Vi hade på dressyrarrangörsträffen på Huseby 17 juni frågeställningar som utgick ifrån två olika perspektiv: Du som tävlingsryttare Du som arrangör En del hade erfarenhet och inblick ifrån båda sidor. Det vi kom fram till här är att man i olika roller kan se på saker ifrån olika håll. Vi utgick ifrån erfarenheter från framförallt Smålandsdistriktet. Som tävlingsryttare så kom vi som var på träffen fram till dessa önskemål. Klasser: Bra med stort utbud av klasser på samma tävling. Genom att manipulera TDB, ge ryttarna starttider/ordning som i förklassen, som görs när det gäller lagklasser. Detta för att förhindra för stora olikheter för ryttarna och för att skona hästarna och ta hänsyn till säkerheten, gällande tiden mellan klasserna i den mån det går. Viktigt med en bra trappa mellan klasserna, inte för stora hopp utbildningsmässigt, så det går att rida två klasser vid tävlingen. Ponny/häst på samma dag: Bra med ponny/häst för ponny ryttare, då de kan lära och inspireras av äldre ryttare. Även roligt att man kan som förälder och barn kan åka ihop och tävla. Kräver stor anläggning, eftersom de inte kan rida fram samtidigt på samma bana. Lok/reg. el. nat. tävlingar: Bra med ett stort utbud genom att erbjuda både ex. regionala klasser, har gjort att det totala utbudet av klasser/tävlingar har breddats. Ekipage som är på gränsen uppåt kan starta en lokal och en regional klass vid samma tävling. Vore roligt med fler nationella tävlingar, kul att se så bra ekipage och ett större utbud för de ekipagen.
Lag: Inte för stora zoner, 7,8 lag max. Ju högre nivå ju längre är man beredd att åka eftersom det är färre som rider på den nivån, rättvis fördelning av avstånd, fyra ryttare bra, lagen ska vara en trappa i utbildningen. Nollställt resultat inför finalen gör det mer spännande, zonsegrare uppmärksammas. genom exvis diplom. Avstånd: Korta avstånd för lagomgångar. Ska tas hänsyn till om laget har en egen omg, kan då åka längre de andra omg. 15 mil känns som max, 10 mil någorlunda bekvämt. Uppstallning: vid längre dagar, eller långt mellan klasserna, rimligt pris vid uppstallning Minimum utan uppstallning, ca 2 tim mellan klasserna (även vid individuella tävl.). Två ridhus: Vid lagtävlingar, vid kallare årstid, bra med flera framridnings alt. Kan ej kräva identiskt underlag, men alltför stor skillnad är inte önskvärt. Framridning: Viktigt med bra underlag. Maxantal av ryttare på framridningen, funktionärer vid ponny och på lokaltävlingar, när det är många som är ute för första gången. Bra högtalare, så speakern hörs. Parkering: Parkeringsvakter, speciellt vid dåligt utrymme och vid större startfält och när det inte finns uppstallningsmöjligheter som kan rapportera vi oroligheter hos hästarna. Bra skyltning för mockningsmöjligheter av transporten, gärna tillgång till vatten. Inte långt till tävlingsområdet. Tävlingsområdet: Tydliga skyltar, bra med korta avstånd mellan transport - framridning och tävlingsbana. Även bra högtalare vid framridning och uppstallning, bra säkerhetsanpassat, gällande häst och publik.
Funktionärer: Tillgång till någon som kan TR och datorprogram under tävlingen, vid ev. problem som uppstår, funktionärer ska vara synliga-ex. gulväst. Bra bemötande, så att man inte som ryttare känner att man ställer dumma frågor. Underlag: Som ryttare accepterar man vattenpölar på ridbanan mer än att det är dammigt, att vattna banan bör vara ett krav för hästarnas skull. Det bör också underhållas med sladdning vid behov så att det inte skiljer för mycket på underlaget mellan ryttarna. Krav på banor, mm ökar med nivån på tävlingar. Bra att harva igenom några dagar före tävling. Domare: Skalor ska förhålla sig till varandra med en inte alltför stor marginal, viktigt hur negativ kritik formuleras, försöka ge positiva omdömen också. Detta ska hållas efter av utbildningsdomare som ska ha koll på domare och hur domarna dömer i distrikten, det ska finnas uppföljningar och utvärderingar, betydelsen är stor för ryttarna, speciellt vid ponny och vid kval. Det är också bra/roligt med olika domare, som lokalryttare åker du inte så långt, blir då ofta samma domare. Ryttare skulle kunna lämna skriftlig utvärdering vid tävlingen med väl motiverade synpunkter (inte gnäll). Priser: På lokal nivå gärna hederspriser (priskorg där ryttarna får välja uppskattat), högre tävlingar startavgiften tillbaka på TDB och på reg. och uppåt gällande stor häst, bra premier! Ej premier på kvalklasser, plakett ska ingå. Mat: Kravet på mat höjs med nivån på tävlingen. När det gäller servering, så ska det tas hänsyn till tävlingsryttarna, så att inte maten är slut efter man har ridit eller att de stänger innan tävlingen är slut och då menas att man som ryttare hinner ställa in och göra i ordning sin häst efter ritt. Alternativ mat (nyttiga alternativ, mm) och större utbud med piroger, wraps, fruktsallad i portionsskål/-mugg, mm till ev. lunchutbudet. Varm mat el soppa vid kallt väder. Övriga önskemål: Fasta starttider även på lokal nivå, musiken inte för nära eller för högt runt tävlingsbanan, tydlig speaker och bra ljud, tydlig information om vad som gäller i god tid med pauser och regler runt collecting ring. Klocka på framridningen. Dricka efter avslutad ritt i varmt väder är uppskattad gest.
Genom att även tänka som tävlingsarrangör kom det fram varför det inte alltid ser ut som tävlingsryttarna vill runt om på tävlingarna, det finns det många saker att ta hänsyn till: Ofta är det en klubb med ridskola som har en ekonomi som är beroende av all inkomst från tävlingarna för att gå runt eller kunna utvecklas. Det är mycket svårt att få folk att ställa upp både som ideell funktionär men framför allt som tävlingsarrangör i exempelvis en sektion, för att ta ett större ansvar. Detta gör att så få funktionärer som möjligt används, även för att spara på funktionärsstaben till att räcka över alla årets tävlingar. Många tycker naturligtvis att det är jätteroligt att vara funktionär och arrangör och det finns många exempel på trofasta eldsjälar, men det behövs fler! Som med alla vinstdrivande verksamheter försöker man att slimma dem så att man får så mycket vinst som möjligt. Även för ideella föreningar behövs överskottet och då är det lätt att man tullar på kvalitén gällande priser och annat. Allt kostar, exempelvis kostar kanske vattning 1000 kr/ dag, enkel mat gör att man tjänar in extra pengar och skänkta reklampriser blir ett alternativ. Som arrangör vill man få tillbaka tävlingsryttarna till nästa tävling, många starter bidrar med mer pengar till klubben. Detta gör att en viss nivå måste hållas, det finns skrivet i TR vad du som tävlingsarrangör och ryttare måste förhålla dig till, men det är oftast riktlinjer och miniminivåer/krav. Dessa sätts på sin spets när det gäller förhållandena på tävlingar med konkurrerande klubbar som tävlar om tävlingsryttarna. Några klubbar tycker att det är bra att arrangera lagtävlingar för att det ger ofta fullt startfält, andra klubbar tycker att det ställer för höga krav på fler och kunniga funktionärer. En del tycker att det är roligt med lagtävlingar. Några klubbar tycker av samma anledning att det är svårt att arrangera en högre nivå på tävlingar i brist på villiga, kunniga funktionärer och i viss mån handlar det om lönsamhet. Det finns även vissa andra anledningar till att man arrangerar de tävlingar som man gör, det kan vara egna tävlingsryttare i klubben som gör att klubbmedlemmarna vill gynna dem med passande klasser och nivå på tävling. Det är ju också roligt för de andra medlemmarna att se sina egna ryttare på hemmaplan. Det kan vara extra roligt för alla att exempelvis för ett lag rida en delomgång på hemmaplan.
Som arrangör/funktionär är det naturligtvis väldigt viktigt att man inte utsätts för för stora krav eller påhopp av tävlingsryttare, mm. Detta gör att man inte vill ställa upp som funktionär igen. Som arrangör vill man ha tydliga riktlinjer, regler och önskemål i god tid innan tävlingen för att kunna genomföra den så bra som möjligt. Som arrangör av tävlingar så tycker de flesta att deras egna tävlingsryttare bör hjälpa till på hemmatävlingarna, det borde ligga i deras eget intresse att det finns tävlingar att tävla på. De är ju oftast de bästa och kunnigaste funktionärerna. De har stor kunskap om hur det ska gå till på tävling och har lätt för att sätta sig in i hur tävlingsryttaren vill ha det. Det finns oftast möjligheter att hjälpa till på de tävlingar som man själv inte är med på, ponny/häst, mm. Det finns många olika funkionärssystem på olika klubbar som är framtagna för att passa deras verksamhet, detta vore bra med en sammanställning av dessa för att se vad som funkar bra för alla. När det gäller att anlita domare är det i många fall så, att antingen har klubbarna några domare i närheten eller en domare med anknytning till klubben, som brukar anlitas. Detta är oftast både smidigt och billigare många gånger. Däremot kan ryttarna i närområdet gärna vilja rida för en annan domare än den vanliga någon gång. Tänk på att domaren inte får träna någon av de tävlande. Två ridhus och fler banor med bra underlag är ju oftast ett högt prioriterat önskemål ifrån klubbmedlemmarna. Detta är mycket kostsamt och därför är det få förunnade klubbar som har tillgång till detta. Därför är flertalet klubbar hänvisade till den ljusare och varmare årstiden när det gäller att arrangera tävlingar. Många klubbar är beroende av sponsorer och arbetar mycket för att kunna få bra sponsorer, för att kunna erbjuda tävlingsryttarna bra priser. I de flesta fall av sponsring handlar det om ett ge och ta förhållanden, där företaget får bra publicering och reklamutbyte på tävlingar, mm. Sällan sponsras det med rena pengar utan mer som byteshandel. Tävlingsklubbar som inte är knutna ekonomiskt till en ridskola anses kunna få pengarna att gå tillbaka till tävlingsverksamheten och kan därför snabbare få ekonomi till byggnader och banor. Det finns också exempel på samarbeten mellan ridskola/tävlingsverksamhet gällande skötsel och användning av gemensamma banor och utrymmen. En del klubbar har fler medlemmar och en del klubbar har många tävlingsryttare och en del har ihärdigare medlemmar än andra. Alltså har klubbar väldigt olika förutsättningar, så det kanske är lättare för vissa klubbar att anordna fler tävlingar och på högre nivåer än andra.
Sammanfattningsvis så måste ryttarna ha tävlingar och tävlingarna behöver ryttare.