Två brevfrån kriget mot Ryssland 1609 1617

Två brevfrån kriget mot Ryssland 1609 1617 Lars Engebretsen D-uppsats i ryska Slaviska institutionen Stockholms universitet Handledare: Elisabeth Löfstrand Oktober 1999

Sammanfattning Vi studerar tvåbrevfrån det svensk-ryskakriget1609 1617. Brevenfinnsi original i Riksarkivet i Stockholm. Vi ger först en historisk bakgrund och publicerar sedan breven utskrivna, översatta och kommenterade. Det ena brevet kan med hjälp av bearbetade historiska källor härledas till ett försök att placera en svensk agent i den ryska staden Ivangorod under hösten 1609. Det andra brevet är mer svårplacerat, men vi hävdar att även det brevet kan ha samband med infiltrationsförsöket.

Tack Författaren vill tacka Elisabeth Löfstrand för ovärderlig hjälp under uppsatsarbetet. Förutom att själv ge många goda råd knöt hon även kontakt med Gennadij Kovalenko och Lars Steensland, vilka båda gav författaren hjälp med otydligheter i de studerade texterna.

Innehåll 1 Inledning 2 2 Bakgrund 2 2.1 Svensk expansion i Baltikum.................... 3 2.2 Den stora oredan.......................... 4 2.3 Narva och Ivangorod........................ 5 3 Den ryska skrivkonstens utveckling 6 4 Arbetsbeskrivning 7 5 M-1287, nr 4 7 5.1 Originaltext............................. 8 5.2 Översättning............................. 10 5.3 Kommentarer............................ 11 6 M-1287, nr 5 12 6.1 Originaltext............................. 12 6.2 Översättning............................. 14 6.3 Kommentarer............................ 14 7 Möjliga utvidgningar 15 1

1 Inledning Syftet med den här uppsatsen är att studera två fornryska brev från Riksarkivet i Stockholm. Originalen finns som nummer fyra och fem i volymen»ryska kriget 1609 1617; proviantering m. m.» iriksarkivetsmilitaria-samlingar. Nedan skriverviutbreven, översätter dem, sätter dem i sitt historiska sammanhang och ger vissa språkliga kommentarer. Efter det att Karl Henriksson (Horn) överlämnat Ivangorod till Ryssland 1590 går gränsen mellan Sverige och Ryssland i Narvafloden. Situationen vid gränsen är fylld av spänningar och kulminerar i ett krig som varar från 1609 till 1617. I avsnitt 2 ger vi en bakgrund till den svensk-ryska konflikten i Baltikum under den stora oredans tid. En intressekonflikt mellan Sverige, Polen och Ryssland är den direkta orsaken till ett stort antal krig under den aktuella tidsperioden. Denna intressekonflikt förstärks när Rurikätten dör ut i Ryssland, eftersom såväl Sverige som Polen försöker påverka valet av nytsar till sin fördel. Läget kompliceras ytterligare av att Sigismund, som är kung i Polen, avsätts från Sveriges tron av sin farbror, hertig Karl. Vår framställning grundar sig på bearbetade källor (Alin 1878, Almquist 1907, Andersson 1968, Elgenstierna 1925 1936, Sundberg 1997, Sundberg 1998) samt en utskrift av Teusinatraktaten (Rydberg m. fl. 1877 1910, band V:1, sidorna 79 91). I avsnitt 3, som i princip är ett referat av de första två kapitlen i Beljajevs bok (Бѣляевъ 1907), beskriver vi mycket kort den ryska skrivkonstens utveckling från den äldsta kända bevarade ryska urkunden fram till Peter den stores skrivstilsreform i början av 1700-talet. Våra nya resultat finns i avsnitten 4, 5 och 6, där vi detaljstuderar två brev från den ovannämnda konflikten. Vi publicerar originalbreven utskrivna, översätter dem och ger kommentarer. Det första brevet är en del i en brevväxling med syfte att placera en svensk agent i Ivangorod år 1609. Agenten är en rysk fånge som köpt sin frihet genom att lova att arbeta för Sverige. Tyvärr för Sveriges del misslyckas försöket. Det andra brevet är eventuellt skrivet av denne agent några år senare, när han lyckats få inflytande i Ivangorod. 2 Bakgrund År 1560 dör Gustav Vasa och efterträds av sin äldstesonerikxiv. Vid den här tiden är Finland svenskt, men Sverige har inga besittningar i Baltikum. Under de närmaste50 åren pågåren oavbruten konfliktmellansverige, Polen och Ryssland om herraväldet över Baltikum. 2

2.1 Svensk expansion i Baltikum Den livländska ordensstaten, som tidigare haft betydande inflytande i Baltikum, börjar söderfalla under 1550-talet. Detta leder till ett politiskt tomrum i Baltikum, vilket länderna kring Östersjön vill utnyttja till att stärka sin ställning i regionen. Kampen inleds 1558, då Ryssland erövrar Ingermanland och staden Narva. Året därpå köper Danmark stiftet Ösel. Under sin regeringstid undvek Gustav Vasa att söka konflikt med ordensstaten, men vid Erik XIV:skröning tas diplomatiska kontakter som leder till att staden Reval nuvarande Tallinn ansluter sig frivilligt till Sverige 1561. Revals fästningbemannas dockav soldatertrognamot ordensstaten och ger sig först efter några dagars belägring. De län i Estland som inte har erövrats av Ryssland ansluter sig också frivilligt till Sverige. Samtidigt försöker Polen utöka sitt inflytande norrut. Intressekonflikten är tydlig och en väpnad konflikt är sannolik. Sverige lyckas sluta fred med Ryssland på 20 år från 1562, men konflikten med Polen leder till det så kallade Första polska kriget 1563 1568. Inget formellt stillestånd sluts efter detta krig, det klingar istället av när Johan III tar makten i Sverige. Blott två år senare, 1570, inleds 25-årskriget mot Ryssland då ryska styrkor under befäl av den danske hertigen Magnus anfaller Reval från Ösel. Ytterligare två år senare går Ivan IV in med en stor styrka i Estland. Pontus de la Gardie lyckas erövra Narva och Ivangorod i september år 1581 och innan det året är slut är hela Estland i svenska händer. Åren 1583 1589 råder stillestånd, men 1590 anfaller Ryssland med en stor här. Ingermanland erövras och då läget blir kritiskt under en belägring av Narva väljer Karl Henriksson (Horn) att dagtinga, eftersom han anser att hela Estland faller om Narva skulle falla. Ivangorod lämnas till ryssarna, men Narva förblir svenskt. Fem år senare sluts freden i Teusina mellan Sverige och Ryssland. År 1587 väljs Johan III:s son Sigismund till polsk kung och när Johan III dör 1592 övertar Sigismund också Sveriges krona. Dock styr Johan III:s bror hertig Karl, som sedermera skulle bli Karl IX, i praktiken Sverige i sin egenskap av riksföreståndare. Samarbetet mellan Sigismund och hertig Karl är inte friktionsfritt. Dels är Sigismund katolik medan Sverige är protestantiskt, dels skulle hertig Karl helst själv vilja styra riket som kung istället för att vara underställd sin brorson. Konflikten leder till krigshandlingar och påenriksdag1599 avsätter rikets ständer Sigismund från den svenska tronen. Ständerna erbjuder Sigismunds son Vladislav den svenska kronan, mot att han kommer till Sverige och får en protestantisk fostran. Sigismund avböjer detta erbjudande, vilket gör att Sveriges krona går till hertig Karl, som kröns som Karl IX. 3

2.2 Den stora oredan När Fjodor, den siste tsaren av Rurikätten, dör i januari 1598 inleds den tid som i Ryssland brukar kallas den stora oredan smutnoje vremja. För både Sverige och Polen gäller att den som blir bundsförvant med eller tar kontrollen över Ryssland uppnår dominans i norra Europa. Så fort Sigismund nås av budet om Fjodors död skickar han en delegation till Moskva. Delegationens uppgift är att propagera för valet av Sigismund som rysk tsar, men den är för sent ute. Boris Godunov, som i praktiken haft makten under Fjodors tid som tsar, har redan blivit vald till tsar då delegationen anländer till Moskva. Hertig Karl försöker inleda förbindelser med Ryssland men får problem: Arvid Eriksson (Stålarm), som är ståthållare i Finland, stöder Sigismund och ser till att gripa de flesta budbärare mellan Sverige och Ryssland. Ibörjan av 1600-talet dyker en tronpretendent upp i Ryssland. Han påstår sig vara Dmitrij, Ivan IV:s son som dog 1591. Han får stöd av Polen och inleder ett väpnat uppror 1604. När tsar Boris insjuknar hastigt och dör tar upprorsmakarna makten från hans son och 1605 erkänns den falske Dmitrij som Rysslands tsar. Han gör sig dock snabbt impopulär och hans tid på tronen blir inte långvarig: En grupp sammansvurna adelsmän under ledning av furst Vasilij Sjujskij hetsar en pöbel mot Kreml i maj 1606, varvid tsar Dmitrij grips och mördas. Två dagar senare utropas Vasilij Sjujskij till tsar. Ijuli1607 dyker ytterligare en pretendent upp, den andre falske Dmitrij, som ocksåhävdar att han är Ivan IV:s son som alltså skulle ha överlevt pöbelns anfall mot Kreml. Inledningsvis har han bara ett fåtal anhängare, men hans anspråk på tsartiteln utnyttjas snart av de polskstödda adelsmän som önskar göra uppror mot tsar Vasilij. Karl IX börjar nu föra en mer aktiv politik gentemot Ryssland och erbjuder militär hjälp, vilket tsar Vasilij avfärdar. Ett år senare, i augusti 1608, får Narvas ståthållare Filip Scheiding besked om att tsaren vill ta den erbjudna hjälpen i anspråk. Strax efteråt avfaller Pskov, Ivangorod, Jama och Gdov till Dmitrij och tsar Vasilijs situation försämras avsevärt. Efter förhandlingar sluts ett förbund i februari 1609. Ryssland erkänner freden i Teusina och överlåter Kexholm med län till Sverige för evig tid. Sverige å sin sida skickar en 5 000 man stor svensk här under ledning av Jakob Pontusson de la Gardie till Ryssland. Enligt avtalet mellan Sverige och Ryssland skall Ryssland dels avlöna soldaterna i den svenska hären ochdelsbidramedenegenhär. När det kommer till kritan har ryssarna dock svårt att betala de svenska soldaternas sold och den ryska hären visar sig vara avsevärt mindre än väntat. Trots detta kan den förenade svensk-ryska hären under 1609 inta ett antal mindre städer. Moskva hålls av Vasilij-trogna ryssar, men staden är under belägring. Året därpå, 1610, anländer ytterligare förstärkningar från Sverige och Moskva kan undsättas. Vid det här laget har polackerna gett upp hoppet om att få den andre falske Dmitrij på den ryska tronen och inriktar sig istället på attfåsi- 4

gismunds son Vladislav vald till tsar. Smolensk hålls fortfarande av polska trupper och ett svenskt försök att erövra staden slutar i katastrof vid den lilla orten Kljusjina: Soldaterna i den svenska hären vägrar kämpa eller går över till polackerna. De la Gardie och de kvarvarande svensktrogna soldaterna får fritt avtåg mot löfte att aldrig mer strida för tsar Vasilijs sak. Därmed är tsarens öde beseglat, han avsätts och Vladislav väljs till tsar. 2.3 Narva och Ivangorod Narva och Ivangorod ligger på var sin sida om Narvafloden floden som förbinder Peipussjön med Finska viken. I och med att Karl Henriksson (Horn) överlämnar Ivangorod till Ryssland 1590 går gränsen mellan Sverige och Ryssland i Narvafloden. Samarbetet mellan Narva och Ivangorod är sällan friktionsfritt. Freden i Teusina stadgar att»köphandel skall ware på then Narffweske och icke påiwanagorodz siide», vilket är mycket fördelaktigt för Sverige. I augusti 1599 landstiger hertig Karl nära Åbo för att med våld få städerna i Finland att överge Sigismund. I oktober samma år får Per Stolpe Narva att erkänna hertig Karl och Stolpe övertar därefter ståthållarskapet i staden. Efter detta får han ett gynnsamt mottagande av Vasilij Ivanovitj Rostovskij, som är vojevod dvs ståthållare i Ivangorod. Det finns dock tecken på att Ryssland vill erövra Narva. Vid jultiden år 1599 är många svenska soldater i Ivangorod för att göra uppköp och Rostovskij överväger då att fängsla dem för att sedan överrumpla Narva. Tsar Boris tillkännager även officiella anspråk på Narva. En beskickningtillstockholmframför dessa önskemål i början i slutet av år 1599. Stolpe försöker förbjuda all handel i Ivangorod, särskilt med matvaror. Rostovskijå sin sidavill behålla handeln med just matvaror i Ivangorod. Viss handel sker under sommaren år 1600 i Ivangorod, i strid mot fredsöverenskommelsen. Karl IX skickar sändebud till Moskva i ett försök att lösa situationen, men de får inga pass till Moskva av Rostovskij. I november 1601 utses Samuel Nilsson till ståthållare i Narva. De ryska försöken att ta Narva fortsätter mer eller mindre öppet. Under våren 1603 avslöjas i sista stund en komplott med syftet att få Narva att frivilligt ge sig till Ryssland. Under hösten 1605 får Samuel Nilsson underrättelser om att ryssarna tänker bygga en skans vid Narvaflodens mynning, för att skära av tillförseln till staden. Karl IX ger honom order att svara med samma mynt. I augusti 1605 utses Michajlo Glebovitj Saltykov-Morozov till vojevod i Ivangorod. Han visar sig vara mycket tillmötesgående, bland annat skickar han Samuel Nilsson en rapport om Sigismunds svenskfientliga intriger i Ryssland. Filip Scheiding utses till Samuel Nilssons efterträdare på ståthållarämbetet i Narva oktober 1606. Samuel Nilsson återgår i krigstjänst och stupar 1607 under Dorpats belägring. I februari 1608 försvagas tsar Vasilijs ställning och krigsfolk uppbådas i Ivangorods län för att undsätta honom. Eventuellt är det därför som 5

Figur 1. Exempelpå ustav (till vänster) respektivehalv-ustav (till höger). (Bilderna har förminskats.) Saltykov-Morozov i februari 1608 kallas till Moskvaoch ersätts av Ivan Fedorovitj Chovanskij. Den senare är ingen större tillgång för tsar Vasilij; han avfaller till den andre falske Dmitrij i september samma år. Detta gör förbindelserna mellan Narva och Ivangorod frostiga, eftersom Sverige stöder tsar Vasilij. 3 Den ryska skrivkonstens utveckling Den äldsta kända ryska handskriften är Ostromirevangeliet från 1056. På handskrifterna från de närmast följande fyra århundradena kan man väsentligen se två olika typer av skrivstilar: en strikt ustav och en lite friare halv-ustav. De kyrkliga handskrifter som finns bevarade är skrivna med ustav ända fram till början av 1400-talet. Överhuvudtaget var det en stil med väl bestämda bokstavsformer, jämförbar med västerländskantikva. Förkortningaranvändesmycketsparsamt ide textersomskrevsmedustav Under1300- och 1400-talenbörjadeustav övergåtill halv-ustav. Bokstäverna blev mindre fyrkantigt utformade och skrevs rent fysiskt mindre, i synnerhet i mitten av ord. Antalet förkortningar och supralineära tecken ökade också. Stilen skoropis namnet betyder snabbskrift uppkom som en naturlig uppluckring av halv-ustav under slutet av 1300-talet. Den användes uteslutande för världsliga texter. Omkring år 1600 hade den utvecklas till en självständig skrivstil, med sina egna speciella attribut och den stilen behölls sedan fram till 1700- talet. Antalet förkortningar ökade, dels i form av bokstäver under titlo ( ), dels i form av upphöjda bokstäver. Det blev också vanligt att använda ligaturer, par av bokstäver som smälter samman och får gemensamma element. Exempel på allt detta finns redan i den första raden figur 2:»б жи ю мл тию в лико гдр я ц р ив ликого кн ѕя дмитр ив ановича вс а р сиï самод рьжца» som skall utläsas»божи ю милостию в ликого гос даря цар ив ликого княѕя дмитр ивановича вс а р сиï самод рьжца». Bågarna under vissa bokstäver ovan betecknar ligaturer. Bokstäver som upphöjs skrevs ofta under pokrytije ( ) och 6

ibland roterade ett kvarts varv. Det syns bland annat på denfjärde raden i figur 3:» сотнико в стр лцѣлских и протопопа и попо в» som skall utläsas» сотниковъ стр лцѣлскихъ и протопопа и поповъ». 4 Arbetsbeskrivning De två undersöktatexterna finns somnummer fyra och fem i volymen»ryska kriget 1609 1617; proviantering m. m.» iriksarkivetsmilitaria-samlingar. Båda texterna är skrivna med skoropis. Idenförsta texten står bokstäverna så gott som alltid särskrivna, men i den andra sammanbinds två eller tre bokstäver i taget. Bokstäverna i handskrifterna uttyddes enligt anvisningarna i Beljajevs bok (Бѣляевъ 1907). Vi ger en texttrogen utgåva, som följer originalen i så stor utsträckning som möjligt, med följande undantag: I utskrifterna nedan har texterna delats upp i ord på handskrifterna saknas ordmellanrum. Radbrytningar i originaltexten markeras med snedstreck. Ligaturer markeras med en båge under de tecken som utgör ligaturen. Upphöjda tecken markeras genom att de höjts upp en halv rad i utskriften. Tecken som suddats ut i originalet skrivs inom parenteser. Diakritiska tecken har genomgående utelämnats eftersom de här sannolikt helt saknar fonetisk betydelse. Avsändare och mottagare har kursiverats, denna kursivering saknas i originalen. Skribenterna blandar regelbundet ihop hårt och mjukt tecken och i den andra texten har skribenten blandat ihoptitlo och pokrytije. Nedan återges vad som står skrivet i originalen, inte vad som är språkligt korrekt. Vid översättningen till svenska användes ordböcker av i prioritetsordning Бархударов (1975 ), Даль (1955), Ожегов och Шведова (1996) och Davidsson (1985). Uppdelning i meningar och kommatering saknas i originaltexten, men har lagts till i översättningen. Vi har valt att göra en översättningsom överensstämmer med originalet vad avser ordval och meningsbyggnad där det är möjligt. 5 M-1287, nr 4 Markerad med»ryska kriget 1609 1617, M-1287, nr 4». Daterad till den 9 oktober 1609 i slutet av texten. Längst ner, under den ryska originaltexten, står skrivet:»vojvod i Iwangorod Chowansky s Brief am Michel Olavson Gefangenenverwechslung betref.» På baksidan av brevet står det:»bekomme wi medh deres eigid budh ifrån Iwangorodh den 9 octobris». 7

Figur 2. Inledningen av den text som beskrivs i avsnitt 5. Texten finns i original som nummer fyra i volymen»ryska kriget 1609 1617; proviantering m. m.» iriksarkivets Militaria-samlingar.(Bilden har förminskats till 80% av den ursprungligastorleken.) 5.1 Originaltext б жи юмл тию в лико гдр яц р ив ликого кн ѕя дмитр ив ановича вс ар сиï самод рьжца / владим рского московского но городцкого ц ря каѕа нского ц ря астороха нского ц ря сиби/рьского гдр я псковского и в ликого кн ѕя смол нского тв рского югорского п рмского / вятцкого болгарьского и иныхъ гдр яив ликого кня ѕя новагорода ниѕовски ѕ мли ч /рниговского р ѕанского ростовского рославского б ло ѕ рского лифля нско / дорьского бдорьского конзинского и вс сѣв рныя страны пов лит ля и гдр я / ив рьски ѕ мли карталинскихъ и гр ѕинскихъ ц р и и кабардински ѕ мли ч рь/каскихь и горьских кн ѕ и и иныхъ многихь в ликихь гдр тв гдр яи блаадат л / го ц рьского в лич ства иван городцкого во воды кн ѕя ивана ф доровича хо/ва нского в р годи в корол вскимь посломъ михк лю ловсон ст колс( в)ком во вод / да анц нилсов корол вском дворянин ктября въ.ѕ.дн писали вы ко мнѣ что / проти в вашихъ листовъ каковы к намъ вы нап р д с го съѣѕд писали отвѣту / по ся мѣста никоторого н 8

Figur 3. Inledningen av den text som beskrivs i avsnitt 6. Texten finns i original som nummer fem i volymen»ryska kriget 1609 1617; proviantering m. m.» iriksarkivets Militaria-samlingar. учинили и мы к вамь х корол вскимь посломь / писали пр ж с го что вы к намъ пиш т вс н дѣломъ в ликого прирож /нного гдр ян ш го ц ря ив ликого кн ѕя дмитр ивановича вс а р сиï имяни / и титлы в тѣхъ своихъ лист хъ н пиш т апиш т к намь в своихь ли/ст х во гдр ва измѣнника васки ш исково имя и намъ к вамь по тому и отвѣ/ту по ся мѣста чинити было нѣ по ч му да и н н мы к вамь то/мж пиш мъ чтобы вамь такихъ н пригожихъ словъ к намъ / в своихь лист хъ н писати да вы ж кнамъ писали чтоб намъ корол в/скихъ латыш и которые н н выван город п стити ихъ иѕ ыван города / квамъвр годивъ и тѣ корол вски латыши вѕ ты на бо хь а гдр ян ш / ц ря и в ликого кн ѕя дмитр я ивановича вс а р сиï дворянина дора / амин ва вѕ ли вы на съѣзд п р ст пя крт но ц лова н да и иных гдр вых / торговыхъ люд и поимавъид ржит вы н н с бя в р годив н вѣдомо / ѕа что а то вѣдомо вамъ и самѣмъ что ни в которыхь гдрт вах тово н / в д тца [!] что ѕа кр тнымъ ц лова н мъ на 9

съѣзд х или на посолств посло в ипос/сланнико в [!] в полонъ имати или до см рти побивати какь вы д ла т ѕа крт ным / ц ловань м гдр выхъ посланниковъ на съ зд вѕ в по ся мѣста с бя д ржи/т а иныхъ побили и б д т вы гдр янаш го ц рьского в лич ства дворянина до/ра амин ва и иных гдр выхъ торговыхъ люд и которых поимал(и) вы н дѣлом ан н вы / с бя д ржит вр годив иб д т вы тѣхъ гдр вых люд и дора амин ва и иных гдр вых / люд и п стит кнам выва нгород имытакж корол вских люд и ашм ша нилсова и латы/ш и которые нас выван город иѕ ыван города к вам вр годи в в ликим ж п стити иб д т вы / корол вски послы чн т кнам всвоих лист х вп р д такж писати н пригожи см тные слова / имытѣхъваших листовъ имати н в лимъ писа н вгдр ян ш ц рьско в лич ства отчин / выван город лѣта. зр иï. ктября въ..дн 5.2 Översättning I namn av den store herren av Guds nåde, tsaren och storfursten Dmitrij Ivanovitj av hela Ryssland, självhärskare av Vladimir, Moskvaoch Novgorod, tsar av Kazan, tsar av Astrachan, tsar av Sibirien, herre över Pskov och storfurste av Smolensk, Tver, Jugor, Perm, Vjatka, Bulgarien och andra länder, storfurste av Nizjnij Novgorod, Tjernigov, Rjazan, Rostov, Jaroslavl, Beloozersk, Livland, Udorsk, Obdorsk, Konzin och alla norra länders härskare, herre över tsarerna av de iberiska länderna Kartalin och Georgien och furstarna av de kabardinska länderna Tjerkassien och Gorsk, och många andra stora staters herre och härskare, ihanstsarska storhet. Från vojevoden i Ivangorod, furst Ivan Fedorovitj Chovanskij, till de kungliga sändebuden i Rugodiv, stockholmsvojevoden Mickel Olofson och adelsmannen Hans Nilsson. Den 6 oktober skrev ni till mig, att ingen hittills besvarat era brev, som ni tidigare hade skrivit till oss angående mötet, och vi skrev tidigare till er, kungliga sändebud, att ni skriver helt felaktiga saker till oss. Ni skriver inte den store arvherren vår tsar och storfurste Dmitrij Ivanovitjs namn och titlar i dessa era brev, utan ni skriver till oss i era brev statsförrädaren Vaska Sjujskijs namn. Och hittills har vi inte haft någon anledning att göra något svar till er angående detta. Men nu skriver vi till er om just detta, för att ni inte ska skriva sådana opassande ord till oss i era skrivelser. Och ni skrev till oss att kungens letter som nu är i Ivangorod skulle vi släppa ut från Ivangorod till er i Rugodiv. Dessa kungens letter togs i strid, men herren vår 10

tsar och storfurstes godsägare Fedor Aminev tog ni under ett officiellt besök, varvid ni kränkte korskyssningen, och ni har fångat andra rikets handelsmän, som ni nu håller kvar hos er i Rugodiv av okänd anledning. Men så mycket vet ni och vi själva, att inte i något rike är det tillbörligt att man, efter en korskyssning, vid officiella besök antingen håller ambassadören och sändebuden fängslade på ambassaden eller slår ihjäl dem. Så gör ni efter en korskyssning; rikets sändebud, som ni fångat under ett officiellt besök hos er i Rugodiv, kvarhåller ni ännu hos er och andra har ni misshandlat. Och om ni kommer att släppa vår herre hans tsarska höghet godsherren Fedor Aminev och de andra rikets handelsmän, vilka ni fångat utan anledning och nu håller hos er i Rugodiv, om ni kommer att släppa Fedor Aminevs följe och de andra rikets män till oss i Ivangorod ska vi ocksåsläppa ut ur Ivangorod till er i Rugodiv Samuel Nilssons kungliga män och de letter som är hos oss i Ivangorod. Men om ni, kungligasändebud, har för avsikt att skrivaoförskämdaoch skrämmande ord till oss i era skrivelser så kommer vi inte att ta emot dessa era skrivelser. Skrivet i herrens vår tsarska höghets arvland Ivangorod år 7118, den 9 oktober. 5.3 Kommentarer I inledningen av brevet står det att Dmitrij är storfurste av Bulgarien. Troligen är det Volgabulgariensomavses. Med begreppet»alla norra länder» avses furstendömena runt Moskva. Narva kallades på 1600-talet för Rugodiv på ryska. Mickel Olofson och Hans Nilsson till Helgö var kungens sändebud för att tillsammans med Filip Scheiding, ståthållaren i Narva, förhandla med Ivan Fedorovitj Chovanskij, Ivangorods vojevod (Scheiding var dock frånvarande under hela förhandlingen). Planen var att vinna över Ivangorod till Sverige genom att infiltrera staden. Personer som var trogna den svenskstödde tsar Vasilij skulle ta sig in i Ivangorod och agitera för hans sak. För att få Chovanskij att ta emot dessa personer skulle man låtsas att det hela handlade om utväxling av fångar (Almquist 1907). Som synes i brevet har Chovanskij fattat misstankar: De som svenskarna vill utväxla är inga krigsfångar, de har i själva verket fångats utan synbar anledning люд и которыхъ поимали вы н дѣломъ. I Ivangorod har man däremot äkta krigsfångar, som tagits i strid вѕ ты на бо хъ. Genom att klaga på formalia och bryta mot formalia kunde man ge signaler om missnöje i sakfrågan. Chovanskij skriver att svenskarna inte har skrivit den rättmätige tsarens namn och titlar i sitt brev. Samtidigt skriver han, trots att Livland 1609 var en svensk provins, att tronpretendenten Dmitrij Ivanovitjär Livlands herre. Fedor Grigor evitj Aminev hade, som nämns i brevet, fängslats av svenskarna. Vad som inte nämns i brevet är att han i själva verket blivit frigiven mot löfte att arbeta för Sveriges sak i konflikten (Almquist 1907). Han skulle komma att spela 11

en betydande roll i det svensk-ryska kriget 1609 1617. Efter att ha lyckats bli vojevod i Ivangorod 1611 gav han staden till svenskarna. Senare blev han utnämnd till svensk ståthållare i Gdov. 1618 blev han naturaliserad som svensk adelsman och hans ätt fortlever än idag som grevlig ätt i Finland, under namnet Aminoff. (Андреевскі и m. fl. 1890 1907) Chovanskij skriver också att svenskarna när de fängslade Aminev har kränkt korskyssningen п р ст пя кр стно ц ловани. Troligen avser han överenskommelsen från freden i Teusina 1595. En passus i detta fredstraktat lyder:»ther som och till wår stormechtige herre och konung Sigismunidis, den store herren, zaar och storfurste, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Rysslandh zamoderzetz, sender sine store sändebud, budh och poster till Swerigis riike, de samme store sändebudh, budh och poster skole friit färdas till wår stormechtigste herre, konung Sigismundis, till Swerigis riike och tillbake igen, friit och vtan all opholning, förhindring och vanheder» (Rydberg m. fl. 1877 1910, band V:1, sidorna 79 91). Förmodligen syftar»ашм ш нилсов» på Samuel Nilsson, som tidigare varit Narvas ståthållare. Rent ljudmässigt ligger»ашм ш» och»samuel» inte alltför långt från varandra och det verkar otroligt att någon personmed efternamnet Nilsson verkligen hade förnamnet Asjmusj. Årtalet i brevet, 7118, är angivet enligt den gamla ryska kalendern. Årtalen angavs då inte i förhållande till Kristi födelse, utan till världens skapelse. För att få ettårtal enligt dagens tideräkning ska man normalt subtrahera 5508. Men om brevet är skrivet under årets fyra sista månader ska man istället subtrahera 5509. I vårt fall är brevet skrivet i oktober, och årtalet enligt dagens tideräkning blir således 1609. (Бѣляевъ 1907) 6 M-1287, nr 5 Markerad med»ryska kriget 1609 1617, M-1287, nr5». Daterad tilloktobermånad i slutet av texten. Inget årtal är givet. Med början längst ner, under den ryska originaltexten, och fortsättning påbaksidanstår skrivet:»kopia af vojevoden Ivan Gorodskijs bref ang. myndigheternas i Ivangorod förbannelse öfver tre till lutherska läran affälliga ryssar (Dmitrij Ivanovitj tid).» På baksidanavbrevetstår det även:»ankom den 5 octobris när wi fingo swar ifrån dheiwangorodske opåbogdan Jermolowitz Ododurov». 6.1 Originaltext список сыван городцкои грамоты гдр яц ря и в ликого / кнѕ я дми трѣ ив ановичя вс а р си и искон в чные вотчи/ны из ыван города во води [!] 12

дка и головы стр л ц/кого и сотнико в стр лцѣлских и протопопа и попо в / и стр лцо в и пушкар и и посадцкого старо ты и /то [!] вс х посадцких люд и. вр годи в. бг о ступником ив рага / кр та хр тв аи губитѣл мь кр тья нския вѣры и со/тонинымь совѣтникомь и гдр вым цр я [!] ив лико кнзя [!] / дмитрѣя ив ановичя вс а руси и изм нником богда нку одо/дурову да ив а нку с к рину да ив а нку ож гину пи/сали вы своимь бг о сту пным м рским злым умышл н м / пр лшая кр тья нския нш идш и иста нныя кр ть/я нския вѣры а приводитя к тому ж пути как вы дш и / свои сатанѣ и слугамь го дали и в люто рскую вѣ/ру чяли вѣроват имы вѣру мь во ца и сн а ист /г одх авн розд лимую тр оицу [!] и цоловали мы хр /сть прирож нному гд рю сво му ц рю и в ликому кн зю / дми тр ю ив ановичю вс ар си и исл жимь и прямим во в/с мь м прирож нному гдрю [!] сво му а вам бы надоб/но попѣчи своих пр л ных дшах что вы н нѣ пр лт и/ли провосла вныя [!] хр тья нския вѣры и дали дш и / свои сатан ив ру тя ннѣ [!] влюту рскую вѣру и прирож н/ному гдр юсво м ц рю ив ликому кнз ю дми тр ю ив анови/чю вс а руси и изм нили и цоловали хр т ь во гдр ву из/м нник ибг о сту пнику вак и шуиском ипиш тя / во многия городы по во вак ину злому умышл н н / своим произвол н мъ и хотитя правосла вных кр тья н / в ти исти нныя правосла вныя кр тья нския вѣры / чтоб правосла вныя кр тьяня забы в правосла вную / хр ть нск ю вѣрутакж дали дш исвои сатанѣ / ислугам го как ï вы ст п бг аживаипр лстяся / принѣли люторскую вѣру и в ы б то с б разсудили лут/чи б вамь хотѣ и в самом нужи быти. толко въ кр /тьянскои в рѣ ум р ти и в ры кр тья нски н сту/пити ив ы б попомня бг аид ши свои люторския пр /л ти братилися и прин ли православную хр /ть нскую вѣру и к прирож нному гдрю [!] сво му цр юив ли/кому кнз ю дмитрѣюив ановичю вс а р си и вины свои при/н ли а прирож нныи гд рь наш ц рь и в лики и княз дмит/р и ив анови ч вс а русии злод иства ваш вам н помнит / ив ины ваши вамъ да ть. а запѣчятанася / грамота гдр яц ря и в лико кнзя [!] дми трѣя ив анови/чя вс а русии ив ан горо дцкою тамож нною пѣчятю /. мс ца [!] ктября 13

6.2 Översättning Avskrift av ett ivangorodskt brev. Från Ivangorod, Herren tsaren ochstorfurstendmitrijivanovitjsav helaryssland urgamla arvland. Från vojevoden [F]edka och från streltsernas chef och från streltsernas skvadronchefer och från protopopen och från poperna och från streltserna och från artilleristerna och från stadsäldsten och från alla stadens skattskyldiga hantverkare och handelsmän. Till avfällingarna och det kristna korsets fiender och den kristna trons förstörare och Satans rådgivare herrens vår tsars och storfurstes Dmitrij Ivanovitjs av hela Ryssland förrädare i Rugodiv, Bogdanko Ododurov och Ivanko Sekerin och Ivanko Ozjegin. Ni skrev, och med ert avfälliga, avskyvärda, elaka uppsåt, försökte ni förvilla våra kristna själar bort från den sanna kristna tron och föra [dem] till den väg där ni har givit bort era själar till Satan och hans tjänare och börjat tro på den lutherska läran. Vi tror på Fadern och Sonen och den Helige Ande, på den odelbara treenigheten, vi har svurit trohet till arvherren vår tsar och storfurste Dmitrij Ivanovitj av hela Ryssland och vi tjänar och arbetar åt honom, vår arvherre. Men ni måste ta vara påeraförvillade själar, eftersom ni nu har förvillats bort från den sanna kristna tron, har givit bort era själar till Satan och nu tror på den lutherska läran, har förrått arvherren vår tsar och storfurste Dmitrij Ivanovitj av hela Ryssland, svurit trohet till förrädaren och avfällingen Vaska Sjujskij och ni skriver till många städer, på grund av denne Vaskas elaka uppsåt och inte självmant, villvända rättrogna kristna bort från den sanna kristna tron,[och vill] att de rättrogna kristna när de glömt den sanna kristna tron också skall ge bort sina själar till Satan och hans tjänare, precis som ni, som avfallit från den levande Guden och förvillats att anta den lutherska tron. Ni borde själva förstå, att det är bättre att vara i nöd, bara man dör i den kristna tron, och inte lämnar den kristna tron. Era själar borde minnas Gud och avvändas från den lutherska förvillelsen och anta den sanna kristna tron, och ni borde bekänna era synder för arvherren vår tsar och storfurste Dmitrij Ivanovitj av hela Ryssland, [ty då] minns inte arvherren vår tsar och storfurste Dmitrij Ivanovitj av hela Ryssland era elakheter och förlåter er era synder. Herrens tsarens och storfurstens Dmitrij Ivanovitjs av hela Ryssland brev förseglades med Ivangorods tullsigill. Oktober månad. 6.3 Kommentarer I inledningenstår brevets avsändare. Förmodligenhar ett fert (ф) fallit bort i uttrycket» во води дка», det borde vara» во води ф дка»(коваленко 1999). Brevet skulle i sådant fall vara ställt från»vojevoden Fedko» som förmodligen är Fedor Aminev och Ivangorods ständer. Dessutom står det avslutningsvis att brevet är förseglat med Ivangorods tullsigill och inte med vojevod-sigillet. Allt detta 14

tyder på att Chovanskij har förlorat inflytandet i Ivangorod dåbrevetskrivs, vilket i sin tur borde innebära att brevet skrevs tidigast 1610, då situationen i flera ryska städer blivit sådan att en koalition mellan präster och soldater tagit makten från adelsmännen (Almquist 1907). Om»Fedka» verkligen är Fedor Aminev som i sådant fall lyckats med sitt uppdrag att nästla sig in i Ivangorod skulle detta datera brevet till 1611, eftersom Aminev då lyckats bli vojevod i Ivangorod (Андреевскі и m. fl. 1890 1907). En»сотникъ» ärnaturligtvischef över 100 man. Eftersom en skvadronungefär motsvarar en styrka om 100 man översätts»сотникъ» med skvadronchef ovan. I slutet av uppräkningen av brevets avsändare står det:» то вс х посадцких люд и». Med begreppet»посадъ» avses en del av staden där det bedrivs handel med varoroch tjänster, en slags marknad helt enkelt. Den delen av staden låg vanligen utanför stadsmuren. Uttrycket»посадски люди» har även den speciella betydelsen»den del av stadensbefolkning somär skattskyldigahandelsmän eller hantverkare». (Бархударов 1975 ) Uttrycket»искон в чные вотчины» syftar troligen på de ryska tsarernas hävdade arvsrätt till Ivangorod. De tre formerna»приводитя»,»пиш тя» och»хотитя» är märkliga. Det kan vara ett exempel påså kallad jakanije, att est ( ) i vissa ställningar uttalas påsamma sätt som ja (я). Det skulle också kunna vara en felskrivning av dualisformerna, som slutar på»-та», men verben ser ut att syfta på tre personer Bogdan Ododurov, Ivan Sekerin och Ivan Ozjegin. Dessutom brukar inte dualis förekomma i texter från 1600-talets början. 7 Möjliga utvidgningar Mickel Olofson och Hans Nilsson till Helgö skrev en journal som finns bevarad i RiksarkivetsMuscovitica-samlingar över sina värv i Narva september oktober 1609. Dessutom citerar Almquist (1907, ss 165-166) stycken ur flera andra brev från den brevväxling som brevet i avsnitt 5 hör till. Förutom det brev som översatts ovan finns ytterligare ett av breven i brevväxlingen i Riksarkivets Militariasamlingar. Det vore mycket intressant att studera dessa dokument för att bilda sig en bättre uppfattning om hur det svenska försöket att plantera en agent i Ivangorod verkligen gick till. 15

Referenser Otryckta källor Riksarkivet, Militaria, M-1287,»Ryska kriget 1609 1617; proviantering m. m.». Riksarkivet, Muscovitica, volym 15, 1609».»Kommiss. Filip Scheiding m. fl., Journal S. Dimitrievsky, (1959 1961),»Katalog till Ockupationsarkivet från Novgorod», band 3. Finns påriksarkivet. Г. Коваленко (1999), enskild korrespondens. L. Steensland (1999), enskild korrespondens. Tryckta källor O. Alin (1878),»Sveriges nydaningstid från år 1521 till år 1611», band 3 i O. Montelius, red.,»sveriges historia från äldsta tid till våra dagar», Linnström, Stockholm. H. Almquist (1907),»Sverge och Ryssland 1595 1611 Tvisten om Estland, förbundet mot Polen, de ryska gränslandens eröfring och den stora dynastiska planen», Almqvist & Wiksell, Uppsala. I. Andersson (1968),»Sweden and the Baltic», kapitel XIII i band III av R. B. Wernham, red.,»the new Cambridge modern history». Cambridge University Press, Cambridge. И. Е. Андреевскі и, К. К. Арсеньевъ,.. Петрушевскі и, В. Т. Шевяковъ, red., (1890 1907),»Энциклопедическі и словарь», Брокгаузъ-Ефронъ, С.- Петербургъ. С. Г. Бархударов, red., (1975 ),»Словарь русского языка XI XVII вв.», Наука, Москва. И. С. Бѣляевъ (1907),»Практическі и курсъ изученія дверне и русско и скорописи для рукописе и XV XVIII столѣті и», Синодальняя Типографія, Москва. В. И. Даль (1955),»Толковы и словарь живого великорусского языка», Государственное издательство иностранныx и национальныx словаре и, Москва. 16

K. Davidsson, red., (1985),»Русско-Шведски и словарь», Русски и язык, Москва. G. Elgenstierna (1925 1936),»Den introducerade svenska adelns ättartavlor med tillägg och rättelser», P. A. Nordstedt och söner, Stockholm. С. И. Ожегов, Н. Ю. Шведова, red., (1996),»Толковы и словарь русского языка, 3-е издание», Азъ, Москва. O. S. Rydberg, O. Alin, B. Boëthius, C. Hallendorf, S. Lewenhaupt, C. Sandgren, red., (1877 1910),»Sverges traktater med främmande magter jemte andra dit hörande handlingar», P. A. Nordstedt och söner, Stockholm. L. Steensland (1990),»Акцентировка и акцент анализ служебника XV в. Хил. 323», band 19 i»acta universitatis stockholmiensis Stockholm slavic studies», Almqvist & Wiksell International, Stockholm. U. Sundberg (1997),»Svenska freder och stillestånd 1249 1814», Arete, Hargshamn. U. Sundberg (1998),»Svenska krig 1521 1814», Hjalmarson & Högberg, Stockholm. 17