 är i sak även fortsättningsvis tillämplig i inskrivningsärenden anhängiga den 1 januari 1994. Vad avser behöriga myndigheter och förfarandet är denna lag tillämplig." I - 4991

DOM AV DEN 7.9.1999 MÅL C-355/97 7 40 femte stycket TGVG 1996 har följande lydelse: "Landesgrundverkehrsreferents rätt att väcka talan med stöd av 35 första stycket omfattar även fiktiva eller bedrägliga avtal som ingåtts innan denna lag träder i kraft. TGVG 1983 är tillämplig på förfaranden som har inletts med tillämpning av 35 första stycket, om de rör fiktiva eller bedrägliga transaktioner som avtalats före den 1 januari 1994." De gemenskapsrättsliga bestämmelserna 8 I artikel 70 i anslutningsakten föreskrivs följande: "Trots skyldigheterna enligt de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen, får Österrike under fem år från dagen för anslutningen behålla sin befintliga lagstiftning om fritidsbostäder." Målet vid den nationella domstolen 9 Tillståndsmyndigheten väckte med stöd av TGVG 1983, i dess lydelse enligt 1991 års lag, den 28 mars 1994 talan vid Landesgericht Innsbruck om fastställelse av att den omtvistade försäljningen var ogiltig. I - 4992

BECK OCH BERGDORF 10 Tillståndsmyndighetens talan bifölls först av Landesgericht Innsbruck i dom av den 25 januari 1995 och denna dom fastställdes, efter överklagande, av Oberlandesgericht Innsbruck i dom av den 28 juni 1995. 11 Beck och intervenienten Karl Hacker överklagade då till Oberster Gerichtshof och ifrågasatte bland annat tillståndsmyndighetens behörighet att väcka talan, under åberopande av att talan saknade rättslig grund. 12 Oberster Gerichtshof konstaterade att den österrikiska författningsdomstolen (Verfassungsgerichtshof) i dom av den 28 september 1996 hade förklarat att 1991 års lag om ändring av TGVG 1983, som tillståndsmyndigheten grundade sin talan på, var författningsstridig, varför den inte var tillämplig i målet. 13 Oberster Gerichtshof prövade då om TGVG 1993 kunde tjäna som grund för tillståndsmyndighetens talan i det aktuella målet, varvid den ställde sig frågan om denna lag var författningsenlig. Den vände sig därför till författningsdomstolen, vilken i dom av den 10 december 1996 förklarade att TGVG 1993 var författningsstridig och därmed inte var tillämplig i målet, med undantag för de bestämmelser som fortfarande var tillämpliga enligt 40 TGVG 1996. 14 Oberster Gerichtshof ansåg därför att det var med utgångspunkt från 40 TGVG 1996 som tillståndsmyndighetens behörighet att väcka talan skulle prövas, eftersom tidigare lagstiftning inte längre var tillämplig. 15 Eftersom TGVG 1996 hade antagits efter det att Republiken Österrike den 1 januari 1995 anslutit sig till Europeiska unionen frågade sig Oberster Gerichtshof om 40 andra och femte stycket TGVG 1996 ingick i den I - 4993

DOM AV DEN 7.9.1999 MÅL C-355/97 lagstiftning som Republiken Österrike med stöd av artikel 70 i anslutningsakten fick behålla under fem år från dagen för anslutningen. 16 Oberster Gerichtshof ansåg att tvistens avgörande berodde på tolkningen av artikel 70 i anslutningsakten, varför den vilandeförklarade målet och ställde följande fråga till domstolen för förhandsavgörande: "Skall artikel 70 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, enligt vilken Republiken Österrike under fem år från dagen för anslutningen (den 1 januari 1995) får behålla sin befintliga lagstiftning om fritidsbostäder, tolkas så, att övergångsbestämmelserna i 40 andra och femte stycket i Tiroler Grundverkehrsgesetz 1996, som trädde i kraft den 1 oktober 1996, se Landesgesetzblatt für Tirol nr 61/1996, omfattas av begreppet befintlig lagstiftning, eller skall dessa bestämmelser anses utgöra nya bestämmelser, då den österrikiska författningsdomstolen har förklarat att bestämmelserna i den tidigare gällande Tiroler Grundverkehrsgesetz inte var tillämpliga på det aktuella fallet?" 17 Den hänskjutande domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida begreppet befintlig lagstiftning, i den mening som avses i artikel 70 i anslutningsakten, omfattar sådana bestämmelser som de i 40 andra och femte stycket TGVG 1996, som har antagits efter anslutningsdagen och i vilka föreskrivs att lagstiftning som gällde vid anslutningsdagen men som sedermera förklarats författningsstridig och icke tillämplig i pågående förfaranden, och i vilken en förvaltning givits rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av fastighetsförsäljningar, även fortsättningsvis skall vara tillämplig på avtal som ingåtts före anslutningen. I - 4994

BECK OCH BERGDORF Upptagande till sakprövning 18 Tillståndsmyndigheten, den österrikiska regeringen och kommissionen anser att domstolens svar på tolkningsfrågan inte i något fall kan vara av betydelse för den nationella domstolens avgörande. 19 De har för det första gjort gällande att gemenskapsrätten inte är tillämplig i målet vid den nationella domstolen på grund av tidsmässiga skäl (ratione temporis), eftersom både den omtvistade försäljningen, vilken skett genom ett avtal av den 14 oktober 1983, och tillståndsmyndighetens talan om ogiltigförklaring, vilken väcktes den 28 mars 1994, ligger före Republiken Österrikes anslutning, och på grund av lagstiftningens materiella tillämpningsområde {ratione matériae), eftersom transaktionen rör två österrikiska bolag och saknar rättsverkningar utanför Österrike och därmed inte omfattas av gemenskapsrättens tillämpningsområde. 20 De har för det andra gjort gällande att trots att den begärda tolkningen rör begreppet "[Österrikes] befintliga lagstiftning om fritidsbostäder" i den mening som avses i artikel 70 i anslutningsakten förekommer inget i begäran om förhandsavgörande som tyder på att tvisten rör en fritidsbostad, varför tolkningsfrågan saknar relevans. 21 De har för det tredje gjort gällande att begäran om förhandsavgörande är otillräckligt motiverad, vad avser de rättsliga följderna av de successiva lagändringarna och domarna om författningsstridighet, för att domstolen skall kunna avgöra om den begärda tolkningen kan påverka bedömningen av huruvida det finns rättsligt stöd för tillståndsmyndighetens talan. 22 Domstolen finner att inget av dessa argument vederlägger presumtionen att tolkningsfrågor från de nationella domstolarna är relevanta och därför endast i undantagsfall skall lämnas utan svar, närmare bestämt då det är uppenbart att den begärda tolkningen av gemenskapsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten i målet vid den nationella domstolen eller då frågorna är hypotetiska och domstolen inte förfogar över de I - 4995

DOM AV DEN 7.9.1999 MÅL C-355/97 uppgifter om sakförhållandena eller de rättsliga förhållandena som är nödvändiga för att ge ett användbart svar på frågorna (se bland annat dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman, REG 1995, s. 1-4921, punkt 61, och dom av den 5 juni 1997 i mål C-105/94, Celestini, REG 1997, s. 1-2971, punkt 22). Domstolen är, med undantag för nämnda fall, i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som har ställts avser tolkningen av gemenskapsrätten (se domen i det ovannämnda målet Bosman, punkt 59). 23 I förevarande fall innehåller begäran om förhandsavgörande en redogörelse för de överväganden avseende den nationella lagstiftningen som lett till att den nationella domstolen ansett att frågan om tillståndsmyndigheten har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av ett fastighetsförvärv, vilken är avgörande för utgången i målet vid den nationella domstolen, skall avgöras enligt 40 andra och femte stycket TGVG 1996. I denna lag återfinns, särskilt i 11 och 14, bestämmelser som syftar till att hindra att fastigheter används som fritidsbostäder. 24 Med hänsyn till den beskrivning som den nationella domstolen, på eget ansvar, har lämnat av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning, och vilka det inte ankommer på domstolen att pröva riktigheten av (se i detta sammanhang dom av den 20 mars 1997 i mål C-352/95, Phyteron International, REG 1997, s. 1-1729, punkterna 9 14), har domstolen ingen anledning att anta att tolkningen av begreppet "befintlig lagstiftning", i den mening som avses i artikel 70 i anslutningsakten, helt saknar samband med tvisten vid den nationella domstolen, att frågan är hypotetisk eller att domstolen inte förfogar över de uppgifter om sakförhållandena eller de rättsliga förhållandena som är nödvändiga för att ge ett användbart svar på frågan. 25 Tillståndsmyndigheten och kommissionen har även gjort gällande att såsom tolkningsfrågan har avfattats har den till syfte att få domstolen att avgöra hur de nationella bestämmelserna i TGVG 1996 förhåller sig till det gemenskapsrättsliga begreppet "befintlig lagstiftning", det vill säga att få domstolen att tolka nationell rätt, trots att det ankommer på den nationella domstolen att ensam avgöra vilka bestämmelser som ingick i den befintliga lagstiftningen i medlemsstaten den dag denna anslöt sig. I - 4996

BECK OCH BERGDORF 26 Domstolen finner härvid att även om bedömningen av innehållet i den befintliga lagstiftningen om fritidsbostäder som var i kraft den 1 januari 1995 i princip omfattas av den nationella domstolens behörighet, ankommer det dock på EGdomstolen att tillhandahålla de uppgifter om hur det gemenskapsrättsliga begreppet "befintlig lagstiftning" skall tolkas som den nationella domstolen behöver för att kunna göra denna bedömning (se dom av den 1 juni 1999 i mål C-302/97, Konle, REG 1999, s. 1-3099, punkt 27). 27 Tolkningsfrågan skall därför besvaras. Tolkningsfrågan 28 Domstolen vill inledningsvis anmärka att eftersom artikel 70 i anslutningsakten utgör en undantagsregel, får den i princip endast tillämpas vad avser nationella regler som, om inte en sådan regel funnes, i sig vore oförenliga med gemenskapsrätten. Det finns därför anledning för den nationella domstolen att, innan den prövar huruvida bestämmelserna i 40 andra och femte stycket TGVG 1996 utgjorde befintlig lagstiftning om fritidsbostäder när Republiken Österrike anslöt sig till Europeiska unionen, först pröva huruvida nämnda bestämmelser skulle strida mot en regel i gemenskapsrätten om det inte vore för undantagsregeln i artikel 70 i anslutningsakten. En sådan prövning, som det ankommer på den nationella domstolen att göra, ligger i vilket fall som helst utanför den tolkningsfråga som har ställts till domstolen. 29 Tillståndsmyndigheten, den österrikiska regeringen och kommissionen har hävdat att en bestämmelse som 40 andra och femte stycket TGVG 1996 endast innebär att regler i den lagstiftning som gällde när Republiken Österrike anslöt sig till Europeiska unionen även fortsättningsvis är tillämpliga vad avser avtal som har ingåtts innan denna lag trädde i kraft. Dessa regler kan därför inte anses medföra en försämring av den rättsliga situation som var för handen den 1 januari 1995, och de aktuella bestämmelserna strider inte mot övergångsbestämmelserna i anslutningsakten, där Republiken Österrike beviljats en frist på I - 4997

DOM AV DEN 7.9.1999 MÅL C-355/97 fem år för att se till att den österrikiska lagstiftningen överensstämmer med gemenskapsrätten. 30 Beck har härvid invänt att den lagstiftning som gällde före TGVG 1996 med retroaktiv verkan försvunnit från den österrikiska rättsordningen till följd av att den av författningsdomstolen förklarats strida mot författningen, varför 40 andra och femte stycket utgör en ny bestämmelse. Denna bestämmelse försämrar berörda personers ställning jämfört med vad som var fallet enligt den ordning som gällde enligt TGVG 1983, i dess lydelse före ändringarna genom 1991 års lag. Enligt Becks mening kunde tillståndsmyndigheten enligt nämnda ordning endast väcka talan om ogiltigförklaring av ett avtal inom tre år från det att avtalet ingicks, medan TGVG 1996 inte innehåller någon sådan tidsgräns. 31 Begreppet "befintlig lagstiftning" i den mening som avses i artikel 70 i anslutningsakten, som det ankommer på den nationella domstolen att tillämpa, grundas på ett materiellt kriterium. Således kräver dess tillämpning inte någon bedömning av de ifrågavarande nationella bestämmelsernas giltighet enligt inhemsk rätt. Följaktligen omfattas alla bestämmelser om fritidsbostäder som var i kraft i Republiken Österrike vid dagen för anslutningen i princip av det undantag som föreskrivs i artikel 70 i anslutningsakten (se domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 28). 32 Det skulle förhålla sig annorlunda om denna bestämmelse hade upphävts i den inhemska rättsordningen genom ett avgörande efter dagen för anslutningen, men vilket hade tillbaka verkande kraft till en tidigare dag än denna dag, vilket gjorde att bestämmelsen i fråga inte längre gällde för förfluten tid (se domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 29). 33 I ett förfarande om förhandsavgörande ankommer det på den berörda medlemsstatens domstolar att bedöma verkan i tiden av att denna medlemsstats I - 4998

BECK OCH BERGDORF författningsdomstol har förklarat en rättsakt författningsstridig (se domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 30). 34 Vad avser de bestämmelser som antagits efter dagen för anslutningen är de inte enbart av denna anledning automatiskt uteslutna från den undantagsordning som har inrättats genom artikel 70 i anslutningsakten. En bestämmelse omfattas således av undantaget om den i huvudsak är identisk med tidigare lagstiftning eller om den enbart reducerar eller avskaffar ett hinder för utövandet av gemenskapsrättsliga rättigheter och friheter som förekom i tidigare lagstiftning (se domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 52). 35 Däremot kan en lagstiftning som grundas på andra tankegångar än de som låg till grund för de äldre bestämmelserna och som innebär att nya förfaranden införs inte jämställas med den befintliga lagstiftningen vid tidpunkten för anslutningen (se domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 53). 36 Av detta följer att om bestämmelserna i 40 TGVG 1996 skulle anses ha som enda verkan att bibehålla i kraft de regler som var tillämpliga den 1 januari 1995, omfattas de av det undantag som införts genom artikel 70 i anslutningsakten. 37 Svaret på tolkningsfrågan blir således att begreppet befintlig lagstiftning, i den mening som avses i artikel 70 i anslutningsakten, omfattar bestämmelser som antagits efter dagen för anslutningen och som i huvudsak är identiska med den lagstiftning som gällde denna dag eller som enbart reducerar eller avskaffar ett hinder för utövandet av gemenskapsrättsliga rättigheter och friheter som förekommer i nämnda lagstiftning. I - 4999

DOM AV DEN 7.9.1999 MÅL C-355/97 Rättegångskostnader 38 De kostnader som har förorsakats den österrikiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 28 augusti 1997 har ställts av Oberster Gerichtshof följande dom: Begreppet befintlig lagstiftning, i den mening som avses i artikel 70 i akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, omfattar bestämmelser som antagits efter dagen för anslutningen och som i huvudsak är identiska med den lagstiftning som gällde I - 5000

BECK OCH BERGDORF denna dag eller som enbart reducerar eller avskaffar ett hinder för utövandet av gemenskapsrättsliga rättigheter och friheter som förekommer i nämnda lagstiftning. Puissochet Moitinho de Almeida Gulmann Edward Wathelet Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 7 september 1999. R. Grass Justitiesekreterare J.-P. Puissochet Ordförande på femte avdelningen I - 5001